fest

Finfina fester

av Lotten Bergman den 7 juni 2015

Som jag har berättat förut, har jag ju basketfest i huset en gång per år. I år var temat ”återvinning”, så vi serverade gamla rester, drog fram gammalt festpynt och hade pysselstund med gamla toarullar. (Exempel på andra fester: sällskapsresan, Oscar, schlager, sjukhus, basket.)

huset_festen2015

Man pyntar då huset med matchdräkter, rullar ut den röda mattan och sätter en tidningshatt på den årligen återkommande papier maché-grisen och låter deltagarna (iklädda återvinningsplastpåsekjolar) gå tipsrundan

lottenprotokoll

Jag återvann min utklädsel som basketprotokoll.

pysselbasketkorg

Pysselstundstävlingen vanns förstås av gruppen som gjorde en basketkorg.

I lördags var jag på en helt annan fest – en ta-studenten-mottagning. Det är svårt att få folk till sådana eftersom alla utgångna studenter ju firar sin bedrift (harrrkl) på samma dag och på liknande sätt och alla far omkring som rön för vinden och ingen stannar särskilt länge någonstans.

Utom jag och några till.

Jag hamnade nämligen i en så trevlig trädgård med så roligt folk att det var komplett omöjligt att ta sig därifrån. Än en gång var det basketspelare (18–53 år) och i en så salig blandning att trivseln bara kokade. Vi spelade musik på farlig dB-nivå, dansade i våra bekväma skor och orkade precis hur mycket skutt som helst eftersom vi är så ohyggligt vältränade och inte alls har ont i knäna, nej.

taltetblaser

Till saken hör att det var ett sånt jävla skitväder att partytältet höll på att fara all världens väg (här surras det fast), alla vackra klänningar doldes av filtar och hoodies och att säkert en liter bubbel per timme spilldes ut av vinden. Men så länge vi dansade var det varmt.

Men nu är frågan: vad gör en fest rolig/bra/svettig/svår att lämna?

  1. God mat, jovisst.
  2. Bubbel i långa banor, jodå.
  3. Musik, jaaaaa.
  4. Jag gillar tipsrundor och roliga tal, men det gör ju inte alla.
  5. Att Champions League-finalen kunde tittas på i inte bara ett utan två rum var ju fantastisk lyx.

Men till syvende och sist kanske det är en magisk faktor som man inte riktigt kan sätta fingret på? Om man googlar som en klant, kan man hitta tips som att

  • ha LSD till gästerna i en låda på toa
  • sätta upp tydliga förbudsskyltar mot urinering i krukväxterna
  • hänga upp rena handdukar på toa (samma prioritet som LSD)
  • spela trallvänlig och populär musik, men för guds skull inte jazz
  • inleda all dans med jazz
  • se till att ”alla har det trevligt hela tiden”.

Mina egna banala tips är att alla ska vara bekvämt klädda, kunna hitta sköna och tysta hörn att dra sig undan till och att värden ska slappna av och låta folk göra som de vill. Utom kanske att klättra upp på hustaket och gå vilse i källaren samt urinera i krukväxterna.

En ohyggligt pedagogisk tipsfilm med stort fokus på ”fun” (tio minuter lång – jösses vad de hade tålamod förr i tiden):


”We have to feed the men!”

{ 41 kommentarer }

Tåget som gick för tidigt

av Lotten Bergman den 15 juni 2014

De senaste dygnen har varit fyllda av åtaganden, händelser, ting och snubbeltrådar – ungefär som när man ska hacka hasselnötter: hack, rull, pjiong, flupp, trill, näää. För att göra trettiosju långa historier till en kort, hoppar jag över nästan allt och fokuserar på ett missat tåg.

Igår var jag nämligen på ett hejdundrande födelsedags- och bröllopskalas i Nacka. Först glömde jag att kliva av bussen dit, men det gör jag ganska ofta och det brukar bara resultera i trevliga promenader och nya upplevelser – till exempel …

setterwallska_villan

Setterwallska villan, som verkade så öde att jag vågade mig fram för att ta en bild på ytterdörren från 1896.

Väl framme på festen hälsade alla så väluppfostrat på varandra. Jag lade som vanligt fullt fokus på mitt eget namn och ett trevligt handslag och inte alls på de andra gästernas namn. Midsommarlöfte: eliminera denna ovana, Lotten.

Sedan var det en väldigt mystisk, polsk välkomstdrink som inte skämdes för sitt ursprung, om man så säger.

villkommendringen

Man ser det inte på bilden, men alkoholhalten är faktiskt 100 %. Jomen.

Sedan pratade jag non stop i kanske en timme med fantastiska människor och så höll jag ett tal och så tittade jag på klockan, som till min stora förvåning var inte ungefär 20:32, som jag trodde.

– Satan, vårt tåg går om 11 minuter! sa jag till en kompis som skulle ta samma tåg.
– Va? sa hon.
– Klockan är 23:14!
– Va?
– Om vi tar en taxi … näe. Om vi … Hm. Kansk…
– VAAA?

