bil

Hur köper man en ny bil?

av Lotten Bergman den 24 november 2014

Jag vet numera precis hur man gör när man köper en ny bil.

  1. Man ber om hjälp.
  2. Man får hjälp.
  3. Man ser till att bilen levereras till dörren.

Svårare än så är det inte.

bilen

HEJ!

Jaså, ni vill ha fler detaljer?

Kommentatören PK (tillika initiativtagaren till båsmetern) tog mitt rop på bilhjälp på stort allvar och satte sig att leta eftersom han följde vårt förra bilinköp med stort intresse. HEJ-bilen hittade han i Uppsala, dit det är för långt att åka om man heter Bergman och prioriterar t.ex. basket eller orientering på helgerna. Så PK sa tålmodigt:

– Jamen då åker jag dit och kollar.

Sedan fick jag en lista på saker som man måste tänka på om man köper bil. Här är 2 % av allt som han tyckte att jag skulle lära mig:

”V70 av olika generationer är olika bra, den sista årgången är ofta bra köp medan generation två var full av barnsjukdomar och första generationen är mer robust. Classic betyder att den hör till dom allra sista tillverkade. För att göra en gammal och utgående modell attraktiv slängde Volvo på all utrustning dom hade på bilarna i ett sk classic-paket. Bra saker som skinnklädsel, värme i baksätet, riktigt bra ljudanläggning, klimatanläggning. Mindre viktiga saker i classic-paketet är belysta sminkspeglar, spoilerljus, osthyvel på taket samt sportiga panelinlägg i fejkaluminium. V70:s reservdelar är som regel är billiga och kunskap om bilen finns på varenda bilverkstad.”

Skärmavbild 2014-11-24 kl. 10.27.49

Visserligen skrev jag ut lappen ovan och satte upp på toa, men inte lade jag ett endaste dugg på minnet. Jag är så mogen och förnuftig att jag ju inser att inkompetensen slår skyhögt i taket när det gäller mig och bilar. (Poeten, virrpellen och maken – aka DDM – är om möjligt ännu värre på området.)

PK åkte och kollade bilen och återkom via sms där han berättade om småskavanker som inte betydde nåt (”kamremmen behöver nog bytas om inte alltför lång tid” är tydligen en storskavank, men vad tusan) och gav tummen upp. Vi betalade modiga 15 000 kr för bilen, PK åkte och hämtade den och ”hade vägarna förbi Eskilstuna” så HEJ-bilen kom med PK-hustrun (aka Pysseliten) ända fram till ytterdörren igår.

Jag sa ju det: att köpa bil är hur enkelt som helst.

hejbilenfram

HEJ har ett lite slitet förarsäte, så det kanske man kan pryda med silvertejp?

Jag inledde den nya Volvokarriären med två motorstopp och fick en servicelampa att ilsket lysa efter tre körda meter. DDM körde två gånger till mataffären (man måste åka två gånger när man glömmer att handla det som handlas ska) och har inte annat än lovord för vår investering

– Så, min käre make och husbonde samt djefla man – hur kändes det att köra nyHEJbilen igår?
– Jag, som tycker att det är tråkigt att köra bil, uppskattar att Volvon är lika tråkig som jag. Det känns liksom inte att jag kör bil, utan växlingar och kurvtagning sker så mjukt och fint att jag kan lyssna till min ljudbok, luta mig bakåt och sluta ögonen.

ChittyChittyBangBang

Fast nästa gång ska vi nog ha en sådan här.

{ 73 kommentarer }

HJÄLP! VI MÅSTE KÖPA EN BIL!

av Lotten Bergman den 13 november 2014

Förvånansvärt ofta får jag frågan ”hur hinner du?”, och med en dåres envishet svarar jag ”hinner vad?”. Lifvet är relativt enkelt eftersom jag

  • går upp på morgonen
  • äter frukost med min djefla man, alla barnen och den blivande svärsonen (även kallad ”spanjoren”)
  • ibland jobbar hemma vid datorn med redigeringar
  • ibland åker ut i Sverige och håller föreläsningar
  • köper mat
  • lagar tvättmaskinen
  • bjuder tvåmetersmän på mat
  • går på sjukgymnastik
  • byter däck på bilen
  • lagar maten
  • dammsuger lite om dammråttorna dansar för vilt
  • åker på releasepartyn
  • ser till att alla kommer till träningarna som de ska.

