sjuk

HOST!

av Lotten Bergman den 18 april 2015

”Hosta uppstår genom retning av irritationsreceptorer i de centrala luftrören. Retningen medför via en reflex över hostcentrum en sammandragning av luftrören, inandning och stängning av stämbandsspringan, följt av kraftig, plötslig utandning. Luftflödet i luftvägarna kan uppnå orkanstyrka.”

(Källa: ne.se.)

cough

Modern version av ”duck and cover”.

När man som jag just nu är lite ämlig, snorig, hostig och trött, är det svårt att tänka sig att ens hoppa ens en decimeter för att nå till den lilla helikoptern som har hamnat ovanpå en bokhylla. Eller vispa grädde. Eller hämta tidningen i brevlådan. Eller kliva ur sängen. Tänk er då att jag idag var tvungen att vara i baskethallar mellan 09 och 14. Och att jag dessutom var tvungen att slutredigera översättningen av nudgingboken samtidigt. I baskethallen. Under matcherna.

– Vem är den hostande tanten med datorn, hon som sitter och surar i hörnet där borta?
– Jo mitt barn, det är den famösa Lotten Bergman.
– Men är det inte hon som brukar hoppa och skutta omkring och prata med alla och skratta jättemycket?
– Ja. Men nu är hon ju över femtio, så man får väl förstå. Tiden tar ut sin rätt.

Så hade replikerna förmodligen gått om mitt liv hade skrivits av en manusförfattare i svensk television.

– Oj vad hon hostar. Är det tbc?
– Ja, förmodligen. Hon ska visst läggas in på sanatorium.
– Det låter bra. Kreativiteten flödar på sanatorierna, har jag hört.

(Fortfarande svenskt tv-seriemanus.)

Så där satt jag förstås och led och redigerade i hörnet. Men hu, så svårt det är att tänka med snoran full i hjärna. Eller nåt. I texten som skulle redigeras stod det:

”När information används som nudge kopplas den ofta till någon form av återkoppling till – och påtryckningar från sociala normer – en strävan efter socialt godkännande.”

Hm. Jag tar bort tankstrecken. Sätter in parenteser. Ändrar några prepositioner. Tar bort några ord. Letar efter synonymer. Aaah.

”När information används som hosta kopplas den ofta underbasket på (och jordnötsmörsmacka från sociala termer) en puff efter socialt festande.”

Perfekt. Nu ska jag bara se till att inte hosta upp hela lungpaketet. Det gör man genom att tala förstånd med hjärnan som tror att den måste hosta fastän den istället hade kunnat plantera om blommor eller hoppa ifatt små helikoptrar.

Tydligen ska jag äta bikarbonat med honung eller slå ut hostreflexen med lite morfin som jag ju har i bakfickan. Sedan ska jag skära upp en gul lök, strössla över lite anis och fänkål och sedan lägga allt under sängen och sova med en kall, blöt handduk som är virad runt halsen.

hosta

– Håll för munnen!

Är det ett gott tecken att det nu har börjat rinna en liten snorbäck ur näsan? (Den som ändå hade underbett.)

{ 60 kommentarer }

Ahttjo, nys, host – prosit!

av Lotten Bergman den 7 februari 2015

Snor, snörvel och slem på er, grevar och baroner!

Det är förkylt. Det var då själva sjuttsicken. Förbaskat. Men det är väl bara att trampa vidare?

– Nej. Om man har ont i halsen ska man inte höja pulsen.
– Nej. Du måste vila för att kroppens anti…
– Håll dig varm och stilla och ät tio pepparkor…
– Är inte det när man mår illa?
– Tio pepparkakor?
– Whisky. Det är det enda som hjälper.
– Snickasnack. Michael Jordan gjorde 38 poäng när han var magsjuk 1997.
– Exakt. Vill man så kan man.
– Hjärtmuskelinflammation. Jag säger bara det. Hjärtmuskelinflammation.
– Justin Bieber kräktes på scen en gång. The show must go on.

Som när Björn Borg – mannen med is i magen – sträckte en magmuskel och med kylsprej lyckades spela ändå? Hm.

Jag minns så innerligt väl hur Björn Borg sprejade och sprejade på magen, men kan inte hitta bildbevis. Att googla Björn Borg + spray är hopplöst eftersom man bara får reklam för massa deodoranter. Kan någon av er hitta en bild eller filmsnutt på magsprejandet?

I brist på magbild, får ni istället en filmsnutt från 1977 där man diskuterar hur pass bra han är, den där unge Borg. Tennisoraklet Hellberg dyker upp efter ungefär 2,30 minuter.

Nu ska jag snyta mig lite.

