Jag har drabbats av en annorlunda form av skrivkramp: jag vill bara, blott, enbart och endast skriva om basket.
Jag vill skriva en spaltmil om svett, frustration, kamp, tjafs, list, lårkakor, genomklappningar, ruscher, laganda och den där matchen i lördags.
(Vi låg under med fyra poäng när det var en minut kvar. Vi gjorde mål, och låg alltså under med två.
Time out: ”spela klokt nu, lugnt och smart”.
Vi gick in på plan, snodde bollen, gjorde poäng. Lika.
Jag hann tänka ”men jisses hjälp, vad gör jag här – jag som är så stirrig, jag borde sitta på bänken och heja, herredumilde, jag är för gammal för sånt här”, men så såg jag en boll komma farande och glömde helt bort tveksamheten: ”oj, kolla, aaaaaah, där är bollen, hurra och titta, jag flyyyyyger”.
Motståndarna anfaller och missar – vi snor bollen. Vi sjabblar, bollen studsar hit och dit, ut över baslinjen – vårt inkast.
Det är nio sekunder kvar och vi måste göra poäng för att slippa förlängning. Pass, pass, pass, vår poängmaskin dribblar mot korgen, skjuter – och missar! Det är 0,5 sekunder kvar när vår guard tar returen under korgen och … gör poäng.
Slutsignalen ljuder.
Vi blir galna av glädje och jag pussar alla som Zlatan pussade Henke i somras och sedan äter hela laget tårta med extra mycket grädde.
Så. En spaltmil. Lycka.)
När jag nu har hävt ur mig om basketen, vill jag bara, blott, enbart och endast skriva om hur det var förr. Varför gör jag så sällan inlägg i den politiska debatten och varför blogganalyserar jag poesi så sällan? Varför skriver jag inte om ny musik och resor till främmande länder eller den hemska miljöförstöringen?
Jo förstås för att jag vill skriva om mönstrat kakel och bruna blommor i taket! För, ser ni, det fanns en tid när enfärgat kakel och högt i tak var en styggelse.
”Utrymmen med hög takhöjd kan bli ombonade och trevliga med ett luftigt innertak. [—] Den här hallen som hade 3,8 m takhöjd har fått ett sänkt tak av blommigt Marimekkopapper.”
Det finns så många detaljer i bilden: dialogtelefonen i hallen, långhårige mannen på planschen, hjärtat på den förmodade toadörren, draperiet framför dörren …
– Hur illustrerar vi att det är knepigt med kakeluppsättning, grabbar?
– Ska vi visa hur man måste fäppla med tråd och skärtrissa?
– Vinkelhake, vattenpass och hovtång?
– Nej, vi tar kakeluppsättaren och visar hur han koncentrerar sig!
– Ja! Lysande pedagogik!
(Bilderna kommer från Icaförlagets idéböcker från 1972–73.)
