mat

Dumma sparrisen!

av Lotten Bergman den 2 maj 2014

sprudlande-sparrisDet har varit prat om sparris i kommentatorsbåset. (Alla vet inte det, men det händer en hel del bland kommentarerna. Man kan till exempel få sin beskärda portion av rimmad och orimmad poesi mellan ekivoka skämt och väderrapporter. Jomenvisst.)

Pysselitens sparris. http://pysseliten.blogspot.se/2013/05/lordagstema-fornojsamhet.htmlKommentatorskan Pysseliten odlar egen sparris (som igår begravdes i snö) och vet att berätta att grön och vit sparris är samma samma, men odlingssättet varierar medan kommentatorn Örjan vet att man måste skala sparrisen vid roten innan den kokas och att man kan ha hollandaisesås eller annat till. Skogsgurra köper sin sparris i Tyskland, och får då en skalare till, Annika är grön av sparrisavund och Ökenråttans Lille make är blek som en sparris efter en hemsk sjuka.

vitsparrissasuce

Själv köper jag min sparris i buntar med gummiband från Coop eller Lidl. Sedan gör jag inget annat än konstaterar att den är grön och humpar ner den i en stekpanna med försvarliga mängder smör, peppar och salt. Om jag har öppnat en flaska champagne, häller jag gärna sådan på.

sparrisismor

Vilket var exakt vad om hände nu ikväll. Med den enda skillnaden att jag just denna kväll åt ohemult stora mängder sparris. Säkert en 20–30 stycken.

– Gottigottgott! tjoade jag till resten av den oförstående familjen som inte alls ville ha förrätt utan spara magutrymmet till all tacoköttfärs som höll på att stekas.

Och sedan hände något. Jag vet inte vad och har inte varit med om det förut, men allt smakade vitkål. Tomaterna, salladen, läsken, köttfärsen, tortillan – allt var faktiskt inte gott.

– Ge mig en karamell! Blärk! Fly mig en apelsin! Å fy bövelen!
– Men mamma varför åt du så mång…
– CHAMPAGNE! JA! Hm. Lite smaklös, men okej. En gurka! Å HUUUUUUU!
– Det är nåt med sparris och kiss, vad är det det ska lukt…
– GUACAMOLEN! Ja! Den smakar något!
– Här, ta lite gräddfil!
– USCH! Gräddfilen smakar som det vita på apelsinen!

Skärmavbild 2014-05-02 kl. 23.21.32Inget smakade gott och allt påminde väldigt mycket om när jag åt pinjenötter och inte kunde dricka rödvin på 18 månader. Jag provade godis, rent socker, kakor, frukt och vodka; allt smakade antingen ointressant eller vitkål.

Nu ligger jag här och känner  mig lite halvhungrig när klockan närmar sig midnatt och husets invånare börjar förbereda sig på tandborstning. Eftersom inget smakade gott, åt jag för lite till kvällsmat, förstås.

Men tala inte om det för kvällstidningarna!

 

{ 65 kommentarer }

Filmtajm med påskmat

av Lotten Bergman den 16 april 2014

Alla fem barnen är hemma på påsklov och jag sitter mest och tindrar med ögonen och lägger huvudet på sniskan av pur lycka. Nittonåringens nittonårige, spanske basketspelare till fästman är här han också, så nu har jag sex barn. Vi har hittills under lovet spelat en farlig massa basket, ätit ohemult stora mängder mat, bakat kakor tills sockret tog slut och tränat lite mer basket. Nu kommer några dagar när man enligt traditionen ska lugna ner sig och äta ägg. Och se på film!

Jag hittade en liten lista som jag gjorde för länge sedan, som jag tänkte att även ni kunde få fundera över:

1. Min första filmupplevelse: Hugo & Josefin (1967) med Beppe. Någon åt ett helt ägg, annars minns jag inget.

”Någon” äter ägg.

”Någon” äter ägg.

2. Min största filmupplevelse (som liten): Bugsy Malone (1976) med Jodie Foster – på en bio i London.

3. Min värsta filmupplevelse någonsin: Jag var superkissnödig under hela Pretty Woman (1990) och kunde inte förmå mig att gå på toa utan led bara, sittandes med benen i kors – och mindes därefter ingenting av filmen.

Nope, minns ingenting.

Nope, minns ingenting.

Under den senaste månaden har vi gillat två filmer lite mer än andra: About Time och Gravity, som vi kan rekommendera varmt till alla mellan 10 och 50 år. Eftersom förbudet mot nöjestillställningar på långfredagar togs bort redan 1972, kommer vi att titta på film och få fyrkantiga ögon just på fredag – men vad har ni att föreslå? Helst något nytt, gärna HBO Nordic och gärna Netflix – eller Filmtoppen. (Gammelfilmer går också bra, men jag misstänker att vi har sett rubbet.)

