Igår hände något i kommentatorsbåset. Man behagade krafsa på Lottenskalet!
Man undrade vem jag skriver för. Jag skriver bara. Jag ser vad jag har skrivit och finner att det är gott, njuter av eventuella kommentarer och inväntar inspiration för nästa dags bloggande. För … för vem tar man på sig mascara? För vem fixar man blommor i trädgården? För vem ordnar man barnkalas? För vem ger man ut en roman? För vem diktade Ekelund? För vem … ?
Nu tar vi en historia som jag först hörde i The Crying Game (1992):
”The scorpion, wishing to cross a stream, asked the frog to let him ride his back over the stream. When the frog asked the scorpion how he could be sure that the scorpion would not sting him, the scorpion replied that if he did sting him, it would mean death by drowning for both of them. The frog complies, carrying the scorpion on its back across the stream. Before they reach the other side, however, the frog feels pain and realizes that the scorpion has stung him. He protests, ”Why did you sting me, Mr. Scorpion? For now we both will drown!” The scorpion replies, ”I can’t help it, it’s in my nature.”
Man påtalade också att jag visserligen kåserade (tack), men att det ju inte var särskilt varierat. Nä nu!
Därför ska jag idag skriva om musik. Analysera, tolka eller ta ett glas vin och var som en människa eller två. Följ med barnen på bio medan ni funderar – hälsa på en gammal mamma eller ägna dagen åt meditation. Vi är inte hemma (hej igen alla tjuvar) utan borta.
Tio låtar som jag kommer att tänka på just nu, trallala!
1. Icko-icko, tjicketikaa ko-ko-ko-ko (Vem?)
2. Ballroom Blitz (Sweet)
3. Tinseltown is in the Rain (Blue Nile)
4. ’74 – ’75 (Connells)
5. Hotel California (Eagles)
6. Sofia dansar go-go
7. Jag ska va som en toalett för dig (Nisses stuga)
8. Wake up (Boo Radleys)
9. Tribute (Tenacious D)
10. I Am the Walrus (Beatles)
Ska vi inte ta lite poesi också?
Kalkeringspoesi anno 2007!
Jag diktar för ingen-
för att källarn gömmer,
för att barnen gråter,
för att sängen ju är arbetsplatsen,
som knarrar och gnyr
i skärmens sken
jag talar med läsarn
och ingen och alla.
(Fritt efter Vilhelm Ekelunds ”Jag diktar för ingen” 1904)
Jag som trodde att du skrev för mig. Och mina kollegor.
I ”I am the walrus” med Beatles sjunger de ungefär ”icko-ko-ko-ko-tjo” några gånger. Misstänkt likt nr 1. ”icko-icko-, ticketikao ko-ko-ko-ko-ko”.
Tänker du på samma låt eller är jag helt ute på hal is och cyklar?
Och nu publicerade jag samma kommentar flera gånger..
radera radera radera..
Näe, Heléne, det är inte den… MEN vilken är det? Jag kommer bara ihåg melodin till just den raden, men sen???
Nu får jag sjunga denna rad under dagens pyssel och se om jag hittar fortsättningen.
Attans, jag som trodde att jag var det på spåren. Tyvärr kan jag inte ens komma på en melodi till icko-koandet. Är det en äldre låt?
Jan Harpo Svensson.
Jag kommenterar bara för dig. Och dina läsare. Hm. Det blev nog allihop där. Just det: jag kommenterar även för mig.
Vad gäller besöksstatistik har jag ledsnat på att kolla. Om vi hypotetiskt tänker oss att det finns universallösningar på hur man blir mest poppis av alla bloggare är det inte säkert att jag anammar detta. Jag är nöjd med vad jag håller på med.
Jag är dessutom nöjd med dig! (Lät inte det som en replik som sägs samtidigt som man klappar någon på huvudet?)
Angående Icko, icko!
Den börjar så här:
”Jag har fått en sak som är så underbar
den är så härligt mjuk och rar,
det bästa som jag har!”
(Nu kan du sjunga mer, Humlan.)
Sedan kommer något och något och så kommer refrängen (som jag tror är det ord som saken gör):
Icko, icko, tjicketikaa ko-ko ko-ko!
Att Heléne nu kom på att Beatles sjunger nästan samma sak är underbart roligt!
”Koo-koo-ka-tjooooo” sjunger Beatles.
Studiomannen, tack, jag är nöjd med dig också!
Förresten, Kicki: Det är klart — särskilt att jag skriver för dina kolleger.
Jag uppfattade Bengt Vägbyggares kommentar tvärt emot din uppfattning Lotten. Det är väl ändå bloggarna som beskriver Fredagsmiddagarna som är ovarierade.
Dina kåseribloggsinlägg är väl väldigt skiftande och intressanta.
Du bara måste ha missuppfattat det, för det kan aldrig vara jag.
