Det sägs att barn inte förstår ironi förrän de blir uppåt tio år. Jag vet inte, men den allra enklaste formen har mina barn i alla fall hängt med på för fullt.
– Det var en stooooor sko! (Jag håller upp en pytteliten sko.)
– Näää, toookigt! (Det lilla barnet skrattar och fattar inte att jag med min ironiska sidomanöver fick koncentrationen att hamna på ett helt annat plan än ”jag vill inte har skor på mig uuuhuu”.)
Enligt vanliga definitioner, är ironi när man säger något tvärt om, meeeeeen: avsikten är att den som lyssnar ska förstå det.
Alltså: ironi som misstas för allvar är misslyckad ironi. Vad som dock brukar hända, är att den klantige som var ironisk blir förtörnad och säger ”vaffan, fattarunte att det är ironiii” och så känner sig helt fel person generad.
Ordet ironi kommer från grekiskans eiraneia, som betyder ’förställning’ och är intressant nog närbesläktat med ordet för ’hycklare’ (eiran).
Enligt NE kallas det ironi numera även när en författare har en åsikt, men i en text låter en berättare eller romanfigur framföra en helt annan. Ni vet … när Guillou, Boije af Gennäs, Rydberg och för all del Brown måste skriva försvarstal eller motivera sina romanfigurers uttalanden. (Brown var så dum, så dum, som sa att det låg fakta bakom Da Vinci-koden. Om han bara hade sagt ”nä jag har hittat på allthopa ba”, så hade han sluppit skäll. Å andra sidan fick han ju uppmärksamhet, vilket kanske var det viktigaste?)
Det finns även ett par andra ironier:
Den romantiska ironin – när en författaren plötsligt vänder sig till läsaren och kommentererar vad h*n har skrivit. Detta gillar jag – som när serietecknare plötsligt bryter serieillusionen och påpekar att ”nä, det här fick inte plats i den här lilla serierutan”. Häpp!
Den sokratiska ironin – när man framställer sig som okunnig och låtsas vilja lära sig för att med list och (förmodligen) bildning sedan totalt nedgöra den man diskuterar med. Duktiga politiker kan använda sig av detta knep. Ärligt? Näeh. Effektivt? Jaa.
Den tragiska (eller dramatiska) ironin – när ett till synes enkelt uttalande ser ut att stämma, men i själva verket visar sig kunna tolkas på ett helt annat sätt. Eller om vi som åskådare vet vad som kommer att hända med karaktären, som är helt ovetande. Om man använder detta i en film, blir det en bra film. I alla fall om Spielberg får förstatjing. (Ett enkelt exempel: varje gång vi skriker ”öppna inte garderoben, det står en mördare där inne!”.) Det kan också vara lite enklare – lite som Emil i Lönneberga. Han ville väl, men det blev så fel.
Ding dong, det var dagens första lektion. Och vad ville jag säga? Jo, alla som vrålar ut sin ironi och slår sig för bröstet och säger ”haru ingen humor eller?” till dem som inte förstår, kanske skulle dämpa sig lite. Det är inne att vara snäll nu.
(Ser ni – och njuter ni lika mycket av det som jag – att jag helt korrekt har skrivit fyra skiljetecken i rad på ett ställe i denna text?)
Kom just på att Greta Garbos karriär gick käpprätt åt skogen på grund av en roll där publiken visste något som hon i sin karaktär inte visste … Tvillingarna kan den ha hetat. Återkommer när jag har rotat lite.
Måste jag nu själv skriva en kommentar för att slippa ”1 kommentarer?”.
Mutter, mutter.
Nej, det kan jag göra!
Ironi svider, sticks och bränns.
Därför går vi långa rundor kring elakingarna som sitter och spottar sin snusbruna svidande svada uppe på nedklottradde plåtskåp. Därför får kapprummens kungar hållas i sin självutnämnda ensamhet.
Tack Petra!
”Two-Faced Woman” (1941) var alltså Garbos sista roll. Det skulle vara en komedi om en kvinna som låtsas vara sin syster och då förför sin man.
Men de moraliska väktarna i Hollywood blev tossiga eftersom man på den vita duken inte fick visa män som bedrar sina hustrur. Då klipptes filmen om så att den handlar om en kvinna som låtsas vara sin tvillingsyster som förför sin man — fast mannen vet hela tiden att det är den riktiga hustrun och begår därmed inte alls äktenskapsbrott.
