allmänbildning

Grattis på födelsedagen, världens alla kundvagnar

av Lotten Bergman den 4 juni 2014

inthestore Ja, det är verkligen fem i tolv och alldeles för sent – men vi höjer väl ett glas för vår vän kundvagnen? I 22-årsåldern skrev jag till faktiskt ett ångest-kåseri som handlade om att jag nu hade kommit i den åldern när man började handla med kundvagn istället för korg.

För det är ju så vuxet. Skrev jag.

Lite senare – i 32-årsåldern – skrev jag ännu ett kåseri om kundvagnarna eftersom jag inför tredje barnets ankomst hade börjat stå i affären och vyssja och vagga mina varor som om firstkundvagnen var en barnvagn.

Den 4 juni 1937 såg alltså världens första kundvagnar dagens ljus på Piggly Wiggly i Oklahoma City. De kallades då för ”vikbara korgbärare” (folding basket carriers) eftersom nya uppfinningar ofta har väldigt beskrivande namn. 

På bilderna här syns den allra första modellen, som verkar både instabil och perfekt att slå smalbenen i. Och damen handlar minsann jättemycket mat iklädd en päls.

Mina barn har fått utstå mycket i livet – som att jag inte gör pannkakor och bakar bullar och envisas med korta kjolar. Men en av mina riktigt stora missar är tydligen att de aldrig har fått åka i ”roliga kundvagnar.

roligkundvagn

Alltså en sådan här. Jätterolig.

Men nu ska ni få se på något intressant!

pantpeng

Hallå, barn! Ni kanske inte har fått åka rolig varuvagn — men har ni sett pantpengsmojängen i genomskärning förut? Va? Va? Va?

Och så till den eviga frågan till tokiga länder: papperpåsar utan handtag? Hur tänkte ni nu?

papperspåsar

 

{ 18 kommentarer }

Bensindunk!

av Lotten Bergman den 3 februari 2014

Idag ska vi prata lite om en uppfinning. I största allmänhet önskar jag att någon kunde uppfinna en ”laga-dig-själv-apparat”. Bara sådär. Några exempel:

  • Växelspaken på bilen har pajat – men då tar man bara ”laga-dig-själv-apparaten” och låter den stå och mullra under natten tills det säger PLING när det har lagats färdigt.
  • Smarta telefonens dumma glas spricker när man lägger en hammare på det – fram med ”laga-dig-själv-apparaten” som reverserar sprickuppkomningen.
  • Ögonen ser sämre och sämre – lägg då bara ”laga-dig-själv-apparatens” ögonkit (måste köpas separat som ett tillägg pga. ögonens delikata natur) som kalla gurkskivor på suddet tills tapparna och stavarna har kommit i fas med varandra igen.

En annan ännu ouppfunnen sak är ju de smidiga bilbarnstolarna – men dem har vi nog pratat om förut och jag tar härmed en bilbarnstolsklagarpaus tills jag får barnbarn.

Här är däremot en sak som uppfanns i och med att bensinmotorn gjorde succé: bensindunken!

Ujujuj, så bökigt det ser ut. Tennisarm, ryggskott och astma coming up.

Ujujuj, så bökigt det ser ut. Tennisarm, ryggskott och astma coming up.

(Läsekretsen gäspar och börjar flacka med blicken. Hur trist är inte en bensindunk? Men luuugn.)

Gamla upphittade, brittiska bensindunkar.

Gamla upphittade, brittiska bensindunkar.

Under andra världskriget uppstod ett prekärt problem: bensin skvimpades, läcktes och spilldes över halva Nordafrika eftersom britterna hade problem med sina bensindunksuppfinnare. Bensindunken som de fick hålla till godo med – och som kallades ”a flimsy” – var

  • av tunn plåt
  • fyrkantig
  • slarvsvetsad
  • försedd med ett så litet handtag att till och med fjädrar hade varit besvärliga att bära.
  • utrustad med tillsatsdelar som tratt och annat … som man ju tappar bort.

En liten film (utan ljud) som visar hur hopplös den var och hur den kom att användas istället:

PETROL TINS IN THE DESERT

Jerrycan-svetsning 1942 – det man ser är insidan av en ännu inte ihopsatt dunk.

Jerrycan-svetsning 1942 – det man ser är insidan av en ännu inte hopsatt dunk.

