Hoppa till innehåll

Månad: februari 2006

Kladdblocket

Jag har en kompis som hela tiden får saker ur händerna. Det senaste ska göra oss alla rika och berömda: Kladdblocket, en samarbetsroman. Ni får vara med ni också!

Min kompis går i förväg och drar mig med sig. Jag känner mig ungefär som när man har skaffat ny tvättmaskin och inte vågar tvätta för att knapparna och vreden är obekanta och inte förrän någon vrålar ”MEN TRYCK PÅ DEN RÖDA KNAPPEN FÖR TUSAN HAKAR!” vågar jag göra något.

Kolla själva! Vem vågar vara först? Och sprid gärna ryktet, det är idén värd. www.kladdblocket.se

Share
17 kommentarer

Natten är dagens höjdpunkt

Jag läste hos Philip att han ville ha lite vila efter dagens vedermödor när barnen äntligen har somnat. Jag ställer mig nu upp och höjer ena näven i vädret och viskar – så att inte barnen vaknar:

– … j-j-ja-a-a-a-a ….

Den andra näven tror jag att jag knyter i ena byxfickan, lite lagom sammanbitet. Nu startar jag ”De Svarta Nätternas Rätt till Vakenhet”. Vi ska kämpa för att försvara oss mot övergrepp från sömnrasister som påpekar att man bör släcka vid 22-tiden.. Vi medlemmar ska patrullera gatorna utrustade med nattmackor och tekoppar. Vi kan försöka att också organisera skiftarbetare, även om de inte kan accepteras som fullvärdiga medlemmar eftersom de inte är vakna frivilligt. Interna konflikter löser vi med våld. Kuddfajter.

Nu vet jag inte om Philip har samma behov som jag att vara vaken till efter midnatt, men så funkar jag: när barnen har somnat, fylls jag av obändig energi och livslust. Jag åker sprittande iväg till basketträning, jag letar efter långfilmer på tv och jag vill att alla OS och VM ska gå på fel sida av jordklotet så att det finns en legitim anledning till att vara vaken.

Upp till kamp! Låt oss nattugglor vara vakna! Rör inte mina svarta ringar under ögonen! Låt mig åldras i förtid! Vaddå gäspar? Äsch, det gör jag bara för att jag är så pigg.

Share
10 kommentarer

Så här ska det grälas

Många grälar om pengar. Jag är av den åsikten att ska det grälas, ska det grälas om sådant som finns, så här grälar vi mest om stök och oordning. Aldrig om pengar.

Vi behöver nya garderober för de gamla har tatt slut. Då vill Olle rita upp och planera och fantisera, medan jag inte finner något som helst nöje i sådant innan det finns reella möjligheter – innan vi har skramlat fram pengarna. Garderober är hutlöst dyra; jag ska bygga dem själv, så det så. (Då får jag beröm och beundrande blickar.) Men jag vill inte planera nu, jag vill först ha en budget.

Då blir Olle Pedagogen med jättestort P. Han ritar upp ett flödesschema, skrynklar ihop det och muttrar, ritar sedan upp fyra separata ord på små lappar. De är Genomförande, Idé, Planering och Handlingsfrihet (alltså finansiering).

Lottens hjärna:
Handlingsfrihet – Idé – Planering – Genomförande.

Olles hjärna:
Idé – Planering –> Handlingsfrihet – Genomförande.

För han anser att i planeringsskedet skapas finansieringen. Så då grälar vi en stund om lapparnas inbördes ordning. Han är kvinnan, jag är mannen – och plötsligt inser jag att vi nästan grälar om pengar. Jag ger mig! Nu ska jag sätta mig och fantisera och ringa runt till brädgårdar och be om sekunda varor.

Share
11 kommentarer

Sverige kräver svar!

Äntligen! Äntligen fick jag en anledning att skriva till OS-ombudsmannen!

Jag vill inte låta ekivok, men varför pillar de varandra på staven, skidåkarna?

Såg det häromdagen i sprinten också, Björn Lind touchade framförvarande åkares stav. Nyss gjorde någon det i en utförslöpa – när de kröp ihop och gled neråt. Ut med handen, klia lite på konkurrentens stav … ta tillbaka handen och glida vidare … hm. Är det liksom ”pillerill, här kommer jag!” kanske?

Ekivok, var ordet.

Share
18 kommentarer

Å nu blir det en åsikt

Scen 1.
Linus Karlsson, Småboda, 31 år:

”Jag tänker ge upp min karriär och stanna hemma i ett par år med mina två små barn. Det är viktigt både för mig och för dem. Ångra mig? Nejdå, jag vet vad jag vill.”

Publikens jubel.

Scen 2.
Johanna Olsotter, Lillforsen, 30 år:

”Jag tänker säga upp mig och stanna hemma med mina två barn i några år, de är så små. Det känns helt rätt. Ångra mig? Nejdå, jag tror att jag vet vad jag vill.”

Publiken rynkar pannan och laddar för motargument.

Scen 3.
Deus ex machina.


(Nu är det upp till er läsare att fylla på. Vad menar jag?)

