allmänbildning

Sex allmänbildande giffar

av Lotten Bergman den 9 juni 2015

Nu kommer ni att bli sjösjuka. Jag har lagt in massa giffar som rör på sig per automatik utan att ni behöver klicka nånstans – så ohyggligt irriterande, va?

Den här evighetsmaskinen som heter gif (Graphics Interchange Format) ger mig för övrigt en känsla av

  • oj, det här måste ju slita på ettorna och nollorna
  • digitalbensinen rinner ju mellan fingrarna
  • pixlarna slits nog ut.

Denna min känsla är som förkrigsgenerationens enorma irritation när de ser oss ungdomar nonchalant kasta smörpapperet (som nyss omslöt smörklumpen) utan att först smörja en form med det: anakronistisk.

1.
Jag har aldrig begripit hur Arsène Lupin och andra gentlemannatjuvar som George Clooney lyckas pilla upp lås. Efter att som hypnotiserad ha tittat på låset här nere i flera minuter, förstår jag det fortfarande inte.

Hur gör man detta med en hårnål?

Men nu fattar jag!

2.
Jag har nyligen lärt mig att det bästa sättet att hålla myrorna utomhus, är att lägga en liten hög med socker intill deras stack i trädgården, för då roar de sig med den istället för med våra brödsmulor. (Hur man får barnen att hålla sig utomhus är en helt annan sak.) När jag igår skulle hälla ut en liten sockerhög, snubblade jag på mina egna fötter och spillde socker ner i mitt eget lilla dekolletage, vilket min djefla man tyckte var sensuellt. Men väldigt onyttigt.

Jag kan alltså inte hålla ordning på mina två fötter – men har ni någonsin sett en myra snubbla?

Så går en myra!

3.
”Guns don’t kill people, people kill people”, säger många i det vapentokiga USA, de som inte vill begränsa människornas frihet att vandra omkring osäkrade med AK4 i brallan. Madness. Här kan man se var man ska placera all världens snabbrostframkallande medel:

Pistolkunskap.

4.
Triffider, triffider, älskade triffider – här är ju förebilden!  (Ni som inte vet för att ni är för unga: The Day of the Triffids – Triffidernas uppror – var en på sin tid fullständigt underbart spännande tv-serie. Mer om den en annan dag.) För kolla hur en klematis hittar klättervägen!

Klängväxter är som aliens!

5.
Kedjor eller kättingar är en urtida uppfinning som faktiskt måste räknas till de fiffigaste. Cykelkedjor, halsbandskedjor, motorsågsmassakerskedjor … vad gjorde vi utan kedjor? (Förmodligen skulle vi i en värld utan kedjor snabbt uppfinna dem.)

Kedjetillverkning.

6.
Bland det roligaste man kan göra med gem är att hitta på nya användningsområden med dem. Man kan förutom att klämma ihop trista papper med dem fålla en kjol, rensa skitiga naglar, peta tänderna, göra smycken, göra en antenn, klämma fast på felvikta pappersflygplan, ha som bokmärke och pilla upp ett lås.

Det bidde ett gem!

Och därmed är cirkeln sluten!

{ 68 kommentarer }

Kunskap som går förlorad

av Lotten Bergman den 13 januari 2015

Med döden (ett ord som ska uttalas som Astrid Lindgren uttalade det: tre gånger) försvinner inte bara t.ex. rösten, stegen och snarkningarna utan även alla erfarenheter och all kunskap som har inhämtats under ett helt liv.

Ja, ni får gärna hojta ”floskelvarning!” eftersom jag påpekar självklarheter – men visst är det bedrövligt?

brain

Min pappa intervjuade – och spelade in på rullband – min farfar strax innan han dog, och fick sig till livs en helt osannolik historia som inbegrep skidåkning i flera månader, 10 000 kr innanför västen och spanska sjukan.

Därför ska man förstås intervjua den äldre generationen innan de dör.

– Hej, får jag intervjua dig innan du trillar av pinn?

Mjaeh. Det låter inte så bra, va?

– Heeej, kan inte du berätta allt du minns från ditt liv?
– Du menar innan jag kolar vippen? Tar ner skylten, kastar in handduken, kilar runt hörnet, seglar vidare, trillar av pinn och loggar ut?
– Eh. Neeeej, du har många år kvar, det är jag säker på!

Hm. Hur ska man lägga upp det?

