Hoppa till innehåll

Inte ett dugg rädd för tandläkaren

För en tid sedan berättade jag om mitt mystiska tand- eller bett- samt öronsyndrom.

  • Ont i vänster öra, som öroninflammation fast ändå inte. Som en ballong i örontrumpeten och en skärande klarinett-ton som inte hörs men känns som en kniv. Fast bara ibland.
  • Gnisslande smärta när jag biter ihop mitt förtjusande överbett. Lindras bäst genom att jag biter ihop med underkäken längre fram än vanligt. Förmodligen är jag numera lite snyggare eftersom mitt överbett syns mindre när jag skjuter fram underkäken.

Idag var jag här.

Tandläkarstol från runt 1920.

Nej, jag satt inte i den, men nästan. Den pyntade tandkirurgröntgenregleringsdentalkliniken uppe på sjukhuset.

En fullständigt förtjusande charmig tandläkare – som inte såg ut som, men vad gäller röst och dialekt lät precis som Stationsvakt – tog emot mig. Jag fick redogöra för symptomen och berätta om alla andra medicinska problem jag har. Inte har, menar jag.

– Är du fullt frisk?
– Japp!
– Inga allergier?
– Bara katt- och gräsallergi. Astma.
– Inte ont någonstans?
– Nej. Fast jag har ju vrickat min vänstra fot och har en bristning i höger hälsena och har ont i båda knäna sedan oktober 1982 och så har jag förstås stukat båda tummarna och när jag målade hallen sträckte jag mig i axeln. Jag har sytt båda ögonbrynen och haft magsår två gånger, men det var när jag jobbade på Nationalencyklopedin och vi inte hade egna datorer och fick jaga skrivbord varje dag och jag samtidigt gifte mig och satte upp en barnpjäs och sydde min bröllopsklänning mitt i alltihopa och förresten fick jag ju hjärnskakning när jag var fyra år. Jag spelar basket.
– Hm. Sover du bra?
– Ja. Fast inte så länge.

Bettskenorna är flockdjur.

 

Efter en fantastiskt trevlig sjukhistorik-intervju, började tandläkaren klämma och känna och kolla mitt bett och undersöka var smärtan satt. Om man gnisslar tänder, kan man få bettskena, men jag varken gnisslar eller trycker tungan upp i gommen och inte har jag slitna tänder eller kindvall och visst är jag ett praktexemplar utan en enda lagning … men varför har jag då ont i örat?

– Det här ordnar vi, sa den lugne tandläkaren. En kortisonspruta skulle kunna få bort muskelinflammationen som inte vill gå över, men först måste vi röntga för att utesluta en skada på käkbenet eller brosket, orsakad av ett trauma någon gå…
– Ja! Det var ju en charge! Jag stod helt stilla och så kom ett monster till motspelare och rusade rakt på mig så att jag stöp. I tresekundersområdet. Alltså … under en basketmatch.

(Charging foul är en foul som man ser till att motståndarna får genom att man står helt stilla medan de rusar in i en. Det är den coolaste och smärtsammaste foulen.)

– Det här kostar … tre … nja, fyra … tus… nej, du är ju försäkrad!
– Jackpot!

Efter att hela livet ha köpt och sålt hus och lägenheter vid precis fel tid och aldrig gått med monetär vinst när det gäller något i hela världen, har jag äntligen gjort en sak rätt: jag köpte en tandvårdsförsäkring i höstas. Och jag ska röntgas och injiceras med kortison, hur coolt är inte det? Jag och Björn Borg, liksom. Och fotbollsspelarnas stackars ljumskar förstås.


Dagens intressanta ord: symptom och symtom är båda godkända stavningar. Dessutom kan man skriva både kortison och cortison. Däremot måste vi nog hitta på ett bättre ord för charge.

Share
Publicerat iBloggen

27 kommentarer

  1. Men man måste säga styng> av saknad/smärta/etc och inte stygn.

    Men styng känns lite anno dazumal. När sade du eller skrev du det sist?

  2. Ica

    Charge? Bättre ord? När man väl lärt sig det? Brutalt överfall? Tjuvnyp? Snubbling? Hit and go?
    *atschooooo* Attans, snor på skärmen.

  3. Ica

    Nääää, kollision? Krock? Knallfall? Kullvältning? Krisläge?

  4. En kortisonspruta fick jag i armbågen i höstas. Det gör svinont men hjälper nästan genast. Det skojigaste (obs ironi) är att läkaren (i ditt fall tandläkaren) liksom måste rota runt med sprutan i det inflammerade muskelfästet för att sprida ut kortisonet så mycket som möjligt. Oj, jag skrämde väl inte dig nu! Nej, du är nog inte så lättskrämd.

