basket

Foppalotten åkte västerut

by Lotten Bergman on 11 juli 2016

Basketturneringen i Lloret de Mar är nu avslutad och vi är stukade, vrickade, fulla av blåmärken och vätskeersättning samt lite lagom snyggt brunbrända.

tredjeplats

Pokalposering – vi kom trea!

Mina stackars sex blånaglar ser så läskiga ut att jag väntar lite med att lägga ut bilder på dem – särskilt eftersom fötterna plötsligt är svullna som en hobbits.

medikamenter

Med detta roade jag mig när det var dags att snöra på skorna.

På lördagskvällen var vi ute och rullade hatt i 30-gradig värme till fyra på morgonen och sov sedan i tre timmar innan vi begav oss till Barcelona för att flyga till Ferrol i Galicien.

spanienkartaDet var så underligt … Våra väskor vägde plötsligt flera kilo mer än när vi kom hit – utan att vi har handlat hantlar eller råkat packa ner potatis.

Men vi hade tyvärr packat ner en massa fukt.

tvattbalkong

Så här såg torkbalkongen ut redan efter två dagar. Eftersom vi bara fyllde med fler svettprylar och dessutom sköljde upp matchdräkterna som aldrig torkade, var luftfuktigheten just här 99,5 %.

Nu är vi hemma i spanjorens föräldrars lägenhet, där Portugal precis har vunnit EM fastän (eller pga. att) vi hejade på Frankrike.

em_portugal

Där åt vi nyss (strax före midnatt) spansk tortilla och en fantastisk sallad som jag ska försöka återskapa med de svenska, smaklösa tomaterna …

Om ni nu skrollar upp lite och kollar på lagbilden så ser ni den väldigt unga, fräscha och glada Lotten knäande i mitten.

(Skrollpaus. Så, nu fortsätter ni att läsa här igen.)

Föga anade jag – basketspelaren – där och då att jag blott ett dygn senare skulle kalla mig tant Lotten och känna mig 97 år gammal eftersom tårna med blånaglarna inte klarar av andra skor än foppatofflor och jag fick rådet att köpa stödstrumpor mot svullnaden.

foppalotten2

Foppalotten. (Den kortkorta kjolen ersattes som ni ser i samma veva med en sober klänning som går nedanför knäna.)

{ 59 comments }

Nagelblues i Spanien

by Lotten Bergman on 7 juli 2016

Ni som är känsliga när det gäller läbbiga bilder på ormar, spindlar och rektoskopiundersökningar kan glatt läsa vidare här. Alla som däremot lider av nagelfobier ska skrolla med handen över i alla fall ena ögat. (Läskiga bilden kommer allra sist i inlägget.)

Detta har hänt: 42 personer från Eskilstuna Basket är i Lloret de Mar och spelar i en basketturnering. Våra matcher börjar kl 21:00 eller 22:30 i 40-gradig inomhusvärme. Domarna är inte överens med oss om vad foul är och det hela sköts på spanskt sätt på synnerligen lösa boliner.

– Hej, ni skulle ha spelat om två timmar, men kan ni spela om tio minuter istället? säger tävlingsledningen när vi sitter i matsalen med munnen full av bläckfisk.
– NEJ! Vi svenskar badar inte ens i en pool om vi inte har smält maten i minst en timme!

– Oj, ursäkta. När det var en minut kvar av matchen låg ni inte under med två poäng utan ledde med ett. Sorry.
– Så … eftersom vi förlorade med ett poäng vann vi egentligen med två?
– Ja egentligen. Men … allt är ju på skoj, eller hur?

lottenbasketdans

Stilstudie: här är vi i anfall. Alla beter sig helt normalt, utom jag som längst till vänster dansar en lustiger dans.

Men vi har fantasiska dagar trots debaclet med just basketen.

På dagarna laddar vi inte alls för matcherna utan ligger i solen eller vandrar i Barcelona eller åker …

bananabaa

… bananbåt.