Och så vill jag så gärna ha påskmatstips! (Jag har än en gång fastnat i gamla ruttna matrutiner.) Fast egentligen skulle jag kunna nöja mig med att äta blott ägghalvor med gott klet på toppen.

r-ROTTEN-JOE-BUGLEWICZ (1)

{ 57 kommentarer }

Jag och mitt utvecklingssamtal

av Lotten Bergman den 12 april 2014

Om en stund förstår ni att den här bilden är relevant – på en BMI-nivå i alla fall.

Om en stund förstår ni att den här bilden är relevant – på en BMI-nivå i alla fall.

Jag vet ju numera hur man hanterar dem – utvecklingssamtalen. Man säger jaha och jaså samt just det. Sedan får man tänka efter och komma på ett schablonmässigt mål som ska uppnås till nästa samtal. Målen kan formuleras så här:

– Ska försöka att inte bli besviken över betyget A-.
– Ska inte få de andra eleverna att skratta under lektionerna.
– Ska försöka att låta andra i klassrummet komma till tals och inte räcka upp handen så fort jag kan frågan.
– Ska försöka få matteläraren att ge mig svårare uppgifter.
– Ska lämna in läxorna i tid.
– Ska inte komma till skolan i sista sekunden.
– Ska inte säga emot läraren NN.

Eller mer petitessiga:

– Ska öva extra på sjuans tabell.
– Ska träna mer på engelsk stavning än svensk.
– Ska anstränga mig mer på gympan när det är dans.
– Ska äta frukost.

Men nu är det inte barnen som har utvärderats utan jag. Den vårdcentral som jag tillhör, kallar sympatiskt nog alla 40- 50- och 60-åringar till hälsokontroll och eftersom jag njuter vansinnigt av att fylla i enkäter och kryssfrågor, högg jag direkt. Testets första del bestod av

  • ett frågeformulär med fokus på utbildning, socialt stöd och nätverk, arbetsmiljö samt mat-, motions- och rökvanor
  • mätning av midjemått (85 cm), längd (173 cm) och viktkontroll (69 kg)
  • glukoskontroll (4,4 millimol per liter)
  • mätning av LDL-kolesterol (3,67 millimol per liter)
  • systoliskt och diastoliskt blodtryck sittande med 5 minuters vila mellan två mätningar (115/70 båda gångerna)
  • blodprover.

Andra testet var ett samtal med en sjuksköterska som hade utvärderat mina resultat. Eller … borde ha utvärderat mina resultat. Hon plockade fram mina papper och bad om ursäkt för att hon inte hade fört in uppgifterna i datorn och så fick jag läsa ur mina papper medan hon förde in uppgifterna och glömde trycka på ”spara” och så gjorde vi om alltihop igen. Och så började hon berätta för mig om Ayurveda – den indiska läkekonsten som skulle kunna få mig på fötter igen eftersom jag var i så dåligt skick. Eller … vänta nu.

Jag mår ju bra.

– Ayurveda, grönsaker, fisk, inte kött, mera grönsaker och fisk och träna magen och träna magen och oj vad du måste träna magen.
– Va?
– Åttifem centimeter! Gränsvärdet kommer strax att sänkas till 77 cm! Läs den här boken och den här och den här.
– Va? Men titta på mig! Min midja går ju i alla fall inåt.

Jag reste mig till och med upp och drog upp tröjan och visade upp min midja som än så länge faktiskt är en midja – men jag lider tydligen av ”lätt bukfetma”.

midjematt

– Ja, på utsidan, men det är fettet på insidan som är det farliga. Ayurveda, grönsaker, fisk, inte kött! Ayurveda, grönsaker, fisk, inte kött!
– Men hur kan det här vara något att vara bekymrad över när det är inom de nuvarande gränsvärdena och alla prover visar att alla mina värden inklusive blodfetterna och min träningsdos är alldeles perfekta och det enda som egentligen är fel är att jag bara äter fisk en gång i veckan?
– Ayurveda, grönsaker, fisk, inte kött! Lake är en billig fisk!

Till slut hummade jag bara jo, ja och javisst och när det vankades sammanfattning fick jag fylla i en ”stjärnprofil” där det är bäst om man har sina resultat inploppade ytterst på den här bilden som inte på några vis ser ut som en stjärna. (Klicka för förstoring.)

