snö

Pffft, vad är väl lite snö?

av Lotten Bergman den 9 november 2010

Man bara gör det bästa av situationen.

Snöbasket? Basketsnö? (Och nej, tyvärr når jag inte till 3,05 m.)

Snöbasket? Basketsnö? (Och nej, tyvärr når jag inte till 3,05 m.)

Basket är bra – det har ni väl förstått. Men, förstår ni, även snö är bra. Jättebra!

Inte för SJ och tågresenärerna och kanske inte heller för cyklisterna. Kanske inte heller för dem med hål i skorna och en alltför glest stickad halsduk. Men alla som i vanliga fall saknar samtalsämnen eller Facebookstatus eller något vettigt att skriva på Twitter – de måste ju jubla.

(Klicka för förstoring.)

(Klicka för förstoring.)

Facebook funkar så här – man skriver något, t.ex.:

Och vips har man kommentarer som handlar om förståndskalsonger, långpromenadskalsonger, snökalsonger och tappade kalsonger och alls inte om den yrande snön.

Ärligt nu: visst  har ni snöat in på snö ni också? (Ber om ursäkt till er uppåt landet som inte har fått någon snö idag och som inte alls tycker att det är något att prata om.)

{ 25 kommentarer }

Äppelkriget är över

av Lotten Bergman den 22 oktober 2010

Eftersom vi tog in de sista äpplena igår, kunde snön äntligen falla inatt. Den hade verkligen stått och stampat i farstun och under en längre tid känt att det var dags att få vila lite. Jag pratade med snön tidigare i veckan och sa att man inte ska lägga sig ner att vila när det – eller man – är snö eftersom man då oftast dör och fryser ihjäl, men inte lyssnade snön inte.

Vad jobbigt det skulle vara om jag fortsatte att skriva sådär som om snön var en avlägsen kusin. För egentligen vill jag ju bara berätta om hur vi fick in äpplena i tid.

Först samlade vi in fåglarnas och de allmänt mosade äpplena.

1. Samla in fåglarnas fruktstund och de allmänt mosade äpplena.

Sedan tömde vi soptunnan på barn.

2. Töm soptunnan på barn.

Vår planerade färd till ett någorlunda närbeläget musteri gick åt pepparn eftersom musteriet stängde i lördags och vi ju inte var där då. Men vad gör väl det när man plötsligt står i köket med ett alldeles eget musteri?

3. Införskaffa maskinpark och personal i 8-10-årsåldern.

3. Införskaffa maskinpark och personal i 8-10-årsåldern.

I detta skede av äppelförädlingen var jag inte med, ska kanske tilläggas. Jag vet inte hur man mustar, jag vet inte om man måste skala och kärna ur och jag vet inte om man kan ta äpplen som har blåmärken (ergo brunmärken), men att ruttna äpplen inte ska med i kvarnen förstår jag.

Frågan är bara om äppelmustarbarnen förstod det, där de i flera timmar stökade omkring utan vuxenhjälp.

4. Räds inte mustens utseende utan kalla den glatt och snabbt bara för ”äckelmust”.

4. Räds inte äppelmustens utseende utan kalla den glatt och snabbt bara för ”delikat äckelmust”.

Det var ett kladdande och slabbande som inte stod långt efter min egen matlagning. Palt, Flygande Jakob eller äppelmust spelar ingen roll: man måste svabba däcket flera gånger dagarna som följer.

5. Använd kaffefiltren som inköptes klorblekta runt år 1987 till att sila slabbet.

5. Använd kaffefiltren som inköptes klorblekta runt år 1987 till att sila slabbet.

6. Förädla tillverkningen genom att skära bort sådant som ser skumt ut.

6. Förbättra tillverkningen genom att skära bort sådant som ser skumt ut.

8. Föreviga allt som ser äckligt ut i köksröran.

7. Föreviga allt som ser äckligt ut i köksröran.

8. Häng upp äppelringar på björntråd kors och tvärs i hela köket tills de är torra och sega.

8. Häng upp äppelringar på björntråd kors och tvärs i hela köket tills de är torra och sega.

9. Beordra ner Åttaåringen i soptunnan för att leta efter en cykelnyckel och ett par solglasögon.

9. Beordra ner Åttaåringen i soptunnan för att leta efter en cykelnyckel och ett par solglasögon.

10. Gör äppelpaj med mandelsås av de sista kilona.

10. Gör äppelpaj med mandelsås av de sista kilona.

Tre ynkliga liter must blev det till slut. I frysen ligger nu äppelklyftor en masse, i källaren står hinkar med i tidningspapper inlindade äpplen och i taket hänger fortfarande äppelringar på tork. Vi kanske hämtar oss till nästa höst, men golvet kommer vi att få gnugga rent från kladd till alla fall julafton.