Men nu har ena sekrutt-bilen pajat – och allt blir plötsligt pannkaka och jag hinner ingenting.

bildike

Bilen som har varit med om så mycket, är på väg mot ättestupan.

Den där numera bedrövliga Volvon som föddes 1987 har

  • gått alldeles på tok för många mil
  • hål i golvet (alla plastmattorna flyter omkring om man kör i spöregn eller vattenpölar)
  • dörrar som bara kan öppnas inifrån
  • ett innertak som vilar på passagerarnas huvud
  • en baklucka som ingen vill öppna eftersom det där ligger ett lik (eller en liter mjölk) och ruttnar.
volvonstak2008

Biltaket var sargat redan 2008 …

I förra kommentatorsbåset fick jag allehanda länkar och råd samt anvisningar till min hjälp, men faktum kvarstår: det här projektet att köpa bil är för mig som att be en dyslektiker korrläsa en text, en enbent dansa en jigg och en man köpa bh till sin fru. Slutresultatet blir förmodligen inte riktigt perfekt.

(Kränkthetsbrasklapp: ursäkta, alla dyslektiker och enbenta samt män. Jag bara skojar.)

Skärmavbild 2014-11-13 kl. 22.33.34

Faktum: Innan helgen är slut ska vi ha hittat en ”ny” Volvo kombi för max 16 000 kr – som inte går sönder på ett bra tag.
Fråga: HUR gör man för att hitta en ”ny” Volvo kombi som inte går sönder på ett bra tag?

bil_lotten_relax

Fast egentligen vill jag ju köpa en sammetsklädd skåpbil från 1980 …

{ 116 kommentarer }

Här har investerats pengar i ny sekrutt

av Lotten Bergman den 25 februari 2013

Faktum 1:
När Bergmans behöver köpa ny dator, gör Bergmans det. Klicketiklick, svid i plånboken, tjoff, färdigt, dra av skyddsplasten och sucka lyckligt.

Faktum 2:
När Bergmans behöver köpa ny bil, gör Bergmans inte det.

(Jag tar om oss i tredje kollektiv person eftersom det här ju är pinsamt och jag egentligen inte vill kännas vid det.)

Bilar som vi har ägt ihop har jag berättat om förut — och även bilar som jag skulle vilja äga. Vår värsta bil var den första – limegulgrön Peugeot 506 utan stöt- och ljuddämpare men med hål i golvet, köpt 1990 för 10 000 kr. Vår bästa bil var Potemkin-Volvon, som bara var 13 år när den kom till oss år 2000 och då hade levt ett lugnt bankirliv utan barn och allt som därtill hör. Det är den bilen som nu ser ut så här …

… på insidan och …

… på insidan och …

… lite allmänt så här på utsidan …

… lite allmänt så här på utsidan …

Vi har en yngling till bil också – Toyotan som föddes i mitten av 90-talet och som har genomgått fler plastikoperationer och hjärttransplantationer än vi kan räkna till.

Ni skulle se kamremmen – den lyser som av guld!

Ni skulle se kamremmen – den lyser som av guld!

Eftersom vi kör omkring dyrbar last (ergo barn) och ibland inte ens kan hjälpa till när basketspelare ska köras till Norrköping (det finns inte ens riktiga säkerhetsbälten i mitten i baksätet) och vi lägger enorma pengar bara på lagning, anlitade vi en bilmeckarkille som bulvan: Joel, 22 år. (Vi känner honom sedan 13 år och litar på honom, vilket det sägs att man ju ska göra när det kommer till bilaffärer.)

Joel fick leta upp lämpliga objekt till oss, ringa till ägarna och höra sig för och dessutom följa med när det var dags att åka och sparka på däcken. (Eller som han gör: tar fram ficklampa och klämmer på bilarnas tonsiller.)

