Jag undrar fortfarande vad jag ska bli när jag blir stor. Kommer jag att någon gång att rycka till, sträcka på mig och le inåtvänt (så där som de gör i romanerna) och säga:
– Aha! Jag är äntligen en ______!
Missförstå mig inte, jag är fullt nöjd med att skriva snuttifierat och föreläsa i raketfart, men det är ett slitsamt stressande mellan saltade dölinjer och flängande mellan städer och platser. Jag vill ju bara trippa omkring, tramsa runt och inhösta en kappsäck med guldpengar då och då. Kan jag månne skriva en bestseller och sedan leva på royalties? Kanske en generationsroman med mord, misshandel och mörka hemligheter samt stillsam feel good-känsla i slutpoängen? Och sådan här dialog:
– Det klarar jag! sade hon och bet sig i läppen.
– Du är en jäkla galning, sade han och blinkade skälmskt.
– Ja, dum är jag inte, sade hon oskuldsfullt och log mot honom.
– Så snart du ankommit till stationen visste jag vem du var, sade han och hon lade snabbt märke till hur de blålila ådrorna i hans tinningar blev uppsvällda.
Pfuh! Nej, hellre gör jag armhävningar på fingertopparna.
Willy Kyrklund (f. 1921) sade i en intervju 1994:
Ingen vettig människa blir författare. Det blir man bara om det finns en spricka som man inte kan komma tillrätta med. (—) Den där sprickan öppnar sig förr eller senare och slukar en.
Well, ät upp mig då! Fast … å andra sidan är jag ju inte en sådan där … slukbar. Jag citerar istället Alf Henrikson (1905–1997):
Vad besviket och misslyckat livet kan bli
och vad plåga det kommer åstad!
Jag hade tänkt dikta en stor tragedi
men jag kände mig alltför glad.
Nu rusar jag in i en presumtiv, annalkande snöstorm mot två dagars föreläsningar i Stockholm och övernattning hos en bloggare. Aha! Nu har jag titeln på succéboken! Min framtida försörjning!
”Hur du åker jorden runt och hela tiden bor gratis hos olika bloggare”
Och ja, nästa bok kan tautologiskt nog heta ”Feel good-känsla” med den utmanande undertiteln ”Do-it-yourself”.
Jag lider också av Pippi syndromet.
Jag känner mig fortfarande inte vuxen och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra när jag blir vuxen…
Det jag vet är att jag absolut inte vill göra det jag gör idag. Jag vill inte heller göra det som jag är utbildad till så…
Lotten, jag förlägger såklart dina böcker! (Men betänk att det redan finns en organisation som heter Servas där folk kan resa runt i världen och bo hos varandra. Organisationens syfte och mål är helt logiskt: FRED i hela världen.)
Tvillingmamman: Du får hänga med mig jorden runt, helt enkelt.
Ingrid: Detta betyder ju att jag kan gå omkring och säga:
– Ptja, min förläggare sa häromdagen …
Lyckliga Grodan har funderat på ett projekt om att åka runt och hälsa på bloggare:-)
Du kan börja med mig. Jag har all service här i huset, men inga basketbollar och korgar!
Frågan är om man någonsin blir nöjd med vad man sysslar med. När man äntligen blir författare – ja då sitter man och ojar sig som vilken Willy Kyrklund som helst. Hur många Polyfem man än skriver, hittar man alltid någon spricka eller så att klaga på.
Sedan kan man också fråga sig om det egentligen är eftersträvansvärt att bli helt nöjd. En författare som är helt till freds med tillvaron och livet – allt är hejsan och levande hjortar hopar sig, skriver han/hon så intressant då?
Jag är skeptisk.
Om jag fick välja skulle jag säga upp mig och sedan köpa en mindre lokal i stan. Där skulle jag driva en affärsverksamhet som på break even-basis (svenskt ord?) skulle syssla med skriverier, formgivning och musik.
Men jag skulle också spendera en hel del tid, speciellt på somrarna, sittandes på en stol utanför butiken drickandes kaffe och tittandes på folklivet.
That’ll be the day.
Tills dess hoppas jag att den här drömmen gör mig till en bättre AD.
Jag du R – Tänk om om inte fanns…
Jag skulle säga upp mig i en sådan där fånig Lotto-parodi och så skulle jag flytta med man och barn till Furillen och odla får, dreja krukor och dra upp örter. Och så skulle jag sälja fika och dyra pajer till fatlänningar.
Min man som är storstadsråtta ut i fingertopparna skulle ha det fetaste bredbandet som finns och så skulle han testa PC spel hela dagarna såvida jag inte kommenderade honom ut för att vända potatislandet.
Lotten – Jag hänger på jorden runt vilken dag som helst, frågan är bara om man kan checka barnen som handbagage eller om de skall lämnas hemma?
Inte Fatlänningar, FASTlänningar såklart!
Tvillingmamman:
Men det där är ju del två av min dröm! Vår, sommar och höst på Gotland och vintern i Stockholm. Jag målar tavlor, skriver och klinkar gitarr – frugan sätter upp en föreställning. Även café-på-Gotland-planer har ältats flitigt i denna familj.
Fast inte Furillen för vår del. Vi pratar Norra Murgatan i Visby. Sveriges utan tvekan charmigaste gata.
Alternativt någon större gård på Sudret…och en mindre lägenhet i STHLM, säg en tvåa på S:t Paulsgatan.
Bara att börja lira på lotto då.
R- Jamen det är ju perfekt då kan din fruga komma och gästspela på mitt cafè på Furillen och så kan dina gäster dricka mitt hemodadlade té ur mina drejade koppar och så får du göra loggan till mitt café och så kan vi skicka gäster till varandra.
