bil

Hejdå macken …?

by Lotten Bergman on 13 maj 2016

Det kom igår ett sms från lillasyster Orangeluvan:

sms

Vips, blev jag ju tvungen att ändra alla mina fredagsplaner. Visserligen är jag inte längre en Melodifestivalennörd, men det här är som

  • fotbollsmatch med Zlatan
  • modevisning
  • husvisning
  • happening
  • vinprovning
  • underklädesparty.

Ergo: man måste gå.

Ett dygn senare satte jag mig i bilen, eftersom tågen är galna och jag måste passa viktiga tider. Efter en kilometer sprang motorvärmemätaren (heter det ju inte) direkt upp till halva, vilket jag ansåg var farligt nära ”det röda”. (Heter det förmodligen inte.) Så jag körde in på närmaste mack, vilket råkade vara den där jädra löjliga macken som har bytt namn och som anser att det är genialiskt, medan jag inte kan se minsta lilla logik eller förnuft eller för den delen poäng med namnbytet. Jag lyckades (tjoho) hitta spaken till motorhuvens uppfällande, och drog i den. Jag kontrollerade oljan och det som jag anade var kylarvätskan: allt såg bra ut.

Inne i mack-butiken stod sex människor i kö till en kassa. En person i kassan stod och gjorde iordning en korv, så jag smög lite skamset fram och ställde min fråga.

– Hej, ursäkta, får jag bara fråga en sak.
– Va?

Jag var helt klart alldeles för diskret. Jag höjde rösten.

– Jag undrar om du vet något om motorer för jag har ett litet problem!
– Det gör jag inte, men ställ frågan!
– Temometermätaren (heter det ju inte) blev varm (så kan man ju inte säga) bara efter en kilometer, och jag undrar vad som skulle kunna vara fel.
– Hahahhaaaaa, det har jag ingen aaaaning om! Sorry!

Jag såg nu framför mig hur Orangeluvan fick gå ensam till Globen. Så förfärligt. Jag vände mig om och fann mig stirrande på de sex män som stod i kön, och som liksom liknade varandra. Medelålders och vääääldigt intresserade av min motor. (Förvisso min tolkning.) Alla hade förväntan i blicken:

– Hon behöver mig. Jag kan motorer. Jag jobbar inte här, jag står bara i kön, men ojojojoj vad hon behöver min hjälp.

Jag harklade mig och sa:
– Kan någon av er hjälpa mig? Det verkar som om min motor är lite för varm.
– Vad har du för bil?
– Volvo. 1999. Grå … Jo, 470!
– 1989 alltså.
– Nej 1999, det är jag säker på.
– Nej, det stämmer inte. Men jag följer med och kollar.

En liten stund senare:

– Jaha! Du har en V70.
– Ja just det.
– Inte en 470. Men nästan.
– Eh, ja …

13140879_10153446442346644_793625687_n

Jag smygtog en bild.

Den snällaste mannen i världen (just då) kastade sig in i motorn och sa att allt såg bra ut. Om tupplocket eller flänsremmen krånglar, kommer det vit rök när man startar, sa han. (Ungefär.)

Och nu har jag kört till Stockholm och Orangeluvan och alldeles strax ska vi i glitterkläder anträda Globen. Under tiden kan ni andra läsa den här roliga texten om mackens jävligt dumma byte Statoil till Sörkelkej:

Män är från mars, kvinnor är på macken och tankar

{ 56 comments }

Lottens lilla Olle i skogen sprang

by Lotten Bergman on 12 maj 2016

Den djefla mannen, även känd som Olle, är som bekant orienterare. Idag när jag var på basketträning, sprang han till skogs och höll inte på att komma hem igen.

Jag satt lyckligt ovetande på ett golv när det hela skedde. Ohängda människor drällde vatten in på vår plan så att jag fick sätta mig och torka på det här viset:

rumptorkning

Torka-torka vatten med rumpan!

Inget barn med bil eller körkort fanns i krokarna, så Olle försökte frenetiskt att få tag på mig, medan jag glatt svängde in på Ica på vägen hem eftersom allt te ju var slut och det är lite lattjo stämning i matbutikerna strax före stängning. Men så svarade jag äntligen i telefonen:

– HALLÅ! Jag … mobilen dör snart, men nåt helt osannolikt hände. Jag sprang, men när jag kom tillbaka till bilen var bilnyckeln helt borta!
– Var hade du gömt den?
– Under en liten tuss med mossa.
– Inte under en sten …?
– Nej, men det var en ganska stor tuss …

Aliens och vålnader samt ett par zombier hade förmodligen tillsammans bestämt sig för att skoja lite med honom. Eller en skata kanske? För där Olle springer, där finns det inte busar, banditer, tjuvar eller nyckelfetischister.

