resa

Hej SJ! Kan jag få hjälpa till?

av Lotten Bergman den 31 augusti 2014

Idag skulle jag bara åka tåg från Lund till Eskilstuna kl 09:23, med byte i Linköping vid tolvsnåret och det skulle gå så bra så. Det är inte vinter, det är bara en normal söndag – och även om det regnar i Skåne så kunde jag inte tänka mig att det skulle finnas några problem.

installda_tagfaaan

Well. Klockan sju i morse kom ett sms från SJ, som talade om att ersättningsbuss skulle ersätta tåget på sträckan Linköping–Eskilstuna. Det var ju vänligt av SJ att tala om det, men jag gav upp ett primalskrik och svor mig upp ur sängen.

Jag hatar ersättningsbussarna så intensivt man kan hata ett dött ting.

Det är trångt, det är irriterat, det är fullt av väskor, det är busschaufförer som inte kan svara på frågor och det är illamående och det är varmt och det är 700 stopp på vägen. Ersättningsbussarna är alltså inte något jag kan rekommendera.

Jag satte mig i ottan vid datorn och kollade om jag skulle kunna byta min ombokningsbara biljett till en senare avgång, men si det skulle i så fall ha kostat mig uppåt 1 500 kr. Det var bara att bita ihop, leta efter ett surt äpple och go with the flow.

Väl på tåget ville jag ha lite mer information:

– Biljetterna tack!
– Hej! Jag undrar hur det kommer sig att det är ersättningsbuss från Linköping.
– Va? Jaså? Är det? Det var ju intressant, det vet jag ingenting om.
– Skulle du kunna kolla om det finns någon möjlighet att byta till tåg mot Örebro eller om jag ska åka till Södertälje Syd och by…
– Nejnej, åk inte till Stockholm, de har jätteproblem med ombyggnationer och spåränd… Men okej, jag kollar!

Fast två och en halv timme senare hade jag fortfarande inte fått besked. Då sa det dingdong i högtalarna:

– Vi ankommer om ett par minuter till Linköping. För er som ska ta er vidare mot Eskilstuna, Västerås och Sala, står en ersättningsbuss och väntar på plats D2.

Ingen förklaring, ingen förvarning, grrrrrrrrrrr. Resenärer som inte hade fått plingeliplong i mobilen fick alltså två minuters förvarning trots att SJ hade bokat bussen redan klockan sju.

Kom ihåg detta nu när ni läser vidare: SJ visste redan i ottan att X antal passagerare (varav en, skulle det visa sig, var Måns Zelmerlöw) skulle behöva forslas på en buss vid lunchtid.

Vi klev av tåget, spanade efter tydliga skyltar med D2, såg inga, irrade runt både norrut och söderut, alla släpande runt på stort bagage eftersom man när man åker tåg faktiskt ofta har just det: stort och otympligt bagage.

ersattningsbuss_nanannanstans

Men ack. Kan ni tänka er. Bussen var för liten! Förmodligen hade den krympt för det kan ju faktiskt inte vara så att SJ när de beställer ersättningsbuss inte har koll på exakt antal människor som behöver få plats. (Datorer, ni vet.)

Det var upploppsstämning och ilskna tjut, det var irriterat, det var fullt av väskor … och busschauffören kunde förstås inte svara på några frågor över huvud taget. ”Jag kör bara bussen” tror jag är ett mantra som de av SJ har fått order att upprepa – istället för att ge busschaufförerna all nödvändig information som man väl kan leta fram på 5–6 timmar.

– Skandal!
– HUR FAN PLANERAR SJ?
– Hallåååå, vi får inte plats.
– Ja, jag kan faktiskt inte köra med folk stående i mittgången. Ni måste gå av.

Som den hjälte jag (sällan) är, reste jag på mig och erbjöd min plats till någon som hade mer bråttom eftersom jag just idag inte hade bråttom och behövde bättra på min karma. Och det var då jag såg Måns. Han satt längst fram i bussen och såg ytterst sammanbiten ut.

mnszelmerlw

Lite så här.

– Heeeeej, du är ju alldeles fantastiskt begåvad, och …

Tänkte jag säga. Men jag hann inte ens komma till Hejet eftersom stämningen blev hätsk och jag var tvungen att kliva av för att inte bli nedtrampad. Vi sex som blev avslängda samlade oss till rådslag.

