Vi skulle bara köra hem från Norge hela dagen idag, sådär lite på en bred höft via Oslo, via hamburgare och via 714 kiss- och kaffepauser. Bilarna tuffade på bra och jag backade bara in i en norsk bil en gång. Efter tre minuters hemresa.
– Men hva gjør dere? Dere må være forsiktig! Hva skal min man si?
– Förlåt, gick det bra? Jag nuddade väl bara …?
– Fargen er borte der! Og det er jo rødt der! Min man kommer til å, til å … hva kommer min man at si?
(Ja, ni får gärna rätta min norska, en annan har ju misslyckats med både franska och engelska de senaste dagarna.)
Jag hade lika gärna med graningekängor ha trampat lite lätt på damens nyköpta, vita Roscoe Tanner-gympadojor – så stor var den skedda skadan. På hennes mans bils gummiliknande kofångare hade jag skrynklat till lite silverfärg och minsann, kunde man inte se två små röda streck där också. Jag suddade med en spottblöt tumme, och det röda blev märkbart blekare. De röda prickarna bredvid var inte från vår bil utan f.d. myggor som mött en brutal men snabb död.
Det är egentligen bara tre centimeter mellan den röda färgen i vänster bildkant och det skrapiga skrapet i höger bildkant. [den här bilden har försvunnit ut i sajbern]
Efter endast en dryg timmes försäkringspappersskrivande och inritande av bilarnas position samt intygande om svensk skuld till alla styggligheter i världen, inledde vi för andra gången resan hem. På slutet piggade vi upp stämningen genom att ratta in de allra sämsta låtarna i radiobilen och skråla rocklåtar i bilen utan radio. Det gick finfint. Blag äwr pigg sscchohm en blärka. Ligg som en knärka … Bigg …schah ja zzzzzzzzz.
(Olle lyfter datorn från mitt svettiga knä, klickar på Publish Post och säger gonatt.)
Va, skönt att ni alla är helbrägda hemma, och att det bara var en NORSK bil som for lite illa!
Det är världsligt som moster Elsa sa´.
Hahahaha. Det är nog det jag har att säga..nej vänta. en sak till: hahahahaha!!
En gång sa jag till en gubbe som var så där rädd om sin bil att han borde parkera den i vardagsrummet om den var så ömtålig. Usch, det var elakt sagt.
för ett par år sedan sa jag till en farbror i keps och ganska gammal Saab,-bäst att du tittar i backspegeln innan du backar nästa gång, vi var två bilar som stod bakom dej här.Skadan blev knappt synbar, men ändå…
Men hallå …? Var det iiiinga fel på min norska? Har fem poäng i Lund nittonhundraåttinånting verkligen satt så djupa spår? Jag är en främling som korsar mina djupa lärdomsspår … (Fast Sandemose var inte helnorsk, han var halvdansk.)
Min kommentar blev så lång så jag gör ett eget inlägg om det…
haha, wv passar bra som vanligt: kurwfeg — det får man inte vara om man ska köra i Norge! ;p
Du är så rar och rolig!
*flyr fältet*
Tänk vad språket kan betyda helt annat i Norge!
Min bil blev påbackad av en gubbe när jag var på semester i norr och Fåfängaren hade bilen i Västerås. En tokliten buckla blev det tydligen (jag har inte hittat den), men Fåfängaren skrämde upp påbackargubben att han minsann skulle förlora på sin försäkringspremie om han inte istället betalade mig pengar i handen. Tjipp. Lite semesterpengar.
Kicki: Jag skulle förstås ha erbjudit henne pengar… åtta spänn var de kanske värt?
Anne-Maj skriver alltså på norska att jag är egendomlig och lugn …
Ungefär så. Hade jag också gjort. Gjorde inte Fåfängaren. Jag fick fyrsiffrigt. Just så pass men ändå…
Förvisso tror (observera tror, jag har mest hört norrmän säga ”har dere strikk?”,”er her do?”, ”kan ja bruk Esso-korte mitt? (på OKQ8. Gissa, liksom)” och andra norskenfaldiga saker) jag att det heter ”mann min” och lite sånt. Men vem är jag att anmärka på andras hittepånorska? Hon kan ju ha varit halvsvensk? 😉