jobb

Kontaktledningarna är det nya svarta

av Lotten Bergman den 12 juni 2014

Det här med att åka tåg är ju så mysigt. Sverige far förbi och är hur vackert som helst.

sverigefint

Ååååååh.

Jag skulle vara i Göteborg vid halv fem. Vissa saker skulle göras, människor träffas och en fika fikas. Strax innan jag klev på tåget i Eskilstuna vid ettsnåret, kollade jag i SJ-appen och fann tyvärr att något var å färde.

katneholmingekul

Inställt tåg, jahaja.

Galopp, galopp till vår nya ”resebutik” som inte är SJ:s utan ett ombud.

– Nej, vi vet inte, vi är bara ombud. Jag har en lapp här, nej, jag vet inte. Va? App? Nej, lapp. Kanske ett telefonnummer, nej, vi har inte någon information, vi är bara ombud. Vi är inte SJ. Vi är bara ombud.

Galopp, galopp till tåget som rullade in samtidigt som jag ringde till SJ och hamnade på plats nummer 14 i telefonkön. Galopp, galopp fram till ombordpersonalen med telefonen vid örat.

– Va, neeeej, jag har inte hört något om något inställt tåg. Nej, allt är som vanligt. Men jag kan förstås kolla.

En halvtimme senare kom jag i telefonen fram till en kille på SJ som sa att det inte var några tågstopp nånstans förutom de där som strejkar som inte är SJ. Men att jo, han ju kunde kolla i appen eftersom jag envisades. Samtidigt som han läste från sin skärm in i mitt öra kom samma information till mig via ett mejl samtidigt som ombordpersonalen kom och läste på sin skärm eftersom högtalarsystemet hade pajat och allt var ”bedrövligt”, som hon sa, samtidigt som jag dessutom fick ett sms med exakt samma information:

”För närvarande är det stopp i tågtrafiken på sträckan Stjärnhov-Nyckelsjön på grund av riven kontaktledning. Ditt tåg kommer att gå en annan väg än planerat.”

Detta innebar inte alls att mitt tåg skulle gå en annan väg än planerat utan att jag skulle kliva av i Katrineholm och där ta buss till Hallsberg. Hm. Hur vackert Sverige än är, är det inte alls någon vidare njutning att åka buss i gassande solsken och trånga säten när man har bespetsat sig på te och kaka i första klass.

bussersattertag

Busshållplats, jaha. Ersättningsbuss ja. Som ersätter tåg, ja. Jajaja. Men vart går bussen?

Alla vi som klev av tåget gick en och en fram till bussen och letade efter information om den. Vi kunde ju se att det var en buss och förstå att det var en busshållplats för bussar som ersätter tåg. Men var det vår buss?

Solen gassade och lyste och var varm och underbar och under de 13 minuter som jag orkade stå utanför bussen och se sjuttifnutton personer som en och en gick in i bussen och frågade om den gick till Göteborg, fick alla sjuttifnutton svaret ”nej, Stockholm” av den tålmodiga men lite initiativlösa busschauffören. Jag grävde förtvivlat efter en whiteboardpenna i min ryggsäck för att få skriva MOT STOCKHOLM på den där ack så vita lilla whiteboarden i bussfönstret, men fann bara ägg och vatten samt strumpor och SAOL.

Men det var för varmt och för irriterande. Jag drog mig in i Katrineholms stationsbyggnad och suckade lite över tingens beskaffelse och min förbaskade otur med tåg … när jag plötsligt såg ett svart, mystiskt tåg rulla in på spår 3. Inne i resebutiken (en riktig SJ:sk) hörde jag en i personalen förvånat utbrista:

– Men va? Nu kom ju tåget mot Hallsberg! Jag tror att det är 129 …? Hur …?

Intuitiv galopp, galopp till spår 3 och det svarta spöktåget. Vad händer om jag går på? Om jag bara tar saken i egna händer? De vill att vi alla som är på väg till västkusten (kanske 100 personer) står och väntar på en buss som ska ta oss till Hallsberg. Och här kommer ett tåg. Ett stort, tomt, svart tåg. På väg mot Hallsberg. Eh.