– Is this common here in Sweden? sa en britt.
– Mitt hjärta … sa en kvinna från Katrineholm och sneglade på sin make.
– Mitt hjärta … sa en man från Katrineholm och sneglade på sin hustru.
– Nu missar jag alla mina anslutningar! sa en man från Falun.
– … … … sa en tystlåten man från Eslöv som ju inte var särskilt pratsam.
– KOM! Vi går till Resebutiken! sa jag och stegade iväg med packning och randig regnkappa.

Men det fanns ju ingen Resebutik. Den hade förstås stängt. Men vi kunde ju kontakta sj.se om vi var intresserade av att köpa biljetter, talade en fin skylt om.

valdigtstangt

Falumannen kom (efter att ha börjat på plats 13 i kön) fram till SJ och kunde snabbt boka om sina biljetter för att sedan slå sig ner med en öl. Britten och den tyste satte sig att dricka drinkar. (Ja, det finns alkohol men inte tåg eller service på stationen i Linköping.) Jag och det pensionerade paret med hjärtproblem satte oss att invänta mitt SJ-samtal. De köpte en kaffe till mig medan jag väntade och väntade – och äntligen kom fram. Jag förklarade problemet för en trevligt bekymrad kille, som sa ”vänta, jag måste kolla”.

Och försvann. Efter 13 minuter sa det bara pip-pip. Jag tittade på ”luren” som man gör i amerikanska filmer.

bild

Jag ringde upp igen, hamnade i lång kö igen och lyssnade till ”det är många som ringer till oss just nu, men vi tar emot ditt samtal så fort vi hinner men har du tänkt på att du kan beställa biljetter på sj.se och om du laddar ner SJ-appen underlä…” en miljard gånger. (Lätt överdrift.)

Killen som svarade andra gången sa att det bästa nog var att vi helt enkelt tog tåget som skulle gå två timmar senare. Och att vi inte behövde beställa nya biljetter – vilket bara tog ytterligare 19 minuter att få reda på. Men så bra!

Så tog vi oss till slut hem.

Kära SJ. Jag förstår att det eftersatta underhållet av spåren och i kontaktledningarna samt de satans koppartjuvarna orsakar avbrott i trafiken. Men jag har några förslag som skulle göra oss resenärer mindre gnälliga.

  • Informera om ersättningsbussar i ett så tidigt skede som möjligt så att vi listiga resenärer kan ändra resväg om vi har möjlighet.
  • Se till att skyltning till ersättningsbussarna är övertydlig och att hållplatsen inte ligger 500 meter bort eftersom tågresenärer kan ha stor packning (och hjärtbesvär).
  • Ha en speciell SJ-telefon på alla stationer – om det till äventyrs skulle finnas resenärer som de facto inte har telefon och som pga. SJ inte kan ta sig till sin destination fastän det är SJ som de har anlitat i just detta syfte.
  • Anställ fler till kundservice. Jag har aldrig varit med om ett könummer under tio.
  • Anlita mig, snälla, snälla rara! Jag kan göra underverk när det gäller information!

Nu ska vi se om jag lyckas få tillbaka pengarna också; SJ har talat om att jag inte ska sluta vänta på deras svar:Skärmavbild 2014-09-01 kl. 00.09.59

Uppdatering
Ah. Glömde! Jag fick ju väldigt klargörande Twitter-svar från SJ:

Skärmavbild 2014-09-01 kl. 00.05.03

{ 54 kommentarer }

Jag tänkte i tur och ordning, där jag igår kväll satt i publikhavet och lyssnade på Jason Byrne:

– Jag får inte luft.
– Jag måste sluta lyssna en stund så att jag får vila mig.
– Hm. Skrattmusklerna måste sammanstråla i hypofysen, för där har jag mest ont.
– Vad tusan skulle jag kladda på mascara idag för?
– Nu dör jag.

jasonbyrnegrimas

Visserligen är detta Jason Byrne, men det är också en illustration av hur jag satt och kämpade under hela föreställningen.

