hotell

Hit och dit och fram och tillbaka och en sväng utomlands

av Lotten Bergman den 29 november 2014

Man kan inte klaga på ett trist och stillasittande liv, det kan man inte.

Från ett releaseparty i förra veckan till en soffa i Tjugotvååringens student-trea i Lund, staden där det är studentorkestrar i varje gathörn, cyklar på varenda kvadratmeter och roliga människor uppdykande vart man sig i världen Lund vänder.

linnereppojke

Och en lundagrabb som medgörligt på ett trassligt, taffligt sätt surras vid Linnés staty …?

Tjugotvååringen delar sin lägenhet med en annan teknologpojke, så mammor på besök får soffsova. Klockan mittinatten drumlade inhysingen in och kräktes. Och kräktes. Och spottade och kräktes. Han torkade upp kräk från golvet, lade ut nedkräkta kläder utanför ytterdörren och drack vatten och kräktes lite mer. Och där låg jag och började må illa. Jag tänkte att jag som en god mor (även om jag inte är just hans mor) skulle gå upp och badda hans unga panna, men beslutade mig snabbt för att han nog inte hade uppskattat omsorger från en mamma som han inte kände.

På morgonen skuttade jag ur sängen och kastade mig på en buss och ett tåg och somnade bums för att liksom två sekunder senare kliva av utomlands. Köpenhamn, lovely Köpenhamn!

lukkedorren

Typiskt danskt?

Det luktar Riviera och öl och man nästan suuuugs in på Tivoli och blir påtvingad öl i varenda gathörn. Jag råkade köpa fyra klänningar och ett par gummistövlar och vandra runt på Nationalmuseum och nästan svimma av trivsel. Om Stockholm hade varit Köpenhamn, hade Gröna Lund legat mittemot stationen, Nationalmuseum och Moderna museet legat på NK:s plats och på Sergels Torg hade man sprungit 100 meter slalompjäxesprint.

slalompjaxor

Jag trooor att det var ett reklamjippo. Men det togs på största allvar.

Och detta var ändå bara förra veckan. Den här veckan åkte jag till Göteborg och föreläste, åkte tåg som nästan var i tid, hann sträcka rumpmuskeln (som heter gluteus maximus) på basketträningen (pga. halt golv) och sedan åka till Malmö och föreläsa innan jag åkte till Köpenhamn igen!  Två gånger på sju dagar!

endasttoapapper

Typiskt malmöitiskt? Svårt att efterleva är det i alla fall. (På toan i Chokladfabriken, där jag föreläste.)

Som ni förstår, gillar jag detta flackande. Kanske för att det är så skönt att komma hem till galna huset igen, men kanske för att det är så skönt att komma ifrån det galna huset en liten stund?

danskaflaggor

Titta vad fint med Dannebrogen över hela Hovedbanegården! (Kan ni se framför er hur den svenska fanan hänger så här framför alla reklamskyltar inne på Centralen i Stockholm?)

I Köpenhamn sammanstrålade jag med min djefla man, som hade föreläst och haft möte där. (Han kan föreläsa utomlands för andra nationaliteter, han!) Vi åt turkisk mat och jag fick en dansk öl och så pratade vi låtsasdanska med varandra så att danskarna började blänga på oss. Typiskt störiga svenskjävlar var vi.

kallapanotan

Notan kallade man på genom att trycka på en knapp!

På väg till vårt lite billigare hotell ungefär 7 minuter bortom järnvägsstationen, halkade vi in på Radisson Blu, där Beatles sov en gång i tiden. Och Rolling Stones, Rod Stewart och precis alla andra som var nåt på 1960-och 70-talen. Men eftersom wi-fin inte var gratis, kände vi oss kränkta och gick ganska snabbt därifrån.

radissondesign

Fast i Radisson Blus foajé fick vi uppleva underbar danskdesignoverload. Så vansinnigt fint! Medan …

fulaprickar

… vårt hotell såg ut så här …

lovelyview

… och the stunning view från våning 9 såg ut så här.

