mat

Senapen i mitt liv

by Lotten Bergman on 22 januari 2016

Eftersom jag vill hålla mig väl med läsekretsen, lyder jag blint (nästan, eftersom jag inte har nått fram till Ninjas önskan om ”skillnaden mellan proletärt och monopolkapitalistiskt bajs”) läsekretsens önskemål om bloggämnen. Nyss skrev PK:

”Lotten, kan du inte skriva ett inlägg om din relation till senap, både idag och genom ditt liv?”

Självklart!

• Föddes.
• Åt ärtpuré.
• Fick korv på senap (min upplevelse av situationen). Tyckte om det.
• Köpte massa senap överallt.
• Fann att korv utan senap är som palt utan … palt.
• Fick fem barn, varav ett ibland hittas inne i kylen med munnen full av senap.
• Tog igår en bild på det samlade förrådet av senaper.

senap

Vårt samlade bestånd av senap, fast med en slamkrypare.

Det här måste ju (jag är starkt påverkad av Belgradsresan) vara ett uttryck av vårt liv i överflöd? Eller orsaken till att vi inte har råd att köpa nya bilar och åka till Thailand som ”alla andra”?

(När jag var 12 år fick ”alla andra i klassen” 50 kr i månadspeng medan jag fick 25. [Ser man på, det motsvarar ungefär 250 respektive 125 kr.] När jag var 20 år kom ”alla andra” in på Scenskolan, men inte jag. När jag var … ja, ni förstår.)

Oh och ack, det är inte första gången! Vi är ena marodörer!

tandkram1

Tandkräm en masse 2006.

rullerull

No sweat 2006.

skafferidubbletter

Skafferiöverflöd 2007.

Till mitt försvar ska sägas att … eh … hm. Nej. I rest my case – vi måste nog rensa upp i senapsträsket.

{ 104 comments }

Dagens lunch

by Lotten Bergman on 24 november 2015

– … humdidum, trallalaaa, lunch är gott …

Jag stod i köket med armarna i sidan som Teskedsgumman eller Julia Caesar och tittade på än skafferiet, än kylen. Så gick jag ner till källarkylskåpet där vi har rester.

– Lax! Kyckling! Böngryta! ÄGG! Småtomater! Vad gott!

En liten stund senare:

– Huäääärk! Oh no. Men vaff… *suck*

Laxen var så gammal att den kravlade iväg till soptunnan på egen hand, kycklingen hade hemgjord kolasås på sig (någon måste ha tänkt fel) och ägg tar ju tio minuter att laga. (En evighet jue.) Jag stoppade lite förstrött i mig fem småtomater (här i huset kallade bombtomater sedan något barn tyckte att de sprängdes i munnen), och satte förstås i halsen.

– Hooooost! Haaaaarkel! Huff och puff samt krääääääää!

Tårarna rann nerför kinderna (intressant kroppsreaktion) och när jag återfick min luftstrupe, högg jag närmaste pyschflaska som redan stod färdig, fylld vatten. Och drack snabbt en liter utan att andas.

pyschflaska

Typiska pyschflaskor.

Det var då jag upptäckte att flaskan måste ha innehållit inte bara vatten utan även diskmedel. Mycket diskmedel.

Jag är nu rendiskad i hela munnen och har även fått en renspolning på insidan av matstrupen. Tyvärr känner jag mig inte alls renad, utan precis så här:

dupontarna_bubblor

{ 118 comments }

Ett besök på O’Learys i Hudiksvall

by Lotten Bergman on 19 november 2015

statt_hudikJag sover på det roliga tåghotellet i Hudiksvall inatt – det som tågen kör in i flera gånger i timmen. Det sitter ihop med O’Learys, så där måste man ju äta.

Med foträta Birkenstocksteg klev jag in på O’Learys fullständigt utsvulten – med moderna mått mätt, eftersom vi drabbas av näradödenupplevelser efter blott sex timmar utan föda.

