lifvet

Utbildning i kringelikrokar och karriärskiften?

av Lotten Bergman den 24 augusti 2014

Jag behöver övertyga en av alla skötsamma ungdomar som dräller här i krokarna om att det är helt okej att inte rista sina framtidsplaner i sten i sjuårsåldern och sedan följa regler och anvisningar till punkt och pricka.

Rbel-Without-A-Cause

Problemet är bara att jag är ett bedrövligt föredöme i just denna fråga eftersom jag inte blev rebell och lite tvärtom förrän i 35-årsåldern. Jo förresten: efter ett år på humanistisk linje, bytte jag till samhällsvetenskaplig linje eftersom jag gillade matte … KABLAM, bara!

Men annars? Nej. Jag inte bytt spår, inte tatuerat mig, inte åkt i finkan, varit i slagsmål eller blivit föremål för kronofogdeutredning.

Trist. Verkligen alldeles jättemesigt.

Därför behöver jag er hjälp, kära läsare! Berätta om era krumsprång, faster Agdas elva barn med nio olika män, onkel Nisses mord i Senegal och grannen med träben! För visst får man väl

  • hoppa av en högskoleutbildning som man inte trivs på
  • klippa av långbrallor som man har blivit beordrad att ha på sig fastän de är fula, varma och obekväma (och det inte handlar om t.ex. en polisuniform)
  • fotografera ting om det inte finns skyltar som uttryckligen säger att man inte får fotografera tingen
  • vara kritisk när det är befogat och alla tycker likadant men ingen vågar säga till
  • låta bli att gå på fest när man inte vill gå på fest?

keep-calm-and-start-the-rebellion-2Och ja, jag lovar att berätta hur det slutar och om någon av er lyckades påverka på något sätt!

{ 62 kommentarer }

Ensam hemma

av Lotten Bergman den 23 november 2012

Jag är ensam hemma. Det är jag aldrig i vanliga fall. Visserligen ringer telefonen hela tiden, men att inte kunna ropa HOHOOOOO lite på måfå och sedan få svar från någon som råkar befinna sig på i alla fall tio meters avstånd, känns konstigt. Jag läser lokaltidningen, vilket går på sju minuter blankt när man inte blir avbruten.

Men … helt ensam är jag tydligen inte. Det låter lite från utrymmet under vasken.

– HOHOOOOOOO! ropar jag och öppnar skåpdörren.

Pappersskröfs av välkänt utseende. Inringad liten bajsplutt. Spindelmannen häpnar så att bara ögonvitorna syns.

Pappersskröfs av välkänt utseende. Inringad liten bajsplutt. Spindelmannen häpnar så att bara ögonvitorna syns.

Artonåringen ringer. Hennes basketskor har stulits från omklädningsrummet och imorrn är det match. Vi svär tillsammans och jag påminns än en gång om en kamera som blev stulen. Två kameror. Nej, tre kameror har blivit stulna. Och elva cyklar. Framför mig där jag sitter i köket ser jag en symbol för hur livet påverkas av tjuvar.

Inte så himla kul.

Vi svär tillsammans igen och plötsligt känns det lite bättre och vi säger hej då. Då ser jag en kvarglömd, liten matsäck på skärbrädan och undrar vem som går omkring med lågt blodsocker just nu.

Matsäcksstilleben.

Matsäcksstilleben.

Eftersom vi inte har någon fungerande dammsugare (än), ger jag mig på smulinvasionen. Borde inte mössen under vasken kunna försörja alla sina släktingar med allt som vi drösslar på golvet? tänker jag och sopar till golvet.

Mera silvertejp!

Mera silvertejp!

Nä, nu har jag varit ensam färdigt.

– HOHOOOOOOO! KOM HEM!

(Detta skrevs klockan halv tio på förmiddagen, när jag hade varit ensam i 15 minuter.)

{ 63 kommentarer }

Jag tittar på OS

av Lotten Bergman den 2 augusti 2012

– Men huuuuuur kan du bry dig om all idrott? säger en kompis.
– Varför skiter du inte du i skeet som alla vi andra? säger en annan kompis.
– Jamen det är ju så fint! svarar jag, torkar en tår, slår ut med armarna och sjunger en stump av franska nationalsången. (Med inslag av den amerikanska eftersom jag inte är riktigt tonsäker.)

– Det är ju bara fusk, läggmatcher, doping och skandaler inom idrott! utbrister en ilsken skotte som skiter i till och med fotboll.

