minnen

Madeleinekaka … fast ändå inte?

by Lotten Bergman on 30 december 2015

Jag drabbas ibland av minnesassociationer som jag är rätt trött på.

madeleinekakor

Inte kan de väl kallas madeleinekakor?

Lotta Lotass skriver i Nationalencyklopedin:

På spaning efter den tid som flytt börjar med att huvudpersonen, Marcel, äter en madeleinekaka doppad i lindblomste och genom denna smakupplevelse får hela sin barndomsvärld öppnad för sig.”

Om jag finge välja, skulle jag vilja öppna min barndomsvärld när jag t.ex. äter leverpaté, så att det inte sker alltför ofta. Men så funkar det junte.

Har ni några exempel på minnen som dyker upp, men som inte nödvändigtvis är positiva? Ungefär som när Teskedsgumman blir liten som änna tesked och stönar ”nej, inte nu igen”.

Jag har dessa:

• När jag känner en viss lukt, minns jag båtresan med familjen Stenson till England 1973 – när vågorna gick höga och alla på hela färjan kräktes. Utom pappa. Han gick upp till restaurangen och ville ha smörgåsbord, men hela personalen satt och kräktes på golvet i köket och hade inga planer på att steka köttbullar.

• När jag däremot kräks, ser jag en rosa blomma framför mig – den fanns på tapeterna i mitt rum på Mätaregränden i Lund. ”Å neeej, inte den där blomman igen!” säger jag med munnen full av morotstärningar.

• När jag lägger bokstäver på ett visst ställe i Wordfeud – i nedre högra hörnet – tänker jag på höghusen i Årby i Eskilstuna. 

arbywf

Enligt Wikipedias artikel om ”involuntary memory” kan man dela upp dem i tre varianter: 

  1. minnen man tycker om
  2. biprodukter av andra minnen
  3. minnen man inte alls uppskattar.

Jag frågade lillasyster Orangeluvan om hennes illasmakande madeleinekakor, och hon svarade:

”Jag hade en sådan minneskoppling (flashbulb memory?) senast idag när jag tänkte att det var väl sjutton att jag alltid skulle tänka på samma sak när jag gjorde en viss grej, men vad det var har jag glömt.”

Vad skulle de kunna heta, de här menlösa minnena? Bara ”associationer” låter ju jättetrist …?

{ 87 comments }

Barnsjukdomar jag haft

by Lotten Bergman on 20 oktober 2015

Jag läser i en ett år gammal artikel att vissa bostadsområden i västra USA har drabbats av något som börjar likna epidemier. Och att det underligt nog handlar om barnsjukdomar som man nästan har lyckats utrota med hjälp av vaccinationer.

(Som faktiskt borde stavas annorlunda. Fast inte som på polska [szczepień] eller walesiska [brechlyn] och isländska [bóluefni] utan mer som norska [vaksine].)

VACCINE

Det är obegripligt dumt. Joorå, jag begriper att folk har rätt att vara misstänksamma när det gäller nya vaccinationer och kanske till och med onödiga vaccinationer – särskilt om de orsakar narkolepsi eller förlamning. Men nu är det de facto bevisat att vaccinationerna mot barnsjukdomarna har fungerat. Det är idioti att pga. sin egen vuxenångest bestämma att barnen ska slippa sprutan mot mässling, röda hund, kikhosta och påssjuka. (Brukar man vaccinera mot vattkoppor? Jag vet att vaccin finns, men här i huset har alla barn kliat sönder sig varsin gång. Trooor jag.)

symbolisk_vattkoppebild

Tydligen är det bland de absurt förmögna människorna som denna anti-vaccinations-vurm sprider sig – bland hälsoivrande Hollywoodskådespelare. Idioter. (Förlåt, men det kan inte uttryckas annorlunda. Jo förresten: troglodyter!)

I en annan artikel läser jag att man i Beverly Hills vaccinerar färre barn än i Sydsudan, där man har ett inbördeskrig som står i vägen för vaccinationerna. When actors play doctors on TV, that does not make them actual doctors.”

Själv hade jag i tur och ordning röda hund, vattkoppor och mässlingen under tre år och led fasansfullt av att vara prickig. Mamma försökte fotografera mig (som om hon vore en bloggande mamma 30 år senare), men jag lät henne inte, så fåfäng jag var.

