basket

Att ”coacha” sju- och åttaåringar

by Lotten Bergman on 13 april 2016

Idag vikarierade jag som coach (ergo tränare på vanligt sportspråk) för ett gäng killar och tjejer som är födda 2008 eller 2009. Det går till på detta sätt:

moa_2010 (1)

Fast det här är en gammal bild från när den nuvarande Sextonåringen skulle spela match när hon var tio år. Och hjula lite i mittcirkeln.

– Hej på er. Jag heter Lotten och jag är här för att er coach inte kan vara med idag och jag har spelat basket i 40 år.
– Jag är jättebajsnödig.
– Ojdå, då får du gå och bajsa. Följer din pappa med dig ut till toan?

Ungefär alla föräldrar sitter med i hallen och tittar på … sina telefoner. Men det tycker jag är helt okej – de måste verkligen inte engagera sig.

– Hur är det nu med basket … får man springa omkring så här med bollen?

Här får jag briljera och visa hur snabb och smidig jag är där jag springer omkring med sprittande ben som John Cleese.

– NÄÄÄÄÄÄÄÄ ropar alla barnen. DÅ BLIR DET STEGFEL!

Och så dribblar alla. Vi studsar bollen på linjen och inte på linjen och med jättelåga studs och jättehöga studs och så måste alla dricka vatten för det är jättejobbigt att studsa bollen.

– Har ni gjort mål någon gång?
– Ja!
– Men visst är det svårt?
– Ja!
– Nu ska ni få lära er allt om det fiffiga hörnet!

Nu inser jag att ”fiffig” förmodligen är ett stenåldersord. Men jag går på i ullstrumporna och visar hur man ska försöka sikta på det lilla hörnet på plankan (”ni vet att det heter planka fastän den inte ser ut som en planka?”) och hur det blir jääääättesvårt att missa målet om man prickar det lilla hörnet.

bank-shot-sweet-spot

Om man skjuter bollen så att den studsar på det där krysset, far bollen rakt ner i korgen!

– Jag vill leka sjögräs nu.
– Nej! Jag vill leka banankull!
– Tunnelkull med bollrull!
– Jag vill vara en pirat på havets botten!

Så då gör vi det. Att ”coacha” små basketbarn är att leka, lyssna, peka, vissla, prata, hålla handen och sitta i knät och avsluta allt med en high five med både föräldrar och barn.

Och det är alldeles underbart.

mangabasketbarn_2006

En tio år gammal barnträningsbild.

{ 71 comments }

Pssst … lite basket?

by Lotten Bergman on 4 april 2016

Mästarnas mästare är ett program som jag tittar på tills det är dags för eliminering. Då blundar jag. Eller stänger av. Usch, vad jag vill att alla ska får vara kvar i all evighet amen.

(Ni som inte har tittat på tv sedan Robinson började sändas: alla deltagare i alla tv-program utsätts ideligen för utvisning. Hur intressant, välformulerad och klok samt snäll människan än är, så är det antingen utröstning eller utslagstävling. BORT SKA DE! Så tävlingsmänniska jag är, gillar jag det inte.)

lotten_snow_basket

Pausbild.

Nu är Kicki Johansson med i Mästarnas mästare, där Ingemar Stenmark tidigare har slagit alla med hopphäpnad och där Patrik Sjöberg och Stefan Holm pliktskyldigast försökte bråka lite. Kicki Johansson är Sveriges genom tiderna [fyll i allt ni kan tänka er] kvinnliga basketspelare. Och samtida med mig (bara två år äldre).

Kanske struntar ni blankt i basket, tv, Arvika, Busterhistorier eller historia över huvud taget – men … kolla på shortsen! Vi spelade basket i småtrosor! Och med herrbollar! (Som är tyngre och större och i största allmänhet lite manligare.)

(Jag är alltså inte med i klippet. Konstigt va?)

