Lund

Den mystiska konserten som kanske inte ägde rum

av Lotten Bergman den 1 mars 2014

Igår berättade jag om hur Rod Stewart slarvade och stökade omkring i Lund med sin kompis Ron Wood och de andra i The Faces. Detta för att jag vill att alla ska stötta ett fantastiskt bokprojekt som ännu inte kan påbörjas eftersom det saknas finansiärer och ingen av de inblandade har en rik faster som ligger på sin dödsbädd.

Ni som är trötta på att läsa bokstäver, kan kolla här:


Ni andra kan hoppa över filmen (som måste ses till sista sekunden) och istället gå hiiiiiit och betala en liten peng.

Men nu till konserten som försvann!

Det var en gång ett band som hette Geordie (som betyder ’person från nordöstra England’). De lät så här:

Sångaren, som ser ut att ha placerats i ett trevligt landsortsarkiv, låter förstås bekant? Jomenvisst, det är ju Brian Johnson, som sedan 1980 är sångare i AC/DC.

Brian Johnson och Angus Young i AC/DC.

Brian Johnson och Angus Young i AC/DC.

Men det hör alls inte hit. Jag ville faktiskt bara få tillfälle att lägga upp en Geordie-låt. Moving on!

Den 3 maj 1974 skulle Geordie lira på Olympen i Lund. Det gjorde de till yttermera visso och många minns konserten med glädje och glam samt pip i öronen.

picture-13

Här till vänster finns ytterligare bevis för de eventuella tvivlarna: tidningsannonsen ur SDS. Och se där – Thin Lizzy skulle vara förband! Så fantastiskt – och ännu ett exempel på hur ett förband kan växa och gå om huvudattraktionen.

Men … på den officiella fan-sidan för Thin Lizzy så står det ett frågetecken efter just detta gig. Och ändå är det hur lätt som helst att hitta hundratals ögon- och öronvittnen som med bestämdhet hävdar att de var där. Mystiskt. Petter Lönegård ställde en fråga på Facebook och ifrågasatte konsertens existens. Och fick ett blandat mottagande:

– Jag var där!
– Det var underbart!
– Nej, Thin Lizzy splittrades kvällen före och ett surt danskt band hoppade in!
– JA! Och jag blev jättebesiken!
– Nej! Jag minns konserten! Thin Lizzy var där!

Thomas Johansson på EMA-Telstar och arrangören Julius Malmström hävdade bestämt att Lizzy verkligen var där på Olympen och att de spelade precis som de skulle. Men något kändes fel.

Häromdagen var Petter nere i Julius’ arkiv och plockade fram den aktuella pärmen med kontrakt och sådant från 1974. Och se på fan! Där låg

  1. ett pressmeddelande där man beklagar att Thin Lizzy inte kunde spela
  2. en propå till Länsstyrelsen att artistskatt inte behövde utbetalas
  3. en notering om att det vikarierande bandet Zig Zag hade fått 1 000 kr för besväret.

Den konsert med Thin Lizzy som folk minns var alltså en av de senare – 1976,  1979 eller 1982. Inte 1974.

Själv är jag till 100 % övertygad om att jag spelade i basketlandslaget runt 1983, att jag kom in på Scenskolan 1984 och att jag var på både Bowies och Queens alla framträdanden i Sverige.

(Pip-Petter i filmen ovan har säkert försökt få Rod Stewart och Brian Johnson att sponsra, men de är upptagna med annat. Rusa hit, vetja.)

{ 34 kommentarer }

Varför Rod Stewarts halsband ligger i Lund

av Lotten Bergman den 28 februari 2014

I dessa Eklandska tider (obegripligt) är jag listig som sätter hennes ex Rod Stewart i rubriken, förstår ni. Med en ekivok twist, jahadå. Man är väl inte dum.

I Lund finns förutom snirkliga gator, studenter och en ännu icke omkullvält domkyrka även av betong stöpta fulhus från 1970-talet. Som i vilken annan stad som helst. En av betongklumparna heter Sparta (f. 1971), och där skulle uppåt 600 studenter bo och där skulle Lugis handbollslag spela sina matcher i en alldeles nybyggd hall och där skulle man kunna äta, handla, laga mat i storkök och … ptja, kunna göra allt.

Brutalbetong designad av Bengt Edman.

Brutalbetong designad av Bengt Edman.

