tv

Tillfälligt avbr…?

by Lotten Bergman on 20 oktober 2016

Jag fick precis ett mejl från mitt webbhotell (som ju inte har nån bacon över huvud taget), som tänker mejntejna sajbern inatt så att lotten.se och andra hyperintressanta ställen inte kommer att kunna nås ens med hjälp av kofot.

Detta skapar förstås panik med vilsna kommentatorer som inte vet var de ska skriva ner sina tankar om

  • handdammsugare
  • gamla skämtteckningar
  • lifvet
  • skott och skottar
  • fåglar som äter champagnekorkar
  • trasiga apparater
  • rim
  • ap-ollon.

Låtom oss därför roa oss de få minuter som är kvar före midnatt genom att filosofera över tillfälliga avbrott under de senaste decennierna. (Hjälp mig gärna med exakta årtal om ni kan!)

tillfalligtavbrott_81

1981?

tillfalligtavbrott_84

1984?

tillfalligtavbrott_87

1987?

tillfalligtavbrott_92

1992?

tillfalligtavbrott_99

1999?

tillfalligtavbrott_02

2002?

tillfalligtavbrott_06

2006?

tillfalligtavbrott_07

2007?

tillfalligtavbrott_11

2011?

ingensandning

2016.

{ 93 comments }

Pssst … lite basket?

by Lotten Bergman on 4 april 2016

Mästarnas mästare är ett program som jag tittar på tills det är dags för eliminering. Då blundar jag. Eller stänger av. Usch, vad jag vill att alla ska får vara kvar i all evighet amen.

(Ni som inte har tittat på tv sedan Robinson började sändas: alla deltagare i alla tv-program utsätts ideligen för utvisning. Hur intressant, välformulerad och klok samt snäll människan än är, så är det antingen utröstning eller utslagstävling. BORT SKA DE! Så tävlingsmänniska jag är, gillar jag det inte.)

lotten_snow_basket

Pausbild.

Nu är Kicki Johansson med i Mästarnas mästare, där Ingemar Stenmark tidigare har slagit alla med hopphäpnad och där Patrik Sjöberg och Stefan Holm pliktskyldigast försökte bråka lite. Kicki Johansson är Sveriges genom tiderna [fyll i allt ni kan tänka er] kvinnliga basketspelare. Och samtida med mig (bara två år äldre).

Kanske struntar ni blankt i basket, tv, Arvika, Busterhistorier eller historia över huvud taget – men … kolla på shortsen! Vi spelade basket i småtrosor! Och med herrbollar! (Som är tyngre och större och i största allmänhet lite manligare.)

(Jag är alltså inte med i klippet. Konstigt va?)

Ni som verkligen inte förstår denna min fascination för basket, kan få titta på två bilder och analysera dem istället.

naismith

Basketuppfinnaren Naismith har nog här gjort ett uppkast, även om det i bildtexten står att han lär tjejerna centerspel (närmast korgen). Ungefär 1920.

Uppdatering  eftersom jag tänkte helt bortitok och fel: ”jump center” betyder ”uppkast” även om det är ett uppkast som inte alls är i mitten av planen och handlar inte alls om centerpositionen. Naismith lärde alltså tjejerna hur de skulle vinna uppkastet (som numera bara inleder basketmatcher).

jessejackson_marvingaye

Jesse Jackson och Marvin Gaye lirar lite på 1970-talet.

{ 41 comments }

THE WEST WING -- SEASON 1 -- Pictured: (l-r) Rob Lowe as Sam Seaborn, Richard Schiff as Toby Zieger, John Spencer as Leo McGarry, Martin Sheen as President Josiah "Jed" Bartlet, Allison Janney as Claudia Jean 'C.J,' Cregg, Bradley Whitford as Josh Lyman, Moira Kelly as Mandy Hampton -- Photo by: Steve Schapiro/NBCU Photo Bank

I förra inläggets kommentatorsbås blev alla alldeles quilttokiga och den ena symaskinen efter den andra dök upp mellan skrotade eller bortskänkta vävstolar.

quiltSedan åkte jag på basketträning och när jag fyra timmar senare klev in i båset igen möttes jag av Lagerlöf-citat och ett ilsket utfall mot författarskolor. Jomen. Man undrar ju lite försiktigt – utan att sticka ut hakan eller med en snorkig min sätta sig på höga hästar – under vilken quiltad filt dagens stora, svenska författare gömmer sig …?

