hotell

Ett hotelltips, bara!

av Lotten Bergman den 19 mars 2014

Jag känner mig numera så ohyggligt världsvan när det gäller hotellboende – trots att jag jämfört med de riktigt hotellvana knappt är torr bakom öronen. Vad jag till exempel inte har lyckats lista ut än, är hur man kan låta bli att köpa grisen i säcken eftersom

  • ingen hotellkedja är till 100 % dålig eller till 100 % bra
  • wi-fi ibland sägs vara gratis på hela hotellet, men bara funkar i lobbyn
  • alla hotell lovar runt, medan vissa håller tunt och andra inte
  • man inte kan utläsa av hotellets läge om det ligger ett disco vägg i vägg
  • gymmets öppettider endast i undantagsfall stämmer med vad som sägs på hotellsajten
  • inget hotell tydligt anger om det går att få vattenkokare och tepåsar till rummet
  • man inte kan få bacongaranti hur mycket man än tjatar.

Hotell Tegnérlunden snålade på te och hade ingen bacon. S:t Jörgen Park Resort hade jätteläskig äggröra, hård som blomkål. Hotell Birger Jarl skötte sig exemplariskt tills städerskan vägrade acceptera att jag inte hade checkat ut och man i receptionen tyckte att jag var larvig som påpekade detta. Elite Hotel Ideon hade världens skönaste täcken. Best Western hade väggar som inte formade räta vinklar. Scandic hade glömt att städa duschen.

Och nu till bevis på min världsvanhet! När hotell har kortnyckel som måste stoppas i ett fack på väggen för att elektriciteten ska funka, kan man ju inte ladda upp telefoner och datorer medan man går ut – för då måste man ju ha med sig kortnyckeln. Då kan man kolla hur det står till med tevens vägguttag eftersom just det väldigt ofta funkar hela tiden eftersom teven måste stå på och visa ”Välkommen Mrs. Bergman to our hotel” eller liknande dödsviktiga budskap.

Och om det inte gör det, kan man stoppa vilket jädra kort som helst i väggfacksgrejen.

Och om det inte gör det, kan man stoppa vilket jädra kort som helst i väggfacksgrejen.

Och nu er tur: världsvana tips emottages varmt!

{ 52 kommentarer }

Djuren i Turkiet

av Lotten Bergman den 14 mars 2014

Äventyret i Turkiet fortsätter. Så här har vi det:

Jätteskönt! (Not.)

Jätteskönt! (Not.)

Vi var igår på ett museum som består av grottkyrkor; samma urgröpta klippformationer som jag har berättat om tidigare.

– Ladies and gentlemen, vi aaare goingk to a uppåner-museum, sa vår guide flera gånger.

I mina anteckningar står det med feta bokstäver ”uppåner-museum???”. Inte förrän vi klev av bussen och möttes av isvindarna och snön förstod jag att det handlade om ett ”open air museum”.

Här kommer vår guide och ger oss raki. I bussen. Strax efter lunch. Sheriff-giraff! svarar vi, för det gör han när han säger skål.

Här kommer vår guide och ger oss raki. I bussen. Strax efter lunch. Sheriff-giraff! svarar vi, för det gör han när han säger skål.

Utomhusmuseet bestod av de sju grottkyrkorna i Görem, som är från 400-talet till 1000-talet och tyvärr rådde fotoförbud inne i dem så ni får lita på mig: det fanns kyrkomålningar kvar och de var mycket vackra.

Detta är en av dem – se i vänster bildkant och kisa lite så syns liiiite av målningarna. Eller …

Detta är en av dem – se i vänster bildkant och kisa lite så syns liiiite av målningarna. Eller …

… så tittar ni här på min förstoring.

… så tittar ni här på min förstoring.

Museet var så fullt av huttrande turister att köerna in till de olika kyrkorummen påminde om Gröna Lund i juli. Jag mötte en grupp på runt 25 amerikaner som alla gick och bar på varsin vattenflaska som vore det en varm sommardag och inte den absolut kallaste dagen i modern tid. (Jag lovar. Luleå i januari är ingenting mot detta.)

Här kommer min frusna grupp gående med guiden Eren först (randigt paraply).

Här kommer min frusna grupp gående med guiden Eren först (randigt paraply).

Men ”inne” i museet fanns även hundar. En japansk turistdelegation tog sig an några av hundarna och klappade om dem, poserade med dem och fotograferade sådär som nästan bara japaner kan. Fast jag borde inte ha låtit dem hållas; det handlar inte om kyrkohundar eller museihundar utan om herrelösa hundar som är skitiga, skabbiga och slitna men till synes välmående. (Jag har än så länge inte sett någon mager hund.)

