film

Nu är det höstlov hos oss

av Lotten Bergman den 27 oktober 2014

Nu är det förvisso bara tre av barnen som har höstlov eftersom de två stora är så vuxna att det inte sysslar med sådana barnsligheter, men jag sätter ändå en ära i att se till att loven varken sovs bort eller försvinnner i glömskans mörker. Därför har jag idag grundat en familjeklubb och satt igång veckans tema:

filmklubben_ht2014

Varje dag måndag–fredag kommer en film att visas kl. 10 och en annan 14 och det är helt frivilligt att titta … men till helgen kommer en tipsrunda (som bygger på filmerna) att sättas upp i hela huset. Man vinner nog nåt. Måste bara komma på vad. Emilio-Estevez-Billy-The-Kid Jag har valt filmer som vi har hemma på dvd för att inte vara beroende av internet eller uthyrare – och förutom dessa två ovan ska jag välja ut åtta av dessa:

  1. Gudfadern
  2. Life of Brian
  3. Falling Down
  4. Dirty Dancing
  5. Capricorn One
  6. Chariots of Fire
  7. Wargames
  8. Forrest Gump
  9. Kelly’s Heroes
  10. Groundhog Day
  11. Hair
  12. Buch Cassidy & Sundance Kid
  13. Gökboet
  14. The Usual Supects
  15. Tropic Thunder
  16. Ghost
  17. Zodiac
  18. Skruva den som Beckham
  19. Grosse Point Blank
  20. Singin’ in the Rain
  21. The Shawshank Redemption
  22. Sista natten med gänget

Om barnen inte kommer till skolan nästa måndag kan det förstås bero på att jag har gett dem ledigt för att hinna med alla 24 filmerna.

{ 59 kommentarer }

Galapremiär!

av Lotten Bergman den 24 oktober 2014

Om man ska på galapremiär i Hollywood gäller det att klä sig ordentligt. Därför gjorde jag just detta när  jag gick på invigningen av Internationella komedifilmfestivalen som äger rum i Stockholm nuuuu och till på söndag.

redcarpet

För om man har klätt sig rätt, kan man mötas av detta – vilket jag tror att jag skulle finna alldeles förtjusande trevligt.

Nu ikväll klädde jag mig ungefär och lite som Julia Roberts. Tyvärr blev jag inte som alla andra fotograferad på röda mattan trots att jag gick fram och bad fotografen att i alla fall ta en bild.

skrattande fotograf

– Du tar på mig och så tar jag på dig! sa jag jättetydligt och fotograferade henne med min finkamera.

Men fotografen bara skrattade och tyckte att det hela var mycket roande. Och detta skulle visa sig bli temat för kvällen: jag gjorde mig icke förstådd. Trots att jag artikulerade och varken lade på en dialekt eller pratade med mat i munnen, gick mina ord omgivningen förbi.

Först gick jag till garderoben där det stod OBEVAKAD GARDEROB i tydliga bokstäver trots att det helt klart stod två män där och hängde in kläder. Jag hade finkappan på mig som inga villkor får lämnas obevakad eftersom den då definitivt kommer att rymma, så jag ansåg mig tvungen att fråga:

– Är garderoben obevakad?
– Va?
– Det står att den är obevakad? Men ni står här?
– Ja.
– Så ni bevakar inte kläderna?
– Va?
– Okej, jag bara undrade om ni bevakar kläderna trots att det ju p… äh, det var inget, jag klarar mig! Hejhej!

Förbaskat. Jag, kappan och min fina klänning drog oss undan till ett hörn där jag tog ett foto på mig själv.

finklanning

Lika tydligt som orden som kom ur min mun blev det.

najsdressen

Tur att jag har en ordentlig bild på klänningen också.

Plötsligt såg jag Gösta Ekman. Jag gick fram till honom och tog honom nästan i hand (missade lite) och sa något om tack för alla skratt och blev sedan undanknuffad av en karl som ville säga exakt samma sak. (Till nästa gång ska jag träna på att säga något mer originellt, tror jag.) Knuffmannen kunde inte sluta prata och hade dessutom problem med revirtänkandet och fick Gösta Ekman att backa och backa och backa tills han stod upptryckt mot en vägg.

