foto

Konstpaus

av Lotten Bergman den 2 april 2014

Eftersom sajtflytten fortfarande pågår (vilket den gör tills adressen hit är något annat än lotten.se, t.ex. något med loopiardia eller liknande), fortsätter vi pausandet.

Se vilken vacker bild som Stockholmskällan har lagt ut – det ser liksom ut som en konstnärlig Instagrambild med coolnessfilter pålagt. Den togs någon gång på 1890-talet och föreställer en vattenpump. I Eriksbergsområdet. Punkt.

”En vattenpump i Eriksbergsområdet.”

”En vattenpump i Eriksbergsområdet.”

Jag vill veta mer! Men det står inget mer och en vattenpump är ju inte mycket mer än en vattenpump och Eriksberg ligger bara på Östermalm i Stockholm.

”Området väster om Villastaden och Humlegården förblev länge obebyggt. Förutom den kuperade terrängen hindrades planläggningen av tvister mellan Timmermansorden och staden kring ägandeförhållanden.” (Wikipedia)

Vi måste zooma in lite. (Klicka på bilden så blir den ännu större.)

Typiska östermalmsbor.

Typiska östermalmsbor.

Hon som står och tvättar (?) har volang på kläderna och en snygg håruppsättning.

Men vad är det hon gör? Rensar bläckfisk?

Men vad är det hon gör? Rensar bläckfisk?

Hon som sitter på marken är invirad i sjalar och ser inte alls ut att vara tillfreds just nu.

Men vad gör hon? Sorterar trasor? Eller har hon egna bläckfiskar?

Men vad gör hon? Sorterar trasor? Eller har hon egna bläckfiskar?

Avslutningsvis en intressant närstudie av pumpfästet – om inte annat så för att tillfredsställa alla ingenjörer i kommentatorsbåset.

Enkelt och effektivt?

Enkelt och effektivt?

{ 48 kommentarer }

Ett gammalt foto från 1971, bara

av Lotten Bergman den 7 maj 2013

Jag sitter på ett försenat tåg mot Göteborg och kan inte annat. Bredvid mig sitter en man som i två timmar har rensat sina tänder med hjälp av lufttryck från de egna lungorna. Det visslar, ska ni veta. På andra sidan om mig sitter en storsnarkare. Jag har försökt ta en film för att visa för mina ofödda barnbarn, men misslyckats.

Jodå, det ska man visst — några av er protesterar nu och säger att jag uppför mig illa. Man ska ta många bilder, så det så. De kan bli perfekta tidsdokument!

När jag tittar på mina gamla foton, letar jag efter akut nostalgiska småting:

  • En ask med Flora kan få mig att vråla Släpp fångarne loss, det är våååår!
  • En fem meter lång halsduk (som man förvisso inte kan kalla särskilt liten) gör mig bara förvirrad eftersom Isadora Duncan och min syslöjdsfröken inte får plats i huvudet samtidigt.
  • En mustasch ger mig snabbt lukthallucinationer. (Kaffe, cigg och mustasch hänger väldigt mycket ihop.)

Nu är jag lite trött på mina egna bilder, så det blir till att leta upp andras. Jag bläddrar i Jacob Wibergs bok ”Sjuttiofem fotografier” och hittar en som jag fastnar vid. En liten preview:

Men är det inte …?

Men är det inte …?

Jag är (som bekant?) ingen Lundell-fantast, men det måste faktiskt vara jag som har fel med tanke på hur många som verkligen dyrkar honom. Om han så bara petar näsan i Skavlan blir det krigstilsrubriker även i de digitala upplagorna och om hans dotter är ihop med den som nyss var ihop med den som Skavlan är gift med, ja då blir det hela ju bara ännu intressantare.

Oj, förlåt – ni kanske ville att jag skulle analysera texter och musik? Nääää, så kul ska vi inte ha. Nu ska vi titta på en gammal bild som faktiskt på ytan bara är en gammal bild och inget annat.

Jomen det är det ju!

Jomen det är ju han!

Vid en första anblick sitter Uffe och pillar på en smartphone medan tjejen i soffan kramar sin dator. Hon har en länk runt vänster fotled, vilket jag alltid har velat ha men som min omgivning inte kan sluta skratta åt. Jag är visst fel person att ha dylika ting, påstås det. (Jag har en fotguldkedja på mig i smyg eftersom jag hämmas av det skrattande grupptrycket. När jag vrickar den foten, byter jag och sätter länken på andra.)

Bilden ovan togs av Joakim Strömholm 1971, innan Ulf Lundell var the Ulf Lundell. Han och Joakim var kompisar och det var Joakims pappa Christer som ägde huset som de sitter i. Det hade utedass på gården och inget rinnande vatten inne och kostade hela 70 kronor i månaden (ungefär 500 kr i dagens penningvärde) … och där satt Uffe och hade precis skrivit de första sidorna i ”Jack”. Han och flickvännen Mona håller i varsin katt, som heter Bessie (Smith) respektive Frank (Sinatra).

