jobb

Att föreläsa för 120 niondeklassare …

by Lotten Bergman on 22 maj 2016

… vet jag inte än hur det är. Men på tisdag ska det ske. Och jag är ute på hal is!

slidey-duck

I vanliga fall föreläser jag för människor som har svenska språket som redskap i sin yrkesroll. Det kan vara informatörer och sekreterare samt sådana som är ansvariga för sociala medier på ett stort företag … Men aldrig 15-åringar som kanske egentligen bara vill veta hur man blir godkänd på nationella proven.

Jag tror att jag ska ha fyra fokus – och här kommer ni in, ni som läser här. Kom med idéer och feedback!

  1. Musik – exempel på svenska texter. Mando Diaos version av Gustaf Frödings diktrader kanske? Och Martin Stenmarcks ljudrim i 7milakliv. (Där sjukt rimmar på ut.)
  2. Onomatopoesi – ljudhärmande ord som BADOOM-DISH! Jämförelse mellan engelska och svenska kanske?
    babbling – blabbla
    cough – hosta
    gargle – gurgla
    gibberish  –snicksnack
    hiccup – hicka
  3. Ordspråk – saker man säger fast man inte vet riktigt varför. Men säger man som 15-åring faktiskt ”det är ingen ko på isen” eller ”det är ingen fara på taket”?
  4. Missförstånd – när det blir fel för att man inte vet vad orden betyder. Som t.ex. när Rapport nu ikväll deklarerade att man i Österrike har val precis hela tiden.

svt_jamt

Hjäääälp! Tänk om det blir så bra att jag äntligen får in en fot i skolan och får föreläsa inför alla elever i hela Sverige och därmed kan skapa en revival för svenskan som language!

{ 81 comments }

Sakprosan i Börssalen

by Lotten Bergman on 16 mars 2016

Förutom väldigt långa (gärna svettiga) män, tycker jag ju om Börssalen i Svenska Akademiens lokaler i Stockholm.

borssalen_2016_lotten

Det gäller att vara tidig så att man får sitta långt fram, vetni.

En gång var jag där och jobbade med salig Lennart Hellsing, en annan gång var jag där på seminarium. Jag uppför mig då som amerikaner som plötsligt får träffa presidenten eller som när en sexåring får syn på Zlatan: jag gapar, fnissar och dansar omkring lite på de litterära tiljorna. Blir helt enkelt lite fånig.

borssalen_varuhiss

Så här skickar man förnödenheter och pennor mellan själva salen och förrådet (?) uppe på balkongen.

borssalen_sladdar

Men även Börssalen pyntas av sladdhärvor.

Idag var jag i Börssalen hela dagen för att lyssna på människor som pratade om ”litterär sakprosa”. Det är en motsägelse i sig eftersom sakprosa tydligen inte kan vara litterär. (I beg to differ jättemycket.)

sakprosa_wiki

”… utan litterära ambitioner…” (Wikipedia)

ne_sakprosa

NE är luddigare och tydligare på en gång. Intressant.

Föreläsarna pratade på norska och svenska samt skånska, en finne pratade ljuvlig svenska i den av sakproseskribenter och dokumentärförfattare fyllda lokalen och det var hur trevligt som helst – och så fick jag ju prova på en ny sorts lunchwrapp.

Sushiwrap_

Absurt på alla sätt och vis.

Men det enda jag egentligen lärde mig under dagen, var faktiskt att

  • det fortfarande finns massa människor som försörjer sig på att ge ut böcker fastän ”ingen längre köper böcker”
  • en wrapp med sushi i är en mingeldödare eftersom allt lägger sig som en fastklistrad degklump i gommen och omöjliggör vettig artikulation
  • talarstolar inte riktigt gör små människor rättvisa.
talarstol_borssalen

Talarstolen hette Gargantua och åt upp talaren.

Men lite inspirerad blev jag allt: nu vet jag precis vad jag ska tala om när TNC (och Ingemar Stenmark) fyller år på fredag …

Sakprosan och Rikstermbanken borde faktiskt gå hand i hand mot solnedgången och skaffa små populärprosaiska, små och gemena folkbildande barn som strävar mot folkbildning.

