film

Allt är redan påhittat!

av Lotten Bergman den 11 januari 2015

Skärmavbild 2015-01-11 kl. 12.36.47Jag sitter ju och tittar på tv-serier när jag motionscyklar eftersom det är så svårt att läsa böcker när svetten stänker och glasögonen halkar ner till hakan hela tiden. Därför hänger jag med när folk pratar om Netflix- och HBO-serier och kan tala om vad jag gillar, vilket inte är så mycket eftersom jag är rysligt kräsen. (Sade hon lite fisförnämt.) Kvaliteten hänger (för mig) på om replikskiftena funkar och om de är snabba och intelligenta och om handlingen överraskar.

Gillar:

  • Orange is the New Black
  • QI
  • Suits
  • Orphan Black
  • The Killing
  • Sherlock
  • West Wing
  • The Newsroom
  • Band of Brothers
  • Doctor Who
  • Downton Abbey

Gillar inte, trots att alla säger att jag har fel:

  • Breaking Bad (har sett hela jädra serien ändå)
  • True Detective (har sett hela den väldigt välgjorda serien ändå)
  • The Wire (har bara sett fem program)
  • Sopranos (har bara sett ungefär fem program)
  • Game of Thrones (har bara sett tre program)

När jag nu skulle göra ovanstående listor, råkade jag säga ”Orphan is the New Black” som en blandning av Orange is the New Black och Orphan Black, vilket ju var jättejätteroligt! En snabb googling gav vid handen att jag är hur förutsägbar som helst. Detsamma gäller att ideligen säga ”fattiga riddare” istället för ”spanska ryttare” och tvärt om – eller spanska ryttare istället för fotanglar.

spanskaryttare

Spanska ryttare.

fattigariddare

Fattiga riddare.

fotangel

Fotangel.

Samt att råka skriva skriva istället för att skriva skruva, förstås.

Allt är redan påhittat! 

Sådärja. Nu har ni resten av denna söndag planerad. Antingen sätter ni er ner och hittar på andra saker som ni (och alla andra) förväxlar, eller så lägger ni er tillrätta och kollar på film på t.ex. HBO eller Netflix. (Själv springer jag omkring i baskethallar och har mig!)

{ 69 kommentarer }

Tillbaka till framtiden: 2015

av Lotten Bergman den 1 januari 2015

I oktober händer det saker i filmbranschen eftersom Tillbaka till framtiden II utspelar sig just i oktober 2015.

Alla Tillbaka till framtiden-fans är ganska stillsamt fascinerade över det som stämmer i filmen jämfört med dagens verklighet: att vi tittar på 3D-filmer, har jättebreda tv-apparater med videokonferenser (Skype) på väggarna, att vi har små handdatorer samt att vi är väldigt fokuserade på att ha koll på telefonen hela tiden.

Men vet ni vad som sägs i filmen som är helt bortitok? Jo, att faxen är det bästa sättet om man vill kommunicera snabbt. Tihi och fniss samt fnitter. Oj, vad jag har faxat i mina dar (på Nationalencyklopedin till ungefär 1998), men ojojoj, vad jag inte faxar längre. Faktum är att jag trodde att faxvärlden var utdöd och att faxmaskinernas kyrkogård var full, tills jag förstod att det fortfarande finns branscher där faxen styr allt.

Å andra sidan brukar jag ha fel inom fackområden där jag helt enkelt inte vet vad jag talar om. Igår försökte jag delta i en diskussion om vilket bryne som är bäst.

– Jag brukar skära tomater med gaffel – för de är vassare än våra knivar.

De tre som lyssnade på mig skakade på huvudet eller lade det medlidsamt på sniskan. Och fortsatte prata om diamantbryne, striglar och kalcedon.

Eller när jag i lördags försökte förstå hur ett löpband egentligen funkar och till sist förstod att en skruv har fyra olika mått och att jag faktiskt inte alls behöver förstå hur ett löpband funkar utan bara ställa mig på det, trycka på en knapp och springa. [tråkkollaps]

Men det var inte det jag skulle berätta. Jag tänkte bara visa upp dubbelslipsen som Marty har på sig 2015 eftersom det faktiskt är dags att skapa nya modetrender.

dubbelslips

Martys dubbelslips i Solensrike-stajl.

När såg vi något nytt senast? Dog modeinnovationerna ut med platåträskorna? I brist på fantasi skulle jag (som bekant) gärna köra en repris med axelvaddar och vårhattar på alla och envar. Och polisonger! (Men bara för att både ordet och håret är roligt. Inte för att det är snyggt.)

Nu har jag googlat lite och förstått att det varken blir polisonger eller platåträskor 2015. Det blir … genomskinliga kläder. Åh, så förtjusande.

transparent

Kejsarens nya kläder.

Nej, då ikläder jag mig hellre en soffbokhylla. Den här har söstra mi Orangeluvan hittat på auktion (men inte köpt):

soffbokhylla

Soffbokhylla med spegel och allt!

Tillbaka till dåtiden!

