konst

Dööööööden

av Lotten Bergman den 3 april 2015

Förra året berättade jag om långfredagstristessen som innebar att vi alla – hur oreligiösa vi än var – skulle lida med Jesus. Men att jag hade kommit ihåg fel.

I år ska vi inte lida, tänkte jag. I år ska vi frossa i döden!

(Jag ber om ursäkt redan i förväg. Bilderna i detta inlägg bör kanske inte granskas vid frukosten eller tillsammans med känsliga tittare. Känsliga läsare varnas också; detta är inte ett inlägg som hanterar döden med silkesvantar. Eller dito strumpor.)

Jag har hittat fantastiska bilder på målningar från 1500–1800-talen, men de hade inte några kommentarer eller bakgrundsfakta. Det var bara en massa anatomi-målningar som jag kände starkt för och ville titta närmare på, vilket är svårt när bilderna faktiskt är komprimerade. Så jag grävde lite.

När jag var i sjuårsåldern satt jag och granskade bilder på eksem, puckelryggar, akromegalidrabbade och polioskadade i en antik läkarbok som mamma och pappa förvarade i min ögonhöjd. Kanske är det denna min morbida sida som jag försöker odla just nu?

Willem van der Meer in Delft | Pieter van Mierevelt

1. Sitter de bakre männen månne bakom ett benrangelsdraperi?

1. Det här är en stor tavla – bred som en basketcenter är lång. (Okejrå, 202 cm.) Det är en avliden fängelsekund som det karvas i och alla män runt kroppen har kunnat identifieras som läkare (främst då Willem van der Meer som håller i skalpellen), studentkompisar och prominenta män från Delft. Att obduktionen sker i skenet av ett stearinljus är säkert mysigt, även om ingen av männen verkar särskilt intresserad eftersom de blåstirrar på målaren Pieter van Mierevelt 1617.

Frederik Ruysch | Jan van Neck

2. Å hu. Ett nyfött barn med moderkaka och allt.

2. Våra moderna ögon värjer sig (i den mån ögon kan det) inför detta motiv. Barn ska inte avbildas så här, säger vi. Men så har det inte alltid varit. Läkaren Frederik Ruysch (mannen som har tagit kommando på bilden) beundrades ofantligt för sitt handlag med döda människor, som han på olika sätt preparerade så att de såg levande ut. Och så hade han förstås ett alldeles eget anatomimuseum. (Jan van Neck målade tavlan någon gång i början av 1700-talet.)

Dr. Nicolaes Tulp | Rembrandt

3. Men ser det inte ut som rabarber, där i peangen?

3. Rembrandts målning av Nicolaes Tulp, som undersöker en anatomiskt sett intressant och helt korrekt arm, visar att man även kunde obducera i hatt år 1632. Tydligen var det verkligen så här; man kallade in alla intresserade till obduktionerna och så poserade man … tills likets förruttnelse väl fick alla att fly? Den enorma boken till höger antas vara ”De humani corporis fabrica” (1543) av Andreas Vesalius. Den döde mannen hette Aris Kindt och hade blivit dömd till döden för väpnat (”armed”) rån.

Dr. Frederik Ruysch | Adriaen Backer

4. Vad gör mannen längst till höger och vad är det mannen längst till vänster opponerar sig mot?

4. Dr Frederik Ruysch med skalpellen (han med anatomimuseet i bild 2) porträtterades 1670 av Adriaen Backer, och även om det inte går att finna en enda kvinna i målningarna av Ruysch, så var han även känd som barnmorskornas bäste vän och utbildare.

Sebastiaen Egbertsz | Nicolaes Eliaszoon Pickenoy

5. Goddag, goddag – är du skelettet Åke?

5. Här håller Sebastiaen Egbertsz en osteologilektion medan han står modell för  … en konstnär … 1619. I källan där jag hittade tavlorna står det att konstnären är Nicolaes Eliaszoon Pickenoy, vilket verkar vara helt fel och lite påhittat av Dickens. I senare källor står det att målaren är Thomas de Keyser. Sedan fann jag detta klargörande:

”From 1746 until 1983, the painting was thought to be the earliest work by Thomas de Keyser, son of the town architect and sculptor Hendrick de Keyser. In a recent article, however, Pieter van Thiel has removed it, with convincing arguments, from de Keyser’s work and assigned it tentatively to Werner van den Valckert.”

