nostalgi

Stycken, alltså bokmärken som man inte har i böcker

av Lotten Bergman den 8 april 2014

– Har du lekt med bokmärken? sa jag till Fjortonåringen.
– Lekt?
– Alltså, bilder på allt möjligt och så samlar och byter man dom …?
– Njaaa … sitter dom ihop som i ett nät?
– Ja! Innan man klipper isär dom! Ja!
– Ska man klippa isär dom?

Här är oklippta bokmärken – som jag en liten stund senare satte mig på så att de inte längre behövde klippas isär.

Här är oklippta bokmärken – som jag en liten stund senare satte mig på så att de inte längre behövde klippas isär.

Med andra ord – inget av de fem barnen har inte lekt med bokmärken. Och varför skulle de egentligen det? Ni kan väl se framför er hur jag galopperar fram till något stackars barn med min gamla bokmärkespärm och säger ”titta titta titta så roligt vi hade när jag var liten” och hur barnet klentroget tittar på pärmen med en … hiskelig majblomma på?

På den där etiketten står Charlotte Stenson och adress samt telefonnummer. Mycket noggrant – den var viktig, den här pärmen.

På den där etiketten står Charlotte Stenson och adress samt telefonnummer. Mycket noggrant – den var viktig, den här pärmen.

Eftersom jag bodde i Lund när jag var 2–9 år, heter bokmärkena för mig ”stycken” med väldigt skånsk intonation. (Alltså inte med samma betoning som i ”åtta stycken basketskor”.) De kallas inte bara stycken eller bokmärken, utan även (enligt Språket i P1)

  • glansbilder (Helsingfors och på Åland, på finska heter det Kiiltokuva, som betyder exakt ”glansbilder”)
  • minnen (Borås, 1950- och 60-talen)
  • märken (Göteborg på 1950-talet).

Det är inte lätt att leta fram orsaken till att de kallas stycken – i SAOB står det bara:

… ursprungligen såsom egentligt bokmärke använd, på olika sätt formad, mindre papperslapp (av tjockare papper) försedd med kulört bild (i synnerhet använd av barn i den lägre skolåldern såsom bytes- och samlarobjekt).
”Så hade vi styckeböcker, vari klistrades in stycken, inköpta i boklådan.”
”Varje genombildad läsare vet att stycken är den skånska motsvarigheten till det göteborgska bilden och det svenska bokmärken.” (SvD 25/6 1984)

Styckeböcker? Jamen självklart! Se vad man finner när man pärmen öppnat haver!

En styckebok, fastsatt så att den inte skulle kunna komma på avvägar.

En styckebok, fastsatt så att den inte skulle kunna komma på avvägar.

Här har Lena L., som jag lekte med när jag var 9 år, intygat att jag inte har många fällor i min styckebok. (Sedan har någon annan dementerat det?)

Här har Lena L., som jag lekte med när jag var 9 år, intygat att jag inte har många fällor i min styckebok. (Sedan har någon annan dementerat det?)

Styckeboken är tillverkad av en bra gammal skrivbok – våra hade ju vita sidor, smalare rader och bubblor på utsidan. Kanske är det min mammas? Alla sidor och pärmen är invikta så att en ficka skapas. I fickan ligger ett bokmärke som man är beredd att förlora (med andra ord inga änglar) och så kommer en kompis med sitt bokmärke och sticker ner på måfå bland de vikta sidorna.

– Häääär tror jag att det finns nåt fint!

– Häääär tror jag att det finns nåt fint!

– Åh. Eh. Då lägger jag in mitt stycke med blommorna och tar den här … rullebören.

– Åh. Eh. Då lägger jag in mitt stycke med blommorna och tar den här … rullebören.

Det är för mig fullständigt obegripligt hur den lilla Charlotten kunde hålla sådan ordning på allt. Alla bokmärkena är sorterade och placerade i plastfickor efter kategorier som djur, flickor och pojkar, sagor, pinjaste (minns inte vad det stod för, men några av märkena föreställer Pinocchio, några Bamse) och …

… kärlek …

… kärlek …

… tomtar …

… tomtar …

… baby huvud …

… baby huvud …

… änglar.

… änglar.

Änglarna måste ha varit de finaste och dyrbaraste eftersom de har fått specialbehandling i förstaklass och slipper trängas med fulänglar, tomtar och igelkottar. Nej, vänta! Glitterbokmärkena var ju de allra, allra dyrbaraste!

Vilket idag är obegripligt. Se hur glittret ligger i fula, klumpiga strängar; ingen precision och nästan inget som glittrar särskilt mycket.

Vilket idag är obegripligt. Se hur glittret ligger i fula, klumpiga strängar; ingen precision och nästan inget som glittrar särskilt mycket.

Blåsrörsfotboll 1952 – ett hejarns lattjo spel.

Blåsrörsfotboll 1952 – ett hejarns lattjo spel.

Jag är egentligen inte det minsta lilla nostalgisk när det gäller bokmärkena. De finns där i fina pärmen och jag har inte lust att slänga dem, men ojojoj vad jag hoppas att jag inte börjar tvinga dem på eventuella barnbarn i framtiden. Tunnband, jojo, kasperdocka, elektriskt leksakståg, lådbil och alla andra bortglömda leksaker kommer om några år att trängas bland Pokémonkort och … ja vaddå?

