jobb

Umeås Folkets hus revisited

av Lotten Bergman den 20 januari 2015

Jag och mitt onda knä klev in i Folkets hus-lokalerna och kände inte igen oss.

– Vad har hänt? sa jag.
– Vi har renoverat! sa arrangören.
– Men här kan jag ju inte trilla! sa jag.

Tanken var nämligen att knät som jag skadade här den 6 november 2012 (se gårdagens inlägg), skulle fås omkull på samma sätt igen, och att knät då på ett magiskt sätt skulle helas ungefär som att minus & minus blir plus.

Föreläsningen inleddes och jag berättade förstås först om det som hände för drygt två år sedan och att allt var ombyggt och att det ju var bra eftersom jag inte gillade det gamla golvet.

Med mig på scenen hade jag två teckentolkare – en som visade svenskt teckenspråk och en som visade TS (tecknad svenska) TSS (tecken som stöd för avläsning). Golvet var nu en parkett och det enda jag kunde hoppas på var att de gröna luddmattorna (se nedan) skulle lägga fälleben för mig eller att teckentolkarna skulle förvirra mig så att jag tog fel på scen och golv.

lotten_teckentolk

Just här tror jag att jag säger ”SEEMIKOLOOON”.

I kaffepausen kom en vaktmästare och väste lite diskret att jag hade sagt fel.

– Fel?
– Ja, det stämmer inte att …
– Men jag har aldrig fel!
– … att du trillade här. Du trillade på den andra scenen.
– I KNEW IT! Det här är fel scen! YES!
– Oj. Eh.
– TA MIG TILL DEN ANDRA SCENEN!
– Jahaja, jaså, kom den här vägen.

folketshuskulvert

Ojojojoj, så spännande! Scenkulvertar, ett virrvarr av trappor och låsta dörrar! Bruce Willis och jag flyr tillsammans! Explosioner hörs i bakgrunden!

Vi kom slutligen in på den gamla scenen – där jag förstås kände igen mig – och jag vinglade ut på den så ostadigt som jag någonsin kunde och blundade lite så att jag inte skulle se tejpningen på scengolvet.

tejpadmatta

Men en bild var jag ju tvungen att ta, så då öppnade jag ögonen.

Men nej. Inget trill föll sig naturligt, så jag fick gå tillbaka och genomföra föreläsningen som planerat och knät känns precis som vanligt. (Aj.) Dock får jag en ny chans imorrn, när jag står och pratar inför 260 andra åhörare på samma ställe.

Men nu till sedvanlig hotellrapport, eftersom jag bor i ett designat rum. Minns ni dessa tider?

handfatsrum_foto_Robin D_

Handfat på rummet!

Jag vet inte hur de tänkte, de som bestämde sig för att man nu, i dessa moderna tider vill ha handfatet i ett annat rum än toan. Kanske så här?

  • Man vill ju ha miljöombyte efter sittningen.
  • Handtvätt ska inte associeras till kiss & bajs.
  • Ett handfat förgyller ju annars så trista sovrum.
  • Det är inte vilket handfat som helst, det är design!
  • Det här med att ha handfat på rummet kommer att göra succé i sociala medier.
  • Hur ska man annars ha koll på att alla som har varit på toa tvättar händerna som de ska?
hotellhandfat

Handfat på rymmen! (Ni ser väl vad som står längst till vänster på fönsterbrädan? VATTENKOKARE! TEPÅSAR! PRISA GUDARNA OCH HOTELL AVENY!)

handfathotell_close

Ytan är jättehalkig och allt rinner ner i springan mellan vägg och glasskiva. Och stoppluppen i handfatet saknas ju så att designen helt går förlorad! Upprörande! (Nej, inte särskilt.)

Men nu till den allra, allra häftigaste designen i mitt hotellrum – Henrik Dagårds hantlar!

hotellhantlar

På väggen bredvid sängen! En dvd med hantelhanteringstips sitter uppsatt (med en möbeltass), men jag har inte en såpass omodern dator att jag kan stoppa in dylika prylar.

