Hoppa till innehåll

Var ska jag sova inatt?

Ibland rapporterar jag om sömnsvårigheter. Vilket oftast inte är vad det låter som. Sova kan jag nästan alltid, men sömnen är svår att njuta av i längre sjok. Men nu har jag härdats.

För drygt ett år sedan, gjorde lokaltidningens fredagsbilaga ett hemma-hos-reportage hos oss.

På bilden syns min djefla man och ungefär tvåkommasju av de fem barnen. På förstasidan står det till exempel att det luktar hembakat när journalisten kliver i genom dörren. Nu ska jag avslöja varför (och citerar alltså mig själv) här:

Jag sorterade tvätt, bar ner onödiga möbler till källaren, dammsög, plockade kläder, ställde i ordning böcker och satt upp ett par tavlor. Då började det lukta. Att känna denna doft var som att dricka ett 229-kronorsvin där mörka bär möts av gräs, en smak som snabbt ersätts av plommon i kombination med annalkande, löddrig häst. Men från köket luktade det först kalops, sedan dillkött, ersatt av magsjuka och så ett annalkande lik.

För i köket kokade Olle en rådjursskalle. Det var ett kranium som 13-åringen hittat i skogen, och som Olle just denna dag beslöt sig för att koka rent från … från … ja, från sådant som sitter fast på ett rådjurskranium.

Trots tidsbristen, paniken och det allmänna kaoset, satte jag då igång att baka ciabatta. Det har jag lärt mig av en fastighetsmäklare. Men det hjälpte inte. Nu luktar hela familjen lik. Lik i ciabattabageri. Nu kommer journalisten!”

Men att jag bakade väckte inte intresset hos någon. Det gjorde däremot den lilla passusen längst ner till vänster om att barnen glider runt och sover där de för tillfället har lust. I vilken säng som helst. När jag hälsar på nybekantingar säger de ”åååå, det är ju du som har barn som byter sängar med varandra!”.

Jag trodde att det här skulle gå över. Men icke. Av de numera tolv sängplatserna i huset (sofforna oräknade) sover ingen på samma plats mer än tre–fyra nätter i sträck. Detta nomadbeteende har spritt sig till oss vuxna, så när jag vaknar på morgonen vet jag inte om jag är i Borås, New York eller i tv-rummet med de häckande fåglarna.

Fast om jag riktigt känner efter, är jag nog i Stockholm just nu. (Ska föreläsa om underbara skrivregler.) Sömnsvårigheter? Nähej, en annan kan ju numera sova var som helst.

Share
Publicerat iBloggen

27 kommentarer

  1. Alltså, jag har funderat över det där med sängarna sen du berättade det förra gången. Det lät så mysigt, men väldigt…oprivat. För att vara lite nyfiken – har de egna rum och egna sängar, men byter med varandra, eller är alla sängar allas? Alla böcker allas och alla läxor allas? Eller? Jag är lite oflexibel och i stort behov av eget utrymme, så jag har lite svårt att föreställa mig hur det funkar…

  2. Barnen skulle bo i två rum, tänkte vi. Ett kallas ”tjejrummet”, och det andra följaktligen ”killrummet”. (Tjejrummet är mindre, för tjejerna är bara två.) Just nu sover en tjej (12 år) i tjejrummet och två killar (15 och 4 år) i killrummet och en tjej (7 år) och en kille (9 år) i gästrummet.

    Särskilt femtonåringen borde ju längta efter eget krypin? tänker man.

    – Vill du ha eget rum? Vi kan ju sätta upp en vägg hä…
    – Nejnejnej, absolut inte. Jag vill ha det så här!

    De har även sagt att det är svårt att sova när ingen annan andas i samma rum.

  3. Ica

    Tycker det är roande med uppdelningen tjej- och killrum och man sedan hittar en grabb i sängen i killrummet, vartefter man snubblar över en dinosaurie som ryter åt en.
    Sova ja, näe, det kan inte jag var som helst. Däremot kan jag numera sova när som helst. Det är en mycket tidskrävande hobby då jag kan slockna när jag kommer hem från skolan och vakna lagom till att man ska fara på träning.

    aequnoxia: somliga av sängarna har draperi så man lätt kan skapa sitt eget privata utrymme. Alla i det huset är överallt hela tiden. Vill man ha privatliv får man nog göra en Lotten och ramla ner för trappan till källaren, eller låsa in sig på toa kanske. Låter kanske oprivat, men är väldigt härligt att befinna sig mitt i.

  4. ab

    Trodde du sov under bokhyllan… 🙂

    När ungarna var små bodde vi i en tvåa. Ibland hade jag det stora och de det lite mindre rummet, ibland tvärtom (varvid mina gäster fick samlas på min dubbelsäng). Ett tag låg det madrasser över hela golvet i mindre rummet och alla fick sova var de behagade. Det tog slut för att det blev för dammigt.