Hur som helst hade jag gärna sett fler män i kruskrage.

Willem Röell | Cornelis Troost

6. – Flytta på liket, jag vill sitta här på kanten som en cool majje i ”Lära för livet”.

 6. Jaså, 1728 var de där i medicinska sammanhang synnerligen opraktiska perukerna och blanka silkesstrumpor högsta mode. Då målade konstnären/skådespelaren Cornelis Troost av den blott 28-årige läkaren Willem Röell … som verkar ha samma handlag som min knäläkare. Mannen strax bakom honom hette Pieter Clevering och var övervakande apotekare.

Jan Deyman | Rembrandt

7. Det här ser ut att vara en illa photoshoppad bild.

 7. Rembrandt gjorde 1656 en stor tavla som dock nästan brann upp 1723 (eller mycket tidigare, källorna är inte eniga). Därför ser den konstig ut; man har helt enkelt klippt bort det förkolnade. Den döde 22-åringen Joris Fonteijns hjärna undersöks eftersom han var en seriemördare (kallad ”Black Jack”) som hade hängts tidigare samma dag, och man ville se om hans beteende kunde förklaras i hjärnvindlingarna. Rembrandts målning ser ju nästan tredimensionell ut med den dödes fötter rakt upp i åskådarens ansikte.

Heart’s Anatomy | Enrique Simonet

8. Ska bara kolla mina sms.

8. Enrique Simonets tavla (1890) med mannen som står med ett hjärta i handen (nej, inte en mobil) har analyserats och analyserats.

  • Varför ser läkaren beundrande på hjärtat som han har skurit ut?
  • Är det ens en läkare, såsom han är klädd?
  • Handlar det om ren och skär socialrealism?
  • Har han inte bara bokstavligt utan även bildligt slitit hjärtat ur henne?

Jag vill tillägga: är det en svamp där på bordet?

Glad långfredag på er alla!


Uppdatering
Jag måste dra upp Ökenråttans kommentar – med tanke på vad barn kan fascineras av:

Poeten Harriet Löwenhjelm och hennes lillebror Crispin hörde talas om likvax  och blev alldeles till sej; det måste dom se. Och slutligen kom det en förnöjd notering  i Harriets dagbok: ”Såg likvaxet!” Drömmen uppfylld.

{ 57 kommentarer }

Crystal Palace och The Great Exhibition of 1851

av Lotten Bergman den 14 oktober 2014

Den äldre generationen i min omedelbara närhet brukar få något glasartat i blicken (som gärna vänds uppåt taket) när de talar om ”Stockholmsutställningen 1930” och ”Hälsingborgsutställningen 1955” (H55). Jag kontrar lite lamt med … ”Bo97 i Staffanstorp” …

H55_Katalog

Ä-stavningen gällde bara 1912–71.

Stockh_1930_1

Jag hittade tyvärr ingen svensk katalog.

Men vi vet ju inte vad vi pratar om. Den första världsutställningen som ägde rum i London 1851 – det var grejer det! Att det blev en sådan megasuccé som det faktiskt blev förvånade alla – inklusive initiativtagarna. (Att den kallas ”första världsutställningen beror på hur man räknar.)

Utställningen var redan från början kontroversiell och ansågs vara ett dödsdömt projekt som inte skulle kunna intressera någon – och att anlita en till synes galen trädgårdsmästare (Joseph Paxton) att i Hyde Park bygga ett växthus som skulle rymma 93 000 (nittitretusen!) besökare på en gång gick verkligen inte för sig eftersom det just däääär faktiskt stod ett gäng almar, som ju av tradition är träd som man inte hugger ner sådär utan vidare. Så det så.

