”Påsken infaller som alla vet den första helgen efter den första solförmörkelsen efter vårdagjämningen.”
Kjell Swanberg (1944–2008)
Jag har sällan sett så många uppsluppna påskfirare som just nu! Vart jag mig i påsken vänder, står det en leende människa med en sillburk i handen och tjoar KLATJOFS! [glapåschk]
Kan det månne vara så att den i år rekordtidiga påsken kommer precis i rättan tid – nu när vi hatar varenda liten vilsekommen snöflinga som sedan i december har strävat neråt men liksom inte lyckats? När påsken kommer som den brukar i april, är kanske alla lite allmänt gladare eftersom vädret är vänligare och ljuset ljusare; då behövs ju inte massa färgglada påskharar och lediga dagar.
Idag är det långfredagen. Som inte är lång och som inte längre (sedan 1969) är tråkig utan som vilken jädra halvröd dag som helst. Vi måste repetera så att ni inte glömmer att det var tristare förr. I give you Allmänna ordningsstadgan, SFS 1956:617 §10:
Å juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen må icke anordnas offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag för tillställning, vars innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd.
Vi måste göra om den. Allmänna ordningsstadgan från 2016:
Å långfredagen efter klockan sex på morgonen må ni icke titta på Facebook annat än undantagsvis eller vid trängande frukostrapporteringsbehov. Systembolaget, vars innehåll och syfte kan ifrågasättas i och med högtidens helgd och nubbevisans varande, har stängt för att inte uppmuntra.
Och vad kan man denna långfredag laga för äggrelaterad rätt? Ah, naturligtvis ett halvpocherat, blankt ägg som vilar på en skiva bayonneskinka, som i sin tur simmar i madeirasås.
Hahaa!
Jag talade med mamman i telefon tidigare i kväll (nåja, jag är för närvarande kvar på Skärtorsdagen så min första fråga till henne var om hon var ren, eftersom jag vet att ”skär” i det här fallet har att göra med en gammal betydelse av ”skära” som betyder ”rena”) om hur hon hade det på Långfredagen när hon var barn. Inte för att jag inte har hört det här förut, men det var ändå roligt och intressant att gå in på ämnet igen.
Lyckligtvis var hennes vårdnadshavare lika ickereligiösa som vi alla i hela släkten är, men hennes bästa lekkamrat fick inte ens gå utomhus på långfredagen. Alls. Så mamma var snäll och gick dit, och de fick sitta på kammaren och … inte göra någonting. Vilket förstås slutade med att mamma fick spader och gick hem, och i hennes hem var det ingen som la minsta vikt vid ”stillhet”.
Men sedan är hon förstås tillräckligt gammal för att minnas allt det där med bio-, teater-, sällskaps-, underhållnings- och dansförbud som rådde när hon var tonåring och ”ung vuxen”, så att Långfredagen verkligen var en enda trist uthållighetsövning.
Själv har jag aldrig varit med om långfredagslångtråkighet. Vi var antagligen ute på nån sjö och pimplade om det fanns is, eller så var vi bara ute och grillade korv mitt i skogen om det inte fanns is. Eller lekte vi ungar med andra ungar.
Visst var det Thor Modéen som blev bötfälld för att han var för rolig en långfredag?
Japp! Det hade jag glömt!
”Den 7 mars 1935 dömdes Thor Modéen till 75 kronor i böter för att han var för rolig på juldagen 1934 vid en matiné i Sportpalatset i Stockholm. En ’Vän av ordning’ hade polisanmält Modéen. Mannen påpekade att sådana lustigheter inte var tillåtna på större högtidsdagar. Två poliser som var närvarande på matinén intygade i rätten att komikern var alltför rolig. Publiken hade legat dubbel av skratt.”
Annika: Jag måste kolla med mina föräldrar också – det var väldigt ickereligöst även i deras hem. (Men tusan vad alla människor sover så här dags när man behöver få svar på sina frågor!)
**iiihhh**
Ursäkta, vek mig just dubbel för ett ögonblick.
Gjorde det ont?
Sover?
Gräslig sömnbrist natten till i dag av skäl och orsaker, och jähättetrött på eftermiddagen, men nu är jag liksom småtrött och pigg samtidigt. Det blir zzzzzzz betydligt senare, för säkerhets skull.
Nej. Inte ont, kul.
Äsch, total tajmingsmiss.
Tajmingsmiss. (Måste kolla att jag kan skriva den sammansättningen.)
