nostalgi

Ett fynd: Eskilstuna-Kuriren från 1961!

by Lotten Bergman on 15 april 2016

Eftersom jag häromdagen fick för mig att källaren skulle kunna tömmas på skräp om jag bara tog mig an saken, sitter jag nu vid köksbordet med en dagstidning från 1961 framför mig.

helatidn_1961

Tidningen bara låg där i källaren plötsligt. Huset byggdes 1932 som Ica-affär och var chinchilla-farm i början av 1960-talet. Nu ska vi se. Antika tidningar kan man inte bara slänga. Man måste läsa. Länge. (Källaren är förstås inte närmare en tömning nu än den var för ett år sedan.)

Förutom all reklam för Monica Zetterlunds och Kurre Hamrins armbandsklockor, filtercigarretten Kentucky Kings och massa olika transistorradioapparater, får jag även veta att Fidel Castro är psykiskt skadad och att Karl Gerhard är folkpartist samt att Tumba Johansson har tagit patent på namnet Gagarin. Och att det är dags att bogsera regalskeppet Vasa till Kastellholmsviken.

kuriren_1961_radioLUX

Det där priset på 375 kr ser dyrt ut. Nu måste jag kolla. Jahaja:

375 kr år 1961 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 4 384 kr år 2016 mätt med konsumentprisindex
375 kr år 1961 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 11 413 kr år 2016 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare

Jeeeez. Fast man får ju faktiskt tillgång till ALLA våglängdsområden.


Uppdatering!
Det där med Fidel Castros psykskada orsakade en liten storm hos läsekretsen och en önskan om mer info. Det som i artikeln benämns ”granatexplosion i måndags” var alltså den misslyckade Grisbuktsinvasionen. Och ja, här kallas även Kennedy ”frän”.

castro2

En sanslöst noggrann redogörelse för förloppet finns här, och där kan man läsa att Cubas nuvarande president, Fidels lillebror Raúl Castro, samma måndag felaktigt rapporterades ha begått självmord.

Slut på uppdatering!


Men det som främst slår mig är att det är en ryslig massa olyckor på nästan varenda sida. Detta rapporteras om den 21 april 1961:

  • Traktorolycka: en död lantbrukare.
  • Träspritsdöd: två döda stuveriarbetare, en död verkstadsarbetare.
  • Ännu en traktorolycka: ännu en död lantbrukare.
  • Grävskopeolycka: tioårig flicka död.
  • Vådaskjutning med uppborrad skrämskottspistol (som en startpistol): livshotande skador på yngling, som sköt sig själv i ögat.
  • Klämolycka mellan lastbilsflak och en stenmur: 20-åring fick svåra klämskador men har nu opererats.
  • Bromsande lastbil påkörd bakifrån: medelålders mopedist fördes till lasarettet.
  • Bil sladdade mot belysningsstolpe: kontorist avled omedelbart.
  • Tolv meters fall från byggnadsställning: en skadad byggnadsarbetare.
  • Egendomlig trafikolycka: tjänsteman allvarlig skadad.

kuriren_1961_gnestabo

Det är rysligt svårt att sluta läsa – tidningen är ett fantastiskt tidsdokument. Testbilden på tv visas en timme före programmens början, på P2 får man kl. 17:05 lyssna på programmet ”Toner för tonåringar” och ett begagnat piano kostar minsann lika mycket som en ny transistorradio. Och se hur man skiljer mellan amerikanska och svensksydda jeans!

tips_priest

Där längst upp till höger får vi även veta att det är rysligt kontroversiellt med kvinnliga präster och att det för amerikaner gäller att med kraft sätta ner foten mot detta påfund.

Allt gick inte riktigt att förstå, så jag blev tvungen att göra lite efterforskningar. Vindrickare, tillika fotbollsspelare har tydligen tillrättavisats:

vindrickare

Minsann – det låg tjafs i luften och vindrickningsanmälan kan ha varit ett taktiskt drag:

”… IFK Malmös Gösta Ljung tillsammans med Toivo Lundell skickades hem från ett landslagsläger i Riva del Sole för att han skulle ha druckit några glas vin. Detta skedde i samband med att IFK; Malmö laddade upp inför Rapid-mötet, blev mycket omskrivet och störde vår uppladdning stort …” (källa)

Putäll, på er grabbar!