    Glad att se att 70-talet lever vidare! En dag kommer en av dina ungar att skriva en rolig bok om sin barndom, ungefär som ”Dussinet fullt”. (Boken! Filmerna har INGENTING med böckerna att göra).

  5. I den där ingressen nämns ju alla barnen utom (typiskt nog?) mellanbarnet. Är det inte så att han är den som figurerar minst här på bloggen också? Jo, vi har fått veta att han är lycklig och spelar klarinett. Fast det räcker ju långt, i och för sig.

  6. Sorry, Ica! Ska vara långsammare nästa gång! Din beskrivning stämmer ju på pricken: alla är överallt hela tiden.

    AB: Ja just det, där har jag ju somnat en gång.

    Översättarhelena: Ojojoj, nu blir det säkert barndomstrauma. Mellanbarnet (9 år) nämns för sällan på bloggen! Men han är ju bara lycklig och spelar klarinett. Igår sade han med blicken i fjärran:

    – Se så vacker himlen är vid horisonten.

    Det har jag aldrig någonsin sagt. Himlen? Vacker? Nämen kolla här på mina nya basketskor istället …

  7. C

    Som mamma med barn som nattvandrar och därmed själv också nattvandrare skulle jag ibland önska att jag kunde dressera dem så att de istället för att vandra in till våran säng kröp upp hos varandra.
    Men det är i vår familj tydligen totalt ointressant.

    jag tycker det låter så mysigt när jag läser om hur ni byter sängar, fast jag själv absolut inte tycker om att sova på fyra olika ställen under en och samma natt.

    Men efter att ha fått barnen har jag insett värdet i sömn, jag har också förstått hur effektfullt sömntortyr är och kan dessutom numer sova varsom och hursom helst, bara jag har min egen kudde.
    Jag är bara tacksam för att få sova.

    Varför kommer tanken på lukten av nykokt rådjurskranium jaga mig resten av dagen. Varför kan jag inte istället tänka på lukten av ciabata?

  8. Anne-Maj: Kraniet stank trots kokningen och hamnade till slut i ett hörn av trädgården där vi brukar begrava undulater.

  9. Orangeluvan

    Lotten, du vet att du kan få egen kuppe (och egen ingång och toalett) om du övernattar i Högdalen? Du kan till och med ta med en nattgäst, eftersom det tredje rummet i evakueringslägenheten är utrustad med inte mindre än två sängar. Och nu menar jag inte något osedligt. Man kan väl ta med sig en nattgäst utan att vara osedlig. Väl?

  10. Vi kan gräva fram den när vi kommer på besök. Jo jag instämmer Petras förslag om nästa bloggträff. Ciabattor gillar jag mycket. Bara det är oliver och brieost i den också.

  11. Orangeluvan

    Jag fick ett mail från en vän härom dagen som ska få sitt andra barn i juni. Hon undrade försiktigt om jag tyckte att det skulle vara okej för de två barnen att dela rum, åtminstone några år till, av praktiska skäl. Det finns tydligen en norm som Boverket har hittat på, som säger att man är trångbodd om barnen inte har varsitt eget rum, så de kan stänga om sig. Jag tycker verkligen det är struntprat från början till slut. Och nu tog jag reda på precis vad det är de säger:

    Citat från Boverkets hemsida:

    ”Om det bor mer än en person per rum i en lägenhet, kök och vardagsrum oräknat, betraktas man som trångbodd, enligt det som kallas norm 3. Sambor antas dock klara sig med ett sovrum. En familj med två barn behöver alltså ha en fyra för att inte räknas som trångbodd. Detta gäller både samboende och ensamstående föräldrar. Alla hushåll i enrumslägenheter räknas som trångbodda.”

    Lotten, visste du att ni i ert jättehus var trångbodda? Och visste du vilka konsekvenser det kan för för er familj?

    Jag citerar från Boverkets rapport om trångboddhet från 2006:

    ”Förutom många praktiska problem innebär trångboddhet en långvarig stressfaktor som är påfrestande för både barn och vuxna och kan leda till såväl fysiska som psykiska besvär.”

    Fysiska och psykiska besvär!

    (Jag mailar rapporten till dig. Finns på boverkets hemsida.)

  12. C

    Orangeluvan –
    Man undrar vilka som gör de där rapporterna?
    Och hur de själva bor.
    Undrar vad de skulle säga om att mina barn t.om fick dela spjälsäng de första fem månaderna…

    Ja jösses, har de inget annat att lägga pengar på?