Fast nu har jag helt snöat in på överlevnadskunskap som går förlorad. Jag och min djefla man kan t.ex. hugga ved. Kan våra barn det?huggaved Kan vi döda ett stort djur och äta upp det? Jag är faktiskt inte säker på att jag fortfarande kan rensa en fisk utan att fråga om råd och har totalt misslyckats med att lära mina barn att sticka, virka, putsa skor och åka skidor.

Bedrövligheters bedrövligheter och elände.

Men jag har hittat en intressant lista på sådant som har gått förlorat – och lärt mig en hel del.

Stradivarius – tillverkningssättet var så hemligt att blott pappa Antonio Stradivari hans söner Omobono och Francesco kände till det. När de dog, visste ingen hur man gjorde längre. (Det finns dock de som säger pffft och anser att en Stradivarius låter som vilken annan skrikande fiol som helst.)

Nepenthe – en drog som ibland kallas ”glömskedryck” på svenska, och som återfinns i Odysséen, Harry Potter och Edgar Allan Poes ”The Raven”: Quaff, oh quaff this kind Nepenthe and forget this lost Lenore! Tydligen funkade den lite som opium och var ångestdämpande. (Man kan också ta en dos basketträning, det funkar lika bra.)

• Antikytheramekanismen – något så obegripligt som en analog dator från ungefär 100 f.Kr. Obegripligt? Ja, än idag vet man inte riktigt hur den funkade. Den ser ju lite anfrätt ut:

Antikythera-Mechanism1

• Teleharmonium – ett musikinstrument som uppfanns 1897 och som skulle spela musik via telefonnätet. (Japp, nu vet jag vart [närt?] jag ska åka när jag väl får chansen att resa i tiden.)

telharmonium

Biblioteket i Alexandria som brann upp – det var som ett internet, fast f.Kr. Och där fanns säkerligen massa information om den där nepenthe.

Damaskusstål – en blandning av mjukt järn och hårt stål som gör t.ex. svärd och knivar obegripligt tuffa. Kanske måste man ha tillgång till wootz (en sorts hårt gjutstål), kanske är det bara själva slipningen som gör’t. Man vet inte!

ManraketenMånraketernas teknologi – kanske min favorit här på listan. Man kan förvisso bygga en likadan raket som Apollo och de andra grabbarna eftersom material från 1960-talet finns kvar och man till och med har kvar en raket eller två, men … dokumentationen är tydligen under all kritik! De hade så bråttom att de inte förde noggranna  böcker och alla teknikerna har ju dött eller glömt bort hur de gjorde.

[…] A lot of the information about how the engineers of the 1960s made the voyages work is invaluable. Amazingly, the records remain so disorganized and incomplete that NASA has resorted to reverse engineering existing spacecraft parts that they have lying around in junkyards as a way of understanding just how the Gemini and Apollo programs managed to work so well.

Åh, jag tycker att de ska åka till månen NUUU bara för att jag ska få se hur det funkar med modern teknik!

• Silphium – en numera utdöd medicinalväxt som funkade som preventivmedel, hostmedicin och bot mot magont, smärta i största allmänhet samt vårtor. Förmodligen är detta lösningen när det gäller mina knän … men det lär vi aldrig få veta (sade hon bittert).

pantheon

Romarnas cement! Utan denna fantastiska blandning som ingen vet hur man tillverkar idag, hade inte Pantheon och Colosseum funnits för oss att fotografera i vacker solnedgång. (Hej kommentatösen Bess!) Uppdatering! Läs här!

Colosseum

Grekisk eld, bysantinsk eld eller flytande eld – eld som inte slocknade ens under vatten! Och jo, den har jämförts med napalm, men trots att vi ju kan åka till månen (eller kanske inte, se ovan) kan man inte med säkerhet säga hur den grekiska elden skapades.

Fantastiskt. Otroligt. Men hur rensar man en fisk?

{ 76 kommentarer }

Grattis på födelsedagen, världens alla kundvagnar

av Lotten Bergman den 4 juni 2014

inthestore Ja, det är verkligen fem i tolv och alldeles för sent – men vi höjer väl ett glas för vår vän kundvagnen? I 22-årsåldern skrev jag till faktiskt ett ångest-kåseri som handlade om att jag nu hade kommit i den åldern när man började handla med kundvagn istället för korg.

För det är ju så vuxet. Skrev jag.

Lite senare – i 32-årsåldern – skrev jag ännu ett kåseri om kundvagnarna eftersom jag inför tredje barnets ankomst hade börjat stå i affären och vyssja och vagga mina varor som om firstkundvagnen var en barnvagn.

