Hur i hela friden kunde jag glatt tacka ja till morgondagens föredrag? I en timme ska jag inför 100 personer göra detta (jag citerar ur programmet):
”Under föreläsningen kommer Lotten Bergman, på sitt eget underhållande sätt, att fundera och fantisera över hur informationsflödet i samhället kommer att fungera i framtiden.
Hon kommer att ta upp frågor som:
• Kommer vi att lita mer på ickebetalda nyhetsbloggare eller kommer vi fortsätta att köpa seriösa kvällstidningars nyheter?
• Vad händer om alla får välja sin informationskanal själv?
• Är vi i framtiden verkligen villiga att betala för information?”
Va? Underhållande? Jag kan prata om gasugnars funktioner, om trasiga bilar, om basketskador, om pluskvamperfekt och mejl. Men om framtiden? Eller seriösa kvällstidningar? (Contradiction in terms?)
För att kunna fundera och fantisera om framtiden måste jag vända tillbaka till förr i tiden, den så inspirerande dåtiden.
Människorna för 60–70 år sedan har ju faktiskt mycket gemensamt med oss idag, på samma sätt som människorna i framtiden kommer att fungera ungefär likadant som vi gör idag.
Vi vill få saker gratis.
Vi vill vara vackra.
Vi vill ha roligt.
Vi vill sova.
Vi tycker inte om sådant som krånglar.
Varje tid har sin framtidsprognos. På 1920-talet handlade det om flygande städer (allt skulle flyga) och på 1950-talet handlade allt om atom-någonting. På 1980-talet var det väldigt få som funderade över mobiltelefonernas utbredning och internet. Men bara för att något kan uppfinnas i framtiden, är det ju inte säkert att det uppfinns. Någon måste ju vara villig att betala för det.
När det då gäller information i framtiden … så kanske det inte är ett dugg intressant då. Informationsflödet kanske kommer fullständigt naturligt på något enkelt sätt, vi kanske betalar för nyheter och fakta på något enkelt sätt … fast visst kommer vi väl att vilja ha informationen gratis? Det kanske blir en inkomstfråga: de som har pengar får faktakontrollerad information, medan de som vill ha gratisinformation får texter fulla med frågetecken och kommentarer som ”stämmer detta?” i marginalerna.
Nej, vet ni vad. Jag tror att framtiden måste lösa problemet med ”det krångliga”. Tiden räcker inte till för att hitta alla finesser i mobilen, för att lista ut hur sladdarna ska löpa för att videon ska funka (igen) eller för att man ska hinna svara rätt på alla varningsrutor som dyker upp i datorn hux flux.
Man tror att framtiden ligger så nära. Jag tror inte den gör det. Jag tror att framtiden ligger långt bort. Och att de som satsar på förenkling kommer att få igen sina satsade pengar.
Men jag passar ändå på tillfället att önska mig några uppfinningar: självsorterande garderober och återuppståndna mataffärer på internet (alternativt en pipeline direkt från ett storlager).
Nu är frågan: vad tror ni om framtiden?
Uppdateringsbild!
En sak är i alla fall säker. Framtiden haltar. Det som är nu – här och idag – är framtiden någon annanstans.
I kommentatösen Ökenråttans ökenhem ser internet- och telefonledningarna ut så här … just i detta nu. Rena öken.
Uppdatering så här post föredrag:
Jag tror vi i framtiden helt struntar i hur vi får tag i information! Eller om vi ens får tag i … vi kanske inte bryr oss för att den hela tiden serveras i silverfart. (Jag skulle faktiskt skriva ”på silverfat”, men sådär blev det ju lagom dubbeltydigt.)
De som lyssnade på mig tyckte att mobil-Tv, 3G-telefoner och (!) mobiltelefoner egentligen är rätt onödiga uppfinningar. (Alltså, de är ju visserligen bra att ha ibland, men nog skulle vi klara oss långt utan dem.)
De trodde att allt i framtiden kommer att bli sladdlöst (och även batterilöst, hoppas jag) och att man kommer att kunna valrösta via internet. (Ja, så slipper vi ju träffa de där hemska valarbetarna eller – hu – andra människor som röstar.)
Slutligen önskar vi oss tvättvikare, teletransportörer och matshopping med pipeline rakt in i huset. Och kanske görs allt med en sådan här spejsad dator.
Det där med sömn läat inte så dumt. I en inte alltför avlägsen framtid ska jag sova. Det är vad jag tror.
