Jag är borta idag och håller protokollkurs. Det är inte styrelsemötesprotokoll, utan basketprotokoll. Under en match skrivs nämligen ett mycket noggrant poäng- och foulprotokoll som är så vansinnigt komplicerat att en kurs anordnas i klubben två gånger per år. Själv lärde jag mig denna konst i Luleå 1979, och har utbildat en miljard andra sedan dess.
Nu till problemet: de 13-15-åringar som går kursen träffas i vanliga fall nästan uteslutande som basketspelare. Inte som teoretiker med penna och papper. Rollerna på planen är ”den långe” och ”den snabbe” eller kanske ”den som bara foular”. Inte ”den som inte kan hålla i en penna” eller ”den som använder mobilen som livlina eller napp” eller ”den som fattar allt på nolltid men som inte kan fånga en boll”.
– Hej allihop! Ta fram alla papper och pennor som …
– Vaddå penna? Jag har ingen penna? Behöver vi pennor idag?
– Vi vann med 20 poäng igår!
(Avgrundsvrål med spruckna tonårsröster dränker alla pedagogiska tankar.)
Det underliga är att efter några timmar med både teori och praktik, sitter de där och skriver helt utan problem … men är nervösa som små möss. Jag vet inte varifrån de får denna nervositet. Är det jag som skrämmer dem?
– Femman i blåa laget två poäng i sjunde minuten. Sjuan i blåa laget foul. Fjorton i vita laget får två straff …. neeeeeeeeeeeeeeeej, jag skrev fel, fjorton satte bollen och får bara en bonus, jag dööööööööööör, Lotten det blev feeeeeeeeeeel, jag vill gå hem, man kan ju inte sudda, hjäääälp!
– Lugn. Om det blir fel, kallar du till dig domaren vid första bästa avblåsning och förklarar vad som har hänt. Domaren är din bästa vän. Kom ihåg det: domaren är alltid på din sida.
Tyvärr måste jag sedan alltid berätta hur man hanterar fullvuxna coacher som har vaknat på fel sida och som äter små protokollskrivande barn till frukost.
Själv skrev jag en gång protokoll på en Plannjamatch. Eller om det kanske var en Gammelstamatch. När matchen var slut, hade hemmalaget vunnit enligt protokollet, men bortalaget enligt tavlan. Tjugo fullvuxna karlar skällde ut mig efter noter, men protokollet gällde förstås. Dagen efter stod det med krigsstilsrubriker i tidningen:
Vem vann matchen?
Och så berättades det om den olyckliga lilla flickan som skrev protokoll. Jag har flera sådana här hårresande skräckhistorier om den farliga konsten att skriva protokoll, och dem berättar jag aaalltiiid … aha. Nu förstår jag mina små adepters rädsla.
Det borde finnas bloggprotokoll också. Så man ser vem som foular och vem som fick in en poäng. Och viktigast av allt förstås, så att man vet vem som vann när det hela tar slut.
Du får hålla en kurs och skrämmas lite!
Basketprotokoll låter avancerade, själv var jag poängblocksvändare på en badmintoncup en gång och det räckte för mig. Tur att ungarna själva höll reda på poängen. Men så hade jag inte gått nån kurs förståss…
Titta en blogg att lägga till favoriterna! 🙂
Du skriver superbra.
Jag har haft fullt upp i dag med ett vanligt protokoll från ett sammanträde av mer högtidlig art. Skrivsättet passar mig inte alls. Det enda som passar är att jag får en bra slant för jobbet… 🙂
Maken – som bistår med experthjälp får inte ett öre 🙂
Lille Maken, som aldrig lägger sej i vad jag pysslar med, gick förbi här när jag var inne och tittade på ditt toa-inlägg. Källartoan var just i bild. ”Och vad tittar vi på här då?” frågade han vänligt men lite förbryllat. ”Ja, det är Lottens toalett” sa jag och hörde hur udda DET lät. Han sa inget men jag såg vad han tänkte: ”Toalotten.”
Å fy fasiken. Jag visste att det var more to basket than meets the eye. Och inte till dess fördel! Huvva.
Basketprotokoll, jag vill lära mig!
Bloggprotokoll, det var något nytt. Utmaning!