Den 4 juni 1937 såg alltså världens första kundvagnar dagens ljus på Piggly Wiggly i Oklahoma City. De kallades då för ”vikbara korgbärare” (folding basket carriers) eftersom nya uppfinningar ofta har väldigt beskrivande namn. 

På bilderna här syns den allra första modellen, som verkar både instabil och perfekt att slå smalbenen i. Och damen handlar minsann jättemycket mat iklädd en päls.

Mina barn har fått utstå mycket i livet – som att jag inte gör pannkakor och bakar bullar och envisas med korta kjolar. Men en av mina riktigt stora missar är tydligen att de aldrig har fått åka i ”roliga kundvagnar.

roligkundvagn

Alltså en sådan här. Jätterolig.

Men nu ska ni få se på något intressant!

pantpeng

Hallå, barn! Ni kanske inte har fått åka rolig varuvagn — men har ni sett pantpengsmojängen i genomskärning förut? Va? Va? Va?

Och så till den eviga frågan till tokiga länder: papperpåsar utan handtag? Hur tänkte ni nu?

papperspåsar

 

{ 18 kommentarer }

Bensindunk!

av Lotten Bergman den 3 februari 2014

Idag ska vi prata lite om en uppfinning. I största allmänhet önskar jag att någon kunde uppfinna en ”laga-dig-själv-apparat”. Bara sådär. Några exempel:

  • Växelspaken på bilen har pajat – men då tar man bara ”laga-dig-själv-apparaten” och låter den stå och mullra under natten tills det säger PLING när det har lagats färdigt.
  • Smarta telefonens dumma glas spricker när man lägger en hammare på det – fram med ”laga-dig-själv-apparaten” som reverserar sprickuppkomningen.
  • Ögonen ser sämre och sämre – lägg då bara ”laga-dig-själv-apparatens” ögonkit (måste köpas separat som ett tillägg pga. ögonens delikata natur) som kalla gurkskivor på suddet tills tapparna och stavarna har kommit i fas med varandra igen.

En annan ännu ouppfunnen sak är ju de smidiga bilbarnstolarna – men dem har vi nog pratat om förut och jag tar härmed en bilbarnstolsklagarpaus tills jag får barnbarn.

Här är däremot en sak som uppfanns i och med att bensinmotorn gjorde succé: bensindunken!

Ujujuj, så bökigt det ser ut. Tennisarm, ryggskott och astma coming up.

Ujujuj, så bökigt det ser ut. Tennisarm, ryggskott och astma coming up.

(Läsekretsen gäspar och börjar flacka med blicken. Hur trist är inte en bensindunk? Men luuugn.)

Gamla upphittade, brittiska bensindunkar.

Gamla upphittade, brittiska bensindunkar.

Under andra världskriget uppstod ett prekärt problem: bensin skvimpades, läcktes och spilldes över halva Nordafrika eftersom britterna hade problem med sina bensindunksuppfinnare. Bensindunken som de fick hålla till godo med – och som kallades ”a flimsy” – var

  • av tunn plåt
  • fyrkantig
  • slarvsvetsad
  • försedd med ett så litet handtag att till och med fjädrar hade varit besvärliga att bära.
  • utrustad med tillsatsdelar som tratt och annat … som man ju tappar bort.

En liten film (utan ljud) som visar hur hopplös den var och hur den kom att användas istället:

PETROL TINS IN THE DESERT

Jerrycan-svetsning 1942 – det man ser är insidan av en ännu inte ihopsatt dunk.

Jerrycan-svetsning 1942 – det man ser är insidan av en ännu inte hopsatt dunk.

Plötsligt upptäckte britterna att tyskarna inte spillde. De hade nämligen bensindunkar som var ett fullständigt under av smarthet. Ungefär samtidigt upptäckte tyskarna att deras bensindunkar på ett mystiskt sätt försvann; de hade blivit hårdvaluta.

Den tyska – som kallades ”jerrycan” (eller jerry can eller jerrican) och uppfanns 1937 – var plattare, hade rullsvetsade fogar, ett lufthål som gjorde att man kunde hälla snabbt, intryckta spår som gjorde att den kunde svälla utan att fogarna förstördes, en inbyggd hälltratt (som kallades snabel) och handtaget som var nästan halva grejen.

handtagen på jerrycan

Man kunde bära den med en hand, man kunde dela tyngden med en kompis, man kunde bära två på en gång med en hand och man kunde lätt lämna över den till en närstående när langen skulle gå. Britterna satte igång egen produktion och härmade tyskarna och snipp, snapp, snut så var bensindunkssagan slut!

