nostalgi

Kvällsfika?

av Lotten Bergman den 14 juli 2015

Det händer förvisso mer spännande ting än att jag ibland äter en skål fil efter basketträningen. Man håller t.ex. precis exakt nu på att tolka signalerna från Pluto-resan och Nasa delar med sig av allt och forskarna grälar fortfarande om Plutos status som planet eller inte planet. Och i SvD har jag hittat en skribent som läser skönlitteratur som fan och jag själv gör det: med oerhört skeptisk lupp. Dessutom kan man i de s.k. kvällstidningarna läsa så mycket dumheter (en familj hittade tydligen ett klotrunt ägg i en äggkartong och det är minsann jättechockerande) att man nästan glömmer bort att kvällsfika.

Och där är vi tillbaka till startpunkten: kvällsfika.

– Oh, nej, jag äter inte efter klockan 18.
– Neeeej, det får man inte, för då blir man TJOCK.
– Kvällsfika? Vaddå? Macka? Kolhydrater, äru inte klok?

När jag var liten åt vi alltid kvällsfika. Om vi inte kokade te och drog fram mackor, smör, ost, sladdriga salladsblad, paprika och gurka vid 21-tiden på kvällen, var vi förmodligen inte hemma. Eller döda. Inget – inget – kunde hindra oss från att kvällsfika.

tekanna

Den där tekannan längst till höger hade vi.

macka_paprika

Precis sådana här mackor åt vi.

Vi sparkade av oss träskorna, samlades i köket, någon läste högt ur Röster i radio/TV och så satte vi oss att titta på något alldeles jättespännande på tv.

Skärmavbild 2015-07-14 kl. 23.16.12

(Och på sommaren lyste solen hela tiden och mitt minne är alltid till 100 % korrekt.)

Men hur är det med mina stackars barn? Får de något att äta strax innan de går och lägger sig? Näe. Och känner jag månne att jag behöver äta något ett par timmar efter kvällsmaten? Näe … Jag är för tusan mätt.

Det här är ju jättetrist. Nya forskarrön påpekar dessutom att det inte alls är döden i grytan och en förbannelse, utan att det faktiskt kan vara snudd på sunt att inte gå och lägga sig på tom mage.

Är kvällsfikat på utdöende eller är det bara jag som har tappat fikagnistan? Äter vi sådan ohemult stora portioner till kvällsmat att det inte känns befogat att fylla på lite? Jag saknar kvällsfikat …

{ 36 kommentarer }

Sju Sutherlandsystrars hårsvall

av Lotten Bergman den 2 juni 2015

Tydligen är det alldeles upprörande/fantastiskt/konstigt/glädjande (stryk det som ej önskas) att Kim Kardashians styvfar Bruce Jenner har bytt kön och namn och köpt snygga bröst och börjat använda högklackade skor.

I really couldn’t care less; könsbyte var kanske upprörande i Lödder 1977, men inte nu. Gäsp. Men familjens förnamn är roliga att titta på!

Bruce heter numera Caitlyn, vilket låter finfint eftersom hans döttrar och styvdöttrar heter Kim, Kendall, Kylie, Kourtney, Khloe – och en av hans svärdöttrar heter Kaitlynn (!). (Hans tre söner Brody, Brandon och Burton har numera varken samma kön eller inledningsbokstav som sin far.)

1976_2015_jenner

Bruce 1976 och Caitlyn 2015. (Förlåt, Sports Illustrated och Vanity Fair, att jag snodde dessa två bilder och satte ihop dem utan att fråga om lov.)

Allt kommer och går. Är det inte skäggiga damen på cirkus, så är det könsbyten och implantat. Det är bara det att jag är så komplett ointresserad av nutidens oooooanden och aaaahaaaaanden, samtidigt som jag är fullständigt uppslukad av fakta om dåtidens oooooanden och aaaahaaaaanden. Om man ska göra en snabbanalys, så är dagens fokus på könstillhörighet och själva könet 1800-talets svar på fascinationen för hår. Massor av hår! Hår på härsan och tvärsan och så krusigt som möjligt!

mustasch_locktang

Mr. Ambrose Everett 1863 och locktångens uppfinnare Marcel Grateau 1872.