Eftersom det är viktigt med armkraft, har jag gjort stavtagsliknande rörelser under hela detta inläggs tillblivelse.

{ 58 kommentarer }

Hej, kära knädagbok

av Lotten Bergman den 19 januari 2015

knee1Det var ju länge sedan jag berättade om knäna! Och allmänheten sitter ju och vrider sina händer av oro! Hur går det för mig?

(Det är av en speciell anledning som jag tar upp detta just nu – varför kommer ni att få veta strax.)

I morse hoppade kravlade jag ur sängen efter en hel natts sömn, vilket är ovanligt och bara sker om jag knarkar lite innan jag släcker för natten. Det jag bedövar mig med är starka trallalapiller, som om man tar dem i vaket tillstånd orsakar ganska trevlig yrsel … men som man alltså inte alls får njuta av när man sover.

Men man får ju njuta av att sova, förstås.

Sedan hastade jag medelst halkning till sjukhusets simbassäng, där jag varje måndag iklädd Transformersfötter simmar som Usain Bolt springer.

simverktygSedan körde jag som en biltjuv tvärs över stan för att styrketräningssjukgymnastisera med ett gäng som har lika kassa knän som jag, men alla i gruppen är 75–85 år gamla. Alla ger mig – den väldigt unga snärtan – beröm för att jag med deras mått mätt är ett under av fysik, så jag går alltid från dessa sessioner med ett självförtroende som Muhammad Ali. Jag trippade ut, dansade, jabbade, tog några hoppsasteg och flög fram av hybrislycka.

Sedan föll jag omkull som i en slapstickfilm och slog i rumpan och armen.

lottens_arm

Det här är inte en rumpa.

Nu har jag tagit in på hotell på Arlanda (med te på rummet!) och ligger och jäser i en bred säng som är en sån därn som man vill fotografera.

hotellarlanda

Yepp, sänggaveln är i vitt konstläder.

Jag ska alltså flyga nånstans i arla morgonstund. Och nu till anledningsavslöjandet. Man skulle kunna säga att cirkeln är sluten eftersom hela dagen har gått i fallens och knänas tecken. För att jag i morgon ska …

– trumvirvel –

… föreläsa i Folkets Hus i Umeå där jag så förfärligt föll den 6 november 2012.

lottentrillar_ume

Detta nämligen var knäföljetongens första kapitel.

Hur ska det gå, hur ska det gå?

 

{ 49 kommentarer }

Hit och dit och fram och tillbaka och en sväng utomlands

av Lotten Bergman den 29 november 2014

Man kan inte klaga på ett trist och stillasittande liv, det kan man inte.

Från ett releaseparty i förra veckan till en soffa i Tjugotvååringens student-trea i Lund, staden där det är studentorkestrar i varje gathörn, cyklar på varenda kvadratmeter och roliga människor uppdykande vart man sig i världen Lund vänder.

linnereppojke

Och en lundagrabb som medgörligt på ett trassligt, taffligt sätt surras vid Linnés staty …?

Tjugotvååringen delar sin lägenhet med en annan teknologpojke, så mammor på besök får soffsova. Klockan mittinatten drumlade inhysingen in och kräktes. Och kräktes. Och spottade och kräktes. Han torkade upp kräk från golvet, lade ut nedkräkta kläder utanför ytterdörren och drack vatten och kräktes lite mer. Och där låg jag och började må illa. Jag tänkte att jag som en god mor (även om jag inte är just hans mor) skulle gå upp och badda hans unga panna, men beslutade mig snabbt för att han nog inte hade uppskattat omsorger från en mamma som han inte kände.

På morgonen skuttade jag ur sängen och kastade mig på en buss och ett tåg och somnade bums för att liksom två sekunder senare kliva av utomlands. Köpenhamn, lovely Köpenhamn!

lukkedorren

Typiskt danskt?