Plötsligt upptäckte britterna att tyskarna inte spillde. De hade nämligen bensindunkar som var ett fullständigt under av smarthet. Ungefär samtidigt upptäckte tyskarna att deras bensindunkar på ett mystiskt sätt försvann; de hade blivit hårdvaluta.

Den tyska – som kallades ”jerrycan” (eller jerry can eller jerrican) och uppfanns 1937 – var plattare, hade rullsvetsade fogar, ett lufthål som gjorde att man kunde hälla snabbt, intryckta spår som gjorde att den kunde svälla utan att fogarna förstördes, en inbyggd hälltratt (som kallades snabel) och handtaget som var nästan halva grejen.

handtagen på jerrycan

Man kunde bära den med en hand, man kunde dela tyngden med en kompis, man kunde bära två på en gång med en hand och man kunde lätt lämna över den till en närstående när langen skulle gå. Britterna satte igång egen produktion och härmade tyskarna och snipp, snapp, snut så var bensindunkssagan slut!

Uppdatering
Nej, nu fortsätter sagan här eftersom jag bedrövligt nog har utelämnat viktig information som kommentatorerna hjälper mig med. Etymologin:

Skärmavbild 2014-02-04 kl. 08.45.07

 

På svenska heter underverket ”jeepdunk”, där jeep kommer av … oj. Man slåss tydligen om ursprunget. De två alternativen:

  1. Den lilla, robusta, amerikanska  bil som amerikanerna använde under andra världskriget var av ”general purpose” (ungefär ’kunde användas till vad som helst’). Förkortningen ”GP” uttalas på engelska [djii-pii], vilket lätt blev ”Jeep”, som ju bilmärket (inte bilsorten) heter.
  2. I Karl-Alfred-serien fanns en figur som hette ”Eugene the Jeep” och som enligt Wikipedia ”kunde gå genom väggar, klättra i träd, flyga” och ta sig fram överallt. Precis som den lilla robusta bilen! sa tillverkarna och bestämde sig för namnet Jeep®.

Dunken heter dunk sedan 1645 och kommer troligen från av lågtyskans tunneke som betyder ‘liten tunna’. Och så är det ju ett onomatiopoetiskt ord.

OBS: Den fantastiska dunken kan rosta om den inte är helt fylld eller helt tömd. Rosten fastnar i bränslefiltret och är inte bra för motorn på ungefär samma sätt som lakrits och spenat inte är bra att förvara mellan tänderna.

{ 66 kommentarer }

Läsförståelse och utrikespolitik i en enda röra

av Lotten Bergman den 17 januari 2014

Vi har inte längre morgontidning här i huset. Jag saknar tiden när vi hade fyra (DN, SvD och Eskilstuna-Kuriren samt Sydsvenskan eftersom jag skrev kåserier i den) och jag saknar tiden när jag trots fem barn mellan 0 och 10 år hann läsa tidningen mellan jobben. Så … hur hänger jag med i nyhetsflödet nuförtiden?

Sanningen är tyvärr att jag är ganska dålig på det.

Inte så digital framtidsversion av morgontidningen från ”Godmorgon framtid” (1983).

Inte så digital framtidsversion av morgontidningen från ”Godmorgon framtid” (1983).

 

Hemskt va? Jag skulle i morse förklara Syriensituationen för Fjortonåringen som i skolan just nu bara har religion på SO:n och läraren enligt henne ”bara följer läroplanen” (vilket jag som 14-åring hade tyckt var precis som det skulle vara, tänk ändå vad tiderna förändras). Då tog jag fram mitt Syrien-inlägg från i höstas och läste mina egna ord – som jag inte kände igen eller ens mindes vagt.

På morgonen sätter jag på den lilla, gamla tv:n som vi har i köket för att alla (=jag) ska se på nyheterna. Detta brukar sluta med att någon stoppar hörlurar eller fingrar i öronen, en annan klagar på ljudvolymen och åter någon annan blir arg och vill diskutera det som sägs och så hör ingen nyheterna för att diskussionens vågor plötsligt går högt. (Vilket ju är bra och allmänbildade, men det hjälper ju inte mig och mina bristfälliga utrikespolitiska kunskaper när alla istället vill tjoa om nyhetsuppläsarens slips eller uttal av Sveitsch.)

slipsar

Däremot är det ju plättlätt att hänga med i nyheterna om sådant som jag är genuint intresserad av (vilket då – som ni kanske förstår nu – inte är utrikespolitik, förlåt, förlåt, hej allmänbildning), som t.ex.