Jag letar upp dagens Eskilstuna-Kuriren för att kolla hur många dödsolyckor som har rapporterats. Och hittar inte en enda. Det närmaste jag kommer är detta:dagensolyckaJa, huuu.

{ 76 comments }

Finporslinet och det jädra silvret

by Lotten Bergman on 10 april 2016

”Akta parketten!”

”Nej, inte fintallrikarna!”

”Lägg på en duk! Det är teak!”

Men nu är det slutdaltat med finsakerna, ska ni veta. Det började i morse med att jag gick ner till källaren och grävde fram mina föräldrars på Isle of Wight 1973 inköpta teservis. Som, om man hårdrar det, faktiskt är hisklig.

scones

Brittisk frukost på fulporslin.

Rosa blommor, guldkant och krusiduller. Blärk! Men sconesen var delikata. Kluckandet av det skvalpande teet från tekannan ner i koppen andades Miss Marple och kramsiga grusgångar i mordiska samhällen. Vi försökte konversera:

– Lovely!
– Yes indeed, darling!
– I’d rather enjoy this every Sunday!

Nu ska vi titta in i finporslinsskåpet för att se vad vi inte heller brukar använda.

porslinsskap

Här skulle man ju kunna städa …

Blå eld, roliga konstnärsglöggmuggar, Koka, Berså, Orrefors’ Intermezzo samt i en skokartong Hampus Lyttkens’ whiskyglas. Och så förstås min farmors 1920 inköpta bröllopsservis i 40 delar (Edelstein). Det här är ju jättefånigt.

Vad väntar vi på, vi som sparar det fina porslinet till de stora festerna? Och som sparar på släktsilvret i lådor med fina knäppen?

silverred

Soppskedar från min mormor …

silverblue

Ännu mer silver från min mormors släkt.

Jag känner folk som har både brevpapper och lakan med monogram – som ligger i fina högar och väntar på brev som ska skrivas och på fingästerna som har vett att uppskatta monogram. Om de bara kunde förstå att de är inbjudna. Breven skrivs inte och gästerna bjuds inte in och där kommer dammet och lägger sig.

Parfym! Jag har ju parfym som jag bara använder när jag är på kalas! Hej, vad här ska sprutas parfym! Och de där allra finaste och dyraste träningstajtsen som jag har sparat på – dem ska jag springa orientering i! Yes!

silverprylar

Sockerströare och kaktång, drink- och dopskedar samt servetthållare. Och naturligtvis filmisar med Doris Day, för sånt har man ju alltid i finporslinsskåpet.

Ja, nu är det slut på det här fjantet. Vi ska i fortsättningen ströa socker via silver och redan ikväll ska jag dricka bubbel ur Intermezzoglas. Nu är nu och vem sjutton blir glad av att vi om 30 år sitter med porslin som inte är ett dugg kantstött bara för att det har bott i ett skåp. Oj, här kommer min djefla man och har en åsikt.

– Varför har vi ingen duk på köksbordet? Akta teaken, det är äkta 50-tal!

Uppdatering

farmorssoppa

Kvällsmat med farmors soppterrin, djupa tallrikar och assietter. Och pang, in i diskmaskinen for de!

{ 155 comments }

Vad är en hipster 2015?

by Lotten Bergman on 17 oktober 2015

Precis som att man sällan kan definiera ett mode när man befinner sig mitt i det, kan jag inte definiera en hipster. Jag har förvisso även svårt att definiera professorstyp, feminist, sko och husmanskost, men nu ska här försökas!

(Mycket enklare hade förstås varit att bara googla hipster och läsa artiklarna som tycker upp i flödet [1, 2, 3, 4] och istället blogga om dagens basketmatch. Pfft.)

För det första är hipster ett ord från 1940-talet, och precis (eller ungefär eller i alla fall kanske lite grann) som 2015, handlade det om att vara ”hipp”. Ball. Cool. (Mina ord andas stenålder.)

hipster1940t

Hipstern på 1940-talet.

cool-mag-4-hipsters

Hipstertidning från 1958. Med en ung Danny Saucedo!