När jag jobbade på Ericsson på det inte alltför glada 90-talet fick ledningsgruppen för sig att skissa på framtidsscenarier. Det blev tre av dessa skisser som presenterades för personalen för att vi skulle ta oss en funderare på hur de skulle påverka oss om de slog in.
Den ena innebar att alla människor är stockkonservativa och fortsätter använda telefonen till att ringa.
Den andra innebar att allting kunde flyga och utföra märkliga saker med atom-nånting.
Den tredje var en gyllene medelväg som innebar att mycket skulle vara sig likt, men att tekniker vi ännu inte kände till skulle ändra våra vanor radikalt på några områden.
Vi funderade på saker som nya kompressionstekniker för att göra det möjligt att visa tv-program i mobilen. Eller om wap skulle visa sig bli användbart.
Vi funderade däremot inte på ifall sms-användandet skulle explodera. Och ännu mindre på icq, mp3, napster och kazaa, digitalkameror, bloggar eller gmail. Det kanske vi borde ha gjort?
Och om vi funderat på wv hade vi säkerligen undrat vad queumb betyder. ”Vilka umbäranden” kanske?
Jag tror att allt som behövs är snorkel och cyklopöga — sen är det bara hoppa ner i informationen.
Man kan gräva tunnlar genom informationen som en mullvad, man kan tumla i den som en delfin och man kan kasta upp den i luften och låta den regna ner över en.
Men sen kommer det att vara med information som med vatten: det finns överallt — men kvalitén skiljer sig.
Ska du vattna eller skölja navkapslarna duger det med sjövatten.
Ska du borsta tänderna eller tvätta ansiktet duger det med regnvatten.
Men ska du dricka vattnet eller blanda det med vällingpulver och ge till lillen så vill du ha kommunalt vatten.
Såvida du inte köper svindyrt vatten på flaska.
Jag tror att framtiden kommer att utvisa att information egentligen är överskattat. Det vi behöver är mer fantasi. Äsch, jag behöver nog bara gå och lägga mig.
WV: susprq = Jag är en suspekt prick (prique).
Alltså, framtiden är ju om fem minuter och om trettio år. Framtiden kommer när vi minst anar det.
För min egen del hoppas jag på ett stort hus och massa pengar i framtiden. Och bara en fjärrkontroll till alla apparater i vardagsrummet.
kcki har fullständigt rätt. Och det enda som framtidsspanarna kan göra, och gör, är ju att dra dagens förhållanden ett varv till och se vad som skulle hända då. Det kan ju vara intressant i och för sig, men sedan kommer den där framtiden och bär sig åt lite som den vill.
Det vi kan göra är att bestämma hur vi vill låta nutiden och dess utmaningar påverka oss. Vill vi vara ständigt uppkopplade och nåbara och väcka datorn innan vi ens öppnar morgontidningen? Eller vill vi sova en kvart till – eller rent av sträcka oss efter den älskade som ligger och snusar så skönt där bredvid oss?
Din åsikt är lika mycket värd som min. Se till att ha den, bara!
För egen del överlåter jag med varm åt framtiden att ta hand om framtiden. Vi vet ju inte hur det ser ut då, så varför och hur skulle vi i dadg vidta åtgärder avsedda för ett tänkt framtidsscenarium som sannolikast aldrig realiseras? Och i vavrje fall inte på det sättt som vi nu tror. – Läser rjust en förtjusande bok, Epå Mozzarts och Schuberts ttis
Som var och en kunde se sket det sej – ursäkta franskan – med mitt förra inlägg. Och nu ropar Lille Maken att jag ska skynda mej att duscha innan vatttnet tar slut. Vattenbristen kan dock inte skyllas på Stolpen, eller kan det…?
Back to the future! Jag ger mej INTE även om datorn jäklas med mej. – Ser att medan jag duschade har du hunnit få ut bilden på den stolpe vid vilken mitt internet är fästat med darriga tåtar. Ack ja. –
Jo, framtiden. Vi måste ju även tro att våra barn och barnbarn m.fl. har något i skallen, kan dra relevanta slutsatser och lösa de problem som de ser omkring sej då. M a o kan vi lugnt sluta att dadda för dem; de kan själva när det blir dags.