– Okej, jag handlar färdigt, åker hem och hämtar andra nyckeln och kör ut till dig. Var är du?
– Jag är vid XXX mellan YYY och ZZZ och om du kör till ÅÅÅ via ÄÄÄ kan du se ÖÖÖ …

Jag kände inte igen ett enda av alla geografiska namn han rabblade, så jag sa:

– Eh. Jag kollar på fajndmajajfone!
– Men jag har väldigt lite batteri …
– Ok! Oj …? Hallå?

Aha. Naturligtvis tog jag fram mobilen och letade upp honom och sparade vyn trots att hans mobil redan var stendöd.

ollesmobil

Jättepraktiskt.

Jag körde och körde och kom på att detta ju måste dokumenteras.

skog

Skogen. Inte en levande själ.

Efter ungefär 20 minuters körande, fick jag det stora nöjet att använda tutan. TUUUT! BRÖÖÖL! TUUUUT! Detta hörde Olle, som avslutade sin timslånga jakt på bilnyckeln och ställde sig mitt på vägen. Jag tvärnitade och tog en bild.

olleviftar

HILFE! SOS! JAG ÄR HÄR!

Så … om nu någon vill stjäla HEJ-bilen, så är det lätt gjort; man går bara ut i skogen och letar reda på bilnyckeln och åker sedan hem till oss och kör iväg.

{ 87 comments }

Bildag med blås

by Lotten Bergman on 8 april 2016

De två bilarna Saaben RYH och Volvon HEJ skulle – för att passa in i sina kompisgäng med alla andra bilar – igår få sommarhjul. För att göra denna procedur ännu lite roligare än den ju är, föll det sig så att klockan slog, tuppen gol och vinde vände så att det mesta faktiskt blev jättebesvärligt.

  • Det började regna ett kallt aprilregn.
  • Båda bilarna var fulla med återvinningsskräppåsar, vilket jag faktiskt har förbjudit eftersom de ligger där och läcker och luktar och man lätt som en plätt kan gå iväg till containrarna.
  • Alla åtta sommardäcken var staplade i ett utrymme under huset som man måste gå dubbelvikt i.
  • De åtta sommardäcken var inte åtta, utan tolv till antalet.
  • Alla pulkor, trappstegar, presenningar och snöskyfflar samt gräsklipparen låg som en hinderbana placerade framför hjulen.

Jag vek mig dubbel, rev ut allt som var i vägen, trampade sönder en gammal skida och snubblade på skarvsladdar och tänkte att jag borde anställa en iordningsställare. Men ut kom sakerna. Och därefter släprullades och lyftes hjulen ut, men det kändes bara som ett regelrätt besök på gymmet. (De fyra hjul som blev över måste tillhöra någon bil som vi inte längre äger. Fast varför, oooh varför har vi kvar dem?)

skitutanforunderhuset

Bereden väg för hjulen!

Och ungefär där gav jag upp tanken på att byta hjulen med mina egna små förtjusande kvinnomuskler. Kosta vad det kosta ville – jag krävde plötsligt ett muskelpaket med skitiga händer och hydrauliska domkrafter! Snor och snus och skit på näsan!

Återvinningsskräppåsarna dumpade jag i vardagsrummet, men en började läcka gammal filmjölk och en annan sa KRASK när jag trampade på den. (Precis som att man ska ha rena underkläder när man råkar ut för en bilolycka, ska man ju ha en städad bil när man åker till bilkännare, och det fanns inte tid till en återvinningsrunda.)

Bilhjulsbytargrabbarna som tog emot mig var precis så härligt skitiga som jag hade föreställt mig. Jag åkte dit i två omgångar, störde dem i både rökpaus och kaffepaus samt toapaus och tammesjutton såg de inte ut precis så här:

mechanic smoking at work

Det här är en köpebild, men om bilen inte hade varit röd, hade jag kunnat ta precis denna bild idag.

Man jobbar som bilhjulsbytare elva timmar per dag i ungefär två månader två gånger per år och tjänar så bra att man klarar sig resten av året, ”men ryggen tar en jävla massa stryk”. Vi pratade och fnittrade och jag snackade nog lite för mycket och slutligen enades vi om att folk är idioter.