Jag klev på. Det såg ut så här:

tomttag2

Hoho?

tomttag

Hallå?

Som vore jag den enda överlevande åkte jag på detta sätt till Hallsberg. De andra åkte kanske buss, kanske står de fortfarande kvar och väntar i Katrineholm.

trasigabommar

Här var det spännande: vi kröp förbi järnvägsövergången tutandes eftersom bommen inte ville gå ner. TUUUUT! TUUUT! BRÖÖÖL! sa tåget, medan bilarna till synes obekymrat stod och väntade.

I Hallsberg insåg jag vidden av förseningen eftersom tåg som hade varit på väg i över fyra timmar anlände från olika delar av landet. Fyra timmar som borde ha varit en eller två …

tag129sent

Man undrar ju om det är SJ eller Trafikverket som ansvarar för rostangreppen där.

I Hallsberg kom jag på att man på en tågväntanshalvtimme kan köpa den ack så nödvändiga telefonladdningssladden som ligger kvar hemma. Jag approcherade en dam i en av affärerna i Hallsbergs centrum.

- Ursäkta, var hittar jag en teknikaffär, liksom Clas Ohlson eller Teknikmagasinet eller liknande?
- Va, pah, nä, sånt har vi inte här. Han som säljer tv-apparater finns runt hörnet, men han har inte teknik.

folketshusungdomsgard

Jag rörde mig mot ”runt hörnet” genom att passera det typiskt svenska Folkets hus med LO och S och den extremt jättenedlagda ungdomsgården.

allansdigital

Allan hade förstås ”teknik” så det räckte och blev över och kunde erbjuda mig både billiga och dyra laddsladdar – även om han inte alls hette Allan.

Tåget som vi klev på i Hallsberg klockan halv fyra hade lämnat Stockholm vid elvasnåret och skulle ha anlänt till Göteborg strax efter två. När vi väl kom fram till Göööötet var klockan närmare sex. Jag tog in på Hotell Eggers med …

eggersnyckel

… riktiga nycklar …

eggerstrapp

… blyinfattade fönster i trapphuset …

eggersutsikt

… guldinramad spegel och storstadsljud samt ALLA utrop om försenade tåg inom hörhåll.

Jag begriper inte varför jag inte har bott på Hotell Eggers tidigare. Jösses vad de vårdar sin historia – kolla här vilka fina gamla tidningsannonser som sitter inramade på väggarna:

tacksamhet_eggers

”Rum för enskilda kotterier.” Det var tider, det. (1895)

{ 75 kommentarer }

Idag: Luleå tur och retur

av Lotten Bergman den 20 maj 2014

På grund av omständigheter och anledningar samt bafatt, kunde jag inte åka till Luleå igår och sova över, äta hotellfrukost och leka vid min barndoms stenar som jag brukar. Istället gick jag upp 04:30, tog ett tåg kl 05:16 och flög klockan halv nio. Massa väntetid hann jag med också. Men på resan hann jag ju reflektera över en hel del, hitta på en överraskning, föreläsa, dricka ett glas bubbel och sedan titta på världens dyraste sallad.

Men vi tar det från början.

trainlate

Tåget var liiiite sent, vilket man kunde se på tåg-tv-apparaterna. Och på perrongen, som var full av folk, men tom på tåg.

trainlateapp

Man kunde däremot inte se det i appen, vilket gör att man inte kan lita på den. Petitess? Ja, jo, men just när det gäller tåg är jag lite känslig. Tåget har de fakto inte avgått kl 05:17, men det ser ut som om det har det.

Ombordaren (som det heter när man är i svängen) på tåget hade nylockat hår som var så imponerande välfriserat att jag tog en smygbild för att ni ska förstå vilken hår- och tågdedikation som ligger bakom detta; hon måste ju ha gått upp klockan 03.

ombordarefinthair

Och rufset där i förgrunden är mitt, ja.

På tåget var det alldeles knäpptyst och lugnt. Alla sov, pratade tyst eller mediterade. Plötsligt hördes ett halvkvävt piptjut.