Och med detta vill jag egentligen bara säga att det är roligt i båset.

Sedan började jag fundera på min egen fritid, som ju förutom av basket bara verkar fyllas av lika många bokstäver som arbetstiden. Och så kom jag på att det ju var alldeles för länge sedan som jag berättade att jag ännu inte har hittat en tv-serie som är lika bra som The West Wing (Vita huset). Senast var nog 2012, så nu måste vi köra en ny vända.

Eftersom jag tittar på serierna via datorn (Netflix och SVTplay) när jag motionscyklar, har jag under åren betat av en och annan samtidigt som min kondition slår Vasaloppsentusiaster med häpnad och mina svällande lårmuskler kan charma vilken skridskoåkare som helst. (Jag ljuger aldrig.) Nya Sherlock och Dr Who är förstås favoriter, men annars tittar jag faktiskt inte särskilt intresserat på det som bjuds.

Okej – men inte lika bra som The West Wing:

Inte okej – har försökt ett eller två avsnitt, men gett upp:

Det var mycket lättare förr, när jag inte visste hur riktigt god äggröra ska smaka och när jag inte visste att The West Wing hade sådana underbara dialoger som ingen annan än Aaron Sorkin klarar av att skriva. Ack.

Så: vad har jag missat på tv-serie-fronten? Eller – ve och fasa – borde jag kanske lägga ner detta projekt och istället läsa böcker när jag motionscyklar?

Jättestor uppdatering!

För det första har jag ju glömt en mängd alldeles utmärkta tv- eller internetbaserade serier. För det andra är film nästan alltid bättre. För det tredje måste en mängd tips dras upp ur kommentatorsbåsets mörker. (Jag har rensat bort några som jag redan nämnde ovan och markerat några med fetstil eftersom jag har sett och rekommenderar dem.)

Agent Carter

Band of Brothers

Black Books

Bletchley Circle

Bones

Brideshead Revisited

Broadchurch

Buffy the Vampire Slayer

Death in Paradise

Downton Abbey

Endevour (Unge kommissarie  Morse)

ER

Fortitude

Grantchester

Happy Valley

Hell on wheels

House of Cards

In the Flesh

Leverage

M*A*S*H

Matador (dansk, 1978)

Miss Fisher’s Murder Mysteries

Mr Robot

NCIS

Peaky Blinders

Prime Suspect (I mördarens spår)

River (med Stellan Skarsgård)

Scorpion

Shetland

Silent Witness

Six Feet Under

The Big Bang Theory

The Honourable Woman

The Last Ship

The Misfits

The Musketeers

The Sopranos

The X-Files (Arkiv X)

Tre kärlekar (länk till SVTplay)

True Detective

Twin Peaks

Vikings

Vänner (Friends)

Waking the Dead (Mördare okänd)

White Collar

 

(Proust och Mann skrev så långa böcker eftersom de ju inte kollade på tv.)

{ 149 comments }

Lurch i Familjen Addams

by Lotten Bergman on 25 augusti 2015

Familjen Adams” var från början en tecknad serie av Charles Addams, men den enda variant som jag har tittat på är den svart-vita tv-serien som sändes i USA 1964–66.

Fester_lurch_1966

Den här, med Chaplins pojke (Jackie Coogan) som Onkel Fester och den där långe som Lurch.

Den som liksom jag är lite nostalgiskt lagd, kommer att gilla introt här:

Hur jag såg Familjen Addams har jag ingen aning om eftersom den började sändas när jag var för liten och mamma och pappa för den delen inte ens ägde en tv då. (Bevisminne: vi gick hem till en granne på Vildanden i Lund för att titta på månlandningen 1969. Jag somnade.) Men den gick väl kanske i repris på 1970-talet?

Ted Cassidy (1932–79), som spelade betjänten Lurch, var 206 cm lång och (förstås) basketspelare. Men han var så mycket mer, och det måste jag ju lista här eftersom man istället för kungalängder och den nu kraschande börsen i Kina kan fylla hjärnan av komplett onödig information. Den långe Lurch var nämligen ett geni!

  • Han började tredje klass när han var sex år och gick i alltså i åttan när han var elva (och då 185 cm lång).
  • Han hade en sagolik röst, och kunde även sjunga och spela flera instrument (även om han inte spelar cembalon i Familjen Addams på riktigt).
  • När han spelade collegebasket snittade han 17 poäng och 10 returer (vilket är bra).
Ted_Cassidy1

Lurch i 17-årsåldern.

