skola

När jag försökte bli antagen till Scenskolan

av Lotten Bergman den 14 oktober 2013

Tydligen har jag i runda slängar 326 gånger nämnt att jag hade tänkt bli världsberömd skådespelerska, men att världsordningen och otur gjorde att jag råkade bli språkpolis istället. Men än har jag inte berättat precis hur det gick till.

Det var på våren i trean i gymnasiet som jag försökte  komma in på Scenskolan, som egentligen hette Teaterhögskolan i Stockholm och som numera heter så här:

sthlm-dram-hgsk

Jag hade haft mina skådespelardrömmar sedan sjuårsåldern och gått på teaterkurser och dramagrupper under alla åren som vi bodde i Luleå. När familjen Stenson 1982 flyttade till Täby och jag plötsligt kunde välja DRAMA som ett av ämnena i gymnasiet, föll alla bitar på plats. Jag slapp spela Shakespeares ”Så tuktas en argbigga” med politisk vinkling (rädda jobben i Norrbotten) och jag slapp alla uppvärmningsövningar där vi i timmar skulle sitta och hålla varandra i hand, mumla indiska ord och sedan stå upp och falla i varandras armar. Plötsligt fick jag spela teater! På en stor scen! Få beröm! Applåder! Busvisslingar! Blommor!

Hybris.

Det första inträdesprovet väljer man själv; de andra bestämmer Scenskolan åt alla som vill prova in. Jag litade fullt och fast på att min dramatiklärare skulle välja en bra scen åt mig och att hon skulle coacha mig genom alla repetitioner. Men så dog hennes man … och jag hade den goda smaken att inte prioritera scenskoleprovet framför hennes sorg. (Jag hade planer på att gå fram och tillbaka utanför hennes hus och då ”råka” stöta på henne och berätta om dilemmat … men förmodligen kom en basketmatch eller sunt förnuft i vägen.)

Jag valde då den enkla vägen och tog en scen ur en Dario Fo-pjäs som vi nyligen hade satt upp. Jag kunde ju replikerna, jag hade ju blivit regisserad – och begåvad var jag ju. Scenskolan var liksom bara ett litet hinder på vägen för strax skulle Hollywood ringa.

Dagen för provet kom. Vi ungdomar med tiljedrömmar satt i ett väntrum och hackade tänder. Några gjorde röstövningar, några satt i yogaställning, de flesta rabblade repliker. Jag satt lugnt och inväntade min stund och njöt. Åh, vad juryn skulle nockas av mig.

Så blev det min tur. En av de sju domarna var tyvärr Tomas Pontén, som samtidigt spelade i Kung Lear på Dramaten – som jag såg åtta gånger våren 1984. Jag beundrade alla Dramatenaktörer gränslöst. Jag darrade till, tappade hakan, snubblade upp på ett litet podium, svarade på komplett ointressanta frågor och hörde Tomas säga ”ja, du kan börja nu”.

Kung Lear-repetitioner 1983. Från vänster Per Mattsson, Margaretha Byström, för mig okänd man, Ingmar Bergman, Per Myrberg och så Tomas Pontén.

Kung Lear-repetitioner 1983. Från vänster Per Mattsson, Margaretha Byström, för mig okänd man, Ingmar Bergman, Per Myrberg och så Tomas Pontén.

Jag stirrade på honom. Men var var min motspelare då? Jag hade ju noggrant valt en passionerad grälscen med örfilar och fall till golv samt skrikande av obsceniteter – och sånt kan man ju inte sköta själv! Jag blundade, svalde, tittade upp och sa:

– Min motspelare?
– Hon sitter där, sa någon i juryn och pekade mot ett mörklagt hörn i rummet.
– En hon? Ska hon sitta där?
– Ja. Du kan börja nu.

