litteratur

Nobelpriset i litteratur är ju som Melodifestivalen

av Lotten Bergman den 9 oktober 2014

– Määääh, jag har inte hört nån av låtarna. Men det är jähättedåligt alltihop.

– Nej, jag har inte läst någon av de senaste 20 Nobelpristagarna. Men de är definitivt helt obegripliga.

Fast allt hallabaloo runt omkring är ju alldeles fullt av både konfetti och backstabbing (hjälp mig gärna att hitta ett svenskt ord) som engagerar och hetsar upp oss. Därför får ni här och nu mina tre tips till pristagare – förmodligen alldeles åt pepparn allihop, men va fan.

ngugi-wa-thiong_oNgũgĩ wa Thiong’o [GU-gi wa-ti-ONG-go] eller – om man ska vara korrekt och kan sin fonetik och dessutom påpekar att det är uttalet när en anglofil försöker sig på namnet –
[əŋgu:´gi wɔθ:ɔ´ŋou].

Ngũgĩ är lika gammal som Lill-Babs (f. 1938), vilket lätt för associationer till hans pjäs Ngaahika ndeenda (1980; ”Jag gifter mig när jag vill”), som ju i sin tur för associationer till ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?”. Han har 27 syskon, kan prata svenska eftersom han har pluggat här uti mörka Norden och har dessutom precis som Bob Marley ett barn i Sverige.

adonisAdonis (förut Ali Ahmed Said) är visserligen författare, men om man ska tro på namnet även en man som är mycket mån om sitt utseende – en sprätthök eller snobb. Han är nästan lika gammal som den sammetsögde Lasse Lönndahl, som definitivt kunde ha sjungit Adonis’ verk Sånger av Mihyar från Damaskus.

aldropRosmarie Waldrop är i Siw Malmkvists ålder, och Rosmaries bok Nothing Has Changed skulle lätt kunna vara namnet på Siwans memoarer. Parallellerna fortsätter eftersom Rosmarie har skrivit romanen The Hanky of Pippin’s Daughter och Tommy & Annikas pappa spelas av Siw Malmqvists man Fredrik Ohlsson och …

siw_pippi

… ja.

Bonusillustration: WALLDROP

Uppdatering följer vid ettsnåret när någon skriker ÄNTLIGEN och Peter Englund pratar franska medan jag korrläser motiveringen.

Uppdatering
Patrick Modiano! Patrick Modiano? Hm. Med ”hemlöshetstema”. Hm. NE:

Skärmavbild 2014-10-09 kl. 13.01.25

”Han skriver om minne, identitet och sökande. Hans böcker är ekon mot varandra” säger Peter Englund. ”Personerna kan dyka upp i en bok och återkomma i en annan.” Det låter ju jättespännande!

Motiveringen på engelska eftersom jag inte kan hitta den på svenska:

“For the art of memory with which he has evoked the most ungraspable human destinies and uncovered the life-world of the occupation.”

patrick_modiano

Fotografen har sagt åt den unge Patrick att pilla sig i örat och på hakan samtidigt.

En man i tv säger:
”Såsom vi alla fetischerar Paris, beskriver han Paris. Det är efterkrigstiden i sitt esse. Det är en nostalgi som präglar hela vår identitet.”

En annan man säger:
”Det är ett för säkert val. De kunde ha vågat sticka ut hakan mer.”

En tredje man säger:
”Det är inte ett politiskt val. Men det är en bra författare. Men det kanske finns politiska dimensioner om man läser om böckerna.”

Tydligen är förläggaren Elisabeth Grate alldeles fantastisk, för hon nämns av alla ideligen och hela tiden. Jag vet nu vart jag ska skicka mitt fantastiskt omvälvande generationsromansmanus. Som jag ska börja skriva på i morgon. Eller nästa vecka.

Nu hörde jag den svenska motiveringen!

”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld.”

Wow! ”Ogripbaraste”!

Modiano-Foto-Catherine Hélie©Editions Gallimard

En lite färskare bild på Modiano. (Ack. Fotografernas uppmaningar om öronpillande fortsätter.)