{ 68 comments }

I Karlstad hittade jag en slogan …

by Lotten Bergman on 8 mars 2016

Idag föreläste jag i Karlstad om mina kära skrivregler. Lovely – de 200 åhörarna skrattade och höll med mig på nästan halleluja-nivå ibland. De tyckte dessutom att jag var osedvanligt vacker, eftersom jag i reklamen till tillställningen såg ut så här:

lotten_karlstad

När jag ju faktiskt i verkligheten ser ut så här:

lotten_av_sophia_lundquist

Arrangörerna var givmilda och gav mig en hotellövernattning, vilket jag ju uppskattar nästan lite väl mycket. Nu har Scandic i centrala Karlstad varken vattenkokare att låna ut eller temuggar att dricka ur, men väl …

stryk

… strykbräda och strykjärn så att min hoodie kan bli platt …

lampalampa

… fantastiskt många sänglampor så att jag kan läsa alla mina Dostojevskij som jag reser omkring med …

NT

… Nya testamentet där minibaren en gång stod så att jag kan läsa om apostlarna och uppenbarelserna utan att råka bli lullig.

Den där papperskorgssopsorteraren är förresten intressant; det är inte alldeles klarlagt vad som ska ligga i vilken behållare och på andra hotell har jag mer än en gång sett – håll i er nu – hur de töms i en och samma sopsäck. Stoppa pressarna! Ring polisen! Miljöbrott!

Nåväl. Hotellen har i alla fall numera wi-fi, så jag ska inte klaga på pulveräggröra och sådana petitesser.

Jag tog bussen upp till Karlstads universitetsområde och stannade framför huvudingången med tappad haka. Det berodde inte på latinet vid entrén, för sådant har väl varje universitet med självaktning.

latin

Lite vagt under neonbokstäverna står ”sapere audi” – ungefär ”våga vara vis”.

Nej, men se vad det står där till vänster! LÄS!

babycorner

”Nobody puts Baby in a corner” – från den där snuskiga dansfilmen, ni vet, med den läckert höftsvängande Patrick Swayze!

Med citatet vill man i Karlstad säga ”Låt ingen sätta sig på dig! Tro inte på signaler om att du inte duger, att du inte är tillräckligt bra”. Så tolkade jag det inte alls, men jag tycker att det är stencoolt att citatet står där! Så ska konst ju funka för att imponera på mig:

  • Plötsligt tvärstopp.
  • Gapande mun.
  • Ett förvånat ”vaaaa?” i kombination med rotande efter kamera.
  • Sprint in i byggnaden för faktakontroll.
  • Tankar på Patrick Swayzes nakna bringa.

Tack, Karlstads universitet!

{ 52 comments }

Att vara egenföretagare

by Lotten Bergman on 25 januari 2016

– Gääääääääsp!

Jag vaknade efter blott sex timmars sömn, men av mig själv och utan mobilväckning. Eller … det trodde jag tills jag slog upp ögonen och hittade en knäpptyst Trettonåring sittande bredvid mig.

– Uuuuuh! Oj, vad du skrämde mig!
– Mina jeans är för små.
– Okej, ta fram alla byxor som du hittar i din garderob och släng dom här på sängen så kollar vi vad det finns.

Eftersom Trettonåringen är yngst, hamnar de andra barnens urvuxna kläder i hans garderob [gabberåb], så han kom med en försvarlig hög till mig, där i sängen.

– För små. Är alla andra uppe?
– Mhm. Femtonåringen tog bussen nyss, Artonåringen tar ur diskmaskinen och mamma dom här är ju faktiskt för stora.
– Nämen! Dom är ju mina! Åh, vad bra! Och pappa?
– Han sjunger i köket. Dom här brallorna är ju bajsbruna …
– Ja, dom var inte fina. Men kanske praktiska. Dom här då?
– Dom blir bra. Jag tar den här hoodien också.
– Bra, den har kapuschong.
– Luva heter det, mamma.
– Kapuschong heter det, käre son.

brallor

De bruna (som egentligen är beigefärgade) på toppen.

Pang, bom, skrammel och trallalaaa-sång hördes från nedervåningen. Jag låg kvar i sängen och funderade över lifvet och knäna samt Tjejvasan som jag inte kommer att kunna åka.vasaloppsintygnej2

Ack.