Perfa!
Bäst och lämna in en tioveckors på en gång…
Hej Lotten, jag är ju ingen bloggare men du vet väl att ni allihopa är välkomna till Tübingen? Jo, katten… Men då får Olle och barnen bo hos oss medan du spelar basket dygnet runt mot Walter Tigers, Tübingens Bundesliga-lag. (Min nioåring har också börjat bli basketgalen nu.)
Hej Ruth!
(Jag sitter på Centralen med 2 minuter kvar på batteriet.)
Alla: Ruth är en tyska – i Tyskland – som har lärt sig perfekt svenska som vuxen.
Swopp, nu dör datorn!
Lotten: näää, inte alls perfekt! Och så har du inte hört min tyska brytning …
Hoppas att ni mår bra!
Tvillingmamman ->
Det är taget! Skall bara vinna 95 miljoner då först.
😉
Nämen R det går inte för jag tror inte guldchansen betalar ut så mycket veckan efter att jag just vunnit 110 miljoner. Jag tror Jackpotten går ned till 50 miljoner, men det kanske räcker det också. Om inte, kan du få låna av mina 110…
Och så kan alla bloggare komma och fika och så kan vi ha en gigantisk bloggträff varje sommar…
All in favor say YEAH!
”…-det är ett slitsamt stressande mellan saltade dölinjer och flängande mellan städer och platser.-…”
That´s is life for you!
Rätt vad det är så är man gammal vorden – tid har man i veckan- men inte så många dagar kvar!
Tag vara på medelåldern medan Du har den, vila får man göra i graven.
Men glöm inte stanna upp mellan varven – titta på blommorna och fåglarna när Du väntar på bussen…
Det kommer att bli trångt på Gotland, för jag ska också deltidsflytta dit när tillräckligt många har köpt mina deckare! Valet (ha!) står mellan Buttle och Visby… blir det Visby ska jag sitta och skriva och se ut på havet och då och då ska jag gå på café, så fler sådana blir bara välkommet. Utflykter till Furillen, gärna! bara jag slipper sitta och titta på de där jäkla slagghögarna…
Lotten, när du laddat batteriet så att du ser det här, vill du fika i Stockholm? Hör av dig!
Jag undrar också vad jag ska bli när jag blir stor. När man pratar om det med barnen på jobbet blir de lite nervösa och undrar om jag verkligen ska bli större. De tycker det räcker med 190 cm.
Lotten förresten. Vi har ju en bok vi ska ge ut tillsammans. Har några kollegor som har bidrag.
Men har du inte redan ett förlag…? Din svarta roliga bok då, har den tillkommit genom jungfrufödsel eller hur man ska säja?
Jag hade också tänkt satsa på en bestseller. Men efter att ha fått den refuserad flera gånger övergick jag till barnböcker… vilket inte ger lika mycket. (Räkna bort Astrid och gänget då förstås!)
Jag ser på dina tjusiga dialogattribueringar att du inte har Stephen King som din skrivguru… 🙂
Det där med 95 miljoner är intressant. Jag brukar fråga vänner vad de skulle göra om de förfogade över en sådan snuskig summa pengar.
I svaret på den frågan finner man sanningen om sig själv.
Jag skulle … ha mina barnisar och vara gift med Lotten och bo i Eskilstuna och orientera.
Sen skulle jag ha en lägenhet i Stockholm, ett hus i Dalarna, ett hus i Skåne, en lägenhet i Florens.
Sen skulle jag äta vattenmelon varenda dag.
Sen skulle jag jobba som yrkesskribent.
Det här är ju jättefånigt.
Ska vi byta, ska vi byta grejer, ska vi byta grejer med varann?
Jag byter min studioman mot en matskribent, studioman mot en matskribent, matskribent mot en brukspatron, brukspatron mot en sköterska, sköterska mot en journalist, journalist mot ett fotbollsproffs, fotbollsproffs mot en snickare, snickare mot en fiskare, fiskare mot en porraktris, porraktris mot…
Stora jobbytaredagen?
Oj, AB, tusen tack för inbjudan! Men jag ska nu direkt hem till bloggaren och serveras vin! (Fast i väldigt lugna former, måste ju upp i ottan och föreläsa om konstiga ord i morgon.)
Om jag vann många miljoner tusen pengar skulle jag köpa en ny cykel och gummistövlar.
Återkommer om bloggaren har internet …
Ett stort kram!!!!!!!!! Jag ska läsa och bli bättre på webben och sitta jättelänge på flygplatstoaletten! *s*
Här kommer Råttentottens samlade visdom: 1. Man får aldrig allting och det man får måste man betala för, si eller så.
Så är det! Ibland verkar det som en person verkligen har fått ALLT, men om man kommer lite närmre ska man alltid uptäcka att det där har vederbörande betalat för – på ett eller annat sätt – och det betyder sällan betalning i pengar. Så -sitt förnöjd och count your blessings!
Jag har ett gammalt pennfodral av trä på vilket det står ”Var alltid flitig”. Det är en bra devis för den som aspirerar på att bli lycklig.
Filosofin (som i stort sett gick ut på att want but little [citat! vem?])å sido; betrakta i stället framtidsutsikterna ur en ekonomisk synvinkel. I en dagstidning fanns nyligen en lista på de 10 minst lönsamma företagstyperna. Där ingick ”starta eget kafé” och ”skriva böcker”. I rest my case…
En ”jäkla galning”?! Nja. Ett visst stilbrott, väl.
Varför ska man BLI nåt. Man ÄR väl redan. Sig själv. Som väl borde räcka?!
Fresten: http://sitedown.couchsurfing.com/
Orkar itne kolla hur man länkar nu.