 

Share
21 kommentarer

Ojulkalendern den 17 februari 2006

Vi kör en till under konstigt namn och på denna oju(v)liga blogg, väl?

Jag skriver här nedan som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och … eller … innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill – och vinn en av de tre bloggtröjorna som är ett måste på Bloggtröjans dag den 1 mars.

Extrapris idag? Jahadå. Men jag vet inte riktigt vad som berättigar till extrapriset.

Alltså, vem är detta?

– Uff! Den store mannen slog till mig.
Jag tittade på den mindre mannen för att se om han också var ond.
— Du har varit tillsammans med dem — folket utan lag. Det är stor skam.
— Ja sedan — sedan gav de mig goda saker att äta, och sa att jag var deras blodsförvant, och att jag en dag skulle bli deras ledare, förklarade jag.
— De har ingen ledare. De ljuger som de alltid har gjort.
— De var mycket snälla och bad mig komma igen. De slår mig inte! Jag vill leka med dem igen.
— Hör på mig, sade den store mannen till mig, och hans röst lät som åskmuller en varm natt. Jag har lärt dig allt du kan – men jag har inte berättat om dem. De har ingen lag. De är utbölingar. De har inget eget språk utan använder stulna ord som de uppsnappar när de lyssnar. Deras levnadssätt är inte vårt. De har ingen ledare. De har inget minne. De skryter och tjattrar och låtsas att de är ett mäktigt folk som sysslar med stora företag, men om någon faller börjar de skratta och glömmer alltsammans. Vi som bor här har inget med dem att göra. Vi dricker inte som de dricker, vi går inte där de går, vi jagar inte där de jagar, dör inte där de dör. Det är förbjudet för oss att umgås med dem. Kom ihåg det.

Facit kommer runt midnatt som vanligt!

Share
46 kommentarer

De, dem och dom

Subjekt och predikat, objektifiering plus …öh … kvamperfekt. Gäsp. Svampperfekt. Jag vill bo i en zzzvamp …

Zzzzzz.

Strunt samma, enkelvarianten för dem som tvekar:

1. Tag en mening som är svår. (Jag träffade de? dem? i bastun på nyårsaftonen.)
2. Tänk mängdlära!

De är samma slags ord som jag, han, hon och vi. Sätt en ring runt dessa ord, de bor ihop i ett kollektiv och äter linssoppa tillsammans.

Dem är samma slags ord som mig, honom, henne och oss. Sätt en ring runt dessa ord, de bor i ett annat kollektiv och firar alternativ julafton ihop.

(Om Fredrik Lindström hade läst över min axel nu, hade han börjat berätta om hur dialekterna stökar till det och att det bl.a. i Skåne och Norrbotten är helt ok att säga ”Jag gav den åt han” fastän det i korrekt grammatisk mening … eller en grammatiskt korrekt mening … är fel.)

Nu kommer vi till det listiga!
3. Tag meningen som ska ha de eller dem. Testa om det passar bäst med jag/han/hon/vi eller mig/honom/henne/oss där det nu ska stå de eller dem. Om det låter bättre med han, ska det stå de. Om det låter bättre med honom, ska det stå dem.

Jag träffade han i bastun på nyårsaftonen. Nä huuuu.
Jag träffade honom i bastun på nyårsaftonen. Javisst, jättetrevligt.

Alltså ska det stå ”Jag träffade dem i bastun på nyårsaftonen.”

4. Tvekar du fortfarande? Skriv då dom; det är bättre att skriva dom än att välja fel på de och dem. Tycker jag.

Zzzzzzzzz? I så fall: de nakna karlar som jag träffade i bastun på nyårsaftonen 1982 ingick alla i det sovjetiska ishockeylandslaget. De hade väldigt ont i ljumskarna allihop.

/Lotten

Share
36 kommentarer

Vad vill ni ha idag?

1. Vintips
2. Råd om hur man väljer mellan de och dem.
3. Tankar om sådant man hinner när Internet och mejlen plötsligt inte funkar.
4. Rapport från Tre kronors match i eftermiddag.
5. Inskannat snorpapper.
6. Bild på mig när jag var 12 år.
7. En miljon kronor.

Share
19 kommentarer

En länk bara

Den 19 september förra året snubblade jag över en för mig okänd bloggare. H*n skrev en kommentar i Sigge Eklunds blogg, men – kan ni tänka er – h*n stavade som en kråka. Omedelbart blev h*n påhoppad av en annan kommenterare, som bad Sigge Eklund att ta bort kommentaren.

Censur, jotack ibland kanske som självcensur, men detta var en lite väl hård bedömning? Jag blev nyfiken och kollade upp eflstavaren. Felstavaren, menar jag.

H*n heter Embryo, och skriver som ingen annan. Kanske är det bara jag som inte har löst gåtan, kanske vet alla utom jag vem den mystisk* är. Men jag är fortfarande imponerad, det är fantastiskt bra. Ett litet smakprov:

”yo
du stavrar som en spillkråkra
yo
vi måsste börrja om med analfabetet”

Ska vi gissa på vem det kan vara eller ska vi bara hoppas att Embryo får vara hemlig resten av livet?

Share
16 kommentarer