  5. Nej, jag är mest rädd för rövare och banditer, och tandläkaren gav inte ett bandit-intryck.

  6. Pernilla

    Jag fick en kortisonspruta i knäet (doktorn tappade den 🙂 ). Nej det där blev tokigt, jag fick kortison injicerat i knäet en gång.

    Det gjorde ordenligt ont, trots att läkaren var snäll och gjorde en cocktail där bedövningsmedel sprutades in före kortisonet. Ont gjorde det, men det hjälpte också.

  7. C

    Jag slutade nästan läsa bara av att se rubriken…

    huh…
    ryyys…

    kortisonet kommer hjälpa finfint!

    Trevlig helg

    WV är skojjig som vanligt
    sjuseex
    är det sex klockan sju? Eller sex med sjustycken? Lotten har du skaffat porrblogg? Eller är det bara min bedövning som börjar släppa?

  8. Lotta

    Va! kan man skriva symtom utan p? Vart är världen på väg?

    jag drog ut en visdomstand igår och imorse ringde min snälla tandläkare för att fråga hur det var med mig. Det tycker jag är en bra tandläkare!

  9. Wahoo, C, när du får en sådan där finfin WV måste du spara den. Dra ut den på skrivbordet eller skärmdumpa!

    Pernilla, min tandläkare lovade mig jättemassa bedövning, vilket jag bara har fått en gång tidigare. (Jag fick en visdomstand utdragen dagen innan Palme sköts. Säkert relaterat.)

    Lotta: Aktarej, tandläkare som pratar i telefon, de har något skumt i kikarn! (Blev du sådär bedövad så att du dreglade ner på axlarna?)

  10. Ewa

    Enligt min tandläkare så skulle jag vara ett intressant forskningsobjekt. Jag lyckas nämligen sova med öppen mun så att jag får “uttorkningsknutor” i gommen samtidigt som jag pressar ihop käkarna (utan att gnissla tänder) så att jag spräcker tänderna!

    Hur jag gör? Jag vet inte, jag sover när det händer… Det vore nästan värt att försöka filma mig när jag sover…

  11. Näej, jag vinner dagens tandläkarrace och hör sen!

    För ett par månader sen märkte jag något underligt i tandköttet längst in på övre vänster sida. Det var liksom en liten bula, som inte gjorde ont men som helt klart inte borde vara där. Allteftersom dagarna kommit och gått har dels den där bulan vuxit och krympt och bytt sida (mot kinden eller mot gommen, växelvis). Jag har också observerat, med tungan, någon slags vass kant i tillhörande tand och att det fastnar mat där i någon form av hålighet. Aha, det kanske är en lagning som har lossnat lite tänker jag och skjuter upp tandis-besöket till förmån för andra hysterier.

    Tills idag, då det faktiskt fick vara nog. Sagt och gjort, jag förbereder mig på att hela lagningen kanske måste göras om och jag kanske måste äta nån slags antibiotika. Ja, det var det värsta scenariot jag hade i åtanke.

    Efter att ha studerat min tanduschling i fem långa sekunder säger min väldigt sympatiske tandläkare: oj, kära nån. Tanden har spruckit hela vägen ner till roten. Den måste vi dra ut. Det var olyckligt.

    (I stolen ligger Kristina och börjar skaka okontrollerat och har nära till gråten eftersom hon minns hackandet och karvandet i mjölkkindtänderna som vägrade lossna)

    Till saken hör att nämnda tand helt hänsynslöst borrades ihjäl av en likaledes folktandvårdsläkare i Älmhult när jag var sexton-sjutton, och sedermera (efter ett halvårs oförklarliga kindsmärtor) måste rotfyllas -> skör tand -> kluven tand. Tack, Bosse, tack som fan!

    Utdragningen tog dock inte ens tio minuter. Och nu, govänner, har jag en GLUGG bredvid min visdomstand! Hjärtat sitter dock fortfarande i halsgropen. Jag är livrädd för tandläkaren, nämligen.

  12. Kristina: Vad kan man inte fylla en glugg med, så säg? Lite guld? Ett mikrochip? Kanske ett hemligt meddelande?

    Favorit i repris:
    (Blev du sådär bedövad så att du dreglade ner på axlarna?)

    Jag måste fråga alla med tandläkarskräck: är det lika hemskt att läsa om förfärligheter som att de facto besöka tandläkarn?

  13. Jag såg Oldboy igår kväll. Där kan vi tala om en film som gör OOOONNNNTTT, när t.ex. (*SPOILERVARNING!*) huvudpersonen Dae-su Oh får veta att han ####### sin egen ####### och i skam ####### av sin ##### med en ###. Lite som Oidipus, så där. Eller när han får stryk av tjugo råskinn med baseballträn.

    Till slut fick jag krympa bildfönstret och sitta och slösurfa parallellt för att stå ut med filmen.

