lifvet

Utbildning i kringelikrokar och karriärskiften?

av Lotten Bergman den 24 augusti 2014

Jag behöver övertyga en av alla skötsamma ungdomar som dräller här i krokarna om att det är helt okej att inte rista sina framtidsplaner i sten i sjuårsåldern och sedan följa regler och anvisningar till punkt och pricka.

Rbel-Without-A-Cause

Problemet är bara att jag är ett bedrövligt föredöme i just denna fråga eftersom jag inte blev rebell och lite tvärtom förrän i 35-årsåldern. Jo förresten: efter ett år på humanistisk linje, bytte jag till samhällsvetenskaplig linje eftersom jag gillade matte … KABLAM, bara!

Men annars? Nej. Jag inte bytt spår, inte tatuerat mig, inte åkt i finkan, varit i slagsmål eller blivit föremål för kronofogdeutredning.

Trist. Verkligen alldeles jättemesigt.

Därför behöver jag er hjälp, kära läsare! Berätta om era krumsprång, faster Agdas elva barn med nio olika män, onkel Nisses mord i Senegal och grannen med träben! För visst får man väl

  • hoppa av en högskoleutbildning som man inte trivs på
  • klippa av långbrallor som man har blivit beordrad att ha på sig fastän de är fula, varma och obekväma (och det inte handlar om t.ex. en polisuniform)
  • fotografera ting om det inte finns skyltar som uttryckligen säger att man inte får fotografera tingen
  • vara kritisk när det är befogat och alla tycker likadant men ingen vågar säga till
  • låta bli att gå på fest när man inte vill gå på fest?

keep-calm-and-start-the-rebellion-2Och ja, jag lovar att berätta hur det slutar och om någon av er lyckades påverka på något sätt!

{ 62 kommentarer }

Ensam hemma

av Lotten Bergman den 23 november 2012

Jag är ensam hemma. Det är jag aldrig i vanliga fall. Visserligen ringer telefonen hela tiden, men att inte kunna ropa HOHOOOOO lite på måfå och sedan få svar från någon som råkar befinna sig på i alla fall tio meters avstånd, känns konstigt. Jag läser lokaltidningen, vilket går på sju minuter blankt när man inte blir avbruten.

Men … helt ensam är jag tydligen inte. Det låter lite från utrymmet under vasken.

– HOHOOOOOOO! ropar jag och öppnar skåpdörren.

Pappersskröfs av välkänt utseende. Inringad liten bajsplutt. Spindelmannen häpnar så att bara ögonvitorna syns.

Pappersskröfs av välkänt utseende. Inringad liten bajsplutt. Spindelmannen häpnar så att bara ögonvitorna syns.

Artonåringen ringer. Hennes basketskor har stulits från omklädningsrummet och imorrn är det match. Vi svär tillsammans och jag påminns än en gång om en kamera som blev stulen. Två kameror. Nej, tre kameror har blivit stulna. Och elva cyklar. Framför mig där jag sitter i köket ser jag en symbol för hur livet påverkas av tjuvar.

Inte så himla kul.

Vi svär tillsammans igen och plötsligt känns det lite bättre och vi säger hej då. Då ser jag en kvarglömd, liten matsäck på skärbrädan och undrar vem som går omkring med lågt blodsocker just nu.

Matsäcksstilleben.

Matsäcksstilleben.

Eftersom vi inte har någon fungerande dammsugare (än), ger jag mig på smulinvasionen. Borde inte mössen under vasken kunna försörja alla sina släktingar med allt som vi drösslar på golvet? tänker jag och sopar till golvet.

Mera silvertejp!

Mera silvertejp!

Nä, nu har jag varit ensam färdigt.

– HOHOOOOOOO! KOM HEM!

(Detta skrevs klockan halv tio på förmiddagen, när jag hade varit ensam i 15 minuter.)

{ 63 kommentarer }

Jag tittar på OS

augusti 2, 2012

– Men huuuuuur kan du bry dig om all idrott? säger en kompis. – Varför skiter du inte du i skeet som alla vi andra? säger en annan kompis. – Jamen det är ju så fint! svarar jag, torkar en tår, slår ut med armarna och sjunger en stump av franska nationalsången. (Med inslag av […]

Read the full article →

Vår lille Nioåring och epilepsin

april 25, 2012

Bakgrund: Fyraåringen är lite sjuk Nioåringen är lite justerad I måndags kväll fick lille Nioåringen ett större epileptiskt anfall än han har haft förut. Vi håller på att mixtra med mediciner som vore han en försökslabbsråtta, vilket inte alls har varit lätt. I ena sekunden är han så trött att han somnar med huvudet i […]

Read the full article →

Typisk pyttipanna med idrott, punka och smärta

augusti 30, 2011

– Alltså, jag har inget att berätta! sa jag högt till mig själv igår eftermiddag när det sög till i skrivtarmen. (Usch, det lät inte alls särskilt delikat.) Då förträngde jag snabbt att jag skulle kunna skriva fem spaltkilometer om upplevelsen av att läsa Ricky Bruchs memoarer tusentals tecken om hur båda våra sekruttbilar har […]

Read the full article →

Hej kära dagbok

maj 15, 2011

Deeped tänker idag tillbaka och funderar över om de som bloggade för fem–sex år sedan fortfarande håller på. Jag torrbloggade utan kommentartorsbås i åtta år innan jag körde igång på riktigt med Julkalendern i december 2005 och har hållit på sedan dess. Men varför, oooh varför? Vad vinner jag på att skriva gratis och lägga […]

Read the full article →

Pusselpyssel

februari 9, 2011

En gång när den store Artonåringen bara var en liten lintott till parvel och alls inte hemifrånflyttad blivande civilingenjör, placerade jag honom i pysselhörnan i en klädaffär. Han var bara två år och jag var jättegravid och alls inte på humör att prova kläder. I denna barnhörna fanns som vanligt en fastlimmad legoplatta, smutsiga legobitar, […]

Read the full article →

Ett helt vanligt inlägg om hur jag igår blev handgripligen utslängd från krogen

december 17, 2010

Jag har verkligen inte varit med om mycket i mitt liv. Det försöker jag hela tiden rätta till så att jag för mina barnbarn ska ha något annat än basket, bloggar, barn och böcker att berätta om. En gång per år blir jag inbjuden till en herrmiddag där jag av outgrundlig anledning anses vara en […]

Read the full article →

Ett helt vanligt inlägg om mitt hårda liv

december 13, 2010

Ni vet Facebookstatusarna som får en att svära ”nämen vaffan fick inte jag vara med för” eller sucka ”va, nä, ååå jag vill också”. Jag vill inte vara sämre och måste därför berätta om de senaste dagarnas upplevelser. Annika Bryn har skrivit en ny deckare och behövde en rufsblond 25-åring till promotionbilderna. Ni inser ju […]

Read the full article →

Punktlighet!

november 8, 2010

Alla som har svårt att komma i tid räcker upp handen! Ser ni nu på de nakna armarna att vi är ett utdöende släkte, vi som kommer i tid med armbandsklockorna fastspända och uppvridna? Som inte måste gräva i fickor och väskor för att hitta den förnicklade telefonen som bara är så himlarns jädra … […]

Read the full article →