Hipstern hängde med, var modern på sitt eget sätt, men bara så länge inte alltför många var moderna på samma sätt. Känns det igen? De svartklädda poeterna på 80-talet vill inte smälta in och klädde sig därför i svart precis som alla andra svartklädda poeter – men smälte in gjorde de icke.

Hipstern på 1960-talet var … hippien! Ordet hippie kommer alltså från ordet hipster!

hair3

Tanken svindlar. Hipstern på 40-talet födde hippiesar, som fick barn som sedan blev hipsters. Varannan generation är hipster, varannan är hippie. En ny hippie-era närmar sig nu: de små barnen som idag heter Tage, Astrid, Ingegerd och Sven kommer att … hm. Ha skägg och färgglada kläder som en hipster …? Eller skägg och färgglada kläder som en hippie?

hipsterusa

Tydligen typisk hipster i USA.

En synnerligen oventeskaplig undersökning gav vid handen:

Jag har egentligen ingen aning om vad en hipster är egentligen. Folk brukar ju tro att jag är det bara för att jag har skägg … (Man, ca 35 år, Stockholm.)

Hipster är något man skyller andra för att vara, säger skämtsamt om sig själv men inte till någon man gillar och/eller är starkare. Typ: Jag är ”hipster”, du är cool, hon/han hipstrar. (Kvinna, 50-årsåldern, Stockholmsområdet.)

Kille som är urban, medveten, vill vara unik men eftersom alla är samma blir det inte så. Fristående vill han vara men eftersom det är en trend går det inte. (Man, 50-årsåldern, Stockholmsområdet.)

Surdegsdagis, ekologiskt, dagiskollektiv, skägg. (Kvinna, ca 45 år, Stockholmsområdet.)

En hipster är en person som tar illa upp av att bli kallad hipster. (Man, 23 år, Lund.)

Någon som gör något innan det blir inne. Lyssnar på musik som ingen har hört, har på sig konstiga kläder som man själv har på sig ett halvår senare. (Kvinna, 28 år, Gävle.)

Det är både en förolämpning och en komplimang att bli kallad hipster och en hipster förnekar alltid att den är en hipster. (Kvinna, 25 år, Eskilstuna)

Okej, det som verkar vara någorlunda gemensamt för alla som försöker definiera hipstern, är att

  • det mycket oftare handlar om män
  • ansiktshår är en fördel
  • det är ett storstadsfenomen (men att universitetsstäderna räknas som storstäder hur små de än när)
  • glasögon inte är något man skäms för, tvärtom
  • man gärna talar vitt och brett om hur höga krav man ställer på det man äter
  • man inte vill tillhöra massan, för massan gör fel.
Stalin_1902

En hipster från 1902. Som råkar heta Stalin. Ja, den Stalin.

Det som nog mest skiljer schablonbilderna av hipstern och hippien från varandra är att hipstern inte har något emot konsumtionssamhället medan hippien inte har något emot fri kärlek.

Okej, här kommer mitt försök till definition:

Hipstrarna tillhör en grupp människor som ingen säger sig tillhöra, men som som full av människor som tydligen vet ”hur allt ska vara” och som inte vill vara en i mängden.

Uppdatering!
I kommentatorsbåset har man enats om följande hipsterrelaterade formulering: Ansträngt trendkänslig.”

Den enda person som jag känner som verkligen inte smälter in och som njuter av det, är faktiskt Femtonåringen här hemma:

NOTHIPSTER

Olika färger på skorna, morotsmössa (en nästan likadan i grönt) och en ständig förljeslagare i surikaten som heter Will (Shakespeare). Men en hipster är hon tydligen inte.


En vecka senare:
Det är för att förstå sådana här kloka texter av Margit Richert som man faktiskt behöver veta vad en hipster är.

 

{ 53 comments }

Tolvskillingen i Oskarshamn

by Lotten Bergman on 15 oktober 2015

Skärmavbild 2015-10-15 kl. 17.13.39På samma sätt som jag som liten bara accepterade att ”en kvarting” var ett halvt helrör och därmed trots namnet ju var det inte alls kvartiga 37,5 cl, ryckte jag på axlarna när mina farföräldrar mumlade ”tolvskilling” om den inte alls tolviga 25-öringen som i rättvisans namn ju borde ha hetat ”kvarting”.