Ni som verkligen inte förstår denna min fascination för basket, kan få titta på två bilder och analysera dem istället.

naismith

Basketuppfinnaren Naismith har nog här gjort ett uppkast, även om det i bildtexten står att han lär tjejerna centerspel (närmast korgen). Ungefär 1920.

Uppdatering  eftersom jag tänkte helt bortitok och fel: ”jump center” betyder ”uppkast” även om det är ett uppkast som inte alls är i mitten av planen och handlar inte alls om centerpositionen. Naismith lärde alltså tjejerna hur de skulle vinna uppkastet (som numera bara inleder basketmatcher).

jessejackson_marvingaye

Jesse Jackson och Marvin Gaye lirar lite på 1970-talet.

{ 41 comments }

Spanjoren och hans baskethjärta dunkar vidare

by Lotten Bergman on 6 mars 2016

Jag berättade i förra kommentatorsbåset att spanjoren i familjen fick lite ont i hjärtat i torsdags. Eftersom det finns hjärtsjuka i släkten (pappa fick pacemaker när han var 25 år och farfar dog när han var 40), beslutade vi oss för att uppsöka läkare akut (efter att ha lytt order från 1177). Vi blev otroligt väl omhändertagna av sjuksköterskan Andreas, som till vår stora förtjusning var gammal basketspelare.

julleekg2

EKG! (Skorna är faktiskt bara i stl 45,5.)

Snabbt kopplades en EKG-apparat upp medan Andreas småpratade om sin basketkarriär i Stockholm och sina vrickade fötter och jag försökte bräcka honom genom att berätta om mina egna vrickningar.

– … och sedan tre gånger 1983, fem gånger 1988, och …
– Jaha … oj. Ojoj, sa Andreas långsamt till spanjoren samtidigt som han granskade pappersremsan med hjärtaktiviteter. Julián. Skulle du säga … att du är … vältränad?
– Ja, sa spanjoren snabbt.
– För du vet, alltså, din puls … du är nere på 42 slag per minut, och det är liksom i klass med Ingemar Stenmark.
– Oj? sa den numera enbart svenskspråkige spanjoren och tittade på mig eftersom jag inte ännu har lärt honom allt jag kan om Stenmark.
– Och ditt hjärta är ovanligt stort …
– Men det är väl okej?
– Och så har du blåsljud …
– Ja, det har jag. Men det är väl okej?

Andreas lät till en början bekymrad, men blev helt lugn när han förstod att han hade med en elitidrottsman att göra:

  • Trots blåsljud kan man bli 100 år.
  • Låg puls har man om man är vältränad.
  • Hjärtat är en muskel som växer som vilken muskel som helst när man tränar den.

Sedan tömdes spanjoren på massa blod, och Andreas sa åt oss att vänta på provsvaren. Och som vi väntade. Vi har sällan väntat så mycket. Så vi pratade med andra patienter, luktade på handspriten, hittade några internetvågor …

jullekollasteto

… kollade stetoskopet (vi visste ju att hjärtat funkade) …

jullepushup

… gjorde armhävningar …

jullekollarcm

… fann att vi hade vuxit …

IMG_1943

… och försökte komma på hur man mäter blodtryck …

Med kännarmin sa jag som Dr. House:

– Mycket bra: 120 över 90, precis som det ska vara. Du har inte lupus.

Vi väntade och väntade i drygt sju timmar tills vi faktiskt inte orkade vänta längre, utan ”fick tillstånd” att åka hem för att hinna sova lite innan det blev dag igen. Men denna väntan var inte det värsta. Det värsta var ju att spanjoren hade missat träningen just denna kväll.

– Men det är bra att vila, försökte jag trösta. Tänk på alla idrottsmän som har vilat sig i form. Och på alla våra skidhjältar som kommer tillbaka efter skador och vinner OS framför alla som har tränat utan avbrott! Och i tidningen Buster var det alltid …
– Fast jag ville ju träna, sa spanjoren och tänkte på den kommande lördagsmatchen.

