Etikett: nyår

”Det är som bekant svårt att sia – särskilt om framtiden”

”Det är som bekant svårt att sia – särskilt om framtiden”

Publicerat av Lotten Bergman den 31 december 2022 17:30

Nehej, här kommer inte några tankar om 2023.

”Det är som bekant svårt att sia – särskilt om framtiden” sa en av de gamla redaktörerna på Nationalencyklopedin då och då. (Särskilt när vi andra ungdomar yrade om ”men hur kommer man att tänka på 1990-talet då?”.) (Kuriosa: fyra korrekta skiljetecken i rad.)

Jag tar raskt ett kliv tillbaka till nyårsafton 1922 istället. På den tiden hade SvD ju annonser på förstasidan, så de braskande rubrikerna återfanns längre fram i tidningen. Jag läser ändå andaktsfullt med lupp på förstasidan att

Iskafors galoscher äro de bästa
man kan bli tvungen att byta firmanamn för att andra klampar in på ens revir
bilen Jewett var 6-cylindrig och kallades ”vagn”.

Jag ser även att fru Anna Ericsson var en hejare på att undervisa i språk.

På nyhetssidan står det att Tyskland borde betala skadestånd, att socialstyrelsen, pensionsstyrelsen samt riksräkenskapsverket måste dra ner på antalet anställda samt att hela besättningen på isbrytaren Malygin är tvättäkta bolsjeviker.

Men hu. Har ni sett?!

Artikeln om Harriet Bosses översvämning är så initierad och ingående att den är värd en läsning. Klåparen till vattenledningsentrepenör lät vänta på sig, varför en arbetslös (man?) letade sig fram till huvudkranen medan husets invånare förgäves försökte ösa sig ur dilemmat.

Men hur gick det för Harriet Bosses garderobsinnehåll? Alla klänningar!

Nu måste vi stanna till och tänka på klänningarna. Fru Bosse var sedan länge skild från Strindberg och hade ännu inte blivit ihop med Edvin Adolphson, varför hon var ensamstående mamma till Anne-Marie – som dog så sent som 2007. Jag anar att Harriets garderober upptog stor yta i lägenheten (johodå) och lider alldeles förfärligt av att klänningarna drunknade.

Man kan ju faktiskt tänka sig att den här (i hennes ögon omoderna) trasan från 1909 faktiskt hängde i en av garderoberna?

Ni ser: allt är precis som det var för 100 år sedan. Influensarna har problem med kläderna, vissa länder beter sig illa, nya bilmodeller och vattentäta skor is da shit medan arbetslösheten slår till både här och där. Och språkkunniga människor måste förstås annonsera om sina talanger.

Fast okej, bolsjevikerna utmärker sig inte lika mycket idag kanske.

Gott nytt år!

21 kommentarer

Vad händer 2022?

Vad händer 2022?

Publicerat av Lotten Bergman den 2 januari 2022 17:05

För prick ett år sedan skrev jag en rapport om hur det var att insjukna i covid-19. Detta var alltså före vaccinationer och släppta restriktioner samt mitt i pudelns kontaminationer.

Men nu stundar nya tider! Vi får tredje och kanske även fjärde sprutan och rekommendationer om än det ena, än det andra. Det enda rätta är väl då att se på 2022 som (tadaaaa) 1922?

(Eventuell logik i detta mitt resonemang saknas förmodligen.)

Året är … 1922!

januari
BBC börjar sända radio, och kan då berätta att Storbritannien regerar i hela 25 % av världens landyta. (Idag är landet på 78:e plats i en lista över länder med stora arealer.)

Första insulininjektionen görs på en människa. (Antiinsulindemonstranter lyser med sin frånvaro.)

februari
Anders Pers på Vestmanlands Läns Tidning föreslår ett skidlopp till minne av Gustav Vasa. (Alla ropar hurra och börjar koka blåbärssoppa och steka pannkakor.)

mars
Skogsarbetaren Ernst Alm vinner det första Vasaloppet. (Ingen häpnar över hur oerhört snabbt och lätt det var att anordna tävlingen trots att hela 119 män deltog.)

april
Josef Stalin blir generalsekreterare i det sovjetiska kommunistpartiet. (Volgogradborna anar inte att deras postadress kommer att ändras.)