Och då kom Birgitta Andersson in i Filmhuset – väldigt diskret med dotter och barnbarn. Jag kunde inte låta bli att attackera henne, fast med mer finess.

– Hej, får jag bara tacka dig för din tajming, din sång, dina ögonkast och för allt roligt … alla skratt …
– Va? sa Birgitta Andersson till mig med uppriktig förvåning.

Så jag sa tack igen och dröp av. Förbaskat! Sedan såg jag på håll hur Birgitta och Gösta gick omkring och missade varandra i vimlet. Gång på gång! Han gick förbi henne och hon gick förbi honom och aldrig möttes de två.

birgitta_gosta

Ni ser? Gösta rusar ut i foajén medan Birgitta står och pratar med två barnbarn.

Efter ett bra tags förbi-irrande höll jag nästan på ta tag i situationen och presentera dem för varandra. Men! Så hördes ett glatt heeeeeej och kram och fnitter.

birgitta_gosta_2014

Birgitta Andersson och Gösta Ekman!

Pling plong sa det sedan i små bjällror, vilket var en signal till oss i vimlet – det var dags att gå in i den stora filmvisningslokalen. Jag var så ivrig att jag kom först till dörren, där två festivalassistenter stod och tog emot.

– Oooooh, är jag först? sa jag förtjust.
– Va? sa en assistent.

Förbaskat.

Själva invigningen gick till så att initiativtagarna och alla sponsorer tackades, vi fick se en film där människor skrattade och lyssna på finfin musik och min ”kusin” Charlotta Huldt-Ramberg imponerade med ljuvlig opera med rolig text och vi fick höra sonen och hustrun till en filmskapare berätta att de tyckte om Stockholm, men det var liksom inte alls fokus på film. Eller humor. Jag började fantisera om kvällsmat, morgondagens jobb, skoinköp och helgens bestyr och om jag kanske skulle gå ut och ta mig lite mer att äta. Det fanns ju väldigt mycket morötter, till exempel.

galamat

Väldigt mycket plast fanns det också. Alla de tre rörorna (som var mycket goda) hade varsin liten plastbytta.

Men så äntligen var det dags för Birgitta Andersson och Gösta Ekman att kliva upp på scenen. De var precis hur söta och fnittriga som helst och jag njöt i stora drag av allt de gjorde.

andersson_ekman

Ett tag stod de och höll varandra i handen, t.ex.

Gösta ombads berätta om minnen från inspelningen av Att angöra en brygga och han mindes ett regnskjul som de fick krypa in i när det regnade, för det skulle ju inte regna i filmen. Birgitta sa långsamt att det är viktigt att tänka på allvaret … i film … och att inte glömma … (här började Gösta se lite orolig ut) att … det inte är … bra … om man inte får nubbe till kräftorna!!! 

Alla skrattade och sax och sidenband trollades fram.

klipp

Birgitta Andersson och Gösta Ekman i invigningsklippsögonblicket.

Sedan vidtog den underbara, fantastiska, ljuvliga, roliga och bästa filmvisningen: Att angöra en brygga. Efter tio minuter hade jag skrattat mig till mascaraklet nedåt hakan och sparkat stolsgrannen på smalbenen. Jag säger då det: att höra Monica Zetterlunds röst fylla lokalen och se den filmen på riktigt – på bio i storformat – var alldeles makalöst.

affisch

{ 57 kommentarer }

Filmtajm med påskmat

av Lotten Bergman den 16 april 2014

Alla fem barnen är hemma på påsklov och jag sitter mest och tindrar med ögonen och lägger huvudet på sniskan av pur lycka. Nittonåringens nittonårige, spanske basketspelare till fästman är här han också, så nu har jag sex barn. Vi har hittills under lovet spelat en farlig massa basket, ätit ohemult stora mängder mat, bakat kakor tills sockret tog slut och tränat lite mer basket. Nu kommer några dagar när man enligt traditionen ska lugna ner sig och äta ägg. Och se på film!

