tv

Varför jag inte tittar på Skavlan

av Lotten Bergman den 4 januari 2014

Jag står helt enkelt inte ut med hans frågor. Jag tycker att de är banala och i förväg uträknade och jag tycker inte att han lyssnar på dem som han intervjuar och dessutom (vilket inte är hans fel) fylls studion av alldeles för många gäster.

Nu är det ju inget problem. Jag sitter ju inte i isoleringscell med en Skavlan-tv påslagen dygnet runt. Jag kan bara låta bli att titta. Men visst kan det vara lite intressant att ändå analysera min aversion?

Den här bilden tog jag på en föreläsning när Skavlan berättade om sin karriär. Han var befriande chosefri och öppenhjärtig samt roligt självironisk, vilket gör tv-personligheten riktigt konstig. Varför blir hans agerande i tv så mycket sämre?

Den här bilden tog jag på en föreläsning när Skavlan berättade om sin karriär. Han var befriande chosefri och öppenhjärtig samt roligt självironisk, vilket gör tv-personligheten riktigt konstig. Varför blir hans agerande i tv så mycket sämre?

Se här en relativt ny intervju med Jon Bon Jovi. I studion sitter även Robbie Williams (han som var med i Take That, blev kickad, gjorde megasuccé som soloartist och nu mest är hemmaman), Karl Ove Knausgård och Dawn French. (Som om inte det räckte, kom även Martin Kellermann in lite senare.)

Till Skavlans försvar ska sägas att han ju låter Robbie Williams hålla låda och ställa frågor, vilket han säger att han lärde sig när George Harrison dog och han skulle intervjua en (förstås) butter Paul McCartney. Men inte förrän Skavlan var tyst och slutade ställa frågor, började Paul McCartney berätta om hur det kändes. Alltså: journalister måste våga vara tysta.

Nu ska inte jag skriva er på näsan om jag vad jag tycker om och inte tycker om här – titta på filmsnutten ovan och analysera själva och tala om om ni håller med eller ej.

[humdidum, paus medan ni tittar, humdidum]

Här kommer ett annat klipp – där Robbie Williams och hans forne bandvän och forne fiende Gary Barlow berättar om hur de har mognat och funnit varandra igen. Det här är riktigt bra … men jag skulle ju inte tala om för er vad ni ska tycka.

Det här är alltså inte ett inlägg för alla som har ont om tid och inte alls vill titta på en halvtimme tv på datorn. Men det är intressant, jag lovar!

Uppdatering för alla stackare som egentligen bara hamnade här för att de googlade på Take That:

{ 105 kommentarer }

Vaddå Doctor Who?

av Lotten Bergman den 24 juli 2013

Det ska visst bli värmebölja i hela landet – om man nu kan kalla 23 °C i Kiruna en värmebölja. Då kommer det att vara sådär kleggigt, svettigt och dessutom så obehagligt ljust att ni vill stanna inomhus, krypa upp i en fåtölj och bara titta på tv.

(Och det är nu jag sabbar resten av sommaren för alla som inte redan är Doctor Who-fans.)

Innan jag avslöjar vad det hela går ut på, ska jag berätta för de redan invigda att jag och Trettonåringen idag gick på en promenad i en havreåker (vi var försiktiga) och där såg att marken var extremt torr. Och att den var full av … HJÄLP!

The crack!

The crack!

Trettonåringen kastade sig ner på marken och tog tjugotalet bilder och skickade till alla som skulle kunna bry sig.

Vi säger ”EXTERMINATE” med metallisk röst när vi slår sönder muggar eller river ner fula buskar och vi fnittrar ”wibbly-wobbly timey-wimey” när tiden är ur led. Kort sagt: vi är jättefåniga för alla som inte är som vi. Och det är lite som att vara kunna alla repliker i Kung Lear och dra till med dem inför kompisar som inte har sett just den pjäsen till exempel åtta gånger som vissa andra har.

Men nu till början! År 1963 sändes första programmet av Doctor Who i BBC. Det handlar om en alien-typ i en människas kropp. Han far omkring i tid och rum i tidsmaskin som ser ut som en gammal telefonkiosk som på riktigt användes av den brittiska polisen eller av allmänheten före mobiltelefonernas tid. Och den heter Tardis (Time and Relative Dimension in Space).

tardis

Tardisen var ursprungligen en kameleont som skulle se ut som sin omgivning var den än landande, men den funktionen” gick sönder” – därför ser den alltid ut så här och smälter verkligen inte in alls. Den är i våra ögon dösnygg och jättehäftig och jag funderar på fullt allvar på att sy mig en klänning som ser ut ungefär så här:

tardisklänning2

Men nu till en viktig poäng: för att inte tittarna ska tröttna eller skådespelaren bli så gammal att han inte längre kan springa från alla elaka statyer, robotar och jultomtar har man bytt ut huvudpersonen fler gånger. Det är som om Bruce Willis inte skulle vara med i Die Hard III – som om han plötsligt ersattes av Brad Pitt. Hm. Kanske inte helt fel … eller? Detta funkade i drygt 30 år, tills serien 1996 lades ner för att ingen längre brydde sig: specialeffekterna var extremt dåliga och billigt gjorda, kulisser vinglade och alla var bara väldigt trötta på konceptet. Men så började man på ny kula 2005 – med den nionde doktorn och ny budget, fantastiska manus och spännande cliffhangers.

De här bytena har gjort att serien just nu är inne på den elfte Doctor Who-skådespelaren. Den tolfte avslöjas i november. Låter det absurt? Well, jo, jaaaa. Det är absurt. Här har jag faktiskt hittat en sammanställning över doktorns alla övergångar – eller regenerations som de kallas. Skåda alla från 1963 till 2010!