Ja, nä, nu är vi ju helt off och skriver alldeles bortitok och inte alls synkat! Men oj, nu går sovtåget!
Nu är jag så trött så att jag är pigg.
ÄGG.
Glad Påsk!
Det snöar här i norr. Är mer juligt än påskigt. 🙁
Jag är just så gammal så jag var med om att ha tråkigt. Pappa klädde på sig svart kostym; jag fick inte ha på mig en röd collegetröja, i kyrkan var allt draperat i svart och livet var tungt. Något bättre blev det när jag blev så stor så jag fick vara med i kören. ”O, huvud blodigt sårat” är ju aldrig fel. Annars ägnade jag mig nog åt asociala medier som pappersböcker. Det var helt ok att ligga i soffan och läsa och äta påskgodis. Promenad med katten ingick också i övningarna. Tiden går men soffan består. Idag blir det WF och Quizkampen i den.
Jag föreställer mig att våra högt skattade medkristna, de där som fick en ny profet på sexhundratalet, har det lite grann som vi hade det på påskarna på femtiotalet och tidigare. Men eftersom de ligger sexhundra+ år efter i utveckling så är det nog tristare hos dem. Varje dag.
Sharia och femtiotalskristendom kan nog likställas. Om det är bra eller inte vet endast jädervulen.
Jädervulen!
Annika: Här få du en äggsång right back at ya! (Ni som kollar på både denna och Annikas länk ovan: ägg verkar visst inspirera till, ehum, stordåd vad gäller text och dans.)
Min mamma hälsar:
Det låg en känsla av sorg över långfredagen, det skulle bara vara så. Biograferna var stängda. Ingen piskade mattor eller tvättade fönster denna dag. Vi barn hade våra påskböcker, vilken glädje! Glad påsk!
KLATJOFS!
Man fick absolut inte göra kringgärning. Det var extra illa.
Skogsgurra: jag trodde det var på skärtorsdagen man inte fick göra kringgärning?
Nu fick jag en bra anledning att läsa igenom halva etnologihyllan istället för att diska och baka.
Och så frågade jag pappa:
– Man fick inte spela kort eller gå på bio. Och någon tv fanns ju inte, så det var ganska trist.
– Men vad gjorde ni istället?
– Jag minns inte! Man skulle i alla fall inte flamsa och skratta utan istället vara städad. Och jag var ju städad. Jättestädad.
– Så trots att det inte var ett religiöst hem, visade ni ändå stor hänsyn till traditionen som manade till tristess?
– Jaaaamen mamma läste biblen. Jodu, hon var nog lite religiös … trodde på gud å så. Jodu.
– VA? LÄSTE FARMOR BIBELN?
– Ja, fast väldigt diskret.
Min versala chock här ovan kommer sig av att min farmor var en pytteliten, rolig, jättegammal och väldigt förvirrad farmor som verkligen inte läste någon som helst bok. Hon bara lagade tjälknöl, palt samt inlagda päron och fnittrade.
(Jag kände henne inte så väl: hon skulle fylla 70 år när jag föddes.)
Vi åkte till landet och gjorde vad vi ville. Räfsade och donade i allsköns ro. Sen grillade vi nog korv för det gjorde vi ofta. Mina föräldrar var fast övertygade om att alla barna alltid gillade att grilla korv.
P.S
Starke Mannen och jag var förstås nere vid stranden och blötte ner oss, eftersom vi, trots förfrågan, ännu inte fick bada.
Åka till landet gick bra och att arbeta med trädgårdsarbete, lägga i bryggan om isen gått eller till och med att elda gräs tror jag. Men snickra, så det hördes i hela trakten, det gick inte an.
Hur tråkigt har ni det nu då, på en skala från A till B? (Där A är all right och B är blä, antar jag.) Själv har jag av en ren händelse en svart tröja på mig, så något gör jag tydligen rätt.
Nå hur som helst finns det andra sorters ägg också. Jag skulle nöja mig med ett enda, så vore framtiden säkrad.
A här. Påskekrim, chokladägg och en ny stickning. Jodå.
Här har vi inte gjort ett skapandes grand. Och svartklädd är jag!
Men hörni. Vad bjuder man på när min brittiska kusin och hennes vegetarian till make samt Orangeluvan och hennes anhang kommer hit för att äta imorrn?
Geléhallon och champagne?
Sill och tacos?
Potatis med morötter?
Vegetarisk lasagne. Kanske med regnbågssallad.
http://www.jamieoliver.com/recipes/member-recipes/recipe-detail/3387/
Jag brukar ha broccoli istället för sparris.