– Ihpfiuiiit!

Det var jag som såg att det senaste Wordfeudspelet mellan mig och hakke förvånande nog var färdigt trots att vi båda två med flit drog ut på avslutningen.

hakke_lotten_lika

Oavgjort! (Då vill jag ju ha en förlängning , men Dr Feud godkänner inte sådant.)

Jag åt min hemmagjorda frukostmacka (trist bröd, trist ost, men basilikablad och små chiliflarn) och drack te ur min fina termos. (Nyköpt eftersom min förra numera bor hos en hotellstäderska i Turkiet.) På Arlanda fick jag som vanligt gå in på toa och hälla ut allt varmt, gott, mysigt te som jag inte hann dricka upp och som inte skulle kunna spränga något flygplan hur gärna det än vill.

intemerte

Blubb, blubb, blubb. Oj, en bortglömd, rosa städtrasa – den såg jag inte i mitt teupprörda hälltillstånd.

När jag satt där på Arlanda (väntan, väntan), mejlade jag lite med en gammal klasskompis i Luleå. Vi gick i samma klass från trean till nian och ingen av oss håller kontakt med någon annan klasskompis som vi har känt så länge. Just idag fyller han 50 år och vi hör av varandra på våra födelsedagar en gång per år – men har inte setts på riktigt sedan 1990.

reunion_1990

Mager Luleå-återträff 1990; blott 10 av 28 kom. Jag är etta från vänster i övre raden, han som fyller år idag är femma från vänster i samma rad.

När jag landade i Luleå var klockan ”föreläsning minus tre timmar”. Som ju borde räcka perfekt för att åka och överraska 50-åringen …?

Ska jag?
Kan jag?
Skulle det funka?
Yes!

Swisch, swosch, åkte jag ut på Björkskatan (samma område som vi växte upp i), plingeliplong på dörren … och … tystnad. Jaja, han fyller ju år. Han kan ju ha annat för sig. Men i mejlet skrev han ju att han var hemma med en ny liten valp som skulle pott-tränas … ah well.

Jag ryckte på axlarna och tänkte ”jaja, jag hade ju ändå ingen present att ge bort, så det kanske var lika bra, men det hade ju varit rätt kul …” och började gå mot bussen.

Då kom en bil. Men en liten valp. Och en nybliven 50-åring. Samt två tårtor.

– SURPRISE!
– Va?
– Hihi!
– Men … jag tänkte … vad är det för ett litet barn som kommer där … och så är det du … men du mejlade ju i morse … fr…
– Fnissfnissfniss!

jannes_hund

Valpen som ska bli jakthund när han blir stor.

Vi pratade i snälltågsfart, avhandlade allt som avhandlas skall och så kördes jag till mitt föreläsarhotell i Luleås centrum. Där klättrade jag upp på översta våningen för att ta en vacker bild av stan.

ssab

SSAB lyser i eftermiddagssolens glans!

Föreläsningen inför 110 glada, kunniga medicinska sekreterare (det heter inte läkarsekreterare längre) gick bra, jag trillade inte av scenen, glömde inte bort vad jag skulle säga och drog inga olämpliga skämt. (Det har dock hänt, ja.) Efter ett snabbt glas champagne (alltfler föreläsningar avslutas med alkomingel), kördes jag av en taxitjej som såg ut att vara 12 år till Kallax, där jag drabbades av akut hunger och vånda under väntan. Gratis varmvatten fick jag (tack, Kallax, tack!) i termosen, men något måste man ju stoppa i sig. En trekantsmacka med bara ägg och majonnäs? Nja. En baguette med ost och skinka? Mäh. En kexchoklad? Näää.

dyrsallad

Kan man med gott samvete köpa den här erbarmliga salladen för 125 kronor?

Till slut hittade jag en turkisk yoghurt med honung. Mums. (Förträngde snabbt vad den kostade.)

massaplats

I flygplanet fick jag basketspelarplatsen vid nödutgången och kunde sträcka på mig; knävlarna hurrade av lycka. Rumpan knorrade eftersom den tycktes halka av sätet under hela resan.

te_centralen

Sista väntan var 90 minuter lång på Centralen. Då köper man sig förstås en 31-kronorste för att få sitta på det allra bästa caféet med finfåtöljer.

