död

Fel, fel, fel!

av Lotten Bergman den 30 augusti 2014

… är ju den givna rubriken idag. Brasse, brassa, mandelmassa.

brasse-brnnstrm-01

Jag ber att få citera Brasse Brännström (1945–2014):

– Uh. Va?

Tjugotvååringen skickade mitt i natten detta fantastiska sms till mig:

brasse_femmyryr

 

Därför ska jag faktiskt hedra Brasse genom att fortsätta detta inlägg med andra saker som är fel. Fel, fel, fel! Jackpotstrippel i negativism!

1. En artist
En av komediföreställningarna som jag såg igår var fel på ett underligt sätt. Det var en svensk artist som var ohyggligt begåvad på alla sätt och vis, så där så att man tänker ”den här begåvningen tar ju aldrig slut, männschan kan ju allt!”. Samtidigt som den fullsatta salongen tjöt av skratt och ovationerna till sist blev stående, kände jag bara ett stort obehag för personen och det som sades på scen. Ryyyyyyys, liksom. Är det det som kallas antipersonkemifeelings? Alltså blev det fel, fel, fel.

2. En annan artist
Det finns ett fyrmannagäng här i Lund som jagar autografer. Det är vuxna, trevliga män i sina bästa år. De har små, fina autografblock och de jagar ibland i flock, ibland som singlar. Alla här på Lund Comedy Festival har varit alldeles förtjusande och skrivit autografer till alla.

autografjagare

De fyra autografjägarna utanför Grand Hotels entre, där mannen längst bort nyss fick Bill Baileys signatur i blocket.

Jag tog på mig intervjuarminen och approcherade dem med lite small talk. Efter en stund kom vi in på favoritämnet.

– Vad säger de till er när ni ber om autograf?
– De säger ”jaaaaa!” och så skriver de och pratar om vädret!
– Så alla är trevliga?
– Ja! Jätte!
– Någon annan som är trevlig?
– Petra Mede! Ojojoj! Men det finns en vi inte talar om.
– Finns det?
– Ja, han är så otrevlig att det inte finns någon otrevligare.
– …

Här valde jag att vara tyst och vänta på det eventuella avslöjandet. Man ska ju vara snäll även mot otrevlingar och inte en hyena som sprider förtal. (Vilket jag strax kommer att göra.)

– Vill du veta? Okej. Per Morberg.
– Jaha …?
– Han sa ”Väx upp, barnrumpa” till mig. Så säger man väl inte?
– Nej, verkligen inte.
– Och till mig sa han ”Din lilla skit”.
– Och till mig bara ”Neeeeeej”.

Fel, fel, fel, herr Morberg!

3. En servitör
waiterNär man klockan 23:05 går in i Grand Hotels i Lund restaurang, möts man av en skylt där man anmodas vänta på serveringspersonalen som ska peka en i rätt riktning. Tiden går och man börjar flacka med blicken och dra sig mot en hög menyer som ligger på bardisken. Man börjar pilla och peta lite och dregla lite. Så dyker plötsligt en till synes nyvaken servitör (kan ha varit fel titel på honom, han kan ha varit floor service manager eller kanske food and beverage manager).

– Hej, ett bord för tre? sa vi med en (hungrig) mun.
– Ja, så här sent kan ni faktiskt … (svepande hand över lokalen) … sitta var ni vill.
– Eh …
– Alltså, det  finns ju lediga platser överallt.
– Öh … men skylten sa …
– Jaså. Ja, den ska jag ta bort nu.
– Okej, då tar vi tre menyer och går till det däääär bordet? sa jag med en frågande blick på servitören eftersom jag fortfarande satt fast i invänta serveringspersonalen-träsket.
– Nä alltså. Köket är stängt.
– Köket är stängt?
– Ja. Klockan är faktiskt efter elva.
– Men …

Vi hade förstås inga argument.

  • ”Men vi är ju hungriga” biter liksom inte.
  • ”Men kan du inte svänga ihop en liten omelett” hade kunnat orsaka slagsmål och stämningsansökan.
  • ”Men hon där har stått på scen och sjungit opera hela kvällen och är jättehungrig och nere på Rivieran kan man faktiskt beställa mat även efter midnatt och hur tycker du att vi ska klara hela långa natten på blott champagne?” hade inte ens formulerat enligt retorikens alla lagar varit särskilt övertygande.