Well. Precis som inom den akademiska världen, politiken, den fackliga verksamheten och … överallt, så fuskas det. Man manipulerar, baktalar, agerar i egen sak och ser till att man framstår i god dager. Det är egentligen bara inom basket och bloggning som man uppför sig som man ska, eller hur?

(Vaddå vinklad version? Pfah, låt mig leva i min värld bara.)

Så här försöker jag tillbringa mina dagar, trots att alla i familjen påstår att det inte alls är jag som har förstatjing på allas datorer:

En tv och fyra datorer. (Det kunde ha varit tre tv-apparater och sju datorer om jag hade ansträngt mig lite.)

En tv och fyra datorer. (Det kunde ha varit tre tv-apparater och sju datorer om jag hade ansträngt mig lite.)

Men varför bryr jag mig? Jo, för att jag anser att det liksom matematik, historia, samhällskunskap och främmande språk är intressant.

  • Tillhör det allmänbildningen att Anders Gärderud 1976 vann OS på  3 000 meter hinder och att östtysken föll samt att tiden blev 8.08,02? Ja.
  • Tillhör det allmänbildningen att Michael Johnson i OS 1996 bakåtlutad sprang 200 meter på 19,32? Ja.
  • Tillhör det allmänbildningen att Wilma Rudolph var helt outstanding på OS 1960 (100 & 200 meter)? Ja.
  • Tillhör det allmänbildningen att ingen annan än Michael Phelps har tagit 20 OS-medaljer (kan bli fler) även om det är i simning, som ju har trutttifjurton olika grenar och distanser? Ja.
  • Tillhör det allmänbildningen att Olga Korbut är Olga Korbut och Nadia Comăneci är Nadia Comăneci och att de är (var) gymnaster i en egen klass? Ja.

Den här punktlistan var från början 37 punkter lång och innehöll namn som Pierre de Coubertin, Ludmila Engqvist, Therese Alshammar, Patrik Sjöberg, Ulrika Knape, Carl Lewis, Sven Nylander (ack) och Sergej Bubka, Susanne Gunnarsson samt amatörism kontra professionalism. Fast är man redaktör så är man, och då killar man sina darlingar på löpande band. Men det ska ni veta att efter sju dagars OS (om man inte räknar grenarna som sätter igång före invigningen) har

  • fyra dubbelpar i badminton diskvalificerats eftersom de spelade för att förlora på ett sätt som var så genomskinligt att de hade kunnat få en kalkon för det (om de vann matchen skulle de möta ett svårare lag i nästa match)
  • Sverige tagit silver i fälttävlan (Sara Algotsson Ostholt på Wega = häst & ryttare eller kanske tvärtom), som är som en trekamp för hästen, som måste prestera i dressyr, terränghoppning och terrängritt (liksom balett, orientering på kalhygge och häcklöpning i en och samma sport)
  • Sverige tagit silver med Håkan Dahlby i dubbeltrap (lerduveskytte) på ett bragdmässigt sätt (underläge > omöjligt läge> revansch > jubelsång)
  • alla andra svenskar cyklat omkull, fått punktering, tappat nerverna, missat målet, krockat med motståndarna, fått krampkänning, drabbats av nervkläm och ljumskkänningar.

Sveriges satsning på veteranidrott med skadade före detta storstjärnor som Kallur, Klüft och Olsson har förstås gått åt pepparn. Men det är fan en stor del av charmen! Fast ssscchhhhhh, nu måste jag kolla på handboll, volleyboll, simning och all basket. (USA vinner allt i basket.)

Spanien mot USA häromdagen. Nej, i basket rör vi inte varandra, nej.

Spanien mot USA häromdagen. Nej, i basket rör vi inte varandra, nej.

{ 68 kommentarer }

Vår lille Nioåring och epilepsin

av Lotten Bergman den 25 april 2012

Bakgrund:
Fyraåringen är lite sjuk
Nioåringen är lite justerad

I måndags kväll fick lille Nioåringen ett större epileptiskt anfall än han har haft förut.

Vi håller på att mixtra med mediciner som vore han en försökslabbsråtta, vilket inte alls har varit lätt. I ena sekunden är han så trött att han somnar med huvudet i spaghettin, i nästa är han uppe och sjunger Linkin Park-låtar klockan 03:22 – vilket på alla sätt är både för sent och för tidigt.

Skolgången är helt saboterad: ibland får han en förfärlig migränliknande huvudvärk och ibland får han frånvaroattacker som gör att han helt glömmer bort vad han höll på med nyss.