Den där gula bananasplitten dras efter en snabb motorbåt och man får inga som helst instruktioner när man kliver på. Vi åkte och åkte och tydligen är poängen bara att resenärerna ska trilla av. Men vi var så starka och vältränade och vana vid hårda smällar att det krävdes brutalvågor och snävsvängar för att några av oss skulle kastas i. (På kvällen var det sedan mycket, mycket svårt att sätta straffkasten.)

När vi kom iland, visade det sig att en man låg på stranden (före eller efter en bananbåtstur) med hjärtstillestånd. Det blev stor uppståndelse med nyfikna människor och poliser och ambulanspersonal som i 40 minuter gjorde upplivningsförsök. Förgäves. Mannen dog och poliserna flyttade sig 25 meter upp från stranden och genomförde en razzia mot en skum parasollbutik. Vi tror dock inte att de två händelserna var relaterade.

Inne i Barcelona var det meningen att jag skulle gå in i La Sagrada Familia för att jag har längtat efter det sedan vi var här senast. Men väl där blev jag småsnål och stannade utanför med alla de andra och …

lottenguide

… lekte reseledare. Jag vet inte riktigt vad jag visar med händerna här, men kanske handlar det om att Gaudí var väldigt intresserad av …

gaudisbollars

… basketbollar, vilket man kan se på kyrkans östra gavel.

jesusgaudi

Här hänger Gaudís Jesus så tokigt på korset. Och naken är han, vilket den pryda publiken inte alls uppskattar.

När vi då var inne på intresseområdet ”Gaudís nakenhet”, begav vi oss till erotikmuseet. Det bör man göra i alla städer, för de är roliga. Jag betalade inträdesbiljetten för mig och mitt lilla nykterisidrottsmannaentourage och fick ett glas champagne i handen, för det ingick visst i priset.

fallos

Obelisken i bakgrunden hörde tydligen också till utställningen.

Lite mer basket nu.

Gårdagens match gick ur vår synvinkel väldigt bra trots att vi förlorade med 66-33. Det kan låta förfärligt, men vi är bara åtta i laget och en tjej var febersjuk och en tjej fick en lårskada. Alltså blev bytena ytterst få och jag hann bara gå av planen en enda gång för att sätta på ett plåster på ett av långa spanska naglar orsakat köttsår.  Vi spang och sprang och gav inte upp och kämpade precis sådär som man ska kämpa. Inte sedan 1979 har jag spelat en helt match utan vila, vilket gick alldeles utmärkt.

lageteftermatch

Även om vi var HELT JÄVLA SLUT.

Knävlarna är som vanligt helt paj, men det har jag vant mig vid. Hälkuddarna är punkterade (eller nåt), men det har jag också vant mig vid. Den nya smärtan beror på att spanjorskorna tydligen har en sabotageteknik som heter ”stå på skon”.

– Aj, sa jag.
Abuela! sa de och pekade på mig och skrattade rått.

Nu tar vi en snabb övergångsbild här som varning för alla som är lite känsliga.

fisheye

Detta är en spansk fisk. Ögat flyter liksom iväg ur sin håla, okej?

toesblues

De fem tånaglarna på högran är blåa; mittentån blev blå redan i måndags. Pektån på vänster fot är … läskig.

toelarge

Blödningen under är så stor att nageln trycks upp som en jäsande deg. Man ser alltså extremt tydligt nagelns nedre kant och hur nagelbandet kämpar för att hålla kvar den skyddande skölden.

Och imorrn är det match igen! Gunde Svan körde en femmil med en axel ur funktion 1989. Foppas fötter varunder flera år lika stabila som en tallrik fil och flingor. Och Lotten Bergman spelar basket utan underkropp.

{ 66 comments }

Det senaste dygnet: en liten bildrapport

by Lotten Bergman on 4 juli 2016

Nu är vi i Spanien – jag och 40 klubbkompisar. Vi har såväl gamla elitspelare och nuvarande landslagsspelare som runda motionärer och sådana som knappt är torra bakom öronen. Jag är klart äldst av damerna; bland männen finns en som är ett halvår äldre. MEN JAG HAR I ALLA FALL ONDAST I KNÄNA!