Vi var helt överens om att det som skulle köpas var en Volvo och inget annat än en Volvo och att 1999 var ett bra år. Varefter vi köpte en Saab 9-5 från 2000, som vi ska kalla Adonis. Eller som jag helst uttrycker mig:

– Vi har köpt en blå bil med dragkrok! Och Wunderbaum!

Lukten heter alltså "New Car", men påminner om rakvatten.

Lukten heter alltså ”New Car”, men påminner om rakvatten.

Bilmeckar-Joel vet att om man prompt ska köpa Wunderbaum, är ”amerikansk gran” att föredra, för den luktar underligt nog av mild vanilj. Han berättar gärna om sina bilköp och om hur hans kompis köpte en bil som hade så lite stoppning kvar i dörren att det drog halv storm inne i bilen, hur tillstängt allt än var. Framför allt hittade han bara positiva fel med den här nybilen – alltså sådant som egentligen inte spelar någon roll. Vem behöver väl en display för radion?

Lycka!

Joel har i tre år försökt få ändan ur och köpa en dator. Under samma tid har han köpt åtta bilar och sålt sex av dem samt investerat i en motorcykel. Vi ska försöka skapa en klon av oss eftersom det borde bli den perfekta människan.

Bilduppdatering

Nybilen – beskuren.

Nybilen – beskuren.

{ 78 kommentarer }

I onsdags krockade jag lite med bilen

av Lotten Bergman den 25 januari 2013

För 19 år sedan körde jag i ungefär 2 km/h in i en extremt skör vägnamnsskylt som började luta. För 15 år sedan krockade jag i 70 km/h med en stolpe så att ena backspegeln skalades av. I onsdags krockade jag lite med en bil som måste ha varit gjord av äggskal, men som såg ut som en äggula.

Här har vi problemkorsningen, som är en fyrvägskorsning med en påhängd y-vägsdelning, kryddad med cykelvägar. Jag har redan här ritat in våra respektive vägval så att ni ska förstå.

Det kanske ska tilläggas att det röda inte är blod.

Det kanske ska tilläggas att det röda inte är blod.

Men ack. Det är ju sommar på bilden. Hur ska ni då kunna förstå, vara deltagande och igenkännande? Nä, det blir till att gå ut och fotografera.

(Fotograferingspaus. Hissmusik hörs i fjärran. Någon sätter på kaffe.)

Såja. Jag har nu på ett synnerligen pedagogiskt sätt på den nytagna bilden nedan ritat in den gula krockbilens sneddning i kurvan.

Ärligt talat tror jag att nästan alla sneddar på det här sättet. Men ni ser att man inte anar vad som komma skall ungefär vid pilen?

Ärligt talat tror jag att nästan alla sneddar på det här sättet. Men ni ser att man inte anar vad som komma skall ungefär vid pilen?

Nu tänker ni er att jag kommer där bakom kröken. (Bilen är 26 år gammal och går som en moraklocka: tungt, stabilt, pålitligt och med ett himla mäcklande. Den är på väg att klassas som en sekruttbil bara för att den är så bedrövligt ful med vattenfyllda blinkrar och nedsjunket, fransigt innertak.) Då dyker den där äggulan upp som gubben i lådan.

Ur den där rutiga lådan dök gubben upp – gestaltad av Carl-Gustaf Lindstedt.

Gubben i lådan? undrar ni. Jo. Ur den där rutiga lådan i bakgrunden dök ju gubben upp – gestaltad av Carl-Gustaf Lindstedt.

Jag – som körde i ungefär 15 km/h – bromsade lite lätt. Den gula tvärnitade, tror jag. I 10 km/h respektive 15 km/h krockade vi så att ett THUD utan utropstecken hördes säkert … ett par meter bort.

Min skugga, min bil, den gula bilens plastkarossbitar och eventuellt bromsspår.

Min skugga, min bil, den gula bilens plastkarossbitar och ett eventuellt bromsspår. (Bilden är alltså tagen när den gula bilen hade åkt iväg. Annars hade den varit osynlig.)

