svenska

Är undertecknad en alltför petig språkpolis?

av Lotten Bergman den 6 oktober 2014

Språket (språken) utvecklas, stöps om, får ny kostym och en brokig samling nya ord. Och som jag älskar detta faktum!

KASJUNÖT! JOS! MEJL! KOLJE! LÖJTNANT! BYRÅ! HUTCH! 

Men ibland när det blir fel, blir jag svart i synen och vill slänga tallrikar omkring mig. Särskilt när jag förväntar mig mer. (Liksom. Fan vet ju vad jag förväntar mig och dessutom är det ju näppeligen mina förväntningar som ska styra världen.)

I regeringsförklaringen sa Stefan Löfven (som borde ha flugskit på e:et) häromdagen:

”Alla ska ha rätt och möjlighet att utöva kultur, oavsett deras bild av livet.”

Min pappa (dito språkpolis, sånt här går i arv serni) hörde statsministern säga det i direktsändning medan jag läste det här och båda vet vi ju att det inte är politikerna själva som skriver sina tal utan deras talskrivare. (Hade talskrivaren skrivit detta hade det kanske kunnat stå ”utan sina talskrivare”?)

Nu är frågan: är jag onödigt petig och ogin samt sur? Ska vi slopa skillnaden mellan sina och deras som vi kanske är på väg att slopa skillnaden mellan

  • före och innan (nääää)
  • de och dem (ja, för tusan hakar: skriv dom)
  • mig och jag (och alla andra upptänkliga pronomina i olika positioner, va)
  • kycklinglever och kyckling lever?
ungdommmmar

Fp 1.

Val-upptakt

Fp 2.

Fotnot
Vilket av mina sju versala, feta ord ovan ska enligt Brasses modell bort?

Uppdatering
Kommentatören LarsW gjorde mig uppmärksam på vad Språkrådet (som tyvärr har gömts bakom Institutet för språk och folkminnen) har skrivit om Löfvens fnuttkapning. Jag håller inte alls med, men så här står det:

Varför Löfven utan accent?

Man kan tycka att Löfvén med accent skulle ge tydligare vägledning till uttalet. Men är det så?

Statsministern efter valet 2014, Stefan Löfven, skriver sitt efternamn utan accent över e. Skapar inte det osäkerhet om huruvida betoningen i namnet ska ligga på ö eller e? Eftersom betoningen faktiskt ligger på e, borde han inte ha accent över e för att visa det?

Det kan man tycka, och visst hade accent gett mer otvetydig information om namnets uttal. Men att använda accent för att vägleda till rätt uttal och betoning är egentligen bara nödvändigt om människor annars skulle bli osäkra på hur namnet utläses. Det finns knappast någon sådan risk för osäkerhet om uttalet av Löfven.

På samma sätt klarar vi oss bra utan accent i baner och maner, och vi klarar oss till och med utan accent i betydligt vanligare ord som banan och fasan, trots att dessa har homografer i orden bana(n) och fasa(n) i bestämd form.

Man kan konstatera att många efternamn med betonat slut på -en normalt har accent (Lindén, Norén med flera). Det kunde därför finnas skäl även för bärare av efternamnet Löfven att ansluta sig till det mönstret. I praktiken tycks dock flertalet av de personer som bär namnet stava sig utan accent.

Hmmmm. Näe.

Uppdatering med gåtans lösning!
Man ska egentligen säga ”Stefan Löven” med samma obetonade e som i Edith Södergrans diktrader:

Det viskar ännu länge mellan granarna,
det suckar ännu länge uti löven,
ännu länge glida skuggor mellan de dystra stammarna.

Det är än en gång LarsW som har hittat en länk där statsministern reder ut uttalet och fnutteriet! (Vilket inte stämmer med vad han sade förut, men jaja.)

– När jag växte upp och det kom brev från myndigheter, så var det med en accent. Så jag har ju trott att det hette ”Lövén”. Sedan när jag träffade min biologiska mor och bror, så sade de att jag egentligen heter ”Löven”, berättar S-ledaren.

Gissa hur jag kommer att uttala hans namn i fortsättningen.