Om jag då hade vetat att nästa provtagare var Helena Bergström (som antogs), hade jag kanske gett upp. Om jag hade vetat att man inte kan komma lite halvförberedd och att det drällde av andra blondiner med nästan samma utseende som jag (till exempel Katarina Ewerlöf kom också in), hade jag kanske varit mån om att verka lite smartare än jag nu gjorde.

Jag, våren 1984.

Jag, våren 1984.

Men jag spelade snällt upp min scen. Repliker som ”slyna!” och ”du är min fru” peps fram ur det mörka hörnet – och när örfilarna delades ut, agerade jag som i en pantomim så gott jag kunde.

– Tack, tack. Det är bra. Du kan gå nu.
– Eeeeh. Tack. Jag tänkte bara fråga … manuset till andra provet – var hämtar man det?
– Det ska ha skickats hem till dig för två månader sedan.
– Ja, jag vet, men jag har inte hunnit … och jag vet inte … riktigt var de är … eh.

Men inte ens där insåg jag vilket katastrofalt dåligt prov jag hade gjort. Senare på dagen kom Björn Andresen (världens vackraste pojke i Döden i Venedig) och Benny Haag (Xerxes) och gjorde sina prov – och kom in. Själv åkte jag hem, ringde numret som man skulle ringa för att höra en inspelad röst tala om vilka som hade gått vidare … och drabbades av en chock när mitt namn inte var med.

Jag intalade mig att det var deras förlust och att jag nog skulle bli upptäckt på egen hand och att det där med teaterskola bara stöper alla skådespelare i samma trista form. Pffffffft, liksom.

Helena Bergström, Katarina Ewerlöf, Gabriella Boris, Benny Haag, Niklas Hald, Anders Byström, Per Sandberg, Anders Hambraeus, Bia Franzen, Petter Heldt, Anette Kischinowsky, Eva Claar. (Fast inte i den ordningen på bilden.)

Helena Bergström, Katarina Ewerlöf, Gabriella Boris, Benny Haag, Niklas Hald, Anders Byström, Per Sandberg, Anders Hambraeus, Bia Franzen, Petter Heldt, Anette Kischinowsky, Eva Claar. (Fast inte i den ordningen på bilden.)

De som kom in tog examen 1988 – samtidigt som jag började jobba på Nationalencyklopedin och då hade hand om bland annat ämnet ”drama”.

Oh, the irony.

{ 58 kommentarer }

– Varför är pennvässarn blå?

av Lotten Bergman den 25 juni 2013

Sa fysikmajjen Ivar och tittade ut över sin inte särskilt intresserade klass.

Vi gick i 7A och kunde verkligen inte bry oss mindre. Vaddå, varför är pennvässaren blå? För att den inte är röd?

Jag satt och skrev en lapp som jag stoppade in i en trasig squashboll och hade inte tid att fundera på varför pennvässaren var blå. Just den färgen kanske var lämplig för att den inte distraherar omgivningen? Kanske blått får folk att bli pennvässesugna så att pennvässaren används mer och slits ut fortare så att pennvässarefabriken kan få tillverka fler pennvässare? Eller så kanske det bara är så att vaktisen Bosse som säkert var den som beställde pennvässarna till den sprillans nya Björkskataskolan gillade blått mer än rött?

Tänkte jag och skrev en till lapp som jag la i squashbollen. Om en stund skulle bollen slängas iväg till den kompis som skulle läsa lappen på andra sidan klassrummet. Ja, ungefär som ett helt onödigt sms.

– Lotten? Lotten? Lotten? sa majjen.

Ungefär så här.

Jag ryckte till, satte mig med rak rygg och tänkte neeeeej, pappa är ju kemist och kemi är nästan som fysik och jag vet inte varför pennvässaren är blå och jag vill egentligen vara jätteintresserad av det här men …

– Jag vet inte! sa jag jättehögt.

Ungefär så här.

– Hm. Lotten vet inte vad hon nyss skrev på lappen som hon tänkte skicka iväg till någon annan, sa Ivar lugnt.