Jag hittade en liten lista som jag gjorde för länge sedan, som jag tänkte att även ni kunde få fundera över:

1. Min första filmupplevelse: Hugo & Josefin (1967) med Beppe. Någon åt ett helt ägg, annars minns jag inget.

”Någon” äter ägg.

”Någon” äter ägg.

2. Min största filmupplevelse (som liten): Bugsy Malone (1976) med Jodie Foster – på en bio i London.

3. Min värsta filmupplevelse någonsin: Jag var superkissnödig under hela Pretty Woman (1990) och kunde inte förmå mig att gå på toa utan led bara, sittandes med benen i kors – och mindes därefter ingenting av filmen.

Nope, minns ingenting.

Nope, minns ingenting.

Under den senaste månaden har vi gillat två filmer lite mer än andra: About Time och Gravity, som vi kan rekommendera varmt till alla mellan 10 och 50 år. Eftersom förbudet mot nöjestillställningar på långfredagar togs bort redan 1972, kommer vi att titta på film och få fyrkantiga ögon just på fredag – men vad har ni att föreslå? Helst något nytt, gärna HBO Nordic och gärna Netflix – eller Filmtoppen. (Gammelfilmer går också bra, men jag misstänker att vi har sett rubbet.)

Och så vill jag så gärna ha påskmatstips! (Jag har än en gång fastnat i gamla ruttna matrutiner.) Fast egentligen skulle jag kunna nöja mig med att äta blott ägghalvor med gott klet på toppen.

r-ROTTEN-JOE-BUGLEWICZ (1)

{ 57 kommentarer }

Om världshistorien vore ett filmmanus …

av Lotten Bergman den 18 november 2013

På något sätt hamnade jag i en fantastiskt rolig tråd om hur världshistorien faktiskt aldrig hade godkänts som filmmanus. Ni vet — vi kritiska filmtittare kollar på ”Scent of a Woman” och blir irriterade över att alla på slutet reser sig upp och ger stående ovationer.

– Gah! Precis som i ”Brubaker” – Robert Redford får stående ovationer av alla fångar. Och i ”Döda poeters sällskap” när alla applåderar Robin Williams! Tröttma! Kom igen, kom på nåt nytt!

Eller för den delen när alla tjejer envisas med att springa från tjuvarna med de högklackade skorna på.

– Ta av dig skorna, Pepper Potts! Vet du inte att du kommer att få jätteont i knäna?

– Ta av dig skorna, Pepper Potts! Vet du inte att du kommer att få jätteont i knäna?

Bara för att jag kan, serverar jag härmed en förstoring av Gwyneth Paltrows stackars fot.

Bara för att jag kan, serverar jag härmed en förstoring av Gwyneth Paltrows stackars fot.

Både Jack och Rose hade faktiskt kunnat få rum på dörren, Marty McFly hade inte kunnat fixa allt som skulle fixas, dynamiten uppfanns faktiskt så sent som 1864, vi hade naturligtvis inte kunnat höra alla människors tankar – och bovarna berättar ju inte för sina offer varför de har gjort som de har gjort så att Bruce Willis hinner fram i tid. Egentligen.

Men nu till världshistorien – här är några exempel på orimligheter som ingen filmproducent hade släppt igenom. (Jag har tagit min djefla noggranna historieman till hjälp när det gäller fakta.)