Men en mager häst har jag sett. I Kappadokien – vars namn kommer från fornpersiskan och betyder ”landet med de vackra hästarna”.

Men en mager häst har jag sett. I Kappadokien – vars namn kommer från fornpersiskan och betyder ”landet med de vackra hästarna”.

Det här med alla hundarna är kanske svårt att föreställa sig. Tänk på vilket bostadsområde som helst i Sverige. Tänk er att alla människor som äger hund samtidigt går ut med jycken (och låter den kissa på min brevlåda som vanligt). Ta nu bort alla människor, reflexvästar och koppel, ur fantasibilden så har ni Turkiets hundbestånd som i en liten ask. Det är herrelösa hundar precis överallt här. Överallt!

Hej hundarna!

Hej hundarna!

Katter har jag däremot bara sett ett fåtal. Inte heller lemurer, zebror och papegojor går omkring på gator och torg. Men några kameler och dromedarer.

– Vaffan gloru på? sa dromedaren till nudelpuman.

– Vaffan gloru på? sa dromedaren till nudelpuman.

Jag visste inte att kameler 1) bajsade så fjuttigt 2) sponsrades av AGA.

Jag visste inte att kameler 1) bajsade så fjuttigt 2) sponsrades av AGA.

Längs vägarna har vi dessutom sett hästar, kor, getter, hönor, ankor och får – men helt utan inhägnader eller koppel. De bara vandrar omkring obekymrat som om de är på rymmen och inte vill väcka uppmärksamhet.

– Det kommer en turistbuss till, Brunte!
– Ssccchhhhh, beta som om det regnar, Pålle.
– Agda är på väg mot vägrenen!
– Klara! Kan du mua bort Knatte, Fnatte samt Tjatte från diket!

Vilka tokar är det då som åker på sådana här resor? Det är bland annat 80-åriga pensionärer, nykära 40-åringar, unga, fnittriga dalmasar, ryssar, estländare och västeråsbor samt en amerikan. Det enda vi har gemensamt är nog att vi är snåla tycker om att tro att vi har gjort ett kap; resan kostar ju inledningsvis inte ens tusenlappen. Sedan kostar den och kostar och kostar och kostar – men det är inga överraskningskostnader som ballongflygningsföretagets plötsliga ”commission” utan sådant som har angetts tydligt i förväg.

Samtalsämnena i gruppen varierar och handlar förutom barnbarn och sjukdomar även om

  • när Leifs farsa köpte en tv till VM-finalen 1958 (fotboll, ni vet) och glömde antennen
  • när Eva tappade bort Leif på en flygplats och hans skor och skärp plötsligt kom åkande på bagagebandet
  • att juniorbasketlandslaget runt 2004 var jättebra
  • när Erik runt 1950 sprang 100 meter på 10,1 sekunder
  • att Monica har haft TBC, difteri och tyfus och fortfarande lever
  • att förmatchen mellan Traneberg och AIK (före VM-finalen 1958 – samma som ovan) fick ställas in
  • Marias djupa men onödiga ångest pga. mattinköp
  • vad man inte kan göra i Dalarna
  • vad man kan göra i Dalarna
  • öl.

Igår när Monica och Erik (sjuttinieåthalvt båda två) checkade in på sitt hotellrum hade någon glömt att städa. Inne på toan var det inte bara stökigt, den förre gästens exkrementer låg även kvar som bomärke. Erik (han med 10,1 sekunder på 100 meter kolstybb) sprintade ner till receptionen och sedan tog det minsann inte mer än drygt en halvtimme innan en städare kom släntrande.

Att vi dessutom blev serverade dessa efterrätter gjorde dagens tema fullständigt självklart:

Jättegott.

Jättegott.

Mums.

Mums?

Under lunchen förvånades vi storligen av en ny ingrediens på buffébordet eftersom det är samma samma samma hela tiden. (Men det är gott — särskilt sopporna är fantastiskt goda och grönsakerna fräscha och … kalla.) Det nya var:

Harry Kuvert!

Harry Kuvert!

Alla försåg sig glatt. Monica stoppade in tre i munnen på en gång och sa lugnt ”dom här var lite starka”. Från andra bord hördes ”OJ”, ”nämen vaff…” och ”hjälp vad var det där” samt ”HELVETE”. Det var ju inte alls bönor utan rejält starka chilifrukter.

