jobb

Hjärnkirurgen Henry Marsh och hans bok

av Lotten Bergman den 23 juni 2015

Se, så vackert!
korrtecken_lottenI förra veckan fick jag ett stort, nyöversatt manus att korrläsa. Det är svårt, för när jag korrläser tar redaktören i mig över, och när jag ska vara redaktör sitter jag plötsligt och korrläser. Översättaren i mig står och bankar på dörren och vill in och leka hon också. Jag är helt enkelt förjävla bra!

Förlåt. Jag blev visst alldeles till mig av stolthet och arbetsglädje.

Boken heter Liv, död och hjärnkirurgi och är skriven av en rolig läkare som heter Henry Marsh och som är så arg på ”förbättringar” inom vården – t.ex. att de unga läkarna under utbildningen ska få mycket mindre praktik för att de kan bli trötta – att han exploderar i trevliga svordomar på det här viset i manuset:

I cycled home in a furious temper. Why don’t I just stop training juniors? I said to myself as I angrily turned the pedals.

Why don’t I just do all the operating myself? Why should I have to carry the burden of deciding whether they can operate or not when the fucking management and politicians dictate their training? I’ve got to see the patients every day on the ward anyway as the juniors are so inexperienced now – on the few occasions when they’re actually in the hospital, that is. Yes, I shall no longer train anybody, I thought with a sudden sense of relief. It’s not safe. There are so many consultants now that having to come in occasionally at night wouldn’t be a great hardship … The country’s massively in debt financially, why not have a massive debt of medical experience as well? Let’s have a whole new generation of ignorant doctors in the future. Fuck the future, let it look after itself, it’s not my responsibility. Fuck the management, and fuck the government and fuck the pathetic politicians and their fiddled expenses and fuck the fucking civil servants in the fucking Department of Health. Fuck everybody.

(Den svenska versionen vågar jag inte lägga ut här; den är ju under bearbetning och inte min.)

marsh

Hjärnkirurgen Henry Marsh.

Men han är trots allt faktiskt hjärnkirurg och inte författare. Den brittiska redaktören kanske hade sovit dåligt eftersom bl.a. denna lite konstiga scen finns kvar i den tryckta boken. Tänk nu som redaktörer och fantisera fram en rödpenna i handen. Hugg som ormar!

I put my head past the doors of the theatre. James was standing at the end of the operating table, holding the patient’s head in his hands as he wound a bandage around it. The front of his gown was smeared with blood and there was a large pool of dark red blood at his feet. The operation was clearly finished.

‘All well?’ I asked.
‘Yes. It’s fine,’ he replied. ‘But it took quite a while.’
‘Did you go and have a cup of tea to help stop the bleeding?’
‘Well, no, not tea,’ he said, pointing to a plastic bottle of Coca- Cola on one of the worktops behind him.

Ser ni framför er hur James

  1. håller patientens huvud i båda händerna
  2. virar bandage
  3. pekar på Coca-Colaflaskan?

Hur många händer har James egentligen? Ritsch, ratsch och vips kanske kan nickar istället för att peka och inte riktigt håller i huvudet? Just det: nu är ni också korrläsare.

Deadline är imorrn, så jag måste skynda mig nu. Men hur ska jag kunna skynda mig när jag samtidigt har hittat en dokumentär – The English Surgeon – om doktor Marsh på Netflix?

Skärmavbild 2015-06-23 kl. 22.53.30

I filmen far han fram och tillbaka till Ukraina och borrar i skallben i ena sekunden och bygger en stor trälår till en operationsstol i nästa. Han lider med alla sina misslyckade operationer och är precis hur frispråkig som helst.

Men nu tillbaka till manuset, Lotten, inte titta på filmen! Nu ska vi se om vi har fler problem att lösa. Ja! Hur ska man göra med titulerandet? På engelska är det så enkelt så, där kan man bara skriva:

– Oh Mr Marsh! Thank you for coming!

You är ett förträffligt ord. Men på svenska?

– Åh, mr Marsh! Tack för att du kom!
– Åh, mr Marsh Tack för att ni kom!
– Åh, Henry! Tack för att du kom!
– Tjenare doktorn, tack skaru ha, hörru!

Henry Marsh skräder inte orden när han beskriver kolleger och patienter – och på engelska låter det både oskyldigt och förtjusande. Han ska nu titta till ett misslyckat självmordsfall (hopp från bro, landning på både fötter och huvud):

I was taken aback by the fact that the poor jumper was immensely fat. For some reason I didn’t expect a suicide to be fat, so fat that from the end of the bed I could not see his head at all – only the great pale mound of his naked belly, partly covered by a clean sheet, and beyond it the monitors and machinery and syringe drivers at the head of the bed, with their flashing red LEDs and digital read-outs.