Och vad har hänt sedan sist?

spindlarhatten

På flygbussen sydde jag spindlar på en sommarhatt.

needle

Vilket innebar att jag i min kabinryggsäck hade ett livsfarligt vapen. Med ett välriktat stick skulle jag definitivt kunna döda piloten.

spypase

Flygplanet hade en kräkpåse som inte hette kräkpåse.

När vi landade i Barcelona, dök herr Kackerlacka upp. Spanjorerna tittade slött på den, där den sprang mellan resenärernas fötter. Vi svenskar pekade, tjoade, sprang efter för att kolla och mäta och i största allmänhet bete oss som på Skansen. Men en person gick stilla fram mot det lilla djuret, sträckte ut handen och bjöd den att kliva på. Hon lyfte upp den till axeln och pratade lugnande och frågade var Wall•e var någonstans.

kackerlackan

Sextonåringens nya kompis.

I morse funderade vi över hur det kommer sig att den spanska frukosten är som den är. Kan det månne vara så att människorna inte har blivit hungriga igen sedan gårdagens sena måltid och att frukosten är så god som möjligt för att alla de facto ska peta i sig i alla fall lite grann?

godfrukost

Socker och smör!  (Melonbiten neutraliserar eventuella onyttigheter.)

Och nu undrar ni förstås hur det är att vara 208 cm lång? Så här:

jeppe

Stackars Jeppe har lagt tofflorna som skydd för smalbenen.

Ikväll kl 21 spelar vi vår första match. Sedan är det turneringsinvigning med flaggor och nationalsånger. Sedan äter vi kvällsmat. Helt normal, spansk ordning.

{ 60 comments }

Men … vad det händer mycket just nu …

by Lotten Bergman on 29 maj 2016

1.
Ursäkta. Men. Vad faan är ett ”mineralpuder” som alla tydligen bör använda för att slippa kritiska artiklar i Aftonbladet? En googling säger att det är av 100 % naturligt ursprung, ”formligen smälter in i huden och är … ”lugnande”!

mineralpuder

Ojojoj vad jag har försökt sudda ut varumärket, osponsrad som jag är.

Är min hy upprörd? Vad mer känner jag inte till om den verkliga världen? Jag som trodde att jag tillfredsställde alla lagom mycket med min mascara. (Den där borsten med svart kladd, ni vet.)

Det måste ju vara hemskt mycket viktigare med artiklar om mirakelkurer för trassliga knän, kass hoppspänst samt hälpaj och lårmuskelförtvining?

2.
Artonåringen åkte iväg på klassresa till skogen. Han visste att man skulle ha med sig egen mat, att de skulle sova utomhus, att det förmodligen skulle regna samt att inga vuxna skulle vara på plats.

oskarskogenHan kom hem efter 36 timmar och konstaterade med lugn röst att det förmodligen var ”det värsta han hade varit med om”. Det hade regnat, han hade glömt dricksvatten, han hade sovit blott tre timmar och blivit utskälld av en tjej i klassen som tyckte att han inte skulle ha glömt sitt dricksvatten. Alla andra hade lekt sanningslekar och druckit öl och han hade trivts som en fisk i en med sågspån strödd cirkusmanege.

3.
Sextonåringen – som ideligen blir uttagen till än det ena, än det andra – åkte iväg på ett distriktsbasketläger där hon inte kände en enda kotte. Hon kom alldeles för tidigt till sporthallen i Nyköping och fick roa sig på egen hand.

moa_nykopingHon ringde efter första matchen hem … och strålade:

– Jag gjorde alla lagets poäng i första halvlek!
– VA? Du gjorde VAD? Det är ju alldeles fantastiskt!
– Ja! Efter första halvlek låg vi under med 24–1!

4.
Tjugofyraåringen mår bra. Jag har verkligen inget annat att rapportera. Senaste sms-bilden från honom ser ut så här – när han hade träffat en numismatiker:tvakrona

5.
Jag har (som vanligt, bör påpekas) klippt håret på Trettonåringen. Och nu är hans liv slut. Han kommer att döden dö för att håret plötsligt är fult och inte alls som förut. (Han har förstås fel; ungen är naturligtvis vackrast i skolan.)

