Nu när vi i ett helt år har funderat på hur det gick till när Dylan faktiskt fick litteraturpriset och inte kommit en millimeter närmare ett svar, är det dags att klura på vem det blir 2017. Det offentliggörs kl 13, och till dess spekulerar jag gärna. Ponera att de är så oense i gruppen att de helt enkelt säger:
– Okej, nu fick Sara Danius och Peter Englund bestämma Dylan i fjol. Nu vill vi andra få vår vilja igenom!
Banne mig – jag tror att Akademien har bestämt sig för att välja en estradör. Det blir alltså en som är
- tillräckligt frisk för en resa hit (Jeanette Winterson)
- påklädd i offentliga sammanhang (Ursula Le Guin)
- kan prata (Anne Carson)
- har ett coolt namn (Ngugi wa Thiong’o)
- någorlunda översatt (Jamaica Kincaid)
- glad då och då på de bilder som finns (Amos Oz).
Som ni ser, är mina kriterier inte framtagna som en motpol till Dylan. Men det blir någon som inte lider av social fobi. Och som svarar på tilltal. Och har gett ut böcker.
Fast egentligen är jag övertygad om att det blir Joyce Carol Oates, trots att hon är amerikan.
Kl 13:00, pling pling, kommer snart Danius ut i läppstift (det hade Sture Allén aldrig). Där har jag ju stått och tryckt. Ryckte i handtaget gjorde jag också. När det väljer in mig, ska j… NUUUU! Knytblus!
– … engelske författaren Kazuo Ishiguro … känslomässig guru – skenbara hemhörighet i världen …
Hm. Det är helt tyst i Börssalen. Men! Det är ju han med Återstoden av dagen! Ett fantastiskt intervjuobjekt säger de! Jag sa ju det: en estradör!
”En blandning mellan Jane Austen och Kafka!” säger Danius. Hur fick hon till det? Född i Nagasaki, numera britt, och – säger kommentatorerna – det här är en signal till Brexitanhängarna i Storbritannien.
The Nobel Prize in Literature for 2017 is awarded to Kazuo Ishiguro”who, in novels of great emotional force, has uncovered the abyss beneath our illusory sense of connection with the world”.
(Det är inte alldeles lätt att hitta den svenska motiveringen!)
Ah, nu:
”Nobelpriset i litteratur 2017 tilldelas den engelske författaren Kazuo Ishiguro, som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen.”
Så … vi har en avgrund under hemhörigheten – som inte finns – i världen? Och mig veterligen är han inte engelsman, utan britt. (Till 1707 sa man England, sedan dess heter det Storbritannien.)
Nu får vi lära oss att det gäller att haffa nobelpristagarna snabbt, för efter ett par, tre dagar har de fattat att de är livegna och då stängs dörren. Den 17 november måste de skicka in manuset till Den Stora Föreläsningen.
Här finns en intressant (och kritisk) artikel om Ishiguro, skriven av vår favorit Le Guin.