Får man skriva att den döende patienten var jättefet? Hm. Vi går vidare, här har vi en ny chef som ger doktorn order om mer effektivitet:

She was a large and officious young woman with hennaed hair in tight curls. She spoke imperiously.

Okej? Hur skriver vi på svenska? Kanske så här?

Hon var en storvuxen och beskäftig ung kvinna med hennafärgat, smålockigt hår. Hon talade med diktatoriskt tonfall.

Hm? Hmmmm.

Hur som helst är detta jobb alldeles fantastiskt roligt – jag tror att jag har fått en ny frispråkighetsidol i min kamp mot byråkrati och annat dumt krångel: doktor Henry Marsh.

{ 53 kommentarer }

Ett riktigt fånigt hotell: hurra!

av Lotten Bergman den 3 juni 2015

En annan har sovit på ett av Sveriges mest välkända hotell inatt. Det ligger mitt emellan Globen och Tele2-arenan, så det har en och annan gäst då och då. Och det är disaaaaaaaajnat så att man blir alldeles knollrig. Utomhusmiljön i området har man inte riktigt lagt lika mycket tanke på, så vi börjar rundvandringen där.

globentristess

Myspys med pelare i betong och glada skyltar i grälla färger.

globenomr_rundalampor

Nej, inte ens de runda ringarna i taket kan dölja att det här är fult.

rulltrappa_hotell

Hela hotell-lobbyn domineras av en fruktansvärt onödig rulltrappa. Rulltrapporna på Centralen är mer diskreta än den här. (Nej, det är inte upp till mig att bedöma huruvida en rulltrappa är onödig eller ej; vad vet jag om hur det ser ut här i rusningstrafik vid 17-snåret?)

hotellhank

När man designar ett hotell ska man se till att gästerna helst inte hänger upp jackan direkt när de kommer in, så vi sätter bara upp en krok — som inte passar till en enda av världens alla hankar.

pelare_hotell

SKRIVBORDET HAR FÅTT EN EGEN PELARE! (Lampan som hänger från taket ska se ut sådär och lysa mot en Jetson-fåtölj som är så vacker så.)

toalampa

Toan lyses så trevligt upp av ett ljus under handfatet. Praktiskt för alla som är nattkissare, men oerhört irriterande för alla som vill ha mörkt när de sover eftersom ljuset inte går att släcka. Man kan förvisso dra ur kortet ur den där kortfickan som gör att man kan sätta på de andra lamporna och t.ex. ladda dator och mobil, men om man gör det kan man ju inte tända lamporna och ladda datorn och mobilen. Moment 22, anyone?

brett_hotellhandfat

Apropå handfatet, ja. Det är nästintill omöjligt att 1) med pinnen till höger förstå hur man får lagom varmt vatten och 2) inte spilla på golvet. Men det har ju finfin bredd!

Och toan? Jodå, den är …

Sängen var utmärkt och utanför fönstret susade stockholmstrafiken rogivande. Jag vaknade med ett brutalt baconsug och hastade upp och nedför trapporna och nös plötsligt så att dammet yrde … va?

dammhotell

På väg till frukosten …

hotelldamm

Trappdamm! Hurra! (Det är som att träffa en kär gammal vän.)

boringhotellmatsal

Östtyskland 1978? Långtradarfik 1991? Nej, finhotell 2015.

kaffekoppartilltehotell

Förbaskade kaffekoppar som man inte kan hinka te ur!

bacon_egg_hotell

Äggpulverstanning som inte blir äggröra ens om man mosar den, kryddar och blundar och tänker på Queen of England när man äter. Och varför har de klippt sönder baconet – är jag två år, eller?

Kommen så här långt ska ni veta, allihop, att jag fortfarande njuter storligen av hotellvistelser. När det är fel, fult, skevt, ostädat, mögligt och konstigt trivs jag ännu bättre. För då har jag något att skriva om. Här kommer nu en trepunktslista till alla hotellchefer – sådant som inte kostar miljoner men som gästerna uppskattar!

  1. Stora temuggar till frukosten.
  2. Vattenkokare på rummet.
  3. Rund toasits.

Robert the Bartender i baren lärde mig förresten igår kväll att man inte ska dricka Irish Coffee med sugrör. Han hade helt rätt!