Försök att ignorera de fullständigt hysteriska, pålagda skratten och kolla nu när Lurch lär sig att dansa:

Denna dans spred sig som en löpeld (dåtida uttryck för det nutida ”Youtube-succé”) och vips, skapades ”The Lurch”, som Ted gärna visade upp i alla amerikanska musikprogram. Han verkar inte alls ha varit ledsen för att han faktiskt (med mina mått mätt) utnyttjades,  utan tyckte om att ”ha kul”.

– Vilken roll vill du bli ihågkommen för? undrade en intervjuare.
– Jag vill inte bli ihågkommen för något! svarade Ted.

Förutom rollkaraktären Lurch och den där dansen, gjorde Ted Cassidy röster till hur många tv-serier (bl.a. speakerrösten och morranden i Hulken) och reklamsnuttar (med Wilt Chamberlain!) som helst. Och så fick han jobba med Boris Karloff och agera mot Paul Newman!

ted-cassidy_butch cassidy

Här knäar Paul Newman stackars Ted Cassidy i skrevet i Butch Cassidy (!) & the Sundance Kid.

lurch_1940t

Se där, han påminner ju lite om allas vår Dolph Lundgren.

Ted Cassidy dog efter en relativt enkel hjärtoperation som följdes av komplikationer, men jobbade in i det sista. Bland annat med en totalt och komplett icke-charmig reunionversion av Familjen Addams från 1977. (Titta inte.)

Men den här är finfin – den ska ni njuta av:

Sensmoral: det är bra att vara basketspelare.

(I förra inlägget skrev jag om ett illa skött hotell; i kommentatorsbåset diskuterades därför fiskbullar. Om jag nu skriver om en sedan länge död skådespelare kommer kommentatorsbåset förmodligen att diskutera skosnören.)

{ 66 comments }

Allt är redan påhittat!

januari 11, 2015

Jag sitter ju och tittar på tv-serier när jag motionscyklar eftersom det är så svårt att läsa böcker när svetten stänker och glasögonen halkar ner till hakan hela tiden. Därför hänger jag med när folk pratar om Netflix- och HBO-serier och kan tala om vad jag gillar, vilket inte är så mycket eftersom jag är rysligt […]

Läs hela alltet →

Tips på titt: John Oliver

november 17, 2014

Det finns en britt som är komiker och som har flyttat från Birmingham till USA och gift sig med en ”combat medic” som har varit stationerad i Irak. Britten heter John Oliver och han var under studietiden med i Cambridge Footlights som har fostrat Stephen Fry, Hugh Laurie och Emma Thompson samt nästan alla andra som jag […]

Läs hela alltet →

Fobi-irritationer

juni 17, 2014

Nej, det finns inte något sådant ord egentligen – fobi-irritationer. Men vi har här hemma idag delat med oss av både fobier och sådant som irriterar – men på ett inte alldeles självklart sätt. Att ha hål på strumpan irriterar mig något vansinnigt, medan tre av barnen och min djefla man kan gå omkring och […]

Läs hela alltet →

Ännu en resa i tiden: Reklamfolk 1967

maj 1, 2014

Om vi tar och kliver nästan 50 år tillbaka i tiden, hamnar vi i en skäggig manchesterkostymvärld, lite dimmig av cigarill- och piprök. I alla fall om man ska tro på SVT:s dokumentär om reklamfolk, som sändes den 25 februari 1967. Den finns på Öppet arkiv sedan ett par år och kan inte bäddas in här […]

Läs hela alltet →

Varför jag inte tittar på Skavlan

januari 4, 2014

Jag står helt enkelt inte ut med hans frågor. Jag tycker att de är banala och i förväg uträknade och jag tycker inte att han lyssnar på dem som han intervjuar och dessutom (vilket inte är hans fel) fylls studion av alldeles för många gäster. Nu är det ju inget problem. Jag sitter ju inte […]

Läs hela alltet →

Vaddå Doctor Who?

juli 24, 2013

Det ska visst bli värmebölja i hela landet – om man nu kan kalla 23 °C i Kiruna en värmebölja. Då kommer det att vara sådär kleggigt, svettigt och dessutom så obehagligt ljust att ni vill stanna inomhus, krypa upp i en fåtölj och bara titta på tv. (Och det är nu jag sabbar resten […]

Läs hela alltet →