Jag bestämde mig för ”Ray’s Hot Chili Burger #77”  med jalapeños, ost och stark chilimajonnäs. 

zappers

Extra ”Cheddar Zappers”, som är avlånga, friterade ostbollar med jalapeños. Mums.

Sedan försökte jag att inte äta mig mätt och bli hypertörstig på de obligatoriska popcornen som serveras medan man väntar på maten.

Maten kom äntligen och jag tog lyckligt en bild för att skicka till familjen så att de skulle få veta hur bra jag hade det.IMG_0790

Och så pulade jag in ett gäng påmmfritt i munnen, kletade runt med dippsåsen och tog en tugga på en Cheddar Zapper.

– PFOIIIINNNG! sa zappern och sprutade med full kraft en vätskestråle rakt upp i min högra näsborre.
– Va? sa jag och rynkade pannan medan jag stirrade ner i maten som hade attackerat mig.

Den var halvfryst … jättetillagad på utsidan, fullständigt olagad på insidan.

– Ursäkta … sa jag till en förbispringande servitör. Ska den här vara varm?
– Ja…
– Det är den tyvärr inte.
– Oj. Vänta.

Servitören hastade iväg till köksluckan och kom strax tillbaka med en skål.

– Ge mig dem (alltså the Cheddar Zappers) så ska jag …

Jag plockade upp dem från tallriken och lade dem i den framsträckta skålen. Servitören och skålen försvann. Då blev jag lite misstänksam, och tyvärr, tyvärr, lyfte jag på locket till min hamburgare. Som efter först okulär besiktning, sedan efter lätt palpation befanns vara … på sin höjd lite ljummen.

Faaan.

pacman

Jag vägde för- och nackdelar och bedömde hur min egen hunger stod sig i jämförelse med läbbigamatkänslan samt beslutade mig för att göra ett snabbt Pac Man-liknande snitt i burgaren för att verkligen säkerställa att ytkänslan var korrekt uppfattad: att hamburgarn inte var varm. 

Tyvärr stämde det.

– Ursäkta! sa jag till en servitris. Jag ber verkligen om ursäkt, men hamburgaren är inte varm …
– Nämen. Får jag känna på den? Vi kommer ju ändå att slänga den, så …
– Ja, varsågod och känn!
– Oj, men oj, ja, sa servitrisen med sina fingrar inne i min hamburgare. Oj, den är inte … hm. Du får en ny.

Servitrisen tog hela tallriken och gick iväg. Ungefär tio minuter senare kom servitören med … med … öh … vanudå? Samma tallrik? Underligt. Med samma mat? ”Vad konstig portionen ser ut!” hann jag tänka innan jag tappade hakan av förvåning.

Det var exakt samma portion.

Det var samma halvätna – nu ljumma – och mjuka påmmfritt, samma utkletade cole slaw, det var samma sönderskurna hamburgare, fast nu lite mer stekt.

– Ursäkta, sa jag till servitrisen. Jag är verkligen inte så petig vanligtvis, men nu har du ju haft dina fingrar inne i min hamburgare, och nu sitter jag här med exakt denna hamburgare. Den är varmare, men det känns inte riktigt b…

– MEN JAG SA JU TILL HONOM ATT HAN SKULLE TA EN NY!

Servitrisen bad om ursäkt och högg min tallrik och jag hörde henne på håll säga ”jag sa ju att jag hade haft mina fingrar i burgaren!” till kökspersonalen.

Ytterligare kanske tio minuter senare fick jag en ny portion. Som var okej. Men det här med att vara besvärlig kund och att tjafsa och klaga är faktiskt inte alls särskilt trevligt. Sedan åt jag inte ens upp all mat, vilket inte alls stämmer med min matpersonlighet.

Jag fick 20 % rabatt på priset för debaclet. Jag svälter verkligen inte; det är på intet sätt synd om mig. Men nästa gång går jag fan på Donken istället.

Gonatt!

natt_train

Det här med nattågen ser jag faktiskt fram emot; jag tror att jag kommer att gilla det.

