musik

När jag träffade basgången i Walk on the Wild Side

av Lotten Bergman den 28 juli 2015

Jag är nu i södra England på mitt andra brittiska bröllop – förra året gifte sig årets brudgums syster. Kusin Ann (hon som äger Paul McCartneys glasögon) har nu bara ett ogift barn kvar, så jag har sagt att vi väl tar det bröllopet nästa år.

Som jag berättade förra året, är ”signeringen” det näst efter ”I do” viktigaste momentet i vigseln. Årets brudpar tar inte så seriöst på gamla traditioner och är befriande opretentiösa vad gäller allt.

signering

Mitt kusinbarn John Hinton och hans numera fru Jo Eagle.

John och Jo håller på att ladda för en landsomfattande turné med en pjäs om Marie och Pierre Curie. (Där John är Marie och Jo är Pierre.) De gifte sig på dagen 130 år efter paret Curie och enligt inbjudan skulle vi gäster lyda denna dress code:

”In your element, or as an element.”

Alltså kom några i gympadojor eller högklackat, några som silver eller neon. Och en som Freddie Mercury.

Regnet fullkomligen öste ner hela dagen, varför alla mumlade ”lite regn i brudslöjan betyder tur” som ett mantra. Anns brittiske make Mike (som i sin ungdom var ihop med en tjej som var syster till Paul McCartneys dåvarande flickvän Jane Asher) översatte detta snabbt till ”Wet Wife, Happy Life”.

annparaply

Kusin Ann, iklädd i folkdräkt från Dalarna, hade ett oerhört omatchande paraply.

Bröllopet skulle äga rum i Brighton Town Hall …

townhall

… som såg ut så här i slutet av 1800-talet (med upprest stege till vänster) …

… där vi alla samlades, fulla av förväntan och plaskblöta av regnet. Då upptäckte brudparet att något saknades.

– Ringarna!
– The rings?!
– Mamma! Ringarna är kvar i taxin!
– What’s happening?
– We forgot the rings in the taxi!
– Call the taxi! The driver gave dig ju kortet!
– Telefonen is not working!
– Numret är totally wrong!
– Let me try!
– I can’t hear anything!
– You can use min telefon!

ringstaxi

Denna panik såg i kronologisk ordning ut så här.

taxi_jo

Men titta! Allt löste sig och vår hjälte taxichauffören blev hyllad hela kvällen.

alley

Inte blott Stockholm smala gränder har. (Bröllopsparet smet verkligen in i den här gränden för att komma undan en stund. Å ja ba jättediskret: TITTA HIIIT!)

Efter vigseln spelades det musik av olika slag hela kvällen lång. Det var enmannaband, en blåsorkester på uppåt 20 personer, brudgummen och hans två systrar, pappa Mike, en och annan trubadur och så var det ju en av Mikes bästa kompisar – basisten Herbie Flowers.

herbieflowers

Alla bilder som togs på scenen blev alldeles bedrövliga. Men jag manglade dem genom svartvitmaskinen, så nu kan man i alla fall se vad de föreställer. Här repar Herbie lite.

Det var Herbie Flowers som spelade ståbas och elbas på det här lilla örhänget:

”Not that the modest musician will himself blow his own trumpet. ’You do the job and get your arse away,’ he once said, humbly, of his vital contribution to one of the best-known songs in rock. ’You take a £12 fee, you can’t play a load of bollocks. Wouldn’t it be awful if someone came up to me on the street and congratulated me for Transformer?’ In fact, Flowers received the grand sum of £17 for his now legendary work.” (Källa.)

Men allt det där visste ju inte jag.

Jag stod där och pladdrade på som vanligt med vilken gammal man som helst. Vi pratade om väder och vind och bröllop och andra ganska banala ting och skrattade åt än det ena, än det andra. Herbie ville prompt att vi skulle ta en selfie med min stora kamera, så det gjorde vi.

herbieflowers

Herbie Flowers och jag försöker få till en selfie, men kameran är så himla tung att jag faktiskt inte kan se normal ut.

Och sedan ska han lugnt ”Excuse me, Lotten, I have to …” och klev upp på scenen.