Bonusvideo som jag trollade fram som reklam inför matchen.

Så kom lördagen, när vi (eller herrlaget dårå) skulle spela match mot KFUM Central från Stockholm. Hela familjen var på plats, spanjoren spelade någon minut här och där och satt lite då och då på avbytarbänken och hela matchen var obehagligt jämn. Jag försökte då att medelst telepati få coachen att byta in min svärson.

johannes_julle_byte

Självklart funkade telepatin. Här väntar han (12) med lagkompisen Johannes (5) på att få bytas in.

Vår spanjor kom in på planen, stänkte in treor och sprang omkring som ett jehu. När det var nio sekunder kvar av matchen, stod det 73–73 och hela Eskilstuna Basket och spanjoren försökte att inte

  • passa bort bollen
  • göra nåt annat slarvigt
  • ta ett dumt skott vid fel tidpunkt.

Förklaring: man bör ta skottet så att det finns lite tid kvar att stoppa i en retur på om skottet inte går i korgen, men inte så tidigt att motståndarna om de tar returen hinner anfalla en gång till. Nu hände detta:


Filmaren stönar högt av spänningsfrustration och räknar ner sekunderna … och så tar vår spanjor sista skottet i precis rätt ögonblick … OCH GÖR POÄNG! Vi vann med 75–73!

Spanjoren blev matchens lirare, fick massa priser, blev intervjuad av lokalblaskan (som dock inte tog med allt han sa om laginsatsen) och hans telefon fylldes av gratulationer samtidigt som hans föräldrar ringde och tjoade eftersom de hemma i Spanien hade följt händelserna via statistik som löpande läggs ut på nätet under alla matcher.

julle_kuriren

Sedan åkte vi hem och åt spagetti med köttfärssås.

{ 60 comments }

Finfina fester

by Lotten Bergman on 7 juni 2015

Som jag har berättat förut, har jag ju basketfest i huset en gång per år. I år var temat ”återvinning”, så vi serverade gamla rester, drog fram gammalt festpynt och hade pysselstund med gamla toarullar. (Exempel på andra fester: sällskapsresan, Oscar, schlager, sjukhus, basket.)

huset_festen2015

Man pyntar då huset med matchdräkter, rullar ut den röda mattan och sätter en tidningshatt på den årligen återkommande papier maché-grisen och låter deltagarna (iklädda återvinningsplastpåsekjolar) gå tipsrundan

lottenprotokoll

Jag återvann min utklädsel som basketprotokoll.

pysselbasketkorg

Pysselstundstävlingen vanns förstås av gruppen som gjorde en basketkorg.

I lördags var jag på en helt annan fest – en ta-studenten-mottagning. Det är svårt att få folk till sådana eftersom alla utgångna studenter ju firar sin bedrift (harrrkl) på samma dag och på liknande sätt och alla far omkring som rön för vinden och ingen stannar särskilt länge någonstans.

Utom jag och några till.

Jag hamnade nämligen i en så trevlig trädgård med så roligt folk att det var komplett omöjligt att ta sig därifrån. Än en gång var det basketspelare (18–53 år) och i en så salig blandning att trivseln bara kokade. Vi spelade musik på farlig dB-nivå, dansade i våra bekväma skor och orkade precis hur mycket skutt som helst eftersom vi är så ohyggligt vältränade och inte alls har ont i knäna, nej.

taltetblaser

Till saken hör att det var ett sånt jävla skitväder att partytältet höll på att fara all världens väg (här surras det fast), alla vackra klänningar doldes av filtar och hoodies och att säkert en liter bubbel per timme spilldes ut av vinden. Men så länge vi dansade var det varmt.

Men nu är frågan: vad gör en fest rolig/bra/svettig/svår att lämna?

  1. God mat, jovisst.
  2. Bubbel i långa banor, jodå.
  3. Musik, jaaaaa.
  4. Jag gillar tipsrundor och roliga tal, men det gör ju inte alla.
  5. Att Champions League-finalen kunde tittas på i inte bara ett utan två rum var ju fantastisk lyx.

