snö

Nybrevlådan

av Lotten Bergman den 5 februari 2015

Det är inte många som väljer att i några minusgrader och snöfall samt beckmörker installera en ny brevlåda. Det beror på att det är svårt, kallt, blött, opraktiskt och fruktansvärt irriterande.

I förrgår ringde det på dörren och en skamsen – mycket skamsen – plogbilsbonde ringde på dörren och berättade att han hade backat ihjäl vår brevlåda. Han ville betala, han bad om ursäkt och vred förmodligen sina händer i förtvivlan (jag var inte där). När jag tänker efter torkade han säkert bort en tår också – så förlägen var han. (Tror jag. Jag var ju inte där och kunde anteckna orden och ansiktsuttrycken och när jag frågar min djefla man får jag bara manliga hummanden till svar och alls inte en utförlig beskrivning. Skrrnffff.)

gamlabrevl

Hick!

Lådan tejpades ihop och som ett vackert korthus hände den på sniskan under gårdagen medan jag gjorde ditten och datten och köpte en ny av Classe.

Men ack. Ingen upphängnings- eller fastsättningsanordning följde med och i min verkstad är det lika mycket ordning som i mitt huvud – dvs. inte alls. Jag letade mödosamt fram skruvar och muttrar och borrar och bits och tappade dem i snödrivorna som är fulla av hundkiss och sprang in i huset var tionde minut för att värma händerna och släpade varje gång med mig verktygen eftersom folk här stjäl som korpar. Men orienteringslampan satt som en smäck på huvudet och jag kände mig cool och när den förfärligt snuvige spanjoren fick komma ut och knipa med tång eftersom jag har så ont i axeln, visade jag minsann hur en skiftnyckel ska hanteras.

nybrevl

Giv akt!

Om jag ska vara ärlig, ser lådan ut att sitta bättre än den gör. Den hänger egentligen på en skör tråd och måste sättas fast ordentligt innan den endera dagen rycks ur sin dvala. (Tjuvarna läser inte här.)

Fotnot
Egentligen heter det postlåda, inte brevlåda. Den gula heter däremot brevlåda och inte postlåda på samma sätt som att rondell egentligen heter cirkulationsplats. Men idag är jag rebell.

{ 65 kommentarer }

Pffft, vad är väl lite snö?

av Lotten Bergman den 9 november 2010

Man bara gör det bästa av situationen.

Snöbasket? Basketsnö? (Och nej, tyvärr når jag inte till 3,05 m.)

Snöbasket? Basketsnö? (Och nej, tyvärr når jag inte till 3,05 m.)

Basket är bra – det har ni väl förstått. Men, förstår ni, även snö är bra. Jättebra!

Inte för SJ och tågresenärerna och kanske inte heller för cyklisterna. Kanske inte heller för dem med hål i skorna och en alltför glest stickad halsduk. Men alla som i vanliga fall saknar samtalsämnen eller Facebookstatus eller något vettigt att skriva på Twitter – de måste ju jubla.

(Klicka för förstoring.)

(Klicka för förstoring.)

Facebook funkar så här – man skriver något, t.ex.:

Och vips har man kommentarer som handlar om förståndskalsonger, långpromenadskalsonger, snökalsonger och tappade kalsonger och alls inte om den yrande snön.

Ärligt nu: visst  har ni snöat in på snö ni också? (Ber om ursäkt till er uppåt landet som inte har fått någon snö idag och som inte alls tycker att det är något att prata om.)

{ 25 kommentarer }

Äppelkriget är över

av Lotten Bergman den 22 oktober 2010

Eftersom vi tog in de sista äpplena igår, kunde snön äntligen falla inatt. Den hade verkligen stått och stampat i farstun och under en längre tid känt att det var dags att få vila lite. Jag pratade med snön tidigare i veckan och sa att man inte ska lägga sig ner att vila när det – eller man – är snö eftersom man då oftast dör och fryser ihjäl, men inte lyssnade snön inte.

