jobb

Tankar på ett tåg mot Lund

av Lotten Bergman den 26 augusti 2014

Det är så lätt att klaga – särskilt eftersom det finns så rasande mycket att klaga på. Därför ska jag inte klaga nu, utan bara fundera lite. (Skillnaden är hårfin.)

regnregnregn

Det regnade jättemycket vid mitt byte i Linköping. Så är det. Ja.

I Linköping satt en tiggare på perrongen, och säga vad man vill om oss svenskar – att vi ”är snåla och inte ger pengar till tiggare” är komplett, alldeles, totalt och helt tokigt enligt min kanske inte riktigt empiriska undersökning med blott en deltagare. (Läs nu inte in något i denna min korta historia annat än just det jag beskriver.)

Under de 12 minuter som jag väntade på perrongen, gick 17 personer (18 med mig) fram och lade ner en tia eller två i mannens pappersmugg. (Jag kan inte vara helt säker på om det var tior, men de ”lät” som tior. Och om man ger pengar så ger man väl inte en eller två kronor?) Mannen sade glatt och förvånat tack till alla givare och tog meddetsamma upp slantarna ur muggen och lade dem i en redan välfylld ficka på jackärmen så att det bara var 3–4 slantar (halvtomma tunnor skramlar bättre, gammalt djungelordspråk) kvar i muggen. Efter ett tag blev ärmfickan full, så då började han fylla andra ärmen. Som Karl Alfred-muskler, liksom. Slutledning: ”vi” är faktiskt inte så snåla som det sägs.

Apropå Linköping så är det numera där vi lantisar byter tåg, vilket är jättekonstigt.

Kolla här. Eskilstuna–Norrköping åker man sekrutt-tåg utan bestämda platser och med många stopp. Men när man kommer till Norrköping (se karta) ska jag inte gå av utan fortsätta att åka sekruttåg i en halvtimme trots att mitt fintåg (nåja) inkommer till Norrköping ungefär 20 minuter senare.

http://www.sj.se/sj/jsp/polopoly.jsp?d=112&a=55657&l=sv

Istället ska jag tuffa vidare till Linköping (se karta nu då!) där jag har mindre marginal (åtta minuter) till det tåg som jag ju kunde ha klivit på i Norrköping. Förklara det, den som kan! (Och nej, det går inte att vara rebell och byta i Norrköping ändå, för det får man inte. Och inte i Katrineholm eller Flen [sedär, en karta här ovan!], för fintåget stannar inte där.)

Lösningen är förstås att beställa två biljetter:

  1. Eskilstuna–Norrköping
  2. Norrköping– Lund

På tåget klev jag i helt fel ände eftersom jag inte hade ögonen med mig (eller förståndet så att jag tolkade anvisningarna fel) så att jag inne i tåget fick gå från näst sista vagnen till den näst första. Under denna promenad tappade jag räkningen (nej, jag borde verkligen inte få resa utan förkläde), och kunde inte hitta rätt eftersom det ingenstans står i vilken vagn man befinner sig.

hemligt vagnsnummer

Vagn 4? Eller 5? Kanske 6?

När jag gick genom tåget tänkte jag stilla att det här nog blir en tuff resa. Det var proppfullt med barn, väskor, vagnar, golfbagar och äggmackor. Ljudnivån var sådär att jag började fundera på stavningen av decibel.

bagsbagsbags

”Placera inte väskorna i gången” funkar här lika bra som andra uppmaningar, t.ex. ”beträd ej gräsmattan” eller ”ät inte socker”.

Men skåda! När jag väl kom fram till det som jag tror är min vagn såg det ut så här:

tomvagn

Nästan tomt! Lyxpyx!

Mycket lyckat. Hittills har ingen kollat min biljett, så jag vet ännu inte om jag sitter på rätt plats. (Ssssschhhhh, jag låtsas sova!) Men varför sprider SJ:s datoriserade platsgenerator inte ut alla andraklasspassagerare så att det blir bättre resmiljö för alla?

klotter

Inne på tågtoan har en graffittiartist fått utlopp för sin kreativitet.