Lotten, traditionell svenska påskmiddag med kötbullar,
sill, ägg lax…. eller makaroner med falukorv.
Kallrökt eller gravad lax, förstås, om vegetarianen (v.) äter fisk. Äggröra förstås om v. äter ägg. Spenatröra förstås om v. och alla andra tål kadmium (spenat, grädde, vitlök, salt och parmesan i lagoma mängder), sill och potatis förstås om v. etc. Eller PK:s lasagne. Verkar gott!
och kaffe och tårta!
Själva har vi intagit en långfredagsglögg med kasjunötter (titta Lotten, jag kom ihåg stavningen), eftersom några skållade mandlar icke var för handen. Nu ska vi tänka ut vilket vin som passar till uppvärmd ugnspannkaka.
Till ugnspannkaka kan jag rekommendera Fun Light med päronsmak. Det fick jag på Karlskoga lasarett en gång. En oförglömlig upplevelse.
Jag rekommenderar rödbetspaj (finns ett bra recept i ICAs app) till det en härlig sallad och ett fat med kallskuret.
SG 07.30 Jädervulen?
Inspirerad av att du besökt min dopkyrka? https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4ders_kyrka
Dåtid: Mina föräldrar var inte ett dugg religiösa men trots det fick jag inte lägga patiens på långfredagen. Men jag hade det nog inte tråkigare än annars. Läste väl Poco på guldjakt för femtielfte gången. Eller kanske Pams Paradis.
Nutid: Är inte sådär piffig av mig men eftersom hela gänget kommer hit imorrn så tänkte jag att jag skulle påskpynta lite. Så tråkigt att den nogsamt märkta lådan med ”Påsksaker” innehöll 3 ytterkrukor och 10 tomma påskägg. Bara.
Ahlgrens bilar! Med russin, nötter och choklad. Eller ägg Benetict. Det lagar PK i detta nu. Jag håller ju på att lära mig tycka om och äta ägg, efterom min ägg-allergi tycks ha växt bort. Jag har fortfarande riktigt svårt med smak, lukt och konsistens men tycker att ägg verkar vara bra att kunna äta, så idag övar jag.
Annars har jag besökt två mostrar på två olika kyrkogårdar, varit på vernissage och sprungit en långtråkig löprunda. Ganska värdigt en långfredag tycker jag.
Men hörrni! Kommer ni ihåg att jag undrade om Krig och fred var en såpa? Eller glömde jag att posta den kommentaren. Idag såg jag del tre och PK känner igen en av skådisarna! Ni som följer serien kan få gissa vilken av de fyra herrarna i klippet som återinns i Krig och fred? Ni andra får en nostalgitripp, eller tacksamhet att ni aldrig sett showen.
ÅterFinns!
Visstja påskpynta! Det har vi glömt.
SG: Sedan lillgrabben i sjuårsåldern (alltså för en tjugo år sen) upptäckte hur hemskt Fun Light smakar har det inte förekommit i detta hushåll, meddelar groomen. Men vi tror gärna att det var oförglömligt.
Stavningsmojen automaträttade för övrigt Fun till Funäsdalen. Men jag upptäckte det i tid.
Den långhåriga i hörnet?
Nope. Niel heter han och jag har samma frisyr som honom. Det är en av dom andra. I Krig och fred spelar han en av familjefäderna.
Vivien!
Ska man se Krig och fred, Pysseliten?
Äggröra och spenatröra vad ju jättebra förslag! Och veggo-lasagnen! Nu har jag nog torrt på fötterna eftersom jag även kommer att ha äppelpaj, godis och kaffe samt försvarliga mänger vin i alla de former.
Och Örjans champagne! YAY!
Om Pysse håller på att lära sig äta ägg är det väl inte mer än rättvist att PK försöker sig på blodpudding?
Örjan, det kunde det ha varit. Men jädervulen är ett urgammalt ord för den där herrn som man inte bör nämna en dag som denna.
Tips till alla sena påskpyntare som inte hittar sitt påskpynt, eller hittar helt andra saker där påskpyntet borde ha varit. Man kan mestadels hitta någon kvist eller gren som kan utgöra stomme. Sedan finns det i de flesta hushåll påsklämmor (påsk-lämmor) i någon kökslåda. Dom är färgglada och funkar fint som påskpynt. Vill man piffa till det lite extra kan man ta julgranskulor (gärna någon minimodell) och hänga i riset. Förvillande likt små påskägg, eftersom det är vad ögat förväntar sig. (Ja, jag har tappat bort kartongen med påskpynt, men det gick bra ändå.)
