jobb

Hit och dit och fram och tillbaka och en sväng utomlands

av Lotten Bergman den 29 november 2014

Man kan inte klaga på ett trist och stillasittande liv, det kan man inte.

Från ett releaseparty i förra veckan till en soffa i Tjugotvååringens student-trea i Lund, staden där det är studentorkestrar i varje gathörn, cyklar på varenda kvadratmeter och roliga människor uppdykande vart man sig i världen Lund vänder.

linnereppojke

Och en lundagrabb som medgörligt på ett trassligt, taffligt sätt surras vid Linnés staty …?

Tjugotvååringen delar sin lägenhet med en annan teknologpojke, så mammor på besök får soffsova. Klockan mittinatten drumlade inhysingen in och kräktes. Och kräktes. Och spottade och kräktes. Han torkade upp kräk från golvet, lade ut nedkräkta kläder utanför ytterdörren och drack vatten och kräktes lite mer. Och där låg jag och började må illa. Jag tänkte att jag som en god mor (även om jag inte är just hans mor) skulle gå upp och badda hans unga panna, men beslutade mig snabbt för att han nog inte hade uppskattat omsorger från en mamma som han inte kände.

På morgonen skuttade jag ur sängen och kastade mig på en buss och ett tåg och somnade bums för att liksom två sekunder senare kliva av utomlands. Köpenhamn, lovely Köpenhamn!

lukkedorren

Typiskt danskt?

Det luktar Riviera och öl och man nästan suuuugs in på Tivoli och blir påtvingad öl i varenda gathörn. Jag råkade köpa fyra klänningar och ett par gummistövlar och vandra runt på Nationalmuseum och nästan svimma av trivsel. Om Stockholm hade varit Köpenhamn, hade Gröna Lund legat mittemot stationen, Nationalmuseum och Moderna museet legat på NK:s plats och på Sergels Torg hade man sprungit 100 meter slalompjäxesprint.

slalompjaxor

Jag trooor att det var ett reklamjippo. Men det togs på största allvar.

Och detta var ändå bara förra veckan. Den här veckan åkte jag till Göteborg och föreläste, åkte tåg som nästan var i tid, hann sträcka rumpmuskeln (som heter gluteus maximus) på basketträningen (pga. halt golv) och sedan åka till Malmö och föreläsa innan jag åkte till Köpenhamn igen!  Två gånger på sju dagar!

endasttoapapper

Typiskt malmöitiskt? Svårt att efterleva är det i alla fall. (På toan i Chokladfabriken, där jag föreläste.)

Som ni förstår, gillar jag detta flackande. Kanske för att det är så skönt att komma hem till galna huset igen, men kanske för att det är så skönt att komma ifrån det galna huset en liten stund?

danskaflaggor

Titta vad fint med Dannebrogen över hela Hovedbanegården! (Kan ni se framför er hur den svenska fanan hänger så här framför alla reklamskyltar inne på Centralen i Stockholm?)

I Köpenhamn sammanstrålade jag med min djefla man, som hade föreläst och haft möte där. (Han kan föreläsa utomlands för andra nationaliteter, han!) Vi åt turkisk mat och jag fick en dansk öl och så pratade vi låtsasdanska med varandra så att danskarna började blänga på oss. Typiskt störiga svenskjävlar var vi.

kallapanotan

Notan kallade man på genom att trycka på en knapp!

På väg till vårt lite billigare hotell ungefär 7 minuter bortom järnvägsstationen, halkade vi in på Radisson Blu, där Beatles sov en gång i tiden. Och Rolling Stones, Rod Stewart och precis alla andra som var nåt på 1960-och 70-talen. Men eftersom wi-fin inte var gratis, kände vi oss kränkta och gick ganska snabbt därifrån.

radissondesign

Fast i Radisson Blus foajé fick vi uppleva underbar danskdesignoverload. Så vansinnigt fint! Medan …

fulaprickar

… vårt hotell såg ut så här …

lovelyview

… och the stunning view från våning 9 såg ut så här.

På morgonen åt vi en synnerligen torftig frukost utan bacon (vabaha?) samtidigt som vi sms:ade kors och tvärs med barnen där hemma om köruppvisning (ergo sånguppvisning), gympapåsar, hostsjukor och träningstider. Min djefla poetman sa ”kan jag lägga ner en bok i sin packning eftersom jag är på resande fot till på söndag?” och jag sa förstrött med ett felkokt ägg i munnen ”mmmmhmmm”.

ollesbooks

Det är det här som är ”en bok”. Som jag fick släpa hem.

fulmatta

Hejdå, fult inredda men rätt billiga och väldigt rena hotellet i Köpenhamn!