Den svenska riksdagen inför bilskatt, lufttrafikförordningen och luftfartsmyndigheten. (En sådan effektivitet idag hade inneburit Twitterförordning [2016], sparkcykelfartsmyndighet [2018] och hostskatt [mars 2020].)

juni
Man föreslår strikta regler för hur shimmy och andra moderna danser ska dansas moraliskt och konstnärligt. (Idag skulle jag vilja föreslå moraliska och konstnärliga regler för nybyggda, offentliga byggnader.)

juli
Greta Gustafsson säger upp sig från PUB för att försöka bli skådespelerska.

augusti
Första ordinarie Damolympiaden hålls i Paris trots att männen samtidigt är bekymrade över

hyperinflationen i Tyskland
Marockos revolt mot spanjorerna
turkar som attackerar greker
att Japan drar trupper från Sibirien
greker som attackerar turkar
den svenska folkomröstningen om spritförbud.

(”Damidrott, sprit och krigiska män” låter väl som en kioskvältare?)

september
USA, som tidigare under året skickade soldater till Kina för att skydda amerikaner där, skickar nu soldater till Osmanska riket för att skydda amerikansk egendom där. (What else is new, liksom.)

oktober
Stockholms polismästare förbjuder dans på kaféer och restauranger om man inte har ett särskilt tillstånd. För dansen ”har ju urartat” vid flera tillfällen. (Den som ändå fick uppleva en urartande dans idag.)

november
Mussolini får diktatoriska maktbefogenheter.

Georges Clemenceau varnar i ett tal i New York för en tysk uppstickare vid namn Hitler.

N.Y. Times 21 nov 1922: Hitler till vänster och Mussolini till höger. I mitten en stackare som fick en planka kastad på sig när visslan ljöd för ”arbetsdagens slut”.

(November är för övrigt en jäva skitmånad 1922. Grekland avrättar massa f.d. premiärministrar och allt verkar gå fullständigt åt pepparn överallt i hela världen. December är inte mycket bättre.)

december
Sovjetunionen bildas – världens första regelrätta kommuniststat.

Nääää. Det var ju ett bedrövligt år. Jag ändrar mig … 2022 ska inte alls bli som 1922. Jag testar 1822 istället! I kronologisk ordning finner jag detta:

Storbrand i Simrishamn.
En tredjedel av Norrköping brinner upp.
Brand på Blasieholmen.
Enorm brand i Kungsör.
Borås brinner ner till grunden.
Det svenska kaffeförbudet upphävs.

Jamen det var ju bra med kaffet i alla fall? Nej, nu vet jag. Vi tar klädmodet från 1922 och struntar i resten!

35 kommentarer

Så himla snyggt år: 2020

Publicerat av Lotten Bergman den 1 januari 2020 16:39

Grafiskt sett har jag nog inte upplevt ett så snyggt år. Inte ens 2002. Associationen till 20/20 (normalsyn) är också cool. Ja, jag kommer att njuta av att skriva 2020.

Men vad kommer att hända under året? Och decenniet? Jag kisar med ögonen, tar på mig tänkarmössan, tömmer ett igenkleggat avlopp och spår framtiden i gamla hårtussar och avklippta naglar.

Tänkarmössan har varit med ända sedan jag friidrottade i Dallas 1982.

Om vi bortser från alla förfärligheter, domedagstankar, politiskt käbbel, pistolgalenskaper och levsångest, har jag några spådomar om det kommande året.

Tygavdelningen

Modet kommer att bli snyggare och snyggare under hela årtiondet. Hur coolt och snyggt jag än tycker att det är med trasiga, i förväg sönderslitna jeans, tror jag att den eran är över nu. Vi kommer att lappa och laga och alla mina tyger i källaren kommer att komma till användning. (Okej, kanske inte den svarta chintzen från 1988.)

Hem & bostad

Jag läste att ”Var femte kommun krympte under 2010-talet”, vilket intressant nog illustrerades med ben och skor eftersom GDPR och publiceringsreglerna samt fotorättighetskostnader ställer till det.

TT är ju på jakt efter mina pengar, men kanske är det okej att göra så här? OBS: FOTOT TOGS AV MAGNUS ANDERSSON! VERKSHÖJDEN ÄR NOG INTE SÅ HÖG ATT JAG ÅSAMKAR SKADA!

Min spaning är nu att rubriken år 2030 kommer att vara precis tvärt om: ”Var femte kommun töjdes ut under 2020-talet” eftersom lifvet i storstan tär på oss människor. Många vill ut på landet och faktiskt ”rädda ödehus”, som är det nya svarta. Detta kan man fantisera om även om man aldrig någonsin skulle få för sig att ens sätta upp en tapet.

Jag har inte den blekaste aning om hur jag ska få tillstånd att lägga ut en bild på ett ödehus. Men om man bildgooglar, får man träff på drygt 120 000 bilder. Förlåt, alla fotografer!

