tåg

På tåget

av Lotten Bergman den 8 mars 2014

– Huäääääääääärk!

Ack, så bekant. Det var ju precis det ljudet som jag hörde igår vid midnatt. På tåget. Killen som kräktes då skrek efter hulkningen:

– Guuud så skönt!

– Guuud så skönt!

Nu – drygt 12 timmar senare – låg det uppkräkta inte i mittgången utan inne på toa.

– Huäääääääääärk!

Jag satt precis utanför toan och lyssnade och fick det stora nöjet att en liten, liten stund senare se Den Kräkande Mannen. Iklädd klanderfri kostym, prydlig slips och Ville Vessla-skor vacklade han med röda ögon och svettig panna ut ur toan. Han tittade inte på någon utan gick med sänkt blick mot tågdörrarna.

– Snart kommer Dustin Hoffman och varnar oss!

Ville jag säga till någon som skulle förstå, men tågklientelet var inte sådant att det skulle ha förstått min association.

Bakom mig satt fyra personer som jag inte kunde se annat än i ögonvrån. De var väldigt blonda och väldigt solbrända och väldigt berusade. Det får de ju vara om de vill, men MÅSTE ALLA BERUSADE PRATA SÅ HÖGT? Och med mig?

– VITT KÖTT! GRISEN HAR VITT KÖTT!
– RÖTT KÖTT!
– VARFÖR SKULLE INTE GRISEN HA RÖTT KÖTT OM KOSSAN HAR DET?
– IDIOT! Nu saruju tvärsom!
– Du kan va … Fiskar har vitt kött, okej?
– INTE LAX! Förresten finns det brunt kött på kycklingar. Slemmigt.
– Tjyckl… schyyyeling …  SCHY…CHLING HAR VITT!
– DUUUU! Hörru du som sitter med datorn. Vaaaaa … heteru?
– Lotten. Förlåt, jag måste … (jag pekade intensivt på datorn).
– Vilket djur har rött eller vitt vin?
– Va? Vin? Ni pratade väl om kött? Muskelfib…
– HARU TJUVLYSSNAT? BRUDEN HAR TJUVLYSSNAT!

Nåväl. De kallade mig i alla fall inte tant.

{ 14 kommentarer }

På väg till Härnösand blev jag niad

av Lotten Bergman den 1 oktober 2013

Imorrn bitti ska jag föreläsa i Härnösand. Då måste jag åka hemifrån kl 10 på förmiddagen dagen före. Om jag hade kört bil hade det tagit drygt fem timmar bara … men då hade jag ju inte fått uppleva X3000 igen! Eller den här underbara hemresan med massa byten imorrn! härnösand   X3000 kommer jag nog aldrig att vänja mig vid. Allt andas skraltig 70-talsvilla med plastlister och Trabantbil utan katalysator.

  • Sätena är hårda. Okej, det lär visst vara bra eftersom vi sitter för mycket och hårda säten får oss att vandra omkring mer.
  • Det är bullrigt. Okej, jag kan stoppa musik i öronen.
  • Det är skakigt. Okej, vem tror jag att jag är – prinsessan på ärten?
  • Tågvärdens utrop i högtalaren knastrar, skrapar och knäpper som av en radioapparat från 1936, placerad under vatten i skogigaste Småland och med tekniska finesser som på en interntelefon från 1953. Inte okej!

Jag klev på tåget i Stockholm och installerade mig på mitt hårda säte vid fönstret. En liten stund senare kom en kostymklädd man och satte sig på platsen bredvid mig. Vi sa ”hej” lite sådär under lugg som man gör när man tänker ”måtte den där nu inte vara en pratsam typ; jag vill vara ifred”.

Tågvärden (som nog inte heter tågvärd, men kallas ombordare) kom och kollade våra biljetter. Så tittade hon mig i ögonen och sa:

– Ni hade beställt mat?
– Eh, jag … jag ha… eh.
– Och när vill ni ha den?
– Jag … eh, jag … du f…

Jag avbröt mig mitt i svaret eftersom ombordaren nu verkade ha tappat intresset för mig – hon tittade istället på kostymmannen. Jag tittade också på honom och väntade på hans svar. Han tittade först på mig och sedan på henne och sa:

– Öh. Va?
– När vill ni äta?
– Jag? svarade mannen och tittade förvirrat på mig, medan ombordaren plötsligt hade mig i fokus igen.
– Nu! sa jag snabbt innan ombordaren hann byta målgrupp.
– Och ni vill dricka? sa hon då – och tittade på mannen.
– Vem? sa mannen?

Då släppte alla fördämningar och jag kände att den förvirrade utfrågningen måste få ett slut.