Växthuset byggdes trots allt efter fyra månaders planering och fem månaders uppförande (underligt då att det nuförtiden ska ta flera år att asfaltera en liten trottoarsnutt) och en stackars symbolisk alm fick stå kvar inne i schabraket. Glashuset fick namnet Crystal Palace och var med sina 570 x 140 meter världens då största byggnad, som nästan skulle kunna rymma fem fullstora fotbollsplaner.

Crystal_Palace_Great_Exhibition_tree_1851

Almen som överlevde.

Och alla kom dit. Först trodde man att utställningen bara skulle intressera de rika, kända eller förnäma som kungliga familjen, Charles Darwin, Samuel Colt, Charlotte Brontë, Charles Dickens, Lewis Carroll, George Eliot och Alfred Tennyson (som alla kom), men när inträdespriset sänktes under impopulära dagar, kom även pöbeln och tittade.

Crystal_Palace_-_interior

Färglagd etsning från 1851.

Utställningarna var sorterade efter olika nationaliteter och all världens länder fick en inbjudan att delta. Det som visades upp var ”Works of Industry of all Nations” – alltså modern industri och design, uppfinningar och nyheter. Sverige-Norges lilla hörn var tydligen så pinsamt skralt att den besökande Fredrika Bremer rapporterade att alla svenskar nogsamt höll sig ur vägen för att slippa svara på frågor om vilket bedrövligt skick vårt land ju måste vara i.

exhib_svensk

”Horological instruments”och ”Philosophical instruments” samt ”London Stereoscopic and Photographic Company”. Aha! Där är vår flagga ju! (Källa.)

Men andra länder hade mer att visa upp, t.ex.

  • en fickkniv med 1 851 knivblad
  • möbler som hade karvats ur enorma kolklumpar
  • ett kvadratiskt piano med fyra tangentuppsättningar
  • en säng som kunde förvandlas till livbåt
  • en säng som kunde vändas så att den sovande ramlade rakt ner i ett tillhörande badkar
  • alla möjliga olika flygmaskiner (som inte funkade)
  • världens största spegel
  • den största klumpen guano som då hade hittats i Peru
  • Koh-i-Noor-diamanten (ännu inte vackert slipad)
  • en modell av en framtida bro mellan Storbritannien och Frankrike.
George_Phelps_printing_telegraph_patent

Elektrisk telegrafskrivare. (Patent George Phelps.)

Men alla var inte lika påhittiga. Newfoundland hade t.ex. bara en utställning om torskleveroljans historia. Och stackars USA höll inte på att kunna bidra med en enda grej eftersom regeringen beslutade sig för att inte lämna några bidrag, varför man i USA på känt manér fick ge sig ut på sponsorjakt. Det lyckades man med såpass bra att utställningsföremålen kunde skeppas till Londons hamn … men inte längre. Där stod de amerikanska lådorna utan någon ordningsman som skulle packa upp dem i Crystal Palace och inte heller lön till någon person som under den sex månader långa utställningen skulle ta hand om dem.

– Pfffffft!, sa engelsmännen och slog ut med armarna. Dessa hopplösa amerikaner som inte klarar av ens en liten utställning!
– Nämen jösses så dumt! sa George Peabody och sköt till de saknade pengarna.

Till allas förvåning visade det sig att den amerikanska delen av utställningen inte var annat än ett litet under av moderniteter. Det var maskiner som kunde spotta fram spikar, skära i sten, tillverka stearinljus, sy i tyger – och en revolver som kunde skjuta kulor och ihjäl människor jätteeffektivt.

katalogen

Den lilla, smidiga katalogen av 1851.

Trots alla dessa uppfinningar, var det ändå ”the retiring rooms” som var allra populärast. Alltså toaletterna. Som spolade vatten! Alla gick på toa och spolade dagarna i ända och många återkom till utställningen blott för att få sätta sig på toa. (Att alla i London sedan ville installera vattenklosetter som spolade all skit rakt ut i Themsen var ju mindre bra, men helt annan historia.)

