Hoppa till innehåll

Kärleksbrev

Här går man omkring och är konkret. Jag vill inte ha rosor – dem ger jag bara bort till Bästisgrannen, ty hon gråter floder av sina starka känslor för just rosor. Jag längtar heller inte efter candle light dinner med min djefla man, utan mycket mer efter fotbollslandskampen på lördag.

Detta är alltså bilden jag har av mig själv: ett konkret och ickeromantiskt, sportälskande litet stycke.

Men. Igår hittade jag en hög kärleksbrev! Som jag har skrivit! Till pojkvänner! Som de dessutom har svarat på! Va?

Exempel 1: (Utdrag ur tre sidor långt brev.) Lotten (15 år) skriver till Mats (14-åring från Stockholm) ett halvår efter den himlastormande språkresan till Eastbourne:

Brev från mej! Du måste ha tyckt att jag var helt knäpp senast vi sågs. Jag bara fiskade upp kameran och knäppte ett kort och sade ju inget. Men jag märkte ju att jag inte längre var kär i dej, även om du fortfarande är den bästa kille jag vet. Jag var helgalen i dig i somras! Gud, jag skriver bara skitlöjliga saker! Huvva! Jag tänker faktiskt ganska ofta på dig!

Intressant: Jag skriver ”mej” och ”dej”, men plötsligt ”dig”. Uppenbarligen gillar jag utropstecken.

Exempel 2: (Utdrag ur fyra sidor långt brev.) Två meter lång 18-årig basketspelare från Stockholm skriver till Lotten, 16 år:

Dearest Lotten!
Varför tror du inte på att det är jag som skriver till dig? Jag lovar att det är jag och ingen annan. Jag kan inte förstå varför du tror att det är någon som skojar med dig. Ända sedan du gick fram till mig och tog den där bilden efter Plannjamatchen har jag tänkt på dig. Din adress var inte svår att få tag på – jag känner din kusin. Jag hoppas att jag kan komma upp och hälsa på dig eller att du kommer ner till mig.

Intressant: Detta har jag glömt. Honom kommer jag ihåg, men tydligen inleddes vår brevväxling med att jag i flera brev påstod att det nog inte var han som skrev till mig. Jag verkar att som tonåring ha tänkt: ”Åh! En stockholmare! Äh, jag smäller av en bild på honom så blir han nog intresserad”.

Alla mina brev har jag kopierat med hjälp av karbonpapper så att dagboken kunde matas med så mycket inklistrad extrainformation som möjligt. Jag skrev brev varje dag, verkar det som; dagböckerna är decimetertjocka.

Den djefla mannen, då? Ja, Olle är ju en djupingpoet, så honom försökte jag för 20 år sedan imponera på genom att födelsedagsrimma:

Lyss till det knappt hörbara braket
av champagnekorkar mot taket.

(Det funkade alldeles utmärkt.)

När jag har tilldelats Nobelpriset (i underkategorin ”bloggande som inte inbringar pengar”) och eftervärlden samlar ihop mina kärleksbrev för att ge ut – precis som Strindbergs brevväxling med Heidenstam eller Groucho Marx’ med T S Eliot – kommer de att hurra över mängden … och sucka över det i och för sig rättstavade, men erbarmligt trista innehållet.

Share
Publicerat iBloggen

25 kommentarer

  1. Tvillingmamman

    Men jag tycker det är helt fantastiskt att du satt med karbonpapper för att spara dina till eftervärlden. Tänk att du var så klok redan då, att du hade insikten att någon dag kommer någon litteratur forskare slå volter över att han har hittat både dina skickade OCH mottagna kärleksbrev. Helt underbart Lotten!

    Jag HADE sparat mina gamla (endast mottagna) brev men de försvann vid någon källarrensning och jag tror inte det var JAG som fattade beslutet att slänga dem…

  2. Ökenråttan

    Lille makens och mina k-brev hittades och höglästes av äldste sonen på någons av oss jämna födelsedagsfest. Där fanns en binge brev från när studierna tog lille m. till Västkusten. Vi skrev flera brev per dag. Jag längtade så vansinnigt och som jag mindes var han borta i en månad. Breven visade att det var – en vecka!