PS. Kringgärning är allt som går runt. Och det får man inte hålla på med från helgsmålsrigningen klockan sex på lördag eftermiddag till… ja till måndag morgon troligen. Eller i judiska sammanhang från fredag till, well ska vi säga söndag? Om man råkar ha strömbrytare som tändsoch släcks medelst vridning (=kringgärning) är det bäst att i god tid tänka igenom vilka som ska vara tända och släckta under hela kringgärningsförbudsperioden.
KLATJOFS på er allihopa!
Jaaa, Vivien! Han har inte gjort något man känner igen sedan The young ones, så jag blev grymt imponerad när PK kände igen en av gubbarna i Krig och fred. Jag har inte bestämt mej för om jag gillar serien än, men hade tänkt se den från början (med PK som missat starten) men upptäckte att avsnitten bara går att se i sju dagar …
Jag har som sagt inte läst boken, men serien ger mej inga storslagna insikter som jag kanske hade förväntat mej. Det är mest intriger.
PK är faktiskt bättre på blodpudding, än vad jag är på ägg. (Tur för mej!)
Om man ska driva kravet på kringgärningsfrihet så långt så får man passa sig noga så att man inte behöver vända sig om under den förbjudna perioden. Det kan bli mycket komplicerat. Och – tänk om man råkar vända sig i sömnen? Evig förkastelse.
Japp, det där med kringgärning ÄR komplicerat. En mig närstående dotter, som inte visste bättre, råkade släcka på toan när hon besökte en ortodox familj. Det var alldeles i början av sabbaten och toalampan manövrerades med ett vred. Så resten av den sabbaten fick familjen treva sig fram i mörkret på toa.
ÅH, The young ones, vilken fröjd! Men hur ska man kunna ta Krig och fred på allvar med Vivien i en av rollerna?
Aha, minsann ägg à la A Porta vid Kongens nytorv i Köpenhamn. Godare än det ser ut. A Porta blev pizzeria. Kanske fortfarande är det.
I min familj var dom inte rilischösa, bara skenheliga. Alla tråkiga dagar togs noga tillvara och livet gjordes då surt för barnen. Danande för karaktären, gubevars! Juldagen fick vi inte gå ut fast vi fått nya grillor och skidor i julklapp och snön och isarna låg och lockade. Långfredan var lång, dammigt blåsig och råkall. Då fick vi gå ut! Huvva.
Men var är baaaarnen?
Vi har en skål med godis — det gäller ju att vara beredd — men inga, inga barn så här långt. Inte ett huckle, inte en påmålad fräkne, inte minsta lilla påskbrev målat med gul och grön krita.
Ska vi bli tvungna att äta upp godiset själva?
Men baaaarnen kommer väl på skärtorsdagen?
Tigga godis är numera en syssla för förskolebarn.
När jag var baaaaaarn gick vi på skärtorsdagen, men i de här trakterna har en förändring skett — jag vet icke hur eller varför — så att det har blivit påskaftonen i stället.
Någonstans har jag läst att det varierar över landet, och att påskaftonen är den dag som gäller i västra Sverige medan skärtorsdagen är påskkäringsdag i östra och norra landsdelarna. Närke brukar inte räknas som väst utan öst (i själva verket ligger vi ju mitt i mitten, så att säga, så det är lite svajigt) men … något har som sagt hänt.
DDM gick omkring och stånkade och stönade över att det aaaaaldrig kommer några påskkärringar till huset och vi som har laddat upp med godis och allt. Sextonåringen bestämde sig för att göra honom glad och målade fräknar, hittade en huckle, drog på sig en städrock och skulle precis gå ut och plinga på dörren, när det … plingade på dörren.
Där stod två yttepyttesmå påskkärringar och tittade på en 180 cm lång påskkärring.
– Heeej. Vill ni ha en påskteckning? pep den ena.
– PAAAAAPPAAAAAAAA!!!! vrålade Sextonåringen för full hals.
De då vettskrämda små kärringarna fick förklaringen till utbrottet, lämnade en teckning, tog väluppfostrat varsin godisbit ur den av DDM framsträckta godisbunken.
Alla glada, alla nöjda! Och nu ska jag tillaga tre små lamm!
Här på Dal är vi tvärt om.