Vi klev ur våra respektive bilar och följande helt sunda och logiska dialog ägde rum mellan mig och den gula bilens ägare:

– Hej … du tog kurvan lite snävt, kanske … sa jag.
– Ojojoj, det är vinter och halt, svarade kvinnan i den lilla gula bilen.
– Vi må… du har försäkring, antar jag?
– Jajajaja, jag vem du är, vet var du bor, därborta i stora huset. Du har så många barn.
– Ja, just det. Är du ok?
– Det är vinter! Jag kan komma hem till dig och så kan vi …
– Ja, det blir bra. Kom hem till mig ikväll så skriver vi på alla papper som behövs! sa jag klämkäckt som en äppelkindad Anderssonskans Kalle.
– Ja! Ojojoj.
– Vad bra att vi inte är arga!
– Ja! Det är ju så kallt och vinter!
– Ses ikväll hemma hos mig då! Du är glad och jag är glad!
– Hejdå!
– Hejdå!

Och så åkte hon iväg.

Min bil hade krossade blinkerlampor. Den gula bilen hade ett badbollsstort hål på bakre stänkskärmen. Jag plockade upp några bitar och sa högt och tydligt  VAAAAAAAA? eftersom jag i min lilla bubbla och skyddade verkstad inte hade den blekaste aning om att moderna bilar görs av samma material som avocadotråg.

Exhibit A and B.

Exhibit A and B.

Den brännande frågan är nu hur det gick när vi skrev på pappren och om vi var överens om skuldfrågan samt om det hela var trevligt, eller hur?

Well. Hon kom aldrig.

{ 69 kommentarer }

Toyota-tänk

september 26, 2011

Toyota-tänk är bra, om jag har förstått saken rätt. Det är inte som i ”Jävla skitsystem!” utan precis tvärtom: allt som görs med baktanken ”vi ska skapa värde åt kunden” är bra. Sådant som inte är bra för kunderna är t.ex. SJ:s sajt, fjärrkontroller en masse framför digitala tv-apparater (som dessutom är bra mycket segare […]

Läs hela alltet →

Sorg i Göteborg – morgonstund i Lund

september 24, 2011

Igår trivdes jag så bra i Göteborg och med människorna där att jag tänkte ”alla städer borde vara som Göteborg”. Så fort man ser lite förvirrad och tveksam ut, kastar sig folk fram och säger ”nej, du ska ta tvåan” eller ”skicka GV till 72450” eller ”vill du ha hjälp?”. Utanför Bokmässan stod polispiketer så […]

Läs hela alltet →

Hej kära dagbok …

juni 14, 2011

… nu ska jag berätta om en nästan helt vanlig måndag. När min djefla man låg och skrek av smärtor försökte jag göra sådant man inte gör när ens djefla man ligger och skriker av smärtor. Först åt jag frukost, men blev skrämd av något bakom brödlådan. Sedan blev jag åthutad via en irriterad Sjuttonårings […]

Läs hela alltet →

Jag vet vad jag vill ha för bil!

juni 8, 2011

Jag tog körkort i 25-årsåldern och köpte med min djefla man runt 1990 en drygt 15 år gammal limegrön Peugeot utan stöt- och ljuddämpare för 10 000 kronor av en släkting. Vi kunde se marken svischa förbi under oss genom ett charmigt hål i golvet och fattade inte varför alla skrattade åt oss. Sedan dess […]

Läs hela alltet →

Parkeringsbekymmer

maj 20, 2011

Jag är en troglodyt. (För er som inte minns: jag kallade en troglodyt till bilförare för både det ena och det andra samt just troglodyt eftersom han var just det – i en synnerligen stressad bilparkeringssituation.) Jag befinner mig alltså i Lund. Att parkera i centrum är som att parkera i Rom eller varför inte […]

Läs hela alltet →

Om silvertejp inte funkar, är det trasigt

november 1, 2010

Det är höstlov. Man kan hitta på så mycket! Man kan bada i badhus, bolla basket, besöka biblo och gå på bio. Jag stoppade in barnen i bilen, startade och lade in backen. Rassel, kabånk, klonk och donk! Nu handlar det inte om vilken sekruttbil som helst, utan den älskade kombin från 1987, som ägdes […]

Läs hela alltet →