  • Under defenestreringen i Prag 1618 kastades två guvernörer ut genom jättehöga slottsfönster eftersom de hade brutit mot religionsfriheten. De föll handlöst 20 meter, landade i en stor dynghög, borstade av sig skiten och gick oskadda därifrån. Var det månne för att klara PG12-gränsen?
  • Hannibal följde aldrig upp segern vid Cannae 216 – världshistoriens mest lysande seger som alla fältherrar och lajvare har studerat och analyserat sedan dessVar var producenten till denna kassako – ”Hannibal Returns”?
  • Bysantinska riket – en himla seg storfilm som borde ha klippts ner. Man fattade att det var kört redan på 800-talet och ändå fortsatte filmen i nästan 600 år till. Lite som Gladiator, om ni frågar mig.
  • Gustav II Adolf – Lejonet från Norden– är som en bisarr revenge-film där hämnaren kommer till Tyskland 1630 och dör som  1632 – 16 år innan filmen är slut. Bara för att det ju funkade i Psycho kan man inte bara sno idén. Skriv om!
  • Belägringen av Belgrad klår till och med Polisskolan vad gäller uppföljare.
  • Harald Hårdråde är alldeles för overklig – han är med i slaget vid Stiklastad, blir officer i väringagardet i Konstantinopel, blir sedan kung i Norge och slåss slutligen vid Stamford Bridge så att Harald Godwinson förlorar slaget vid Hastings. Bruce Willis-klass på honom alltså.
  • Magellan – nej, här måste vi stryka. De seglar alltså ut på Stilla Havet efter att ha passerat Magellans sund (som dessutom heter Magellans sund!) och tror att det ska ta 3–4 dagar att nå Kryddöarna och så tar det 3,5 månader. Visserligen hittar de de pluttesmå Guam-öarna – men mitt i denna väldiga vattenmassa måste de ju i så fall ha haft en osannolik tur. Nej, helt osannolikt är det.
– Skulle Konstantin XI ha sett ut sådär? Nejnej, här måste vi ha någon som sköter castingen bättre!

– Skulle Konstantin XI ha sett ut sådär? Nejnej, här måste vi ha någon som sköter castingen bättre!

Här finns inspirationskällan. (Enjoy – men den är relativt svårläst.)

{ 56 kommentarer }

Chaplins pojke – snart 100 år

juni 9, 2013

”Chaplins pojke” (som hade premiär 1921 men filmades redan 1919) visades igår på SVT. Jag skulle bara gå förbi tv:n, men stannade till för att kolla i fem minuter. Tio minuter. Ah, en kvart. Sedan, alldeles strax, skulle jag hänga en tvätt och kolla var jag hade förlagt barnen. Om en liten stund, sa jag […]

Läs hela alltet →

Avokadors mognad, bussbetalning och en fredagsfilm

maj 31, 2013

I bloggens barndom länkades det till höger och vänster på ett otroligt trevligt och frikostigt sätt. I nästan varenda blogginlägg kom en länk till en annan blogg och vips, var man fast i bloggsurfandet och glömde att hämta barnen på dagis. Så nu ska jag ge er lite fredagsunderhållning, bussinformation och ett husmorstips. 1. Vi […]

Läs hela alltet →

Vi måste ju prata om Nils Poppe!

februari 6, 2013

Annalisa Ericson i all ära, men det var Nils Poppe som var min favorit när det gällde matinéfilmerna på tv under 1970-talet. Fast nu när jag letar efter snuttar på Youtube, ser jag att på tok för lite ligger ute till allmän beskådan. Och här sitter jag och längtar efter en speciell dans – han […]

Läs hela alltet →

Gamla bilder, gamla filmer

januari 27, 2013

Läsåret 1981/82 gick jag på high school i Dallas och vantrivdes nästan hela tiden eftersom det var sådant krångel med basketspelandet (utlänningar fick inte tävla) och jag inte vågade släppa lös och vara en tramspotta. Istället pluggade jag såpass intensivt att jag valdes in i The Honor Society med andra elever som hade straight A’s […]

Läs hela alltet →

Men spela allan!

januari 15, 2013

Sa vi i skolan. – Men spela allan, dummer! Oftast handlade det om att någon hade larvat sig och varit ovanligt fjantig – och vad jag kan minnas, var det bara killar som spelade allan. Hade uttrycket använts av ungdomarna idag, hade vi nog kunnat höra svar som ”din mamma kan spela allan” eller ”du […]

Läs hela alltet →

Gene Kelly fyller år idag

augusti 23, 2012

Idag fyller Gene Kelly 100 år. Visserligen är han död, men vaffan. Jag njuter fortfarande så vansinnigt av hans regndans i Singin’ in the rain att jag måste titta på snutten lite då och då. Faktum är att just den här scenen var en av de första som löste problemet med att en skådespelare plötsligt […]

Läs hela alltet →