”Jag har fått en sak som är så underbar
Den är så härligt mjuk och rar
Det finaste jag har
Jag fick den av en tös för några veckor sen
Hon köpte den någonstans i Asien
Och den säger
Icko Icko tchitikokakokokoko
Icko Icko tchitichikakoko
Icko Icko tchitikokakokokoko
Icko Icko tchitichikakoko
Jag tycker nog att den ser ganska rolig ut
I ena änden finns en strut
Den andra har en knut
Och benen är så korta att de inte når
Ändå ner till golvet när den går
Men den säger
Icko Icko tchitikokakokokoko
Icko Icko tchitichikakoko
Icko Icko tchitikokakokokoko
Icko Icko tchitichikakoko
En sådan liten sak det borde alla ha
Den gör dig alltid lika gla’
Och glad det ska man va
Och blir det något trubbel med din hjärtevän
Så finns det inget bättre än just den
När den säger
Icko Icko tchitikokakokokoko
Icko Icko tchitichikakoko
Icko Icko tchitikokakokokoko
Icko Icko tchitichikakoko
Icko Icko tchitikokakokokoko
Icko Icko tchitichikakoko
Icko Icko tchitikokakokokoko
Icko Icko tchitichikakoko”
-Little Gerhard.
(Och nu kan jag sova inatt)
Jag googlade lite och hittade det här blogginlägget från september förra året:
icko icko…
Det sköts skarpt mot Dig, men det är en intressant och väsentlig fråga: Varför skriver Du över huvud taget? Varför görs det musik? Varför målas det?
Vad är det för drivkraft att berätta på olika sätt?
Att fängsla, att beröra, att roa, att trösta, att sätta igång tankar och känslor, att lära ut något om livet, tiden och allt som finns runt omkring ur ens egen synvinkel.
Jag tror att det finns ett behov att förmedla, att berätta i människans gener. Denna kommunikation är ett kitt som håller ihop gruppen, flocken, ”myrsamhället” och jag gissar att det är detta som är överlevnadsvärdet.
Man måste inte vara nyskapare eller geni, det räcker att man försöker vara en god berättare.
Om man sedan lyckas återge något ur en ny synvinkel eller något som har varit dolt eller har dubbla bottnar, eller ger kunskap, skönhet eller skratt, då är det skrivna ”stor konst”.
Jag tycker att det Du skriver ofta platsar i någon av dessa kategorier.
Jag tror till sist att det är nödvändigt att ha läsare, lyssnare eller åskådare. Jag har sett stora konstnärer gå under då de hamnar i ett vacuum. Vi är ett socialt djur, vare sig vi vill det eller inte. Vi måste bli bekräftade, uppskattade annars vissnar vår skaparkraft. Det är trist att behöva foga sig i denna realitet, det är förödmjukande.
Käre hanshuldt:
Jag knappade in på Din blogg och fann detta:
”Är människan sådan att hon anpassar sig och är nöjd. Beror det på personligheten. (Schopenhauer skrev att det viktigaste i livet är att man fötts optimist.)
Lever man i sin lilla värld och kan se glädjeämnen trots allt. Jag undrar.”
Jag undrar inte – kanske för att jag är född optimist!
Jag håller helt med om behovet att förtälja – redan de gamla grekerna…
Ars vitae heter HUMOR.
Det har Lotten i rikt mått – och sprider även till dem som ej är födda optimister.
Undrar hur det går för The Arc?
Men nu går jag och lägger mig.
Jag tror att du skriver för att om alla dina tankar och alla dessa ord skulle stanna i din skalle, skulle snart Din djefla man och fem barn var Lottenlösa…
Ditt huvud skulle antagligen bara explodera en vacker dag – eller en regnig för den delen.
Nu till något helt annat:
Idag läste jag i din bok (Die hard,liksom)om ketchup och det är så sant att man inte kan säga ketchup på rätt sätt. Hos oss är det chup,chup sedan 14 år tillbaka. Det är verkligen konstigt med detta ord, det verkar inte vara någon som säger ketchup.
Att ställa frågor som varför man gör det ena eller det andra är bara dumt, det går aldrig att svara på. Som den tröja din (lottens) djefla man haft den otroliga vänligheten att förse mig med: nulla dies sine linea.
Och jag bloggar mest i förbifarten och för min egen skull och skriver i övrigt mest för byrålådan. Det tillfredställer mest mig själv skulle jag tro.
Säkert är en av grundreglerna när man diskuterar ”Skiva för webb” – Det är så lätt att missförstå/s.
Innehållet i det du skriver varieras, korgboll, resor och minnen i en salig blandning.
Däremot är strukturen på texterna ganska ovarierad, kåserande.
Men jag kommer ju varje dag för att läsa så det är inte ett problem.
Och alla får skriva som de vill, bättre att skriva något än inte alls. Alltid! Men vill vi bli lästa så gäller det att vi är tydliga. Inte tappa någon på vägen genom slarviga felstavningar eller långa obegripliga meningsbyggnader.