Styrelseprotokoll, urrrrkk Jag skrev många många i min tjänst. Jag koperade bara av och växlade mellan:
att godkänna protokollet
att lägga till handlingarna
att delegera AU
att utse namn och namn att representera.
att borlädgga till nästa möte…
Jag minns när jag skrev styrelseprotkoll på skrivmaskin under högstadiet och gymnasiet (elevråd sen elevkår, Elevorganisationen Vem minns?) och hade tippex. Gud, va jobbigt det var.. Fingarna blev vita varje gång.
Lotten! Hur ser en basketprotokoll ut?
Pfuuh. En dator! Jag har
1) hållit kurs i evigheter
2) coachat en F 94-match (vinst)
3) suttit i sekretariatet på en herrmatch (vinst)
4) lagat mat till 13
5) ätit för fem
6) hetsat fyra körsångare och två gitarrister till ett sajmonändgarfunkelmaraton
7) missat Melodifestivalen
8) druckit ett fjuttit glas vin.
Nu ska jag jobba på punkt åtta.
Men! Nu såg jag hakkes förslag på bloggprotokoll! Det är ju lysande — istället för bloggtoppar och unika besökare intresserar man sig för poänger! En enpoängare kan i ett avgörande läge betyda mer än en läcker trepoängare. Briljant.
Jag måste rynka pannan lite … bara … en stund. Hm. *tänk, tänk*
Rigg: Jag håller kurser i allt. (Ge mig bara ett ämne. Och en miljon kronor.) Och tack, En ung tant!
Jag har i mina skriv- och korrektkurser även ett protokollskrivaravsnitt (som är dööööööööötrist), Bloggblad. Toaråttans make har för ”toalotten” fått en guldstjärna i min blogghímmel och Anne-Maj ska snart få se ett specialkomponerat basketprotokoll: SM-final i mixed år 2009.
HAR DU SETT i tidnigen (AB) hur toan såg ut hemma hos den familj där sonen hade föräldrafritt? Är det kanske så det ser ut när Hakkes dotter varit i farten?
När resten av familjen bodde utomlands ett tag huserade äldste sonen ensam i föräldrahemmet. Vi har hört på omvägar att han då hade ett nyårsparty som det fortfarande talas om på stan … Det enda vi märkte när vi kom hem var att tvättstället i gästtoan var spräckt och att ett litet drinkbord var alldeles snett och vint; någon hade nog trott att det var en pall och satt sej på det.
Hej Lotten!
Jag håller fortfarande på att försöka lära mig det här med de/dem och hittills har din regel fungerat jättebra! (Han=de, honom=dem och utpekande=de.)
Men sen såg jag detta inlägg och blev lite fundersam.
”och dem berättar jag allt…”,
står det i sista stycket – varför är det dem i detta sammanhang?
Tack för att du delar med dig av din kunskap!
Ilyrm: Om du hade ställt denna fråga på en föreläsning, hade jag i detta läge viftat vilt med armarna och vrålat ”bra fråga!”.
Meningen var ju inte avslutad utan väldigt avhuggen (vilket är så himla tydligt eftersom de tre punkterna inte hade ett mellanslag före sig). Men oj, så otydligt det blev. Jag ändrar nu och skriver ut meningen isället, annars kan man ju som du börja undra över mina egentliga kvalifikationer!
Det stod:
”… och dem berättar jag allt… aha”
Nu står det:
”… och dem berättar jag aaalltiiid … aha”
Usch, nu känner jag mig som ett hopplöst fall. Jag förstår fortfarande inte varför det är ett ”dem” i den meningen och inte ett ”de”…
Och Lotten, jag tvivlar inte på dina kvalifikationer! Jag vet att du kan dina saker! 🙂
Ilyrm: Det här är ett jättebra exempel på krånglig mening ju!
Nu ska vi se …
Leta efter subjekt, predikat och objekt (och trilla inte av pinn av tristess nu när grammatiska termer dök upp):
Vem gör något?
Jag.
Vad gör jag?
Berättar.
För vem berättar jag?
För dem.
Jämför med:
Jag slår på han. (fel)
Jag slår på honom. (rätt)
Okej! Jag pratade med en av mina kompisar på skoltidningen och hon kom med tipset att jag skulle tänka hur det är på engelskan. Om det är ”and I tell them all the time…” eller ”and I tell they all the time…” och då hör jag att det ska vara them=dem.
Se, han går att lära!