  3. Emi

    Min och sambons korrespondens är inte alls sparad för eftervärlden, då den helt och hållet fördes elektroniskt. Ett antal datorkrascher och “vill du verkligen radera?” (“ni förstår, på den här tiden rymde en mobiltelefon bara 13 sms”) senare återstår bara ett bevingat citat om handbollsmålvakter, utprintat på vitt A4 och uppsatt på anslagstavlan. Sehr romantisch.

  4. Intressant sätt att inleda ett brev: “Brev från mej!”
    Det tror jag att jag ska testa. Fast det får förstås bli “Mejl från mej!” då.

  5. Tvillingmamman: Jag tänker på den unga Lotten som vore hon en helt annan person. Jestanes vad hon ansträngde sig för att att spara allt hon skrev!

    Översättarhelena: Jag tycker att “Brev från mej!” andas ett outtalat

    “… och det ska du vara väldigt tacksam och glad över ity jag i framtiden kommer att tilldelas Nobelpriset, serru …”

    Ökenråttan och Emi: Jag frågade Olle nyss var våra brev till varandra är.

    – De ligger i den där hängmappen! sa han och pekade med hela handen två meter söderut.

    Hade jag ingen aning om.

  6. cruella

    Jag har gjort mig av med all sån där gammal ballast. Jag vill inte alls hitta gamla brev från mig och till mig. Har skrivit mängder och slängt allt då jag vänt blad i livet.

  7. En väldigt passionerad kärlekshistoria fick ett synnerligen stormigt uppbrott. Och efteråt kom det obehagliga hotet: han ville publicera mina kärleksbrev!!!! (Jag kan tänka mej att jag returnerat hans brev så han hade hela brevväxlingen samlad.)
    Jag vet inte vad jag hade gjort om han gjort det!

  8. Bim

    Hm, kul med NÅGON som INTE bränner sitt förflutna. Kul att se att det fortfarande finns folk som vill spara något till eftervärlden, genom handskrivna brev och dagböcker. Jajaja, dessa ÄR ju gamla/äldre, hrm, då. Men, idag är ju allt i elektroniskt form och så enkel att förlora, eller radera. Tänka bara på alla härliga brev och dagboksanteckningar som har gett oss inblick i människors liv.
    Ja, ta bara en nobelpristagare 😉 som Selma, hennes brev till mor, breven som hon hade med sin kärlek (om det nu stämmer) och alla de andra. Var hennes namn, Sofie Elken eller något? Orkar inte kliva iväg till bokhyllan nämligen 😉 Måste ju läsa allt om landskapets nobelpristagare, ;). Borde åka dit och handla nyutkomna också, eller? Kommer ut mer väl??? Sedan blir det då Lotten, den nya nobelpristagerskans brev och dagböcker som publiceras 50år efter hennes bortgång, hrm… Räknar snabbt och inser att jag får påminna mina barn i ett sista brev att de MÅSTE läsa dem, 😉 Jag är nog inte med nej… 😉
    Må så gott… västvärmländska, stolt sådan med nobelpristagare i landskapet… kramis, ngn som inser att punkter osv är något jag gillar, hrm… ursäkta, 😉
    Sjöbackas blogg

  9. Hihi, Olle kan inte hitta kärleksbreven. I hängmappen han pekade på låg femton års deklarationer. Snacka om barlast!

  10. Det hade onekligen varit roligare att spara de brev man själv har skrivit än att spara de man fått tillbaka. Men jag var inte lika karbonpappersmart som du, Lotten.

  11. Ps.
    Jag har inte sparat de brev jag fått heller. Varken kärleks- eller vanliga brev. Så osentimental är jag.

  12. Intressant och kanske lite freudianskt att Olle förväxlar deklarationer med kärleksbrev.

  13. Men … vilken mystisk kombination jag är: en oromantisk hypersentimental med en skruv lös.

    (Om Olle hittar dekl… nej, breven från 1985/86 ska jag se om jag i alla fall kunde uttrycka mig liiite kärleksfullt emellanåt.)

