jobb

Att vara egenföretagare

by Lotten Bergman on 25 januari 2016

– Gääääääääsp!

Jag vaknade efter blott sex timmars sömn, men av mig själv och utan mobilväckning. Eller … det trodde jag tills jag slog upp ögonen och hittade en knäpptyst Trettonåring sittande bredvid mig.

– Uuuuuh! Oj, vad du skrämde mig!
– Mina jeans är för små.
– Okej, ta fram alla byxor som du hittar i din garderob och släng dom här på sängen så kollar vi vad det finns.

Eftersom Trettonåringen är yngst, hamnar de andra barnens urvuxna kläder i hans garderob [gabberåb], så han kom med en försvarlig hög till mig, där i sängen.

– För små. Är alla andra uppe?
– Mhm. Femtonåringen tog bussen nyss, Artonåringen tar ur diskmaskinen och mamma dom här är ju faktiskt för stora.
– Nämen! Dom är ju mina! Åh, vad bra! Och pappa?
– Han sjunger i köket. Dom här brallorna är ju bajsbruna …
– Ja, dom var inte fina. Men kanske praktiska. Dom här då?
– Dom blir bra. Jag tar den här hoodien också.
– Bra, den har kapuschong.
– Luva heter det, mamma.
– Kapuschong heter det, käre son.

brallor

De bruna (som egentligen är beigefärgade) på toppen.

Pang, bom, skrammel och trallalaaa-sång hördes från nedervåningen. Jag låg kvar i sängen och funderade över lifvet och knäna samt Tjejvasan som jag inte kommer att kunna åka.vasaloppsintygnej2

Ack.

Då ringde telefonen. Okänt nummer. Med min allra finaste och seriösaste företagarröst svarade jag, där jag halvlåg i sängen – iklädd t-shirt från 1982 och stora basketshorts:

– Hm, Lotten Bergman.
– Hej bla bla bla … komma på möte … diskutera … bla bla … onsdag klockan tio … föreläsning … bla … möte med oss?
– Vi skulle inte möjligtvis kunna fatta beslut redan nu?
– Javisst! Jag föredrar snabba beslut och tycker att möten egentligen bara är slöseri med tid. Fast man brukar ju få gofika.

Åh, en själsfrände. Vi fattade beslut om en tretimmarsföreläsning i mars och under telefonsamtalets gång mejlade vi offert och bekräftelser till varandra och häpp, så var det färdigt.

Jag hasade mig upp och gick ner till köket, där den sjungande djefla mannen hade gjort en kanna te, men även druckit upp allt. Pang, så hörde jag en musfälla slå igen under diskbänken.

– Hallå, hallå, lilla musen? sa jag och försökte att andas lugnt medan jag halvkisande tog mig fram till fällan.

Som var tom. Ingen mus, ingen leverpastej.

stormus

Resten av denna måndag ska jag gå en onlinekurs som jag fick i julklapp samtidigt som jag sorterar jeans, korrar en årsredovisning, dammsuger ovanvåningen och svarar på sju skrivregelsfrågemejl (bl.a. ”vad är det för skillnad på ‘sätt’ och ‘sett’ och varför stavas orden olika?”).

Men ooooo nej, vad hör jag?

– LOTTEN! Kan vi ha planeringsmöte?
– Oh noooo. Om vad?
– Framtiden!
– Du, hur gick den där låten som du sjöng i morse?
– Den här?

Och vips, har min djefla man glömt bort framtidsmötet.

{ 84 comments }

Tolvskillingen i Oskarshamn

by Lotten Bergman on 15 oktober 2015

Skärmavbild 2015-10-15 kl. 17.13.39På samma sätt som jag som liten bara accepterade att ”en kvarting” var ett halvt helrör och därmed trots namnet ju var det inte alls kvartiga 37,5 cl, ryckte jag på axlarna när mina farföräldrar mumlade ”tolvskilling” om den inte alls tolviga 25-öringen som i rättvisans namn ju borde ha hetat ”kvarting”.

Nu vet jag bättre. En kvarting var från början en kvarts stop och alltså nästan 33 cl. Då är det värre med tolvskillingen, för den är krångligare att förklara …

Vips, befinner vi oss i Sverige i början av 1800-talet. En tolvskilling som då utges av Riksgäldskontoret (”12 skilling riksgälds”) motsvarar åtta skilling som utges av Riksens Ständers Bank (”8 skilling banko”). Verkligen jättepraktiskt.

Följaktligen kallades åttaskillingssedeln av folk och fä samt pöbeln naturligtvis för tolvskilling. Nu citerar jag NE:

Vid decimalsystemets införande 1855 blev 1 riksdaler riksmynt=100 öre. Eftersom det tidigare gått 48 skilling på 1 riksdaler riksgälds kom 12 skilling att motsvaras av 25 öre. Vid inväxlingen 1873 var 1 riksdaler riksmynt likvärdigt med 1 krona och därför användes benämningen tolvskilling på 25-öringen långt in på 1900-talet.