– Kocken har faktiskt gått hem. Klockan är faktiskt efter elva. Men vi har friterad svål i baren.

Du kan va en friterad svål! (Sa jag inte.) Fel, fel, fel – restauranger ska vara öppna när jag är hungrig!

Men här har vi rätt, rätt, rätt!

{ 36 kommentarer }

Det var sannerligen märkligt (eller inte)

av Lotten Bergman den 19 april 2014

Jag hittade på runeberg.org (rekommenderas varmt) den här rubriken:

Skärmavbild 2014-04-19 kl. 23.57.56

Och gissa nu vad det var som var så märkligt med dessa utlandsdödsfall. De märkligare dödsfallen beskrivs på detta vis:

Konstantin, exkonung av Grekland. F. 1868. Uppsteg på tronen 1913. Tvangs i juni 1917 att jämte sin äldste son, kronprins Georg, gå i landsflykt och överlåta kronan till den yngre sonen Alexander. Sedan denne dött 1920 kallades Konstantin efter folkomröstning att ånyo bestiga tronen, men redan efter två år tvingades han efter de grekiska nederlagen mot Turkiet att åter gå i landsflykt.

14/1. Alexandre Ribot, f.d. fransk konseljpresident. F. 1842. Var chef för tre olika ministärer under åren 1892–95. 1914 var han under tre dagar chef för sitt fjärde kabinett och 1917 för sitt femte. Under världskrigets första år var han finansminister i Vivianis kabinett.

14/1. Frederic Harrison, engelsk författare. F. 1831. Grundade 1880 det engelska positivistsamfundet och har i England utvecklat Gömtes filosofi i en rad arbeten. Kommenterade ännu under sina sista levnadsår händelserna i en serie essayer.

22/1. Max Nordan, tysk författare. F. 1849 i Budapest. Tog sedan mitten av 1890-talet verksam och ledande del i zioniströrelsen.

1/2. Ernst Troeltsch, geolog och filosof, f. 1865. Hans avhandlingar på den äldre protestantiska teologiens område betecknas som banbrytande. Den extremt radikala position, han intog, och den nyprotestantism, han företrädde, frånkändes av hans motståndare karaktären av kristen religion. Under de senare åren verkade han som professor i filosofi vid Berlins universitet.

10/2. Wilhelm von Röntgen, tysk fysiker. F. 1845. Upptäckare av X-strålarna (1895). Belönades vid första Nobelprisutdelningen 1901 med priset i fysik.

18/2. Rasjin, känd tjeckisk politiker. Finansminister. Genomförde deflationen  i Tjeckoslovakiet 1922. Dog av skador efter ett attentat mot honom.

Nu har ni kliat er i huvudet, skakat på detsamma, frågat nära och kära om råd, läst alla texterna ovan tre gånger, googlat gubbarna, följt länken, kokat en kopp te, klämt en burk sardiner som sägs göra alla lite mer klartänkta och dessutom sovit lite grann.

Svaret är att de ju alls inte är märkliga. Och att hu, vad jag fick er att slösa bort tid på att fundera helt i onödan. Dödsfallen är värda att att läggas märke till ity de är remarkabla och anmärkningsvärda (nåja) – de drar helt enkelt till sig uppmärksamheten.

Denna betydelse av ”märklig” är sannerligen inte vanlig längre. Håller ni med mig om att det numera är blott betydelserna egendomlig, märkvärdig, besynnerlig, underlig och konstig som gäller? Och har ni möjligtvis fler ord av den här typen – sådana som man inte längre kan använda som man gjorde ”förr”? (Fri definition av ”förr” råder.)

Märklig sko.

Märklig sko.

Märklig hatt. Eller frisyr.

Märklig hatt. Eller frisyr.

Märkliga framhjul.

Märkliga framhjul.

swmad79005 kopia Uppdatering med Svenska MAD:s upplaga med konstigabilar-tema eftersom kommentatösen Agneta uti Lund är gift med kreatören till bil(d)en. Och ser man på, 6:25 motsvarar i dagens penningvärde ungefär 23 kronor, vilket jag måste säga verkar överkomligt.