  • 1940-talets skomode
  • turnyranekdoter
  • minnen från förr (gärna med inskott av 1940-talets skomode)
  • VM
  • toapappersupphängning
  • OS
  • basket
  • skillnaden mellan sylt och mos
  • bokstäver.

Länkar till nyheter om språk skickas via mejl, det dräller av dem på Facebook, de ramlar in i mitt Twitterflöde och därför läste jag nyss att läsförmågan har gått förlorad i kunskapssamhället. Det är inte nytt – studenter på universitet uttrycker sig så här (exemplen är tagna från artikeln om läsförmågan) i skrift:

”… Sverige som visserligen har en kolonisering, om än väldigt liten i jämförelse med England, men är inte koloniserad av ett annat land.”

”I Calcutta försökte det brittiska styret legitimera sin makt men misslyckas i efterhand då det kan kännas onödigt att ens behandla fallen.”

”De nativa invånarna, Indianerna, var längst ner på hierarkin tillsammans med slavar, Sedan kommer kolonisterna eller Amerikanerna.”

(Enligt experterna skriver varken dyslektiker [som har fantastiska hjälpmedel och som skriver mycket bättre än exemplen ovan] eller de som inte har svenska som modersmål så här.)

Titta på exemplen igen. Det verkar ju som om studenterna är lika kassa på att skriva som jag är på utrikespolitik.

Så här ser Calcutta ut. Påminner ju om London och Washington säger min banala utrikeshjärna. (Bilden kommer från Wikipedia. Läs gärna texten här …)

Så här ser Calcutta ut. Påminner ju om London och Washington, säger min banala utrikeshjärna. (Bilden kommer från Wikipedia. Läs gärna texten här.)

Måste jag engagera mig i utrikespolitik? Måste jag förstå eller i alla fall känna till det som händer i världen? Ja, det anser jag att jag måste och jag ska därför ta tag i saken och se till att bättra mig – så svårt kan det väl inte vara?

Men … allt annat som jag inte är intresserad av då? Datorprogrammering? Bandy? Handväskemodet? Explosionsmotorns uppgång och förmodade fall? Måste jag bry mig om det också? (Jag lämnar frågan obesvarad.)

Fråga:
Bör alla kunna uttrycka sig i skrift och förstå innehållet i en lång, resonerande text på samma sätt som att jag faktiskt bör anstränga mig och förstå utrikespolitiken?
Mitt svar:
Ja. Om inte annat blir det väldigt svårt att förstå sig på utrikespolitiken om man inte kan förstå innehållet i en lång, resonerande text …

Såja. Är vi överens? Okej, då släpper vi ältandet om vems fel det är och fokuserar helt på hur detta ska kunna styras upp utan att vi för den skull släpper alla digitala hjälpmedel och tvingar alla stackars människor till de dammiga böckernas underbara värld.

(Men vad är det för skillnad på sylt och mos?)

{ 124 kommentarer }

Lyd mig och gå ner 5 kilo!

av Lotten Bergman den 30 december 2013

Har ni kollat på Minnesvärt? Det är ohyggligt intressant och väldigt allmänbildande och en lisa att läsa och om man vill kan man gå ner 5 kilo bara genom att läsa fem texter där varje gång man blir sugen på påmmfritt.

Skärmavbild 2013-12-30 kl. 18.11.29

(Vaddå, ni ropar ”det funkar inte”? För att det gör alla andra bantningstips? Pfft, tillåt mig fnysa.)

Minnesvärt är ett ljus i mörkret – en folkbildande blogg där massa olika människor skriver om svenska kulturpersonligheter som har fallit eller riskerar att falla i glömska. Skribenterna är frivilliga gästbloggare som skriver om någon som de själva väljer – kanske någon i kommentatorsbåset? Någon som hittills bara har läst i hemlighet här? Välkomna! Mejla mig eller min djefla man.

I januari har vi musik-tema med en text per dag – tidigare har det bara varit litterärt folk.

