kyrka

Herregud, konfirmation!

av Lotten Bergman den 24 juni 2012

Under de senaste tre veckorna har vi här hemma haft i tur och ordning

  • stora basketfesten för basketlirarna
  • studentmottagningsfesten för stora släkten
  • midsommarpartyt för kompisarna.

Det innebär att en farlig massa mat har lagats, att olika tipsrundor har satts upp i trädgården och att vi har en antal städgömmor där saker i panik har kastats in – samt att vi inte hittar i våra skåp längre.

Och så innebar det att vi plötsligt hade glömt bort att Fjortonåringen skulle konfirmeras.

– Herregud! Konfirmationen! Bjud in släkten! Vännerna! Alla vi känner!

Det slutade med att två kom: mormor och morfar. Att barnen väljer att åka konfirmationsläger trots sitt okyrkliga hem, är faktiskt kul. De har roligt på lägren, de trivs med de nya kompisarna och de är allmänt nöjda. De tre som hittills har konfirmerats har blivit mer allmänbildade, mer frigjorda men inte särskilt troende. De älskar prästen, som har så vacker röst och kallas ”väääärldens snällaste”. De har helt enkelt roligt.

Lika roligt är det inte i kyrkan. Jaja, nänä, det ska inte vara kul i kyrkan, har jag förstått. Men (förlåt) så här såg det ut efter en stund:

Slummer i kyrka.

Slummer i kyrka.

Medan konfirmanderna spelade upp en pjäs om Jesu liv försökte jag hålla fokus, men tappade tråden och gäspade ouppfostrat – trots att jag verkligen försökte föregå med gott exempel. Mikrofonerna och högtalarna skrällde och de stackars konfirmanderna pep i mickarna så att inget hördes. Efter en timme började föräldrar ställa sig i kö till toaletterna med både blöjbarn och andra telningar som inte är vana vid tristess. Någon nös som en get, någon tappade kameran i golvet och fem psalmböcker gled ur händerna som vore de insmetade i såpa.

Själv räknade jag fönster. Män. Kvinnor. Blondiner. Figuriner. Antalet psalmer vars titel börjar på ”Och”.

Jättemånga och!

Jättemånga och!

Men plötsligt tilltalade prästen mig! Jag ryckte till och satte mig käpprätt.

– För tänk om Lotten faller på dig. Eller om Lotten som du väljer är vinsten och just den Lotten förändrar ditt liv.

Hela predikan var tydligen tillägnad mig, så då lyssnade jag mycket uppmärksamt. När den tog slut läste jag psalmtexter, som trots att många har poppats upp lite verkligen inte varierar särskilt mycket när det gäller innehåll eller rimkvalitet.

Rim, schrim.

Rim, schrim.

Som ni märker är jag såpass sällan i kyrkan att jag anser att jag kan kosta på mig att raljera på detta sätt. Men så här är det ju: jag gillar musik, jag gillar god talekonst och historia samt historier,  jag gillar uppträden uppträdanden och finurliga tankar och att titta på (i) vackra kyrkor. Jag gillar dessutom att sitta stilla och filosofera – så varför klagar jag då när jag ungefär vartannat år måste delta i en konfirmationsgudstjänst?

Ah. Jag är förmodligen bara bortskämd. Ska jag titta på något så är det den vilda action som pågår i fiskgjuseboet.

{ 74 kommentarer }

Jag och mina kyrkor

av Lotten Bergman den 21 november 2010

Efter att under hela uppväxten ha blivit omkringsläpad i Europas alla kyrkor och klapprat med träskorna över kalla stengolv samt lyssnat på hur otroligt fascinerande de är med absiden där och tornet där, känns det som om cirkeln nu är sluten.

För jisses vad jag har gått i kyrkor under den gångna veckan. Nu är jag ju inte en särskilt timid och sansad kyrkobesökare utan snarast en himla besvärlig.

– Hej, varför ser den där ut så och vad gör den där där och har ni någon vind eller källare eller krypin som jag skulle kunna få kika lite på?

