sjuk

Lårbenshalsen nästa?

av Lotten Bergman den 21 mars 2013

I förmiddags var jag hos min personliga sjukgymnast (släng er i väggen, alla ni som har PT), vilket är som det ska vara en gång i veckan sedan knäoperationen i januari. För jag är inte som andra patienter (sade hon stolt). Jag har skött mig och gjort mina övningar med bravur, motionscyklat mig svettig i minst 45 minuter per dag, sparkat och tänjt samt böjt och huffat. Som Groucho Marx har jag knäat mig till sjukgymnasten för beröm en gång i veckan … men inte denna förmiddag.

– Allt har gått åt skogen! Jag kan inte sova! Jag kan inte gå! Jag kan bara springa rakt fram och inte svänga!
– Du kan inte gå? Men springa rakt fram? Nämen nu förstår jag inte …
– Det gör så ont! Och nu när jag försöker gå som normalt folk som sträcker ut knäleden vid varje steg, har jag fått jätteont i vaden – hääääääär! Kolla vad jag är svullen och konstig i knävecken!

Sjukgymnasten och jag enades om att jag innehade huvudrollen i ett House-avsnitt som var nära upplösningen eftersom jag plötsligt hade blivit så mycket sämre i knäna, låren och vaderna. Sedan åkte jag hem och googlade den mystiska värken i ena vaden – och insåg snabbt att jag passade perfekt in på symptomen för blodpropp, som är att

  • vaden svullnar och blir varm
  • benet kan kännas tungt
  • det värker i benet, framför allt när man går och använder vadmuskeln
  • vaden är öm och spänd
  • ytliga blodkärl på benet kan synas tydligare och kännas ömma
  • man kan ha lätt feber.

Jag agerade som en duktig medborgare och ringde 1177, som sa att jag omedelbart skulle uppsöka akuten.

Sagt och gjort.

Sagt och gjort.

När jag brukar sitta på akuten är det i 99 % av fallen tillsammans med en basketspelare i matchlinne. Det här var helt annorlunda. På tv:n i väntrummet pågick en fullständigt vansinnigt hysterisk curlingmatch med spelare som skrek värre än hungriga grisar. (Eller som jag föreställer mig att hungriga grisar skriker.)

Alla akut sjuka patienter kommunicerade via PLINGANDE sms med nära och kära så att det lät om 15 flipperspel var placerade runtomkring mig. In i en rullstol kom en gammal, gammal dam med sin gamla, gamla dotter. Mamman var tydligen törstig och dottern var tydligen van vid det. Och båda var halvdöva. (Det här är inte lyteskomik. Detta är en beskrivning av verkligheten.) Jag måste skriva med versaler nu.

– VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN!
– TYST, DU FÅR VATTEN SEN!
VATTEN!
– DU HÖR VÄL VAD JAG SÄGER?
– VATTEN!
– DU SKA FÅ VATTEN.
– VATTEN! VATTEN! VATTEN!
– INTE ÄN! SNART FÅR DU VATTEN!
– VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN!
– S-E-D-A-N!

Tänk er nu denna dialog med sms-pling och curlingskrik. Kan ni inte det? Nämen oooh, här kommer tänk-service:

– VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN!
*dingdong*
– SOOOOOPAAAAA!
– TYST, DU FÅR VATTEN SEN!
*plingplong*
– VATTEN!
– Neeeeeeeeeej! Väääänster!!!
– DU HÖR VÄL VAD JAG SÄGER?
– Hööööööger! Hööööger! Neeeeeeej!
– VATTEN!
*dingdong*
– DU SKA FÅ VATTEN.
*tjingtjong*
– Nuuuuuuuuuuuuuuuuu!
*plingepling*
– VATTEN! VATTEN! VATTEN!
– INTE ÄN! SNART FÅR DU VATTEN!
*plingepling*
– VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! VATTEN! 
*dingdong*
– S-E-D-A-N!
– Jaaaaaaaaaaa!

När jag äntligen kom in på undersökningsrummet, dröjde själva undersökningen. Jag installerade mig med en filt och en (dålig) bok och lade mig att läsa i en timme.

Med tanke på att jag inte så ofta plötsligt har en timma över, var det helt okej.

Med tanke på att jag inte så ofta plötsligt har en timma över, var det helt okej.

Efter undersökningen visade det sig att den högra, svullna vaden var 2 cm bredare i omkrets och att det hela var såpass misstänkt att jag skickades iväg på ultraljud i ett nattsvart rum hos en svartmuskig Lurch som var två och en halv meter lång och lika bred samt iklädd för små sjukhuskläder. Inledningsvis pratade han i telefon med någon om en besvärlig patient, vars pankreas inte visade de symptom som den borde men att han (oklart vem) skulle ringa upp om en kvart. Läkaren sprutade gelé över hela mitt ben från troskanten till stortån med orden:

– Det bara är gel. Inte lämnar fläckor.

Jag kände mig som en ketchuperad varmkorv. Tio minuter senare var jag fri från proppmisstankar, men med order att injicera blodförtunnande medel i fem dagar. Men först ska du tömmas på blod!

Mitt blodvärde är skrattretande dåligt och diskvalificerar mig från blodgiveri. Men undersökas ska det!

Mitt blodvärde är skrattretande dåligt och diskvalificerar mig sedan 1984 från blodgiveri. Men undersökas ska det!

Nu är det så med mitt blod att det vanligtvis ytterst motvilligt lämnar kroppen: blodådrorna rullar och smiter som inoljade brottare i OS. Jag brukar alltid varna uskorna som får det otacksamma uppdraget så att de fokuserar; idag gick det bra – men blodet läckte och hade kommit på andra tankar och ville prompt ut och rulla hatt, varför bandaget blev brutalstort.