{ 45 kommentarer }

Nu är det höstlov hos oss

av Lotten Bergman den 27 oktober 2014

Nu är det förvisso bara tre av barnen som har höstlov eftersom de två stora är så vuxna att det inte sysslar med sådana barnsligheter, men jag sätter ändå en ära i att se till att loven varken sovs bort eller försvinnner i glömskans mörker. Därför har jag idag grundat en familjeklubb och satt igång veckans tema:

filmklubben_ht2014

Varje dag måndag–fredag kommer en film att visas kl. 10 och en annan 14 och det är helt frivilligt att titta … men till helgen kommer en tipsrunda (som bygger på filmerna) att sättas upp i hela huset. Man vinner nog nåt. Måste bara komma på vad. Emilio-Estevez-Billy-The-Kid Jag har valt filmer som vi har hemma på dvd för att inte vara beroende av internet eller uthyrare – och förutom dessa två ovan ska jag välja ut åtta av dessa:

  1. Gudfadern
  2. Life of Brian
  3. Falling Down
  4. Dirty Dancing
  5. Capricorn One
  6. Chariots of Fire
  7. Wargames
  8. Forrest Gump
  9. Kelly’s Heroes
  10. Groundhog Day
  11. Hair
  12. Buch Cassidy & Sundance Kid
  13. Gökboet
  14. The Usual Supects
  15. Tropic Thunder
  16. Ghost
  17. Zodiac
  18. Skruva den som Beckham
  19. Grosse Point Blank
  20. Singin’ in the Rain
  21. The Shawshank Redemption
  22. Sista natten med gänget

Om barnen inte kommer till skolan nästa måndag kan det förstås bero på att jag har gett dem ledigt för att hinna med alla 24 filmerna.

{ 59 kommentarer }

Galapremiär!

av Lotten Bergman den 24 oktober 2014

Om man ska på galapremiär i Hollywood gäller det att klä sig ordentligt. Därför gjorde jag just detta när  jag gick på invigningen av Internationella komedifilmfestivalen som äger rum i Stockholm nuuuu och till på söndag.

redcarpet

För om man har klätt sig rätt, kan man mötas av detta – vilket jag tror att jag skulle finna alldeles förtjusande trevligt.

Nu ikväll klädde jag mig ungefär och lite som Julia Roberts. Tyvärr blev jag inte som alla andra fotograferad på röda mattan trots att jag gick fram och bad fotografen att i alla fall ta en bild.

skrattande fotograf

– Du tar på mig och så tar jag på dig! sa jag jättetydligt och fotograferade henne med min finkamera.

Men fotografen bara skrattade och tyckte att det hela var mycket roande. Och detta skulle visa sig bli temat för kvällen: jag gjorde mig icke förstådd. Trots att jag artikulerade och varken lade på en dialekt eller pratade med mat i munnen, gick mina ord omgivningen förbi.

Först gick jag till garderoben där det stod OBEVAKAD GARDEROB i tydliga bokstäver trots att det helt klart stod två män där och hängde in kläder. Jag hade finkappan på mig som inga villkor får lämnas obevakad eftersom den då definitivt kommer att rymma, så jag ansåg mig tvungen att fråga:

– Är garderoben obevakad?
– Va?
– Det står att den är obevakad? Men ni står här?
– Ja.
– Så ni bevakar inte kläderna?
– Va?
– Okej, jag bara undrade om ni bevakar kläderna trots att det ju p… äh, det var inget, jag klarar mig! Hejhej!

Förbaskat. Jag, kappan och min fina klänning drog oss undan till ett hörn där jag tog ett foto på mig själv.

finklanning

Lika tydligt som orden som kom ur min mun blev det.

najsdressen

Tur att jag har en ordentlig bild på klänningen också.

Plötsligt såg jag Gösta Ekman. Jag gick fram till honom och tog honom nästan i hand (missade lite) och sa något om tack för alla skratt och blev sedan undanknuffad av en karl som ville säga exakt samma sak. (Till nästa gång ska jag träna på att säga något mer originellt, tror jag.) Knuffmannen kunde inte sluta prata och hade dessutom problem med revirtänkandet och fick Gösta Ekman att backa och backa och backa tills han stod upptryckt mot en vägg.

Och då kom Birgitta Andersson in i Filmhuset – väldigt diskret med dotter och barnbarn. Jag kunde inte låta bli att attackera henne, fast med mer finess.

– Hej, får jag bara tacka dig för din tajming, din sång, dina ögonkast och för allt roligt … alla skratt …
– Va? sa Birgitta Andersson till mig med uppriktig förvåning.

Så jag sa tack igen och dröp av. Förbaskat! Sedan såg jag på håll hur Birgitta och Gösta gick omkring och missade varandra i vimlet. Gång på gång! Han gick förbi henne och hon gick förbi honom och aldrig möttes de två.

birgitta_gosta

Ni ser? Gösta rusar ut i foajén medan Birgitta står och pratar med två barnbarn.

Efter ett bra tags förbi-irrande höll jag nästan på ta tag i situationen och presentera dem för varandra. Men! Så hördes ett glatt heeeeeej och kram och fnitter.

birgitta_gosta_2014

Birgitta Andersson och Gösta Ekman!