I det första försöket här ovan började jag prata om den bedårande boken jag läser just nu, Dagligt liv i Wien på Mozarts och Schuberts liv av Marcel Brion (fransman och tala om att se la vie en rose – hela Wien var en enda operett om man får tro honom!). Där berättas bl. a. om järnvägens ankomst. Den betraktades på sama sätt som en attrakttion på ett nöjesfält och man kunde inte tänka sej någon praktisk användning av en sådan contraption; livsfarlig var den dessutom. Slutsats: Det är svårt att sia, särskilt om framtiden (citat av någon professor på Teknis på LILLE MAKENS TID; du får citera, Lotten!). Och därför kan vi låta framtiden sköta framtiden. Det säjer jag nu, yo.
Jag måste bara rekommendera ett roligt besök på ett datormuseum:
Old Computers
Kvack! DAtormuseet saknar ju helt de datorer som tillverkades av Ericsson på 80-talet (en verksamhet som såldes till Nokia efter miljardförluster, varefter den VD som slarvat bort alla pengar blev befordrad till koncernchef).
Jag minns det gråa burkarna med namn som XT, AT och PC. Där behövdes minsann ingen charterresa för att ståta med vacker solbränna mitt i vintern!
wv: coffo – vilket påminner mig om att jag inte fått min första kopp för dagen ännu!
Seriösa kvällstidningar?
Är det här man önskar sig praktiska uppfinningar?
Självvikande tvätt vill jag ha. Vika tvätt är väl ungefär det tråkigaste som finns att göra här i livet…
Det du pratar om är väl interaktions-design. Om du, och fler här, fick bestämma så skulle det tekniska och samtidigt fantasifyllda området vara den stora expanderande arbetsmarknaden… fast så ser det inte riktigt ut idag. Men i framtiden, kanske?
Tänker också på den där forskarpanelen som fick till uppgift att hitta ett enda ord som bäst beskrev 1900-talet… ordet de enades om, var ”fortare”. Hittills verkar det ordet ligga bra till på topp-listan för 2000-talet också…
En helt annan fråga…Leker din Oskar ibland med en William?? I såna fall är det min bästa kompis son. Intressepilarna haaaglar!
Nu går jag över till det som var din fråga nämligen INFORMATIONEN i framtiden. Där finns det inom mitt specialgebit – rättsinformatik (lagring och återsökning av juridisk information) en rolig professor, norrman naturligtvis, höll jag på att skriva. Han heter Jon Bing och är bl.a. inne på tanken att människor i framtiden kommer att ha informationsmottagare/telefoner inopererade; informationen ska komma intravenöst så att säja.
F ö kan man grubbilera lite över kopplingen information – kunskap. Vad menar vi med det ena och det andra?
Jag tror stenhårt på att det kommer att bli lättare vad gäller kommunikation och information. Precis som man inte längre behöver vara hobbymekaniker för att äga bil, och precis som flygbolagen inte längre skickar sina tekniker och ingenjörer med på resorna längre, precis lika lite kommer vi att tänka innan vi pratar eller läser eller lyssnar. Man trycker på en knapp. Nånstans. Tv, radio, film, telefon, allt är ju integrerat redan, men det är så nytt att vi fascineras av det fortfarande.
Men det besvarade ju inte frågan. Hur kommer vi att ta till oss information? Kunskap, alltså? Alla kommer att ha tillgång till rubriker. Rubriker som sammanfattar så bra att man inte behöver mer. Vem har inte läst de roliga enmeningsromanerna? Allt går att komprimera.
Kommatering försvinner, för vem behöver punkt och stor bokstav när man kommunicerar i enmeningsportioner?
Alltså kommer det att bli ovanligt att kunna sätta ihop meningar till långa berättelser.
Det finns enligt vissa bedömare också möjligheten att framtiden blir grön. Erik tipsar om en nyutkommen bok på det temat. För att citera Erik är boken:
”En teknikoptimistisk, bitvis -utopisk, användarmanual för hur framtiden ska kunna gestaltas och förverkligas på ett hållbart vis.”
Det avsnitt som heter ”Community” kan ju också ge anledning att fundera över hur informationen utvecklas i denna gröna framtid.
Håkan (Hakke): Sustainable food talas det om – som grisen Särimner då? Men var han grön?
Nå, så här ”post föredrag”: Var du UNDERHÅLLANDE då, Lotten? Eller det kanske är auditoriet som ska svara på den frågan? (Jag hyser dock inga tvivel om att så var fallet.)
Här sitter jag vid kakelugnen (en av de fyra
:-))och njuter av ett glas shiraz cabernet.