Vi åker med våra barn (eller springer om det är lagom långt) runt till alla vänner och kastar påskbrev.
Alltså vi målar ett påskmotiv, påskkärringar, ägg, etc, på ett papper som viks ihop till nåt kuvertliknande och fylls med godis. Sen åker vi runt till vännerna och kastar in brevet till dem.
Vi tigger inte godis, vi ger bort godis!
Det var tammefan det roligaste jag hört sedan jag hörde om handelsresanden och bondens dotter första gången. (avser både Smestahändelsen och hur ni gör på Dal).
Vi hade några vilseförda påskgummor av varierande kön och inte helt liten storlek som kom igår kväll, långfredag. Om jag hade varit mitt gamla ordningssamma jag hade jag skällt ut dem, men numera är jag på god väg att bli en Rar Tant och tog snällt emot påskkortet, med GLAD PÅSK och en röd varmkorv på högkant (möjligen föreställer den ett ägg), medan groomen hämtade aladdinasken, det enda i godisväg i huset som passade att bjuda barn på, ty de fina pralinerna vill vi ha kvar själva och dessutom kan det vara prit i dem.
Hit komm grannbarnen på skärtorsdagen och sjöng Bethovens nia, ”Januari börjar året” (alla verser, otroligt vackert och välstämt!), delade ut teckningar och fick ta så mycket godis dom ville ut påskburken – det blev max två-tre bitar var.
Hur länge kommer påskharen till barnen? Här värps äggen varje år i små nästen i trädgården på påskdagen …
Ingen uppståndelse just här, ser jag. Trots att världen är trygg igen …
… ja, folktron ter sig ju som sådan att påsken är så ohyggligt farlig eftersom Jesus är död och befinner sig i underjorden. Allt helvetesfolk och allt oknytt är ute och rör på sig ogenerat och obehindrat. Därav påsksmällar, påskeldar och allt det där, man måste skrämma bort häxor och troll efter bästa förmåga. (Och om man smyger ut i ladugården kan man få höra djuren tala på påsknatten också, liksom de gör på julnatten). Men nu är alla de farliga, farliga tillbaka i sina hålor.
Hurra?
Va?? Hamnade Jesus i underjorden, Annika? Det hade man väl aldrig trott …
Jag har alltid varit oförklarligt svag för det engelska uttrycket The harrowing of Hell. (Det är en rätt fin idé i sin art, också.) Och kolla, där är Jesus i Hades!
(Tänk, nästan allt jag vet om teologi har att göra med den andra sidan, om man säger …)
Här i råttboet håller vi oss bara till vad det står i våra konfirmationsbiblar och där är det från korset till klippgraven och sen ”stå upp!”. Halleluja …
’korsfäst, död och begraven
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen från de döda,’
Från den apostoliska trosbejkännelsen.
Jag frågade vår kyrkoherde en gång om detta dödsrike, och han menade att det är ett uttryck för hur hemskandes hemskt det är att Jesus verkligen döden dog.
Dödsrik? Är inte det att vara snuskigt rik? Ha jättemycket stålar? Undrar hur det kan vara. Och varför alla verkar tycka att det är jetteleskigt?
För mycket godis i påsk?
IKEA har lösningen!
”50 documentaries you need to see.”
http://www.theguardian.com/film/2016/mar/27/50-best-documentaries-alex-gibney-joshua-oppenheimer-james-marsh?CMP=twt_g
Ssssss, dödsriket tog vi bara som en metafor för döden i största allmänhet.
Ett tag skulle man ju ägna hela påsken åt den där ändlösa serien om Jesus. Det blev lidande alla dagar, helt enkelt.
(Fun light fungerar f ö som myrbekämpning också. Jag motade myror med sådan, i kombination med kanel, i min barack i Älmhult. Varje gången jag öppnade ytterdörren luktade det saft och bullar vilket i och för sig var rätt trevligt).
Bachs Matteuspassion dånar i råttboet från morron till kväll under påskhelgen. Toppen.
Betr. Jesu död och det där så minns vi när våra två äldsta tittade på ett teveprogram för barn om Jesu liv och så där. Dom blev helt förtvivlade. ”Va taskiga dom var mot Jesus. Han hade ju inte gjort nåt. Han sa bara att han var judarnas kung”, och så grät dom så det stänkte.
Författaren Jim Harrison, är det någon som båset är bekant med?
http://www.ctvnews.ca/mobile/entertainment/legends-of-the-fall-author-jim-harrison-dead-at-78-1.2833889
Visst är det konstigt att man matats med dessa ramsor utan att tänka på vad de stod för. ”…nedstigen till dödsriket…”
Det skänker viss tröst att Luther tydligen inte heller begrep vad det handlade om.