Det mest lyckade idag är ändå att jag äntligen har förstått vad detta betyder:

”Även när du har använt din surfpott surfar du gratis!”

På fintågen finns det ju numera gratis internet som faktiskt oftast funkar som det ska. När man sätter igång datorn, dyker detta mystiska meddelande upp, och först nu förstår jag hur det hänger ihop. Man har en pott med snabbsurf. När den är slut, surfar man långsammare, men det är fortfarande gratis.

Snart är jag framme i Lund! (Dock har mitt middagssällskap glömt bort mig, så jag måste hitta nån annan att leka med. Eller kanske äta ensam? Hur ska det gå, hur ska det gå?)

Uppdatering
Kom på att jag ju måste tala om hur det gick med mig och min kvällsmat. Först gick jag ett varv runt Lund (Klostergatan, Lilla FIskaregatan, Stortorget, Botulfsplatsen, Mårtenstorget, Akademiska Föreningen och biblo och förbi stationen igen). Hela tiden spanade jag efter gamla farbröder och tanter som jag kände i Lund för 30 år sedan, och som säkerligen skulle vilja äta med mig. Sedan valde jag mellan ensam-sushi med öl i ombyggda saluhallen och en ensam-fisksoppa med vin på Klostergatan. Och därefter åkte jag upp till Delphi och Tjugotvååringens och Tjugoåringens gemensamma studentlägenhet, där jag helt ensam tryckte i mig detta:

kaviar_egg

Ljummet te i termos, två hårdkokta ägg, kaviar.

Men hu så trist det var. Gäsp. Läsa lite bok. Rapa ägg. Klia sig på stortån. Men plötsligt sa det plingplong i mobilen – Tjugotvååringen bjöd in mig till nollningen.

Skärmavbild 2014-08-26 kl. 22.05.25

erikordf

För när man är kemisektionens ordförande får man faktiskt ta med sig mamma till skolan.

korv

Och där fick jag äta korv! Tillsammans med 150 andra personer! Inte ett dugg ensam!

{ 49 kommentarer }

Kontaktledningarna är det nya svarta

av Lotten Bergman den 12 juni 2014

Det här med att åka tåg är ju så mysigt. Sverige far förbi och är hur vackert som helst.

sverigefint

Ååååååh.

Jag skulle vara i Göteborg vid halv fem. Vissa saker skulle göras, människor träffas och en fika fikas. Strax innan jag klev på tåget i Eskilstuna vid ettsnåret, kollade jag i SJ-appen och fann tyvärr att något var å färde.

katneholmingekul

Inställt tåg, jahaja.

Galopp, galopp till vår nya ”resebutik” som inte är SJ:s utan ett ombud.

– Nej, vi vet inte, vi är bara ombud. Jag har en lapp här, nej, jag vet inte. Va? App? Nej, lapp. Kanske ett telefonnummer, nej, vi har inte någon information, vi är bara ombud. Vi är inte SJ. Vi är bara ombud.

Galopp, galopp till tåget som rullade in samtidigt som jag ringde till SJ och hamnade på plats nummer 14 i telefonkön. Galopp, galopp fram till ombordpersonalen med telefonen vid örat.

– Va, neeeej, jag har inte hört något om något inställt tåg. Nej, allt är som vanligt. Men jag kan förstås kolla.

En halvtimme senare kom jag i telefonen fram till en kille på SJ som sa att det inte var några tågstopp nånstans förutom de där som strejkar som inte är SJ. Men att jo, han ju kunde kolla i appen eftersom jag envisades. Samtidigt som han läste från sin skärm in i mitt öra kom samma information till mig via ett mejl samtidigt som ombordpersonalen kom och läste på sin skärm eftersom högtalarsystemet hade pajat och allt var ”bedrövligt”, som hon sa, samtidigt som jag dessutom fick ett sms med exakt samma information:

”För närvarande är det stopp i tågtrafiken på sträckan Stjärnhov-Nyckelsjön på grund av riven kontaktledning. Ditt tåg kommer att gå en annan väg än planerat.”