Tyvärr hade någon inte kollat med Handboll(s)förbundet, så måtten mellan planen och läktarna stämde inte med reglerna; handbollshuliganerna hade kanske kunnat stjäla klisterburkarna. Alltså kunde den annars alldeles utmärkta planen inte användas. Ritsch, ratsch fillibombombom kom någon på att nu bygger vi om detta till en konsertlokal. Denne någon heter Julius Malmström.

(Nu får många något milt i blicken, en tår i ögat och känslan av varm gröt i hjärtetrakten. Denne Julius är nämligen mannen, myten, legenden och den som tillsammans med Finn Alberth presenterade nya band i Diskotaket i tv.)

Konsertlokalen fick namnet Olympen and the rest is tyvärr history för numera är den ombyggd till ett jättegym i två våningar. När byggarbetarna bröt upp det gamla konsertgolvet hittade de både den gamla handbollsplanen och konfetti från Kisskonserten 1976.

Men vänta – vad hände under alla konsertåren? Några obskyra band kom förstås och lirade: Paul McCartney & Wings, Black Sabbath, Kiss, Queen, Depeche Mode, The Clash, ABBA, Bette Midler, Alice Cooper, Roxy Music, Miles Davis, Slade, Sweet, AC/DC, The Faces, Patti Smith, The Jam, T. Rex, Lou Reed, David Lee Roth, Bo Diddley, Elvis Costello, Status Quo, Frank Zappa, Eurythmics, Human League, Bob Dylan, Herbie Hancock, The Ramones, Eric Clapton och The Kinks. Bara som ett exempel på några.

Petter Lönegård i Lund berättar om Macca-konserten (trots att han är lika gammal som jag och 1972 ju bodde i Böda på Öland):

”Den 11 augusti 1972 stod Paul McCartney & Wings på scen, biljetterna kostade 25:-, bandet kom i en fint egenmålad dubbeldäckare, bodde på Grand och tyckte det var kul att det på Olympen fanns en bastu bredvid omklädningsrummet, som ju fungerade som loge. Efter giget blev det bastubad och lurifaxen Paul tvingade in Julius, tidstypiskt iklädd afghanpäls, in i bastun för att kontrollräkna gaget två gånger.”

Wingsbussen parkerad utanför Julius skivaffär på Gråbrödersgatan.

Wingsbussen parkerad utanför Julius skivaffär på Gråbrödersgatan.

Själv var jag ju en basketnörd som tillbringade helgerna med bollar och inte med musik, så mina konsertminnen är ytterst få och bara en enda gång var jag på Sparta för att lyssna på konsert – Thomas Di Leva, som drog så liten publik att vi fick vara inne i restaurangen och inte i konsertlokalen. Men min djefla man, han som stage divar, spelar gitarr och kan skriva bokstäver trots att Maria Callas sjunger i hans öron, han var på Olympen en gång när vi bodde i en studentlägenhet ett stenkast från Olympen (Michael Hansens Kollegium). En kompis på korridoren som var en överdängare på slap bass – doing, dumbadumba-pwoang – sa: ”hänger du med på Level 42?”. Min då blifvande djevla man tänkte ”näeeeeh, öööh, näääää”, men sa ”okej”.

Några timmar senare kom han inhoppande i vår lägenhet svettig, hög som ett hus (så nykterist han är) och kunde inte sluta härma den där jädra basistens tumviftande.

Hade han tagit en bild, hade den sett ut exakt så här.

Hade han tagit en bild, hade den sett ut exakt så här.

Julius Malmström har ännu inte gett ut sina memoarer, men måste ju förr eller senare göra det. För annars får vi ju aldrig veta att  han

  • fick smuggla in Alice Coopers pytonorm via Helsingborg eftersom de var mindre nogräknade där än i Malmö
  • bjöd Dr Hook på ärtsoppa på Malmö Nation
  • skickade den stenhårda managern Chip Monk till en studentspexuppsättning av Tycho Brahe för att Bette Midler skulle få uppträda på Olympen
  • lät vakterna under de sista låtarna öppna dörrarna för alla som inte hade fått biljetter.

Och nu till Rod Stewarts halsband, som sedan 1974 ligger i Lund. Petter Lönegård berättar att Faces ”ölade sig genom pubar, arenor och turnéer som bara engelsmän från arbetarklassen har fysik för att göra utan att dö”. Lennart Persson (recensent på Arbetet) har berättat:  ”Killarna nästintill slogs på scenen, var stupfulla och snubblade sig igenom låtarna. Ian McLagan gav sig på flygeln med hammare och publiken buade när bandet, helt logiskt, vägrade göra extranummer.”

faces

Julius var förtvivlad – flygeln var ju bara lånad, limousinen som bandet tapetserade med alla till buds stående kroppsvätskor var ju också lånad. Bandet hade dessutom supit upp sitt gage och till slut fick Roddan helt enkelt ta av sig sin guldkedja och lämna i pant. Och inte har han löst in sin skuld än: hemma hos Julius Malmström ligger Rod Stewarts halsband än idag.