Claes Lundgren har skapat denna stjärna. Mhrnnfff.

Claes Lundgren har skapat denna ”stjärna”. Mhrnnfff.

På listan över mina mål kunde jag inte minska min måttliga alkoholkonsumtion eller den obefintliga rökningen eller öka den fysiska aktiviteten och jag vill verkligen inte minska i vikt. Däremot lovade jag att förbättra mina matvanor och skrev (under övervakning) på mitt utvärderingspapper att jag lovade att äta mer fisk och grönsaker.

– Nu, barn, blire fiskpinnar tre gånger i veckan!
– Yay!

{ 54 kommentarer }

Typisk torsdag?

av Lotten Bergman den 10 april 2014

Under alla mina år som föreläsare har jag flängt runt till t.ex. Stockholm, Sollefteå, Kiruna, Umeå, Malmö, Karlstad, Örebro, Luleå samt Schweiz, Italien och Finland. Men inte någon gång har jag i min hemstad fått föreläsa för annat än pensionärer och studenter (extremt billiga föreläsningar, nästan gratis faktiskt, åååå vilken fin människa jag är) – förrän idag! Jahooo!

Eftersom jag skulle föreläsa ”hemma”, gick jag upp i helt vanlig tid och tog det lugnt (man ska inte jäkta, det vet ni väl) och drack mitt te och åt min filmjölk och pratade med barnen. I vasken stod gårdagens gryta med en trevlig lapp:

Lysande. Julian (”Juli”) är min spanske svärson och i fortsättningen vill jag ha gula notisar på alla odiskade kastruller.

Lysande. Julian (”Juli”) är min spanske svärson och i fortsättningen vill jag ha gula notisar på alla odiskade kastruller.

När det var dags att köra till föreläsningen, körde jag till föreläsningen ba. Så enkelt, nimmt, lätt och fantastiskt skönt att få jobba i sin egen stad! Eh … eller. Jo. Hrrrm. Det hade ju kunnat vara på det viset. I själva verket gick det till så här:

  1. Jag klev in i bilen.
  2. Jag körde till Bolinder Munktell-hotellet där konferensen skulle äga rum.
  3. Jag letade efter parkeringsplats samtidigt som jag trevande grävde i ryggsäcken efter något.
  4. Jag insåg att datorn var kvar hemma.
  5. Jag sprang in på hotellet, hittade arrangörerna, flåsade att jag hade glömt sladden (vet inte varför, det var bara fel ord som flög ur munnen), sprang ut till bilen igen och körde hem.
  6. Jag hämtade datorn och körde tillbaka till hotellet och parkerade på helt fel plats och sniskan.
  7. Jag sprang in till arrangörerna och kopplade in datorn och bad om ett glas vatten.
  8. Jag spillde ut hela glaset med vatten.
  9. Jag sprang ut till bilen och körde iväg till en vettig parkeringsplats.
  10. Jag sprang till föreläsningslokalen för tredje gången på bara en halvtimme.

Och så föreläste jag i lugn och ro för ett gäng chefer som var hur fnittriga och frågvisa som helst. Perfekt.

Efter strömmingslunchen (med hotellpersonal som inte hade koll på brickor, bestick, servetter och kösystem – en enda kö till all mat är SÅ 1973) gick jag 200 meter till en helt annan föreläsningslokal där jag fick tala inför ett jättestort gäng ”aktiva seniorer” som liksom jag hade koll på innan/före, han/honom, de/dem och Luleå/Piteå.

Två av de aktiva seniorerna och en halt basketspelare.

Två av de aktiva seniorerna och en halt basketspelare.

De var om möjligt ännu fnittrigare än cheferna, varför jag efter föreläsningen flöt iväg på små rosa moln för att kasta mig på tåget mot Stockholm eftersom det vankades champagnemingel på Språktidningens redaktion … där jag hittade en fantastisk tavla.

PSYKET. Och så har den råkat trilla omkull och gå sönder! Och den är jättedammig! Oh the trippel-irony! Det är ju jättekul!

PSYKET. Och så har den råkat trilla omkull och gå sönder! Och den är jättedammig! Oh the trippel-irony! Det är ju jättekul!

Där träffade jag Lingvistbloggen, Rikstermbanken, en massa skribenter och föreläsare samt den förtjusande Bo Löfvendahl. I alla fall tror jag att han är förtjusande för maken till poppis person har jag då sällan varit med om. Alla kastade sig om halsen på honom och ville växla några ord och jag var tvungen att tackla omkull några kvinnor för att få en syl i vädret.