Det ska vara korta (2 100 tecken inklusive mellanslag), gärna personligt hållna texter där framställningsformen i huvudtexten är helt fri. Det viktiga är att man skriver på ett medryckande och intressant sätt – de biografiska detaljerna kan läsaren söka upp via länkar till Wikipedia eller andra ställen.

Vi är öppna för alla förslag, men personen (i januari även verket eller låten) ska 

  • vara känd av sin samtid
  • ha avslutat sin huvudsakliga gärning före 1990
  • ha varit verksam i Sverige, alternativt skrivit/sjungit på svenska (finlandssvenska författare är t.ex. inkluderade).

Man får (som vanligt i sådana här sammanhang) inte betalt, men får ingå i ett glatt, bildat och entusiastiskt nätverk. Kanske kan alla skribenter samlas till en fest om några år?

Poängen med Minnesvärt är förstås att skribenterna ska ha kul och få beröm samt applåder – men främst att vi ser till att de begåvade människor (eller företeelser?) som håller på att glida ur den yngre generationens eventuella allmänbildning ska få en chans till. (Eller om det kanske är den yngre generationen som ska få en chans till?) Det är därför texterna ska vara kortare än vi egentligen vill ha dem. 

Man ska inte skriva
• fullständiga och uttömmande rapporter 
• halva avhandlingar
• på ett komplicerat sätt.

Man ska
• se till att fånga läsarens intresse 
• vara spirituell (om man kan – alla kan inte)
• kanske, kanske, kanske skapa ett sug efter mer information.

Mitt tips till er som vill skriva är att
• länka mycket (t.ex. ”en mycket längre version av denna text finns häääär”)
• använda etablerade förkortningar om ni vill – närmare bestämt dessa: bl.a., ca, dvs., etc., fr.o.m., jfr, m.fl., m.m., nr, osv., pga., s.k., t.ex., tfn, t.o.m.
• utnyttja punktlistans effektivitet (se ovan)
• killa darlingar på löpande band
• be mig redigera.

martinson_gullersOm man vill, får man inloggningsuppgifter och skriver rakt in i WordPress – annars kan man mejla texten rå, rakt in i ett mejl (helst inte i ett ordbehandlingsdokument). Bildtexter, den inledande faktarutan och informationen om vem som har skrivit ingår inte i de 2 100 tecknen.

Okej? Så här ser planeringen ut just nu:

2014-01-01: Hans Alfredson nästan sjunger egna bitar för barn, LP (Olle Bergman)
2014-01-02: Tor Aulin, tonsättare (Martina Finnskog)
2014-01-03: ”Vid en källa”, text: J. L. Runeberg, musik: F. A. Ehrström (Alexandra Hibolin)
2014-01-04: Vincenzo Albrici, tonsättare (Anne Marie Tålig)
2014-01-05: Hilmer Borgeling, sångare (Fredrik Tersmeden)
2014-01-06
2014-01-07
2014-01-08
2014-01-09
2014-01-10
2014-01-11
2014-01-12
2014-01-13: Gösta ”Smyget” Redlig, Sveriges förste framstående jazzsolist (avled just detta datum 1957) (Fredrik Tersmeden)
2014-01-14
2014-01-15
2014-01-16
2014-01-17: Lyckliga gatan med Anna-Lena Löfgren (Ulla Åkerström)
2014-01-18
2014-01-19: Cosmic Overdose. Progressiva synthare med dadaistiska stilgrepp. (Petter Lönegård)
2014-01-20: Alice Tegnér (Martina Björk)
2014-01-21
2014-01-22: Ja dä ä dä; Pugh Rogefeldts debutalbum (Rosman Jahja)
2014-01-23: Birgit Nilsson (Eric Ericsson – skribent)
2014-01-24
2014-01-25
2014-01-26: Anders Burman (Tomas Blom)
2014-01-27:
2014-01-28:
2014-01-29: Barbro Hörberg (Petra Jankov Picha)
2014-01-30: ”Etta på Söder” med Margareta Hallin (Anna Toss)
2014-01-31: Evert Taube (Klas Wounsch; Everts dödsdag)

FÖRSLAG

Musiker, sångare & artister

Elfrida Andrée
Alice Babs
Carl Michael Bellman
Jussi Björling
Jenny Lind
Siw Malmkvist
Helena Munktell
Kristina Nilsson
Hep Stars
Hoola Bandoola Band
Hootenanny Singers
Barbro Hörberg
Wenche Myhre
Marie Pauline Åhman
Anna-Lisa Öst (Lapp-Lisa)