Nu vankas resor till Luleå, Härnösand och Östersund. Men innan dess hinner jag vara hemma och skriva lite Julkalender!

{ 64 kommentarer }

Plötsligt hände det: spamchock!

av Lotten Bergman den 26 november 2014

Det finns en intressant uppdatering lite längre ner. Men börja för all del här uppe!

Bloggen utsattes – som de stora elefanterna – för en spam-attack! Jag satt här och tittade på skärmen, som gav order som änna big brother-typ:

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 12.44.42

– PW! sa servern.
– Vad menar du med det? sa jag.
– PW!
– Tala ur skägget! Pewe kan man ju inte ens uttala ordentligt!
– PW! PW! PW!

Efter en liten stund klickade jag i ”Avbryt” eftersom man ska vara misstänksam och inte följa med främmande farbröder som lockar med godis eller inloggningar. Då blev det jättetrist:

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 13.40.36

Apache? Här? Nu? Javisst!

Apache-Warrior

Fast jag måste säga att det var en ypperlig illustration till mitt känsloläge just då. Bister och på krigsstigen.

– PLIONK! sa det i mejlen.

Aha! Mitt webbhotell Loopia mejlar! Kulans! Men … nej, det här verkar inte riktigt korrekt …?

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 13.43.33

– Det ser banne mig ut som phishing! sa jag högt till mig och två hemmavarande, sjuka barn. Ni vet när man får brutalt oproffsiga bluffmejl från Telia eller Netflix?
– Näe …
– Man ska aldrig skriva in sina lösenord och personuppgifter eller kontonummer!
– Nä, klart man inte ska. Det vet alla, mamma.

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 14.13.24

”Näe, det där vågar jag inte lita på”, tänkte jag och skickade ett mejl tillbaka till Loopia för att höra om det var på riktigt eller en luring. När jag inte hade fått svar på ungefär 45 minuter, ringde jag till supporten, som var full av andra frågvisa och som därför placerade mig i ännu en av alla dessa underbara supportköer som jag bara inte förstår mig på. (Plats nummer 37 i kön? Say what? ANSTÄLL FLER!)

Tralalalaaa, humdidum, trajardiraaaaa. Väntelivänt.

Samtidigt som jag kom fram i telefonen, kom ett nytt mejl:

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 14.02.38

 

När killen i telefon också bekräftade att Loopia verkligen uttrycker sig så här, bad jag att få tala med den kommunikationsansvarige. Men ombads istället att mejla till supporten. Till samma adress som stackars Alexander F skriver från …

Hej alla företag i hela Sverige som behöver hjälp med att utforma korrekta mallbrev.

BE MIG OM HJÄLP!

__________________

Uppdatering en dag senare, efter att det i nästan ett dygn hade sett ut så här på bloggen:

closedblogg

Eftersom denna stängning dök upp väldigt snabbt när mitt utfall mot Loopias mejlspråk hade publicerats här ovan, drabbades jag naturligtvis av konspirationsteorier.

  • Borde inte Loopia varna mig först?
  • Borde man inte när man har stängt en webbplats faktiskt tala om för den drabbade att det har gjorts?
  • Måste det se så brutaldrastiskt ut?
  • Jag har ju ett väl fungerande spamskydd, som väl funkar?
  • Inga av de robot-skickade kommentarerna syntes ju utåt utan fångades ju faktiskt upp av Akismet – hur kan de då göra skada?

När man klagar på hur detta gick till och det faktum att de stängde klabbet utan att förvarna, får man detta svar:

”Jag förstår er synvinkel på detta men dessvärre så orsakar dessa spamattacker hög last på våra servrar i den delade miljön.

Övriga kunder blir då påverkade och upplever i sin tur långa svarstider på sina webbsidor.

Utöver det så kan servern klassas som spridande av malware då många av dessa kommentarer innehåller länkar till skadlig programvara.

Det orsakar då stora skador på vår miljö för samtliga kunder.

Vi kan då ej varna kund och invänta dennes respons utan måste direkt lösenordskydda sidan för att stoppa detta.”

Hrrrm.