Påssjuka hade jag först på ena sidan och sedan på båda, vilket ju var djupt orättvist. Jag var så sjuk, så sjuk under den fantastiskt varma sommaren 1975, när familjen Stenson hyrde mormors kusins jättehus på Ljusterö. Alla i huset packade badprylar och tjoade och skrek samt åt knäckebröd och annat hårt och raspigt som jag inte ens ville titta åt. Isglass rev och slet i halsen och allt var verkligen bedrövligt. Och ingen ville ta i mig ens med tång. (Jag minns nog fel här: man ville väl ha barnsjukdomarna så var de liksom färdighavda?)

mumps

Nu till era erfarenheter: minns ni era barnsjukdomar?

{ 84 comments }

Glad påsk?

by Lotten Bergman on 4 april 2015

Det fanns en tid när jag då och då beordrade barnen att lägga bort all elektronik för att jag hade bestämt att det skulle vara ”datorfri dag”. Jag minns inte vad vi gjorde istället, men förmodligen rullade Chaplin, Nils Poppe och Hasse & Tage på tv:n. Ibland tittade barnen på filmerna. I flera minuter.

För fem år sedan inföll ett sådant infall på självaste påskafton.

datorpask_forbidden

Där bet jag mig själv i foten eftersom jag ju skulle göra lappar till ”äggletningsjakten”. Då skriver jag ut ledtrådar på mystiska platser och så får barnen springa omkring och leta och dessutom göra det i samlad tropp och allt vi vuxna upplever av dessa tio hysteriska minuter är:

– AJ!
– Min tur att läsa!
– Spring inte i trappan för då trillar tavlorna ner!
– Mamma!
– Nej, inte det kylskåpet! Det andra!
– Ut! Får vi springa ut utan skor?

Nu är två av de fem barnen myndiga och skulle inte komma på tanken att ta en paus från elektroniken. Eller att lyda mig. Och förresten har jag skruvat fast tavlorna i trappan så de kan inte trilla ner ens om man använder ett bräckjärn.

Så hur gjorde jag då dessa lappar 2010 när jag inte fick använda datorn? Den dåvarande Tioåringen fick i uppdrag att dokumentera:

(Vafalls? Papper och penna, föreslår ni? Hrrmppffpf, jättetrist ju.)

Ägg på er!

hardkoktaggUppdatering!
Ökenråttan i kommentatorsbåset har för allas vår skull (hedningar hela bunten) besökt en kyrka. Jag vill dela med mig av hennes upplevelse:

”Nyss hemkommen från orgelkonsert i kyrkan. Under konserten studerade jag glasfönstret bakom altaret. Till höger fanns en kille med en massa rökta böcklingar uppträdda på ett spö. Till vänster stod en kvinna med ett fat med rullsylta. Bakom henne hade en karl trätt upp några ringar med fläskkorv på armen. Jag tyckte inte att jag kunde minnas dom här charkuterierna från Bibeln – jag forskade ju om religiösa symboler häromdan, ju – så efter konserten gick jag fram och tittade lite extra noga. Han med böcklingarna var kung David som spelade på sin guldharpa. Slarvsyltan på fatet var Salome med Johannes döparens huvud. Fläskkorvarna har jag inte lyckats reda ut. Och fläskkorv … Nää, det går inte ihop.”

 

{ 47 comments }

Mitt liv som semmelbagare

by Lotten Bergman on 17 februari 2015

semmelbageri

Husmödrarnas bageri i Eskilstuna anno dazumal.

Om semlor kan man skriva mycket. Vilket jag verkligen har gjort under åren. Mitt favoritminne är när den nuvarande Femtonåringen som sexåring på fettisdagen med grädde på näsan plötsligt utbrast:

– Men var är marmeladen? Va?

Vi andra runt bordet stirrade på varandra med gräddmustascher. Marmelad? Nu? Här? Va?

Men förklaringen var enkel. Den besvikna sexåringen hade naturligtvis förväxlat ordet marmelad med ordet mandelmassa.