Om bara några år kommer ödehusälskarna förstås att ha stor nytta av 3D-printrar som tillverkar reservdelar i naturmaterial. Man bara viskar ”tvåkupigt taktegel” till apparaten, så kommer en sådan utspottande.

Mobilia

Elbilar, självkörande bilar, flygbilar och underjordsbilar i all ära – men den stora skillnaden kommer att bli att vi använder bilar ungefär som de förnicklade sparkcyklarna. Hyrbilarna står lite här och där och så bara kollar man i en app var de finns och FLUPP, så hoppar man in i en och kör dit man ska. Det finns redan! Och funkar!

Tänk er att detta är bilar ungefär där ni bor, och alls inte sparkcyklar på Kungsgatan i Stockholm.

Reservdelsmarknaden

Precis som lappar på jeans och garn till stoppning av strumpor (se ovan) kommer vi att laga kroppen med reservdelar. Mina trassliga knän kommer att fara all världens väg eftersom jag nog får små knärobotar inopererade. Man bara viskar ”två fräscha knän i stl 40” till den där 3D-skrivaren, så spottas sådana ut. Ni som har pengar över och vill göra en investering: leta upp ett företag som kombinerar proteser och robotik. (Och anmäl mig som försökskanin är ni snälla.)

Hjärnstorm!

Det kommer att bli inne att kunna saker utantill! Och att kunna hålla fokus länge! Investera gärna i en app som hjälper allmänheten att deklamera dikter utan fusklapp! Johodå!

Igår såg jag att Ferlin hade fått en ros – det är ett tydligt tecken på poesins frammarsch!

Med detta sagt, hoppas jag egentligen mest att 2020-talet blir lika festligt som 1920-talet – men kanske ändå utan bedrövligheterna som sedan följde.

21 kommentarer

Tjenamoss 2019!

Publicerat av Lotten Bergman den 31 december 2018 09:53

Trevligt att ses! Alltid roligt med nya bekantskaper!

Ja, jag har ju träffat alla andra årtal – och överlevt – så det här ska nog gå bra. Mitt favoritår var 1973, för då fick jag ett par fantastiskt fina snickarbyxor. Och, när jag tänker på det, även 1978 när jag ju också fick ett par fantastiskt fina snickarbyxor.

Kanske blir 2019 året när jag än en gång ikläder mig snickarbyxor och går omkring med en tändsticksask i bröstfickan om någon kanske behöver ha en cigg tänd? (Som 14-åring var det nämligen min uppgift: att hjälpa alla rökande kompisar att tända på.)

Men vad hände 2018, året som nu är på väg ut till vänster på scenen och kommer att gå vilse i minnenas kulisser?

Vi hade röstkalas för den yngste sonen. (Tjejerna får ju bröstkalas, så det är inte mer än rätt.)

Jag fotograferade några av Eskilstunas lite blekare skyltar.

Jag fotograferade alla blodiga skador, ety blod ju är så snyggt till färgen.

Jag såg till att fotograferas på samma ställe som 1966: på Stäkets trappa i Lund.

Vi lade patiens med barnen och deras kusiner och kollade statistiken.

Och vad kommer jag att kräva av dig, 2019?

En tre kungar-fest på spanskt vis, fast i svensk tappning.

Gott nytt år, alla männschor!

Vid midnatt trycker jag på startknappen.

27 kommentarer

Hej Nostradamus! Vad händer 2018?

Publicerat av Lotten Bergman den 31 december 2017 01:47

Jag ruskar nu lite på huvudet, som är en kristallkula (underlig bild), och ser vad som trillar ur fingrarna. Det enda jag egentligen vet om 2018 är att

vi alla fyller år
det är val i Sverige
knäna knastrar på vissa
några sitter fast på tåg då och då
champagne är inte jättegott utomhus i kyla när året är nyfött.

Så här står vivarje år med champagnen utanför huset i korsningen vid tolvslaget. De som inte dricker blä-champagne, spelar gitarr och dansar.

Men vad säger den förnicklade Nostradamus om 2018 då? Hallå, Nostradamus, hör du mig? Vad händer 2018? (Linjen är lite skrapig eftersom han dog redan 1566.)

– Bonjour! Tredje världskriget startar nog, men kanske har det redan hållit på sedan 1999 för det beror på hur man räknar och hur man definierar krig och [gäsp] förresten kommer alla människor år 2018 att kunna tala med djuren. Och varandra!
– Vad intressant! Pratar vi esperanto, menar du?
– Eh, va? Fast nu vet jag inte. Sa du 2018? Hm. Kan du inte fråga om 1992 istället?
– Näe.
– Putain tout.

