Nittonåringen har under två veckor stånkat lite över ett nageltrång på ett ringfinger. Vi har hällt sprit på, vi har pratat förstånd med fingret och vi har försökt med besvärjelser samt en och annan magisk plåsterlapp med hemliga medikamenter inbyggda.
Vi har förstås också försökt få en tid på vårdcentralen, men det är tammetusan inte lätt i dessa återuppringningstider. Men i slutet av förra veckan fick vi äntligen tid hos en läkare! Heureka!
Läkaren tog av förbandet och sa oj. Den blå-lila svullnaden och det vita fnaset samt allt gult var, var tydligen imponerande. Och så sa han ordagrant:
– Ybladr hufg puss kjnei pfr drään jkrus puss klmcäriy dräään lkori inte drääään lskorp nvpsju allt puss.
Nittonåringen tittade på mig och sa med blicken:
– Det där begrep jag faktiskt inte ett jota av. Mamma, kan du översätta så att jag vet om det handlar om amputation eller nåt annat?
Jag tittade på läkaren och väntade på en förklarande fortsättning som aldrig kom. Jag sa:
– Va? Förlåt … vasaru?
– Puss lskrog kjslirim dräään frer puss oklm drään.
– Menar du att du behöver tömma [dräään] fingret på var [puss]?
– Ja.
– Oj, okej.
– Ett ögonblick.
Läkaren gick iväg och kom strax tillbaka med en snygg, utskriven A4 som han gav till Nittonåringen.
– Då blir det operation på tisdag.
– VAAAAAAAAAA??????
Det som inte hade framgått under vårt lilla samtal, var att läkaren skrev ut antibiotika – men om det inte blev bättre på fyra dagar, skulle han skära upp och tömma fingret på det gula klegget, som ju heter var och inte puss. Jag ringde naturligtvis till chefen för vårdcentralen och berättade om vår upplevelse. Jag fick veta att chefen å det bestämdaste hade rått läkaren att be om språkhjälp vid förbistring.
Well.
Idag var vi där igen. Och när läkaren för tredje gången sa PUSS, fick jag för mig att jag skulle språksplaina lite.
– På svenska säger vi inte puss, vi säger var, sa jag, och tänkte att vi borde uppfinna ett bättre ord för var eftersom var ju i dagens svenska även kan betyda t.ex. ”vart”.
– Nej. Puss är samma sak på svenska som på engelska! sa läkaren (som nu artikulerade så att jag hörde bättre).
– Nej, puss är det här, sa jag och pussade med munnen så att jag såg ut som Angelia Jolie.
– Nej. I mina remisser skriver jag puss. Min handledare säger att det heter puss.
– Men det gör det inte, sa jag och kände att jag ville gnissla tänder (vilket inte är att rekommendera i kombination med artikulation).
– Jo, sa läkaren.
– Nej.
– Jooo, sa läkaren.
– Nej. Du måste lyssna på mig nu. Det här är puss (Angelina Jolie igen), på engelska heter det pus [uttal pass] och jag som har svenska som modersmål vet det.
– Min handledare är också svensk.
– Men om han säger att du ska säga puss till dina patienter, har han fel!
Här råkade jag titta på Nittonåringen som höll på att döden dö. Förmodligen hade han under några minuter försökt fånga min blick med diskreta blinkningar och huvudskakningar. Nu satt han och drog hela handen över sin egen strupe. Jag stängde munnen.
Plåster sattes på finger. Ordination om fortsatt medicinering gavs. Artigheter utbyttes, och sedan åkte vi hem.
Pusset i fingret är på tillbakagång och dränet behöver inte göras. Jag spikar inte längre om spellande och writande utan ska övergå till att drajva andra pipel från vettet genom att starta en motståndsrörelse underground och sedan förmodligen gå i bankrupt.
Nu har jag konsulterat min latinordbok. Första förslag till översättning av ordet ’pus’ är ’var’. Figurligt kan det även beteckna ’etter, gift’. På franska heter ’var’ ’pus’ men vi är ju inte i Frankrike. SAOL säjer om det svenska ordet ’puss’: 1. vattensamling på marken, dvs vattenpuss, 2. vardagligt kyss. Nåt svenskt ’puss’ som skulle betyda ’var’ finns inte. Och jag är övertygad om att alla läkare får höra att dom inte ska prata latin med patienterna.
Men härreguuud. Tänk om du kunde få fatt i ”handledaren” också …
(För övrigt undrar jag varför min lokala stavningsgalning helt och fullt godkänner ”härreguuud” ibland — devillsäja, inte den här andra gången, men den första är omarkerad. Allt är jättemystiskt. ”Omarkerad” finns inte heller.)