Men vad har karln på fötterna?

Gubbatofflor!

Gubbatofflor! Han var för böveln bara 21 år här!

Är det Djingis Kahn, den gamla barnamördaren på väggen? Nej, jag ser fel, det är Natches — en av Geronimos krigare, läser jag i boken. Och vabaha – en skäggig Bellmantavla? Japp – och det är Lundell som har varit framme med penslar på båda två.

– Han målade på en tavla? Och på en vägg? Nämen! Vad är det för uppfostran? säger min inre mammaröst.

Så kommer jag på att det ju är precis så man ska göra. Perfekt! Måla mera!

Det här är intressant: en gul notis innan notisarna uppfanns!

Det här är intressant: en gul notis (Post-it-lapp) innan de uppfanns!

Planschen för ”Cirkus under vatten” med Cirkus Scott är tyvärr lite kapad av min skanner (mer syns i originalet), men det struntar jag i eftersom jag blir alldeles konfys: cirkus under vatten? Hur? Va? Finns sånt?

Såja. Nu har vi varit på besök i 1971. Now back to the future. I boken funderar Jacob Wiberg på om man kanske behöver leva lite spartanskt när man ska skapa konst. Well, säger jag och håller hårt i såväl dator och telefon som toaletter och vattenkranar. Nån måtta får det ju vara. (Men så skapas det ju fasligt lite konst på den här fronten också.)

{ 68 kommentarer }

Simborgarmärket som reklamstunt

av Lotten Bergman den 23 mars 2013

Ni vet hur det är — plötsligt dyker nån artist upp och gör något tokigt som att byta namn eller näsa eller bara köra omkring med en åkgräsklippare på Malmskillnadsgatan. Då vet man att en ny platta är på väg.

Det var bättre förr: när det 1962 skulle göras reklam för Gröna Hund, gick delar av ensemblen ut och tog simborgarmärket. Den samlade pressen lyckades ta en bild där man ser jättemycket himmel, men inte Lizzie Alandhs navel.

Hasse Alfredson, Lizzie Alandh, Mille Schmidt, Tage Danielsson och lille Gösta Ekman.

Hasse Alfredson, Lizzie Alandh, Mille Schmidt, Tage Danielsson och lille Gösta Ekman.

Så himla listigt. Man simmar 200 meter på valfritt sätt i valfri huvudbonad och vips, har man bevisat allt från simkunnighet till … eh. Ja. Något annat.

Men vi tittar väl lite närmare på Hasse?

Mustasch, pipa och poplinrock.

Mustasch, pipa och poplinrock.

Stackarn har en inte alls klädsam mustasch – men å andra sidan har jag nästan aldrig gillat spretiga frisyrer runt munnen. Det fastnar mat där och bärarna använder dem ibland som radband och pillar och petar och tvinnar mest hela tiden. En gång blev jag pussad på av en hippieliknande typ med jättebuske på både över- och underläpp … och det var alls inte trevligt. (Men han var det.) Jag associerade omedelbart till scenen när Pippi Långstrump äter spiksoppa.

Hasse har ju även pipa. I munnen! Man fick röka på bild 1962; det får man inte idag. Och en poplinrock har han över axlarna. För när alla andra står i badbyxor och drar in magen, då tar man resolut på sig en poplinrock som änna blottare.

Jag tycker att bilden är fullkomligt ljuvlig i sin enkelhet. (Här finns den i större format för alla som inte har lupp.)

Bildtack till Anna Toss, som lade ut den på FB.

{ 37 kommentarer }

Sovjetisk fotobok upphittad!

av Lotten Bergman den 30 maj 2012

Som bekant lider jag av svår nostalgisjuka som inbegriper allt från ungefär 1500-talet till ungefär 1999. Pincenéer, platåskor, OS 1912, gammalstavning, nakenbilder på Ricky Bruch, utedass och uppslagsord som ”förbrytarfysionomi” får mig att lyckligt le samt förvånat förundras. Av den senare typen är den sovjetiska fotoboken som jag sitter och bläddrar i mellan allt annat som borde göras.

Titeln till trots är den tryckt 1979.

Titeln till trots är den tryckt 1979.

All text finns tacknämligt på ryska, engelska, franska och tyska. Vi får i förordet veta att ”just den sovjetiska fotokonsten ligger i framkant – liksom hela det sovjetiska samhället – och det som kännetecknar fotograferna är deras enorma experimentlusta och känsla för estetik”.

"Leningrad på hösten." (Foto: G. Safronov.)

"Leningrad på hösten." (Foto: G. Safronov.)

Fotograferna i Sovjet söker enligt boken ”nya vägar och ställer sig inte främmande för att fotografera överraskande motiv på ett fartfyllt sätt”.

"Stilleben med bröd." (Foto: A. Starodub.)