{ 61 kommentarer }

Pausbild

av Lotten Bergman den 1 april 2014

Jag (ergo min bloggtomte) håller fortfarande på att flytta över hela lotten.se till ett annat webbhotell, vilket är svårt eftersom bloggen är en elefant med å, ä och ö i bildtexterna (ajabaja) och inte en smärt liten Idlaflicka som vet att föra sig. Därför tar vi en pausbild.

Eller fyra – som jag har svårt att försökt att datera.

Den första från provsändningarna 1954–56?

Den första från provsändningarna 1954–56?

Testbild runt 1957.

Testbild runt 1957. Kolla här: informativ film från 1958.

Testbild från 1959.

Testbild från 1959.

En annan sorts pausbild, även den från 1950-talet?

En annan sorts pausbild, även den från 1950-talet?

Den här är från 1974. Lena Eklund (född 1963) hette flickan.

Den här är från 1974. Lena Eklund (född 1963) hette flickan.

Jag avslutar hela pausbildssjoket i väntan på bloggens återkomst med Ulf Thorén (som liksom Monica Zetterlund och Per Oscarsson avled i en brandolycka hemma i sängen). Han intervjuar här en ny pausflickas pappa under det att mikrofonhållaren har jättekul på sitt eget vis.

Liten varning för känsliga människor: filmen och länkarna ovan leder till allehanda obehagligheter som inte kan ses som annat än tidsdokument och som enbart med ”det var som faaan” ska bemötas.

Fotnot
Istället för ”det var som faaan” kan ni finna nöje i att reagera med följande utsagor:

  • Oj, så intressant, det påminner mig om när jag åkte rutschkana i Hylands hörna.
  • Nämen se på tusan, Per Oscarsson var junte naken.
  • Monica Zetterlund låter ju som …
  • Var det inte Ulf Thorén som tyckte om rävar?
  • Det var underliga tider – att röka i sängen är liksom inte som att dricka te i sängen.

{ 49 kommentarer }

Semlor och färs

mars 4, 2014

Inte vet jag hur eller när ni äter era semlor, men idag är ju den underbara tisdagen med stort F. Jag planerar enligt denna fina tradition: Och nu måste vi associera vilt här. Carl Larsson grundade tillsammans med bl.a. Richard Bergh, Ernst Josephson och Bruno Liljefors konstnärsgruppen Opponenterna, som fajtades mot Konstakademien eftersom de kämpade […]

Read the full article →

Den mystiska konserten som kanske inte ägde rum

mars 1, 2014

Igår berättade jag om hur Rod Stewart slarvade och stökade omkring i Lund med sin kompis Ron Wood och de andra i The Faces. Detta för att jag vill att alla ska stötta ett fantastiskt bokprojekt som ännu inte kan påbörjas eftersom det saknas finansiärer och ingen av de inblandade har en rik faster som […]

Read the full article →

Varför Rod Stewarts halsband ligger i Lund

februari 28, 2014

I dessa Eklandska tider (obegripligt) är jag listig som sätter hennes ex Rod Stewart i rubriken, förstår ni. Med en ekivok twist, jahadå. Man är väl inte dum. I Lund finns förutom snirkliga gator, studenter och en ännu icke omkullvält domkyrka även av betong stöpta fulhus från 1970-talet. Som i vilken annan stad som helst. […]

Read the full article →

Nämen 1964 var väl alldeles nyss?

februari 2, 2014

Stockholms sydvästra del av tunnelbanan invigdes med buller och tjong 1964. Kungen gick husesyn i Mariatorgets station och tåget kördes av en autopilot. Inget nytt på den fronten, skulle jag vilja säga … tills jag läser fortsättningen: Kvällen före invigningen hade spårvägen ordnat stort jippo för de 2 100 personer som byggt den nya T-banan. […]

Read the full article →

På en hotelltoa i Luleå …

november 19, 2013

… finner jag att man från tronen kan se på tv utan problem, vilket är viktigt eftersom vi måste älta taktiken inför kvällens avgörande match mot Portugal. Det är nästan lika fint som i fyrklöverhusen i Lund, där man kan sitta på toa och röra om i grytan på spisen. (Man kan förvisso även bli […]

Read the full article →

Och var har ni era mjölktänder?

november 17, 2013

Vissa har ju kvar sina mjölktänder i munnen. Men här i släkten tappar vi de flesta. Våra fem barn har ju under åren tappat en och annan tand. De lades allihopa i glas med lite vatten i väntan på tandfen som ju lämnar en guldpeng efter sig när hon obegripligt nog utökar sin samling med […]

Read the full article →

Harlem Globetrotters

november 14, 2013

Jösses! Jag har ju försummat min basketmission in life genom att inte en enda gång ha berättat om basketlaget Harlem Globetrotters! Ni kanske känner igen dem om jag visar en bild? Inte det? Okej så här då? Laget bildades 1927, när en amerikansk basket-proffsliga hade varit igång under ett par år i USA. Men den […]

Read the full article →

Vem var Mona-Lisa Englund?

november 4, 2013

Jag är förbryllad. I en Se-tidning från april 1950 står det om en 17-åring som heter Mona-Lisa Englund (1933–99). Hon var ett fullständigt unikum vad gäller idrott – och jag har mig veterligen aldrig hört talas om henne. Det här med att visa upp idrottare med full insyn i skrevet är inget nytt. Vad jag kan […]

Read the full article →