Det luktar Riviera och öl och man nästan suuuugs in på Tivoli och blir påtvingad öl i varenda gathörn. Jag råkade köpa fyra klänningar och ett par gummistövlar och vandra runt på Nationalmuseum och nästan svimma av trivsel. Om Stockholm hade varit Köpenhamn, hade Gröna Lund legat mittemot stationen, Nationalmuseum och Moderna museet legat på NK:s plats och på Sergels Torg hade man sprungit 100 meter slalompjäxesprint.

slalompjaxor

Jag trooor att det var ett reklamjippo. Men det togs på största allvar.

Och detta var ändå bara förra veckan. Den här veckan åkte jag till Göteborg och föreläste, åkte tåg som nästan var i tid, hann sträcka rumpmuskeln (som heter gluteus maximus) på basketträningen (pga. halt golv) och sedan åka till Malmö och föreläsa innan jag åkte till Köpenhamn igen!  Två gånger på sju dagar!

endasttoapapper

Typiskt malmöitiskt? Svårt att efterleva är det i alla fall. (På toan i Chokladfabriken, där jag föreläste.)

Som ni förstår, gillar jag detta flackande. Kanske för att det är så skönt att komma hem till galna huset igen, men kanske för att det är så skönt att komma ifrån det galna huset en liten stund?

danskaflaggor

Titta vad fint med Dannebrogen över hela Hovedbanegården! (Kan ni se framför er hur den svenska fanan hänger så här framför alla reklamskyltar inne på Centralen i Stockholm?)

I Köpenhamn sammanstrålade jag med min djefla man, som hade föreläst och haft möte där. (Han kan föreläsa utomlands för andra nationaliteter, han!) Vi åt turkisk mat och jag fick en dansk öl och så pratade vi låtsasdanska med varandra så att danskarna började blänga på oss. Typiskt störiga svenskjävlar var vi.

kallapanotan

Notan kallade man på genom att trycka på en knapp!

På väg till vårt lite billigare hotell ungefär 7 minuter bortom järnvägsstationen, halkade vi in på Radisson Blu, där Beatles sov en gång i tiden. Och Rolling Stones, Rod Stewart och precis alla andra som var nåt på 1960-och 70-talen. Men eftersom wi-fin inte var gratis, kände vi oss kränkta och gick ganska snabbt därifrån.

radissondesign

Fast i Radisson Blus foajé fick vi uppleva underbar danskdesignoverload. Så vansinnigt fint! Medan …

fulaprickar

… vårt hotell såg ut så här …

lovelyview

… och the stunning view från våning 9 såg ut så här.

På morgonen åt vi en synnerligen torftig frukost utan bacon (vabaha?) samtidigt som vi sms:ade kors och tvärs med barnen där hemma om köruppvisning (ergo sånguppvisning), gympapåsar, hostsjukor och träningstider. Min djefla poetman sa ”kan jag lägga ner en bok i sin packning eftersom jag är på resande fot till på söndag?” och jag sa förstrött med ett felkokt ägg i munnen ”mmmmhmmm”.

ollesbooks

Det är det här som är ”en bok”. Som jag fick släpa hem.

fulmatta

Hejdå, fult inredda men rätt billiga och väldigt rena hotellet i Köpenhamn!

Nu vankas resor till Luleå, Härnösand och Östersund. Men innan dess hinner jag vara hemma och skriva lite Julkalender!

{ 64 kommentarer }

Plötsligt hände det: spamchock!

av Lotten Bergman den 26 november 2014

Det finns en intressant uppdatering lite längre ner. Men börja för all del här uppe!

Bloggen utsattes – som de stora elefanterna – för en spam-attack! Jag satt här och tittade på skärmen, som gav order som änna big brother-typ:

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 12.44.42

– PW! sa servern.
– Vad menar du med det? sa jag.
– PW!
– Tala ur skägget! Pewe kan man ju inte ens uttala ordentligt!
– PW! PW! PW!

Efter en liten stund klickade jag i ”Avbryt” eftersom man ska vara misstänksam och inte följa med främmande farbröder som lockar med godis eller inloggningar. Då blev det jättetrist:

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 13.40.36

Apache? Här? Nu? Javisst!

