Snart fyller Frank Andersson 50 år

Jag har förut berättat om att jag har onödig kunskap som skramlar runt utan kategorisering eller sortering i huvudet. Ingemar Stenmark fyller år 18 mars, Björn Borg den 6 juni och Frank Andersson den 9 maj. (Nej, jag brydde mig inte särskilt mycket om Linda Haglund.)

I King Lear (Shakespeare) säger Cornwall strax innan han skär ut Gloucesters andra öga :

– Out, vile jelly! Where is thy lustre now? (Bort fula slemklump, var är nu din glans?)

Ibland tänker jag att de här kunskaperna som bara tar plats, skulle plockas ut på samma sätt.

Men det var ju alls inte detta jag skulle reflektera över nu. Nej, i en av morgontidningarna skriver man idag om Frank Anderssons stundande 50-årsdag och att brottningen saknar stora personligheter som han. ”Han var stor stark och snygg” skriver de, och ja, det får man ju hålla med om. När han 1977 vann VM med en oväntad halvnelson, stod jag och kikade på tv:n i en dörrspringa eftersom jag av någon anledning inte fick se spektaklet utan hade blivit beordrad i säng av mina föräldrar.

Jag har alltid gillat de här bad boysarna inom idrott – Patrik Sjöberg fick röka och dricka öl bäst han ville, tyckte jag. När vi på Nationalencyklopedin skulle haffa de stora idrottsstjärnornas underskrift och få tillåtelse för att publicera videosnuttar på cd-romversionen, var bad boysarna alltid de svåraste att hitta. Nåväl, nu trasslar jag in mig i minnen igen.

Den där notisen om Frank Anderssons födelsedag avslutas med:

Tävlingen och segern var alltid huvudsaken och det är som den greppvillige och högambitiöse brottaren Frank Andersson vi framför allt kommer att minnas honom. Men minnet av den levnadsglade ”Frankie Boy” lär inte heller tyna bort i första taget. Med alla myter, överdrifter och sanningar.

All right. Men vilka formuleringar kommer man att använda sig av när karln dör då? Jag vet att man skriver nekrologer i förväg på tidningarna, men hallååååå, gräv upp korrekturläsarna igen!