{ 58 kommentarer }

Blönt?

av Lotten Bergman den 6 april 2015

Skärmavbild 2015-04-06 kl. 17.39.45Jag går verkligen åll-in när det gäller mina bokjobb. När jag översatte ett whisky-opus för ett par år sedan gick jag därför minus eftersom whiskyn som jag skrev om lät så intressant att jag blev tvungen att köpa (och de facto dricka) allt. (Glenfarclas är fortfarande favoriten, även om jag inte har haft en enda whiskyflaska i huset på minst ett år. Kanske bara bra.) Jag citerar mig själv från 2012:

”Embrace the smoky style on the floor melting och peat på er allihop – glöm inte the spirits maturation som orsakar the medium to heavy style expression beroende på om the oak casks är virgin eller inte!”

Häromveckan översatte jag en bok om puffande, sedan var jag redaktör för en bok om algebra och nu handlar det om filosofi. Precis som när jag jobbade på Nationalencyklopedin och var redaktör för geografi, är det bra om man inte behärskar ämnet eftersom man då misstänker att allt är fel. De garvade geograferna vände floder åt fel håll och placerade bergskedjor i fel världsdel, men jag som inte kunde nåt kollade allt och hittade (förhoppningsvis) 90 % av felen. (Geograferna i all världens länder sliter sitt hår och säger att jag bara hittar på.)

Nu ska jag försöka skoja till det i en rubrik till ett kapitel som handlar om en helsnurrig definition av vilken färg smaragder har.

naomi_emerald

Naomi Campbells små och diskreta smaragder är i alla fall gröna.

Nu måste ni fokusera, ta fram anteckningspapper och kanske till och med läsa högt. (Om ni fattar lika lite som jag.) Jag citerar inte ordagrant (men nästan) eftersom det är en ännu inte utkommen bok och jag är osäker på rättigheterna:

Grue är ett ”predikat” med definitionen ”någonting är grue om det undersöks före 2020 och man ser att det är grönt, eller det inte undersöks före 2020 och man ser att det är blått”.

Okej? Inte okej? Läs vidare:

Låt oss nu säga att vi undersöker jättemånga smaragder före 2020 och att de alla är gröna. Alltså är smaragder gröna. Även smaragderna som upptäcks efter 2020 kommer att vara gröna. Men samma undersökningar bekräftar hypotesen att alla smaragder är ”grue”. Så vi kan förutsäga att smaragder som upptäcks efter 2020 kommer att vara blå.

Ni fattar? Okej, ni fattar kanske inte, men se nu här mitt problem: rubriken!

A GRUE-SOME PROBLEM

Det är ju otroligt fyndigt. Och på svenska? Öööööh. Hm. Fnys. Eh. Jag vill påstå att grön-blå-grön-blåa smaragder nog är turkosa och vända diskussionen till att handla om blåröda, turkiska rosa-etter och placera dem i palettsammanhang, men känner att det är kanske är att ta sig lite för stora friheter.

bla_gron_turkos

GRBRGR, anyone?

GRÖNT ÄR BLÖNT, BLÅTT ÄR … GRÅTT?

Nä fan, det går ju inte heller. Hilfe!


Psssst.
Jag har hittat nåt på Wikipedia: Distinction of blue and green in various languages.
Hmmmm.  

{ 121 kommentarer }

The Nudge Theory är svåröversatt

av Lotten Bergman den 15 mars 2015

Sedan två veckor håller jag på att översätta en bok som handlar om nudging, som inte har något bra namn på svenska än. Anglofilerna som bestämde att det skulle heta nudging borde ha tänkt på oss svenskar och kallat det pointing eller pushing så att jag lätt hade kunnat övertala författarna att det borde heta ”petning” … nej, fasen, det låter som petting. Puschning … nej, det låter som en berusad pussning. Ah. De skulle ha kallat det prodding!

– Till den här kampanjen föreslår vi en stillsam pråddning.

Nåväl. Nu kommer jag att kalla det växelvis nudging, puffande och knuffande och så får ni känna efter vilket som är bäst.

Nej, Monty Pythons är helt fel sorts nudging.

Olika sorters puffar som vi stöter på i olika valsituationer kan vara

  1. miljömärkning på äggkartong
  2. informativ skylt om tandborstningens fördelar
  3. i förväg ikryssat valalternativ på en sajt
  4. målade fotsteg på marken – som leder dig till en papperskorg
  5. mindre tallrikar på frukostbuffé.

Det hela går alltså ut på att lura oss människor (att puffa oss i ”rätt” riktning) och få oss att göra ett val som vi kanske inte hade tänkt göra alldeles nyss – men utan att för den skull tvinga oss. Bara puffa lite. Vi kan fortfarande välja att

  1. köpa ägg som fjäderlösa burhöns har klämt ut på löpande band
  2. inte tro på tandtroll och skratta åt tandtrådens påstått magiska kraft
  3. totalvägra alla i förhand gjorda val och konsekvent välja nåt annat – om inte på grund av övertygelse så i protest
  4. ignorera fotstegen och ta med ciggen till soptunnan hemma
  5. be om en pizzatallrik eller hämta påfyllning av bacon 317 gånger.
puffar

Fel sorts puffar.