Med sig har doktorn alltid en kompanjon, för (sägs det) att vi som tittar ska ha någon att identifiera oss med: en riktigt frågvis människa. (Pffft. Jag identifierar mig med doktorn, jag.) De två (eller tre eller fler ibland) far omkring och möter förutom framtida fantasimänniskor även Hitler (who for all I know still sits in the cupboard), Shakespeare, Churchill och drottning Victoria. Doktorn har även en sonic screwdriver som … äh, det får ni se själva.

Här ser ni alla elva doktorerna:

drwho1_11

Nu ska jag inte vara långrandig och uttömmande, utan bara fokusera på doktor nummer 9 (Christopher Eccleston, gäsp, jättetrist och butter samt grälsjuk), 10 (fantastiske David Tennant som inte går att jämföra med någon annan) och 11 (Matt Smith, som tar sig och är helt okej, ja, jo, nästan fantastisk).

Uppdatering!
Vilda protester framförs i båset: jag har tydligen fel när det gäller Eccleston. Han sägs vara jättejättebra.
Slut på uppdatering!

Någon som är intresserad? Okej, köp boxarna (men tänk på att avsnitten med den nionde doktorn kallas säsong 1 eftersom inga avsnitt gjordes mellan 1996 och 2005) eller kolla på Netflix här. Hela första säsongen (den nionde tråkdoktorn alltså) kan man om man vill snabbspola eller kanske titta slarvigt på för att sedan hänga med när det sätter igång på allvar med den tionde doktorn (ergo säsong 2). När den elfte doktorn i och med säsong 5 kliver in i rutan kommer ni att bli vansinnigt irriterade — men det går över.

Avslutningsvis något för de redan frälsta. Ni som inte har sett Doctor Who förut, behöver inte titta. Jag lovar. Det här är obegripligt för er.

Ni andra: ni måste titta ända till sista sekunden. Don’t blink!

Uppdatering efter påstötning
På samma sätt som vi när vi drabbades av Sherlockhysteria och då köpte hattar och pipor, upplever vi nu ett oemotståndligt produktsug. När vi var i Brighton, blev vi helt galna och köpte två muggar för alldeles för mycket pengar.

(Man blir väldigt kissnödig.)

(Man blir väldigt kissnödig.)

{ 87 kommentarer }

Socialstyrelsen är väl en lattjo figur?

mars 24, 2013

Jag brukar mest prata om Socialstyrelsen när det gäller Bror Rexed, som var den som sägs ha drivit fram du-reformen 1968. Pekpinnar hit, pekpinnar dit. Men inte bara Socialstyrelsen hade saker att säga förr. ”Trafik säkerhets verket” kunde t.ex. berätta om den helknasiga idén att man ska ha säkerhetsbälte i baksätet. Och Statens livsmedelsverk höll […]

Read the full article →

Tips på ett fantastiskt trevligt beroende

februari 3, 2013

För nytillkomna tittare ska jag berätta att ni är är välkomna hit och att man här kan skriva kommentarer utan att riskera något. Oftast hälsas man välkommen av en kommentator som heter Örjan och ofta kommer tokar in och rimmar helt off topic medan andra delar ut musiksnuttar som inte heller har med ämnet att […]

Read the full article →

Det ni inte visste om frufridagen

januari 24, 2013

Här har man bloggat i snart tusen år om allt från kroppskultur till fotbollsshorts och inte en enda gång nämnt frufridagen. Så ytterst märkligt. Häromdagen snubblade jag över det intressanta att Lennart Hyland hette Hyland för att två av hans farbröder emigrerade till USA och där tog namnet Hyland eftersom alla andra hette Andersson som […]

Read the full article →

Om ni har lite fritid över

januari 13, 2013

Eftersom jag under de senaste dagarna efter knäoperationen har varit helt däckad, har datorn och jag umgåtts på ett nytt sätt. Istället för att aktivera varandra, har datorn stått för underhållningen och jag bara tagit emot allt som serverats. Och nu kommer en rekommendation. I blott fyra tre två dagar till finns ”Allt faller” på tv4play, […]

Read the full article →

Kändisar som liknar varandra

januari 8, 2013

Tydligen håller jag på att förvandlas till Christine Meltzer. Vart jag mig i världen vänder kommer folk fram och frågar om vi är systrar. Jag måste komma på ett sätt att utnyttja situationen – hittills har jag bara fnittrat fram ett näääähääää. – Nej, det är jag som är hon – ge mig en femtiolapp […]

Read the full article →

Arrrrrrrg!

juli 18, 2012

Mina gummistövlar är borta! Dammsugarhandtaget gick tvärt av! Det växer mossa på gammelbilen! Det regnar såpass att snart växer det mossa på mig också! MIN WEST WING-BOX ÄR FÖRVUNNEN! En sådan dag är det. När jag går förbi dörrhandtag, sträcker de på sig och nästlar sig in i min tröjärm så att jag ritsch-ratsch fastnar […]

Read the full article →

Jag ville jag vore kompis med mina idoler

januari 14, 2012

Jag är svag för Johan Rheborg. Jag har alltid varit det. Han har något över sig som skriker – JAG BORDE VARA KOMPIS MED LOTTEN! Men nej. Våra vägar kommer inte att korsas på en scen, via en dator, mellan två tåg eller ens i Täby. (Han är från Täby, där jag ju bodde 1982–84.) […]

Read the full article →

De överlevande

juni 3, 2011

Med det senaste ehec-utbrottet med 1 500 sjuka i Tyskland och flera tragiska dödsfall borde jag inte tänka på geléhallon så fort jag ser tidningsrubrikerna. Men alla visar ju upp fantastiska vackra bilder på just geléhallon – som sägs vara bakterien. I detta sammanhang måste jag innan vi alla döden dör rekommendera er att på […]

Read the full article →