– Förlåt och ursäkta, men när du niar oss båda två på det där sättet så blir vi jätteförvirrade. Dua mig gärna! Jag vill ha maten när som helst, gärna nu, och till den vill jag ha bubbelvatten utan smak.
– Jag vill inte heller bli niad! utbrast kostymmannen lättat och tog mig i handen. Goddag!
– Oj. Oj. Förlåt, utbrast ombordaren. Ursäkta. Det var inte meningen … jag trodde att ni reste tillsammans!  Reser ni inte som ett par? Ojojoj. Här håller jag på som en äktenskapsmäklare! Förlåt!

SJ:s bokningssystem hade av outgrundlig anledning i en för övrigt nästan helt tom vagn placerat oss intill varandra, så antagandet var alls inte konstigt. När vi hade rett ut missförståndet och ingen längre niade någon, flyttade sig kostymmannen (som jag nu ser har jeans och gympaskor till kavaj) till en annan plats så att han slapp vara gift med mig.

Här ser ni min drog för dagen: mintkakor. Muggen i bakgrunden fick jag av uppdragsgivaren i Kiruna och den ska följa med mig ända tills jag tappar bort den nånstans.

Här ser ni min drog för dagen: mintkakor. Muggen i bakgrunden fick jag av uppdragsgivaren i Kiruna och den ska följa med mig ända tills jag tappar bort den nånstans.

{ 176 kommentarer }

Att det är fullt på tåget beror på att det saknas platser, förstår ni!

juni 14, 2013

Jag sitter på tåget mot Stockholm och vi har fått veta att det är trångt eftersom tåget saknar plats för alla. Det tycker jag är jättekul – som när förseningen beror på att tåget kom in sent. SJ har beställt extrabussar som ska ansluta längs vägen och personalen beklagar verkligen tusen gånger om och berättar […]

Read the full article →

Jag har förstått att One Direction visst är i Sverige

maj 8, 2013

I en halv evighet satt jag i eftermiddags på ett tåg som skulle ta mig från Göteborg till Eskilstuna med byte i Linköping. Eftersom det brann i Södertälje och all världens kontaktledningar (eller om det bara var en) trillade ner, fick tåget ”ta en annan väg”. Från sj.se: Det var något nytt! Det blev alltså […]

Read the full article →

Resan ner från Sollefteå gick inte lika bra

april 19, 2013

Om man är lite kinkig, alltså. Först fick jag en estetisk chock när jag gick in i Sollefteås vansinnigt vackra stationshus – som inte motsvarade mina förväntningar alls. Så inleddes resan – med buss till Kramfors. Det var sedan byten här och där och skakiga bussar och regniga vägar och illaluktande hundar samt en och annan avstängd […]

Read the full article →

Idag föreläser jag i Göteborg

mars 19, 2013

Jag åker tåg till västkusten idag. Eller åker och åker – vi står stilla i Töreboda just nu på grund av anledningar och orsaker. På tåget händer det inte mycket. Jo vänta, mannen bredvid mig torkar av sina halvmeterlånga skor ideligen. Han tar en servett och slickar på den, och så gnuggar han så att […]

Read the full article →

Jag och SJ

december 12, 2012

(Det kommer en ny julkalenderlucka senare i förmiddag.) Igår var jag på galej tills jag skulle ta 22:55-tåget hemåt. På Centralen kom Rapport fram och ställde några frågor och jag pratade på ett tag, och hamnade sedan i alla morgonnyhetssändningar med det extremt kloka, välformulerade och ovanliga uttalandet ”Ja, jag kommer att fortsätta att vara […]

Read the full article →

På tåget funderar jag lite, bara

november 25, 2012

På det väldigt korta tåget sitter jag och halva Sörmland denna söndagsförmiddag. De enda som inte är här, är det unga paret som nyss stod på perrongen vid spår 10 och precis när dörrarna på tåget vid spår 11 stängdes, insåg att de väntade på fel perrong. De satte av i full fart, men det […]

Read the full article →

Biljettservice-service!

november 15, 2012

Från och med idag kan man ju inte köpa biljetter på tågen. Det har gjort mig arg tidigare, men nu är det bara att gillar läget och bita  i det sura äpplet och kanske mumla spik i foten som ett mantra. Om ni aldrig åker tåg, aldrig köper biljetter, inte gillar service och har vaknat […]

Read the full article →

Denna jävla dag

oktober 31, 2012

Om jag överlever denna dag utan att ha brutit benen, tappat plånboken, krockat, blivit matförgiftad och råkat förolämpa någon, ska jag … Hm, jag kommer inte på något som jag är beredd att offra. Äta upp mitt plommonstop kan jag ju inte. Att aldrig mera svära är hopplöst. Men jag ska aldrig mer vara irriterad […]

Read the full article →