Detta innebar inte alls att mitt tåg skulle gå en annan väg än planerat utan att jag skulle kliva av i Katrineholm och där ta buss till Hallsberg. Hm. Hur vackert Sverige än är, är det inte alls någon vidare njutning att åka buss i gassande solsken och trånga säten när man har bespetsat sig på te och kaka i första klass.

bussersattertag

Busshållplats, jaha. Ersättningsbuss ja. Som ersätter tåg, ja. Jajaja. Men vart går bussen?

Alla vi som klev av tåget gick en och en fram till bussen och letade efter information om den. Vi kunde ju se att det var en buss och förstå att det var en busshållplats för bussar som ersätter tåg. Men var det vår buss?

Solen gassade och lyste och var varm och underbar och under de 13 minuter som jag orkade stå utanför bussen och se sjuttifnutton personer som en och en gick in i bussen och frågade om den gick till Göteborg, fick alla sjuttifnutton svaret ”nej, Stockholm” av den tålmodiga men lite initiativlösa busschauffören. Jag grävde förtvivlat efter en whiteboardpenna i min ryggsäck för att få skriva MOT STOCKHOLM på den där ack så vita lilla whiteboarden i bussfönstret, men fann bara ägg och vatten samt strumpor och SAOL.

Men det var för varmt och för irriterande. Jag drog mig in i Katrineholms stationsbyggnad och suckade lite över tingens beskaffelse och min förbaskade otur med tåg … när jag plötsligt såg ett svart, mystiskt tåg rulla in på spår 3. Inne i resebutiken (en riktig SJ:sk) hörde jag en i personalen förvånat utbrista:

– Men va? Nu kom ju tåget mot Hallsberg! Jag tror att det är 129 …? Hur …?

Intuitiv galopp, galopp till spår 3 och det svarta spöktåget. Vad händer om jag går på? Om jag bara tar saken i egna händer? De vill att vi alla som är på väg till västkusten (kanske 100 personer) står och väntar på en buss som ska ta oss till Hallsberg. Och här kommer ett tåg. Ett stort, tomt, svart tåg. På väg mot Hallsberg. Eh.

Jag klev på. Det såg ut så här:

tomttag2

Hoho?

tomttag

Hallå?

Som vore jag den enda överlevande åkte jag på detta sätt till Hallsberg. De andra åkte kanske buss, kanske står de fortfarande kvar och väntar i Katrineholm.

trasigabommar

Här var det spännande: vi kröp förbi järnvägsövergången tutandes eftersom bommen inte ville gå ner. TUUUUT! TUUUT! BRÖÖÖL! sa tåget, medan bilarna till synes obekymrat stod och väntade.

I Hallsberg insåg jag vidden av förseningen eftersom tåg som hade varit på väg i över fyra timmar anlände från olika delar av landet. Fyra timmar som borde ha varit en eller två …

tag129sent

Man undrar ju om det är SJ eller Trafikverket som ansvarar för rostangreppen där.

I Hallsberg kom jag på att man på en tågväntanshalvtimme kan köpa den ack så nödvändiga telefonladdningssladden som ligger kvar hemma. Jag approcherade en dam i en av affärerna i Hallsbergs centrum.

- Ursäkta, var hittar jag en teknikaffär, liksom Clas Ohlson eller Teknikmagasinet eller liknande?
- Va, pah, nä, sånt har vi inte här. Han som säljer tv-apparater finns runt hörnet, men han har inte teknik.

folketshusungdomsgard

Jag rörde mig mot ”runt hörnet” genom att passera det typiskt svenska Folkets hus med LO och S och den extremt jättenedlagda ungdomsgården.

allansdigital

Allan hade förstås ”teknik” så det räckte och blev över och kunde erbjuda mig både billiga och dyra laddsladdar – även om han inte alls hette Allan.

Tåget som vi klev på i Hallsberg klockan halv fyra hade lämnat Stockholm vid elvasnåret och skulle ha anlänt till Göteborg strax efter två. När vi väl kom fram till Göööötet var klockan närmare sex. Jag tog in på Hotell Eggers med …

eggersnyckel

… riktiga nycklar …

eggerstrapp

… blyinfattade fönster i trapphuset …

eggersutsikt

… guldinramad spegel och storstadsljud samt ALLA utrop om försenade tåg inom hörhåll.