På plats var även Lisa Förare Winbladh, som släpade fram en mängd olika karlar som jag borde prata med. Under en karlfri paus visade hon mig en punkt mitt på huvudet som man ska trycka på för att uppleva något som liknar berusning. Jag tryckte allt vad jag kunde på hennes punkt tills hon sa ”nä hörru, nu går vi på supé runt hörnet”.

”Runt hörnet” visade sig vara ”Rolfs kök”, som är bland det hippaste och trevligaste man kan gå till.

Inredningen är gjord av the Jonas Bohlin, varför allt är i brutalstil och stolar samt salt- och pepparkar hänger uppåt väggarna.

Inredningen är gjord av the Jonas Bohlin, varför allt är i brutalstil och stolar samt salt- och pepparkar hänger uppåt väggarna.

Bröna spetsades på sextumsspik.

Bröna spetsades på sextumsspik.

Lisa och jag försökte berätta vilket vin vi ville ha, men kyparen misstog oss för ett par damer och gav oss helt fel sorter, så vi tackade nej till tre viner innan det rätta kom in. (Jag var till och med ännu kräsnare än mitt sällskap och kan snart inte kalla mig rumsren såsom jag larmar och går på, tappar bestick och mobiler och äter med kameran i tallriken.)

Vi beställde grisöron samt en tallrik full med kött och avslutade med en brinnande julpudding. Man skulle hälla kolasås på, men det gör jag minsann inte under annat än pistolhot eftersom kolasås faktiskt alltid smakar pyton.

Naturligtvis kom krogägaren Johan och hälsade, och tillsammans beslutade vi att han skulle köpa ett slott i Skottland och bjuda in mig ett par gånger per år.

Grisöron och en sås på senap och pickles.

Grisöron och en sås på senap och pickles.

Efterrätten brinner upp!

Efterrätten brinner upp!

Nu sitter jag bara och rapar på tåget hemåt.

{ 31 kommentarer }

På en hotelltoa i Luleå …

november 19, 2013

… finner jag att man från tronen kan se på tv utan problem, vilket är viktigt eftersom vi måste älta taktiken inför kvällens avgörande match mot Portugal. Det är nästan lika fint som i fyrklöverhusen i Lund, där man kan sitta på toa och röra om i grytan på spisen. (Man kan förvisso även bli […]

Läs hela alltet →

Den hemlige pastakonstnären

november 6, 2013

Jag hörde talas om en italiensk pastakock som i sin helt vanliga lägenhet här i Eskilstuna hade inrett ett rum till pastalaboratorium. Sådana tokerier måste ju undersökas – studiebesök here I come! Tänk om jag kunde inreda ett av barnrummen till basketsanatorium! Eller tänk om jag blir galen och bygger om vardagsrummet till ett hajakvarium! […]

Läs hela alltet →

Ägg och lök

april 29, 2013

Ibland tittar jag på löken som jag hackar, och så säger jag barskt till den: – Men sluta! För jag begriper inte varför den har utrustat sig med en gråtgas. Handlar det om självförsvar eller konflikts(l)ökeri? Om löken hade uppfunnits idag, hade man tvekat länge efter den obligatoriska genomläsningen av bruksanvisningen. Det kunde ha stått […]

Läs hela alltet →

Dåtid, historiegeneraliseringar och ägg i vattenglas

februari 10, 2013

Det verkar som om jag har snöat in lite på dåtid, nostalgi, minnen och forna tiders ljuvligheter. Jag triggades nog av ett inlägg på en blogg, där jag inte kände igen mig. (Man kan visserligen hävda att jag inte var med på 1930- och 40-talen och att jag därför kanske skulle ta och knipa igen […]

Läs hela alltet →

Tips på festlig helgmat som dessutom är läcker

februari 9, 2013

I mina samlingar har jag nu hittat en sladdrig Läckert till förrätt och vickning, där man talar om att den läckra maten naturligtvis kan användas även till hela måltider. Men framför allt är allt väldigt läckert. De läckra recepten är gjorda av Göran Helleblad, A-M Lautmann, Margareta Persson, Astrid Rejnholm, Åke Söderqvist, Verner Vögeli m.fl., där man […]

Läs hela alltet →

Myten om haggis

januari 26, 2013

– Äta myrer? – Kittlar dödsskönt i kistan! Jamen självklart äter man myror om det inte finns ostbågar. Eller absolut inget annat att äta. Och självklart åt man rutten sill förr i tiden eftersom det inte fanns tacos. Framför allt begriper jag att man åt inälvor i högre utsträckning – varför slänga bort ätbara ting […]

Läs hela alltet →