Solklart.

Och hur mycket kunde man då t.ex. 1810 köpa för 12 skilling banko eller 8 skilling riksgälds? Jättemycket – det motsvaras av 1 300 kr 2015!

Nu är jag ju på väg hem från en liten småländsk föreläsningsturné i Oskarshamn, så varför yrar jag om tolvskillingar istället för att berätta om Liljeholmens ljus eller …

doderhult

… nakna rekryter?

Lugn, det kommer. Oskarshamn ligger vid Döderhultsviken i norra Kalmarsund, och är alltså Axel Robert Peterssons – Döderhultarns – domäner. Precis som det där med kvarting och tolvskilling, har jag bara tänkt på Döderhultarn (1868—1925) med en liten obekymrad gäspning. Jodå, han karvade i trä som Emil i Lönneberga. Jodå, det är finfina träskulpturer. Jodå, han var begåvad. Men gäääsp, basket är roligare och förresten känner jag mig lite hungrig.

Liksom.

doderhult_2

Men se, där ligger ju Döderhultarn som en annan döing. (Med snusdosan på magen.)

Den unge Axels passion var alltså träsnideri. Inledningsvis karvade han och avslutade som alla andra snidare med ett himla sandpapprande, men han trivdes inte med finliret. Han lyckades med sin egen stil skapa sig ett namn i Oskarshamn och sålde smågubbarna för 25 öre styck:

– Fin gubbe. Vad ska han ha för den? sa kunderna.
– Tja, vi säger väl en tolvskilling? svarade Axel alltid.

Och vips, kallades han för ”Tolvskillingen”. Det där 25-öringarna blev man ju inte fet på (eftersom 25 öre motsvarar runt 20 kronor idag), men han var glad ändå. Och poppis bland brudarna – en riktig Don Juan, sägs det.

beundrarinna

Ett av alla brev som Döderhultarn lämnade efter sig. ”Möt mig i afton på översta terassen kl. 9.”

doderhult_rock

Ja, såhär slits överrocken när man sitter och arbetar i den för att hålla värmen i den kalla stugan.

brev_love

Kärleksbrev från 1912. ”I tack kysser jag Dina ögon, Din mun och Ditt goda hjärta – ja Du förstår att hjärtat kysser jag på den fläck där jag hör det klappa.”

Först runt 1909 blev Döderhultarn mer känd i vidare kretsar. Det var bl.a. Hasse Z (Kar de Mummas pappa) som blev förtjust i gubbarna och som beställde ett gäng.

hassezbrev

Här tackar Hasse Z för den utmärkta gåvan och talar om att han på onsdag ska göra nåt med de andra gubbarna. (Nej, inte alls. Annika i kommentatorbåset har klurat: ”Bäste Broder. Mitt hjärtliga tack för den utmärkta gåvan. Har gett Nord. Bokh. order att hämta de andra gubbarna. Hälsning! Din tillgivne Hasse Z”)

argtbrev

Oj, här är det någon som är ilsken. Om inte Axel hämtar sina saker före den 1 oktober (med versal!) så kommer sakerna att lyftas ut på gatan och förmodligen kommer även en poliskonstapel att tillkallas!

matilda

Så här såg det ut i Döderhultarns verkstad. Kvinnan kan vara en viss Mathilda, som födde två barn som hette stor-Axel och Lill-Axel, men det var visst inte riktigt klarlagt om Axel Pettersson var far till båda. Mathilda dog 1977, 103 år gammal.

Med detta sagt ber jag Döderhultarn om ursäkt för mitt tidigare ointresse och mina banala gäspningar. Döderhultarmuseet i Oskarshamn är jättefint och både de nakna och de påklädda gubbarna och gummorna är oerhört uttrycksfulla, så tillyxade de är.

Hej Oskarshamn … det var visst en sak till …

museum

Pssssst! Museum har ingen fnutt, museer ska heller inte ha det. Dsssssst!


Läs gärna Hasse Z:s egen redogörelse för hur han upptäckte Döderhultarn. Ett litet utdrag:

”Han åt middag hos mig. Ärter och fläsk. Mitt under middagen gick han ifrån bordet och satte sig i en soffa, fortsättande att tala om allt mellan himmel och jord.

Jag tänkte: det är hans sätt att äta middag. Jag gick efter honom med tallriken och satte den på ett litet bord framför honom. Om en stund återvände han till vårt bord och då fick jag upp och flytta tallriken igen. På det viset promenerade vi fyra fem gånger fram och tillbaka mellan middagsbordet och soffan. Det var en mycket livlig middag. Men glad och underhållande.”