Nu är jag ute på hal is. Jag kritiserar fullt öppet mitt eget webbhotell och lägger ut förnamn på några i supportstaben. Jag sätter mig helt klart på mina höga hästar och agerar besserwisser. De kan om de känner för det stänga lotten.se igen och hävda att det beror på att ”övriga kunder blir påverkade” av spamattacken som riktas mot mig, men som ingen utomstående kan se.

super support

Jag har fortfarande många frågor som behöver (begripliga) svar. Min fantastiske bloggtomte (som alltså arbetar med sånt här och som jag avlönar) är till stor hjälp och har förstått exakt hur viktigt kommentatorsbåset är. Loopia skrev:

”Man kikade igenom och det ser ut som att spam-kommentarerna inkommit i stor skala sedan den 13:e november.
Förslagsvis så tar vi bort alla kommentarer från och med det datumet.
Först efter det så kan vi öppna sidan så att den inte löper lika stora risker för er och oss att svartlistas.”

Min bloggtomte svarade snabbt:

”Nej – ni får inte ta bort kommentarer. Kommentarerna är mycket viktiga för denna blogg.”

Nu kommer det kanske att vara lite stökigt, kanske måste jag lägga in captcha-bokstäver (såna där vingliga som jag hade förut) och ibland kan det dyka upp en sådan här:

too short

Jag tror att man kan lura den där kortskrivarpolisen genom att lägga in radbrytningar, men förhoppningsvis skriver ni så långt att ni slipper få bannor.

Uppdatering igen
Jag har nu pratat med Loopias ”support manager”, som vet att berätta att brevet där uppe – det som jag fick först och trodde var phishing – går ut i säkert 20 ex per dag sedan två år och att JAG och bloggtomten är de två allra första som inte har förstått att mejlet i klartext betyder:

VI KOMMER ATT AV SÄKERHETSSKÄL STÄNGA NER DIN SAJT

Så när jag säger ”ni kan väl varna säga till innan ni lägger upp en stor röd stoppskylt och sedan går hem för dagen”, så svarar han att det var det de gjorde och att alla andra begriper det.

Hmmmm.

couslish

{ 108 kommentarer }

Besvärliga typer

av Lotten Bergman den 19 november 2014

Eftersom jag och min djefla man är ensamma arbetare i vår lilla firma, har vi bara varsin besvärlig kollega.

  1. Min besvärliga kollega rakar sig för sällan och är därför jättestickig och dräller tandborstar omkring sig, särskilt vid skrivaren och i kylskåpet.
  2. Den djefla mannens besvärliga kollega är kvällspigg och morgontrött och flexar alldeles uppåt väggarna.

Häromdagen hade vi en ”ringa till andra människor-dag” – sådant som han älskar och jag tycker så illa om att jag prokrastinerar in absurdum. Men jag tog denna dag tjuren vid hornen och fick snabbt tag på alla mina kontakter och allting flöt på som det skulle – deadline:ar spikades, möten bokades och alla var seriösa och kloka.

Men hur lät det hos min kollega, tillika min besvärliga djefla man?

– Hahahahaaaa. HAHAHAAA! HAHAHAHAHA HOHOHOHOOOOO! skrattade han.

– Nej, ursäkta, jag måste gå ut ur köket, vi har en gitarrspelande spanjor här, ja, väldigt högljudd, förklarade han.

– En älg? I trädgården? Nu? Ta en bild! Ja, nej. Min fru är från Luleå och hon sprang en gång milen på rekordtid för a… nu kom bilden! Ha! Det är ju en hjort! tjoade han.

– Nejdå, det gör ingenting, vi kan höras i eftermiddag. Nej, jag förstår. Det är lugnt, spring ut nu. Hur kunde hästen förresten smita? frågade han.

Besvärlig kollega, va? Ha så där kul och prata strunt på arbetstid? Pah!

36987_retro-manufactum-w48

Men eftersom vi båda har jobbat som normalt folk på institutioner och redaktioner samt stora företag, har vi även andra erfarenheter av besvärliga typer som man faktiskt måste komma överens med.

  • En i Ny demokrati väldigt aktiv kollega som prompt skulle omvända oss alla.
  • En lögnhals till drummel.
  • En latkorv som behagade skylla sina misstag på oss andra.
  • En nejsägare som sade nej till allt utan att ens reflektera över vad som skulle kunna ske om ett ”ja” skulle råka halka ur munnen.
  • En besserwisser som dessutom alltid hade rätt.
aoooom_mantra

– Aaaoooom. Chakra på er, grevar och baroner.

För att hantera de besvärliga typerna ska man (enligt råd som surrar överallt) vara en god förhandlare och toppenkommunikatör, ha ett fantastiskt tålamod, vara en god lyssnare och synnerligen rättvis. Så ni förstår att det är kört för mig; jag kommer aldrig att kunna smälta in och måste vara frilans resten av lifvet.

(Hurra!)