I måndags var han ute på lekplatsen och spelade gitarr med den djefla mannen, när han plötsligt bara lade sig ner och ”försvann”, som vi säger. Det var som att hantera ett sovande barn och pågick i ungefär 15 minuter, vilket är sekundkort på en basketplan men eoner av tid när ett barn mår dåligt. Den ende på plats var den djefla mannen, som var kolugn och bara ringde sjukvårdsupplysningen. Eftersom han hamnade i telefonkö, fick han samtidigt sms:a till mig för att jag skulle få veta. Det såg ut så här – jag visar upp det för att ni ska se hur otroligt lugn han är:

Nioåringen kunde inte svara på var han var eller vem han pratade med. När vi senare i bilen frågade var han befann sig svarade han:

– I en bok.

Sedan ordnade det upp sig såpass att han till och med kunde knyta skosnörena. Men med en förfärlig, halvsidig huvudvärk. Vi hamnade förstås på akuten, där vi omedelbart slussades in i ett undersökningsrum. Jag petade i grabben en halv alvedon och så väntade vi.

Här gör det ont och lamporna lyser så starkt, så starkt.

Här gör det så ont, så ont och lamporna lyser så starkt, så starkt.

Efter en halvtimme sa det pliååång, så mådde han precis hur bra som helst – och efter fem timmars väntan såg det ut så här:

Pigg son, trött fader.

Pigg son, trött fader.

Nu fortsätter lifvet som vanligt, men med den lilla skillnaden att vi har bestämt oss för att en av oss föräldrar aldrig ska vara längre bort från Nioåringen än ungefär en timme. Ibland har barnen fått klara sig själva och sova ensamma i huset när vi har jobbat utomsocknes samtidigt, men nu är det slut med det. Vi fortsätter att försöka hitta rätt medicinering och håller tummarna för att epilepsin ska växa bort. Och gör den det inte, så blir det nog bra ändå.

{ 29 kommentarer }

Typisk pyttipanna med idrott, punka och smärta

augusti 30, 2011

– Alltså, jag har inget att berätta! sa jag högt till mig själv igår eftermiddag när det sög till i skrivtarmen. (Usch, det lät inte alls särskilt delikat.) Då förträngde jag snabbt att jag skulle kunna skriva fem spaltkilometer om upplevelsen av att läsa Ricky Bruchs memoarer tusentals tecken om hur båda våra sekruttbilar har […]

Läs hela alltet →

Hej kära dagbok

maj 15, 2011

Deeped tänker idag tillbaka och funderar över om de som bloggade för fem–sex år sedan fortfarande håller på. Jag torrbloggade utan kommentartorsbås i åtta år innan jag körde igång på riktigt med Julkalendern i december 2005 och har hållit på sedan dess. Men varför, oooh varför? Vad vinner jag på att skriva gratis och lägga […]

Läs hela alltet →

Pusselpyssel

februari 9, 2011

En gång när den store Artonåringen bara var en liten lintott till parvel och alls inte hemifrånflyttad blivande civilingenjör, placerade jag honom i pysselhörnan i en klädaffär. Han var bara två år och jag var jättegravid och alls inte på humör att prova kläder. I denna barnhörna fanns som vanligt en fastlimmad legoplatta, smutsiga legobitar, […]

Läs hela alltet →

Ett helt vanligt inlägg om hur jag igår blev handgripligen utslängd från krogen

december 17, 2010

Jag har verkligen inte varit med om mycket i mitt liv. Det försöker jag hela tiden rätta till så att jag för mina barnbarn ska ha något annat än basket, bloggar, barn och böcker att berätta om. En gång per år blir jag inbjuden till en herrmiddag där jag av outgrundlig anledning anses vara en […]

Läs hela alltet →

Ett helt vanligt inlägg om mitt hårda liv

december 13, 2010

Ni vet Facebookstatusarna som får en att svära ”nämen vaffan fick inte jag vara med för” eller sucka ”va, nä, ååå jag vill också”. Jag vill inte vara sämre och måste därför berätta om de senaste dagarnas upplevelser. Annika Bryn har skrivit en ny deckare och behövde en rufsblond 25-åring till promotionbilderna. Ni inser ju […]

Läs hela alltet →

Punktlighet!

november 8, 2010

Alla som har svårt att komma i tid räcker upp handen! Ser ni nu på de nakna armarna att vi är ett utdöende släkte, vi som kommer i tid med armbandsklockorna fastspända och uppvridna? Som inte måste gräva i fickor och väskor för att hitta den förnicklade telefonen som bara är så himlarns jädra … […]

Läs hela alltet →