Nu vet jag bättre. En kvarting var från början en kvarts stop och alltså nästan 33 cl. Då är det värre med tolvskillingen, för den är krångligare att förklara …

Vips, befinner vi oss i Sverige i början av 1800-talet. En tolvskilling som då utges av Riksgäldskontoret (”12 skilling riksgälds”) motsvarar åtta skilling som utges av Riksens Ständers Bank (”8 skilling banko”). Verkligen jättepraktiskt.

Följaktligen kallades åttaskillingssedeln av folk och fä samt pöbeln naturligtvis för tolvskilling. Nu citerar jag NE:

Vid decimalsystemets införande 1855 blev 1 riksdaler riksmynt=100 öre. Eftersom det tidigare gått 48 skilling på 1 riksdaler riksgälds kom 12 skilling att motsvaras av 25 öre. Vid inväxlingen 1873 var 1 riksdaler riksmynt likvärdigt med 1 krona och därför användes benämningen tolvskilling på 25-öringen långt in på 1900-talet.

Solklart.

Och hur mycket kunde man då t.ex. 1810 köpa för 12 skilling banko eller 8 skilling riksgälds? Jättemycket – det motsvaras av 1 300 kr 2015!

Nu är jag ju på väg hem från en liten småländsk föreläsningsturné i Oskarshamn, så varför yrar jag om tolvskillingar istället för att berätta om Liljeholmens ljus eller …

doderhult

… nakna rekryter?

Lugn, det kommer. Oskarshamn ligger vid Döderhultsviken i norra Kalmarsund, och är alltså Axel Robert Peterssons – Döderhultarns – domäner. Precis som det där med kvarting och tolvskilling, har jag bara tänkt på Döderhultarn (1868—1925) med en liten obekymrad gäspning. Jodå, han karvade i trä som Emil i Lönneberga. Jodå, det är finfina träskulpturer. Jodå, han var begåvad. Men gäääsp, basket är roligare och förresten känner jag mig lite hungrig.

Liksom.

doderhult_2

Men se, där ligger ju Döderhultarn som en annan döing. (Med snusdosan på magen.)

Den unge Axels passion var alltså träsnideri. Inledningsvis karvade han och avslutade som alla andra snidare med ett himla sandpapprande, men han trivdes inte med finliret. Han lyckades med sin egen stil skapa sig ett namn i Oskarshamn och sålde smågubbarna för 25 öre styck:

– Fin gubbe. Vad ska han ha för den? sa kunderna.
– Tja, vi säger väl en tolvskilling? svarade Axel alltid.

Och vips, kallades han för ”Tolvskillingen”. Det där 25-öringarna blev man ju inte fet på (eftersom 25 öre motsvarar runt 20 kronor idag), men han var glad ändå. Och poppis bland brudarna – en riktig Don Juan, sägs det.

beundrarinna

Ett av alla brev som Döderhultarn lämnade efter sig. ”Möt mig i afton på översta terassen kl. 9.”

doderhult_rock

Ja, såhär slits överrocken när man sitter och arbetar i den för att hålla värmen i den kalla stugan.

brev_love

Kärleksbrev från 1912. ”I tack kysser jag Dina ögon, Din mun och Ditt goda hjärta – ja Du förstår att hjärtat kysser jag på den fläck där jag hör det klappa.”

Först runt 1909 blev Döderhultarn mer känd i vidare kretsar. Det var bl.a. Hasse Z (Kar de Mummas pappa) som blev förtjust i gubbarna och som beställde ett gäng.

hassezbrev

Här tackar Hasse Z för den utmärkta gåvan och talar om att han på onsdag ska göra nåt med de andra gubbarna. (Nej, inte alls. Annika i kommentatorbåset har klurat: ”Bäste Broder. Mitt hjärtliga tack för den utmärkta gåvan. Har gett Nord. Bokh. order att hämta de andra gubbarna. Hälsning! Din tillgivne Hasse Z”)

argtbrev

Oj, här är det någon som är ilsken. Om inte Axel hämtar sina saker före den 1 oktober (med versal!) så kommer sakerna att lyftas ut på gatan och förmodligen kommer även en poliskonstapel att tillkallas!

matilda

Så här såg det ut i Döderhultarns verkstad. Kvinnan kan vara en viss Mathilda, som födde två barn som hette stor-Axel och Lill-Axel, men det var visst inte riktigt klarlagt om Axel Pettersson var far till båda. Mathilda dog 1977, 103 år gammal.

