Eländes elände
Ibland tänker jag att jag borde ta mig i kragen och vara lite mer seriös. Bli en opinionsbildare, liksom. Använda mitt lilla hörn på jorden till att tänka kloka tankar, sätta dem på pränt och i och med det vips få slut på alla krig i världen.
Men vem ska jag då prata med om mina krämpor? Jag, jag, jag, knäna och fötterna och basket samt trasiga toalettborstar har faktiskt också ett existensberättigande … I alla fall lite? En snabb rekapitulation:
- Meniskoperationen i januari 2013 gjorde att jag fick riktigt ont i vänsterknät och inte kunde gå ordentligt.
- Då förtvinade lårmusklerna som behövs när man går och står och spelar basket.
- Och då började jag gå snett och vint och lät vänsterfoten ta smällar som den inte var van vid.
- Nu har jag hälpaj, vilket inte kan lagas utan måste läkas medelst inlägg, skoinköp och vackra böner.
- Jag måste ha nygjutna inlägg i skorna!
Nu förstår ni varför jag inte kan ha på mig spetsiga pumps: ankfötterna får inte plats.
De här skorna blev jag rekommenderad att köpa för 2 000 kr, 1 500 kr och 1 500 kr.
Och varför berättar jag detta? Jo, för att vi ju numera är över 50 år, jag och den djefla mannen, och då blir man kontaktad av försäkringsmäklare som vill ordna upp ens ålderdom om det nu skulle råka vara så att våra fem barn inte alls tänker tjäna massa pengar och köpa hus till oss på Maldiverna. Och då måste man tala om hur kurant man är, för om man inte har varit hos doktorn på två år är man jättefrisk och kan köpa en fiffig sjukförsäkring som tryggar ålderdomen. Och jag är sannerligen inte kurant från knäna och nedåt.
– Men jag äter jättebra mat!
– Hm.
– Och tränar mina muskler på gym, känn här!
– Hm.
– Och är utomhus jätteofta!
– Hm.
– Vin! Hurra! Jag dricker ju precis lagom mycket vin!
– Ehrrrm.
Oj, vad jag inte kan köpa den försäkringen. Så nu ska jag sluta tänka på ålderdomen och istället fokusera på att få slut på alla krig i världen.
Demonstrera mera kanske?
Så skönt att höra att det är fler som planerar att bli försörjda av barnen på ålderdomens höst.
När mina barnbarn var yngre lyckades jag få dem att lova att jag ska få bo hos dem om/när jag inte kan/vill bo ensam. Nu, 12 och13 år gamla, ler du så hult när jag påminner dem om löftet. Har inte kommit på hur jag ska få dem att förnya det.
Jag säger bara: äntligen! Och så köper du de svarta längst ner. Du kommer att bli en ny människa. Och dina knän kommer att tralla små glädjesånger.
Är det inte Cornelis som sitter där borta…? På demonstrationen, alltså.
Själv har jag bara platta skor. Jätteplatta. Men så har de vuxit också!
Du får helt enkelt föreläsa vidare på ålderns höst, Lotten. Det kan man göra utan knän, höll jag på att säga. Men med fem ungar hittar man väl alltid någon som blir rik och köper hus på Maldiverna åt er?
Alltså, FÖTTERNA har vuxit. Inte skorna!
och, nu måste du träna på att ”dra ihop fötterna med tårna avslappnat liggande mot golvet”. Jag vet inte hur jag bättre ska kunna förklara övningen, ”resa hålfot” kanske, ity dina fötter inte har växt, utan bara sjunkit ihop och flutit ut lite.
En annan sak angående att rädda världen. Jag hörde på radio imorse att knappt 50% av ungdomar 13-30 år (säkert representativa för alla människor) är standby citizens, som följer utvecklingen i världen och aktiveras först när ”shit hits the fan”. Det är vad som verkar ha hänt nu i dagarna. Folk har fått nog och alla som stått i standby under en tid har aktiverats. Intressant tycker jag som gillar fakta och siffror och att dela in allt i fack. Standby citizen låter i alla fall mycket bättre än passive – vilket verkar vara en gammal inställning, att man är antingen eller liksom, antingen active eller passive.
Jag behöver också nya pjuck eftersom mina fossingar bestämt sig för att behålla mer vätska än de borde sedan jag opererade min spruckna rygg två gånger i våras. Än funkar det med reglerbara sandaler men det kommer se knasigt ut när det blir snö.