Utställningen gick med 200 miljoner kronor plus (i dagens penningvärde) och för pengarna byggdes Victoria and Albert Museum, Science Museum och Natural History Museum. Själva Crystal Palace-byggnaden revs precis som det var sagt från början (Hyde Park skulle gubevars bara vara Hyde Park), men efter enorma protester återuppbyggdes den i Sydenham i Londons södra delar.

Crystal_Palace_General_view_from_Water_Temple

Oj vad stort och … tyskt … det ser ut.

Crystal_Palace_fire_1936

Och ploff, så brann allt upp 1936.

Crystal_Palace_Destoyed_1936

Fem dagar efter branden. (Nu lever namnet nästan bara kvar i fotbollsklubben Crystal Palace.)

Så nu vet jag svaret på frågan vilket år jag skulle vilja resa till när tidsmaskinen väl uppfinns: 1851.

{ 133 kommentarer }

Kontaminasammanblandning

av Lotten Bergman den 21 maj 2014

Japp, det är ett av mina favoritord. Mycket bra. Smaka på det: Kontaminasammanblandning. Inte bara antyder det allt möjligt i en enda röra utan även ett litet missförstånd där nånstans. Mycket bra. Detta talar jag om för att jag har fullt i huvudet och svårt att prioritera vad som bör göras och inte. Enligt diverse råd och tips ska man i en sådan situation sätta sig ner och göra en lista och sedan fatta beslut om vad som ska prioriteras.

Trams. Min lista ser efter moget övervägande ut så här eftersom jag varken har tålamod att fundera länge eller ens vill prioritera rätt:

  1. Gån ut i solen, alla! Akta er för de elaka strålarna, men tänk att snart är det fan november igen.
  2. Drick en kopp te till och ta en liten mandelkaka. Eller tre.
  3. Blogga lite.
  4. Tillverka kostymen till lördagens Oscar-basket-fest.
  5. Korrläs det där förbaskade företagets årsredovisning. (Jättetrist eftersom det faktiskt är välskrivet och jag därför inte kan göra särskilt många ändringar.)
  6. Gråt en skvätt över basketdomarfuskarna, basketspelarfuskaren och coachfuskaren och tänk för guds skull inte på hur detta skadar basketen.
  7. Förbered fredagens föreläsning som ska handla om stilvalörer i svenskan. (Skillnad mellan icke, ej, inte. Ska kontra skall samt härmed till exempel. Yo. Keff guss.)
  8. Dammsug hela huset.
  9. Dammsug för i jösse namn inte hela huset.

Nej, det där gick inte så bra. Nu ska jag istället titta på konstverk som är riktiga konstverk och njuuuuuta.

creative-interactive-street-art-46

Host!

creative-interactive-street-art-2

Aldrig mer ska jag laga en spricka.

creative-interactive-street-art-21

Lycka.

Sedan ska jag gå ut i solen.

{ 39 kommentarer }

Pausfåglar och en knäppgök

av Lotten Bergman den 3 april 2014

Jag länkar här nedan till inlägg i min egen blogg, men det går inte alltid att följa länkarna så länge loopiadns ligger och ruvar i urlarna. Ibland finns bilderna på plats, ibland inte. (Jag har i min enfald gett bilderna namn med å, ä och ö i, vilket försvårar flytten alldeles kopiöst.) Hela överflyttningen tar lika lång tid som det tar att t.ex att tömma en sjuklig samlares sjurummare eller möblera en etta med åtta pianon. Vi kommer att vara tillbaka till den nakna lotten.se på lördag.

Pausfåglarna
Det finns vissa saker man som modern internetinnehavare måste göra. En av dessa är att följa vissa fåglars häckande, parande, ruvande och flyende. Vi gjorde det här i bloggen 2012 och fortsatte lite halvhjärtat 2013. Nu finns det ett annat bo, som har designats av en kubistfågel (bild kommer senare, det är ju nattsvart nu) och via FB och specialsajten kan man följa Kalakotkas-fåglarna om man inte har tid att punktmarkera dem. Det är som en thriller – fast bättre!