Jag begriper inte varför jag inte har bott på Hotell Eggers tidigare. Jösses vad de vårdar sin historia – kolla här vilka fina gamla tidningsannonser som sitter inramade på väggarna:

tacksamhet_eggers

”Rum för enskilda kotterier.” Det var tider, det. (1895)

{ 75 kommentarer }

Idag: Luleå tur och retur

maj 20, 2014

På grund av omständigheter och anledningar samt bafatt, kunde jag inte åka till Luleå igår och sova över, äta hotellfrukost och leka vid min barndoms stenar som jag brukar. Istället gick jag upp 04:30, tog ett tåg kl 05:16 och flög klockan halv nio. Massa väntetid hann jag med också. Men på resan hann jag ju […]

Read the full article →

I syndens näste!

april 29, 2014

I Utvandrarna av Moberg står det ungefär ”Han visste redan att hon med sin kropp lockat många oförvitliga män in i sitt syndanäste.” Och Mölle kallades minsann för ”syndens näste” eftersom folk sprang omkring såhär olämpligt halvnakna och badade tillsammans och hade sig: Näste betyder inte bara ”ett djurbo” utan även ”en hemvist i största […]

Read the full article →

Typisk torsdag?

april 10, 2014

Under alla mina år som föreläsare har jag flängt runt till t.ex. Stockholm, Sollefteå, Kiruna, Umeå, Malmö, Karlstad, Örebro, Luleå samt Schweiz, Italien och Finland. Men inte någon gång har jag i min hemstad fått föreläsa för annat än pensionärer och studenter (extremt billiga föreläsningar, nästan gratis faktiskt, åååå vilken fin människa jag är) – […]

Read the full article →

Ännu ett tramp i klaveret

mars 26, 2014

Jag har ju som bekant båda fötterna i munnen – när de inte trampar omkring i klaveret, vill säga. När jag öppnar munnen hoppar synapserna jenka och skippar censuravdelningen samt sänder via röstvågor meningar till öron som aldrig har hört på maken. Fakta: Jag läser just nu en relativt nyutkommen bok som är bedrövlig. Författaren […]

Read the full article →

Att kommunicera är svårt

mars 20, 2014

För en halv evighet sedan blev jag uppringd av en person som ville att jag skulle komma och lunchföreläsa inför chefer. Jag hoppade en meter rakt upp och tjoade och skrek (inombords förstås) eftersom jag har längtat såååååå efter att få föreläsa för just chefer. (I korthet: jag föreläser om nyttan av kommunikation och skrivkunskap […]

Read the full article →

Hur blir man uppgraderad?

november 21, 2013

Och nu talar jag alltså inte om att t.ex. byta ut knän och på så sätt uppgradera skröppelkroppen eller att fixa nya bröst versioner av datorprogram, utan den där magiska uppgraderingen som innebär att någon med makt plötsligt bestämmer att man får ett dyrare hotellrum utan att behöva betala mer. – Jahaja, här är ditt […]

Read the full article →

Just nu i Hudiksvall …

november 12, 2013

… ligger jag i en på alla sätt utmärkt hotellsäng och lyssnar efter tåg som vore jag indian. Fast då hade jag hetat Dimögda susörat, för tågen hörs alls inte så mycket som man skulle kunna tro. Kolla här vad nära de går: Uppdatering! Enligt säkra källor går tågen faktiskt genom eller under huset och […]

Read the full article →

Just nu i Gävle …

november 11, 2013

… ligger jag i en hotellsäng och funderar på vattenkokare. Nytt i mitt liv är nämligen att jag dagen före ankomst till hotellet skickar ett mejl som lyder ungefär så här: Hej! Jag anländer till [hotell] någonstans vid [klockslag] i eftermiddag (bokningsnummer xxx) och bara undrar om det finns någon möjlighet att få en vattenkokare […]

Read the full article →