{ 42 kommentarer }

Boken om Olympen i Lund och t.ex. tusen försvunna stolar

av Lotten Bergman den 21 november 2014

”Hur en felbyggd handbollsarena blev ett tempel för glitter, boaormar och rock ’n’ roll” står det på framsidan av boken som flera av personerna i kommentatorsbåset har bidragit till genom crowdfunding. Och historien om Olympen i Lund är verkligen alldeles, alldeles fantastisk. Läs vidare, för nu ska ni få kuriosa om Bryan Ferry, en missad storartist,  ABBA, en absurd bildtext och drygt tusen försvunna designstolar.

I våras skrev jag om två intressanta, konsertrelaterade händelser och berättade om projektet:

olympenboken

Ser ni två de två saknade mellanslagen? Tihi.

Sedan rasslade det in pengar och så gick sommaren och så blev det november och boken trycktes och DHL körde den snabbt till Lund. Eller vänta, nej, bara till Värnamo. Projektledaren Pip-Petter höll på att trilla av pinn av pur frustration, men en i ilfart beställd budbil såg till slut till att böckerna kom till Lund och till min hand.

På releasepartyt idag – på Akademiska Föreningen i Lund – var medelåldern av naturliga skäl ”hög”. De flesta på plats var nog med under tidigt 70-tal och såg … ptja, till exempel den här konserten:

helasalen_sjuanstolar

Här är alltså den felbyggda handbollshallen omgjord till konsertlokal med en herrans massa designstolar som Julius Malmström hittade i ett förråd under arenan.

De där stolarna kallades idag på releasefesten för ”Myranstolar”, men det är ju för oss designnördar (harrrkl) som att påstå att betong är samma sak som cement.

sjuanmyran

Sjuan till vänster. Myran till höger. Fast det står naturligtvis rätt i boken. (Arne Jacobsen heter designern.)

Men titta på konsertbilden där uppe igen. Alla sitter! Det är ju så underligt! Och till historien hör att efter ett par konserter hade mer än tusen stolar försvunnit ut med publiken, så Julius bestämde att nä nu fick rock- och poppubliken faktiskt stå upp och digga musiken.

cooper

På vissa bilder – t.ex. här från Alice Cooper-konserten – kan man dock se publiken sitta ner alldeles vid scenkanten. På golvet med benen i kors! Med pipa! Medan någon döden dör på scenen!

Men vi backar lite: titta på konsertbilden igen. Vilka är det som uppträder där borta i fjärran på den lilla scenen? Vi zoomar in som de gör i de amerikanska deckarna på tv. Bzzzzz …

abba_closeup

ABBA. Det är faktiskt ABBA.

abba_uppslag

Naturligtvis med ett hemsytt ABBA-skynke.

Artisterna som kom till Olympen sa att de gillade stället lite extra trots att det egentligen var en enda stor betongklump med handbollsstuk. Det kan ha berott på att Julius vände ut och in på sig för att alla artister skulle få exakt det som de önskade sig – ovanlig sprit i logen eller orm på scenen: allt gick att ordna.

juliusdiesel

Notis från 1974.

År 1985 fick Julius ett erbjudande om en up and coming artist som bara hade framträtt på småklubbar, så Olympen skulle få artisten nästan alldeles gratis. Julius funderade ett tag, läste på, lyssnade på låtarna och tackade efter moget övervägande nej.

Till Madonna.

En annan historia i boken berättar hur det kom sig att Bryan Ferry mitt i natten stod genomsvettig på Clemenstorget i Lund och sköljde ner en varmkorv med champagne. Man kan också läsa hur Lou Reed hamnade i en kundvagn från Ica. Och om pizzadiscot som inte funkade så bra. Och om Tina Charles figur.

tinacharles

Det här kan väl inte ha varit okej ens på 1970-talet?

Men för mig – som aldrig var på konsert på Olympen eftersom jag bodde i Luleå – var det en helt annan sorts bild som fick mig att rycka till och säga NÄE! när den dök upp. Det var nämligen så att den stora konsertlokalen även användes som tentalokal av Lunds universitet.

tentasal_olympen

Och precis så där satt jag ju och tentade! Litteraturhistoria! (Vilket jag alltså helt hade förträngt.)

Åh, så roligt det här var!