I en här icke namngiven kyrka blev jag guidad så det stod härliga till. Mot slutet sa karln som kunde allt om alla att jag skulle komma och kolla på en liten grej. Men att jag fick gå ensam, för han ville inte. Och så tog han fram en ficklampa och böjde sig ner mot golvet.

Källaröppningen var en stenplatta med järnringar.

Källaröppningen var en stenplatta med järnringar.

– När du klättrar nerför stegen har du en lampknapp till vänster. Tänd även om den inte hjälper så himla mycket. Ta ficklampan.

Jag klättrade ner och tände lampan och gick in i ett spindelnät och gjorde sådär som de gör i filmer: fnyser, skakar på huvudet och torkar ögonen rena. Och så tog jag en bild.

Jag stod liksom i ett rör. Där framme vid lampan såg det intressant ut. En spricka?

Jag stod liksom i ett rör. Där framme vid lampan såg det intressant ut. En spricka?

Jag tog ett försiktigt steg framåt och fick spindelnät i ansiktet igen. Min kamerablixt hade gått sönder i en annan kyrkkällare, så jag fick lita till ficklampan och lampan där borta i fjärra… Men vänta. Ficklampa?

– Jag behöver nog inte ficklampan! ropade jag uppåt.
– Jooo. Gå fram till sprickan i väggen!
– Du vet att det är fullt av spindelnät här nere?
– Självklart.

Jag fäktade mig framåt mot sprickan i väggen. Stackars spindlarna skrek nog till varandra:

– Varning! Varning! Människa på ingång! Se upp där på S22:an – nu rasade Petterssons nät och däääär for familjen Olsson. Å nej! Hon är på väg mot sprickan! Varna gammelfarfar!

Väl framme vid sprickan i väggen kom ficklampan till användning. Jag lyste in och pep till lite och andades in några spindelnät till. Sedan sa jag vördnadsfullt:

– Hej.

– Uäääh, vem tände lampan?

– Uäääh, vem tände lampan?

———

Fotnot:
Jag är väldigt förtjust i Stationsvakts hålinspektioner, som ni förstår.

{ 22 kommentarer }

Hej dagbok: helgrapport med partytrivsel – men ingen kyrka

november 14, 2010

Jag är ett partylejon som springer på tillställningar som jag äter pepparkakor. En till! Nej bara en till! Äh, en till! Ja tack! Detta trots att jag inte alls gillar att mingla och ta kontakt med främlingar utan helst sitter under min korkek och luktar på basketbollar. Lördag: Igår hade jag världens absolut bästa festtaktik: […]

Read the full article →

Stationsvakt och skelettet i Klara

oktober 10, 2009

I somras tog Stationsvakt på måfå en bild genom en glugg i Klara Kyrka i Stockholm. På bilden såg man helt klart och tydligt ett kranium. Stationsvakts foto från i juli. Visst har han försökt klämma sig ut, adelsmannen i kistan där? Idag skriver SvD om det. (Kan inte hitta på nätet.) Jag är så […]

Read the full article →

Uppsala hela dagen

april 5, 2009

Tänk så nördigt att hala fram kameran och köra osäkert bara pga. denna bil. Jag hade faktiskt inte planerat att köra 32 mil idag. Inte heller hade jag planerat att handla för 723 kronor på ett nyöppnat Ikea och plötsligt vurma för sänghimmel (jag – en ickeromantiker!) eller att spilla tonfisk på en gammal grav. […]

Read the full article →

Allmänt obildad (publ. i Hemmets Veckotidning 2006-07-06)

juli 6, 2006

– Stopp! Stannaaaaa! Det var 1975. Pappa körde vår gula VW Variant 411. Mamma skrek order till honom från passagerarsätet och vi tre barn låg på det nedfällda baksätet. I framsätet (på parketten liksom), hade man säkerhetsbälte så när pappa tvärnitade hände det inte så mycket. Vi där bak (på tredje raden liksom), for däremot […]

Read the full article →