Vad jobbigt det skulle vara om jag fortsatte att skriva sådär som om snön var en avlägsen kusin. För egentligen vill jag ju bara berätta om hur vi fick in äpplena i tid.

Först samlade vi in fåglarnas och de allmänt mosade äpplena.

1. Samla in fåglarnas fruktstund och de allmänt mosade äpplena.

Sedan tömde vi soptunnan på barn.

2. Töm soptunnan på barn.

Vår planerade färd till ett någorlunda närbeläget musteri gick åt pepparn eftersom musteriet stängde i lördags och vi ju inte var där då. Men vad gör väl det när man plötsligt står i köket med ett alldeles eget musteri?

3. Införskaffa maskinpark och personal i 8-10-årsåldern.

3. Införskaffa maskinpark och personal i 8-10-årsåldern.

I detta skede av äppelförädlingen var jag inte med, ska kanske tilläggas. Jag vet inte hur man mustar, jag vet inte om man måste skala och kärna ur och jag vet inte om man kan ta äpplen som har blåmärken (ergo brunmärken), men att ruttna äpplen inte ska med i kvarnen förstår jag.

Frågan är bara om äppelmustarbarnen förstod det, där de i flera timmar stökade omkring utan vuxenhjälp.

4. Räds inte mustens utseende utan kalla den glatt och snabbt bara för ”äckelmust”.

4. Räds inte äppelmustens utseende utan kalla den glatt och snabbt bara för ”delikat äckelmust”.

Det var ett kladdande och slabbande som inte stod långt efter min egen matlagning. Palt, Flygande Jakob eller äppelmust spelar ingen roll: man måste svabba däcket flera gånger dagarna som följer.

5. Använd kaffefiltren som inköptes klorblekta runt år 1987 till att sila slabbet.

5. Använd kaffefiltren som inköptes klorblekta runt år 1987 till att sila slabbet.

6. Förädla tillverkningen genom att skära bort sådant som ser skumt ut.

6. Förbättra tillverkningen genom att skära bort sådant som ser skumt ut.

8. Föreviga allt som ser äckligt ut i köksröran.

7. Föreviga allt som ser äckligt ut i köksröran.

8. Häng upp äppelringar på björntråd kors och tvärs i hela köket tills de är torra och sega.

8. Häng upp äppelringar på björntråd kors och tvärs i hela köket tills de är torra och sega.

9. Beordra ner Åttaåringen i soptunnan för att leta efter en cykelnyckel och ett par solglasögon.

9. Beordra ner Åttaåringen i soptunnan för att leta efter en cykelnyckel och ett par solglasögon.

10. Gör äppelpaj med mandelsås av de sista kilona.

10. Gör äppelpaj med mandelsås av de sista kilona.

Tre ynkliga liter must blev det till slut. I frysen ligger nu äppelklyftor en masse, i källaren står hinkar med i tidningspapper inlindade äpplen och i taket hänger fortfarande äppelringar på tork. Vi kanske hämtar oss till nästa höst, men golvet kommer vi att få gnugga rent från kladd till alla fall julafton.

Det hör ju inte alls hit egentligen, men i Äppelkriget (1971) här nere kan ni höra Hasse Alfredson prata stockholmska och se Gösta Ekman (som vill skapa ett Deutschneyland) nästan gå på pumpen. Det är väldigt lite film och väldigt mycket studentrevy över det hela. Men efter fyra minuter säger Hasse ”Han e dö”, och det är roligt.)

Slutligen ska alla veta att Evert Taube skrev Änglamark specifikt för just exakt denna film.

{ 30 kommentarer }

En tvekamp (uppdaterad)

av Lotten Bergman den 1 mars 2010

Det är jag mot plogbilen.

Det började snöa i Mälardalen redan igår. Jag satte liniment på axeln och tog på mig knäskydd som inför en basketmatch. Och skottade en smal gångstig på den låhåhååånga trottoaren. Ingen plogbil i sikte. Jag hann till och med skotta fram en trappa och en soptunna.