Tyvärr går det inte att förklara vad som är så vansinnigt roligt. Jason Byrne improviserade och pratade med folk i publiken – och vi som satt där kunde bara inte sluta skratta. I publiken hittade han bl.a. en 17-årig Henrik och en i linne klädd barfotakille, en amerikan som hette Per (”What? Pear! Like apple?”) samt Pers fru Anna, som var hjärnkirurg. Han använde publiken hela tiden för att fråga vad saker hette på svenska och höll själv på att kollapsa av skratt när nästan allt han frågade om hette likadant som på engelska (exempelvis buss och cykel).

När han uppe på scenen skojade grovt om kopulering med avslutande klimax, böjde han sig efter en stund fram och bad Anna om ursäkt. Lugnt svarade hon:

– It’s ok. I’m used to bodily fluids.

När jag nu skriver detta är det faktiskt ett ganska normalt och förnuftigt svar – särskilt för en läkare. Men DÅ och DÄR så gick det bara inte att sluta skratta. När Jason Byrne upptäckte att 17-årige Henrik hette Melin i efternamn, vände han sig till Per och sa:

– Hello pear, may I introduce you to melon?

jasonbyrneblomma

Det här var av arrangörerna utplacerat pynt på scenen. Very sad flower.

Gemma Whelan (som jag berättade om igår) uppträdde också – med sin scenpersona som är en upperclass lady with a stiff upper lip (liksom, jag vet inte om hon hade gillat den beskrivningen) som heter Chastity Butterworth. 

Men eftersom vi blev kompisar redan igår, tog jag mig friheter och störde henne under uppladdningen.

– Hallåååå Gemma! Are you decent, may I come in?

gemma_whelan

– But ooooh yes, Lotte [hrmpff, fnys, Lotten om jag får be], helloooo!

gemma_ogonfransar

– Kolla vad jag hittade i trosan! Ett hårspänne!

När Gemma hade rensat underkläderna från hårklämmor och böjt ögonfransarna i rätt riktning, gick hon upp på scenen och var alldeles ljuvligt knäpp. Jag kan faktiskt inte beskriva det på annat sätt: helknäpp! Nu ska jag bara se till att hon (liksom många andra) flyttar hem till oss i vårt hus så att jag kan prata med henne varenda dag. Pfffft, inte ska hon bo i England och turnera världen runt och agera i film och tv, inte.

gemmapascen

– Ooops.

Men det var inte slut där. Även min kusin Charlotta Huldt-Ramberg (som faktiskt inte alls är min kusin utan min djefla mans syssling, men vi kallar oss kusiner så det så) klev upp på scenen med sin operashow.

lottie_klanning

Klädd i världens finaste notbladsklänning!

Efter 714 klädbyten och klättring bland bänkraderna samt dans med en mycket ovillig man i publiken, såg hon ut så här.

lottie_fulbild

Charlottas rolltolkning och koncentration är här djup och innerlig. (En ursäkt är på plats. Hon ser ju inte klok ut. Men det är kamerans fel.)

Och som alla vet, är det inte slut förrän …

fatsuit_lottie

… the fat lady sings …

Efter operaföreställningen dök vår (sedan igår) gamle vän Phill Jupitus upp. Han stod och pratade med Charlotta och berömde henne medan jag kröp omkring på golvet och fotograferade lite av scenografin, där den låg som ett utsketet äpplamos på scengolvet.

lottieeftershowen

Som om … aktrisen hade gått upp i rök …

– Well … sa Phill Jupitus till Charlotta. Scribble, scrabble, drabble, I made something for you while I was watching from the back. Here you go!

phills_bild

Phill Jupitus tolkning av Charlotta Huldt-Rambergs föreställning.

Å jag – mitt nöt – ba:

– Oh, do you know Carl Larsson, the Swedish painter?
– No. I haven’t met him, no.
– Oh, but your signature really looks like his.
– Okay … yeah …

Carl_Larsson_signatureVarför han skulle känna till en sedan 95 år död svensk konstnärs signatur vet jag inte.Varför jag inte kan hålla tyst och bara berätta intressanta ting och diskutera t.ex. samtiden och politik vet jag inte heller.