{ 54 kommentarer }

Pausmus …

av Lotten Bergman den 4 april 2014

(Känsliga läsare varnas. Här följer ond, bråd död och bilder därpå. Men i morgon är en annan dag.)

Jag är inte rädd för

  • spöken
  • ormar
  • mörker
  • döden
  • clowner
  • misslyckanden
  • cocktailpartyn.

Jag är helt enkelt en orädd person. Som är lite skraj för telefoner, men den rädslan är så liten numera att den går att jämföra med rädslan för leverpaté. Så länge telefonsamtalen eller levern inte hugger mig i strupen, står jag ut. Men vad hände igår?

Jag blev rädd för en död mus.

Av alla löjliga saker att bli rädd för, måste ju den döda musen vara bland de löjligaste.

Av alla löjliga saker att bli rädd för, måste ju den döda musen vara bland de löjligaste.

Kommer den att attackera mig? Kommer den att smitta mig med pest och orsaka ett snabbt frånfälle? Låtsas den att den är död bara för att om en sekund sprätta till och … [okända följder som jag inte ens kan hitta på – så rädd jag är].

– Baaaaaarnen! Det är en grej [gulp] jag måste visa er!
– Igår vad det en LP-spelare. Vad är det idag? sa den luttrade Sextonåringen.
– Tårta? sa Fjortonåringen.
– Är Julian här? sa Elvaåringen, som längtar innerligt efter sin blivande svåger (som alltså är förlovad med Nittonåringen).
– Nej. Det är en död mus som jag har fångat i musfällan här [gulp], i den gamla modellen som funkar [andas!] till skillnad från den moderna och humana [suck] som [påklistrat leende applicerat] inte funkar.
– Hur ser du logiken i det du nyss sa? sa den logiske Sextonåringen.
– Du har just agerat bödel och kallar det humant? sa Fjortonåringen upprört.
– Jag är dööööööööden, sa Elvaåringen, som vet vem Max von Sydow är.
– Här har ni handskar. Ta på och lyft på fällorna och gå ut och lägg dem på kullen i trädgårn. Jag står här så länge, med kameran.

På något hjältemodigt sätt fick jag barnen att ta hand om inte en död mus utan två.

Fjortonåringens sansade, vetenskapliga granskande av musen.

Fjortonåringens sansade, vetenskapliga granskande av musen.

Elvaåringens inte lika stillsamma kontemplation och Sextonåringens försök till förståelse.

Elvaåringens inte lika stillsamma kontemplation och Sextonåringens försök till förståelse.

Mössen placerades bredvid varandra som så här … och var puts väck, försvunna bara tre timmar senare.

Mössen placerades bredvid varandra som så här … och var puts väck, försvunna bara tre timmar senare.

{ 65 kommentarer }

Att fara omkring med ett lik i bilen

av Lotten Bergman den 25 augusti 2013

I Weekend at Bernie’s släpar två killar omkring på ett lik som av någon filmatisk anledning inte faller i bitar eller ens läcker. I Ett päron till farsa dör tant Edna så olämpligt att Chevy Chase måste ha med henne på semestern. Och nu är vi med i släpapådöing-klubben.

Igår morse inleddes vår spontanresa till Skåne med att Trettonåringen på vår busshållplats (som ligger 90 cm från huset) hittade en liten ärtsångare som hade siktat fel och flugit ihjäl sig med ett förmodat pfffff. (Not with a bang, but a whimper.)

Hon heter Jane Doe och ser lika vacker ut i döden som hon guldkvinnan (Jill Masterson) i James Bondrullen "Goldfinger".

Hon heter Jane Doe och ser lika vacker ut i döden som hon guldkvinnan (Jill Masterson) i James Bondrullen ”Goldfinger”.

Snabbt uppstod diskussionen med temat ”VAD GÖRA?” med förslagen

  • stoppa in i frysen
  • släng i soptunnan
  • gräv ner i komposten
  • ta med i bilen och begrava om ett par timmar.

Vi tog med den. Den var relativt nydöd (tror vi) och med en tilltagande rigor mortis (tror vi). Vi bestämde oss för att begrava Jane vid Vreta klosterruin, som ligger strax utanför Linköping.