– Dom kommer hit och är inte ett dugg trevliga. Dom säger att vi är långsamma och att det är dyrt och gnäller. Aj, min rygg, sa ena bilhjulsbytaren.
– Mhm, sa den andre.

På väg hem, plockade jag upp Trettonåringen från skolan – samtidigt som en polisbil stannade bakom mig med röd-blåa lampor blinkande. Mot mig? Skulle jag haffas? Vad hade jag gjort? Nu fick jag briljera med simultanförmågan eftersom jag på en gång

  1. stängde av hårdrocksradion
  2. förklarade för Trettonåringen vad som var på gång fastän jag inte visste vad som var på gång
  3. tryckte på rätt knapp för fönsterhissen
  4. fixade fram mobilen så att Trettonåringen kunde ta en bild på det som komma skulle.

– Ja hallå, hur är det här då? sa polisen. Har du ett körkort med dig?
– Bra … Ja … (Förbaskat, det är ju i mobilfodralet som Trettonåringen håller i för att ta bild, krångel och bängel.)
– Braaa. Bra. Och så blåser du i det här röret tills det säger klick.
– ÅH! ALKOTEST! VAD KUL! Är det sant att filmjölk kan ge utslag?
– Blås nu.

lottenalkotest

Polisen, alkometern och jag.

Pfuitt, klick, färdigt.

– Jahaa, det ser bra ut.
– Men är det sant att filmjölk kan ge utslag?
– Utslag?
– Ja, alltså få mätaren att reagera som vore filen öl.
– Jaså, utslag. Nej. Det är inte sant. Nej, absolut inte.
– Nä, jag tänkte väl det.

Nu kom polisens kollega och såg bister ut. Han gav mig körkortet.

– Det finns ett problem här. Du kör omkring i en bil med körförbud.
– Jjjjj… hhhh … vvvvbbbff … ghghgh … va?
– Körförbud. Din bil har körförbud.

Båda poliserna var väldigt allvarliga. Sådär allvarliga att jag tänkte att de nog skojade, och strax skulle brista ut i ett trevligt, bullrande polisskratt. Men nej. Man kör inte omkring med bilar belagda med körförbud, det gör man bara inte.

korforbud

Det visade sig att bilen skulle ha besiktats i mars. De allvarliga poliserna fortsatte att vara väldigt allvarliga. Jag pladdrade:

– Jag åker genast till drop-in-besiktningen! Förlåt! Jag begriper inte (men det gör jag ju) hur det här kan ha hänt! Förlåt! Nu åker jag!

Men. Dropinnen var stängd, så nu har jag bokat en tid på måndag. Förlåt igen, snälla, allvarliga poliser.

Jag och min djefla man borde faktiskt omyndigförklaras – i tisdags gick vi till banken för att kolla om vi kunde låna pengar för att fixa till husets duschrum som har en brun plastmatta från 1978. Då visade det sig att vi inte hade något konto i den banken utan i en helt annan bank.

{ 118 comments }

När jag reste till nutiden

by Lotten Bergman on 2 april 2016

timetravelFilmer om tidsresenärer som hamnar i framtiden eller livstidsfångar som släpps ut efter 4o år har väldigt intressanta scener där den ovetande stöter på moderna uppfinningar eller livsstilsförändringar.

– Hjälp! Tåget i filmen kör ju rakt emot mig!
– Din dator får plats på skrivbordet?
– Hela datorn i en liten väska?
– HELA DATORN I FICKAN?
– Så om jag vrider på den här ratten kommer vatten ut ur hålet?
Varför får jag inte röka i flygplanet?

Och nu ska ni få höra när jag inte reste till framtiden utan hamnade i nutiden. Jag har nämligen kört en modern bil!

Jaja, det är bara en hyrd minibuss som vi fyllde. Men det var alldeles fantastiskt. Bredvid mig satt en modern människa, 30 år yngre än jag, och förklarade hur bilar fungerar 2016. Jag, jag bara tjoade banaliteter som vore jag en femåring.

– Det står ECO här med gröna bokstäver! Vad betyder det?
– Ja, tryck på den knappen så kör bilen mer bränslesnålt.
– Vaff… hur vet bilden hur man sparar bensin?
– Long story. Kolla nu här på gps:en – man får köra i 100 km/h och …
– Men gps är väl vägbeskrivningar och kartor, hur kan den se hastighetsbegränsningen?
– Nu kör du ju i 100, så tryck ner den där knappen och släpp pedalen, så kör bilen i 100 av sig själv.
– NEJ! Va? Men då förlorar jag ju kontrollen!
– Neeeej.
– Och så kommer jag att somna för att jag inte behöver koncentrera mig på högerfoten!
– Neeej.

pekka3Och så fortsatte det. Om vi närmade oss en fartkamera började det tuta inne i bilen. Om jag körde väldigt mycket för fort (sorry, men det hände bara en gång), började det pipa jättemycket i mina öron (och i bilen) och med en enkel tryckknappning kunde jag få bilen att skjuta fart av sig själv!