Men till syvende och sist kanske det är en magisk faktor som man inte riktigt kan sätta fingret på? Om man googlar som en klant, kan man hitta tips som att

  • ha LSD till gästerna i en låda på toa
  • sätta upp tydliga förbudsskyltar mot urinering i krukväxterna
  • hänga upp rena handdukar på toa (samma prioritet som LSD)
  • spela trallvänlig och populär musik, men för guds skull inte jazz
  • inleda all dans med jazz
  • se till att ”alla har det trevligt hela tiden”.

Mina egna banala tips är att alla ska vara bekvämt klädda, kunna hitta sköna och tysta hörn att dra sig undan till och att värden ska slappna av och låta folk göra som de vill. Utom kanske att klättra upp på hustaket och gå vilse i källaren samt urinera i krukväxterna.

En ohyggligt pedagogisk tipsfilm med stort fokus på ”fun” (tio minuter lång – jösses vad de hade tålamod förr i tiden):


”We have to feed the men!”

{ 41 comments }

Sluta skrika och bråka …?

maj 1, 2015

Jag pratade nyss med Tjugotreåringen (han som ligger i Lund för att bli civilingenjör). Han har kommit på att han aldrig i sitt liv har grälat med någon. – Och jag tänker heller aldrig gräla. – Men tänk om d… – Nej, man kan visserligen ha olika åsikt, men man måste faktiskt inte gräla. – […]

Läs hela alltet →

En ovanligt lång basketdag

februari 16, 2015

Sedan 1978 har jag kuskat runt på helgerna och spelat basketmatcher i Kiruna, Överkalix, Tärendö, Kristianstad, Norrköping, Helsingbo… Ja, listan kan fortsätta i all evighet. Det underligaste är kanske med tanke på detta att jag inte spelar bättre basket än jag gör? Igår åkte åtta glada tjejer födda från 1964 (jag) till 2000 (Femtonåringen) i […]

Läs hela alltet →

Nu bryter vi ihop och går vidare

oktober 25, 2014

Idag har invånarna i vårt hus spelat sammanlagt sex basketmatcher. Av dessa förlorade vi fem. Den sjätte blev inte av, för Nyköpingslaget ”visste inte att det var match”. Det händer faktiskt förvånansvärt sällan att sådana missförstånd uppstår, men när det gör det, blir det verkligen jackpot på besvikelsefronten. Det är ju inte blott tio spelare som står […]

Läs hela alltet →

Lotten – the artist formerly known as basketstjärna – intervjuad på 100-årsdagen 2064

september 26, 2014

– Ja, hur känns det nu på 100-årsdagen, Lotten? – Jag har plötsligt fått jätteont i knäna, kan du tänka dig. Begriper inte varför det skulle dyka upp plötsligt. – Det är måhända det myckna basketspelandet på 1900-talet? – Joooo, så skulle det ju kunna vara förstås. Sa du 1900-talet? Hm. – Du var i […]

Läs hela alltet →

”Most experienced” … eller bara gammal …

juli 7, 2014

Nu är vi hemma i Sverige igen efter basketturneringen i Spanien – med vår fina andrapris-buckla. Vi förlorade finalen med blott fem poäng mot ett amerikanskt collegelag och kan egentligen inte alls vara missnöjda. Vilket påminner mig om när pappa var på en pingisturnering och vinnaren på Björn Borgskt manér höjde bucklan i luften, men […]

Läs hela alltet →

Basketmatcher i Spanien

juni 29, 2014

För nytillkomna läsare — här är jag i Spanien och spelar basket! Men vi började redan igår med att sakta vandra mot baskethallen. Det är en trevlig promenad i värmen – klippetiklopp låter det av tofflorna som idrottsmän vill ha när hälar och tår ömmar och blöder. Dock måste vi passera ett enormt sunkhotell med skrikande […]

Läs hela alltet →