{ 152 kommentarer }

”Hon är lite inom parentes”

av Lotten Bergman den 22 april 2014

Det som sägs i rubriken lärde jag mig 1989, när jag läste en doktorsavhandling från pärm till pärm – vilket var första och hittills sista gången jag gjorde det. Jag har inte alls något emot att läsa doktorsavhandlingar, men numera faller de så sällan i mitt knä och disputationer har jag inte uppskattat sedan jag var kransflicka åt pappa 1971. (Bildbevis finns, jag vet bara inte var. Ska leta.)

Skärmavbild 2014-04-23 kl. 07.52.57

Just uttrycket ”hon är lite inom parentes” är idag det absolut enda jag minns av min läsning av Gunilla Byrmans ”Graviditetsuttryck i svenskan”, men ujujuj vad jag har kunnat dra fram det uttrycket många gånger (i alla fall fem) i mitt liv.

demi_lite_inom_parentes

I avhandlingen analyseras uttrycken med avseende på referens, fraseologi och bildspråk och dessutom kontrolleras variationen inom juridiska, religiösa och medicinska texter från medeltid till 1989. Och som om inte detta skulle räcka till en avhandling redovisas även attityder till uttrycken med olika referens, fraseologi och bildspråk samt med varierad tidsmässig och rumslig förankring.

Och tänk att jag en dag 1988 lyfte ett pekfinger mot UB1 i Lund och sa ”Jag vill disputera i språkhistoria!” samt att min djefla man tre år in i en forskningstjänst ropte WTF och hoppade av. Jag har elva nära vänner som också har halva doktorsavhandingar och en farlig massa släktingars färdiga, publicerade och dedikerade exemplar här hemma i hyllorna. Men de är inte lästa.

Lyss nu till några av graviditetsuttrycken! De präglas ofta av skam, skuld, olämplighet och en okänd fader.

  • det har blivit annorlunda med henne
  • hon ska ha arvingar
  • hon ska välta bakugnen (när hon ligger i barnsäng eftersom en gravid kvinna påminner om en bakugn)
  • hon är olätt med barn (hon är alltså tung)
  • hon känner barnsjukan (värkar före förlossningen så sent som 1959)
  • hon går besvärligt
  • hon är bistucken/ stucken av en amerikansk mygga (som ju är stor)
  • han har blåst upp henne
  • hon är blåsur (inte längre oskuld – som en halvsur mjölk)
  • hon har (förstås) svalt en boll
  • hon ska resa till Borgå
  • det har brunnit vid för henne
  • hon är bucklig
  • hon är i schavott (skampåle)
  • hon är på smällen (spricker snart med ett rejält pang)
  • hon kommer att stjälpa
  • hon är stor som en vintermössa
  • hon är stucken av byxormen (ska jag väl inte behöva förklara)
  • hon är svårfotad (har inte med lättfotad att göra och är inte ens tvärtom utan handlar bara om att hon har svårt att gå så gravid som hon är)
  • hon har stort taskgatt (där taskgatten var en ficka i kjolen som ser större ut när kjolen buktar ut pga. magen)
  • hon är på trissan (rund som en bulle eller jojo)
  • hon har tröskat råg med ryggen så att rågen grodde
  • hon bär buken i fånget (magen i famnen)
  • hon kan bita sig i buken
  • hon har fått bulbstäv (bulb = lök, och det handlar om den lökformade utbyggnaden på förstäven på krigsfartyg)
  • han har rist byxorna över henne (det krävdes nämligen inte mer för att hon skulle bli gravid)
  • hon väntar främmande
  • hon har på sig niomånadersförklädet
  • hon har dragit niten i fyrtioveckorslotteriet
  • hon har förätit sig på de nya kaschurerna (som var den enda potatissort som odlades i Sverige på 1890-talet)
  • han har hittat hyskan (man trodde att en hyska och en hake hängande på sängkammardörren skulle göra paret bakom dörren mer fertilt)
  • hon är konvex
  • han ska kalka kyrkan/lappa kyrktaket (han fick böta på så sätt om han gjorde en kvinna gravid innan de var gifta)
  • han har monterat gengasaggregat på henne (de satt framtill på somliga bilar under andra världskriget)

Förutom alla uttryck kan man i den här avhandlingen lära sig att man förr kunde bli gravid om man åt för mycket långfil, att många unga kvinnor ”åkte till Tyskland” samt att männen gängar, knackar, doppar veken, knaltar, pirrar, pjättar och ställer till det.