Det hör ju inte alls hit egentligen, men i Äppelkriget (1971) här nere kan ni höra Hasse Alfredson prata stockholmska och se Gösta Ekman (som vill skapa ett Deutschneyland) nästan gå på pumpen. Det är väldigt lite film och väldigt mycket studentrevy över det hela. Men efter fyra minuter säger Hasse ”Han e dö”, och det är roligt.)

Slutligen ska alla veta att Evert Taube skrev Änglamark specifikt för just exakt denna film.

{ 30 kommentarer }

En tvekamp (uppdaterad)

av Lotten Bergman den 1 mars 2010

Det är jag mot plogbilen.

Det började snöa i Mälardalen redan igår. Jag satte liniment på axeln och tog på mig knäskydd som inför en basketmatch. Och skottade en smal gångstig på den låhåhååånga trottoaren. Ingen plogbil i sikte. Jag hann till och med skotta fram en trappa och en soptunna.

Trevligt nog blev det en lugn natt. När jag kom ut på förmiddagen var det bara jag mot snöfallet. Vi blinkade lite kamratligt mot varandra och gick armkrok mot solnedgången även om vi drog lite åt olika håll; snön föll åt ena hållet, jag skyfflade åt andra. Av plogbilen hördes intet.

Vad jag inte visste var att den låg i bakhåll. När jag vände bort huvudet (jädra telefonmöte!) i bara en kvart, kom den. Plogbilen skövlade det vackra snötäcket på gatan, kapade dess rötter och slängde allt i drivor på min trottoar. För att inte trottoaren ska kvävas under tyngden, har jag nu skottat ett lufthål genom den tunga, tätt packade drivsnön som bara plogbilar kan skapa.

Nu ska jag ut och skaffa mig en spejare. Basketträningen måste genomföras trots att det kan innebära inte bara trottoarens frånfälle utan även hela grannskapets lårbenshalsars och handleders död.

Hur ska det gå?
____________

Uppdatering

 Vår trottoar söderut, inringad för tydlighets skull. (Här har jag skottat nu, basånivet.)

Winners never quit, quitters never win. Nu har jag inte så mycket att vinna på att inte quitta, så när jag efter flera timmars kämpande med cementsnö faktiskt gjorde det, slutade det så här:

Allmänheten på väg norrut hänvisas till bilvägen.

När min djefla (skånska) man insåg att vintern snart kommer att vara slut utan att han har skottat en enda gång, kastade han sig ut duschen och hjälpte till i flera minuter. Det var en trevlig syn.

 
Karl för sin kilt, liksom.

{ 21 kommentarer }

Jag gillar verkligen snövintern 2010 (uppdat.)

av Lotten Bergman den 23 februari 2010

Jag funderar på om det finns en enda människa i Sverige som inte är påverkad av vädret och inställda kommunikationer. Och besvarar denna retoriska fråga till mig själv med ett rungande ja eftersom man är rätt van vid väder i norra Sverige. Väder söderut göre sig icke besvär om det inte kommer i lagoma mängder.

Irritationsobjekt i snöns fotspår:
Lillasyster Orangeluvan skulle åka hem till Stockholm, vilket är en tågresa på 63 minuter. Vi avvaktade i ett dygn, spanade på sj.se och banverket.se och hittade en avgång som faktiskt funkade. Den var bara en kvart sen, sedan bara en halvtimme sen och sedan … inte mera sen. Bara 30 minuter sent tåg som man kunde köpa biljetter till – jackpot! Vi gav oss iväg till stationen och fick där av en tålmodig dam i kassan veta att tåget som enligt SJ och Banverket skulle gå om en stund, inte hade lämnat Stockholm än.

– Ok, men på nätet …
– Ja. Suck. (Damen stirrade med trötta ögon in i skärmen.) Men det står verkligen kvar i Sto… OJ! Nu ställdes det tåget in!
– Ok, men det som ska gå om en halvtimme enligt tidtabellen på sj.se?
– Det står också kvar i Stockholm.
– Ok. Finns det några ersättningsbussar inplanerade?
– Nej, de kommer lite då och då utan förvarning. Det gick en ersättningsbuss till Stockholm här utanför för en kvart sedan.
– Ok … nej vänta.. För en kvart sedan? Men vilka åkte med den bussen? Vi har ju via sj.se fått veta att det enda tåg som skulle gå var det som nu skulle ha gått om en kvart men som nyss blev inställt!
– Ja. Jag vet inte. Åk hem, åk hem igen.