Om man är på det humöret, kan man även läsa om hur Kar de Mumma lyckades göra en Döderhultarhäst låghalt.

{ 42 comments }

Varför man kanske skulle vilja bo i en småstad som Laholm

by Lotten Bergman on 30 september 2015

I Laholm finns inte bara ett stadshotell med temarum och drygt 23 000 invånare (ungefär lika många som t.ex. Kiruna, Avesta och Härnösand), utan Sveriges kanske trevligaste människor.

Jag bara gick omkring som en helt vanlig brud i stan och tyckte att jag inte på något sätt signalerade ”tala med mig”. Men vad hände? Jag blev attackerad – gång på gång!

– Jag undrar vart sybehörsbutiken har tagit vägen. Syr du?
– Är du vilsen?
– Var det dig jag pratade med förut? Jag hittade sybehörsbutiken!
– Ska du möjligtvis till Stadshotellet? Gå ner där och till vänster!
– Meeeen vilket väder vi har!
– Har du sett därborta, rosen blommar igen!
– Nämen där är du ju igen! Jag köpte blå sytråd!

Centrum är helt tomt på stora klädkedjor, men fyllt av sådana där butiker som heter som de hette förr. (I neon.)

frummerins_laholm

Frummerins!

mattor

Fönsterspröjsmålarna har inte skyddspapp utan skyddar trottoaren (bara det!) med gamla trasmattor.

laholmtoa

De offentliga toaletterna är hur gedigna som helst.

bokhandel_laholm

Bokhandeln heter ”Bokhandel”. (I guld!)

telefonkiosk

Laholm har kvar den vackra Rikstelefon-kiosken från början av förra seklet. Med telefon i.

roffeslaholm

Laholm har naturligtvis en sån här institution.

cyklar

I Laholm har man gärna Skeppshultscykel, för det är bra att investera i en rejäl cykel och den kan man ju dessutom ha resten av livet fastän man bara låser den med ett enda litet lås eftersom landets alla cykeltjuvar är och stjäl cyklar hos Lotten i Eskilstuna.

gym

På gymmet i Laholm låser man inte in sina kläder om man inte har lust, eftersom de ju alltid hänger kvar där man lämnar dem.

rakmacka

Och minsann: i Laholm kostar en räkmacka inte 290 kr som i Göteborg, utan 70. Sjuttio kronor. Sjua nolla.

Men främsta anledningen till att man kanske skulle vilja bosätta sig i just Laholm, måste vara att man då har ett brandförsvar som leds av fantastiskt trevlig personal. (Som alltså har gått kurs för mig och nu skriver den bästaste svenskan av alla, och – utgår jag från – släcker bränder lika väl som de skriver.)

En av brandmansgrabbarna fann i inlägget om pengarna häromdagen ett pinsamt slarvfel …

slarvfel

… som jag har korrigerat nu, förstås.

Men han skrev inte en kommentar i båset, utan mejlade följande till mig:

En en är en en
En ätt är en ätt
Ett fel är ett fel
Ett rätt är ett rätt
På sin blogg kan man skriva att tvåkronans vikt
är större en enkronans och få sig en dikt.

Det är ju det jag säger. Laholm is da shit!

Om det bara inte vore för den här skylten …

museet

… med den där accenten … hade allt varit perfekt …

{ 75 comments }

Stadshotellet i Laholm har ett 50-talsrum! Med fel!

by Lotten Bergman on 29 september 2015

Lahom är en av de underliga städerna i Sverige där tågstationen ligger långt bortom all ära och redlighet –3 km västerut. Falkenberg, Söderhamn, Landskrona, Kristianstad och Uddevalla är andra sådana städer, där man kliver av tåget i en mörk säck och får treva sig fram till en buss som tar en till centrum. Hur är det i Linköping, skulle inte den stationen flyttas? (Fyll gärna på med fler järnvägsstationer som är placerade bortitok.)

lahomsstation

Stackars stationen känner sig ju alldeles utanför!

Resan hit tog nästan sju timmar på tre olika tåg där den mat som jag serverades i första klass (dagens i-landsproblem) var under all kritik. Så kass var den, och så förvånad över detta faktum var jag, att jag inte ens tog en bild på den iskalla, stenhårda, sura kycklingen och det iskalla riset. Knäckebrödet var dock okej, men det vill man ju inte betala 145 kr för. (Oj, ser nu att min rätt hette ”Svensk kyckling med Västerbottenrisotto gjord på risoni”. Ha! Så fel!)