Trevligt nog blev det en lugn natt. När jag kom ut på förmiddagen var det bara jag mot snöfallet. Vi blinkade lite kamratligt mot varandra och gick armkrok mot solnedgången även om vi drog lite åt olika håll; snön föll åt ena hållet, jag skyfflade åt andra. Av plogbilen hördes intet.

Vad jag inte visste var att den låg i bakhåll. När jag vände bort huvudet (jädra telefonmöte!) i bara en kvart, kom den. Plogbilen skövlade det vackra snötäcket på gatan, kapade dess rötter och slängde allt i drivor på min trottoar. För att inte trottoaren ska kvävas under tyngden, har jag nu skottat ett lufthål genom den tunga, tätt packade drivsnön som bara plogbilar kan skapa.

Nu ska jag ut och skaffa mig en spejare. Basketträningen måste genomföras trots att det kan innebära inte bara trottoarens frånfälle utan även hela grannskapets lårbenshalsars och handleders död.

Hur ska det gå?
____________

Uppdatering

 Vår trottoar söderut, inringad för tydlighets skull. (Här har jag skottat nu, basånivet.)

Winners never quit, quitters never win. Nu har jag inte så mycket att vinna på att inte quitta, så när jag efter flera timmars kämpande med cementsnö faktiskt gjorde det, slutade det så här:

Allmänheten på väg norrut hänvisas till bilvägen.

När min djefla (skånska) man insåg att vintern snart kommer att vara slut utan att han har skottat en enda gång, kastade han sig ut duschen och hjälpte till i flera minuter. Det var en trevlig syn.

 
Karl för sin kilt, liksom.

{ 21 kommentarer }

Jag gillar verkligen snövintern 2010 (uppdat.)

februari 23, 2010

Jag funderar på om det finns en enda människa i Sverige som inte är påverkad av vädret och inställda kommunikationer. Och besvarar denna retoriska fråga till mig själv med ett rungande ja eftersom man är rätt van vid väder i norra Sverige. Väder söderut göre sig icke besvär om det inte kommer i lagoma mängder. […]

Läs hela alltet →

Uppsamlingsheat (uppdat.)

februari 20, 2010

Min lillasyster Orangeluvan och jag diskuterar just nu om det finns några bortkastade år eller något som vi ångrar eller perioder i livet som vi skulle vilja göra om. Men hur vi än försöker, kontrar den andra med något som får oss på bättre tankar. – Jamen mitt år som arbetslös var verkligen helt bortkastat! […]

Läs hela alltet →

Det är ju så vackert ute

januari 14, 2010

Just nu, mitt i natten, utomhus. Det sägs att det ska bli varmare och att snön kanske ska smälta bort så att februari blir så mörk och trist som det någonsin är möjligt. Och eftersom jag har varit så sjuk, så sjuk, har jag sovit bort två dagar och ligger nu mitt i natten klarvaken […]

Läs hela alltet →

Det händer nästan inget just nu

december 29, 2009

Jag går omkring och väntar på att något ska hända. Det är julstiltje, och inget händer. Det enda som har hänt sedan sist är att min entertangent har ätit något olämpligt och fått förstoppning. Lite rekapitulation på allt som de facto har hänt, även om det inte är mycket: Det blev julafton och jag klädde […]

Läs hela alltet →

Bonusblogginlägg: Är detta … Svalbard?

december 22, 2009

Lucka 22 är fortfarande öppen här nere. Jag, min djefla man och de fem barnen är i Gryt, som ligger i Östergötland. Det har vi aldrig varit förut – faktum är att vi sedan Sjuttonåringen föddes aldrig någonsin har varit någon annanstans än hemma på julen. Men sedan brann ju huset och nu bor vi […]

Läs hela alltet →

Snöskottningen och jag

februari 23, 2009

Snöröjarinkompetensen breder ut sig som ett snötäcke. Jag har berättat detta förut i ett kåseri, varför några av er kanske känner igen resonemanget. Men det måste blir ett slut på felskottningen i mellersta Sverige! Jag är alltså uppvuxen i Luleå, Stockholm och Lund. Och när snön kommer i dessa städer, reagerar invånarna på helt skilda […]

Läs hela alltet →