{ 54 kommentarer }

Nu är vi sjuka båda två, bloggen och jag

av Lotten Bergman den 7 september 2014

Bloggen förlorade styrfart och utseende samt haltade i tre långa dagar. Det berodde på en uppdatering av WordPress till 4.0, som inte var kompatibel med Thesis nuvarande version. (Det där behöver ni inte förstå, men de som sitter i samma sits uppskattar informationen.) Det ni ser nu är en vänstertung version, en hybrid mellan den sjuka och den friska. Så får det helt enkelt se ut tills systemutvecklarna tar sig i kragen.

keep_calm_and_code_on_zip_hoody

Själv nös jag i tre timmar och började sedan hosta och snörvla som i en film om medeltiden. Nu ligger jag till sängs med en toapapperrulle, medikamenter, näsdroppssprej och datorn. Hostan låter som när man försöker starta en bil från 1973 och mina ögon rinner som Meryl Streeps. Husets spanjor (som nu talar svenska)  kommer in i min sjukstuga och talar om att jag inte alls är sjuk.

– När man kräks och har feber, då är man sjuk. Du är bara lite förkyld. I Spanien blir man faktiskt inte förkyld, bara sjuk.

Ska han säga, den där förbaskade 20-årige elitidrottsmannen. Han har ingen aning om hur sjuk man kan känna sig som  50-årig fembarnsmor! Fast … vänta … nu mår jag minsann lite bättre. Host, harkel och snyt. Feber har jag definitivt inte. Lite vänstertung känner jag mig allt, men det här ska nog gå över, ska ni se.

londonplaguepits

Om det förstås inte är the beginning of the end.

Medan jag ligger här och funderar på om jag ska åka och se en eller två basketmatcher med eller utan munskydd, tycker jag att ni ska kolla på den här informativa filmen från 1945.

Förbaskat. Jag äger ingen tygnäsduk.

{ 46 kommentarer }

Lårbenshalsen nästa?

av Lotten Bergman den 21 mars 2013

I förmiddags var jag hos min personliga sjukgymnast (släng er i väggen, alla ni som har PT), vilket är som det ska vara en gång i veckan sedan knäoperationen i januari. För jag är inte som andra patienter (sade hon stolt). Jag har skött mig och gjort mina övningar med bravur, motionscyklat mig svettig i minst 45 minuter per dag, sparkat och tänjt samt böjt och huffat. Som Groucho Marx har jag knäat mig till sjukgymnasten för beröm en gång i veckan … men inte denna förmiddag.

– Allt har gått åt skogen! Jag kan inte sova! Jag kan inte gå! Jag kan bara springa rakt fram och inte svänga!
– Du kan inte gå? Men springa rakt fram? Nämen nu förstår jag inte …
– Det gör så ont! Och nu när jag försöker gå som normalt folk som sträcker ut knäleden vid varje steg, har jag fått jätteont i vaden – hääääääär! Kolla vad jag är svullen och konstig i knävecken!

Sjukgymnasten och jag enades om att jag innehade huvudrollen i ett House-avsnitt som var nära upplösningen eftersom jag plötsligt hade blivit så mycket sämre i knäna, låren och vaderna. Sedan åkte jag hem och googlade den mystiska värken i ena vaden – och insåg snabbt att jag passade perfekt in på symptomen för blodpropp, som är att

  • vaden svullnar och blir varm
  • benet kan kännas tungt
  • det värker i benet, framför allt när man går och använder vadmuskeln
  • vaden är öm och spänd
  • ytliga blodkärl på benet kan synas tydligare och kännas ömma
  • man kan ha lätt feber.

Jag agerade som en duktig medborgare och ringde 1177, som sa att jag omedelbart skulle uppsöka akuten.

Sagt och gjort.

Sagt och gjort.

När jag brukar sitta på akuten är det i 99 % av fallen tillsammans med en basketspelare i matchlinne. Det här var helt annorlunda. På tv:n i väntrummet pågick en fullständigt vansinnigt hysterisk curlingmatch med spelare som skrek värre än hungriga grisar. (Eller som jag föreställer mig att hungriga grisar skriker.)

Alla akut sjuka patienter kommunicerade via PLINGANDE sms med nära och kära så att det lät om 15 flipperspel var placerade runtomkring mig. In i en rullstol kom en gammal, gammal dam med sin gamla, gamla dotter. Mamman var tydligen törstig och dottern var tydligen van vid det. Och båda var halvdöva. (Det här är inte lyteskomik. Detta är en beskrivning av verkligheten.) Jag måste skriva med versaler nu.

– VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN!
– TYST, DU FÅR VATTEN SEN!
VATTEN!
– DU HÖR VÄL VAD JAG SÄGER?
– VATTEN!
– DU SKA FÅ VATTEN.
– VATTEN! VATTEN! VATTEN!
– INTE ÄN! SNART FÅR DU VATTEN!
– VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN!
– S-E-D-A-N!

Tänk er nu denna dialog med sms-pling och curlingskrik. Kan ni inte det? Nämen oooh, här kommer tänk-service:

– VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN!
*dingdong*
– SOOOOOPAAAAA!
– TYST, DU FÅR VATTEN SEN!
*plingplong*
– VATTEN!
– Neeeeeeeeeej! Väääänster!!!
– DU HÖR VÄL VAD JAG SÄGER?
– Hööööööger! Hööööger! Neeeeeeej!
– VATTEN!
*dingdong*
– DU SKA FÅ VATTEN.
*tjingtjong*
– Nuuuuuuuuuuuuuuuuu!
*plingepling*
– VATTEN! VATTEN! VATTEN!
– INTE ÄN! SNART FÅR DU VATTEN!
*plingepling*
– VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! 
*dingdong*
– S-E-D-A-N!
– Jaaaaaaaaaaa!