"Stilleben med bröd." (Foto: A. Starodub.)

Okej, stentrappor och vissnad persilja kanske inte manar till stordåd på grund av sin fartfylldhet. Men lite idrott då …?

"Kamp." (Foto: V. Tcheichvili.)

"Kamp." (Foto: V. Tcheichvili.)

Eh.

Ok, allt som har med basket är skön konst, det vet vi ju. Men det konstfulla i denna bild är att den är svårtolkad. Båda spelarna har hoppat väldigt högt och dessutom väldigt nära korgen och eftersom den vita handen är vänd i blockeringsläge och inte returdito har den mörkare handen tydligen skjutit. Och i så fall är bollen helt åt pepparn fel.

Låtom oss säga att det är något fel på perspektivet och att plankan egentligen sitter fem meter från spelarna; då kan det funka. Men spelarna borde i så fall vara mycket större än de är på bilden. Och vad jag vet fanns det inte svarta spelare i Sovjet på den tiden. Vad säger ni?

Fast nu vet jag vad de var bra på i Sovjetunionen! (Förutom då att spela ishockey, kasta slägga och paradera i raka led.) Brezjnev såg som 69-åring ut så här i amerikanska medier:

Leonid Brezjnev 1975. (Foto: David Kennerly.)

Leonid Brezjnev 1975. (Foto: David Kennerly.)

Pompidom! Tutelitut! Retuschering!

Leonid Brezjnev 1975. (Foto: W. Mussaeljan.)

Leonid Brezjnev 1977. Smooth criminal. (Foto: W. Mussaeljan.)

Jag läser lite mer i förordet, som inte har stått sig väl – men 35 år är ju 35 år, om än i ett sprucket krus.

”Vad har den sovjetiska fotokonsten åstadkommit 1977? Först och främst strävar den efter att ge en övertygande bild av verkligheten. Många av bilderna har trots de olika stilarna en sak gemensamt: de inspirerar åskådaren till komplexa tankar om den nutida människan och världen. Fotograferna visar hur människan regerar över sin egen värld och att världen är vacker om människorna är vackra och harmoniska.”

Tror fan att man behövde retuschera.

{ 29 kommentarer }

Ett ögonblick, bara – foton från förr

januari 4, 2012

Jag har hittat en bok. (Om 50 år kanske det är mer förvånande än idag. Men i alla fall.) Boken innehåller läskiga bilder. (Håll barnen i handen nu.) Den heter ”Ögonblicket åt framtiden”, vilket för mig är stört omöjligt att komma ihåg. – Var är den där ögonblicketboken? Ögonblicket … eh. Åt? Till? För? Käkade? Det var […]

Läs hela alltet →

En gammal bild som ledde till De Dam i Amsterdam

oktober 11, 2011

Jag såg en gammal bild med nya pratbubblor och tänkte i ena sekunden ”jaaaaa, hahahaa” och i nästa sekund ”nämen huuuuuuu” och kände att det hela nog måste utredas.  Jag funderade ett tag och ansåg att det såg ut att vara i Belgien runt 1948 med tanke på kläder och spårvagnskablarna. (Varför Belgien? Jag har […]

Läs hela alltet →

En himla bra bild från Champions League, bara

maj 30, 2011

I lördags kollade jag på en hel fotbollsmatch fopollsmatch utan att en enda svensk deltog. Jag satt och stirrade in i tv:n och sa ooooh och ooohoj och nääää samt jaaaaa och män härregu ett par gånger trots att ingen Zlatan boxade ner någon, trots att ingen svensk målvakt tappade koncepterna och trots att inga […]

Läs hela alltet →

Färglös film i ett färgglatt blogginlägg

augusti 10, 2010

Jo alltså när man som jag är en firad, upphaussad bloggare som alla vill … äh. Jag kan inte ens lura mig själv. För nio år sedan jobbade jag med en karl som numera har sadlat om och ibland är med och marknadsför t.ex. filmer. Det är en synnerligen trevlig och duktig männsch som kan […]

Läs hela alltet →

Jag är idag fotomodell och fotograf samt fotbollsexpert

juni 25, 2010

(Varning nu för alla som är känsliga för s.k. känsligt och stötande innehåll. Det kommer läskiga bilder en bit ner. En på äckelpäckel och en på Döden.) Så här är det: jag borde verkligen ha blivit fotomodell. För när modellerna i tv snyftar att det faktiskt är ett himla jobbigt yrke och att det inte […]

Läs hela alltet →

Hitt på nåt!

oktober 9, 2009

Någonstans i allas gömmor finns släktporträtt som är skumma. Man ser t.ex. att faster Ulla inte ser riktigt klok ut eller att hela församlingen skyms av ett kaffebord. På den väldigt inspirerande sajten Awkward Family Photos hittade jag idag denna bild: Är det månne ett fejkat foto? Eller var de förr lika crazy som vi […]

Läs hela alltet →