Jag blir bara arg på de besvärliga typerna och far ut mot dem och säger dem ett (eller fjorton) sanningens ord och får tårar i ögonen. Sedan skriver jag brev till dem eftersom det verkar vara mitt medium.

Besvärliga människor är dock roliga att berätta om (förlåt, det är inte roligt när besvärandet pågår, men det brukar bli intressanta historier efteråt), och ni får gärna skriva loss och berätta om de besvärliga typerna som ni mött.

{ 49 kommentarer }

lok_1971

Nostalgi, ba.

Jag visste igår att tågen mellan Eskilstuna och Stockholm hade drabbats av dubbelspårsutbyggnadstrubbel. I vanliga fall åker man så här på en timme:

etuna_sthlm

Men igår – för att slippa åka buss där man näppeligen kan jobba – planerade jag att resa med tågbyte i Västerås på knappa två timmar:

etuna_vås_sthlmFör att vara på den säkra sidan, gav jag mig iväg fyra timmar före föreläsningsstarten inför 230 personer. På fyra timmar kan man åka tåg till Lund eller Söderhamn och man kan åka till Göteborg och till och med hinna äta lunch där. Men man kan inte lita på att man tar sig till Stockholm på fyra timmar (vilket ni väl har anat nu). På stationen i Eskilstuna:

Pling plong! Tåget mot Västerås är försenat med 20 minuter. Tiden kan komma att ändras både framåt och bakåt.

Jahaja, där rök anslutningen till Stockholm från Västerås. Och på stationen här hemma finns numera inte en resebutik utan ett externt bolag som har anställda som bara kan upprepa ”vi vet inte, vi är inte SJ, vi vet inte, du får ringa till SJ, vi säljer bara biljetter, vi vet inte, ring till SJ”.

Utrustad med en ängels tålamod och simultanfömåga som en fembarnsmamma, placerade jag mig i SJ:s telefonkö samtidigt som jag beställde tamedmat eftersom min lunchdate i Stockholm inte skulle hinnas med.

– Tyvärr måste du ta buss, det finns inga andra alternativ, sa SJ.
– Morr. Skrrrfffnnnt. Grrrrr.
– Men bara till Läggesta, för där byter du till tåg. Visserligen går tåget inte förrän en halvtimme efter att bussen anländer (!), men då får du ju åka tåg en bit i alla fall …? försökte SJ-tjejen trösta mig.

Det blev alltså buss-skump, trångt som fan, byte till tåg, fram med maten och datorn, och äntli…plingplong i telefonen … Men vad nu?

Skärmavbild 2014-11-12 kl. 12.31.14

Hm. Det där verkar inte så bra, tänkte jag och försökte få tag i min uppdragsgivare per telefon. En kvart senare hördes i tåghögtalarna:

Plingplong! Tyvärr kommer detta tåg inte att ta er hela vägen in till Stockholm. Från Södertälje Syd måste ni ta buss. Bussarna är beställda, men jag har inga besked om när de kommer.

Hm. Bussar. Beställda. Men inte framme. Hm. Kan man låta 230 personer i en lokal sitta och invänta skrivregelsföreläsarens ankomst? Nope. Man ringer efter en taxi.

– Hej taxibolaget (med Södertälje i företagsnamnet)! Jag behöver en taxi till Södertälje Syd så snabbt som möjligt.
– Syd? Stockholms södra?
– Nej, Södertälje Syd.
– Det har jag inte här i min dator.
– Leta igen. Tågen mot Stock…
– AHA! Södertälje Centralstation!
– Neeeej. Södertälje Syd. Station. Tåg. Mot. Stockholm. Mälarda…
– Underligt. Var god dröj kvar.
– Hihihiiii, ”taxi var god dröj!”, hihihiii!
– Förlåt?
– Nej, det var inget. Jag bara skojade.
– Jaså.

Efter en stund ordnade det sig eftersom Södertälje Syd verkligen finns på riktigt. Där klev vi av – hundratals resenärer med stressmage. Busskön ringlade sig lång, vilket jag har förtydligat nedan med en röd pil:

bussfol

Busskö bakom tre damer som hellre åker taxi.

Min taxi dök snabbt upp och jag tjoade ”kör mig till Hötorget!” och slängde igen bildörren. Som snabbt öppnades igen av en kvinna som sa ”får jag hänga på?”. Javisst, sa jag, ”men vad som än händer måste jag till Hötorget snabbt som attan”. Innan vi hann komma iväg, öppnades taxidörren än en gång och en man sa ”snälla, låt mig följa med”. Det fick han.