Pling plong sa det sedan i små bjällror, vilket var en signal till oss i vimlet – det var dags att gå in i den stora filmvisningslokalen. Jag var så ivrig att jag kom först till dörren, där två festivalassistenter stod och tog emot.

– Oooooh, är jag först? sa jag förtjust.
– Va? sa en assistent.

Förbaskat.

Själva invigningen gick till så att initiativtagarna och alla sponsorer tackades, vi fick se en film där människor skrattade och lyssna på finfin musik och min ”kusin” Charlotta Huldt-Ramberg imponerade med ljuvlig opera med rolig text och vi fick höra sonen och hustrun till en filmskapare berätta att de tyckte om Stockholm, men det var liksom inte alls fokus på film. Eller humor. Jag började fantisera om kvällsmat, morgondagens jobb, skoinköp och helgens bestyr och om jag kanske skulle gå ut och ta mig lite mer att äta. Det fanns ju väldigt mycket morötter, till exempel.

galamat

Väldigt mycket plast fanns det också. Alla de tre rörorna (som var mycket goda) hade varsin liten plastbytta.

Men så äntligen var det dags för Birgitta Andersson och Gösta Ekman att kliva upp på scenen. De var precis hur söta och fnittriga som helst och jag njöt i stora drag av allt de gjorde.

andersson_ekman

Ett tag stod de och höll varandra i handen, t.ex.

Gösta ombads berätta om minnen från inspelningen av Att angöra en brygga och han mindes ett regnskjul som de fick krypa in i när det regnade, för det skulle ju inte regna i filmen. Birgitta sa långsamt att det är viktigt att tänka på allvaret … i film … och att inte glömma … (här började Gösta se lite orolig ut) att … det inte är … bra … om man inte får nubbe till kräftorna!!! 

Alla skrattade och sax och sidenband trollades fram.

klipp

Birgitta Andersson och Gösta Ekman i invigningsklippsögonblicket.

Sedan vidtog den underbara, fantastiska, ljuvliga, roliga och bästa filmvisningen: Att angöra en brygga. Efter tio minuter hade jag skrattat mig till mascaraklet nedåt hakan och sparkat stolsgrannen på smalbenen. Jag säger då det: att höra Monica Zetterlunds röst fylla lokalen och se den filmen på riktigt – på bio i storformat – var alldeles makalöst.

affisch

{ 57 kommentarer }

Filmtajm med påskmat

april 16, 2014

Alla fem barnen är hemma på påsklov och jag sitter mest och tindrar med ögonen och lägger huvudet på sniskan av pur lycka. Nittonåringens nittonårige, spanske basketspelare till fästman är här han också, så nu har jag sex barn. Vi har hittills under lovet spelat en farlig massa basket, ätit ohemult stora mängder mat, bakat […]

Läs hela alltet →

Om världshistorien vore ett filmmanus …

november 18, 2013

På något sätt hamnade jag i en fantastiskt rolig tråd om hur världshistorien faktiskt aldrig hade godkänts som filmmanus. Ni vet — vi kritiska filmtittare kollar på ”Scent of a Woman” och blir irriterade över att alla på slutet reser sig upp och ger stående ovationer. – Gah! Precis som i ”Brubaker” – Robert Redford får stående […]

Läs hela alltet →

Chaplins pojke – snart 100 år

juni 9, 2013

”Chaplins pojke” (som hade premiär 1921 men filmades redan 1919) visades igår på SVT. Jag skulle bara gå förbi tv:n, men stannade till för att kolla i fem minuter. Tio minuter. Ah, en kvart. Sedan, alldeles strax, skulle jag hänga en tvätt och kolla var jag hade förlagt barnen. Om en liten stund, sa jag […]

Läs hela alltet →

Avokadors mognad, bussbetalning och en fredagsfilm

maj 31, 2013

I bloggens barndom länkades det till höger och vänster på ett otroligt trevligt och frikostigt sätt. I nästan varenda blogginlägg kom en länk till en annan blogg och vips, var man fast i bloggsurfandet och glömde att hämta barnen på dagis. Så nu ska jag ge er lite fredagsunderhållning, bussinformation och ett husmorstips. 1. Vi […]

Läs hela alltet →

Vi måste ju prata om Nils Poppe!

februari 6, 2013

Annalisa Ericson i all ära, men det var Nils Poppe som var min favorit när det gällde matinéfilmerna på tv under 1970-talet. Fast nu när jag letar efter snuttar på Youtube, ser jag att på tok för lite ligger ute till allmän beskådan. Och här sitter jag och längtar efter en speciell dans – han […]

Läs hela alltet →

Gamla bilder, gamla filmer

januari 27, 2013

Läsåret 1981/82 gick jag på high school i Dallas och vantrivdes nästan hela tiden eftersom det var sådant krångel med basketspelandet (utlänningar fick inte tävla) och jag inte vågade släppa lös och vara en tramspotta. Istället pluggade jag såpass intensivt att jag valdes in i The Honor Society med andra elever som hade straight A’s […]

Läs hela alltet →