film

Hjärnkirurgen Henry Marsh och hans bok

av Lotten Bergman den 23 juni 2015

Se, så vackert!
korrtecken_lottenI förra veckan fick jag ett stort, nyöversatt manus att korrläsa. Det är svårt, för när jag korrläser tar redaktören i mig över, och när jag ska vara redaktör sitter jag plötsligt och korrläser. Översättaren i mig står och bankar på dörren och vill in och leka hon också. Jag är helt enkelt förjävla bra!

Förlåt. Jag blev visst alldeles till mig av stolthet och arbetsglädje.

Boken heter Liv, död och hjärnkirurgi och är skriven av en rolig läkare som heter Henry Marsh och som är så arg på ”förbättringar” inom vården – t.ex. att de unga läkarna under utbildningen ska få mycket mindre praktik för att de kan bli trötta – att han exploderar i trevliga svordomar på det här viset i manuset:

I cycled home in a furious temper. Why don’t I just stop training juniors? I said to myself as I angrily turned the pedals.

Why don’t I just do all the operating myself? Why should I have to carry the burden of deciding whether they can operate or not when the fucking management and politicians dictate their training? I’ve got to see the patients every day on the ward anyway as the juniors are so inexperienced now – on the few occasions when they’re actually in the hospital, that is. Yes, I shall no longer train anybody, I thought with a sudden sense of relief. It’s not safe. There are so many consultants now that having to come in occasionally at night wouldn’t be a great hardship … The country’s massively in debt financially, why not have a massive debt of medical experience as well? Let’s have a whole new generation of ignorant doctors in the future. Fuck the future, let it look after itself, it’s not my responsibility. Fuck the management, and fuck the government and fuck the pathetic politicians and their fiddled expenses and fuck the fucking civil servants in the fucking Department of Health. Fuck everybody.

(Den svenska versionen vågar jag inte lägga ut här; den är ju under bearbetning och inte min.)

marsh

Hjärnkirurgen Henry Marsh.

Men han är trots allt faktiskt hjärnkirurg och inte författare. Den brittiska redaktören kanske hade sovit dåligt eftersom bl.a. denna lite konstiga scen finns kvar i den tryckta boken. Tänk nu som redaktörer och fantisera fram en rödpenna i handen. Hugg som ormar!

I put my head past the doors of the theatre. James was standing at the end of the operating table, holding the patient’s head in his hands as he wound a bandage around it. The front of his gown was smeared with blood and there was a large pool of dark red blood at his feet. The operation was clearly finished.

‘All well?’ I asked.
‘Yes. It’s fine,’ he replied. ‘But it took quite a while.’
‘Did you go and have a cup of tea to help stop the bleeding?’
‘Well, no, not tea,’ he said, pointing to a plastic bottle of Coca- Cola on one of the worktops behind him.

Ser ni framför er hur James

  1. håller patientens huvud i båda händerna
  2. virar bandage
  3. pekar på Coca-Colaflaskan?

Hur många händer har James egentligen? Ritsch, ratsch och vips kanske kan nickar istället för att peka och inte riktigt håller i huvudet? Just det: nu är ni också korrläsare.

Deadline är imorrn, så jag måste skynda mig nu. Men hur ska jag kunna skynda mig när jag samtidigt har hittat en dokumentär – The English Surgeon – om doktor Marsh på Netflix?

Skärmavbild 2015-06-23 kl. 22.53.30

I filmen far han fram och tillbaka till Ukraina och borrar i skallben i ena sekunden och bygger en stor trälår till en operationsstol i nästa. Han lider med alla sina misslyckade operationer och är precis hur frispråkig som helst.

Men nu tillbaka till manuset, Lotten, inte titta på filmen! Nu ska vi se om vi har fler problem att lösa. Ja! Hur ska man göra med titulerandet? På engelska är det så enkelt så, där kan man bara skriva:

– Oh Mr Marsh! Thank you for coming!

You är ett förträffligt ord. Men på svenska?

– Åh, mr Marsh! Tack för att du kom!
– Åh, mr Marsh Tack för att ni kom!
– Åh, Henry! Tack för att du kom!
– Tjenare doktorn, tack skaru ha, hörru!

Henry Marsh skräder inte orden när han beskriver kolleger och patienter – och på engelska låter det både oskyldigt och förtjusande. Han ska nu titta till ett misslyckat självmordsfall (hopp från bro, landning på både fötter och huvud):

I was taken aback by the fact that the poor jumper was immensely fat. For some reason I didn’t expect a suicide to be fat, so fat that from the end of the bed I could not see his head at all – only the great pale mound of his naked belly, partly covered by a clean sheet, and beyond it the monitors and machinery and syringe drivers at the head of the bed, with their flashing red LEDs and digital read-outs.

Får man skriva att den döende patienten var jättefet? Hm. Vi går vidare, här har vi en ny chef som ger doktorn order om mer effektivitet:

She was a large and officious young woman with hennaed hair in tight curls. She spoke imperiously.