När jag äntligen kom in på undersökningsrummet, dröjde själva undersökningen. Jag installerade mig med en filt och en (dålig) bok och lade mig att läsa i en timme.

Med tanke på att jag inte så ofta plötsligt har en timma över, var det helt okej.

Med tanke på att jag inte så ofta plötsligt har en timma över, var det helt okej.

Efter undersökningen visade det sig att den högra, svullna vaden var 2 cm bredare i omkrets och att det hela var såpass misstänkt att jag skickades iväg på ultraljud i ett nattsvart rum hos en svartmuskig Lurch som var två och en halv meter lång och lika bred samt iklädd för små sjukhuskläder. Inledningsvis pratade han i telefon med någon om en besvärlig patient, vars pankreas inte visade de symptom som den borde men att han (oklart vem) skulle ringa upp om en kvart. Läkaren sprutade gelé över hela mitt ben från troskanten till stortån med orden:

– Det bara är gel. Inte lämnar fläckor.

Jag kände mig som en ketchuperad varmkorv. Tio minuter senare var jag fri från proppmisstankar, men med order att injicera blodförtunnande medel i fem dagar. Men först ska du tömmas på blod!

Mitt blodvärde är skrattretande dåligt och diskvalificerar mig från blodgiveri. Men undersökas ska det!

Mitt blodvärde är skrattretande dåligt och diskvalificerar mig sedan 1984 från blodgiveri. Men undersökas ska det!

Nu är det så med mitt blod att det vanligtvis ytterst motvilligt lämnar kroppen: blodådrorna rullar och smiter som inoljade brottare i OS. Jag brukar alltid varna uskorna som får det otacksamma uppdraget så att de fokuserar; idag gick det bra – men blodet läckte och hade kommit på andra tankar och ville prompt ut och rulla hatt, varför bandaget blev brutalstort.

Det är inte alla som klär sig för att matcha de golvmålade mattorna.

Det är inte alla som klär sig för att matcha de golvmålade mattorna.

Summa summarum – jag har bara en förmodad propp i vaden. Därför ska jag tunna ut blodet som tydligen trots min sunda kost och mitt nyttiga vinintag samt envisa motionscykling har stockat sig lite. På tisdag väntar ny undersökning och slutgiltig dom. Säga vad man vill om både det ena och det andra: jag är en oerhört intressant och välkommen patient.

{ 45 kommentarer }

Lite sjukt är det här

juni 11, 2011

Jag som aldrig är sjuk, har feber sedan igår. Det är lika underligt som det varma vädret – på barnens skolavslutningar brukar jag ju vara frisk medan regnet och haglet öser ner. Nu är jag sjuk och ämlig och det är lika varmt ute som på min panna. Men jag lyckades få barnen att posera […]

Läs hela alltet →

Ett helt vanligt blogginlägg om ögat from hell

december 4, 2010

Hela dagen igår gick jag omkring och kisade som en liten skumögd mullvad på midsommarafton. Det ska fan bli gammal, tänkte jag och kände på den ömmande foten, klämde lite på knäna, gnuggade de värkande tinningarna och spärrade upp ögonen som en berusad gris. Men samtidigt kan man ju som gamling med hedern i behåll […]

Läs hela alltet →

Dessutom är fjärrkontrollen borta

januari 16, 2010

Men maken till sur tillvaro har jag då inte varit med om på länge. Precis allt är fel. För det första är jag förkyldast och sjukast i precis hela världen. Sedan i tisdags. Det är inte så att jag har gjort som vanligt och jobbat arslet av mig och föreläst med vikande stämma samt hållit […]

Läs hela alltet →

7k

januari 12, 2010

Jag ser att många i dagarna publicerar BBC:s klassikerboklista ”The Big Read” med statistik över vilka de har läst och inte. (Oj, kolla, det finns två listor som cirkulerar!) Men hur många av de här har ni läst då? Fem söker en skatt Fem på nya äventyrFem på rymmarstråtFem på smugglarjaktFem på tjuvjaktFem räddar en […]

Läs hela alltet →

UVI

oktober 26, 2009

Jag kan numera inte bara skryta med blåmärken och plötsliga fall i tunnelbanan. I lördags trillade jag ihop i en liten frossig hög och somnade med femton täcken bara för att vakna två timmar senare med 100 graders feber. Ingen hosta, men huvud- och träningsvärk lade sig på alla andra symptom som nålar på en […]

Läs hela alltet →

Rapport från en sjuksäng (bilduppdat.)

september 4, 2009

Jag är så sjuuuk, så sjuuuuk. Men eftersom jag inte har svininfluensans symptom utan bara snor, feber och andnöd – som jag alltid har när jag är sjuk – är jag så där lagom intressant. Nä, nu ska jag berätta hur ointressant jag är. Igår tjänade jag inte en enda krona. För jag hade annat […]

Läs hela alltet →