Det gick ju sådär. Men detta kan jag i alla fall lova om mitt eget 2018:

Jag kommer inte att ta motorcykelkörkort eller klättra upp på Mount Everest.
Jag kommer att äta havregrynsgröt till frukost.
Jag kommer aldrig att acceptera knävärken.
Jag kommer att laga spagetti med köttfärssås ca 45 gånger.

Nu måste jag leta upp lösögonfransarna, den allra glittrigaste klänningen och de definitivt högsta klackarna så att jag vet vad jag inte alls vill ha på mig. Sedan tar jag på mig plommonstopet med blomgirlang, en klänning av märket C’Fait Pour Vous och gympadojor.

Och så dricker jag champagne till maten och te till tolvslaget. Yes.

22 kommentarer

’Schäkta, jag somnade visst

Publicerat av Lotten Bergman den 2 januari 2012 11:36

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta 2011 någon gång under dagen före nyårsafton. Men jag somnade i tangentbordet innan jag ens hann skriva ”Lena Nyman”.

Sedan tänkte jag på nyårsafton berätta om hur man i sin ungdom inte hade så många jättelyckade nyårsaftnar utan hur de alla flyter ihop i ett konstigt minne med illamående, nyårsklockor, tunnelbanor och obekväma skor. Men plötsligt eftermiddagssomnade jag.

Inte helt genomtänkt tog jag sedan på mig högklackade skor och en guldklänning och blev sminkad till oigenkännlighet och var uppe på tok för länge (vilket just på nyårsafton inte är så ovanligt), varför jag sedan somnade och sov en törnrosasömn som inte gick av för hackor eller nyårsklockor. Förlåt, väckarklockor.

På nyårsdagen samlade jag mina krafter, satte datorn på en av mina sju bufféer för att bli tvungen att stå upp när jag formulerade min fantastiska tankar om 2012, men allt handlade plötsligt om OS i Stockholm, Titanic och Strindberg, så jag satte mig ner på en kyrkbänksliknande sak i närheten och somnade.

Claes Gille hoppar 3,60 m i stav i OS 1912. Och landar i en liten grushög.

Idag har jag vaknat en liten stund, tror jag. Jo, vänta här är det ju bokstäver. Dem måste jag ha knattrat fram. Det sitter två troll i halsen och nyper som tusen nålar och i vardera ögonlock hänger deras nissar och drar för allt de är värda eftersom jag tydligen ska sova lite mer.

33 kommentarer

Slutet är nära

Publicerat av Lotten Bergman den 31 december 2009 22:14

And now

the end is near

and so I face

the final curtain …

Och här står vi på nyårsaftonen och kan inte annat.

Först kom möblerna till det rök- och vattenskadade vardagsrummet medan vi slog ut med armarna och sa:

– Soffor?
– Etthundratio flyttlådor med böcker?
– Men herrejisses, vad ska vi med dem till?

Sedan försökte vi med handkraft att flytta fyra soffor på fel eller rätt ställe trots att de inte hade möbeltassar. Någon kom på den lysande idén (mellan potatisgratängens skapande) att lägga något mjukt och litet (ergo grytlappar) under möblernas ben (trots att en soffa saknade ben på ena sidan). Så gissa vem som lite senare var tvungen att ta en simpel SJ-diskhandduk som skydd mellan potatisgratängsformen och sig själv.

– Aaahaaaaaaaaaaaj! vrålade jag med rykande fingertoppar.

Sedan åt vi middag. Nostalgimenyn gick till 2/3 hem hos den yngre befolkningen (bestående av hela nio omyndiga):

1) avocado med havsdjursklägg, lime och bautaräkor som enligt min djurvän till svåger är förbjudna i släktens hus
2) fläskfilé i grädd-, sherry- och rosépepparsås som jag fick hitta på helt själv eftersom inga recept passade med de oglömda ingredienserna (svårt för en icke-matnörd)
3) glass, Örjans maränger, bananer, chokladsås och ohemula mängder grädde

Vad de yngre inte gillade? Gissa.

Sedan hölls det tal. De vuxna – Bästisgrannen, Bästisgrannens skotte och Min djefla man – tackade för livet, dåtiden och framtiden.

Skotten, alltså Bästisgrannens make och husbonde tittar på Den djefla mannen efter välförrättat diskvärv.