  14. Lotta

    Nej, jag dreglade inte ner på axlarna, tanden satt nämligen så vansinnigt långt in i munnen att den kanappt gick att lirka ut. Däremot rann en del bedövning ner i halsen, så jag var obehagligt bedövad i svalget och fick kämpa för att inte tro att jag skulle kvävas (man andas genom näsan också). Jag har varit hysteriskt tandläkarrädd (sviterna efter en otäck man med tjocka fingar som borrade utan bedövning medan han höll fast mig med andra handen), men klarar det ganska bra nuförtiden. För om hon bara vill fråga hur jag mår, får hon gärna ringa – men först funderade jag på om hon hade glömt kvar något i hålet, en tångspets eller så…

    (wv, apropå twiggydiskussionen igår: twjgwy

  15. Nja, jag dreglade inte så mycket, däremot gurglade jag blod i hela käften medan tandläkaren väntade på röntgenbilderna, för att se om allt var borta. Det var sådär lagom mysigt. Nu har bedövningen släppt och jag har hemskt ont och ska trösta mig med gamla csi-avsnitt (där har någon oftast haft det ännu ondare) och frosseri av vaniljyoghurt. Det är mycket, mycket synd om mig. Gluggen ska jag fylla med något tjusigt så fort jag har kommit på det, den är ju svår att flasha och för långt in att vila tungan i.

    Jag är livrädd för tandläkaren trots att det bevisligen aldrig är så farligt som jag tror att det ska vara, numer. Inte ens bedövningssprutan gör lika vedervärdigt ont, men, jag skallrade som en frusen hundvalp hela vägen.

  16. Apropå kortisonsprutor var det på tapeten ett tag att jag skulle få en i en ärrknula jag har på ryggen, för att inte riskera att det blev.. eh.. vahettere, ja ärrvävnad som galopperar amok och blir stora fula klunsar. (Google, nån som inte sitter och LIDER?) Lyckligtvis slutade knölen växa, för det hade gjort helt vansinnigt ont, upplyste min snälla välmenande doktor mig om.

  17. lilla e

    Är det bara jag som bitit tandläkaren? Det var visserligen inte med flit, men ändå. Har trångt i munnen och odontologen skulle göra mer plats mellan tänderna med hjälp av en liten cirkelsåg. Läskigt! “Slappna av bara” sa han…

    Med massa slangar och grejer i svalget slappnade av så gott jag kunde, men käkarna gick ihop mer och mer av spänningen och så fanns det något i ena mungipan som kändes som en fast punkt i tillvaron att bita ihop om.

    “Det där är min tumme”

    Det blev inga repressalier, tack och lov. Han fortsatte vara sitt trevliga jag och sjunga med när det var en låt han gillade på radion.

  18. Förlåt och ursäkta, men jag sitter här och skrattar åt era berättelser! Knulor, bulingar, tandläkarbett och klunsar!

    Men. Idé. Ok. Vaaaaaaar är “House” i tandläkarmiljö? Bara här har vi ett dussin avsnitt! Jue.

    Matildas fikarum har vunnit dagens hammock. Nu ska jag lobba för att charge ska döpas om till “påspringning” tills jag blir blå.

    Men först ska jag få mig ett glas vin.

  19. Förresten. Jag saknar er som uppskattade bilden på Ove! Hohooo!

  20. Schysst bild på Kindvall! Var det en association till någons vackra kindtänder?

    Normalt skulle jag föreslå att charge ersattes av attack eller kullspringning. Men eftersom charge också betyder laddning föreslår jag istället Laddapåfoul.

    Hur är det fransmännen säger nu igen?
    Charge la femme

  21. Åh, nämen hakke, men kindvall är ju det man får på insidan av kinden när man är en gnisslare och bitare!

    – Heter det kindvall sa jag och fnissade. (Associerandes.)
    – Ja, det gör det, sa tandläkarn som påminde om Stationsvakt. (Inte associerandes.)

  22. Foulerna i basket heter så här coolt:

    charging
    moving
    blocking
    holding
    fighting

    och de är av tre sorter:
    a) personlig
    2) teknisk
    3) diskvalificerande.

    När jag nu kommer att föreslå laddapåfoul så förstår alla reaktionerna jag kommer att möta. Väl?

  23. Jasååå, jag som trodde att tandläkaren liknade Kindvall.

    Jag har en bettskena som är använd prick fyra gånger. Min pedantman städar bort den hela tiden så jag har helt glömt bort att jag över huvud taget äger en dylik. Så jag klarar mig nog okej ändå, vekar det som.

  24. […] jag har mystiska bitproblem och har varit hos tandspecialist (som påminner om Stationsvakt) och dessutom röntgat mig, var det idag dags för medicinering. Jag […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.