In i tidsmaskinen nu. Vi befinner oss i en tid när kvinnor inte knappt var nakna när de var nakna och män hade mustascher som räckte bortom polisongerna. Hårpomada, hårolja, hårextrakt, hårnät och mustaschplatshållare såldes överallt och i Cambria, New York, föddes i en och samma fattiga familj 1845–65 sju döttrar vars mamma gillade en viss hårolja. Den luktade pyton och de sju döttrarna hade svårt att få kompisar i skolan för att de luktade och dessutom var lite allmänt konstiga samt födde upp kalkoner.

Men så dog mamman 1867, och pappan beslutade sig för att tjäna pengar på sina döttrars sångtalang. Dock visade det sig snabbt att åskådare och uppdragsgivare var mer intresserade av flickornas långa flätor och enormt tjocka hår.

sutherland1_2

Den äldsta dottern som ser ut som om hon smider mordiska planer, hade kortast hår, medan den näst äldsta (till höger) hade ett alldeles makalöst långt hår.

sutherland3_4

Syster nummer tre sägs ha varit adopterad, men ändå begåvad med ett liknande hårsvall. Syster nummer fyra var sist att dö (1946) och hade tydligen långt hår till the bitter end.

sutherland5_6

Syster fem hade det allra tjockaste håret och förmodligen stark nackmuskulatur. Syster sex kallades ”den söta” och krusade luggen.

sutherland7pappa

Den yngsta, inte alldeles mentalt stabila systern hade som synes en rejäl kalufs trots att hon bara fick moderns hårolja i två år. Pappa Sutherland hade snygg hatt.

Pappan satte igång en business av sällan skådat slag där man visade upp döttrarna, sålde hårolja, rengöringsmedel, inpackningar och massa annat skönhetsrelaterat så att det sa tjong i kassakistan och alla åtta blev ohemult rika.

HairFertilizerSutherland

Supermedlet (som fanns både som pulver och vätska) innehöll enligt tillverkaren borax, salt, kinin, kantaridin, ”Bay Rum” (en after shave som man gärna drack under förbudseran), glycerin, rosenvatten, alkohol och tvål, så det är bara att sätta igång att blanda, hörni. (Tydligen är alkoholen viktig i sammanhanget, så om ni vill testa att hälla lite renat i Coop-schampot är det nog helt okej.)

sutherlands

The North Adams Transcript (1899).

Pengarna som rasslade in, rann ut lika snabbt. Den enorma herrgård som systrarna och pappan bodde tillsammans i, brann ner till grunden 1938 och de systrar som fortfarande levde då, fick hanka sig fram på allmosor och välgörenhet. När endast tre av systrarna var i livet, åkte de på håroljesäljarturné i kombination med ”vår historia borde någon göra film på-budskap” och krockade med bilen … och så var de bara två kvar.

Och nu till anledningen att jag ville berätta om systrarna: deras slogan var ”det är inte hatten, det är håret”. Alltså: sluta upp med att lägga pengar och tid på en vårhatt – se istället till att odla en rejäl hårman så står lyckan dig snart bi.

SUTHERLANDsannons

It’s the Hair – not the Hat (that makes a woman attractive)!

Detta för mig nämligen till etymologin för ”hela konkarongen”, som kommer sig av en viss enorm ”fruntimmersmössa” (ergo hatt) som på franska hette conqueron (som kommer av conquérant ’erövrare’). Denna hatt var på 1700-talet så imponerade att den lockade till sig beundrare och friare mer effektivt än något annat – alltså hela konkarongen.


Källa och mer fakta. (Alla är inte helt överens om döttrarnas namn, årtal och annat.)

{ 39 kommentarer }

Selfäjarna

av Lotten Bergman den 29 maj 2015

Jag har ett litet hål i min allmänbildning. I detta hål saknas all information om Povel Ramels ”Selfäjarna”. Det handlar om 6 minuter och 20 sekunder som (sägs det) är hur roliga som helst. Redan för snart ett år sedan blev jag varse detta hål, men inte förrän nu tar jag tag i saken.

povelframsida


Den här LP:n kunde ju ha varit snyggare.

povelbaksida

Aha, den designades 1979.

Och här står jag moloken och utan tillgång till Povel Ramels samlade verk! Fast … jag har ju själva ljudet – tack Magnus A.!