Men jag är ju bara ingenjör…
Skriva?
Byggare Bengt:
”Däremot är strukturen på texterna ganska ovarierad….
Vilket får mig OSÖKT att tänka på Franz Kafka
Jag läste en gång en språklig analys av hans verk –
”Till stor grund för den så kallade Kafkastämningen ligger Franz Kafkas känsla av utanförskap. Eftersom han var tyskspråkig var han utanför den tjeckiska kulturen, p.g.a. att han var jude var han utfryst ur stadens tyska koloni och eftersom han inte var troende stod han även utanför det judiska församlingslivet.”
i.e.
Den tyska man talade i den judiska församlingen i Prag var mycket speciell – som ungefär finlandssvenskan – men det blev ju världslitteratur…
Now to something completely different:
Jag kollade i morgonväkten RESULTATET:
Kvällens poäng och placeringar
1. Serbien 268
2. Ukraina 235
3. Ryssland 207
4. Turkiet 163
5. Bulgarien 157
6. Vitryssland 145
7. Grekland 139
8. Armenien 138
9. Ungern 128
10. Moldavien 109
11. Bosnien & Herzegovina 106
12. Georgien 97
13. Rumänien 84
14. Makedonien 73
15. Slovenien 66
16. Lettland 54
I schlagerfestivalen lyckades Östeuropa det Stalin misslyckades med….
och så förlorade TRE KRONOR – en sorgens dag för de svenske!
Jag är en Sydsvenskanläsare och har saknat dina kåserier sedan du blev bortrationaliserad från tidningen. För ett tag sedan fick jag för mig att ”googla” ditt namnn för att se om jag kunde hitta dig skrivandes någonstans, och se det kunde jag!
Jag tycker precis som du skrev (om jag nu tolkat det rätt)att kåserierna – inte bara dina – hamnar i ett vakuum. Man önskar att det ska gå att kommentera,hålla med eller säga emot eller bara förmedla alla associationer som dyker upp i sitt eget huvud. Här kan man göra det. Den enda nackdelen är kanske att jag känner sig som lite av en tjuvläsare av någons privata skriverier. Men det kan det ju knappast vara när det ligger på nätet.
Ta inte åt dig av någon som helst kritik. Det här är din sida, tycker man det är tråkigt eller ovarierat kan man ju alltid låta bli att läsa. Eller försöka själv. Att skriva som du gör är inte så lätt som det verkar. Ja, jag är väl något av en beundrare, men jag gillar välskriven text särskilt åt det kåserande hållet, som bonus handlar det dessutom om en smått kaotisk tillvaro med barn och hus. Som hemma hos mig, men roligare.
Tack för trevlig läsning.
Det är ju tur att Lotten finns!
Så jag fick återfinna minnet av den första låten: Icko, icko.
Det är väl ungefär Lotten som skulle komma på att spara på ett sånt minne.
Den får mig oooosökt att tänka på ett radioprogram som jag också trott att jag varit ensam om att höra en gång i mitten på sjuttiotalet en morgon.
Där talades det om män som satt runt en lägerled (tror jag, de satt ihop iaf) och snidade på var sin kofes.
Lotten som samlar på allt: har du hört det programmet?
Det kvittar vem du skriver för, om det är för dig och ditt huvuds hälsa eller om det är för Kicki eller möjligen för mig.
Bara du skriver och jag får läsa!
(Hur fungerade pre-Lotten-tiden?)
WV: prwaluz
Nån blandning av en vildhäst och the walrus?
*Morr!*
Vart har länkarna tagit vägen?
Wow, oj, här var det ju party i kommentatorsbåset!
Tack, alla, alla! Jag menade faktiskt inte alls att fiska bekräftelse, men är storligen tacksam för att den dök upp. Nu står jag här med mössan i hand och blossande kinder och skrapar med foten så att alla undrar vad jag håller på med.
Ber samtidigt om ursäkt för att jag inte har varit närvarande och gett er stående ovationer. Jag gör det nu istället. HURRA!
— Men, Cecilia N: vilka länkar är borta?
*nynnandes*
… Icko, icko …
Nä, de var borta. Men sen uppdaterade jag några gånger, frustrerad, och si. Det löste problemet.
För att travestera Descartes… ”Du skriver… alltså finns du”
Ja! En annan: ”Jag skriver — allting flyter.”
Hej Lotten!!!
Det är Little Gerhard som sjunger ”Icko Icko”. Mvh Madelén
What? Det är inte möjligt! Little Gerhard? Va?
Jag är chockad och stum och ska önska mig låten i radions gomorronprogram.
http://www.youtube.com/watch?v=JhtmGsraDDA
Stort, stort tack, D.Z.! Jag nynnar lyckligt på Icko, Icko — även om jag fortfarande är knäckt för att det är Little Gerhard.