{ 29 kommentarer }

Gilbert O’Sullivan och hans Ooh-Wakka-Doo-Wakka-Day

av Lotten Bergman den 31 oktober 2014

Jag minns precis var jag var när jag hörde att

  • John Lennon hade blivit mördad (i mitt rum hemma)
  • prinsessan Diana var död (i en bil strax utanför Viken i Skåne)
  • Björn Borg skulle lägga av med tennisen (vardagsrummet hemma).

(Nej, Lennon mördades inte i mitt rum, Diana dog i en annan bil och Borg … ja, ni förstår.)

Dessutom vet jag precis var jag var när jag 1972 hörde världens absolut bästa låt.

Jag stod i min kompis Lisas vardagsrum på Bygglovsgr. 13 i Lund och stannade mitt i steget. O-acka do-acka dej sjöng någon någonstans och det var alldeles ljuvligt och fantastiskt. Jag lyfte blicken, såg mig om och stirrade sedan mot musikkällan och kände hur hjärtat slog lite snabbare än nyss. Ungefär likadant brukar musiknördar berätta om sina känslor när de hörde t.ex. Beatles första gången, vilket ju är hemskt mycket coolare. Min första idol var alltså en irländare med svintohår: Gilbert O’Sullivan.

Gilbert_O'Sullivan_-_TopPop_1974_1

Gilbert O’Sullivan som 28-åring 1974.

Jag känner ingen, säger ingen, som har haft Gilbert O’Sullivan som idol. Å andra sidan känner jag heller ingen som prioriterar basket framför städning eller grammatik framför fungerande bil. Ah well.

Om ni inte hade hört den låten, kanske den här har något bekant över sig?

Inte det? Okej, kanske Gilbert & Sullivan är intressantare? (Pffft!)

Jag har fortsatt med min trallala-musiksmak och är just nu fokuserad på denna låt: ”Love Runs Out” med One Republic (som inte är One Direction):

Så! God fredag på er alla! Här har vi tvåmetersmän i köket och det är faktiskt nästan lika underbart som O-acka do-acka dej var 1972.

{ 41 kommentarer }

Ryssen kommer! Sjung av hjärtat, sjung!

av Lotten Bergman den 22 oktober 2014

Idag vid kvällsmaten kom vi att diskutera stamsånger och kunde konstatera att det var ett himla tjoande om nationalism och höga nord samt fjällens skönhet och att det säkerligen fick oss alla att stå starka mot främmande krafter. *host*

stamsonger

År 1942 kom detta 32-sidiga häfte ut.

Dessa 20 visor skulle alla skolbarn lära sig på 40- och 50-talen:

  1. Du gamla, du fria
  2. Kungssången
  3. Det er et yndigt land
  4. Vårt land
  5. Ja, vi elsker
  6. Sverige
  7. Sveriges flagga
  8. Land du välsignade
  9. Frihet är det bästa ting
  10. Uti vår hage
  11. Mandom, mod och morske män
  12. Glädjens blomster
  13. Vintern rasat ut
  14. Här är gudagott att vara
  15. Fjäriln vingad syns på Haga
  16. Vi gå över daggstänkta berg
  17. I sommarens soliga dagar
  18. Nu så glada gå vi alla
  19. Hosianna
  20. Nu tändas tusen juleljus

När man för snart ett decennium sedan diskuterade en litterär kanon (böcker som alltså ska läsas i skolan), berördes även stamsångerna – sådana som skulle ingå i läroplanen och tillhöra allmänbildningen.

Som den sucker för allmänbildning jag ju är, välkomnar jag utantillkunskaper, poesiuppläsningar, boktvång (fast det låter ju bedrövligt, det ordet) och nu även stamsånger. Men inte de gamla mossiga, nej. Jag vill ha andra! Fast vilka?

Vid köksbordet satte barnen igång att sjunga svenska och norska nationalsångerna och Ted Gärdestads Sol, vind och vatten medan min djefla man hävde ur sig gammelsånger på löpande band – som jag tyckte påminde lite för mycket om den gamla listan: Bellman, Taube, Lundell och Cornelis.

Nej, mina stamsånger som alla ska kunna, ska uppfylla tre kriterier.

  1. De ska kunna sjungas även om man är berusad eller har svårt att hålla sig till en tonart och vacklar lite allmänt på tonerna.
  2. De ska vara roliga eller allmänbildande – eller bara oerhört vackra.
  3. De ska inte vara skrivna av Ulf Lundell.