Jag är här hela veckan för att föreläsa om svenska skrivregler, klarspråk, kanslisvenska och kommunlingo, och då gäller det att trivas på sitt hotellrum. Eller stortrivas kanske? Jag bor nämligen på ett familjeägt stadshotell med temarum – och jag har hamnat i 50-talsrummet! (Med ett skandalstort fel … Jag återkommer till det.)

skrivplats

Skrivplatsen i teak är från slutet av 1950-talet och man kan naturligtvis dra ut bänkskrivan och sitta mer bekvämt. Jag tror att jag ska lägga mina underkläder där i lådorna.

bakelitplast

Vägguttag och lampknappar ser ut som bakelit! (Men är det inte pga. moderna elkrav.)

stringhylla

Stringhyllan började tillverkas 1950, och fick sitt genombrott under H55.

lamino

Får-Lamino-fåtöljen där fick 1999 pris som ”århundradets svenska möbel”. (Innehåller i den där godisskålen fick bli min kvällsmat.)

kobra

Iiiih! En kobra! (Som tillverkades i 2 510 000 ex 1956–82.)

lampa_50t

Undrar jag, om den här lampan är fastlödd eller om den är lätt att ta ner.

sang_40t

Sänggavlarna är från sent 1940-tal och bilden gör dem inte rättvisa: de är fantastiskt vackra. (Själva madrassen som jag sover på är modern.)

filmisar

Inramade filmisar! Så kan man ju göra! (Jag har en samling med 80 filmisar so alla föreställer Doris Day.)

klanning_50t

När jag öppnade garderoben började jag akutfnittra: där hängde ju en 50-talsklänning! Och där stod en grön fläkt! Och där låg ett skohorn av horn!

Men nu till dagens skandal. Jag vet inte om jag kan bo kvar i ett rum med ett såpass gravt faktafel att jag började prata högt för mig själv, skaka på huvudet och säga ”snart säger de väl att månlandningen aldrig ägde rum också”.

50-talet

Några viktiga händelser under 1950-talet. Mycket trevligt. Hm. Skulle kunna redigeras här och där … hm. VANUDÅ? VABAHA???

fel

Fel, fel, fel!

Swedish_squad_at_the_1958_FIFA_World_Cup_(2)

Silvermedaljörerna i fotbolls-VM 1958! Nedre raden: Kurre Hamrin, Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Övre raden: Nacka Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Julle Gustavsson och Nisse Liedholm.

Nej, jag får ta och gå med rynkad panna ner till receptionen imorrn.

{ 64 comments }

Hjärnkirurgen Henry Marsh och hans bok

juni 23, 2015

Se, så vackert! I förra veckan fick jag ett stort, nyöversatt manus att korrläsa. Det är svårt, för när jag korrläser tar redaktören i mig över, och när jag ska vara redaktör sitter jag plötsligt och korrläser. Översättaren i mig står och bankar på dörren och vill in och leka hon också. Jag är helt […]

Läs hela alltet →

Ett riktigt fånigt hotell: hurra!

juni 3, 2015

En annan har sovit på ett av Sveriges mest välkända hotell inatt. Det ligger mitt emellan Globen och Tele2-arenan, så det har en och annan gäst då och då. Och det är disaaaaaaaajnat så att man blir alldeles knollrig. Utomhusmiljön i området har man inte riktigt lagt lika mycket tanke på, så vi börjar rundvandringen […]

Läs hela alltet →

Blönt?

april 6, 2015

Jag går verkligen åll-in när det gäller mina bokjobb. När jag översatte ett whisky-opus för ett par år sedan gick jag därför minus eftersom whiskyn som jag skrev om lät så intressant att jag blev tvungen att köpa (och de facto dricka) allt. (Glenfarclas är fortfarande favoriten, även om jag inte har haft en enda whiskyflaska […]

Läs hela alltet →

The Nudge Theory är svåröversatt

mars 15, 2015

Sedan två veckor håller jag på att översätta en bok som handlar om nudging, som inte har något bra namn på svenska än. Anglofilerna som bestämde att det skulle heta nudging borde ha tänkt på oss svenskar och kallat det pointing eller pushing så att jag lätt hade kunnat övertala författarna att det borde heta ”petning” … nej, fasen, […]

Läs hela alltet →

Ålderdomsskröplighet …?

februari 19, 2015

Nehej, nu ska ni inte alls få en redogörelse för mina tre blånaglar, knävlarna, den trassliga axeln eller det förvirrade minnet! (Fast nu fick ni visst det ändå.) Det är nämligen så att jag har ramlat över information om vad som händer i SAOL:s nya (den 14:e) upplaga som kommer om ungefär två månader. (Läsekretsen reser […]

Läs hela alltet →

Umeås Folkets hus revisited

januari 20, 2015

Jag och mitt onda knä klev in i Folkets hus-lokalerna och kände inte igen oss. – Vad har hänt? sa jag. – Vi har renoverat! sa arrangören. – Men här kan jag ju inte trilla! sa jag. Tanken var nämligen att knät som jag skadade här den 6 november 2012 (se gårdagens inlägg), skulle fås […]

Läs hela alltet →