basket

Nu bryter vi ihop och går vidare

av Lotten Bergman den 25 oktober 2014

Idag har invånarna i vårt hus spelat sammanlagt sex basketmatcher. Av dessa förlorade vi fem. Den sjätte blev inte av, för Nyköpingslaget ”visste inte att det var match”.

Det händer faktiskt förvånansvärt sällan att sådana missförstånd uppstår, men när det gör det, blir det verkligen jackpot på besvikelsefronten.

besviket basketlag

Här sitter vi och suckar och svär strax efter beskedet. (Foto: Tjugoåringen.)

Det är ju inte blott tio spelare som står med tappade hakor och osvettiga kläder, det är

  • ett antal inkallade barnvakter som inte behövs
  • kalas som skjuts upp
  • resor till Stockholm som brinner inne
  • besök av släktingar från Åväbbla som inställs
  • fotbollsmatcher som vissa publikelement väljer att inte prioritera
  • nattjobbare som i onödan går upp i ottan efter tre timmars sömn
  • basketdomare som planerar sin helg efter domarinsatser
  • verkligen ringar på vattnet.

När det helt klart är ena lagets fel (Nyköpings alltså), vinner det andra laget på walkover (w.o.), vilket innebär vinst med 20-0 för oss. Dessa 20 poäng görs förstås av lagets kapten, som är jag.

Eskilstuna Basket–Nyköping 20–0
Poängplockare: Lotten Bergman 20.

(Det kan förvisso vara så att poängplockare inte anges efter wo-matcher, men det var faktiskt ett bra tag sedan jag gjorde 20 poäng så jag anser att det faktiskt är så här det ska se ut.)

Men nu till etymologin till walkover, som egentligen är enda anledningen till att jag berättar om denna basketbedrövliga dag. Det är ett uttryck från brittisk ridsport, där man för att vinna måste passera mållinjen även när det inte finns några motståndare. Men om man inte har några motståndare finns det ju ingen anledning att skynda sig och galoppera galet fort, utan häst med ryttare kunde helt enkelt walk over the finish line.

olgakorbut

Men det är också en rörelse inom gymnastik. Se här en walkover av Olga Korbut i OS 1972!

{ 51 kommentarer }

– Ja, hur känns det nu på 100-årsdagen, Lotten?
– Jag har plötsligt fått jätteont i knäna, kan du tänka dig. Begriper inte varför det skulle dyka upp plötsligt.
– Det är måhända det myckna basketspelandet på 1900-talet?
– Joooo, så skulle det ju kunna vara förstås. Sa du 1900-talet? Hm.
– Du var i USA som basketproffs säsongen 1981–82?
– Ja, så var det nog. Bedrövligt spel. Håriga ben hade jag, tror jag minsann. Spelade mot eller med Barack Obama. Jag tror att jag har en bild här nånstans … Ja, titta! Med honom var det — i ett mixed lag.

barack_lotten_1980

Obama i mitten där, Lotten till höger.

–  Jag har hittat ett tidningsurklipp från … låt se … Eskilstuna-Kuriren den 26 september 2009 – var det året när du, Lotten, lade skorna på hyllan?
– Nej. Här läggs inga skor på hyllan. Jag spelar fortfarande. Skorna sitter på fötterna och där ska de sitta. Jag ska dö med skorna på.
– Jaså såpass?
– Ja, men av någon konstig anledning får vi inte ha på oss shorts längre när vi spelar. Fastän vi rakar benen. Här har jag ju en bild från igår!

basket_nunnor

Lotten med bollen –bolltrollare som alltid.

– Okej, men här i artikeln från 2014 står det ju att du är en ”f.d. basketstjärna”.
– Mhm. Måste vara ett korrfel. Får jag titta?
julians_article_sep26_2014– Eh… det var då väldigt vilka små flugskitar till bokstäver.
– Förstoringsglas kanske?
– Jatack.

korrfel

– Upprörande. Tsssst. Skulle jag vara en föredetting? Nej, nu jävlar.
– Jaså? Vad händer nu?
– Nu måste jag sova middag. Dunk! Zzzzzz.

{ 43 kommentarer }

”Most experienced” … eller bara gammal …

av Lotten Bergman den 7 juli 2014

Nu är vi hemma i Sverige igen efter basketturneringen i Spanien – med vår fina andrapris-buckla. Vi förlorade finalen med blott fem poäng mot ett amerikanskt collegelag och kan egentligen inte alls vara missnöjda.

buckan_2014

Vi ställde bucklan vid poolen under sista dagen.

Vilket påminner mig om när pappa var på en pingisturnering och vinnaren på Björn Borgskt manér höjde bucklan i luften, men tappade greppet (pingisbucklor är SÅ tunga) så att den med ett tjong och skrammel trillade i golvet. En person i publiken sa i draefterandan-tystnaden högt och tydligt med perfekt timing:

– Blev det en buckla?