I två timmar satt Trettonåringen på det här viset och memorerade alla drag eftersom hon tänker rita av den senare.

I två timmar satt Trettonåringen på det här viset och memorerade alla drag eftersom hon tänker rita av Jane Doe senare.

Strax före begravningen placerades Jane på lit de parade och vi defilerade sakta förbi Trettonåringen som fortfarande var trollbunden av skönheten i döden.

Strax före begravningen lades Jane på lit de parade och vi defilerade sakta förbi Trettonåringen som fortfarande var trollbunden av skönheten i döden.

Sedan sjöng vi en stump medan Trettonåringen och Tioåringen grävde en grop åt fågeln. I brist på psalmkunskaper sjöng vi en vaggvisa i moll:

Tula hem och tula vall,
tula långt åt måsen.
Kål fick jag när jag kom hem,
kål fick jag i påsen.
Mjölken var båd gul och blå,
osten såg jag lite å,
smöret smakte jag aldrig.

Shakespeare (mjukis-surikat som inköptes i Brighton) inspekterar och godkänner gravsmyckningen.

Shakespeare (mjukis-surikat som inköptes i Brighton) inspekterar och godkänner gravsmyckningen.

Vi är lite känsliga när det gäller fågeldöd, serni. Fågelinkompatibla. Husdjursinkompetenta. Min lillasyster Orangeluvan har under åren förärat oss inte mindre än två (2) undulater som vi lyckades ha ihjäl på bara några veckor. Det är en gåta, för vi gjorde precis som man skulle. Tror vi.

Däremot är vi ena hejare på fågelbegravningar!

{ 30 kommentarer }

När jag äter antiinflammatorisk medicin blir jag lite personlighetsförändrad

juli 31, 2013

Förändringen består i att jag i allt högre grad håller intervjumonologer med mig själv. Det är inget nytt i och för sig, men nu är jag väldigt fokuserad på meningen med livet varför just jag finns att det ju regnar hela tiden att jag aldrig, aldrig ska få amma ett litet barn igen att pfah, det är […]

Läs hela alltet →

Hur vill ni begravas?

mars 28, 2013

När jag dör har jag egentligen bara en önskan: begrav mig inte levande. Fru Decibel berättade häromdagen om en avlägsen släkting, vars tioårige son nyss dog i cancer. Jag kan inte ens ana vidden av denna hemskhet, men av begravningsförberedelserna kan man se att föräldrarna nog gör det bästa av situationen. De ber om ursäkt […]

Läs hela alltet →

Här är det rätt dött

juli 21, 2012

Egentligen skulle jag kunna blogga så här, bara: Välkomna! Vad har ni gjort idag? Jag har kört traktor. Och så skulle alla kommentatorer rusa in i kommentatorsbåset och så skulle vi liksom sutte vi runt en lägereld bara ha jämfört de senaste rapporterna om våra kära fiskgjusar, som gör att denna vädermässigt bedrövliga sommar faktiskt […]

Läs hela alltet →

Dööööööden

februari 23, 2012

Jag är uppe mitt i natten (vid halv två-snåret) och läser tidningarna. Förr satte jag mig vid köksbordet, prasslade med jättestora tidningssidor och frös om fötterna, tofflade omkring lite här och där, kokade lite mjölk och tittade i taket. Numera slår jag bara upp datorn och ligger kvar i sängen och fryser inte någonstans – […]

Läs hela alltet →

Vad kommer jag att ångra i dödsögonblicket?

januari 26, 2012

Jag kan svara på det omedelbart: jag kommer inte att ångra ett endaste dugg när jag dör, för jag kommer att bli senil i 72-årsåldern och då glömma oförrätter, bittra gräl, långsinthet och felval. Jag kommer att flirta med personalen på mitt boende och lägga ut olämpliga nakenbilder på min blogg samt fara ut mot […]

Läs hela alltet →

När jag går på promenad …

oktober 10, 2011

… tar jag en farlig massa bilder. Som jag inte gör något med. De bara lägger sig tillrätta inne i datorn och där ligger de till döddagar. Jag tittar inte på dem, manipulerar dem inte och skickar dem ingenstans. Kameran som jag så fiffigt lagade, har gått sönder igen – så nu är det mobilkameran […]

Läs hela alltet →