– Kolla nu, ser du den där symbolen? Nej där, på instrumentpanelen.
– Det ser ut som en pistill i en mortel.
– Jahaaa, men det betyder att du har fel växel.
– Fast motorn låter ju helt okej?
– Hm. Jag tror inte att du hör motorn så bra med musiken och allt babbel i bilen.
– Åh. Okej.

pekk2Jag fnissade, ooooade och ahaaaaade och visste inte till mig av körabilförtjusning.

– MEN NU ÄR BILEN DUM!
– Vad menar du?
– Den där pistillmorteln säger att jag ska växla upp, men jag ligger redan i femman.
– Du ska växla till sexan.
– Hfffhhhhfffn … jag ska vaaaaad sa du …? Sex?

Ja, skratta ni. Jag har aldrig ägt eller kört en bil som har varit yngre än 15 år, och om inte någon okänd rik faster testamenterar sitt slott i Versailles till mig, kommer jag heller aldrig att göra det.

pekka4

Så … nästa gång jag under ordnade förhållanden får köra en bil från 2016 (alltså runt år 2031), kan ni räkna med att jag vet precis hur man växlar till sexan!

pekka1

Fotnot:
De fina trafiksymboltolkningarna skapade Pekka Langer i ”Endast för tjänstebruk” 1955.

{ 85 comments }

Ett ”allvarligt motorfel” på sekruttbilen

november 3, 2015

– Nämen hörru, varför köper ni inte en nyare bil? – Penga… – Man kommer ju billigare undan om man köper en nyare bil som inte går sönder. Begriper inte vad ni ska med de där gamla skrot…, nej, vad brukar du säga? – Sekruttbilar. – Just det. Köp en som är relativt ny och […]

Läs hela alltet →

Konsten att vara jätteirriterande med en liten film

juli 24, 2015

Jag fick en fråga av Skogsgurra: – Och bilen går bra? Detta pga. att vi igår körde de 60 milen mellan Sörmland och Skåne för att fira 80-årsdag och halva min läsekrets är engagerad i HEJ-bilens väl och ve. Men den andra – ”Meduzas Chevrolet” (Saaben som heter så enligt Spanjoren) – är det ingen […]

Läs hela alltet →

Ett junior-EM, rumpor, häckar och en bil samt en tekopp

juli 19, 2015

– Din kamera är för stor att bära omkring på! sa min djefla man och köpte en liten skruttkamera som tog finfina bilder. – Den nya kameran är för liten! sa jag och plockade fram det gamla härket som är för stort att packa ner och därför hänger och slänger så att jag faktiskt kommer […]

Läs hela alltet →

Hur köper man en ny bil?

november 24, 2014

Jag vet numera precis hur man gör när man köper en ny bil. Man ber om hjälp. Man får hjälp. Man ser till att bilen levereras till dörren. Svårare än så är det inte. Jaså, ni vill ha fler detaljer? Kommentatören PK (tillika initiativtagaren till båsmetern) tog mitt rop på bilhjälp på stort allvar och satte […]

Läs hela alltet →

HJÄLP! VI MÅSTE KÖPA EN BIL!

november 13, 2014

Förvånansvärt ofta får jag frågan ”hur hinner du?”, och med en dåres envishet svarar jag ”hinner vad?”. Lifvet är relativt enkelt eftersom jag går upp på morgonen äter frukost med min djefla man, alla barnen och den blivande svärsonen (även kallad ”spanjoren”) ibland jobbar hemma vid datorn med redigeringar ibland åker ut i Sverige och […]

Läs hela alltet →

Här har investerats pengar i ny sekrutt

februari 25, 2013

Faktum 1: När Bergmans behöver köpa ny dator, gör Bergmans det. Klicketiklick, svid i plånboken, tjoff, färdigt, dra av skyddsplasten och sucka lyckligt. Faktum 2: När Bergmans behöver köpa ny bil, gör Bergmans inte det. (Jag tar om oss i tredje kollektiv person eftersom det här ju är pinsamt och jag egentligen inte vill kännas […]

Läs hela alltet →