Knävlarna höll eftersom jag inte sprang utan trippade, och dessutom inte roterade (och därmed flera gånger släppte fram motståndarna och missade att rulla efter screen) och inte tog returer som krävde mer än att jag ställde mig på tå. Låter det bedrövligt?

lotten_bench

Inte alls! Underbart var vad det var!

onthecourt

Här är jag i blått, lite till vänster om mitten – och ser nästan ut som en basketspelare. (Mina skor är dock inte basketskor. Hälsenorna tål bara joggingskor numera.)

lotten_serious

Så här såg jag ut efter en av matcherna.

Under avslutningsceremonin kom amerikanskorna – de som kom etta i vår grupp – ner på planen lite för avklädda, tyckte vi. Alla andra stod i antingen matchdräkt eller turneringens t-shirt och var lite allmänt högtidliga, medan …

amerikanskor utan troja

… det amerikanska collegelaget tog emot sin buckla i svettiga sport-behåar samtidigt som de skanderade USA – USA – USA!!!

Detta vrålande irriterade fem turkiska pojklag såpass att de började tjoa Türkiye! för allt vad deras målbrottsröster höll. Då sneglade jag på oss svenskar, som stod mitt i allt kaos och såg ut så här:

happy_face_scared_hg_clr

Vi checkade igår ut opraktiskt tidigt från hotellet – tio timmar innan planet skulle gå – och försökte suga det sista lilla ur de spanska solstrålarna utan tillgång till ombytesrum eller dusch. När bussen mot flygplatsen väl gick på seneftermiddagen, klev jag in med massa blöta saker huller om buller och installerade mig så här:

bussits

Myspys!

Och på flygplatsen var allt precis sådär dyrt som det brukar vara – men jag är ju numera så resvan att jag vet hur man kommer billigt undan:

flygplatsmat

Tjugoåringen til vänster mofsar i sig en hamburgare. Jag till höger äter ägg som jag har i äggbehållaren och dricker en avslagen öl till.

Men hur var det nu med rubriken till detta inlägg? Jo, jag fick ju pris! Giuseppe, som startade turneringen för 21 år sedan, höll ett tal och överräckte det finaste pris man kan tänka sig.

prisboll

Jag är ”the most experienced player” i turneringen!

Och nu är ju frågan: hur gick det med knäna och hälsenorna? Jodå. Hälsenorna var faktiskt värre än knäna, för den smärtan är jag liksom inte van vid och den blir dessutom värre när jag rör på mig. Knäsmärtan sägs ju bara ”vara där”, och tydligen är det för dem bättre ju mer jag rör på mig. Så man kan egentligen säga att jag lydde läkares order: Rör på dig, Lotten!

sladdar

Och här kommer en bonusbild för alla som tycker att det spelas för mycket basket i bloggen numera: spanska sladdar.

{ 54 kommentarer }

Basketmatcher i Spanien

av Lotten Bergman den 29 juni 2014

För nytillkomna läsare — här är jag i Spanien och spelar basket!

marie_lotten_ida

Kolla vilket superförsvar där till vänster!

Men vi började redan igår med att sakta vandra mot baskethallen. Det är en trevlig promenad i värmen – klippetiklopp låter det av tofflorna som idrottsmän vill ha när hälar och tår ömmar och blöder. Dock måste vi passera ett enormt sunkhotell med skrikande killar som hänger från balkongerna och stundom häller öl eller spottar ner på pöbeln som går nedanför. Det hela känns lite medeltida och gatloppsaktigt.

När vi kom in i baskethallen, såg vi varken bollar, korgar eller långa människor. Men en … rullskridskomatch av något slag?

rullskridskohockey

Rullskridskomålvakten till höger, basketlaget till vänster.

Hela laget ställde sig vid rinkens kortsida och storstirrade på ”rullskridskoinnebandymatchen” som pågick. Fast egentligen är det ”rollerhockey” eller quad och inte alls -bandy, hur runda klubborna än är.

suddiglinje

Ser ni baslinjen här? Jooorå, den kan man ju ana.

Så kom vi in på planen, som inte liknar någon annan baskethall som jag har stött på under mina 35 år som basketspelare – ett badrumsgolv med vansinnigt suddiga basketlinjer

osynlig linje

Ser ni linjen som markerar hörnet på basketplanen? Inte? Där i mitten, i nedre bildkant? Fortfarande inte?

patternpagolv

Men däremot fanns det en farlig massa krulliga linjer som ingen av oss begrep. Är det månne hjälplinjer till konståkare?

Matchen var trög och svår samt helvetiskt svettig och vi kom inte riktigt till skott med egentligen något. Vi förlorade till slut nesligt med åtta nesliga poäng – och på en av våra spelare hoppade knäskålen ur led när det blott var tio sekunder kvar. Sjukhus, röntgen och försäkringsbolag samt kryckor … och så inleddes turneringen som nästan alla turneringar plägar inledas.

tajtforsvar

Härmed bevisas: basket är visst en kontaktsport!

Vi slickade våra sår, laddade hela dagen idag och gick i eftermiddags iväg till match nummer två – mot ett amerikanskt collegelag.

pavagtillmatch

Är vi inte coola?