Knäppgöken
Om man då inte får nog av att kolla på fåglar, så kan man (efter ett tips från Barbafjant) spana in en galenpanna till fransman som har krupit in i en björn med två kameror och några böcker. Där ska han ligga och förtvina under två veckor medan vi som hyenor tittar på. Ja, han gör det frivilligt. Han är inte kidnappad eller frihetsberövad. Han vill ligga där och … ligga. Det finns inget ljud till filmen – vilket inte stör förrän just nu, när han ligger och pratar med någon. Nu skrattar han också.

Aha. Han skrattar med och talar till en kompis på utsidan. Kompisen tar här bild från utsidan.

Aha. Han skrattar med och talar till en kompis på utsidan. Kompisen tar här bild från utsidan.

Och här tar han en selfie. Intressant.

Och här tar han en selfie. Intressant.

Kaffedags! Och utanför står folk och säger att det är intressant.

Kaffedags! Och utanför står folk och säger att det är intressant.

Åh, han har med sig böcker! Descenso de mediums, minsann – väldigt intressant att titeln står så tydligt.

Åh, han har med sig böcker! ”Descenso de mediums”, minsann – väldigt intressant att titeln syns så tydligt. 

Skrevbilderna blev färre under dagen. Undrar om han fick kritik och blev tillsagd att inte vara så kalsongig.

Skrevbilderna blev färre under dagen. Undrar om han fick kritik och blev tillsagd att inte vara så kalsongig.

Hur som helst är det hela mycket intressant.

{ 51 kommentarer }

Att förstå dåtiden genom dels fakta, dels manipulation

juni 15, 2013

Ibland får jag höra att jag borde tänka mer på framtiden än på dådito. – Okej, nu tänker jag på framtiden allt vad jag kan. *gnissel* – Och vad finner du? – Kläder av folie och gasmasker på alla. – Jamen, nämen nu skojar du allt, Lotten. – Ja. För jag blir så vansinnigt mycket […]

Läs hela alltet →

Och här begår jag helgerån

maj 3, 2013

Jomensåatt. En annan åker ju till Lilla Hyttnäs i Sundborn och sover i Carl Larssons säng då och då. Fast Karins är skönare. Och nu när turisterna dräller in i ottan måste man ju gå upp för att bädda och städa undan efter sig, så då är det mycket bättre att ligga i Gökrummet. Nej, förlåt, […]

Läs hela alltet →

Modern skitkonst …?

mars 25, 2013

Jag vet inte hur många gånger jag har stått och stirrat på fånig konst som inte säger mig ett skvatt. Andra tittar på samma konst och säger ooooo och aaaaaaa och påstår att symbolismen sprutar som ett lagrat vin tapetserar munhålan. Å jag ba: – Pffft. Fnys. Tssst. Har har vi nu ett exempel: konstnären Marina […]

Läs hela alltet →

– Hur tycker du att pumpan ska se ut?

november 3, 2012

Sa Tolvåringen här hemma till mig igår. Jag minns inte vad jag svarade, men förmodligen ”huh”, ”eh”, ”vänta” eller ”mmm” eftersom jag just då var extremt upptagen med att skapa ordning i ett sällan skådat kaos. (Jag hade spillt en jättepotta te över tre ouppackade, men öppna resväskor. Rifs och rafs är två ord som […]

Läs hela alltet →

Så hamnade jag i ett kök i obygden

juli 11, 2012

Karin är en av kommentatorsbåsets kommentanter. Hennes broder, Skogsgurra kallad, är den mest frekventa kommentatorn just nu, emedan hans intresseområden varierar så vansinnigt att han kan kommentera allt. Karin och Skogsgurra har även den egenheten att de bjuder in främmat till sina hus (de äger flera – sammanlagt säkert ett tjogtal vad det låter). Och jag är […]

Läs hela alltet →

Reflektioner efter Strindbergsutställning

maj 7, 2012

Jag funderar lite på det här med pengar eftersom jag igår var på Bukowskis utställning av Strindbergs målerier. I recensionerna och blogginläggen om det djefla målandet ingår det alltid en sur vinkling om att ”tavlorna inte är värda sitt pris” och att han faktiskt inte alls var en fin bildkonstnär även om han skrev som […]

Läs hela alltet →