Det verkar vara en författare i min smak. Nu ska jag läsa! De dunkla butikernas gata, Minnets kvarter, En cirkus passerar eller Nätternas gräs kanske?

Men … finns hans motsvarighet inom popmusiken eller är min teori plötsligt alldeles åt pepparn?

{ 51 kommentarer }

Nobelpriset i litteratur år 2013 …

av Lotten Bergman den 10 oktober 2013

Allt om Nobelpriset i litteratur är redan skrivet.

Just nu (kl. 12:22) har inte 2013 års vinnare inte tillkännagetts än, så jag tänkte att jag skulle fördriva tiden genom att berätta om just detta pris. I dessa banor gick mina planerande tankar:

  1. ”Nobelpriset for Dummies” kan jag (inte särskilt fyndigt) kalla inlägget – men fan, den beskrivningen är ju redan publicerad på SVT:s sajt.
  2. Nåmen … jag kan dela med mig av lite roliga tips om hur man bär sig åt för att över huvud taget vara i närheten av att gissa rätt … nähe, för sånt finns redan i Sydsvenskan.
  3. Att modeblogga om Peter Englunds brungrå kostym med beige skjorta, mörkblå slips med ränder samt bruna skor är ju inte alldeles upphetsande.
  4. Om Haruki Murakami får priset kan jag skriva jätteolämpligt och förvirrande om hans namn och Harry Martinsons dödorsak.
  5. Men hjääälp. Jag hade egentligen inget att säga 20052006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011 eller 2012 heller.
  6. Mmmmm. En kanelbulle. Gott.

Tänk om ingen brydde sig om Nobelpriset. Tänk om Vetenskapskademiernas  och Svenska Akademiens ledamöter beordrades ut på stan med banderoller och flygblad samt megafoner.

svaka_band

– Glöm inte bort Nobelpriset!
– Nobelpristagare är också människor!
– Nu får det vara slut på smusslet – synliggör Nobelpristagarna!

Och tänk om Börssalen kl 13:01 var helt tom på folk.

Vid just detta tillfälle var det bara jag och Lennart Hellsing som var där.

Vid just detta tillfälle var det bara jag och Lennart Hellsing som var där.

Och tänk om den ständige sekreteraren då kom ut ur dörren, lite fnittrande och ganska oförberedd.

I brist på Peter får vi ta Sture.

I brist på Peter får vi ta Sture.

Och tänk om han då försiktigt sa:

– Hallå …? Är det någon här! Tjuhundratrettons pris går till … äh va fan.

Och tänk om han då gick in till de andra ledamöterna (oklart hur många) och bara sa:

– Skit samma, kom nu går vi ner på Den Gyldene Freden och tar en pilsner. Horace betalar!

Ja, tänk om.

Uppdatering kl. 13:02

Det blev Alice Munro:

Hoppsan, jag råkade visst hinna ta en skärmdump innan redaktörerna på NE han klicka på publish. Eller hinna och hinna … jag kanske faktiskt satsade som en hundrameterslöpare på denna bedrift.

Hoppsan, jag råkade visst hinna ta en skärmdump innan redaktörerna på NE han klicka på publish. Eller hinna och hinna … jag kanske faktiskt satsade som en hundrameterslöpare på denna bedrift.

Peter Englund sa först ”det blir en kvinna”, sedan när folk började tjoa eftersom könet för dem var väldigt viktigt, sa han ”lugn, lugn” och sedan – kanske eftersom Munro är specialist på att skriva korta berättelser – läste han den väldigt korta motiveringen:

”Den samtida novellkonstens mästare”

Uppdatering kl. 13:22

Hon debuterade när hon var 37 och har redan (som 82-åring) deklarerat att hon är färdig med skrivandet. Hm, det verkar vara en trend; förut fick man Nobelpriset och pallade sedan inte skriva en bokstav till pga. pressen och ångesten. Numera får man Nobelpriset när man har lagt av, så att det inte gör så stor skada. Det är som idrottspriset ”Stor grabb”, som man får efter lång och trogen tjänst när man inte darrar på fotleden av prestationskollaps.

I Svenska Akademiens pressrelease står att hon har en klar stil som känneteckas av en psykologisk realism samt att vissa ser henne som en kanadensisk Tjechov. Som jag inte alls tycker har en klar stil. Nu är det dags att välja in mig – jag vill vara med och skriva pressreleaserna!

