Hoppa till innehåll

Etikett: Antalya

Underligheter i Turkiet

Det ser lite läskigt ut, men det är bara herrelösa hundar som sover down town Antalya.
Det ser lite läskigt ut, men det är bara herrelösa hundar som sover down town Antalya.

Visserligen är jag hemma från Turkietresan, men jag har en farlig massa saker kvar att berätta. (Ni som är trötta på Turkiet och vill att jag återvänder till mögelhotell, basketmatcher och gamla idrottsstjärnor får helt enkelt vänta lite.)

Gårdagens hotell i Antalya hade en sajt med reklambilder som såg ut så här:

normala_toaletter

 

Arkitekten måste ha slösat på golvytan i alla andra rum och gjort mitt rum sist, eftersom min toa såg ut så här:

Passagen är precis i höfthöjd.
Passagen är precis i höfthöjd.

Jag mätte och fann att min gluteus maximus i profil putar ut mer än de 20 centimeter som skilde dusch-hörnet från handfatskanten. Om jag böjde på knäna och drog in magen kom jag emellan eftersom jag har en finfin midja , men sedan var det inte tillräckligt mycket plats att räta på benen och dra ner brallorna när jag väl kom in. Det syns inte på bilden, men om jag inte satt i rät vinkel, slog jag huvudet i handfatet.

Väl hemma inser jag att det finns så mycket som jag inte hann med. Bada i Medelhavet, dricka vitt vin i solnedgången, kyssa en turk, raka mig hos en barberare och köra bil. Eller så valde jag kanske bort dessa alternativ? Som detta te:

Äppelte i all ära, men hallå – vitlökste måste ju vara strået vassare!
Äppelte i all ära, men hallå – vitlökste måste ju vara strået vassare!
Titta, de har H&MM! (Som alltså inte hade ett enda plagg gemensamt med H&M.)
Titta, de har H&MM! (Som alltså inte hade ett enda plagg gemensamt med H&M.)
Inspirerande festdukning. (Under tyll, guld och rosetter fanns helt vanliga, rangliga plaststolar.)
Inspirerande festdukning. (Under tyll, guld och rosetter fanns helt vanliga, rangliga plaststolar.)
Skyltdockorna var skräckinjagande, när de inte var …
Skyltdockorna var skräckinjagande, när de inte var …
… inspirerade av Ingvar Carlsson.
… inspirerade av Ingvar Carlsson.
Takläggarens skräck.
Takläggarens skräck.
En serveringsmojäng i ett fönster?
En serveringsmojäng i ett fönster?
Avslutningsvis en osedvanligt hårlös näsborre – om än med en svag rökdoft.
Avslutningsvis en osedvanligt hårlös näsborre – om än med en svag rökdoft.

En av dalkarlarna har som vana att gå till barberare i Turkiet. Förra gången blev han slätrakad och totalsnaggad, så den här gången var han väldigt tydlig i sina anvisningar; han skulle bara ha likadan frisyr som nyss, men kortare. Skäggspretet skulle vara kvar, så det så. Han talar inte turkiska och barberaren talade inte engelska, så den här dialogen skedde med för dem båda två obegripliga ord, men med tydliga gester:

– Hej, jag skulle vilja att du klöpp håret mitt.
– Finemang. Och så rakar jag av dej skägget.
– Nej, du rör inte skägget. Du ska bara klippa håret.
– Galning. Du vill raka dej.
– NEJ. Jag vill att du klipper håret.
– Ska jag alltså inte raka skägget? Varför ska jag inte raka skägget? Du ser ju ut som en kaktus! Nu rakar jag skägget.
– Nej. Du klipper håret. Här på huvudet. Så lite. Titta: så lite.
– Mutter mutter. Jävla utlänningar.

När klippningen var färdig och dalkarln med all rätt var väldigt nöjd, var det inte färdigt. Barberaren tog fram en lång, jättestor tops, doppade den i sprit, fjuttade eld på den och stoppade den raskt upp i den nyss så håriga näsborren.

– Iiiiiih! tjoade masen och ryckte till.
– Sitt stilla!
– Men! Du eldar ju opp mej!
– Tyst. Sitt still.

Fjupp, tryckte barberaren upp den brinnande pinnen i näsan igen.

– Det luktar bränt.
– Tror fan det. Jag har just eldat i din näsa. Nu till öronen! Där.
– Var? Öronen? Du kommer ju att elda upp hela mej! Hur ska lågan kunna komma ända in i ör… Iiiiiiiiih!
– Sitt stilla. Det gick ju bra det här. Andra örat! Sitt stilla. SITT STILLA!

– Fire in the hole!
– Fire in the hole!

Barberaren hade lyckats bränna bort alla öronhår genom att hålla den 10 centimeter höga lågan framför örat och med sina lungors fulla kraft blåsa lågan in i örat. Nu var dalkarlen lite ängslig och barberaren insåg att det krävdes krafttag för att det här skulle kunna avslutas.

– Aj, det där är nästintill en nacksving! AJ!
– Jag måste ju hålla fast dej, som du far omkring. Tyst nu. Pffffffffsscchhhh!
– Iiiiiih!
– Såja. Nu är det bara kinderna kvar.
– Akta skägget!
– Jaja. Suck. Förbaskade utlänningar.

Just den här bilden är tagen inifrån örat.
Just den här bilden är tagen inifrån örat.

Så … tjejer. Släng rakhyvlarna; börja elda!

Share
50 kommentarer