Mina förslag:

Allmänbildning
fem nubbevisor
nationalsången (tänk er att ni spelar landskamp och ni är Zlatan)

zlatan sjunger inte

– Mhmmm hm hmhmhmmm hm hm hm hm mmmm.

Humor
Mitt namn är Karl Nilsson
Här i min skrivmaskin (även allmänbildning med rader om ”porto”, ”skrivmaskin” och ”poste restante”)

Vackert
Den blomstertid nu kommer
Idas sommarvisa
I denna ljuva sommartid

Förresten tycker jag att vi kan dra in lite internationella låtar också. Den här kanske? (Liksom We are the World gjord av välgörenhetsanledning.)

Men ojojoj så många kändisar som var med, tänker ni nu. Japp: Dave Grohl, Alison Balsom, Lorde, Pharrell Williams, Zane Lowe, Sam Smith, Paloma Faith, Eliza Carthy, Nicola Benedetti, Chris Martin, Jaz Dhami, Martin James Bartlett, Danielle de Niese, Stevie Wonder, Florence Welch, Lauren Laverne, Brian Wilson, Jake Bugg, Katie Derham, Gareth Malone , Kylie Minogue, Chrissie Hynde, One Direction, Emeli Sandé, Elton John, Baaba Maal, Ethan Johns, Jools Holland, Jamie Cullum, Brian May och Tees Valley Youth Choir samt BBC Concert Orchestra. Int’ så odumt, som man säger i Luleå.

Kom med egna förslag – fyll kommentatorsbåset med förslag och länkar!

{ 83 kommentarer }

Se hit, cellofantaster! (Och alla andra.)

april 5, 2014

När folk frågar vad jag gillar för musik, svävar jag ut i ursäkter och förklaringar eftersom jag inte finner min smak särskilt originell eller intressant. Jag skulle kunna säga: – Vivaldi och AC/DC och allt däremellan med Beatles på en piedestal. Döm då om min förtjusning när detta dök upp på en länk nånstans i […]

Läs hela alltet →

Pausmusik

mars 31, 2014

Eftersom jag har våldsamma problem med bloggens funktion och möts av allehanda inte särskilt fantasifulla felmeddelanden och det tar evigheter att … bla bla bla (är trött på krånglet!), så får ni idag bara lite pausmusik medan vi (ergo min bloggtomte) försöker fixa och dona lite. Jag väljer nu (och förlåt nu alla som redan […]

Läs hela alltet →

Den mystiska konserten som kanske inte ägde rum

mars 1, 2014

Igår berättade jag om hur Rod Stewart slarvade och stökade omkring i Lund med sin kompis Ron Wood och de andra i The Faces. Detta för att jag vill att alla ska stötta ett fantastiskt bokprojekt som ännu inte kan påbörjas eftersom det saknas finansiärer och ingen av de inblandade har en rik faster som […]

Läs hela alltet →

Varför Rod Stewarts halsband ligger i Lund

februari 28, 2014

I dessa Eklandska tider (obegripligt) är jag listig som sätter hennes ex Rod Stewart i rubriken, förstår ni. Med en ekivok twist, jahadå. Man är väl inte dum. I Lund finns förutom snirkliga gator, studenter och en ännu icke omkullvält domkyrka även av betong stöpta fulhus från 1970-talet. Som i vilken annan stad som helst. […]

Läs hela alltet →

ABBA The Museum

september 29, 2013

Igår bjöd barnens farmor – tillika den djefla mannens mor – både min och sin släkt på restaurang och museibesök. Restaurang Hasselbacken med världens godaste skagenröra hade dock problem med logistiken eftersom buffématen nåddes blott från ett håll och en enda lång, ringlande kö. Hör nu här alla bufféplejs! All mat ska nås från minst två sidor. […]

Läs hela alltet →

Igår Baditudes – idag bad i sjö

juni 2, 2013

Detta är egentligen bara ett dagsboksinlägg. Eller … vaddå ”bara”? Tsssst, nu börjar jag om: Nu ska jag berätta vad jag gjorde igår! För jag var på punkkonsert med det famösa bandet Baditudes (med gästmusiker från Sator och familjen Bergman). Det hela började med en högst normal och ickepunkig bjudning hemma hos sångaren, som till […]

Läs hela alltet →