Så här ska man förstås inte resa. Man ska ha minimal väntan mellan tåg, tåg, flyg, buss, tåg och flyg samt helikopter och luftballong om det ingår. Sedan ska man ha eoner av tid att vandra på stan och gratulera födelsedagsbarn.

Nästa vecka blir det en resa till Lund!

 

{ 39 kommentarer }

I syndens näste!

april 29, 2014

I Utvandrarna av Moberg står det ungefär ”Han visste redan att hon med sin kropp lockat många oförvitliga män in i sitt syndanäste.” Och Mölle kallades minsann för ”syndens näste” eftersom folk sprang omkring såhär olämpligt halvnakna och badade tillsammans och hade sig: Näste betyder inte bara ”ett djurbo” utan även ”en hemvist i största […]

Read the full article →

Typisk torsdag?

april 10, 2014

Under alla mina år som föreläsare har jag flängt runt till t.ex. Stockholm, Sollefteå, Kiruna, Umeå, Malmö, Karlstad, Örebro, Luleå samt Schweiz, Italien och Finland. Men inte någon gång har jag i min hemstad fått föreläsa för annat än pensionärer och studenter (extremt billiga föreläsningar, nästan gratis faktiskt, åååå vilken fin människa jag är) – […]

Read the full article →

Ännu ett tramp i klaveret

mars 26, 2014

Jag har ju som bekant båda fötterna i munnen – när de inte trampar omkring i klaveret, vill säga. När jag öppnar munnen hoppar synapserna jenka och skippar censuravdelningen samt sänder via röstvågor meningar till öron som aldrig har hört på maken. Fakta: Jag läser just nu en relativt nyutkommen bok som är bedrövlig. Författaren […]

Read the full article →

Att kommunicera är svårt

mars 20, 2014

För en halv evighet sedan blev jag uppringd av en person som ville att jag skulle komma och lunchföreläsa inför chefer. Jag hoppade en meter rakt upp och tjoade och skrek (inombords förstås) eftersom jag har längtat såååååå efter att få föreläsa för just chefer. (I korthet: jag föreläser om nyttan av kommunikation och skrivkunskap […]

Read the full article →

Hur blir man uppgraderad?

november 21, 2013

Och nu talar jag alltså inte om att t.ex. byta ut knän och på så sätt uppgradera skröppelkroppen eller att fixa nya bröst versioner av datorprogram, utan den där magiska uppgraderingen som innebär att någon med makt plötsligt bestämmer att man får ett dyrare hotellrum utan att behöva betala mer. – Jahaja, här är ditt […]

Read the full article →

Just nu i Hudiksvall …

november 12, 2013

… ligger jag i en på alla sätt utmärkt hotellsäng och lyssnar efter tåg som vore jag indian. Fast då hade jag hetat Dimögda susörat, för tågen hörs alls inte så mycket som man skulle kunna tro. Kolla här vad nära de går: Uppdatering! Enligt säkra källor går tågen faktiskt genom eller under huset och […]

Read the full article →

Just nu i Gävle …

november 11, 2013

… ligger jag i en hotellsäng och funderar på vattenkokare. Nytt i mitt liv är nämligen att jag dagen före ankomst till hotellet skickar ett mejl som lyder ungefär så här: Hej! Jag anländer till [hotell] någonstans vid [klockslag] i eftermiddag (bokningsnummer xxx) och bara undrar om det finns någon möjlighet att få en vattenkokare […]

Read the full article →

Från Lycksele till Karlstad på sex timmar

oktober 22, 2013

Äsch, den där resan var faktiskt helt ointressant. Jag har inget att berätta eftersom allt funkade och inga propellrar ramlade av, ingen betedde sig illa och jag med fem minuters marginal hann med mitt tåg till Karlstad. Jättetrist ju. Men jag måste som en nyfrälst älta lite Lycksele igen. Alla i Lycksele var lyckliga. Visserligen var […]

Read the full article →