I tur och ordning nu. ”Selfäjarna” är ett spår på LP-skivan Ragabangzingbom, där Povel Ramel, Nisse Blücker och Casper Hjukström har skapat språkliga mästerverk genom att bara blanda bokstävlarna lite rörligare än vanligt. (Men från början var det bara ett radioprogram som sändes den 24 januari 1951 kl. 21:25–22:00 och som sparades ”på lackskiva och överfördes till magnetband”.)

Här är vad jag har lyckats skrapa fram, och det måste jag nog säga: det är ännu roligare i skrift eftersom det mesta är svårt att tyda på ljudspåret.

  • sårklappa med framlikadeller (klarsoppa med lammfrikadeller)
  • pattsoppa med könkakor (köttsoppa med pannkakor)
  • patronklimmon
  • nykräkta koftor med dicke myll
  • tokladskjorta med gräspad vidde
  • fansaksgröt
  • barberad flamcembert
  • När man sitter med avecen lägger man på Månsongsschaneten av Hedwig van Båtluven.
  • Gillar man inte klassiskt kan man ta Bruvestaforsens as med Kallarbo Julle.

Så här presenterades programmet i Röster i Radio 1951:

Föreningen För Flugighetens Främjande presenterar Ragabangzingbom.
En kusimalisk stödiorarning kroven och skimponerad av Remel Pavol.
Vedmerkande: Brotta Birg, Sasanna Rumel, Birbro Rallhemsdotter-Vrak, Ravel Pomel, Ljurtin Mang, Fellar Gunnenius, Wid Bengtner fledmera samt Killan ”Jong” Ahansson och hans ratmiska ryvarbönd.
För rigén svarar Reland Oiworth.

Och tjolahopp, vad man omedelbart måste associera till Robban Broberg:

Såja. Hålet är halvfullt och fnissen käckt på svaj.

{ 53 kommentarer }

Toleransbalans och lite fnyspys

av Lotten Bergman den 15 maj 2015

Jag anser som bekant en himla massa saker. Dessutom har jag rätt och alla som tycker annorlunda har förstås fel. Det underliga är att det finns så många andra åsikter – och att de som tycker tvärtemot mig, anser att de har rätt.

Brasklapp för eventuellt nytillkomna läsare:
ibland är jag inte helt allvarlig.

Sådant som jag anser, är till exempel:

taggigaskor

”Så länge ingen annan skadas” är förstås en definitionsfråga.

  • Vin och champagne är jättejättegott. Lever är mindre gott. (Ojojoj vad jag sticker ut hakan.)
  • Det är roligt och nyttigt att kunna sitt språk och ”språkpolis” är alls inte synonymt med ”SS-soldat” – det kan istället vara en kvarterspolis som spelas av Sune Mangs.

Men så kommer folk och får göra precis tvärt om! (Va? Får inte jag bestämma, jag som har så rätt? är min omedelbara tanke.)

  1. Ungdomsidrottsledare toppar och elitsatsar i barnlagen – med föreningens goda minne. (Jag blir galen av detta, men jobbar i motvind!)
  2. En kolumnist får betalt för att skriva att skidåkare gör fel som sminkar sig. (Jag får lust att i protest köpa läppstift och rullskidor!)
  3. Pekpinnarna haglar och allmän prohibition ses som en lisa för själen, levern och alla. Skål!
  4. Det är bättre att för tydlighetens skull skriva 45 °C än 45° C. Denna regel gäller för att °C är en enhet och 45° är en vinkel samt för att C bl.a. är tredje bokstaven i alfabetet. Men om jag påpekar det, får jag bannor för att alla ska få skriva om de själva vill. (Grrr. Alla fattar inte vad du menar.)

Vi återvänder till DN-artikeln om hur man (eller ”kvinnor” i just detta fall dårå) sminkar sig när de ska tävla i skidåkning. ”Att addera mycket prål, eller skönhet, är att säga: det du ser är viktigt. Att inte göra det är att säga: det jag säger är viktigt.”

Skrrrnnnnfff! (Att inte komma med argument utan bara fnysa föraktfullt är tydligen en härskarteknik. Okej, någon gång ska väl vara den första: fnys, fnys.) Låt mig nu visa några bilder från förr, när människorna inte var ”lika toleranta som vi är idag”. Fnys, fnys.  (Källa.)

Män skulle på 1800-talet vara män och kvinnor skulle vara kvinnor – på samma sätt som hundar ju är hundar och traktorer är traktorer. Men det finns ju så många hundar! Och traktorer!