{ 79 comments }

Vi testar: syns jag?

by Lotten Bergman on 30 oktober 2015

(”Jag” är alltså bloggen som talar efter den stora flytten till nytt webbhotell.)

– Prosit! nös jag i de nya lokalerna.
– Men tyst, du kan inte tala, sa Lotten till mig.
– Jag talade inte, jag nös, svarade jag.
– Men när man nyser låter det ATTJO, det där med prosit kommer liksom inte i nysn… protesterade Lotten snabbt.
– Spelar väl ingen roll, jag kan ju inte prata, sa jag och satte mig bekvämt för att invänta folkets jubel när Lotten nu vill ha medlidande med dessa utlagda bilder.

1.
Dagens däckbyte gick bra, men båda bilarna har ett dåligt hjul var. Då måste man köpa 2X2 nya däck för minst tusen kronor styck, annars kommer fabror polisen och rynkar pannan.

tumeupp

2.

Den ungefär nio år gamla Disco gick och dog och ersattes snabbt med en ännu inte namgiven en, som varken har lampa eller torkning. Back to nature!

3.
Diskmaskinsinstallatören Krister har en pirra som tillverkades 1965!

pirra

Vilken skönhet!

Fast särskilt synd om Lotten är det inte. Kolla vad hon åt igår:

ostron

Slibbeslabb!

 

{ 85 comments }

I väntan på flytten till annat webbhotell: ovanlig mat!

oktober 29, 2015

Bloggflytteriet som kommer att skapa förfärlig oreda och kapa bilder, placera alla kommentarer i bakvänd ordning och förmodligen göra mig fullständigt galen, kommer att ske från fredag kl 09:01. Till dess måste vi ju roa oss med andra ting. Mat! Många äro skolloven med tema här i huset. Vi har t.ex. haft tema B (basket, […]

Läs hela alltet →

Familjen Bergmans recept på köttfärssås

januari 14, 2015

Jag har just nu en skrikande Tjugoåring i köket. Hon är inte kompis med fiskgrytan, så då hjälper det väl om man skäller ut den? – DU ÄR TRÅKIG! TRIST! FUL! SÄG NÅT! Spanjoren i huset försöker just nu mildra grytilskan genom att hälla ett paket fryst chili i maten, för då brukar det bli […]

Läs hela alltet →

Dumma sparrisen!

maj 2, 2014

Det har varit prat om sparris i kommentatorsbåset. (Alla vet inte det, men det händer en hel del bland kommentarerna. Man kan till exempel få sin beskärda portion av rimmad och orimmad poesi mellan ekivoka skämt och väderrapporter. Jomenvisst.) Kommentatorskan Pysseliten odlar egen sparris (som igår begravdes i snö) och vet att berätta att grön […]

Läs hela alltet →

Filmtajm med påskmat

april 16, 2014

Alla fem barnen är hemma på påsklov och jag sitter mest och tindrar med ögonen och lägger huvudet på sniskan av pur lycka. Nittonåringens nittonårige, spanske basketspelare till fästman är här han också, så nu har jag sex barn. Vi har hittills under lovet spelat en farlig massa basket, ätit ohemult stora mängder mat, bakat […]

Läs hela alltet →

Jag och mitt utvecklingssamtal

april 12, 2014

Jag vet ju numera hur man hanterar dem – utvecklingssamtalen. Man säger jaha och jaså samt just det. Sedan får man tänka efter och komma på ett schablonmässigt mål som ska uppnås till nästa samtal. Målen kan formuleras så här: – Ska försöka att inte bli besviken över betyget A-. – Ska inte få de […]

Läs hela alltet →

Typisk torsdag?

april 10, 2014

Under alla mina år som föreläsare har jag flängt runt till t.ex. Stockholm, Sollefteå, Kiruna, Umeå, Malmö, Karlstad, Örebro, Luleå samt Schweiz, Italien och Finland. Men inte någon gång har jag i min hemstad fått föreläsa för annat än pensionärer och studenter (extremt billiga föreläsningar, nästan gratis faktiskt, åååå vilken fin människa jag är) – […]

Läs hela alltet →