Sandaler och snö funkar utmärkt, bara sandalerna är stora nog för ett par färsiga raggsockor. Det är sandaler och slask som inte funkar, glääää.
Sandaler, färsiga raggsockor OCH plastpåsar kanske!
Dom översta skorna är snyggast. Alla vet att blonda Nudelpumor klär i färg.
Plastsandaler!
Måste måste måste köpa färsiga raggsockor.
De översta skorna har utgått för de är förra årets modell. Årets modell är knallrosa, vilket irriterar en inte särskilt rosaskimrande person.
Ullvarma (tänk Günther Grass) och tjocka raggsockor av Hyttis tillverkning är ett måste i skyddsskor med stålhätta. Annars får man ont i tårna. De skor jag klarar av är en öppen typ som påminner om sandaler.
Men inte fan ger jag mig ut i lössnö med den kombinationen. Då tar jag tätare grejer.
Kayano 22 finns i flera färgställningar. 🙂
Aaahaaaaa… har vi en skospecialist i båset …? Najs!
Om skor vet jag intet höll jag på att skriva, men det är förstås att ta i. Jag vet väldigt lite om skor, särskilt såna där dyra sportskor som jag aldrig någonsin ens har övervägt att köpa.
Men jag tycker att fotavgjutningarna ser mycket intressanta ut!
Det sägs att skostorleken ökar med ett halvt nummer per barn. (För mammorna.) För min det stämmer det bra. Jag hade 37 när jag var fullvuxen, dvs i trettioårsåldern. Tre barn senare har jag 38,5. Såatte…
Här blev det en hel storlek per barn. Men de är fortfarande smala, de har bara blivit längre.
När jag var liten så fick man gå på fotgymnastik om man hade taskiga hålfötter.
Det hade inte jag med Lars och Anette, de fick gå på fotgymnastik, de!
Skor av den understa svarta typen är de enda som jag kunnat förflytta mig i de sista femton åren, varför jag varmt kan rekommendera dessa så kallade walkingskor.
Som inte alls är som de skor som hette promenadskor förr i världen, när jag var liten. När pumps hette pumps och inte klackskor. Åkte man skidor hade man pjäxor, vilka även kunde benyttas som vinterskor. De färsiga raggsockorna vek man över pjäxans kant, vilket inte ens mamma gillade för raggisskaften blev så uttänjda.
Men man ville vara fin och hävdade att man på detta vis slapp snö i skorna. Det var sant, man fick istället snö i de färsiga raggisarna.
På senvåren fick man sen sina sommarträskor, det var en speciell känsla att släppa ut fötterna och underbenen ur de färsiga raggsockornas grepp, och låta vårvindarna smeka ens anklar.
Ta du de svarta skorna ska jag sticka dig ett par färsiga strumpor. Vaha’ru för storlek, va?
Ja, mina fötter växte från 36/37 till 38 efter tre barn (varav två tvillingar) men nu passar 37:or ibland igen.
Men skostorkekar är ju ingen bra måttenhet på fötter egentligen …
Nej, det har du rätt i. Vi som jobbar i mätbranschen använder tum. Och alla vet att det går tolv tum på en fot. Av det följer att alla fötter är lika stora, dvs 12 tum.
Tum på fötterna får mig att tänka på våra släktingar, mer än skostorlekar. Liksom
Har björnar hålfötter?
Det är de enda andra hälgångare jag i arla morgonstund kommer på.
Ack, jag vill också svara att alla fötter är lika stora: 12 tum. (Jag tyckte nämligen att det var jähättekul.)
Ninja: jag har stl 40, men si jag äger ju redan världens färsigaste raggsockor som Cecilia N (hallåååå och hej!) har gjort till mig.
Skoexpert, njae, men just den modellen håller jag koll på åt min mamma.
(Hon fick nya knän i november i fjol och i mars i år, innan dess hade hon levt med pajade knän sen 1967 när hon utbildade sig till gymnastikdirektör (gympalärare alltså). Det hon inte vet om att leva med kassa knän är knappast värt att veta.)
Ninja, hålfötter har väl bara klantarslen som skjutit sig i foten.
Björnar hanterar sällan skjutvapen, va?