  14. Väldans vad jag tycker allt är intressant i dag då.

  15. /ingrid

    Helena: har du en deadline att passa månne? 🙂

    Lotten: jag tror det mesta av mina dagböcker och brev förkom när jag bodde i skumma kvarter i Malmö. Vinden var ett tillhåll för hemlösa frusna själar, jag tror de eldade upp vad de hittade för att hålla värmen. En hel del annat glömde jag kvar när jag hyrde en våning på vinden på ett enormt hus på Lidingö (det här med vindar går igen ser jag).
    Mitt finaste kärleksbrev har jag sparat, det är 20 år gammalt och plitat med suddig tuschpenna på insidan av locket till en rund GB-glassburk. Mycket kärleksfullt och romantiskt. Och inte det minsta långrandigt pga platsbrist och dålig penna.

  16. Jag skrev “Kallt och gult runt knuten, endast tomten har haft ut den” i en tjejs sångbok på en julfest på Kristianstad nation. Det slutade med att jag fick stryka över i hennes men skriva samma sak i min bordsgranne mittemot.

    Alla är uppenbarligen inte mottagliga för alster från den känslige poeten.

  17. 2 reflexioner:

    1.” Lyss till det knappt hörbara braket
    av champagnekorkar mot taket.
    (Det funkade alldeles utmärkt.)”

    Hurså? Han är ju nykterist.

    2. Jag har från ett nu 52-årigt förhållande inte ETT ENDA kärleksbrev!
    (?)
    Ja, vi har ju varit IHOP mest hela tiden så några brev har ej behövts.

  18. Haha, tack, tack, “Helena, har du en deadline att passa månne?” Hihi! Subtil och perfekt humor!

    Bim: Sophie Elkan! (Pseudonym Rust Roest.)

    Ingrid — det där finaste kärleksbrevet, var det från den nuvarande Radiomannen?

    Studiomannen: men blärk! För övrigt måste du och jag snart utreda eventuellt gemensamma nationsaktiviteter i Lund … eller är jag för gammal?

    Den Blyga: Han blev ju inte impad av champagnekorkarna eller bubblet, bara av poesiiiin!

  19. /ingrid

    Japp, glassburkslockskärleksbrevet var från radiomannen (= Mannen sen 20 år). Jag fick ett fint telegram en gång också när han var i Mexico. Där betalade man per ord, oavsett längd. Det blev långa och märkligt sammansatta ordbildningar på det ekonomiska telegrammet.

  20. Jag var ju inte nybakt när jag flyttade ner. Började studera vt -90 som 23-åring, slängde mig in i Studentsångarna, Radio AF, Krischan, Karnevaler, Tandemstafetter, fester på Hemmet och ungefär allt annat på en gång. Har fortfarande anknytning till en del. Nej: jag tog inte mina poäng. Men det var många år sedan jag brydde mig. Har funderat på en del distanskurser får att få min fil kand, men det spelar verkligen ingen roll. Jag är nöjd.

  21. “Certe, toto, sentio nos in kansate non iam adesse” (You know, Toto, I have a feeling we’re not in Kansas anymore)

    Tänk om jag varit klassiker. Då hade jag bombat folk med latinska fraser utan att fuska med att hitta dem på nätet.

    Altissime tendeant!

  22. “eller Groucho Marx’ med T S Elliot” minsann. Jag har alltid undrat över det där med genitivapostrofen i samband med kärleksbrev och han Marx.

    (eskwrtxy föreslår wv, och erstätter därmed apostrofen med en simpelt -y)

  23. Studiomannen: Ah, jag var nästan färdigpluggad 1990.

    hakke … åh, vad det kliar i fingrarna, nu vill jag utreda min kärlek till den ack så flyende genitivapostrofen.

  24. Ökenråttan

    What’s keeping you, Lotten? Kom loss med genitivapostrofen nu.

  25. Anonymous

    hej jag har problem med att skriva ett kärleks brev

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.