Med detta sagt ber jag Döderhultarn om ursäkt för mitt tidigare ointresse och mina banala gäspningar. Döderhultarmuseet i Oskarshamn är jättefint och både de nakna och de påklädda gubbarna och gummorna är oerhört uttrycksfulla, så tillyxade de är.

Hej Oskarshamn … det var visst en sak till …

museum

Pssssst! Museum har ingen fnutt, museer ska heller inte ha det. Dsssssst!


Läs gärna Hasse Z:s egen redogörelse för hur han upptäckte Döderhultarn. Ett litet utdrag:

”Han åt middag hos mig. Ärter och fläsk. Mitt under middagen gick han ifrån bordet och satte sig i en soffa, fortsättande att tala om allt mellan himmel och jord.

Jag tänkte: det är hans sätt att äta middag. Jag gick efter honom med tallriken och satte den på ett litet bord framför honom. Om en stund återvände han till vårt bord och då fick jag upp och flytta tallriken igen. På det viset promenerade vi fyra fem gånger fram och tillbaka mellan middagsbordet och soffan. Det var en mycket livlig middag. Men glad och underhållande.”

Om man är på det humöret, kan man även läsa om hur Kar de Mumma lyckades göra en Döderhultarhäst låghalt.

{ 42 comments }

Stadshotellet i Laholm har ett 50-talsrum! Med fel!

september 29, 2015

Lahom är en av de underliga städerna i Sverige där tågstationen ligger långt bortom all ära och redlighet –3 km västerut. Falkenberg, Söderhamn, Landskrona, Kristianstad och Uddevalla är andra sådana städer, där man kliver av tåget i en mörk säck och får treva sig fram till en buss som tar en till centrum. Hur är […]

Läs hela alltet →

Framtida kvinnoyrken, uttänkta 1902

september 23, 2015

Det fanns en tid när kvinnor varken kunde rösta, jobba som normalt folk eller gå på stan utan korsett. Någon hade exlibris, en annan köpte vårhatt och åter andra bodde på stampat jordgolv och åt mest potatis. Eller så gjorde man något annat, precis som att världens befolkning idag lever olika liv. Den som ägde […]

Läs hela alltet →

Träskor, tofflor, tollor …

september 17, 2015

Jag minns klappret av 30 klasskompisars träskor mot de kullerstensbelagda gatorna i Lund i början av 1970-talet. Om vi av någon anledning fick för oss att springa, hände det att ett eller annat barn tappade en toffla eller att någon föll omkull och skrapade knät. Inget konstigt alls. Jösses vad vi trillade, föll, stukade fötterna […]

Läs hela alltet →

Rutiga galonbyxor

september 10, 2015

Det är roligt att med jämnåriga prata barndomsminnen.Våra barn berättar också om vad de minns – hiskeligheter som att alla andra hade Pokémonkort och Gogos. Våra föräldrar pratar om vargavintrar primitiva toaletter baddräkter utan resår. Jag brukar själv dra upp vedermödor som Niveasalva på kinderna stickiga strumpbyxor med häng i grenen tunga, bruna ”promenadskor”. Dessutom kunde […]

Läs hela alltet →

Lurch i Familjen Addams

augusti 25, 2015

”Familjen Adams” var från början en tecknad serie av Charles Addams, men den enda variant som jag har tittat på är den svart-vita tv-serien som sändes i USA 1964–66. Den som liksom jag är lite nostalgiskt lagd, kommer att gilla introt här: Hur jag såg Familjen Addams har jag ingen aning om eftersom den började sändas när […]

Läs hela alltet →

Kvällsfika?

juli 14, 2015

Det händer förvisso mer spännande ting än att jag ibland äter en skål fil efter basketträningen. Man håller t.ex. precis exakt nu på att tolka signalerna från Pluto-resan och Nasa delar med sig av allt och forskarna grälar fortfarande om Plutos status som planet eller inte planet. Och i SvD har jag hittat en skribent […]

Läs hela alltet →