På morgonen åt vi en synnerligen torftig frukost utan bacon (vabaha?) samtidigt som vi sms:ade kors och tvärs med barnen där hemma om köruppvisning (ergo sånguppvisning), gympapåsar, hostsjukor och träningstider. Min djefla poetman sa ”kan jag lägga ner en bok i sin packning eftersom jag är på resande fot till på söndag?” och jag sa förstrött med ett felkokt ägg i munnen ”mmmmhmmm”.

ollesbooks

Det är det här som är ”en bok”. Som jag fick släpa hem.

fulmatta

Hejdå, fult inredda men rätt billiga och väldigt rena hotellet i Köpenhamn!

Nu vankas resor till Luleå, Härnösand och Östersund. Men innan dess hinner jag vara hemma och skriva lite Julkalender!

{ 64 kommentarer }

Från Ulricehamn till Gävle med en ond hals

av Lotten Bergman den 24 september 2014

Igår vaknade  jag i Ulricehamn och hann under dagen föreläsa för kommunens webbgäng, turista, tappa en tepåse och gå till fel buss, men ändå ta mig till Gävle och byta hotellrum samt skaffa mig en sprillans ny förkylning som sätter intressanta snor- och hostkäppar i hjulen för mina två föreläsningar idag.

Nu ska jag inte fastna i en utförlig beskrivning av min slemhosta och mina rinnande ögon, utan fastslå en viktig sak: Ulricehamn är inte Sveriges anonymaste stad.

kuranstalten_ulricehamn

1. Här fanns kuranstalten där alla konstnärer, kungligheter och en och annan bov med tuberkulos tog in: prins Carl, prinsessan Ingeborg, prinsessan Märtha, Verner von Heidenstam, Alexandra Kollontaj, Selma Lagerlöf, Gustaf Mannerheim, Ernst Rolf och Clark Olofsson.

kurhotell_ulriceha

Visserligen revs den fantastiska byggnaden av oklar anledning 1981, men ändå.

sparvagen_ulricehamn

2. Spårvägen i Ulricehamn anlades 1909 av direktören för sanatoriet, som tyckte synd om alla hostande patienter som skulle gå från järnvägsstationen upp till sanatoriet (höjdskillnaden var 170 meter). På bilden syns den enda spårvagnen 1911.

sparen_ulricehamn

Visserligen lades spåren helt i onödan eftersom spårvagnstrafiken aldrig kom igång; den var slarvbyggd av besparingsskäl och alla inom spårvägsbolaget grälade med alla. Utan att ha varit igång såldes hela klabbet med en rejäl vinst (ökade kopparpriser) 1917.

ulricehamnstationhus

3. Det gamla stationshuset från 1906 är alldeles fantastiskt! Kolla på tornen – arkitekten Axel Petersson hämtade inspiration från Trolleholms slott och gjorde ett runt och det andra fyrkantigt!

Visserligen saknar Ulricehamn järnväg sedan 1988 – men om vi alla lägger manken till, kanske ny järnväg kan ledas till alla fantastiska stationshus som står utan räls?

Och apropå fyrkantigt, så hoppar vi raskt till Falköpings stationshus, som har räls – men ingen perrong intill huset.

falkoping_central

Ser ni staketet i nedre kant? Det är placerat precis intill spår 1, som man alltså bara kan nå genom att gå under nyss nämnda spår.

Falköpings stationshus (som var det absolut enda jag hann se av Falköping) är tidig funkis, ritat av Birger Jonson 1934, han som kanske mer än någon annan har strösslat stationshus över halva Sverige.

Efter en bedrövlig resa med tusen och ett byten och snäva tidsramar samt intensiv huvudvärk, hosta och snorsnörvel, kom jag fram till Gävle – där jag sedan debaclet med den förfärliga duschupplevelsen tog in på ett helt annat Gävle-hotell: Hotell Gävle.

Jag öppnade min rumsdörr.
Tog ett steg in.
Släpade väskan över tröskeln.
Överfölls av en mögeldoft starkare än Stilton.
Kastade både mig och väskan ut ur rummet.

I receptionen beklagade jag mig så lugnt och varsamt jag någonsin kunde, men fick höra att hotellet var fullbokat och att alla hotell nog tyvärr var fullbokade i hela stan. Pfffft, tänkte jag och satte mig att kolla runt lite.

ingahotellkvar

Ahaaaaaaa … det enda hotell med rum kvar fanns 3 mil utanför centrum efter som ”15 andra hotell har inga lediga rum”.