Men va? Munro ser ju ut som Monroe!

Men va? Munro ser ju ut som Monroe!

Uppdatering kl. 13:50
Roligast idag! (Innan ni läser, ska ni vet att Tomas Brolin [när han nyss hade brutit foten den där hemska dagen på Råsunda 1994] när han fick frågan vad han nu skulle göra under rehabiliteringen, kanske läsa böcker, svarade: ”Nä, haha, sjuk blir jag aldrig!”)

 

{ 90 kommentarer }

Vad fan är det för bra med Strindberg?

mars 4, 2013

Redan den 1 november 2012 frågade PK The Commentator mig – och alla andra: ”Vad är det som gör Strindberg stor som författare? Är han stor för att han var en Stockholmskändisprofil en gång eller är det något i sättet att skriva som gör honom stor. Är han bara stor i Sverige eller är han […]

Read the full article →

Carl Larssons memoarer i ny språkdräkt

februari 7, 2013

Jag är stor vän av memoarer och slukar dem gärna med rödpenna i hand eftersom jag inte tolererar historieförfalskning självförsköning drypande bitterhet förtal av andra som inte kan försvara sig. Eller vaddå, ”tolererar” – det är klart att memoarer får innehålla vad än huvudpersonen (eller spökskrivaren) vill skriva om. Men då får jag kladda utropstecken […]

Read the full article →

Hur dog Oscar Levertin?

januari 30, 2013

Egentligen skulle frågan ovan kanske lyda ”Vem var Oscar Levertin”? (Spridda ja- och hurrarop hörs i fjärran. Jag sätter handen bakom örat och tolkar tjoandet som att jag ska skriva lite mer om livet innan vi kommer till döden.) Oscar Levertin var första professorn i litteraturhistoria vid Stockholms Universitet – och det kan jag bara […]

Read the full article →

Nobelpriset i litteratur går idag till en …

oktober 11, 2012

… författare. Det är absolut ingen idé att jag gissar eftersom jag inte ens gissar rätt när jag har en bestämd åsikt. Men om Alice Munro får det, kommer hon att bli så här glad: Klockan är bara strax efter tio, så nu har ni tre timmar på er att fundera. (Vaddå jobba i saltgruvan […]

Read the full article →

Censurera mera!

september 25, 2012

När jag var liten och plöjde alla Wahlströmsböcker (Kitty, Biggles, Tvillingdeckarna, Bill, Dante & Tvärsan, Fröken Sprakfåle och andra), ansågs det som ”dålig litteratur”. Det var ju ingen som slet böckerna ur händerna på mig, men ville jag läsa dem blev det till att köpa eller låna av kompisar eftersom de inte var tillåtna på […]

Read the full article →

Reflektioner efter Strindbergsutställning

maj 7, 2012

Jag funderar lite på det här med pengar eftersom jag igår var på Bukowskis utställning av Strindbergs målerier. I recensionerna och blogginläggen om det djefla målandet ingår det alltid en sur vinkling om att ”tavlorna inte är värda sitt pris” och att han faktiskt inte alls var en fin bildkonstnär även om han skrev som […]

Read the full article →

Jag är på bokresa, men har lokaliserat en tv

februari 11, 2012

Underliga är äro nätets vägar. För att inspireras till stordåd nästa julkalenderdecember eller bara för att det är så himla trevligt, är jag på ”bokresa” just nu. Själva resan klarades av på ett par timmar, så nu är jag mer på ”bokpratssammankomst”. Det är Breakfast Book Club som anordnar och som har sett till att […]

Read the full article →

Ett helt vanligt blogginlägg om Jan Wictor

december 10, 2010

Ha! LURAD! För det här är inte alls ett helt vanligt blogginlägg utan en allmänbildningsskola. De som inte sitter uppe halva nätterna och googlar på ryska kryssningsfartyg som kanske heter som Allen Ginsbergs pojkvän måste ha något annat i sig när nu Julkalendern glufsar i sig alla blogginlägg om mögel och basket. Och då tar […]

Read the full article →