Om nu ”puss” är läkarsvenska för var så undrar man ju lite vad ”kram” är läkarsvenska för? Kallbrand? Lunginflammation? Fraktur? Eller kraftigt anfall av mjäll?
Oj, nu kom jag att undra vad man egentligen gör när man pussas …
SG: Väderrapport efterfrågas.
Snö hos er i morse?
Här i Eskilstuna, synnerligt tråkigt, typiskt novemberväder, med regn och kyla.
Alltid lär man sig något nytt. Att var heter pus på engelska. Och latin. Och franska. Spännande.
Varför heter var var på svenska då då? Vad heter det på tyska? Eiter. Inte i närheten av var.
Fast google håller med läkaren och hans handledare. Men google kan man inte lita på. Åt andra hållet då? Då tror google att jag bara råkat upprepa mig och struntar fullkomligt i det andra varet.
Var var jag någonstans? Oj, på jobbet. Höres!
Jag behandlades i somras av en läkare som inte heller talade svenska särskilt bra, men jobbet kunde hon helt klart. Hon hade en backup i form av en sköterska som gick in och förklarade och förtydligade i bägge riktningarna. De var helt klart samspelta och det fungerade ypperligt. Så borde fler vårdinrättningar göra. (Detta var på SÖS).
Örjan, vi har en tydlig vädergräns vid Margitas Handarbete och Gardiner mitt i Grängesberg. Dit hade tydligen snön nått o morse. De bilar som kom norrifrån var vita.
Vårt årliga däckbyte, som sker just idag, startade i regn och när det nu är dags för bil nummer två sker det i kraftigt snöfall.
Men vi är hårda typer och låter varken snö eller drivis avskräcka oss. Och så gläds vi med lantbrevbäraren. Intet är ju honom kärare än gå i snö och is.
Med anledning av vårdens totala kollaps, polisens dito (passärende som blev ytterligt komplicerat) och skolans utveckling (läs Birgitta Almgrens ”Dröm och verklighet” om Stellan Arvidson) så har jag genomlevt fall som liknar Lottens. Det slutade i att jag drog till Frankrike där en privatklinik fixade biffen på några timmar. Uppföljningen pågår fortfarande och brevväxlingen präglas av största förvirring – med påminnelser om besök som redan ställts in och diverse sådant. Det värsta tycks vara att jag betalade en faktura som skickats av misstag från landstinget. Så får man inte bete sig i vårdsverige.
Jag har också blivit undervisad om vad saker heter på svenska av en somalisk man, som jag hade i min klass. Han menade att man ska säga ”Jag vill en cigarett ” för det hade hans kompis sagt. Vad jag menade var inget att ta hänsyn till; jag var ju kvinna. Det sa han inte rakt ut, men det var väldigt tydligt.
Kan det möjligen vara så att handledaren kommer från Norge? Sverige och Norge är ju nästan samma land och svenska och norska är ju nästan samma språk. Där kan puss nämligen betyda var. Bland annat.
Det fanns således en tumor med purulent innehåll på 19-åringens finger? Man använder ordet ’pus’ (rimmar med bus) för ’var’ i medicinens värld. De fyra tecknen på inflammation är Calor (värme), Dolor (smärta), Rubor (rodnad) och Tumor (svullnad). Till det kan man lägga Functio Laesa (nedsatt funktion). Tror att symptomen känns igen. Där fick jag möjlighet att lufta mina kunskaper i patologi. 🙂
Det låter bra att antibiotikan hjälper.
Person A talar A:iska och lite C:iska. Person B talar B:iska men hankar sig fram på begränsad A:iska och C:iska. Den fulla förståelsen, när de båda behärskar samma språk till fullo, uppstår inte.
När det gäller det somatiska så hankar man sig fram. Men när det gäller de språkliga subtiliteter som krävs för att t.ex utöva psykiatri eller psykologi så riskerar resultatet att bli sekunda vård och bemötande.
Problemet är väl egentligen att vi utbildar för få läkare som växer upp här i landet och behärskar både språket och dess kulturella fond (i ett språk ingår talesätt, citat, konnotationer etc.)
Sökte på ordet varböld och tittar man på Wikipedias förklaring så nämns orden pus. Månde man bäva och tro att handledaren för sin kunskap därifrån?
Furunklar?
Karbunkel.
”Tåg evakueras efter fordonsfel. Vi rapporterar lajv från platsen: ”
lajv är sådan där ”fantasymaskerad i skogen” och har inget
med direktrapportering att göra.
https://twitter.com/ekuriren/status/793509360500637696
Vad säjer Den blyga? Brukade du använda dom latinska termerna när du talade med dina patienter?