– Ursäkta, ursäkta, hohooo, jag har ordnat, hallå! ropade receptionisten innan jag ens hade börjat bli bekymrad.
– Ja …?
– Jag har flyttat en stamgäst som kommer imorrn och satt en annan där och där och hon där kommer inte förrän i övermorron och han har inte kommit, så bli inte rädd nu, men du får ett stort rum!

hotell_gavle

Jättestort! Som inte luktar! MED VATTENKOKARE!

tepasen utan mugg

Sorgerliga saker hända.

Och hur var det nu med tepåsen?

Jo, jag tappade den på gatan efter att jag hade doppat den en enda gång i min mugg. Sorgligt.

Lät jag den ligga där på gatan som vore den en dödad cigarrettfimp? Nooo. Man vill ju inte att världens alla tedrickare ska få dåligt rykte.

 

{ 74 kommentarer }

Ulricehamn, en buss och ett blödande finger

av Lotten Bergman den 22 september 2014

Ni förstår väl att jag har det feruktansvärt jobbigt på min skrivregelsturné?

champagne

Måste dricka champ… åh nej! Mousserande! Fy!

grandhotel

Måste ta in på Grand Hotell! Med en nästan två meter bred säng, huga.

doubledecker_gbg

Måste åka dubbeldäckare i en hel timme (Göteborg–Borås) – det som är så trist!

Nej, jag tycker förstås precis tvärt om. Fast ibland blir det jobbigt på riktigt:

saol_lotten

Som när det blåser halv styv stormkuling och mobilen dör och SAOL-appen med den, så att jag faktiskt måste ta fram boooooken.

ajajajaj_blod

Eller när jag går in på en loppis och redan i entrén spetsas av låsblecket. (Förstoring utan tändsticksask. Den där skruven är av normalstorlek.)

Loppisen var inne i Ulricehamn, där det som i andra städer av samma storlek vimlar av

  1. frisörer
  2. inredningsbutiker
  3. stängda butiker
  4. pizzerior
  5. skyltar med ”vi tar inte kort” och ”ta ut dina kontanter här”
  6. tygbutiker (tack!).

Med blodet sprutande ur fingret strosade jag omkring och tittade efter en stor resemugg eftersom alla hotellmuggar är stora som fingerborgar. (Slitet uttryck och närapå obegripligt för den yngre ickesyende generationen. Muggarna är små som … äggko… nej … espressokoppar? Nä. Nåväl.) Då hörde jag bakom mig:

– Ursäkta. Har du ett papper?
– Ett A4?
– Nej, ett vanligt papper som inte är A4.
– A5? A3?
– NEJ! Jag blöder från pekfingret! Dörren bet mig!

Naturligtvis gick jag fram till den blödande mannen och höll upp mitt blod framför hans näsa för att visa att vi var olycksbröder. Tillsammans med en händig man med stora, starka händer, fixade vi sedan dörren och vandrade därefter vidare i livet.

Närmare bestämt till hotellets träningslokal, som hade behövt en uppdatering eftersom löpbandet var trasigt och motionscykeln bara la av efter 30 minuter.

motionscykel

Innan jag hade hunnit titta färdigt på mitt tv-program!

I morgon ska jag föreläsa för kommunens webbredaktörer, som ska snofsa till sin sajt. Jag ska säga att webbtexter måste vara si och så och inte sådär och att man ska bygga upp texter på detta sätt och inte så här – och haaaaaaar ni sett vilka fina semikolon, tankstreck och citattecken jag har här i bakfickan!

solnedgang_ulicehamn

Men kan ni tänka er – även här i Ulricehamn går solen ner precis som den brukar!

{ 40 kommentarer }

Kontaktledningarna är det nya svarta

av Lotten Bergman den 12 juni 2014

Det här med att åka tåg är ju så mysigt. Sverige far förbi och är hur vackert som helst.

sverigefint

Ååååååh.

Jag skulle vara i Göteborg vid halv fem. Vissa saker skulle göras, människor träffas och en fika fikas. Strax innan jag klev på tåget i Eskilstuna vid ettsnåret, kollade jag i SJ-appen och fann tyvärr att något var å färde.

katneholmingekul

Inställt tåg, jahaja.

Galopp, galopp till vår nya ”resebutik” som inte är SJ:s utan ett ombud.