Uppdatering
Nej, nu fortsätter sagan här eftersom jag bedrövligt nog har utelämnat viktig information som kommentatorerna hjälper mig med. Etymologin:

Skärmavbild 2014-02-04 kl. 08.45.07

 

På svenska heter underverket ”jeepdunk”, där jeep kommer av … oj. Man slåss tydligen om ursprunget. De två alternativen:

  1. Den lilla, robusta, amerikanska  bil som amerikanerna använde under andra världskriget var av ”general purpose” (ungefär ’kunde användas till vad som helst’). Förkortningen ”GP” uttalas på engelska [djii-pii], vilket lätt blev ”Jeep”, som ju bilmärket (inte bilsorten) heter.
  2. I Karl-Alfred-serien fanns en figur som hette ”Eugene the Jeep” och som enligt Wikipedia ”kunde gå genom väggar, klättra i träd, flyga” och ta sig fram överallt. Precis som den lilla robusta bilen! sa tillverkarna och bestämde sig för namnet Jeep®.

Dunken heter dunk sedan 1645 och kommer troligen från av lågtyskans tunneke som betyder ‘liten tunna’. Och så är det ju ett onomatiopoetiskt ord.

OBS: Den fantastiska dunken kan rosta om den inte är helt fylld eller helt tömd. Rosten fastnar i bränslefiltret och är inte bra för motorn på ungefär samma sätt som lakrits och spenat inte är bra att förvara mellan tänderna.

{ 66 kommentarer }

Läsförståelse och utrikespolitik i en enda röra

januari 17, 2014

Vi har inte längre morgontidning här i huset. Jag saknar tiden när vi hade fyra (DN, SvD och Eskilstuna-Kuriren samt Sydsvenskan eftersom jag skrev kåserier i den) och jag saknar tiden när jag trots fem barn mellan 0 och 10 år hann läsa tidningen mellan jobben. Så … hur hänger jag med i nyhetsflödet nuförtiden? Sanningen […]

Läs hela alltet →

Lyd mig och gå ner 5 kilo!

december 30, 2013

Har ni kollat på Minnesvärt? Det är ohyggligt intressant och väldigt allmänbildande och en lisa att läsa och om man vill kan man gå ner 5 kilo bara genom att läsa fem texter där varje gång man blir sugen på påmmfritt. (Vaddå, ni ropar ”det funkar inte”? För att det gör alla andra bantningstips? Pfft, […]

Läs hela alltet →

Om världshistorien vore ett filmmanus …

november 18, 2013

På något sätt hamnade jag i en fantastiskt rolig tråd om hur världshistorien faktiskt aldrig hade godkänts som filmmanus. Ni vet — vi kritiska filmtittare kollar på ”Scent of a Woman” och blir irriterade över att alla på slutet reser sig upp och ger stående ovationer. – Gah! Precis som i ”Brubaker” – Robert Redford får stående […]

Läs hela alltet →

Harlem Globetrotters

november 14, 2013

Jösses! Jag har ju försummat min basketmission in life genom att inte en enda gång ha berättat om basketlaget Harlem Globetrotters! Ni kanske känner igen dem om jag visar en bild? Inte det? Okej så här då? Laget bildades 1927, när en amerikansk basket-proffsliga hade varit igång under ett par år i USA. Men den […]

Läs hela alltet →

Vem var Mona-Lisa Englund?

november 4, 2013

Jag är förbryllad. I en Se-tidning från april 1950 står det om en 17-åring som heter Mona-Lisa Englund (1933–99). Hon var ett fullständigt unikum vad gäller idrott – och jag har mig veterligen aldrig hört talas om henne. Det här med att visa upp idrottare med full insyn i skrevet är inget nytt. Vad jag kan […]

Läs hela alltet →

Rubriker från förr – t.ex. om Berlinblockaden

oktober 29, 2013

Nämen det är inte så svårt. Faktiskt. Man tar en viktig händelse från förr som vi vet var viktig eftersom vi ju känner till den fortfarande. (Jag är så smart.) Sedan gör man om den enligt nutidens mått. Man kan göra till exempel så här som xqcd: Kan ni identifiera allt? Det här är allmänbildningshumor när […]

Läs hela alltet →