The Ron och the Rod, fast ett år senare och med en annan guldkedja.

The Ron och the Rod, fast ett år senare och med en annan guldkedja.

Detta och många andra minnen och en miljard bilder vill Petter Lönegård samla i en bok, som än så länge saknar finansiering. Detta gör jag sällan – men nu jävlar: gå in häääär och hjälp till med en liten slant (30 kr?) eller förboka ett ex av boken. Eller betala en jättestor peng och muta Petter att ta med bilder av just det band som du gillar mest. (Vet inte riktigt om det funkar på det sättet, men man kan ju alltid testa.)

picture-13

Fortsättning följer: jag kommer att inom kort även berätta om den mystiska konserten som folk tydligt och klart minns att de har varit på, men som faktiskt (nog) inte har ägt rum trots att till och med Julius minns den.

{ 64 kommentarer }

Dammsugaren som sög

augusti 26, 2013

Min plan var att på denna plats lägga ut ett synnerligen välformulerat inlägg om Sovjetunionens utbredning och fall och då ställa det hela i relation till en viss statys tillkomst och sedermera borttagande samt återkomst och kalla det hela för en alligatorallegori. Men jag fastnade i ett virrvarr av curlande för de två äldsta barnen […]

Read the full article →

Med salt i fickorna

april 28, 2013

Nu har vi checkat ut från detta inte alls mögliga hotell, i folkmun kallat ”det fula hotellet”, men som egentligen heter Elite Hotel Ideon, och som ligger hela fem minuters taxiresa från centrum – i mina gamla barndomstrakter på Norra Fäladen. Inget mögel. Sköna sängar. Vattenkokare, fön och strykjärn i varje rum. Mjuka mattor och […]

Read the full article →

På väg till Lund för att gå på fest

april 27, 2013

Jag har under denna dag lyckats färga mina ögonbryn lite för mycket och spillt en hel kopp te över mig, så nu är jag lugn. I genomsnitt händer bara två sådana klanterier per dag, så nu kommer jag inte att riva sönder nylonstrumporna, trampa av klackarna, dricka för mycket champagne eller gå in i fel […]

Read the full article →

Jag njöt av våren i Lund och Helsingborg, men fryser nu ihjäl!

april 20, 2012

Har ni sett filmen om upptäcktsresande till Nordpolen? Max von Sydow som fryser i en luftballong? Folk som går vilse på Grönland eller som fryser ihjäl strax utanför hytten som de är på väg till i de norska fjällen? Well, that’s me. Ser ni det mörka hålet där borta i bakgrunden på nedanstående bild? Det […]

Read the full article →

På fest med Timbuktu

november 13, 2011

Ni ser framför er hur jag sitter och skålar med Timbuktu, va? Han kisar lite med ögonen som på bilden här intill och så minns vi tillsammans lukten i omklädningsrummen på Tunaskolan i Lund, där han har gått och jag har spelat basket. Eller så ser ni framför er hur jag av någon underlig anledning […]

Read the full article →

Sorg i Göteborg – morgonstund i Lund

september 24, 2011

Igår trivdes jag så bra i Göteborg och med människorna där att jag tänkte ”alla städer borde vara som Göteborg”. Så fort man ser lite förvirrad och tveksam ut, kastar sig folk fram och säger ”nej, du ska ta tvåan” eller ”skicka GV till 72450” eller ”vill du ha hjälp?”. Utanför Bokmässan stod polispiketer så […]

Read the full article →

Mummel i Lund

november 17, 2010

Jag ligger i Lund och lyssnar på grannarnas borrmaskiner. Det är lite synd, för min vana trogen var jag uppe till mittinatten igår och skulle hemskt gärna sova förmiddag som en annan pascha. Artonåringen och jag träffas till frukost, lunch och kvällsmat så strängt taget ser jag honom bara med mat i munnen. Igår antog […]

Read the full article →

Domkyrkouret i Lund

november 10, 2010

När man står på stora fötter och stadiga ben i nuet och skådar in i framtiden, är den suddig som av vaselin och damm på en gång. Det går ju inte att se ett jota! Om man då vänder sig om och skådar historien bakom, ser det – för mig – ut som ett alplandskap. […]

Read the full article →