– Nej, vi vet inte, vi är bara ombud. Jag har en lapp här, nej, jag vet inte. Va? App? Nej, lapp. Kanske ett telefonnummer, nej, vi har inte någon information, vi är bara ombud. Vi är inte SJ. Vi är bara ombud.

Galopp, galopp till tåget som rullade in samtidigt som jag ringde till SJ och hamnade på plats nummer 14 i telefonkön. Galopp, galopp fram till ombordpersonalen med telefonen vid örat.

– Va, neeeej, jag har inte hört något om något inställt tåg. Nej, allt är som vanligt. Men jag kan förstås kolla.

En halvtimme senare kom jag i telefonen fram till en kille på SJ som sa att det inte var några tågstopp nånstans förutom de där som strejkar som inte är SJ. Men att jo, han ju kunde kolla i appen eftersom jag envisades. Samtidigt som han läste från sin skärm in i mitt öra kom samma information till mig via ett mejl samtidigt som ombordpersonalen kom och läste på sin skärm eftersom högtalarsystemet hade pajat och allt var ”bedrövligt”, som hon sa, samtidigt som jag dessutom fick ett sms med exakt samma information:

”För närvarande är det stopp i tågtrafiken på sträckan Stjärnhov-Nyckelsjön på grund av riven kontaktledning. Ditt tåg kommer att gå en annan väg än planerat.”

Detta innebar inte alls att mitt tåg skulle gå en annan väg än planerat utan att jag skulle kliva av i Katrineholm och där ta buss till Hallsberg. Hm. Hur vackert Sverige än är, är det inte alls någon vidare njutning att åka buss i gassande solsken och trånga säten när man har bespetsat sig på te och kaka i första klass.

bussersattertag

Busshållplats, jaha. Ersättningsbuss ja. Som ersätter tåg, ja. Jajaja. Men vart går bussen?

Alla vi som klev av tåget gick en och en fram till bussen och letade efter information om den. Vi kunde ju se att det var en buss och förstå att det var en busshållplats för bussar som ersätter tåg. Men var det vår buss?

Solen gassade och lyste och var varm och underbar och under de 13 minuter som jag orkade stå utanför bussen och se sjuttifnutton personer som en och en gick in i bussen och frågade om den gick till Göteborg, fick alla sjuttifnutton svaret ”nej, Stockholm” av den tålmodiga men lite initiativlösa busschauffören. Jag grävde förtvivlat efter en whiteboardpenna i min ryggsäck för att få skriva MOT STOCKHOLM på den där ack så vita lilla whiteboarden i bussfönstret, men fann bara ägg och vatten samt strumpor och SAOL.

Men det var för varmt och för irriterande. Jag drog mig in i Katrineholms stationsbyggnad och suckade lite över tingens beskaffelse och min förbaskade otur med tåg … när jag plötsligt såg ett svart, mystiskt tåg rulla in på spår 3. Inne i resebutiken (en riktig SJ:sk) hörde jag en i personalen förvånat utbrista:

– Men va? Nu kom ju tåget mot Hallsberg! Jag tror att det är 129 …? Hur …?

Intuitiv galopp, galopp till spår 3 och det svarta spöktåget. Vad händer om jag går på? Om jag bara tar saken i egna händer? De vill att vi alla som är på väg till västkusten (kanske 100 personer) står och väntar på en buss som ska ta oss till Hallsberg. Och här kommer ett tåg. Ett stort, tomt, svart tåg. På väg mot Hallsberg. Eh.

Jag klev på. Det såg ut så här:

tomttag2

Hoho?

tomttag

Hallå?

Som vore jag den enda överlevande åkte jag på detta sätt till Hallsberg. De andra åkte kanske buss, kanske står de fortfarande kvar och väntar i Katrineholm.

trasigabommar

Här var det spännande: vi kröp förbi järnvägsövergången tutandes eftersom bommen inte ville gå ner. TUUUUT! TUUUT! BRÖÖÖL! sa tåget, medan bilarna till synes obekymrat stod och väntade.

I Hallsberg insåg jag vidden av förseningen eftersom tåg som hade varit på väg i över fyra timmar anlände från olika delar av landet. Fyra timmar som borde ha varit en eller två …

tag129sent

Man undrar ju om det är SJ eller Trafikverket som ansvarar för rostangreppen där.