Album

”Goda’ goda” av Jojje Wadenius
”Jazz på svenska” av Jan Johansson
”Och stora havet” av Jakob Hellman
”Sudda sudda” av Gullan Bornemark
”Varför ska man ta livet av sig …” av Magnus Uggla

Låtar

”Det gåtfulla folket” med Olle Adolphson och med text av Beppe Wolgers
”Dunkar varmt” med Tant Strul
”Du är den ende” med Lill Lindfors
”Glimmande nymf” med Fred Åkerström
”Gulligullan” med Jokkmokks-Jokke
”Ingenting är längre som förut ”med Anders Fugelstad
”Ljuva sextital” med Brita Borg
”Lyckliga gatan” med Anna-Lena Löfgren
”Omkring tiggar’n från Luossa” med Hootenanny Singers
”Sommar’n som aldrig säger nej” med text av Lars Forssell
”Trettifyran” med Per Myrberg
”Visa i Molom” med Alf Hambe
”Visa vid vindens ängar” med Mats Paulson
”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” med Lena Andersson

Konserter & uppsättningar

Ingmar Bergmans uppsättning av Trollflöjten
Ebba Gröns spelning i Konserthuset i Helsingborg
”Åh Carl Gustaf” med Kjerstin Dellert och Elisabeth Söderström

Eventuell snedfördelning vad gäller det slutgiltiga urvalet beror inte på något annat än att vi låter skribenterna själva välja och väljer gör man blott på lust och intresse!tage_danielsson

Go for it!

{ 44 kommentarer }

Om världshistorien vore ett filmmanus …

november 18, 2013

På något sätt hamnade jag i en fantastiskt rolig tråd om hur världshistorien faktiskt aldrig hade godkänts som filmmanus. Ni vet — vi kritiska filmtittare kollar på ”Scent of a Woman” och blir irriterade över att alla på slutet reser sig upp och ger stående ovationer. – Gah! Precis som i ”Brubaker” – Robert Redford får stående […]

Läs hela alltet →

Harlem Globetrotters

november 14, 2013

Jösses! Jag har ju försummat min basketmission in life genom att inte en enda gång ha berättat om basketlaget Harlem Globetrotters! Ni kanske känner igen dem om jag visar en bild? Inte det? Okej så här då? Laget bildades 1927, när en amerikansk basket-proffsliga hade varit igång under ett par år i USA. Men den […]

Läs hela alltet →

Vem var Mona-Lisa Englund?

november 4, 2013

Jag är förbryllad. I en Se-tidning från april 1950 står det om en 17-åring som heter Mona-Lisa Englund (1933–99). Hon var ett fullständigt unikum vad gäller idrott – och jag har mig veterligen aldrig hört talas om henne. Det här med att visa upp idrottare med full insyn i skrevet är inget nytt. Vad jag kan […]

Läs hela alltet →

Rubriker från förr – t.ex. om Berlinblockaden

oktober 29, 2013

Nämen det är inte så svårt. Faktiskt. Man tar en viktig händelse från förr som vi vet var viktig eftersom vi ju känner till den fortfarande. (Jag är så smart.) Sedan gör man om den enligt nutidens mått. Man kan göra till exempel så här som xqcd: Kan ni identifiera allt? Det här är allmänbildningshumor när […]

Läs hela alltet →

Fusk nu och 1904

juli 15, 2013

Nu har ännu några fuskare fastnat i fuskningskontrollen. Gäsp. När Ben Johnson fastnade i kontrollen 1988 blev jag alldeles perplext chockad – och lite skadeglad eftersom jag gillade Carl Lewis så mycket mer. (Oklart varför. Kanske var det frisyren.) Av världens just nu åtta snabbaste män har tre (hittills) inte befunnits vara fuskare – och trots […]

Läs hela alltet →

– Varför är pennvässarn blå?

juni 25, 2013

Sa fysikmajjen Ivar och tittade ut över sin inte särskilt intresserade klass. Vi gick i 7A och kunde verkligen inte bry oss mindre. Vaddå, varför är pennvässaren blå? För att den inte är röd? Jag satt och skrev en lapp som jag stoppade in i en trasig squashboll och hade inte tid att fundera på […]

Läs hela alltet →