Sjuåringen, som är familjens främste talare, höll två tal: ett om vårt återställda vardagsrum och ett tal till sin sjuttonårige brors ära. Alla grät. Sjuttonåringen återgäldade med detta tal:

”Jo, 1965 ökade befolkningen i Italien, och då kan vi dra kopplingen till att vi har ökat i antalet personer i denna familj. Det var slutet på del ett. Sen har jag fått ett logiskt problem av vår granne John. Det handlar om ett handgranat i ett par byxor. Och här har vi pudelns kärna. Den är ca 3 meter bort. Då ska jag försöka lista ut vad som är speciellt med det. Det var slutet på del två. Till sist vill jag sjunga en textrad som jag tycker är väldigt rörande. Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till… humxm, och jag humm humm… Tack för mig.”

(Inom parentes måste det sägas att alla tal får stående ovationer, hur obegripliga de än är.)

Nu har vi precis insett att ”Grevinnan och betjänten” sändes redan före åttasnåret och att vi måste se på den via SVT Play och att många sladdar saknas.

Livet är verkligen jobbigt.

Femtonåringen, jag, Nioåringen och tre tyllkjolar i det avskalade vardagsrummet.

23 kommentarer

Nyårsaftnar som mött mig

Publicerat av Lotten Bergman den 31 december 2008 11:20

Förra årets tolvslag såg ut så här.

Min alldeles egen jag gick fem mil till skolan med halm i skorna-historia är denna:

När jag, Broder Jakob och Orangeluvan växte upp i skuggan av det aldrig uppbyggda Stålverk 80, fick vi på nyårsafton sitta med de vuxna och skåla. Vi tre fick dela på en 33-cl-flaska med Grappo. (Grappo må låta som ett namn på en hund, men är alltså besk grapefruktläsk som ser ut som spökvatten.) Pommac? Men neeeeej, då hade det ju varit gott.

Min alldeles egen nämen hej vilken rolig och vild ungdomstid du hade-historia är denna:

Nyårsaftonen när vi gick i nian, var jag och Bästisgrannen i Stockholm. Som de lantlollor från Luleå vi ju var, hamnde vi helt fel i en lägenhet i Alby, där Lidingökillarna – som vi kände sedan språkresan till Eastbourne – halade fram hasch. Knark! Vi, som inte ens hade luktat på glöggen än, kastade oss ut och ner till tunnelbanan igen. Nu är det ju hela 18 stopp från Alby till T-centralen, så det tog sin tid – inte förrän kl. 23:54 var vi framme.

– Vart ska vi?
– Till fyrverkerierna!
– Vilket håll?
– Mot vattnet!
– Vattnet? Det här är ju Nordens Venedig!
– Spring!

Vi hann ner till en korvkiosk med utsikt mot Djurgården och stod när klockan slog strax bakom en vinglig man som åt på en rå, fryst hamburgare utan bröd. Då och där bestämde vi att det här minsann var en komplett misslyckad nyårsafton. Vilket ju inte är sant idag, när det är en av nyårsaftnarna som jag faktiskt minns.

Eftersom nyårslöften är så här himla jättesuperduperintressanta, brukar jag aldrig lova ett endaste dugg. Men nu!

Jag ska ta vara på den sömn jag eventuellt får.
Jag ska vara rädd om de datorer som inte blir stulna.
Jag ska sträva efter att läsa Tintin högt med olika röster minst en gång i veckan.

Gott slut på er alla och tack för alla kommentarer!
___

Oj. Jag sitter vid en för mig okänd dator av annat märke än jag är van vid. Allt är jättekonstigt och annorlunda och när jag nyss skulle formulera den synnerligen komplicerade avslutningsmeningen ovan, funderade jag tydligen så länge att någon i burkens inre ville hjälpa mig med en stor skylt. ”Om du trycker fem gånger på shifttangenten sätts funktionen ’Tröga Tangenter’ igång.”

Oh, the irony.

40 kommentarer

Gott Nytt År!

Publicerat av Lotten Bergman den 31 december 2007 23:06

Köksbordet rymde hemifrån, en skotte tog över matlagningen, jag är iklädd guldtajts och det kommande året blir det bästa av alla!

Uppdatering? Jo. Fast inte. Eller ja, jag kanske kan uppdatera nu – 02:42 – med målande beskrivningar av allt som har hänt, men inte med bilder, för dem spottar bloggerbludder ut som vore de den där allra sista drinken som man inte borde ha svalt. En bild på tajtsen … huäääärk! En bild på tolvslaget, en kilt som dansar can-can och en frackman i combatbrallor … huääärk. En bild på den rosa champagnen som jag glömde kyla och som kl. 00:04 bubbelsprutade ut ur min näsa … uhuhuäärrhoosstäääschnys.)

GOTT NYTT ÅR!
—-

31 kommentarer