Annars är det mest Skogaholms sirapslimpa som får mig att tänka på semlor. Detta för att jag under januari, februari och mars i tvåan på gymnasiet (1983) varje måndag mellan 20 och 23 skyfflade semmelbullar i en brödfabrik i Kristineberg i Stockholm. Skogaholms gav mig senare samma år fem veckors skiftarbete i brödsorteringen, vilket höll på att ta knäcken på mig fullständigt varför jag tog alla mina intjänade pengar och köpte en restresa till Rivieran och kom hem med 0 kr på fickan.

hamb_semla

Traditionell fettisdagsmat hemma hos Bergmans.

Men de här tre månaderna med semmelskyffling ligger och skaver i minnet. Jag skötte mina gymnasiestudier någorlunda och spelade basket nästan varje dag, men av någon mystisk anledning låter mina föräldrar mig komma hem efter midnatt varje måndag?  (Ingen av dem minns detta.) Nu kollar jag om jag kanske har överdrivit uppgiften och dito -offringen.

taby_kristineberg

Eniro säger att denna sträcka med bil tar 18 minuter. Jamen det hade ju varit helt okej – om jag 1983 hade haft 1) bil 2) körkort.

Kommunikationerna är förstås bättre nu, men ändå … om jag hade haft samma jobb idag, hade jag ändå kommit hem … nästan halv ett!

Skärmavbild 2015-02-17 kl. 20.17.36

Nä huuu, vad jag curlar mina barn. Nu ska de ut och jobba! Saltgruvor och brödfabriker, öppna era portar!

{ 34 comments }

Gilbert O’Sullivan och hans Ooh-Wakka-Doo-Wakka-Day

oktober 31, 2014

Jag minns precis var jag var när jag hörde att John Lennon hade blivit mördad (i mitt rum hemma) prinsessan Diana var död (i en bil strax utanför Viken i Skåne) Björn Borg skulle lägga av med tennisen (vardagsrummet hemma). (Nej, Lennon mördades inte i mitt rum, Diana dog i en annan bil och Borg […]

Läs hela alltet →

Hade ni också delad gympa?

oktober 12, 2014

Visserligen heter skolämnet inte gympa längre utan idrott och visserligen kan orden ”delad gympa” missförstås komplett, men nu måste vi utreda något här: – Hade ni gemensam gympa med killar och tjejer huller om buller i skolan? Jag hade gympa tillsammans med killarna i klassen till och med sexan. Ludde sparkade en fotboll hårt i ansiktet på […]

Läs hela alltet →

Men förihelvete, Ryssland!

mars 3, 2014

Min relation till Ryssland är okomplicerad och idrottsfokuserad. De där ryssarna var ena jävlar på att vinna allt med och utan doping och hade en förnämlig superfemma med kedjan Krutov, Larionov och Makarov samt backparet Fetisov och Kasatonov – på den tiden som Ryssland vällde ut över gränserna och hette Sovjetunionen. Kanske ska jag inte […]

Läs hela alltet →

Den mystiska konserten som kanske inte ägde rum

mars 1, 2014

Igår berättade jag om hur Rod Stewart slarvade och stökade omkring i Lund med sin kompis Ron Wood och de andra i The Faces. Detta för att jag vill att alla ska stötta ett fantastiskt bokprojekt som ännu inte kan påbörjas eftersom det saknas finansiärer och ingen av de inblandade har en rik faster som […]

Läs hela alltet →

Varför Rod Stewarts halsband ligger i Lund

februari 28, 2014

I dessa Eklandska tider (obegripligt) är jag listig som sätter hennes ex Rod Stewart i rubriken, förstår ni. Med en ekivok twist, jahadå. Man är väl inte dum. I Lund finns förutom snirkliga gator, studenter och en ännu icke omkullvält domkyrka även av betong stöpta fulhus från 1970-talet. Som i vilken annan stad som helst. […]

Läs hela alltet →

Att vara domare i Vi i femman

januari 22, 2014

Japp, det är repris från förra året trots debaclet när jag gjorde så fel, så fel. I år ser jag till att jag är nyäten, att jag har te, att alla frågorna är korrlästa minst tre gånger och att alla stavfel är rättade så att jag inte tappar tråden när det plötsligt står orgnalet, betänktetid, dommarkomentar, samanhanget […]

Läs hela alltet →