Apache-Warrior

Fast jag måste säga att det var en ypperlig illustration till mitt känsloläge just då. Bister och på krigsstigen.

– PLIONK! sa det i mejlen.

Aha! Mitt webbhotell Loopia mejlar! Kulans! Men … nej, det här verkar inte riktigt korrekt …?

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 13.43.33

– Det ser banne mig ut som phishing! sa jag högt till mig och två hemmavarande, sjuka barn. Ni vet när man får brutalt oproffsiga bluffmejl från Telia eller Netflix?
– Näe …
– Man ska aldrig skriva in sina lösenord och personuppgifter eller kontonummer!
– Nä, klart man inte ska. Det vet alla, mamma.

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 14.13.24

”Näe, det där vågar jag inte lita på”, tänkte jag och skickade ett mejl tillbaka till Loopia för att höra om det var på riktigt eller en luring. När jag inte hade fått svar på ungefär 45 minuter, ringde jag till supporten, som var full av andra frågvisa och som därför placerade mig i ännu en av alla dessa underbara supportköer som jag bara inte förstår mig på. (Plats nummer 37 i kön? Say what? ANSTÄLL FLER!)

Tralalalaaa, humdidum, trajardiraaaaa. Väntelivänt.

Samtidigt som jag kom fram i telefonen, kom ett nytt mejl:

Skärmavbild 2014-11-26 kl. 14.02.38

 

När killen i telefon också bekräftade att Loopia verkligen uttrycker sig så här, bad jag att få tala med den kommunikationsansvarige. Men ombads istället att mejla till supporten. Till samma adress som stackars Alexander F skriver från …

Hej alla företag i hela Sverige som behöver hjälp med att utforma korrekta mallbrev.

BE MIG OM HJÄLP!

__________________

Uppdatering en dag senare, efter att det i nästan ett dygn hade sett ut så här på bloggen:

closedblogg

Eftersom denna stängning dök upp väldigt snabbt när mitt utfall mot Loopias mejlspråk hade publicerats här ovan, drabbades jag naturligtvis av konspirationsteorier.

  • Borde inte Loopia varna mig först?
  • Borde man inte när man har stängt en webbplats faktiskt tala om för den drabbade att det har gjorts?
  • Måste det se så brutaldrastiskt ut?
  • Jag har ju ett väl fungerande spamskydd, som väl funkar?
  • Inga av de robot-skickade kommentarerna syntes ju utåt utan fångades ju faktiskt upp av Akismet – hur kan de då göra skada?

När man klagar på hur detta gick till och det faktum att de stängde klabbet utan att förvarna, får man detta svar:

”Jag förstår er synvinkel på detta men dessvärre så orsakar dessa spamattacker hög last på våra servrar i den delade miljön.

Övriga kunder blir då påverkade och upplever i sin tur långa svarstider på sina webbsidor.

Utöver det så kan servern klassas som spridande av malware då många av dessa kommentarer innehåller länkar till skadlig programvara.

Det orsakar då stora skador på vår miljö för samtliga kunder.

Vi kan då ej varna kund och invänta dennes respons utan måste direkt lösenordskydda sidan för att stoppa detta.”

Hrrrm.

Nu är jag ute på hal is. Jag kritiserar fullt öppet mitt eget webbhotell och lägger ut förnamn på några i supportstaben. Jag sätter mig helt klart på mina höga hästar och agerar besserwisser. De kan om de känner för det stänga lotten.se igen och hävda att det beror på att ”övriga kunder blir påverkade” av spamattacken som riktas mot mig, men som ingen utomstående kan se.

super support

Jag har fortfarande många frågor som behöver (begripliga) svar. Min fantastiske bloggtomte (som alltså arbetar med sånt här och som jag avlönar) är till stor hjälp och har förstått exakt hur viktigt kommentatorsbåset är. Loopia skrev:

”Man kikade igenom och det ser ut som att spam-kommentarerna inkommit i stor skala sedan den 13:e november.
Förslagsvis så tar vi bort alla kommentarer från och med det datumet.
Först efter det så kan vi öppna sidan så att den inte löper lika stora risker för er och oss att svartlistas.”