 

Senare på kvällen kom Bill Bailey, som jag ju förut trodde var roligast i världen (före Jason-upplevelsen igår, alltså) och minglade med oss. (Ja, det är ju inte vi som tränger oss på och följer efter dem som änna stalkers, nej.) Han, Phill och Gemma vandrade iväg till en pub ”for a quick pint” med några vänner. När vi träffade dem igen två timmar senare, hade de tydligen druckit snaps. Och öl. Och snaps och öl igen och igen som funnes det ingen morgondag. Bill Bailey attackerade Grands trappa som vore det en bädd av kol och Phill sa till mig ”schnapps isn’t very good for you”. Gemma förklarade att de två snapsar som hon hade lyckats klämma i sig var mer än nog, och så fnittrade de alla sådär som man kanske bara kan fnittra när man är en britt berusad på snaps.

Cliffhanger:
Jag kom under kvällen på vilket parti jag ska rösta på och anledningen är så vansinnigt fånig att jag säkert kommer att berätta om det … om några dagar.

{ 16 kommentarer }

Lund Comedy Festival: invigningen

augusti 28, 2014

Humorfestivalen i Lund har blivit riktigt internationell och därför bytt namn till Lund Comedy Festival eftersom utrikiska komiker kräfva sådana namn på gig som de gör. Och si, det funkade; Lund är fullt av fantastiska storheter! (Här vill jag egentligen radda upp dem alla, men jag hittar tammetusan ingen lista. Och festivalen har ingen Wikipediaartikel! Här behöver […]

Read the full article →

Tankar på ett tåg mot Lund

augusti 26, 2014

Det är så lätt att klaga – särskilt eftersom det finns så rasande mycket att klaga på. Därför ska jag inte klaga nu, utan bara fundera lite. (Skillnaden är hårfin.) I Linköping satt en tiggare på perrongen, och säga vad man vill om oss svenskar – att vi ”är snåla och inte ger pengar till tiggare” är […]

Read the full article →

Mitt första engelska bröllop

augusti 4, 2014

Drygt 60 britter och tiotalet svenskar är komplett omöjliga att få ordning på när det gäller gruppfoto. Alla vill stå längst bak och inte synas! Jag ryade, domderade, pekade, gestikulerade och hade mig – men alla bara gömde sig. Nåväl, sa jag och tryckte på självutlösarknappen och sprang. Visste ni att ett väldigt viktigt moment […]

Read the full article →

Bröllopsbestyr: frisören is in da house!

augusti 2, 2014

När man gifter sig, ska man rymma. Allvarligt talat — hur kul det än är med alla släktingar, alla finurliga idéer med ljuspynt och musikval, så är det ett himla slit och när man väl går down the isle aisle så orkar man knappt le. Eh. Eller så talar jag bara för mig själv. Jag […]

Read the full article →

En långpromenad upp på Ditchling Beacon

augusti 1, 2014

Jag är alltså i södra England och hälsar på kusin Ann. Hon har bott här i 29 år och undervisat tusen och en britter i konsten att tala svenska; ni anar inte hur stor andel av världens ambassadpersonal går omkring och kan prata svenska bara för att hon har lärt dem allt hon kan. Dock […]

Read the full article →

Ett hostel i Norrköping, ett radioprat i Kalmar och en resa till Öland

juli 12, 2014

Hostel är ju ett kul ord – från 1200-talet faktiskt. Gammelfranskans ord för värdshus eller ett ställe att övernatta på, bara. (Ordet hospital har samma gamla medeltidsursprung som hostel, men man kan vara diagnosfri när man idag ligger på hostel.) På 1500-talet försvann hostel ur de flesta länders ordförråd, för att 1808 väckas till liv […]

Read the full article →

”Most experienced” … eller bara gammal …

juli 7, 2014

Nu är vi hemma i Sverige igen efter basketturneringen i Spanien – med vår fina andrapris-buckla. Vi förlorade finalen med blott fem poäng mot ett amerikanskt collegelag och kan egentligen inte alls vara missnöjda. Vilket påminner mig om när pappa var på en pingisturnering och vinnaren på Björn Borgskt manér höjde bucklan i luften, men […]

Read the full article →

På besök i Barcelona

juli 2, 2014

– Och här i den här korsningen blev blablabludderiplutt den 7 juni 1926 påkörd av en spårvagn så illa att han tre dagar senare avled, sa den inspelade guiderösten i mina små hörlurar på turistbussen. Tjugoåringen som satt bredvid mig, ville inte ha guiden i öronen utan uppleva allt med bara sina ögon. Jag förstod […]

Read the full article →