Som gammal läkarsekreterare så gissade jag på pus = var. Dessutom har jag bästa knepet mot nageltrång, bölder, finnar osv. Hämta grankåda, sätt kådan i ett tunt lager gasbinda (så det inte kladdar på huden) och lägg på det onda. Efter en dag bör kådan ”dragit” ut varet. Ev behövs det bytas till nytt ”bandage” för en dag till. Obs! Grankåda som fastnat på kniv eller fingrar tas bort med smör! Absolut inte med tvål och vatten!
Vilken sällsam upplevelse! Jag förstår att du gnisslade tänder.
När jag var liten, fem år kanske?, sov jag över hos min engelska kompis Jane. Hennes mamma stoppade om oss, sa godnatt och vände för att gå ut, men då ropade Jane ”kiss, kiss” och höll ut armarna. Jag fattade inte varför hon inte bara gick på toa, och varför mamman kom tillbaka och pussade Jane som sedan kröp ner under täcket igen.
Apropå puss och språkförbistring alltså.
ÖR, vad de säger till patienterna vet jag inte men i de diktat
som jag har hört så har det förekommit att läkaren har
använt latinska termer istället för svenska termer.
Bland annat så var det i ett diktat (som vi hade som inlämningsuppgift nyligen) som en doktorn sade commotio. Det läkaren syftade
på var commotio cerebri (lindrig hjärnskakning).
Vår distriktsläkare i den by som heter By i södra Dalarna krånglade inte till det i onödan. Hon var från Estland och hade inte riktigt hunnit lära sig svenska, mer än det nödvändigaste. Trots ett antal besök hon henne för olika åkommor under min uppväxt fick jag aldrig någon annan diagnos än: ”Det var inte.” Vad det inte var framgick aldrig. Men många decennier senare, kan jag nog instämma med den goda doktor Eltmanns bedömning: ”Det var inte.”
LL99: Ja, så klart använder läkarna yrkesterminologi när dom pratar med varann. Men tillp atienterna bör dom kosta på sej att säja ’var’ i stället för ’pus”. Hur många av patienterna kan latin?’ På samma sätt skulle jag inte säja till en lekman att ett ett mål är ’desert’, men när jag pratar med en jurist kan jag använda den termen utan problem.
Karin, om hon sagt det var inte pus så hade du kanske förstått att hon egentligen menade att det var inte var som det inte var – eller var det?
Nej var var det ju inte. Såtillvida hade doktor Veltman rätt.
Puss och kram!
OT.
Funkar detta? Kolla länken, Lotten! En kul kille på Instagram har lekt med en basketkorg.
Funkade jättebra, Pysseliten! Bedårande!
Nu när vi är inne på varbildningar ocha nnat läckert kanske jag kan få komma med en efterlysning i den läskiga genren. Vi håller nämligen på att bli galna för vi minns inte VEM som skrev följande historia: En kille ser en folksamling på stan runt en skadad person. Räddningspersonalen kan inte komma fram på en gång till den skadade och denne dör. Killen ser fler olyckor där folks nyfikna trängsel runt den skadade på samma sätt leder till att olycksoffret dör. Han upptäcker sen att det vid varje olyckstillfälle är samma personer som ingår i den där folksamlingen. En dag blir han påkörd av en bil och faller omkull. Han hör ambulanensens sirener och ser folksamlingen som sluter upp runt honom …
Ökenråttan, det är Ray Bradbury.
Fast jag kommer inte ihåg vad novellen heter så det får jag kolla upp **lite dämpat tangentknatter** ah, ja just det, den heter ”The Crowd” och finns i The October Country (Oktoberlandet är samlingens svenska titel, såklart).
Där hann Annika före. Bradbury är en definitiv favorit. SF före Fantasy.
Och nu måste man ju bara plocka fram Bradbury igen, trots att det hunnit bli november.
Ökenråttan november 1, 2016 kl. 22:04.
Njae Diktaten skrivs in i journalerna av sekreterarna men det är
inte bara sjukvårdspersonalen som har tillgång till journalerna.
Du som patient har ju rätt att läsa din journal och då är det ju
bra om du som patient förstår journalens innehåll.
I vissa fall så tycker jag att det går lika bra med den svenska
termen t ex lindrig hjärnskakning istället för commotio cerebri.
Däremot när det gäller namn på nerver, muskler, ben och etc
så är det nog lämpligare med latin/grekiska.
För säkerhets skull ska jag nu tala om att jag inte var otrevlig mot puss-läkaren.