Alltså: vi i publiken vet sanningen, den äkta mannen vet sanningen, men Greta Garbos karaktär vet inte att vi vet. Tragisk ironi i dubbel bemärkelse eftersom filmen fick förfärliga recensioner och Garbo vägrade jobba efter den.
Ska bara förtydliga: jag är inte negativ till ironi på rätt plats. Jag är negativ till elak ironi som funkar som ett hånfullt flabb.
En rolig grej (som jag har stört mig lite på) är att Alanis Morisette, ja hon världskändis-sångerskan, hade en hit för ett par år sedan som hette Ironic. Och i texten radade hon upp en massa scenarier som slutade med ”Isn’t it ironic?”.
Men det bevisade bara att hon inte hade en aning om vad ironi är.
”It’s like rain on you wedding day”
”It’s a black fly in your Chardonnay” etcetera. Typiskt kanske. Tråkigt. Men ironiskt? Nej!
Hon borde gå i Lottens ironiskola!
R Skriverier: Ironiskola! Vad bra! Jag har just fått en idé (som jag inte heller kommer att tjäna några pengar på, faen) — jag ska starta skolor! Ironiskolan var bara första steget! Sedan kommer
* Elakingskolan (= var inte elak)
* Genvägsskolan (= det finns inga bra genvägar, attans)
* Frisyrskolan (våga vägra frisyr)
* Spelabasketskolan (=konsten att imponera på Lotten).
Det är en bra idé!
Det finns inga bra genvägar, bara dåliga kläder, eller hur var det?
Det där med frisyr fick mig att minnas att jag för några år sedan försökte mig på att skriva en novell med extremt detaljerad icke-information.
Typ: Mannen av mogen ålder hade en frisyr och kläder på sig när han tog sig ner för trappan mot dörren som gick till ett rum.
Fast lite bättre än ovan, jag kommer inte ihåg riktig. (Dock kommer jag ihåg att det inte blev speciellt bra, ändå 😉
R Skriverier: En till skola, som du och jag kan driva!
*Fulla-med-goda-idéer-som-man-trots-enorm-potential-och-begåvning-inte-kan-tjäna-pengar-på-skolan.
r skriverier: Det finns en annan användning av ordet ”ironi” — det som vi på svenska kallar ödets ironi.
Ur NE:
b) överfört överraskande, oberäknelig händelseutveckling ofta om egendomliga sammanträffanden e.d. som verkar illvilligt uträknade: genom en ödets ~ tvingades han samarbeta med sin gamle trätobroder
http://www.thefreedictionary.com/:
3″. Poignantly contrary to what was expected or intended: madness, an ironic fate for such a clear thinker.”
!”.)
Vann jag nu?
Anna: Japp! Du vann en bloggtröja! Mejla mig vilken du vill ha och i vilken storlek! Nu slipper du ju gå pinsamt solo i vanliga kläder på Bloggtröjans dag den 1 mars!
Och ni andra som såg, men inte vågade stoltsera med era falkögon: var gröna av avund nu.
Lotten, ja eller så borde vi kanske gå i en skola där man lär sig att fixa den där sista penga-biten.
Olle, där ser man. Så Alanis M. har betydligt bättre koll än jag då, med andra ord.
Jag kan bara säga: Isn’t it ironic?
Haha!
/Herr R
Bloggtröjans dag 1 mars? Vem har hittat på det? Bara du?:-) Jag hinner inte beställa… Nähä, det är ingen ide för jag blir nog inne i huset ändå..
vad skulle man göra utan ironi? Får jag ett ord att beskriva mig själv med brukar jag säga ironisk. folk brukar hålla med. Något jag dock funderat över är hur man översätter det. Jag ser skillnad på ironi och sarkasm i svenskan, men mina engelskspråkiga polare har slängt om betydelserna. Enligt dem är jag inte ironisk utan sarkastisk, och det låter ju då som jag är en elak människa, men jag vet inte. kanske bara är jag som är… ja, elak.
för övrigt tänkte jag tassa runt både i skolan, på jobbet och i gymmet iförd två olika bloggtröjor (ja, den ena kommer jag ju svettas i) på onsdag för att fira.
!”.)
haha maxat
sånt vill man uppnå själv
håll ett öga på bloggarnas.blogg.se hörrö… jag tror d finns chans att du kan uppnå nånting där…
Jack: Egentligen skulle du — precis som Anna här ovan — föräras ett pris. Men nu kom du ju bara på silverplats … Jag ska se till att göra flera intressanta skuljeteckenskombinationer en annan dag.
Det krävs intelligens för att förstå sig på irnoi.