Det var förvirrat här igår morse. Jag skulle iväg och föreläsa i Stockholm, Trettonåringen hade svårt att hitta gympashorts, Elvaåringen skulle praoa (hörni, var inte prya ett lättare ord att uttala?), och Sex- resp. Treåringen skulle lämnas till dagis i ottan.
Då kräktes åttaårige Oskar. Det var ingen okontrollerad katastrof- och sprutkräk som vi läser om så ofta. Nej, det här var med skål i handen och i-förvägen-varningar.
Problemen hopades:
1. Olle är fortfarande i Ryssland/Ukraina.
2. Man kan inte vabba eller sjukanmäla sig som föreläsare på en konferens.
3. Åttaåringar kan inte vara ensam hemma en hel dag.
Lösningen kom snabbt:
1. Bästisgrannen har en skotsk man.
2. Denne skotte jobbar skift.
3. Skotten var ledig igår och villa gärna ta hand om Oskar.
Som jag har berättat tidigare, har vi installerat larm i huset för att skydda alla våra gamla skor och trasiga femtiotalsmöbler från tjuvar. Detta larm gör oss hela tiden nervösa eftersom koder och nycklar tappas bort och försvinner. Ibland (hör upp alla tjuvar!) glömmer jag att sätta på larmet. Igår bestämde jag mig helt frankt för att strunta i det – Oskar eller skotten kanske skulle behöva hämta något i huset under dagen. (Nej, jag lovar, kära larmföretag, jag ska aldrig göra så igen.)
Sedan förflöt dagen helt utan problem. Shortsen hittades, praon på lekis gick bra även om en elak sexåring slog och nöp min elvaåring, de två minsta barnen fick vara ovanligt länge på dagis men överlevde även detta. Den sjuke tittade på tv, åt skorpor och drack nyponsoppa med skotten. Men Oskar var tydligen bekymrad över vårt hus, som stod där olarmat och helt tömt på folk. Någon gång på förmiddagen tog han (tydligen) saken i egna händer. När jag kom hem, satt det en lapp på dörren.
Vi är en dröm för alla bovar och banditer.
(Kolla: versaler, skiljetecken, ng-ljudet och dubbeltecknad konsonant!)
Go kille du har… larm är bra bara man kommer ihåg att använda det.
Alltid när vi är iväg men sällan när vi är hemma…
Barn är helt underbara! De har en alldeles egen logik.
Det är ju inte bara Sigge som visar prov på entreprenörskap!
Från min sida finns ju en del småländsk företagaranda att ärva!
IDAG HYLLA VI:
Ingvar Kamprad 80 år!
Framåtanda finns även hos de kvinnliga medlemmarna
Se min blogg IDAG!
Tiila: Jag frågade Oskar om lappen.
— Vilken trevlig lapp du satte upp på dörren igår.
— Jag tänkte bara att om någon skulle komma och sälja något så skulle de inte bli så ledsna när ingen öppnade.
— Men tänk om en tjuv skulle komm…
— Äh, dom blir ju inte ledsna.
Ja men så bra, Oskar ville ju inte bli störd under dagen då han skulle kurera sej. Tjuvarna trode nog larmet var på i alla fall, så de försökte inte ens.
Å dessa mödosamt handskrivna lappar från barnahand! Jag är mycket imponerad av stavning och skiljetecken vilket du också påpekade att vi skulle bli 😉
För längelänge sen skulle min lillasyster frambära en påsklilja och en lapp från mina föräldrar till läraren för de hade glömt bort att komma på ett föräldramöte. Systern ramlar i en vattenpöl på väg till skolan, påskliljan bryts strax under blomman och lappen drunknar. Men hon kom ihåg ungefär vad där stod och skriver en ny lapp: ”Felåt Anns slavviga fereldrar …”
Vackert handskrivet lapp! Spar den! Det hade nog gått med sopkvasten i dörrhandtaget?
Åh, Ingrid! Vilken underbar lapp! ”Felåt!”
(Och tack för att du på min uppmaning blev imponerad.)
Jag är mäkta imponerad. Jag hoppas att det ska ”smitta av sig” på oss när vi bor hos er, stavning, satsdelar, ordklasser och annat smått och gott!
Fullkomligt älskar att läsa om er galna familj!!!! Vilket nöje!
Hmmm… Vem är Lotten mest stolt över idag, tro? Åttaåringen som stavar så bra, eller elvaåringen med alla finalpoäng? 😉
*s* Så rätt tänkt men ändå så fel
Det var kul att tillbringa lite tid med Sten Oskar Gottfried Bergman. Synd bara att vi fick inte se Hells kitchen tillsammans
Skotten, du hemske man! Ska min åttaåring se på kocken som skäller som en galen terrier? Huu!
[…] men nej. De är fortfarande borta. Tänk om det har varit en tjuv här … och vi som inte hade larmet på … och tänk om tjuven har snott alla mina smycken … och pengar i madrasserna … och tänk […]
[…] Vi är inte hemma. (Hej alla tjuvar.) […]