6.
Tjugoettåringen har en fullständigt hopplös uppgift i skolan: hon ska skapa ett datorspel i ett visst programspråk som ingen behärskar och allt blir bara fel och nu har hon suttit med uppgiften i fyra dygn i sträck. Tacka vet jag grammatik, där fattar man ju i alla fall reglerna.

7.
Vi har köpt ny spis.

gammalspis

Gammelspisen, som egentligen aldrig har fungerat sedan vi köpte den runt 2005. (Bilden tog efter att jag hade bänt bort golvlisten och släppt lös all skit bakom.)

spissladdar

Alla som hängde i förra kommentatorsbåset vet att det här var den kritiska punkten. Skulle det funka? Är nolledaren ens inkopplad? (Skogsgurra sa jaaa.)

nyspisen

JA! Den nya spisen är inkopplad – och den till och med funkar!

Den nya heter QSI7134W och är ett muskedunder med spoilers och extralysen, automatisk rengöring, varmluft och inbyggd termometer och en något bucklig baksida. Kanske har nån i ilska sparkat på den, kanske har den bara trillat omkull i fyllan och villan. Hur som helst har bucklorna sänkt priset från hutlösa 14 000 till det nästan normala 5 000 kronor, så vi är så glada så.

8.
Spanjoren mår bra och tar snart körkort och har nästan fått fast jobb och nästan blivit uttagen till svenska landslaget i en helt annan sport än basket.

juliandrive

Detta är min femte körkortselev. Julian ska försöka hålla koncentrationen trots att hans svärfar sitter i baksätet och … har sig.

{ 67 comments }

Det nästan roligaste som finns: EBA

maj 27, 2016

Nu har jag ju skrivit om detta nästan varje år (t.ex. 2011, 2013). Men ser ni, det är så roligt. EBA: Eskilstuna Basketball Association, där alla som vill får lira. I år hade vi inga riktigt gamla, bara en som var född 1963 – rena rama duvungen. (Den allra yngsta var född 2003.) Och nu ska jag tråka […]

Läs hela alltet →

Att ”coacha” sju- och åttaåringar

april 13, 2016

Idag vikarierade jag som coach (ergo tränare på vanligt sportspråk) för ett gäng killar och tjejer som är födda 2008 eller 2009. Det går till på detta sätt: – Hej på er. Jag heter Lotten och jag är här för att er coach inte kan vara med idag och jag har spelat basket i 40 år. […]

Läs hela alltet →

Pssst … lite basket?

april 4, 2016

Mästarnas mästare är ett program som jag tittar på tills det är dags för eliminering. Då blundar jag. Eller stänger av. Usch, vad jag vill att alla ska får vara kvar i all evighet amen. (Ni som inte har tittat på tv sedan Robinson började sändas: alla deltagare i alla tv-program utsätts ideligen för utvisning. […]

Läs hela alltet →

Spanjoren och hans baskethjärta dunkar vidare

mars 6, 2016

Jag berättade i förra kommentatorsbåset att spanjoren i familjen fick lite ont i hjärtat i torsdags. Eftersom det finns hjärtsjuka i släkten (pappa fick pacemaker när han var 25 år och farfar dog när han var 40), beslutade vi oss för att uppsöka läkare akut (efter att ha lytt order från 1177). Vi blev otroligt väl […]

Läs hela alltet →

Finfina fester

juni 7, 2015

Som jag har berättat förut, har jag ju basketfest i huset en gång per år. I år var temat ”återvinning”, så vi serverade gamla rester, drog fram gammalt festpynt och hade pysselstund med gamla toarullar. (Exempel på andra fester: sällskapsresan, Oscar, schlager, sjukhus, basket.) I lördags var jag på en helt annan fest – en ta-studenten-mottagning. Det är svårt […]

Läs hela alltet →

Sluta skrika och bråka …?

maj 1, 2015

Jag pratade nyss med Tjugotreåringen (han som ligger i Lund för att bli civilingenjör). Han har kommit på att han aldrig i sitt liv har grälat med någon. – Och jag tänker heller aldrig gräla. – Men tänk om d… – Nej, man kan visserligen ha olika åsikt, men man måste faktiskt inte gräla. – […]

Läs hela alltet →