Teorin lyder ungefär ”eftersom det bor en snål latmask i nästan alla och vi gör det som är billigast och enklast för oss, behöver vi hjälp på traven, så lyssna nu på oss”. Om man ska få familjen Bergman att köpa 13 liter ekologisk mjölk i veckan istället för den sort som just nu är billigast, måste vi knuffas till ekologiska hyllan på något sätt.

mjolk_pris

Nej, den här informationen knuffar mig ingenvart. Utom till affären med tidsmaskiner, kanske.

Nudgarna är alltså beskrivande – inte befallande. Förbud sägs göra oss alla till obstinata treåringar som vill göra tvärtom, medan information får oss att tänka efter och fatta ”rätt” beslut.

Förhoppningsvis.

godisforbidden

frukt_godis

Godisförbud eller frukt som tydligen är godis?

Men funkar det och är detta det nya svarta inom övertalningsbranschen? Nej, säger jättemånga negativa forskare (som dock är bra mycket färre än alla som har forskat fram ett helt annat och mer positivt resultat) och en av dem heter Robert Sugden. Han kritiserar nudge-branschen för att man hela tiden antar att de som designar valalternativen och informationen vill allas väl och att de är allvetande och osjälviska varelser som bara tänker på välbefinnandet hos dem de puffar. Jo tjenare.

Samtidigt så är hans namn Sugden. Som är ett anagram av nudges.

fiamedknuff

Helt fel knuff, den där Fia med.

Jag vet i alla fall vad som funkar. HUMOR! Kolla här två informativa skyltar som faktiskt förbjuder stöld och djurmatning. (Forskarna kan kanske kalla den här sortens roliga puffknuffnudgar för fungies?)

ballarbollar

Nej, den funkar inte att översätta.

please be safe

Funkar! Anamma! Ta idén!

Poke på er!

{ 101 kommentarer }

Ålderdomsskröplighet …?

februari 19, 2015

Nehej, nu ska ni inte alls få en redogörelse för mina tre blånaglar, knävlarna, den trassliga axeln eller det förvirrade minnet! (Fast nu fick ni visst det ändå.) Det är nämligen så att jag har ramlat över information om vad som händer i SAOL:s nya (den 14:e) upplaga som kommer om ungefär två månader. (Läsekretsen reser […]

Läs hela alltet →

Umeås Folkets hus revisited

januari 20, 2015

Jag och mitt onda knä klev in i Folkets hus-lokalerna och kände inte igen oss. – Vad har hänt? sa jag. – Vi har renoverat! sa arrangören. – Men här kan jag ju inte trilla! sa jag. Tanken var nämligen att knät som jag skadade här den 6 november 2012 (se gårdagens inlägg), skulle fås […]

Läs hela alltet →

Hej, kära knädagbok

januari 19, 2015

Det var ju länge sedan jag berättade om knäna! Och allmänheten sitter ju och vrider sina händer av oro! Hur går det för mig? (Det är av en speciell anledning som jag tar upp detta just nu – varför kommer ni att få veta strax.) I morse hoppade kravlade jag ur sängen efter en hel natts sömn, vilket är ovanligt och […]

Läs hela alltet →

Hit och dit och fram och tillbaka och en sväng utomlands

november 29, 2014

Man kan inte klaga på ett trist och stillasittande liv, det kan man inte. Från ett releaseparty i förra veckan till en soffa i Tjugotvååringens student-trea i Lund, staden där det är studentorkestrar i varje gathörn, cyklar på varenda kvadratmeter och roliga människor uppdykande vart man sig i världen Lund vänder. Tjugotvååringen delar sin lägenhet med […]

Läs hela alltet →

Plötsligt hände det: spamchock!

november 26, 2014

Det finns en intressant uppdatering lite längre ner. Men börja för all del här uppe! Bloggen utsattes – som de stora elefanterna – för en spam-attack! Jag satt här och tittade på skärmen, som gav order som änna big brother-typ: – PW! sa servern. – Vad menar du med det? sa jag. – PW! – […]

Läs hela alltet →

Besvärliga typer

november 19, 2014

Eftersom jag och min djefla man är ensamma arbetare i vår lilla firma, har vi bara varsin besvärlig kollega. Min besvärliga kollega rakar sig för sällan och är därför jättestickig och dräller tandborstar omkring sig, särskilt vid skrivaren och i kylskåpet. Den djefla mannens besvärliga kollega är kvällspigg och morgontrött och flexar alldeles uppåt väggarna. Häromdagen […]

Läs hela alltet →