Min bloggtomte svarade snabbt:

”Nej – ni får inte ta bort kommentarer. Kommentarerna är mycket viktiga för denna blogg.”

Nu kommer det kanske att vara lite stökigt, kanske måste jag lägga in captcha-bokstäver (såna där vingliga som jag hade förut) och ibland kan det dyka upp en sådan här:

too short

Jag tror att man kan lura den där kortskrivarpolisen genom att lägga in radbrytningar, men förhoppningsvis skriver ni så långt att ni slipper få bannor.

Uppdatering igen
Jag har nu pratat med Loopias ”support manager”, som vet att berätta att brevet där uppe – det som jag fick först och trodde var phishing – går ut i säkert 20 ex per dag sedan två år och att JAG och bloggtomten är de två allra första som inte har förstått att mejlet i klartext betyder:

VI KOMMER ATT AV SÄKERHETSSKÄL STÄNGA NER DIN SAJT

Så när jag säger ”ni kan väl varna säga till innan ni lägger upp en stor röd stoppskylt och sedan går hem för dagen”, så svarar han att det var det de gjorde och att alla andra begriper det.

Hmmmm.

couslish

{ 108 kommentarer }

Besvärliga typer

november 19, 2014

Eftersom jag och min djefla man är ensamma arbetare i vår lilla firma, har vi bara varsin besvärlig kollega. Min besvärliga kollega rakar sig för sällan och är därför jättestickig och dräller tandborstar omkring sig, särskilt vid skrivaren och i kylskåpet. Den djefla mannens besvärliga kollega är kvällspigg och morgontrött och flexar alldeles uppåt väggarna. Häromdagen […]

Läs hela alltet →

Ännu en tågresa till handlingarna – men nu med en taxitwist

november 12, 2014

Jag visste igår att tågen mellan Eskilstuna och Stockholm hade drabbats av dubbelspårsutbyggnadstrubbel. I vanliga fall åker man så här på en timme: Men igår – för att slippa åka buss där man näppeligen kan jobba – planerade jag att resa med tågbyte i Västerås på knappa två timmar: För att vara på den säkra sidan, gav […]

Läs hela alltet →

Alla vi som älskar TNC är fly förbannade!

oktober 28, 2014

Först måste vi kanske fastslå att jag är apolitisk, så att vi har det ur vägen: jag går inte något partis ärende och hyser djup aversion mot allt käbbel som de håller på i sin stora politiska sandlåda. Okej, moving on. Socialdemokraterna lovade Riksidrottsförbundet ett tillskott på 272 miljoner kronor under valrörelsen. Det blev till slut i […]

Läs hela alltet →

Hur söker man jobb egentligen?

oktober 18, 2014

När jag gick i gymnasiet ringde jag till Danderyds sjukhus och frågade om de hade plats för ett sjukvårdsbiträde. Javisst, sa de och lät mig gå en kort kurs – och så jobbade jag på sjukhus och vårdhem på alla lov i fem år. När jag nästan var färdig med min utbildning (bestående av 150-nåntingpoäng […]

Läs hela alltet →

Örebro och Sandviken samt en skylt

oktober 2, 2014

När detta skrivs sitter jag på ett stillastående tåg i Västerås. Det är signalfel söderut och tåget som står alldeles bredvid vårt har stått där i en timme. Nyss sa min mage till på skarpen och krävde akuta insatser, och jag som alltid går omkring med ägg och te samt choklad i ryggsäcken måste erkänna: […]

Läs hela alltet →

Från Ulricehamn till Gävle med en ond hals

september 24, 2014

Igår vaknade  jag i Ulricehamn och hann under dagen föreläsa för kommunens webbgäng, turista, tappa en tepåse och gå till fel buss, men ändå ta mig till Gävle och byta hotellrum samt skaffa mig en sprillans ny förkylning som sätter intressanta snor- och hostkäppar i hjulen för mina två föreläsningar idag. Nu ska jag inte fastna i en utförlig […]

Läs hela alltet →