Nu när din kakelugn får vila sig från arga fotbollssparkar kanske den också har eld i magen, eller?
Läste några inlägg nedan om hur mycket ni har att göra. Jag kan rycka in när som helst. Mellan 17:e nov och 4:e dec är jag så ledig man bara kan bli, för diverse göromål. Det kan innefatta både öl, barnpassning, husmålning och annat. Jag är relativt flexibel som nyss utsläppt inlåst.
Lady stalker: SÅ KLART att Lotten var underhållande! Hur skulle hon ha kunnat inte vara underhållande? Din fråga är i klass med ”Var regnet vått?” Men din fråga beror nog på att du inte har känt Lotten så länge?
Ökenråttan!
Jag skrev faktiskt också så här: ”Jag hyser dock inga tvivel om att så var fallet” = ”Jag hyser dock inga tvivel om att Lotten VAR underhållande”.
Min fråga var alltså ställd på ett ironiskt vis, med glimten i ögat. Men jag är väl inte en tillräckligt van bloggkommentator för att få det att framgå.
Jag vet att Lotten är otroligt underhållande; något annat skulle det aldrig falla mig in att tro.
Vet inte hur länge du har känt Lotten, men jag känner henne tillräckligt väl för att veta det.
Tillägg:
Min ironiska kommentar var tänkt som en återkoppling på Lottens egen text: ”Va? Underhållande?” …
Blixtarna ven genom rummet. Ökenråttan ställde sig i försvarsställning medan Lady Stalker valde ett nytt vapen: stekpannan.
– Och dessutom … ropade hon som en undanmanöver för att förvirra.
– Attack! Hiiiiiiaaaaaaa! vrålade Ökenråttan och hjulade mot Lady Stalker.
Klick. Det blev mörkt. Eller, nej, det blev det inte egentligen, det var bara Lotten som klev in i lokalen och eftersom Lotten var fem meter lång, skymde hon lampan så att de båda kombattanterna inte kunde se.
Vänta nu. Kombattanter, är det tanter i krig? (Måste skriva ett nytt inlägg i bloggen så att det lugnar sig här i kommentatorsbåset, jag kan kanske skriva om kombattanter?)
Haha! Nej, nej, det är inte krig … 🙂 Men jag måste erkänna att jag blev så FÖRVÅNAD över att någon kunde tolka mitt inlägg så.
I min iver att förtydliga lät det väl som om jag var jättearg … Nästa gång jag är ironisk ska jag använda denna lilla smiley: 😉
1. Mitt inlägg var grundat mest på förvåning – skulle Lotten kunna inte vara underhållande, skulle det vara möjligt, är det ens tänkbart?
2. Sen slog det mej: Men Lady Stalker är rätt ny här hos Lotten så hon har kanske ännnu inte blivit medveten om att Lotten ALLTID är underhållande.
3. Lotten = underhållande, en naturlag lika självklar som att regnet är vått. Ungefär så tänkte jag i all enkelhet…
4. Här hos Lotten menar vi aldrig nåt illa och är vi ironiska så lyser det som batmans signal mot natthimlen. Inga halvdolda, elaka subtiliteter här, inte. Am I right, Lotten?
Right, Ökenråttan — men ibland uppstår missförstånd. Precis som i verkligheten.
Jag har kommit på ett pris som jag borde få: ”bloggen med de trevligaste kommentatorerna”. Fast äsch, då är det ju inte jag som ska ha pris.
WV känner sig somjag idag: rhischig.
Ja, kära hjärtanes så det kan bli! Jag som är så snäll och mesig och allting!
Mitt senaste inlägg försökte jag först få till utan att lyckas, tyvärr. Det hade en i sammanhanget fantastiskt passande WV: klsknad. Kära Lotten – saknad. Eller nån annan kär och saknad på L.
Sammanhanget kan man ju undra över, vilket det var som avsågs. Jag menade helgonasammamhanget, dårå. Gravstenssammanhanget.
Ökenråttan – en sista kommentar:
Jag har självklart inte heller menat nåt illa och ”halvdolda elaka subtiliteter” är mig totalt främamnde!
Ironi framgår nog bäst om man verkligen känner varandras sätt att skriva, men jag tyckte minvar solklar i och med: ”Jag hyser dock inga tvivel …”
Jag tassar härmed ut från bloggen och hoppas att ingen är ledsen.