1883-yale

Så länge männen klädde ut sig till kvinnor  i skrynkliga kjolar och knärosetter ”på skoj”, var det okej, roligt, eggande och fräckt. (Yale, 1883.)

1890_tal_Charles H. McCaghy

Men apropå eggande. Om kvinnor klädde sig i tajts och fotograferades med alla kurvor, lår och knän synliga (även om inte mer än nästippen var oklädd), kallades de ”lösaktiga fruntimmer” och hanterades som avskum och prostituerade och kunde till och med arresteras för sina strumpbyxor. (USA, 1890-tal, Charles H. McCaghy.)

1870-Fanny-and-Stella-

Och apropå arresterade. Frederick Park och Ernest Boulton blev just detta när de valde att gå ut på stadens gator och torg klädda på det här viset. (London, 1870.)

På 1800-talet var de med andra ord komplett galna och inte alls så toleranta som vi är idag, eller huuuur? (Oj, ursäkta, jag känner en fnysning bubbla upp ur mitt inre.)

Så tusan heller. Det är bara det att vi är icketoleranta mot åsikter och företeelser på andra områden idag. Försök att hojta ”jag skulle vilja vara hemmafru” och se vad som händer …

nakenbild

Nakenreklam! Plums i baljan! (Källa.)

Näe. När jag blir stor, ska faktiskt jag bestämma hur allt ska vara.

{ 66 kommentarer }

De kunde ju inte skriva förr i tiden heller!

april 29, 2015

Jomen, ni vet hur knorrandet går om hur långhåriga slynglar lyssnar på dunka-dunka-musik och att särskrivningen är ett modernt gissel och att det var bättre för eftersom man t.ex. kunde åka från Djugården [juuvgån] till NK för blott 7 öre och där ju köpa galoscher och pampuscher. Kommentatorskan Agneta uti Lund har skickat en fantastisk liten […]

Läs hela alltet →

Några roliga bilder, ba

april 27, 2015

Bokhyllorna här hemma är fulla av ”men det kan jag nog blogga om nångång-böcker”. Nu har jag hittat en fotosamling i Ögonblicket åt framtiden (Bra Böcker 1980). Det finns några roliga bilder, annars är det mest krig, mord, svält, tragedier och sport. Jag tänkte först att jag skulle blogga under ämnet ”är det okej att publicera sådana här bilder?” […]

Läs hela alltet →

Kalsong på er, grevar och baroner!

mars 23, 2015

I min värld är underkläder inte så intressanta. I ett hushåll på sju personer där alla idrottar på något sätt, är underkläder mest någonting som man hanterar i en oändlig ström i tvättstugan. Boooooring, helt enkelt. Fredrik Ljungberg här till vänster poserade så vackert 2004 att han blev kallad ”farlig” eftersom alla som såg honom […]

Läs hela alltet →

När vi flyttade till Eskilstuna 1998, del 2

mars 2, 2015

I förra avsnittet berättade jag om flyttbilsbestyren och hur sjuka och ämliga vi var. Men det tog liksom inte slut där. En liten snutt ur dagboken [med tillskrivna kommentarer inom hakparenteser]: Juldagen 1998 De nya ägarna av vårt gamla hus ringde och berättade att kylskåpet var trasigt och att flyttstädningen måste ha utförts av en […]

Läs hela alltet →

När vi flyttade till Eskilstuna i december 1998

februari 28, 2015

Eftersom folk i vänkretsen och kommentatorsbåset är i flytt-tagen tänkte jag dela med mig av min dagbok från 1998. Bilderna är små pga. dåtidens begränsade digitalkamerafunktioner och min egen inkompetens. Vi bodde i Väggarp, ute på en betåker mellan Lund och Eslöv och hade blott tre små barn (Erik 6, Ida 4 och Oskar 1 […]

Läs hela alltet →

Den 29 januari 1895

januari 29, 2015

Nej, tydligen hände det inte så mycket den där dagen för 120 år sedan. Ingen numera omnämnd blev mördad, ingen vann någon häftig tävling och ingen politiker gjorde något skandalöst. Men min farmor föddes. Hon gifte sig med den stilige Sten Stenson 1918, strax efter att han hade överlevt spanska sjukan alldeles solo i en timrad […]

Läs hela alltet →