Att jag har torrt på fötterna i min kritik beror ju på att jag föreläser så ofta för läkarsekreterare, som ska vara filtret mellan de läkare som inte skriver sina journaler själva och patienterna, som sällan begriper de utrikiska orden som fyller journalerna innan läkarsekreterarna kommer med sina kunskaper och rättar till.
Att det fortfarande i vissa veckotidningar finns ett uppslag med läsarfrågor om journaltexter, är ju skam och skandal.
Alla ska i så hög utsträckning som möjligt kunna läsa och förstå sin egen journal, är det bestämt. Och heja, heja alla läkarsekreterare som sliter med detta!
Ja, LL99, och när man pratar direkt med en patient behöver ju läkaren inte låta som en lärobok i varbildning, hihi.
Annika, vi trodde också på Bradbury, men i vår The October Country (Ace Books, 1961) finns den inte med. ??? Kanske fanns den med i min svenska utgåva. Den konfiskerades av min dåvarande pojkvän: ’Det är inte bra för dej att läsa såna här ruskigheter’. Tur att man inte fastande för den typen …
”The Crowd” har en kuslig aktualitet. Det har ju förekommit att folk som kameraplåtar faktiskt har hindrat räddningspersonal från att komma fram. Räddningstjänsten har till och med vädjat om att de ska låta bli.
http://www.newsner.com/ambulanspersonal-vadjar-sluta-filma-och-fota-olyckor-ni-riskerar-liv-och-kranker-manniskor-i-nod/om/nyheter
En annan Bradbury som besannats handlade om han som tog en kvällspromenad i sitt villaområde och greps av polis såsom varandes suspekt. Minns inte vad den heter, dock.
På vissa ställen så används dock maskingenererade transkriberingar,
där läkarnas diktat automatiskt omvandlas till text med hjälp
av ett datorprogram.
Jjo, LL99, var det inte det vi kunde ha gissat! Ständigt dessa datorer.
LarsW. Det var nog det som du nämner som gjorde att vi började fundera på den där Bradbury-novellen.
Mystiskt, ÖR! Att The Crowd inte finns i er utgåva av The October Country, menar jag. (Den fanns i originalutgåvan.) Huh. Nåja, sådär har det varit med många novellsamlingar genom tiderna, har jag insett. Vid omtryck kan man göra om’et lite, liksom.
The Crowd finns inte i vår utgåva av The October Country heller!
För övrigt kan jag tala om att det i Eskilstuna kommer snöslask på tvärsen denna kväll. Plaff, ploff säger det i pannan när man går i motvind.
ÖR, du har väl kollat så att LM inte skurit ur sidorna med den novellen? Han kanske vill skydda dig …
En mycket naturlig tanke, Niklas. ÖR verkar vara en ömtålig planta. Lite som Skotte.
Och Skotte mår bra?
SG, jag läste ”ÖR verkar vara en ömtålig planka.” och fascinerades av bilden av den ömtåliga plankan.
Niklas och SG: Tack för omtanken, pojkar. Och Skotte, ja, han blomstrar, dvs det gör han inte, men växer. Nu 70 cm hög. Det verkar som han tänker bli en slingerväxt, för han växer inte på bredden. – Finns det inte en Bradbury-novell om en växt som växer ut och stryper värdfamiljen? Eller är det Roald Dahl? En mörk novemberkväll när det kommer snöslask på tvärsen finns det väl inget som passar bättre än att sitta inne med en kopp te och en ruskig novell och höra hur Skotte prasslar där ute i köket när han förbereder mordet på oss. Tror vi ska stänga köksdörren till natten.
”Feed me Seymore” (Little shop of horrors)
https://www.youtube.com/watch?v=L7SkrYF8lCU
ÖR, sjunger Skotte, eller skrattar?
Då är det dags att skaffa plåster.
Helt ovidkommande och i stor hast (ty jag ska strax åka hemifrån) måste jag få dela med mig av ett nyligen timat fniss. Jag skulle kontrollera hur det går för tåget som min andra hälft är på väg till Hallsberg med.
Jovars, det är bara lite försenat och … ja, jag vet då verkligen inte. Trafikinformationen påstår att tåget ankom Falköping klockan 17:06 och avgick klockan 17:04. Jo, det är sant, det står så. Tåget går fortare än tiden just nu!
Det är de här nya höghastighetstågen Annika.
Visst är detta något som vi borde ta efter i Sverige?
Men det har vi gjort i Sverige för tio år sen, LL99.
Det har delats ut böcker i tunnelbanan och på busshållplatser vid ett flertal tillfällen.
I Årsta och säkert på många andra ställen finns det ”bokhyllor” uppställda där folk lägger och hämtar läsning, som på turisthotellen.