Det är för oss fullständigt obegripligt hur vi kunde vara så klantiga. Jag hade ju till och med köpt biljett! Jag ville verkligen vakna hemma! Jag hade inte alls lust att sova på en soffa!

– Tåget gick helt enkelt för tidigt, sa jag uppgivet.
– Ja. Ett par timmar för tidigt. Men. Vi kan kanske sova på en soffa i nåt hörn här?

Kvällen slutade inte alls i en soffa … Det nygifta paret upplät nämligen så chevalereskt sin äktenskapliga säng till två klantiga tidsoptimister som sov kort, men intensivt efter att tillsammans med ett gäng andra gäster klockan 03 ha försökt ta en vacker bild på utsikten från 13:e våningen. Alla använde min kamera och alla ändrade inställningarna på den så att kameran drabbades av akut identitetskris.

utsikt_nacka

En av 100 kassa bilder på utsikten.

När vi hade sovit en finsängen en stund, trippade vi i arla morgonstund med skorna i händerna ut ur den solbelysta lägenheten med musiken fortfarande spelande. Andra gäster låg i soffor och bänkar och tre män snarkade ute på balkongen.

Se, det var ett party, det!

blommorcentralen

Hela Centralen var denna söndagmorgon pyntad i gult och blått. Även blommorna mellan spåren var nationalistiska.

paperrongen

Kaffe och croissant, sittplats i solen på perrongen, bleka ben och svarta ringar under ögonen.

Tolv timmar senare än planerat var jag hemma igen, iklädd gårdagens inte längre så fräscha festkläder. När jag blir rik och berömd ska jag köpa mig ett privattåg som jag kan anropa och kalla fram när jag så behöver. Som John Travolta ska jag förresten också skaffa loklicens och köra tåget själv. Tuuuuut!

{ 110 kommentarer }

Basketspelare på Oscar-fest

av Lotten Bergman den 25 maj 2014

Temafesten för mitt basketlag är en årlig tradition sedan år 2000. Vi har alltid ett tema, men det är frivilligt att klä ut sig. Ibland har vi upptåg och lekar, alltid har vi en tipsrunda, alltid pyntas huset med något temarelaterat och varje år är jag lite för sen med planering och städning. Igår glömde jag att byta handdukarna på toa, jag glömde filmmusiken som skulle spleas hela kvällen och jag glömde bort att sätta på tv:n där en och annan Oscarvinnare skulle spelas. Dessutom glömde jag helt bort 20 berömda tacktal som jag hade förberett och som vi skulle leka med. Som Marlon Brandos:

968full-sacheen-littlefeather

Sacheen Littlefeather sa: ”Marlon Brando has asked me to tell you, in a very long speech which I cannot share with you presently-because of time-but I will be glad to share with the press afterward, that he must very regretfully cannot accept this very generous award. And the reason for this being are the treatment of American Indians today by the film industry … excuse me … and on television in movie re-runs, and also the recent happenings at Wounded Knee. I beg at this time that I have not intruded upon this evening and that we will, in the future …our hearts and our understanding will meet with love and generosity. Thank you on behalf of Marlon Brando.”

klippa barbieMen en sak kom jag i alla fall ihåg – att dela ut Oscarsstatyetter til alla som hade spelat match under säsongen 2013/14 eftersom det var en synnerligen knäpp säsong med snöoväder, skador och domare som satte käppar i vinnarhjulen. Men hur får man tag i statyetter?

Man köper barbiedockor på loppis förstås. Sedan gör man om dem lite.

1. Lej minsta barnet (utan varma barbiekänslor) att klippa av allt hår på dockorna.

barbieundressed

2. Klä av dem.

barbiegold

3. Lägg dem att sola en liten stund.

För en dryg månad sedan blev jag kontaktad av en kvinna som sa att jag, om jag ville, skulle kunna få ett paket mat och en karaokemaskin. Avsändare var Gala.se och för en gångs skull tackade jag ja. (Förmodligen för att kvinnan gav bloggen och kommentatorsbåset så rart beröm.) Paketet skulle innehålla ”mat och annat som passar till en Euroviosionsschlager-fest”. Men paketet kom på avvägar, åkte vilse, hamnade på helt fel postkontor, forslades vidare till rätt postkontor och två veckor efter ESC-finalen kom paketet fram till mig.

matboxen

Jag tror att Karl-Bertil Jonsson har inspirerat.

Perfekt tajming … not. Mat? Well, det var med tanke på tiden det tog bara bra att det inte var ”mat” i paketet.

innehallpaket

Men även på en Oscarsgalefest kan man ju äta chips.

Här följer nu en liten festbildsrapport utan att mina ickebloggande lagkompisar avslöjas.

american pie

Maten var genomgående paj.

trebjork

Tre av oss kom på exakt samma idé. (Min svan är en omsydd gosedjursdelfin.)

damerb_oscar

Andra kom som presentatörer, olika kändisar, Braveheart och Julia Roberts.