– När ska du vara på Hötorget? sa taxichauffören.
– Nu, sa jag.
– Då kör vi! Gillar ni Noice?
– Nojs? Nåjs? Att nojsa? försökte vi gissa, vi som inte anade vad som komma skulle.
– Nej, NOICE! sa taxichaffisen glatt. Underbara musiker! Jordgubbar två avrom, men viiiiilka musiker trots att dom va så jäla unga.

noicetaxi

– Världens bästa platta!

Det är inte ofta man far fram i 140 med Noice på högsta volym, så jag filmade förstås denna fantastiska händelse.


Sexton år tror jag visst att jag var 1980 …

etuna_lagg_stj_sthlm

Men jag kom fram till slut! (Buss–tåg–taxi.)

Spårbunden trafik är i Sverige ett lotteri – och ett slöseri med ack så många människors tid. När man begär ersättning, får man dessutom anställa en sekreterare som håller koll på alla beställningsnummer och återbetalningar och poängsaldo och fan och hans moster. Jag kan inte lägga dubbelspår eller laga trasiga skenor eller köpa in fler tåg, men jag kan faktiskt göra en insats: berätta hur man sköter informationen bättre. HALLÅ SJ!

  1. Varför vet man inte om ett tåg blir 20, 10, 23, 2 eller 37 minuter sent när man de facto vet var tåget är någonstans?
  2. Varför kommer meddelandet i tåghögtalaren en kvart efter sms:et i telefonen?
  3. Varför kommer bussarna först efter en halv evighet när vi resenärer får veta att de kommer ”strax”?
  4. Varför kan inte (de externa) biljettförsäljarna på stationen ha tillgång till SJ-info?
  5. Varför … varför … varför …?

Och var ääääär uppfinnaren med teleportering eller tredimensionella utskrifter av människor på agendan?

{ 64 kommentarer }

Alla vi som älskar TNC är fly förbannade!

oktober 28, 2014

Först måste vi kanske fastslå att jag är apolitisk, så att vi har det ur vägen: jag går inte något partis ärende och hyser djup aversion mot allt käbbel som de håller på i sin stora politiska sandlåda. Okej, moving on. Socialdemokraterna lovade Riksidrottsförbundet ett tillskott på 272 miljoner kronor under valrörelsen. Det blev till slut i […]

Läs hela alltet →

Hur söker man jobb egentligen?

oktober 18, 2014

När jag gick i gymnasiet ringde jag till Danderyds sjukhus och frågade om de hade plats för ett sjukvårdsbiträde. Javisst, sa de och lät mig gå en kort kurs – och så jobbade jag på sjukhus och vårdhem på alla lov i fem år. När jag nästan var färdig med min utbildning (bestående av 150-nåntingpoäng […]

Läs hela alltet →

Örebro och Sandviken samt en skylt

oktober 2, 2014

När detta skrivs sitter jag på ett stillastående tåg i Västerås. Det är signalfel söderut och tåget som står alldeles bredvid vårt har stått där i en timme. Nyss sa min mage till på skarpen och krävde akuta insatser, och jag som alltid går omkring med ägg och te samt choklad i ryggsäcken måste erkänna: […]

Läs hela alltet →

Från Ulricehamn till Gävle med en ond hals

september 24, 2014

Igår vaknade  jag i Ulricehamn och hann under dagen föreläsa för kommunens webbgäng, turista, tappa en tepåse och gå till fel buss, men ändå ta mig till Gävle och byta hotellrum samt skaffa mig en sprillans ny förkylning som sätter intressanta snor- och hostkäppar i hjulen för mina två föreläsningar idag. Nu ska jag inte fastna i en utförlig […]

Läs hela alltet →

Ulricehamn, en buss och ett blödande finger

september 22, 2014

Ni förstår väl att jag har det feruktansvärt jobbigt på min skrivregelsturné? Nej, jag tycker förstås precis tvärt om. Fast ibland blir det jobbigt på riktigt: Loppisen var inne i Ulricehamn, där det som i andra städer av samma storlek vimlar av frisörer inredningsbutiker stängda butiker pizzerior skyltar med ”vi tar inte kort” och ”ta […]

Läs hela alltet →

Björholmens Marina, några foton och en blånagel

september 21, 2014

Här ligger jag i en smal säng medan folk utomhus vandrar omkring i morgonrockar med öl i fickorna. Utom de som sitter som packade sillar i enorma badtunnor alldeles intill havet. Så här: Vädret är obeskrivligt ljummet och solen går ner som ett proffs. Allt är så löjligt vackert att jag bara behöver lyfta kameran […]

Läs hela alltet →