I Hallsberg kom jag på att man på en tågväntanshalvtimme kan köpa den ack så nödvändiga telefonladdningssladden som ligger kvar hemma. Jag approcherade en dam i en av affärerna i Hallsbergs centrum.

- Ursäkta, var hittar jag en teknikaffär, liksom Clas Ohlson eller Teknikmagasinet eller liknande?
- Va, pah, nä, sånt har vi inte här. Han som säljer tv-apparater finns runt hörnet, men han har inte teknik.

folketshusungdomsgard

Jag rörde mig mot ”runt hörnet” genom att passera det typiskt svenska Folkets hus med LO och S och den extremt jättenedlagda ungdomsgården.

allansdigital

Allan hade förstås ”teknik” så det räckte och blev över och kunde erbjuda mig både billiga och dyra laddsladdar – även om han inte alls hette Allan.

Tåget som vi klev på i Hallsberg klockan halv fyra hade lämnat Stockholm vid elvasnåret och skulle ha anlänt till Göteborg strax efter två. När vi väl kom fram till Göööötet var klockan närmare sex. Jag tog in på Hotell Eggers med …

eggersnyckel

… riktiga nycklar …

eggerstrapp

… blyinfattade fönster i trapphuset …

eggersutsikt

… guldinramad spegel och storstadsljud samt ALLA utrop om försenade tåg inom hörhåll.

Jag begriper inte varför jag inte har bott på Hotell Eggers tidigare. Jösses vad de vårdar sin historia – kolla här vilka fina gamla tidningsannonser som sitter inramade på väggarna:

tacksamhet_eggers

”Rum för enskilda kotterier.” Det var tider, det. (1895)

{ 75 kommentarer }

Ett utmärkt, omögligt hotell: Bergmästaren

april 28, 2014

Jag får i snitt en förfrågan per dag om jag har lust att göra reklam här på bloggen. Nästan alltid handlar det om spel och dobbel, enstaka gånger är det kläder och en gång var det ett hotell. Det går ut på att jag mot 500 kr (ungefär) ska skriva ett inlägg som länkar till […]

Läs hela alltet →

Ett hotelltips, bara!

mars 19, 2014

Jag känner mig numera så ohyggligt världsvan när det gäller hotellboende – trots att jag jämfört med de riktigt hotellvana knappt är torr bakom öronen. Vad jag till exempel inte har lyckats lista ut än, är hur man kan låta bli att köpa grisen i säcken eftersom ingen hotellkedja är till 100 % dålig eller […]

Läs hela alltet →

Djuren i Turkiet

mars 14, 2014

Äventyret i Turkiet fortsätter. Så här har vi det: Vi var igår på ett museum som består av grottkyrkor; samma urgröpta klippformationer som jag har berättat om tidigare. – Ladies and gentlemen, vi aaare goingk to a uppåner-museum, sa vår guide flera gånger. I mina anteckningar står det med feta bokstäver ”uppåner-museum???”. Inte förrän vi […]

Läs hela alltet →

Liten rapport från Göteborg

november 26, 2013

Dubbla slag slog hjärtat när jag kom in i hotellfoajén i Göteborg, där jag ska föreläsa om de vackra, svenska skrivreglerna efter lunch. För i rummet intill mitt sitter … Alltså de här männen: Ack, där fick jag för mina fördomar. För ut ur lokalen rann en stund senare en ström av små, torra, påklädda […]

Läs hela alltet →

Hur blir man uppgraderad?

november 21, 2013

Och nu talar jag alltså inte om att t.ex. byta ut knän och på så sätt uppgradera skröppelkroppen eller att fixa nya bröst versioner av datorprogram, utan den där magiska uppgraderingen som innebär att någon med makt plötsligt bestämmer att man får ett dyrare hotellrum utan att behöva betala mer. – Jahaja, här är ditt […]

Läs hela alltet →

”Prostar och järnvägsmän skapade denna kvinna”

oktober 8, 2013

Jag ska om två veckor hålla en entimmesföreläsning för en PRO-förening i ämnet Proster ”Prostar  och järnvägsmän skapade denna kvinna”. Lattjo! (Detta projekt ingår i min plan att före år 2020 gå i konkurs pga. illa betalda jobb.) Då ska jag tala om veterinären som inte dog för att han blev biten av en ko utan […]

Läs hela alltet →