Två av dem femton spelarna tog med sig sina två nyföddingar och plötsligt satt jag där vid pajbordet och drog en vagn med ena handen och en vagn med den andra. Jag säger ju det: jag är som gjord för att ta hand om tvillingar och andras barn och kommer förmodligen att bli galen om mina egna barn envisas med att vilja ta hand om sina avkommor istället för att lämna dem hemma hos mig.

twovagnar

”… ja, och sedan gick skottet och DÅ blåste domaren och fastän poängen skulle ha räknats sa han att det intre gjorde det för att han hade bedömt det annorlunda och jag anser att …”

Alla på festen fick varsin ”goodie bag” med en Oscarvinnande film påklistrad – My Left Foot på min påse här nedan ska förstås läsas som My Left Knee. I påsarna hade vi lagt ner vattenflaskor, pruttkuddar, godis, smycken, pennor, block, rakhyvlar, plåster, lindor till vrickade fötter och massa annat småkrafs. Den riktiga Oscargalans godispåse sägs innehålla saker till ett värde av 500 000 kr. Per påse.

bild

En bråkdel av det digra innehållet.

Nu sitter jag på tåget mot Lund för att i morgon gå på Readme – en konferens om läsande. Någon som vill att jag rapporterar lite? (Annars kanske jag bara skriver mer om festliga basketspelare.)

{ 15 kommentarer }

Partydags!

av Lotten Bergman den 14 maj 2014

red_carpet

Just den här röda mattan brann faktiskt upp för två år sedan – men vi har en ny, förstås.

Om tio dagar ska det vara party här hemma: årets basketfest med tema ”Oscarsgalan”. Naturligtvis blir det

Men nu tänkte jag använda mig av den samlade intelligentian i kommentatorsbåset. Berätta för alla om synnerligen och särskilt lyckade tilltag på fester! Är hoppa säck fortfarande roligt? Ska man städa före eller efter? Vilken mat är inte praktisk på fest? (Högst olämpligt var det när en av basketspelarna för två år sedan fick i sig en mandelflaga och fick köra sig själv till akuten eftersom hon var nötallergiker.)

oscars-selfie-2014

Den allra, allra roligaste festen var jag på den 12 mars 1983. Men jag minns inte vad som var så bra med den – bara att den var perfekt. I dagboken står det bara: ”Pratade med alla, E. var ledsen, L. var full, kom hem vid fyra”.

sjukhusfesten

Här har alla på sjukhusfesten häromåret körts ut ur huset pga. mjältbrandslarm.

{ 34 kommentarer }

Dagen efter

februari 9, 2014

Dagen efter öppethusfesten – som var ett socialt experiment där långväga gamla kompisar (Petter från Lund) blandades med halvlångväga nybekantingar (Brid från Uppsala), överraskningar (Johan, Egil, Hjalmar) och grannar, bloggkompisar, jobbkompisar, helt vanliga kompisar och släkt blandades huller om buller med halva kommentatorsbåset – är alla rörande överens: – DET VAR ENA JÄVLA GODA ÄLGFÄRSBIFFAR! […]

Läs hela alltet →

Igår var dagen när kommentatorsbåset kom hem till mig

augusti 17, 2013

Visserligen har ödets tvära kast placerat mig på ett hotellrum i Sigtuna, där jag om några minuter ska prata litteratur, vara kulturell och klok samt välformulerad, men jag måste ju tala om vad som upphittats i Gula Huset sedan sist. Upphittat efter båskalaset! En sång till Imse Vimses melodi, skaldad av hakke på 1,3 sekunder: […]

Läs hela alltet →

Idag är dagen när kommentatorsbåset kommer hem till mig

augusti 16, 2013

Det finns de som inte läser kommentarerna utan bara ser att det har skrivits 37 stycken och då tänker ”Men gu va jobbigt!” och sedan går vidare till nästa blogg att läsa. Det finns de som läser allt och som inte kan hålla tyst och kommenterar allt – och gärna sådant som inlägget inte alls […]

Läs hela alltet →

Rapport från en räkbåt

augusti 11, 2013

Igår klev jag och mina syskon samt kusiner ombord på en räkbåt. Det går förstås inte att säga räkbåt utan att tänka på Forrest Gumps löfte till Bubba, så nu har jag tänkt på det. Men den här räkbåten är ju bara en båt som man äter räkor på, inte en som halar upp räkor […]

Läs hela alltet →

När jag hamnade på bal x 2

juni 4, 2013

Igår trodde jag i min enfald att jag skulle vara vakt på niornas avslutningsbal. Jag såg mig själv – den engagerade föräldern – med armarna i kors och rynkad panna, sägandes: – NEJ. Det blev inte riktigt så. Och det är nu jag tackar min lyckliga stjärna för en felhörning 1982, när jag skulle gå […]

Läs hela alltet →

På väg till Lund för att gå på fest

april 27, 2013

Jag har under denna dag lyckats färga mina ögonbryn lite för mycket och spillt en hel kopp te över mig, så nu är jag lugn. I genomsnitt händer bara två sådana klanterier per dag, så nu kommer jag inte att riva sönder nylonstrumporna, trampa av klackarna, dricka för mycket champagne eller gå in i fel […]

Läs hela alltet →