Låt mig upprepa: ett amerikanskt collegelag. En gång till: ett amerikanskt collegelag! Det är precis så häftigt som det låter. (Och för er som inte fattar: det är som om vi skulle ha fått tävla mot Svan och Wassberg. Liksom.)

lotten_ida

Mor och dotter (nr 11 respektive 5) står beredda på att ta straffreturen – fast det här är första straffen, så än så länge står vi bara och vilar. (Jag står närmare korgen för att jag är 2,5 cm längre. Tjugoåringen borde stå närmare korgen eftersom hon hoppar minst en halvmeter högre än jag.)

Efter full tid var det lika, och eftersom basketmatcher inte kan sluta oavgjort, vidtog förlängning. Efter den förlängningen var det lika igen. (Ni förstår nu: vi är som Chile och Brasilien. The underdog mot the överhund och aldrig mötas de två men korven den har också två.)

bossenskriker

Under hela matchen satt en man på läktaren med armarna i kors och skrek åt amerikanskorna. Ibland gick han ner på planen och skrek åt dem. Detta fann vi alla mycket underligt.

Efter den andra förlängningen samlades vi alla i ett hörn av hallen och grymtade. Det är hemskt att förlora knappt efter två förlängningar, och man glömmer det aldrig. Amerikanskorna var brutalhårda och filmade fall som vore de italienska fotbollsspelare. De skällde på domaren (som inte gav dem gult kort) och de himlade med ögonen mot oss och var precis sådär som vi inte är. Eftersom vi var underbara på alla sätt och vis.

inline_inkast

Se här hur alla vi är uppställda i en linje vid inkast. På en given signal (slag med handflata mot boll), går den närmast bollen åt ett håll, tvåan åt andra hållet och trean sätter en screen (stänger vägen för) så att fyran blir fri och kan göra nåt coolt.

inkastefter

Här, bra nån sekund senare – den som kastade in bollen har inte ens kommit in på planen än. Tjoff, som en sprängning av biljardbollstriangeln. (Så heter det säkert inte.)

Väl hemma på hotellrummet igen, kände coach Sara (tillika min sängkamrat under turneringen) att det var dags att ta hand om tant Lottens knän. Hon parkerade en chipspåse i famnen på mig (salttillskott!) och så fixade hon massa helande smörjor och banne mig … det funkade! Det är länge sedan jag kände mig så stor och stark och smidig.

kneemassage

Min blick är klistrad på tv:n. Otacksam knätant, va?

Hur jag känner mig imorrn vette fåglarna, men all eventuell träningsvärk kommer att välkomnas och skrytas med hela dagen.

{ 49 kommentarer }

Svettigt och sött i Spanien

juni 28, 2014

Det bästa med att resa till sydligare länder är enligt mig ögonblicket när man kastas in i den heta, fuktiga luften och den stekande solen. Efter mindre lyckade resor där just detta ögonblick har uteblivit (läs: Turkietresan), drabbades jag av ett akut lyckorus när just detta hände igår: unken, blöt, het vind som kletar sig […]

Läs hela alltet →

Idag åker jag till Spanien!

juni 27, 2014

För fyra år sedan såg det ut så här på en flygplats.  För tre minuter sedan såg det ut såhär. Det var fotbolls-VM då, det var sommar, det var basketmatcher och sol och bad samt ett himla firande eftersom Spanien vann VM. Och nu är allt precis likadant: vi ska till samma stad, samma basketturnering, […]

Läs hela alltet →

Ett ovanligt lyckat skott

juni 9, 2014

Vår spanjor här i huset (den nyblivna Tjugoåringens pojkvän som är i Sverige för att spela basket i Helsingborgs BBK, men som off season bor hemma hos oss) har satt upp en basketkorg i ett träd. Häromdagen visade det sig att han hade blivit fästingbiten och på vårdcentralen skrevs omedelbart antibiotika ut eftersom bettet hade orsakat […]

Läs hela alltet →

Basketcupen och ESC 2014: liten rapport

maj 11, 2014

Mina fötter luktar efter en hel dags basketarbete såpass illa att de överröstar låtarna i Eurovision Song Contest. Jag har idag pratat med ungefär 500 människor, öppnat 37 dörrar, diskvalificerat en toalett som misskötte sig och öppnat en hiss som visade sig inte vara tom. Alla basketbarn bjöds på disco, där Elvaåringen tillsammans med vår […]

Läs hela alltet →

Basketcup hela helgen

maj 10, 2014

Jag är lite frånvarande. Från klockan 14 igår fram till ungefär klockan 19 på söndag kommer jag att ha tillbringat ungefär 35 timmar i baskethallar här i stan. Vi har en cup som heter EEM och när den pågår blir man livegen. Hela familjen – inklusive vår spanjor – är indragen och vi coachar, skriver protokoll, […]

Läs hela alltet →

Basketmatch: förlust

mars 30, 2014

Vi spelade så bra, så bra. Vi sprang, vi höll humöret uppe och vi kämpade som blådårar och gjorde allt rätt eftersom vi kastade oss på golvet efter förlupna bollar inte klagade på domslut (ibland klagar man bara för klagandets skull, vilket är dumt) sprang på egna returer (= man skjuter och springer in och […]

Läs hela alltet →