Då ringde telefonen. Okänt nummer. Med min allra finaste och seriösaste företagarröst svarade jag, där jag halvlåg i sängen – iklädd t-shirt från 1982 och stora basketshorts:

– Hm, Lotten Bergman.
– Hej bla bla bla … komma på möte … diskutera … bla bla … onsdag klockan tio … föreläsning … bla … möte med oss?
– Vi skulle inte möjligtvis kunna fatta beslut redan nu?
– Javisst! Jag föredrar snabba beslut och tycker att möten egentligen bara är slöseri med tid. Fast man brukar ju få gofika.

Åh, en själsfrände. Vi fattade beslut om en tretimmarsföreläsning i mars och under telefonsamtalets gång mejlade vi offert och bekräftelser till varandra och häpp, så var det färdigt.

Jag hasade mig upp och gick ner till köket, där den sjungande djefla mannen hade gjort en kanna te, men även druckit upp allt. Pang, så hörde jag en musfälla slå igen under diskbänken.

– Hallå, hallå, lilla musen? sa jag och försökte att andas lugnt medan jag halvkisande tog mig fram till fällan.

Som var tom. Ingen mus, ingen leverpastej.

stormus

Resten av denna måndag ska jag gå en onlinekurs som jag fick i julklapp samtidigt som jag sorterar jeans, korrar en årsredovisning, dammsuger ovanvåningen och svarar på sju skrivregelsfrågemejl (bl.a. ”vad är det för skillnad på ‘sätt’ och ‘sett’ och varför stavas orden olika?”).

Men ooooo nej, vad hör jag?

– LOTTEN! Kan vi ha planeringsmöte?
– Oh noooo. Om vad?
– Framtiden!
– Du, hur gick den där låten som du sjöng i morse?
– Den här?

Och vips, har min djefla man glömt bort framtidsmötet.

{ 84 comments }

Tolvskillingen i Oskarshamn

oktober 15, 2015

På samma sätt som jag som liten bara accepterade att ”en kvarting” var ett halvt helrör och därmed trots namnet ju var det inte alls kvartiga 37,5 cl, ryckte jag på axlarna när mina farföräldrar mumlade ”tolvskilling” om den inte alls tolviga 25-öringen som i rättvisans namn ju borde ha hetat ”kvarting”. Nu vet jag […]

Läs hela alltet →

Varför man kanske skulle vilja bo i en småstad som Laholm

september 30, 2015

I Laholm finns inte bara ett stadshotell med temarum och drygt 23 000 invånare (ungefär lika många som t.ex. Kiruna, Avesta och Härnösand), utan Sveriges kanske trevligaste människor. Jag bara gick omkring som en helt vanlig brud i stan och tyckte att jag inte på något sätt signalerade ”tala med mig”. Men vad hände? Jag […]

Läs hela alltet →

Stadshotellet i Laholm har ett 50-talsrum! Med fel!

september 29, 2015

Lahom är en av de underliga städerna i Sverige där tågstationen ligger långt bortom all ära och redlighet –3 km västerut. Falkenberg, Söderhamn, Landskrona, Kristianstad och Uddevalla är andra sådana städer, där man kliver av tåget i en mörk säck och får treva sig fram till en buss som tar en till centrum. Hur är […]

Läs hela alltet →

Hjärnkirurgen Henry Marsh och hans bok

juni 23, 2015

Se, så vackert! I förra veckan fick jag ett stort, nyöversatt manus att korrläsa. Det är svårt, för när jag korrläser tar redaktören i mig över, och när jag ska vara redaktör sitter jag plötsligt och korrläser. Översättaren i mig står och bankar på dörren och vill in och leka hon också. Jag är helt […]

Läs hela alltet →

Ett riktigt fånigt hotell: hurra!

juni 3, 2015

En annan har sovit på ett av Sveriges mest välkända hotell inatt. Det ligger mitt emellan Globen och Tele2-arenan, så det har en och annan gäst då och då. Och det är disaaaaaaaajnat så att man blir alldeles knollrig. Utomhusmiljön i området har man inte riktigt lagt lika mycket tanke på, så vi börjar rundvandringen […]

Läs hela alltet →

Blönt?

april 6, 2015

Jag går verkligen åll-in när det gäller mina bokjobb. När jag översatte ett whisky-opus för ett par år sedan gick jag därför minus eftersom whiskyn som jag skrev om lät så intressant att jag blev tvungen att köpa (och de facto dricka) allt. (Glenfarclas är fortfarande favoriten, även om jag inte har haft en enda whiskyflaska […]

Läs hela alltet →