Förmodligen långfil och inget annat.

Förmodligen långfil och inget annat.

{ 62 kommentarer }

Ett förvirrande språk med konstiga ord som inte heter som de ju borde

april 6, 2014

Häromdagen ryckte kommentatorsbåsets Hyttfogden till under läsningen av morgontidningen. I en bilaga som hette”Företagsbilen” stod det inte som det borde så här: Nej. Ett nytt ord var uppfunnet och hela artikelns innehåll byggde på det nya ordet: ”Skönhetstaxerad. Smaka på det ordet. Skönhet, som är så fint, och sedan ordet taxerad. Det finns få folkslag […]

Read the full article →

Förolämpningsnamn

mars 25, 2014

Skitstövel! Jävla Jock! Grobian där! Frimicklare! Laban! Laban kallas faktiskt ‘en lång drasut’ på tyska – av labberig som betyder ‘sladdrig’. (Usch ja: sladdriga, långa män är ju så svåra att hantera.) Grobian kan man kalla någon som är en ouppfostrad drulle  – och som dessutom inte har vett att begripa att det är bättre att […]

Read the full article →

Prestigelös? PRESTIGELÖS? Va?

mars 23, 2014

Jag får (inte tillräckligt) många språkfrågor via mejl. De flesta är intressanta och välskrivna och får mig att säga ”nämen” och ”jaså” samt ”vaffan?” – och jag vill gärna ha fler. Här kommer en av de senaste frågorna: ”Jag har en liten fråga till dig gällande ett ord som används ibland i rekryteringssammanhang och det […]

Read the full article →

Be-toningar och torr tvätt

februari 7, 2014

Jag tänkte samla ihop ord som betonas konstigt eller annorlunda eller på ett sätt som man inte förväntar sig eftersom jag tycker mig märka att betoningen är den nya särskrivningen. Om man lyssnar på radions nyhetssändningar låter det ofta så här numera: – Det är STOR brist på LÄRARvikarier i KRINGELBODAS SKOLOR. På TRULLSKOLAN fick […]

Read the full article →

Nyorden 2013

december 28, 2013

Varje år tar Språkrådet tillsammans med Språktidningen fram en nyordslista som brukar skapa ganska mycket uppmärksamhet eftersom någon blir arg, irriterad, upprörd eller på stämningshumör (hej Google: ogooglingsbar). Nyorden i svenskan är lite extra roliga om man jämför med andra språk (tycker jag dårå utan att för den skull kränka andra språk som kan vara […]

Read the full article →

I väntan på lucka 10: ett vanligt inlägg om Niandet

december 10, 2013

Debattprogrammet på SVT heter ”Debatt” och det har en sajt som heter debatt.se, och där ville man ha mig till att skriva ett debattinlägg om att jag inte gillar att bli Niad. Självklart! sa jag och fick till och med lite pengar för att göra det trots att jag glömde att hitta på en rubrik […]

Read the full article →

Stavningsreformen 2015?

oktober 25, 2013

Vi har i Sverige haft några inofficiella stavningsreformer, men inte krånglat särskilt mycket under de senaste 100 åren. Norge har haft det kämpigare och slagits mot både danskifiering och svenskifiering och pragmatiskt löst allt genom att ha två norskor: bokmål (riksmål) parallellt med nynorsk (landsmål). Och någonstans i röran fick de fram den vettiga stavningen […]

Read the full article →

Integralkalkyl

juni 7, 2013

När jag gick ut nian med femma i matte, var det ett på det hela taget normalt och förväntat betyg. Ojojoj, sickna mattegener jag har, sa jag till mig själv och klappade mig på axeln … och … fortsatte med att läsa humanistisk linje på gymnasiet. Så här arg är jag idag på mig själv […]

Read the full article →