Hoppa till innehåll

Dag: 13 juni, 2002

Fotbollsträning (publ. i SDS 2002-06-13)

I sjuan tränade jag fotboll. Inte för att jag hade bollsinne och gillade att joxa med trasan. Inte för att mina kompisar också tränade. Inte för att jag beundrade Roy Andersson, bäst i Sverige det året – nej, han hade för muskliga lår.

Jag tränade fotboll för att fotbollstränaren var så himla jättesnygg. Lite lik Janne Möller, snyggast i MFF. Dock var han lite för gammal – vår fotbollstränare alltså (17 år).

Min allra första träning ägde rum på en grusplan utanför skolan. Jag hade lånat ett par skor med riktiga dobbar som på asfalt lät klick-kluck och jag kände mig ruskigt cool. På gruset bet de dock inte alls; jag kunde lika gärna haft bowlingskor på mig.

Vi sprang först fram och tillbaka i hemska rusher för att värma upp. Van vid basketträning som jag var, höll jag på att helt blå i synen falla ihop av andnöd innan jag insåg att en fotbollsplan ju är lite längre än en vanlig gympasal. Sedan stannade vi och gjorde väderkvarnsliknande rörelser som höll på att vrida axlarna ur led.

– Fortare, fortare! skrek den snygge 17-åringen och vi vevade på så vi höll på att lyfta från marken för att verkligen visa att vi tyckte att han var världens snyggaste tränare.

Sedan skulle vi värma upp nacken genom att rulla huvudet som om det satt fast på en kul-led eller hade inbyggda kullager.

– Rulla runt huvudet! Det ska knaka ordentligt, det är musklerna som är stela, kom igen! Lägg öronen på axlarna, hakan i bröstet och nacken i nacken!

Nacken i nacken? Jag ville fråga, men alla andra bara snurrade runt med huvudet utan att protestera, så jag rullade på jag också.

Sedan kombinerade vi armarna och benen och hoppade med samma rörelser som man gör när man ligger i nysnö och ska göra snöänglar.

– Ut med benen, in med benen, 30 hopp för alla! Synkronisera armarna!

Vi hoppade glatt och log mot vår snygge tränare. Om jag gör samma övning idag kommer jag garanterat att kissa på mig.

Sedan började själva fotbollandet.

– Dribbla mellan konerna! En och en! Nybörjarna först! Lotten! Börja!

Alla rusade fram till ett bollnät, tog varsin boll, ställde sig på led och väntade på mig. Jag kände mig stolt och självsäker. Detta behärskade jag bra mycket bättre än att rulla nacken ur led. Koner, boll och dribbling – precis som basketen! Tjohoo! Here I come!

– STOPP!!! Tror du att du är rolig? Lotten! Ställ dig sist!

Jag tog min boll under armen, ställde mig sist i ledet och insåg att i fotboll dribblar man med fötterna. Aha.

När det blev min tur igen välte jag alla konerna och trampade mig själv på vristen med dobbarna före och avslutade genom att snubbla på min egen boll. Plötsligt var den vackre 17-åringen riktigt ful.

Träningen fortsatte i ett hemskt tempo där jag verkligen inte klarade av en enda övning. Skorna var obekväma, mina basketträningsbyxor (små Tenson) såg ut som trosor och var alls inte fladdrande shorts som de andra tjejernas, jag snubblade och trillade och ville bara skrika “foul” varje gång jag blev glidtacklad.

Så blev det dags för skott. Till min stora förvåning skulle vi inte skjuta med tåspetsen utan med fotknölen!

– Vrid foten! Är du stelopererad? INTE TÅRNA! skrek den gräslige fotbollstränaren när jag gång på gång tåfjuttade lobbar rakt i famnen på målvakten.

– Samling i mitten! Kom allihop! Som avslutning på träningen ska Lotten skjuta tre straffar! Titta på allihop nu! Det är så här man INTE skjuter!

Jag sköt ytterligare tre fjesiga fjuttskott, och försökte få bollen att passa in i hålfoten. Alla fotbollstjejerna som tittade på var knäpptysta – det finns en förnedringsgräns även för 14-åriga tjejer som beundrar sin snygge tränare.

– Och du, på fotbollsplan har man fotbollsdojjor! Inte orienteringsskor!

Min första träning blev även min sista. Den monstruöse 17-åringen gjorde strålande karriär i Allsvenskan och jag kunde läsa om honom i tidningen då och då. Idag är han en 41-åring med ölmage. Det är inte jag. Ha!

©Lotten Bergman 2002

Share
3 kommentarer