Det är inte alla som klär sig för att matcha de golvmålade mattorna.

Det är inte alla som klär sig för att matcha de golvmålade mattorna.

Summa summarum – jag har bara en förmodad propp i vaden. Därför ska jag tunna ut blodet som tydligen trots min sunda kost och mitt nyttiga vinintag samt envisa motionscykling har stockat sig lite. På tisdag väntar ny undersökning och slutgiltig dom. Säga vad man vill om både det ena och det andra: jag är en oerhört intressant och välkommen patient.

{ 45 kommentarer }

Lite sjukt är det här

av Lotten Bergman den 11 juni 2011

Jag som aldrig är sjuk, har feber sedan igår. Det är lika underligt som det varma vädret – på barnens skolavslutningar brukar jag ju vara frisk medan regnet och haglet öser ner. Nu är jag sjuk och ämlig och det är lika varmt ute som på min panna. Men jag lyckades få barnen att posera vackert i examenskläderna!

Nästan i alla fall.

Nästan i alla fall.

Fast eftersom jag varken snorar, snörvlar, hostar eller kräks, har jag lite svårt att inse att jag är sjuk. Med jämna mellanrum hoppar jag upp ur sängen för att fixa det där som jag glömde (kan vara vad som helst) och dråsar blott tio minuter senare omkull i närmaste mjuka möbel.

– Pappa! Mamma ligger i röda soffan och vill ha te!

– Pappa! Nu ligger mamma i vita soffan och säger att du måste köpa koriander!

– Mamma är borta igen!
– Nejdå, hon sitter i gröna fåtöljen och sover!

– Kolla, mamma ligger på köksbänken!

(Det där lät värre än det var: ”köksbänken” är en vadderad, blå bänksoffa som är jätteskön.)

I feberdimmorna har jag nu kommit på ett nytt yrke: rektorstalsspökskrivare. De pratar ju smörja i de av rundgång fyllda högtalarna.

”Livet är som en prick. Men en färgglad prick!”

”En del av er kommer att ses nästa termin. Men inte alla. Några av er kommer att gå i en annan skola. Men några av er kommer att ses här i höst medan andra kommer att gå i en annan skola. Så några av er kommer att byta till en annan skola medan några kommer att gå kvar här. Men vi önskar er lycka till i alla fall.”

Finskorna och en som är sin mors dotter.

Skolavslutning i femte klass. Finskorna och en som är sin mors dotter.

{ 31 kommentarer }

Ett helt vanligt blogginlägg om ögat from hell

december 4, 2010

Hela dagen igår gick jag omkring och kisade som en liten skumögd mullvad på midsommarafton. Det ska fan bli gammal, tänkte jag och kände på den ömmande foten, klämde lite på knäna, gnuggade de värkande tinningarna och spärrade upp ögonen som en berusad gris. Men samtidigt kan man ju som gamling med hedern i behåll […]

Read the full article →

Dessutom är fjärrkontrollen borta

januari 16, 2010

Men maken till sur tillvaro har jag då inte varit med om på länge. Precis allt är fel. För det första är jag förkyldast och sjukast i precis hela världen. Sedan i tisdags. Det är inte så att jag har gjort som vanligt och jobbat arslet av mig och föreläst med vikande stämma samt hållit […]

Read the full article →

7k

januari 12, 2010

Jag ser att många i dagarna publicerar BBC:s klassikerboklista ”The Big Read” med statistik över vilka de har läst och inte. (Oj, kolla, det finns två listor som cirkulerar!) Men hur många av de här har ni läst då? Fem söker en skatt Fem på nya äventyrFem på rymmarstråtFem på smugglarjaktFem på tjuvjaktFem räddar en […]

Read the full article →

UVI

oktober 26, 2009

Jag kan numera inte bara skryta med blåmärken och plötsliga fall i tunnelbanan. I lördags trillade jag ihop i en liten frossig hög och somnade med femton täcken bara för att vakna två timmar senare med 100 graders feber. Ingen hosta, men huvud- och träningsvärk lade sig på alla andra symptom som nålar på en […]

Read the full article →

Rapport från en sjuksäng (bilduppdat.)

september 4, 2009

Jag är så sjuuuk, så sjuuuuk. Men eftersom jag inte har svininfluensans symptom utan bara snor, feber och andnöd – som jag alltid har när jag är sjuk – är jag så där lagom intressant. Nä, nu ska jag berätta hur ointressant jag är. Igår tjänade jag inte en enda krona. För jag hade annat […]

Read the full article →

Stoppa världen, jag är förkyld!

maj 6, 2009

Här ligger jag (och min fot) hela dagen. Det blir bara stökigare och stökigare. (Den konstiga garderoben där borta är inte riktigt färdigbyggd eftersom jag bara har hållit på med den sedan sommaren 2007.) Jag är inne på nionde dygnet som dunderförkyld och funderar på att anmäla mig till någon rekordinstans. Man skulle om inte […]

Read the full article →

Vem är det egentligen synd om?

maj 1, 2009

Jag vantrivs så fruktansvärt med att vara sjuk. Och märk väl, nu handlar det i mitt fall bara om en hederlig gammal jätteförkylning med totalsänkande febertoppar. Att inte kunna fara, flänga, fladdra och i största allmänhet vara den där kraften gör mig vansinnig. Därför är jag en fullständig pina som sjukling. I huvudet låter det […]

Read the full article →