Oj, förlåt frånvaron! Vad dygdigt duktiga ni har varit här medan jag bara har roat mig med släkten!
Nu ska jag hinna ikapp lite!
Jag menar vad GJORDE Jesus på påskafton. Egentligen.
Karin, det får vi aldrig veta men det måste ha varit en ordentlig fest med tanke på var han vaknade.
Karin, han letade upp alla fina människor som var i helvetet — eftersom alla som dött före hans egen förlossningsdöd (nä … vad heter det?) automatiskt hamnade där, men efter offerdöden (så säger vi) finns frälsning — jo i alla fall, han letade upp alla de fina människorna som förtjänade frälsning och tog ut dem ur helvetet vad än Satan sa (ursäkta) så att de fick komma till himlen.
Annars hade till exempel Moses och Kung David brunnit i evig helveteseld, och Salomo, och Josua, och alla de där profeterna vars namn jag bara kommer ihåg när jag löser korsord, och så vidare.
(Det är det som heter the Harrowing of Hell, som jag länkade till här ovanför)
*fniss åt Niklas*
Jag frustfnissade åt Niklas!
Tack Niklas och Annika. Nu känner jag mig förvirrad på en helt ny, upplyst nivå!
Retroaktiv frälsning, då. Ojojoj.
Nu ska jag berätta en rolig historia. Muntligt kan jag inte det, antingen tycker jag att den är så rolig att jag skrattar mig andlös och pratlös eller så blandar jag ihop allt och börjar med poängen eller glömmer den.
Så här.
Bill Gates var på studiebesök för att kolla vart hans skulle ta vägen när han tagit ner skylten. Sankte Per visade honom paradiset där vitklädda personer sakta strövade omkring på gröna ängar eller satt och spelade harpa. Sedan visade han honom helvetet där det var en sandstrand, drinkar och brudar.
Han valde det sistnämnda. Så kom dagen och Sankte Per följde Bill Gates till ett mörkt rum, satte honom på en pall och började med vattentorytyr och andra mindre trevliga saker.
Stopp! ropade Bill Gates. Så här var det inte när du visade mig!
Näää, sa Sankte Per, det var ju en demo!
Just precis, ÖR!
Hm, undrar om det är det där som är själva grundidén bakom mormonernas ställföreträdardop av avlidna släktingar som gör släktingarna till mormoner retroaktivt (vare sig de skulle ha velat eller inte), och som är anledningen till att mormonerna är ena hejare på släktforskning. (Och de ännu knäppare ställföreträdaräktenskapen — let’s not go there)
(Jösses vad jag far omkring bland ämnena i kväll, då …)
Hihi, Maj Korner!
Eller så här:
Det var en kille som fick chansen till en förhandstitt på livet efter detta, och en möjlighet att välja vart han ville komma. Först himlen, men där verkade det lite blåsigt och småtråkigt. Sedan helvetet där det var ett jäkla hålligång. Så han valde såklart helvetet.
Men när han väl var där blev det slavarbete under mycket otrevliga förhållanden, varmt och jävligt. Han klagade hos chefen som förklarade: ”Jamen förra gången var du ju här som turist. Nu är du invandrare.”
Fniss igen!
Så helvetet fanns före Jesus då? Innan …
Tja, mörkret fanns före ljuset. Och ormen fanns i paradiset.
Och jag vet förstås inte vad jag pratar om, jag bara kastar ur mig spridda läsefrukter och allmänt tankeludd.
The harrowing of hell står inte direkt i bibeln, utan är en sån där legend som folk har kommit på själva, för att förklara för sig själva hur det ska gå att frälsa de som dött före Jesus.
På påskafton är Jesus död och nederstigen i dödsriket. I Svenska Kyrkan symboliseras det med att kyrkans alla pinaler plockas undan och altaret står tomt. Ingen aktivitet försigår i kyrkorummet som symboliserar Kristi grav.
På påskdagen plockas ståten fram igen, för då har undret skett.
Precis.
Och ändå känner jag till folk som gift sig på påskafton, i kyrkan.
Då var det en snäll kyrkoherde.
”Nu ska vi inte ha det alltför kul” heter detta blogginlägg.
Så fel man kan ha!
Pedagogen Ninja reder ut begreppen på ett föredömlig sätt. Som alltid!