(Jag körde sedan den stressade Orangeluvan hela vägen hem och hamnade i orsaken till att jag inte vill bo i Stockholm: eftermiddagsrusningen. Fram och tillbaka tog det fem timmar.)

Glädjeämnen i snöyran:

 
Skridskoåkning medelst spark på oplogad bana. 

Baaaaarnen! De skottar snö, de bygger snögrottor, de åker inte iväg på mönstring i Göteborg (hjälp, Sjuttonåringen ska kanske bli tolk), de vill gå på snöutflykt, de kräver att få åka skridskor trots att utrustningen är både trasig och gammal och vi far runt på spark så det står härliga till.

 
En Sjuåring och en Tioåring och lite snö hemma hos Bästisgrannen.

Och jaaaag känner mig som en lulebo igen och fotograferar snöhögar och putsar på skottningen framför den nedkissade brevlådan och klättrar i meterhög snö fram till soptunnan. (Vi missade sophämtningen i torsdags  eftersom vi var nere i Skåne och ska nu försöka fylla soptunnan för trädgårdsavfall trots att den är full med löv sedan oktober.)

Soppåsen och jag. Lägg gärna märke till hur väl jag färgmatchar pulkorna.

Dagens plogbilslustighet:
Vi har en vansinnigt lång trottoar längs huset – en trottoar som vi ansvarar för. Därför betalar vi en halv förmögenhet för att av kommunen få den plogad och sandad. (År utan snö betalar vi lika mycket. Vi har fått valuta för pengarna i år.) Grannen bredvid oss har inte köpt tjänsten. Därför brukar det se lite roligt ut när vår plogade trottoar plötsligt övergår i en normal, människoskottad variant till trottoar. (Trottoar är för övrigt ett lustigt ord, ungefär som kapuschong och öronsnibb.)

Men nu har trottoarblogbilen kommit på en ny variant och bara lagt en jättehög mitt på trottoaren. De som vandrar längs vårt hus måste bestiga Kebnekajse för att komma vidare. Redigering: Det bär mig emot, men det var faktiskt ”trottoarplogbilen” jag menade. Liksom ”basker” kan jag tydligen inte längre skriva ”plog” utan att gå omvägen om ”basket” och ”blog”.

Tröst till alla som inte tycker om eller ens gillar läget:
Det går fler tåg, det finns en framtid i sommar och tänk ändå vad det känns bra att ha en blogg att kunna fylla med snö.

{ 49 kommentarer }

Uppsamlingsheat (uppdat.)

februari 20, 2010

Min lillasyster Orangeluvan och jag diskuterar just nu om det finns några bortkastade år eller något som vi ångrar eller perioder i livet som vi skulle vilja göra om. Men hur vi än försöker, kontrar den andra med något som får oss på bättre tankar. – Jamen mitt år som arbetslös var verkligen helt bortkastat! […]

Läs hela alltet →

Det är ju så vackert ute

januari 14, 2010

Just nu, mitt i natten, utomhus. Det sägs att det ska bli varmare och att snön kanske ska smälta bort så att februari blir så mörk och trist som det någonsin är möjligt. Och eftersom jag har varit så sjuk, så sjuk, har jag sovit bort två dagar och ligger nu mitt i natten klarvaken […]

Läs hela alltet →

Det händer nästan inget just nu

december 29, 2009

Jag går omkring och väntar på att något ska hända. Det är julstiltje, och inget händer. Det enda som har hänt sedan sist är att min entertangent har ätit något olämpligt och fått förstoppning. Lite rekapitulation på allt som de facto har hänt, även om det inte är mycket: Det blev julafton och jag klädde […]

Läs hela alltet →

Bonusblogginlägg: Är detta … Svalbard?

december 22, 2009

Lucka 22 är fortfarande öppen här nere. Jag, min djefla man och de fem barnen är i Gryt, som ligger i Östergötland. Det har vi aldrig varit förut – faktum är att vi sedan Sjuttonåringen föddes aldrig någonsin har varit någon annanstans än hemma på julen. Men sedan brann ju huset och nu bor vi […]

Läs hela alltet →

Snöskottningen och jag

februari 23, 2009

Snöröjarinkompetensen breder ut sig som ett snötäcke. Jag har berättat detta förut i ett kåseri, varför några av er kanske känner igen resonemanget. Men det måste blir ett slut på felskottningen i mellersta Sverige! Jag är alltså uppvuxen i Luleå, Stockholm och Lund. Och när snön kommer i dessa städer, reagerar invånarna på helt skilda […]

Läs hela alltet →