  13. Boverkets et consortes verklighet representerar en kort minut i mänsklighetens existens!

    Jag är född på trettiotalet.
    Många av mina klasskamrater ingick ju i 10-12 barnsfamiljer som bodde i 2 rok med dass över gården. Badrum var lyx, under kriget hade man ändå inget varmvatten…

    Först på gamla da´r, när jag sitter och rekonstruerar min mormors etc levnad slår det mig – att det torp som byggdes 1898 TILLbyggts 3 ggr senast 1981.
    Mellan 1898 och 1931 var det hälften så stort som nu men var ändå hem för 9 personer!
    Mor och far bodde i ”kammaren”de 7 barnen måste ha bott i det enda rummet. Köket var inte stort nog att rymma ett bord där man kunde sitta och äta(som nu) utan alla måltider måste ha intagits i ”stora rummet”. Dessutom hade man religiösa sammankomster där, min mormorsfar var ”gammalläsare”.
    Min mormors syster spelade orgel – som inköptes för dyra pengar – När hon drunknade 1912 lärde sig min mormorsmor, som nästan inte gått i skola, SJÄLV att spela på orgeln som annars hade stått där till ingen nytta:(Det var i SMÅLAND gudbevars…)
    Varje kväll skulle det här beredas nattläger för 7 barn.
    Det gick väl an på sommaren, men tänk på vintern i mörkret – ingen el här inte.

    Detta var ju det NORMALA – se t.ex SLAS´ böcker.

    Sedan visar ju humanbiologisk och socioemotionell forskning HUR VIKTIGT DET ÄR MED KROPPSLIG BERÖRING för välbefinnandet!
    Det är inte bara mössen som har instinkten att kura ihop sig i en hög (se tidigare komm. av den djefla mannen).

    Det står ju dagligen i tidningen om hur ENSAMMA och stressade individerna i familjerna lever nuförtiden – där sitter de i sina EGNA rum och deppar…

  14. cruella

    Hå, Lotten, jag har ju visserligen bara tre ungar MEN har man tre ungar så har man också ett mellanbarn! Senast min sågs (eller hördes) satt han och spelade Sailing på synten. Med små avbrott för Kalle Johansson och I natt jag drömde.

    Såna blir de, uppenbarligen.

  15. cruella

    Han har också ett estetiskt sinne och ett seende som tidigt fascinerade: min mor blev ”vuxenmamman” (VAD säger det om mig?) och älgen på National History Museum i London var givetvis en ”elefantget”. Mycket nyskapande.

  16. Ungr var ek forðum,
    fór ek einn saman:
    þá varð ek villr vega;
    auðigr þóttumk,
    er ek annan fann;
    Maðr er manns gaman.

    =

    Ung var jag fordom
    och for ensammen,
    då råkade jag vilse om vägen;
    jag tyckte mig rik,
    då jag träffade en annan:
    man är mans gamman.

    Hávamál

  17. Agneta

    ”Man är mans gamman” är min favoritsentens.

    Själv är jag uppvuxen i barnkammare, med tre syskon. Storasyster fick dock eget rum, men länge delade jag och mina två småsyskon barnkammaren. De var bara snäppet yngre än mig (jag hade inte fyllt tre när den yngsta av dem kom till världen). I nästan fyra år berättade jag en följetångssaga varje i kväll i barnkammarmörkret. Min egen barnaskara delade rum två och två, utom på landet där de också hade barnkammare.

    Att höra andra andas och andra sovljud är trygghets- och samhörighetsskapande. Eget rum eller att bo för sig själv har aldrig varit någon höjdare för mig.

  18. Jag kan sova när som helst, var som helst. Har sovit hemma hos dig otaliga gånger och ett antal hemma hos din granne. Favoriten hos dig var nog när Pojkvännen och jag vaknade vid elva-snåret och det var helt tyst. Alla hade gått tvärs över gatan.

    Jag somnar i bilar, bussar, tåg, biosalonger, klassrum, parkbänkar. Dock har jag ännu inte somnat i någons kastrullskåp och diskmaskin.

  19. Hjälp, vad roligt att vi är trångbodda, tack Orangeluvan. Och tack till Den Blygas och Agnetas minnen — det hela är vansinnigt intressant.

    Fysiska besvär? Kan det vara … kan det vara … ont i foten när man snubblar över småsyskonens lego?

    Bloggträff hemma hos mig kan man absolut ha, men eftersom så himla många bloggare verkar vara kattägare, kommer jag att ha en decinficerande dusch i entrén.

    Undrar hur en vanlig tågresa påverkar fysiken och psyket egentligen. Vi satt som stora sillar i små burkar och lyssnade på varandras mobilkonversationer. Den timmen var väldigt trångbodd. Kan väl aldrig vara nyttigt?

  20. Tiila

    Vi funderade lite över rumsfördelning när vi oväntat väntade vår tredje tös. Insåg sedan att min farmor hade sex syskon som bodde i en stuga i Småland. Ett rum och kök på nio personer, men inte nog med det; hennes far var skräddare och jobbade hemifrån!
    Jag säger som Den blyga: tänk på vintern!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.