Eftersom jag hade svarat på fel fråga, skämdes jag sådär fasansfullt som 13-åringar skäms över bagateller som man verkligen inte behöver skämmas över. Den dagen gick jag hem från skolan fast besluten att ta reda på varför pennvässaren var blå. När det var dags för fysikprov, dök Frågan med stort F upp. (Tack, Ivar!)

Jag svarade:

Pennvässarens yta absorberar alla de andra färgerna och då syns ju bara blått.

Och fick rätt och svarade av bara farten rätt på flera andra frågor. Sedan den dagen tänker jag på Ivar, fysik och squash varje gång jag ser en pennvässare.

{ 94 kommentarer }

Nämen om vi skulle starta lite upplopp, hörni?

maj 27, 2013

Spring ut på planen! Släng lite eld på någon! Sedan åker vi till en förort där vi inte bor och tuttar på en bil! Eller en förskola! Ja! För vi har ingen lokaaaaaal! Och om inte vi får ha någon lokaaaaaaal, så ska banne mig inte småungarna ha nån lokaaaal! Förlåt, nu förflyttades jag minsann […]

Read the full article →

Jag behöver plötsligt inte fler jobb

april 17, 2012

För prick ett år sedan skrev jag ett inlägg som hette ”Jag behöver fler jobb” där jag bevisade att jag gör vad som helst för pengar. I texten står det även: ”Helst skulle jag vilja anlitas av Sveriges alla skolor för att berätta hur man bättre skriver informativa lappar till stressade föräldrar.” Jag borde kanske […]

Read the full article →

Jag vill åka på språkpolisturné!

augusti 11, 2011

Hade inte det varit coolt? Tänk er att jag och mitt följe kommer till just din stad med sju långtradare och så smäller vi upp jumbotroner i taket, högtalare större än en etagelägenhet på Strandvägen och i runda slängar 23 halvnakna dansare som juckar i takt med att jag på scenen tjoar: – Dubbelt supinum […]

Read the full article →

Åttaåringen vill inte gå i skolan

mars 2, 2011

Via Joakim Jardenberg hittar jag något så fullständigt självklart som detta – lite enkel matematik: Om pi = 3.1415927… z = radien a = tjockleken … är volymen av en pizza just pi * z * z * a. Detta apropå att jag sitter och hjälper Åttaåringen med katastrofalt trista mattetal. Han skriver med kass, […]

Read the full article →

Skolångest på flera plan

april 21, 2010

Man är runt 15 år och sitter på ett prov i skolan och inser att man inte har den blekaste susning om svaret på en fråga om hur industrialismen påverkade kapitalismen eller så har man glömt om det är subjekt eller predikat som gör något i en mening eller så är det fullständigt obegripligt hur […]

Read the full article →

Man kan inte hålla ordning på allt, eller hur?

mars 15, 2010

Man kan inte hinna allt, veta allt och hålla koll på allt. Eller hur, va, snälla, visst håller ni med? För några år sedan hände detta: Min djefla man satt som vanligt i sitt arbetsrum här hemma och skrev om en marin gråsugga som äter upp tungan på en kalifornisk saltvattensfisk. Klockan kvart över tre […]

Read the full article →

Vad gör någon till pedagog?

januari 11, 2010

Det kom ett mejl från Daniel Yttergren. Han är 12 år, blond, glad och vill lära sig allt om basket. Hans ögon glittrar varje gång när han kommer in i hallen och han rusar fram till mig och ropar: – Lotten, Lotten, kolla, kolla! Jag har kommit på hur man kan göra en lay up […]

Read the full article →

Alla har kanske inte en timme över idag …

september 21, 2009

… men kanske i morgon? Jag hittade via Charlie en dokumentär om två rektorer i USA. Jag har inte heller en timme över ens om jag lägger ihop småsnuttar här och där, men det visade sig att de 24 timmarna just det dygnet ändå räckte. Klicka här och titta. Oj, just nu (22/9 kl. 14) […]

Read the full article →