Okej? Hur skriver vi på svenska? Kanske så här?

Hon var en storvuxen och beskäftig ung kvinna med hennafärgat, smålockigt hår. Hon talade med diktatoriskt tonfall.

Hm? Hmmmm.

Hur som helst är detta jobb alldeles fantastiskt roligt – jag tror att jag har fått en ny frispråkighetsidol i min kamp mot byråkrati och annat dumt krångel: doktor Henry Marsh.

{ 53 kommentarer }

Allt är redan påhittat!

av Lotten Bergman den 11 januari 2015

Skärmavbild 2015-01-11 kl. 12.36.47Jag sitter ju och tittar på tv-serier när jag motionscyklar eftersom det är så svårt att läsa böcker när svetten stänker och glasögonen halkar ner till hakan hela tiden. Därför hänger jag med när folk pratar om Netflix- och HBO-serier och kan tala om vad jag gillar, vilket inte är så mycket eftersom jag är rysligt kräsen. (Sade hon lite fisförnämt.) Kvaliteten hänger (för mig) på om replikskiftena funkar och om de är snabba och intelligenta och om handlingen överraskar.

Gillar:

  • Orange is the New Black
  • QI
  • Suits
  • Orphan Black
  • The Killing
  • Sherlock
  • West Wing
  • The Newsroom
  • Band of Brothers
  • Doctor Who
  • Downton Abbey

Gillar inte, trots att alla säger att jag har fel:

  • Breaking Bad (har sett hela jädra serien ändå)
  • True Detective (har sett hela den väldigt välgjorda serien ändå)
  • The Wire (har bara sett fem program)
  • Sopranos (har bara sett ungefär fem program)
  • Game of Thrones (har bara sett tre program)

När jag nu skulle göra ovanstående listor, råkade jag säga ”Orphan is the New Black” som en blandning av Orange is the New Black och Orphan Black, vilket ju var jättejätteroligt! En snabb googling gav vid handen att jag är hur förutsägbar som helst. Detsamma gäller att ideligen säga ”fattiga riddare” istället för ”spanska ryttare” och tvärt om – eller spanska ryttare istället för fotanglar.

spanskaryttare

Spanska ryttare.

fattigariddare

Fattiga riddare.

fotangel

Fotangel.

Samt att råka skriva skriva istället för att skriva skruva, förstås.

Allt är redan påhittat! 

Sådärja. Nu har ni resten av denna söndag planerad. Antingen sätter ni er ner och hittar på andra saker som ni (och alla andra) förväxlar, eller så lägger ni er tillrätta och kollar på film på t.ex. HBO eller Netflix. (Själv springer jag omkring i baskethallar och har mig!)

{ 69 kommentarer }

Tillbaka till framtiden: 2015

av Lotten Bergman den 1 januari 2015

I oktober händer det saker i filmbranschen eftersom Tillbaka till framtiden II utspelar sig just i oktober 2015.

Alla Tillbaka till framtiden-fans är ganska stillsamt fascinerade över det som stämmer i filmen jämfört med dagens verklighet: att vi tittar på 3D-filmer, har jättebreda tv-apparater med videokonferenser (Skype) på väggarna, att vi har små handdatorer samt att vi är väldigt fokuserade på att ha koll på telefonen hela tiden.

Men vet ni vad som sägs i filmen som är helt bortitok? Jo, att faxen är det bästa sättet om man vill kommunicera snabbt. Tihi och fniss samt fnitter. Oj, vad jag har faxat i mina dar (på Nationalencyklopedin till ungefär 1998), men ojojoj, vad jag inte faxar längre. Faktum är att jag trodde att faxvärlden var utdöd och att faxmaskinernas kyrkogård var full, tills jag förstod att det fortfarande finns branscher där faxen styr allt.

Å andra sidan brukar jag ha fel inom fackområden där jag helt enkelt inte vet vad jag talar om. Igår försökte jag delta i en diskussion om vilket bryne som är bäst.

– Jag brukar skära tomater med gaffel – för de är vassare än våra knivar.

De tre som lyssnade på mig skakade på huvudet eller lade det medlidsamt på sniskan. Och fortsatte prata om diamantbryne, striglar och kalcedon.

Eller när jag i lördags försökte förstå hur ett löpband egentligen funkar och till sist förstod att en skruv har fyra olika mått och att jag faktiskt inte alls behöver förstå hur ett löpband funkar utan bara ställa mig på det, trycka på en knapp och springa. [tråkkollaps]

Men det var inte det jag skulle berätta. Jag tänkte bara visa upp dubbelslipsen som Marty har på sig 2015 eftersom det faktiskt är dags att skapa nya modetrender.

dubbelslips

Martys dubbelslips i Solensrike-stajl.

När såg vi något nytt senast? Dog modeinnovationerna ut med platåträskorna? I brist på fantasi skulle jag (som bekant) gärna köra en repris med axelvaddar och vårhattar på alla och envar. Och polisonger! (Men bara för att både ordet och håret är roligt. Inte för att det är snyggt.)