Avslutningsvis ska jag visa upp en intressant service på en bilmack. Underligt var det eftersom det till synes är gratis, vilket ju inget annat är.

Fem meter upp går en vattenledning som läcker något alldeles bedrövligt. Plask, plask, skvätt säger det.

Fem meter upp går en vattenledning som läcker något alldeles bedrövligt. Plask, plask, skvätt säger det.

Men så svänger bilar in från vägen och så kör de långsamt genom drippdroppet för att tio sekunder senare köra ut på vägen igen i en från damm befriad bil.

Men så svänger bilar in från vägen och så kör de långsamt genom drippdroppet för att tio sekunder senare köra ut på vägen igen i en från damm befriad bil.

Nu ska vi (tyvärr) åka till en smyckefabrik. Kommer jag att låta bli att köpa diamanter, guld och platina i femtiotusenkronorsklassen?

{ 39 kommentarer }

Liten rapport från Göteborg

november 26, 2013

Dubbla slag slog hjärtat när jag kom in i hotellfoajén i Göteborg, där jag ska föreläsa om de vackra, svenska skrivreglerna efter lunch. För i rummet intill mitt sitter … Alltså de här männen: Ack, där fick jag för mina fördomar. För ut ur lokalen rann en stund senare en ström av små, torra, påklädda […]

Read the full article →

Hur blir man uppgraderad?

november 21, 2013

Och nu talar jag alltså inte om att t.ex. byta ut knän och på så sätt uppgradera skröppelkroppen eller att fixa nya bröst versioner av datorprogram, utan den där magiska uppgraderingen som innebär att någon med makt plötsligt bestämmer att man får ett dyrare hotellrum utan att behöva betala mer. – Jahaja, här är ditt […]

Read the full article →

”Prostar och järnvägsmän skapade denna kvinna”

oktober 8, 2013

Jag ska om två veckor hålla en entimmesföreläsning för en PRO-förening i ämnet Proster ”Prostar  och järnvägsmän skapade denna kvinna”. Lattjo! (Detta projekt ingår i min plan att före år 2020 gå i konkurs pga. illa betalda jobb.) Då ska jag tala om veterinären som inte dog för att han blev biten av en ko utan […]

Read the full article →

Den stora frukostchocken i Härnösand

oktober 3, 2013

Jag är visserligen hemma nu, men måste faktiskt rapportera om alla städer som jag är i, så att ingen känner sig förfördelad. (Tydligen är man lite känslig i vissa trakter.) Härnösand är (enligt befolkningsstatistiken) bara lite större än Kiruna och bara lite mindre än t.ex. Höganäs. Kommuner med runt 20 000 invånare har oftast ett köpcentrum några pizzerior […]

Read the full article →

Tips till alla som nu har drabbats av resesug

september 7, 2013

1. Åk till Berlin. Strunta i drömmar om Thailand och New York. Ta inte ansvar för nära och kära utan åk solo! Hoppa över storhandlingen i blott en vecka (ät upp den mat som finns hemma och fyll på med havregrynsgröt och löksoppa) och lägg den tusenlappen på en flygresa. Sälj platt-tv:n. Be dina föräldrar […]

Read the full article →

Med salt i fickorna

april 28, 2013

Nu har vi checkat ut från detta inte alls mögliga hotell, i folkmun kallat ”det fula hotellet”, men som egentligen heter Elite Hotel Ideon, och som ligger hela fem minuters taxiresa från centrum – i mina gamla barndomstrakter på Norra Fäladen. Inget mögel. Sköna sängar. Vattenkokare, fön och strykjärn i varje rum. Mjuka mattor och […]

Read the full article →

Ett helt vanligt inlägg om hotell, snö och tåg

december 6, 2012

Jag är ju på vift i snöstorm och bor på fyra olika hotell under veckan, och känner att det kan man ju inte göra utan att rapportera. Ni som vill öppna julkalenderluckor med gåtor hittar lucka 6 här nedanför. Igår skulle jag föreläsa på Scandic Järva Krog i Stockholm – eller i och i, förresten. […]

Read the full article →

Hotell Tegnérlunden har ingen bacon

november 7, 2012

Jag borde egentligen bara släppa det och gå vidare. Men hotell som inte bjuder på bacon måste faktiskt ältas lite. Se, så vackert man sover: Jag bad om att få bo högt upp (utsikten är vidunderlig), men förmodligen var hotellet sånär fullbokat eftersom jag hamnade på bottenplan. Vilket ju är jättebra om det t.ex. börjar […]

Read the full article →