Nu har jag googlat lite och förstått att det varken blir polisonger eller platåträskor 2015. Det blir … genomskinliga kläder. Åh, så förtjusande.

transparent

Kejsarens nya kläder.

Nej, då ikläder jag mig hellre en soffbokhylla. Den här har söstra mi Orangeluvan hittat på auktion (men inte köpt):

soffbokhylla

Soffbokhylla med spegel och allt!

Tillbaka till dåtiden!

{ 45 kommentarer }

Nu är det höstlov hos oss

av Lotten Bergman den 27 oktober 2014

Nu är det förvisso bara tre av barnen som har höstlov eftersom de två stora är så vuxna att det inte sysslar med sådana barnsligheter, men jag sätter ändå en ära i att se till att loven varken sovs bort eller försvinnner i glömskans mörker. Därför har jag idag grundat en familjeklubb och satt igång veckans tema:

filmklubben_ht2014

Varje dag måndag–fredag kommer en film att visas kl. 10 och en annan 14 och det är helt frivilligt att titta … men till helgen kommer en tipsrunda (som bygger på filmerna) att sättas upp i hela huset. Man vinner nog nåt. Måste bara komma på vad. Emilio-Estevez-Billy-The-Kid Jag har valt filmer som vi har hemma på dvd för att inte vara beroende av internet eller uthyrare – och förutom dessa två ovan ska jag välja ut åtta av dessa:

  1. Gudfadern
  2. Life of Brian
  3. Falling Down
  4. Dirty Dancing
  5. Capricorn One
  6. Chariots of Fire
  7. Wargames
  8. Forrest Gump
  9. Kelly’s Heroes
  10. Groundhog Day
  11. Hair
  12. Buch Cassidy & Sundance Kid
  13. Gökboet
  14. The Usual Supects
  15. Tropic Thunder
  16. Ghost
  17. Zodiac
  18. Skruva den som Beckham
  19. Grosse Point Blank
  20. Singin’ in the Rain
  21. The Shawshank Redemption
  22. Sista natten med gänget

Om barnen inte kommer till skolan nästa måndag kan det förstås bero på att jag har gett dem ledigt för att hinna med alla 24 filmerna.

{ 60 kommentarer }

Galapremiär!

oktober 24, 2014

Om man ska på galapremiär i Hollywood gäller det att klä sig ordentligt. Därför gjorde jag just detta när  jag gick på invigningen av Internationella komedifilmfestivalen som äger rum i Stockholm nuuuu och till på söndag. Nu ikväll klädde jag mig ungefär och lite som Julia Roberts. Tyvärr blev jag inte som alla andra fotograferad på […]

Läs hela alltet →

Filmtajm med påskmat

april 16, 2014

Alla fem barnen är hemma på påsklov och jag sitter mest och tindrar med ögonen och lägger huvudet på sniskan av pur lycka. Nittonåringens nittonårige, spanske basketspelare till fästman är här han också, så nu har jag sex barn. Vi har hittills under lovet spelat en farlig massa basket, ätit ohemult stora mängder mat, bakat […]

Läs hela alltet →

Om världshistorien vore ett filmmanus …

november 18, 2013

På något sätt hamnade jag i en fantastiskt rolig tråd om hur världshistorien faktiskt aldrig hade godkänts som filmmanus. Ni vet — vi kritiska filmtittare kollar på ”Scent of a Woman” och blir irriterade över att alla på slutet reser sig upp och ger stående ovationer. – Gah! Precis som i ”Brubaker” – Robert Redford får stående […]

Läs hela alltet →

Chaplins pojke – snart 100 år

juni 9, 2013

”Chaplins pojke” (som hade premiär 1921 men filmades redan 1919) visades igår på SVT. Jag skulle bara gå förbi tv:n, men stannade till för att kolla i fem minuter. Tio minuter. Ah, en kvart. Sedan, alldeles strax, skulle jag hänga en tvätt och kolla var jag hade förlagt barnen. Om en liten stund, sa jag […]

Läs hela alltet →

Avokadors mognad, bussbetalning och en fredagsfilm

maj 31, 2013

I bloggens barndom länkades det till höger och vänster på ett otroligt trevligt och frikostigt sätt. I nästan varenda blogginlägg kom en länk till en annan blogg och vips, var man fast i bloggsurfandet och glömde att hämta barnen på dagis. Så nu ska jag ge er lite fredagsunderhållning, bussinformation och ett husmorstips. 1. Vi […]

Läs hela alltet →

Vi måste ju prata om Nils Poppe!

februari 6, 2013

Annalisa Ericson i all ära, men det var Nils Poppe som var min favorit när det gällde matinéfilmerna på tv under 1970-talet. Fast nu när jag letar efter snuttar på Youtube, ser jag att på tok för lite ligger ute till allmän beskådan. Och här sitter jag och längtar efter en speciell dans – han […]

Läs hela alltet →