Präktiga Birkenstock är ju pålitligt för virriga fötter. Stöder och stöttar klena hålfutter och har skapligt tjock sula så det blir lite stötdämpande. Jag har ett par i svart lack för fracktillställningar och ett par illskära (nu vill Mountain Lion lägga sej i och skriva tillskära; ge f-n i det! Jag är, till skillnad från Lotten, lite åt det illskära hållet, så det får Lejonet vänja sej vid. Nyss skulle jag skriva svarare i ett mejl och då ville Lejonet ha svarade. Vad e’re här?) , som sagt, ILLSKÄRA för glammigare (nej, nu vill Lejonet ha glåmigare! Iiiiiiiihhh!) tillfällen, som shopping i chica boticker. (Tror ni jag fick skriva boticker i fred?) Plus ett fjortontal par till – jag överdriver alltid – i mera vardagliga färger. Röd- och vitrandigt, t.ex., när jag ska resa till Gränna och vill smälta in i milöön.
Denna ser snarlik ut, men mycket billigare, kan det vara något (long time no see btw…;) )?
Välkommen tillbaka Maria!
Den där Tambora ser snarlik ut men enligt expertisen är den i klass med sockiplast. Kayano är då som en … Mercedes?
Denna då?…:)
https://www.sportamore.se/produkt/77401-asics-w-gel-kayano-21-f-svartrosa
Exakt den! Och på rea! Och bara i storlek 36!
Jag lider med dig Lotten! Blev nekad teckna sjukförsäkring för typ 20 år sedan pga ryggkrämpa (vem fn har inte det?!). Skulle behövt den nu som sjukskriven sen förra julkalendern. Hrmf. Blogga får jag inte heller för Försäkringskassan, så jag tager mig ett nytt alias utifall jag inte får läsa bloggar heller. Dubbelhrmf. Det var mina I-landsproblem, förutom att jag gått upp en storlek i skor på sistone.
Tihi. Nu har jag köpt en sko (tack, alla ni som finner detta intressant trots att jag inte räddar världen)!
Psst. Skon är inte ensam. Jag får en till vardera fot. Dsst.
Hejheja Il Pomodoro!
Nu till en viktig fråga: varför får man inte för Försäkringskassan blogga om man inte tjänar pengar på det?
Ninja, när du ställde frågan började jag också undra, och kollade hastigt på nätet (enkla sökningar, tidiga träffar …). Där fann jag att utöver primatet (t.ex. vi, alltså) och björnar är även tvättbjörnar. mårddjur och marsvin hälgångare. Marsvin har jag definitivt aldrig funderat över hur de gör när de går — tänk vilka små hälar de måtte ha!
Åh Il Pomodoro. Jag undrar samma som Lotten om bloggandet.
Och för övrigt får jag se ”primatet” där uppe. Slatvelf-avrättaren slår till igen. R. R. PrimateRRR, ju.
Jag måste få tag på ett marsvin! Har de hålfutter eller inte?
Ekorrarna (mårddjur) kommer till hasslarna utanför funstrernanärdet blir kallt och tråkigt i skogen. Hålfotsspaning kommer då ske.
Apropå Il Pomodoros förbud, kommer ni ihåg när det stod på läkarintygen att patienten fick vistas ute? Det var tider det.
Inte bara marsvin, utan alla gnagare är hälgångare. Möss är alltså också hälgångare. Här pratar vi små hälar.
Jag har också lärt mig begreppet hydrostatiskt skelett. Ett sådant har vi människor i vår tunga. Det innebär att ett skelett av ben ersatts av vatten i musklerna (ungefär).
Vad han hittade på, Gud Fader, när han satt och knåpade där på sjätte dagen!
Nudelpumor klär inte i rosa!
Jo FK anser att jag är fullt frisk och arbetsför om jag gör det. Bloggen är att jämställa med mitt jobb anser de, jag är kommunikatör på en myndighet. Fniss. Doktorn tycker däremot att bloggen är ypperlig rehab och träning av koncentration när jag orkar (har utmattningssyndrom o div fysiska krämpor). Men det hjälpte inte, FK bestämmer. Mycket ska man höra innan öronen trillar av… Har skrivit en drapa om detta på Karlbergs kök i våras (med tillstånd av FK).
När skiten hittar fan…
Pysse, mina futter HAR vuxit. Hålfoten finns nämligen kvar i prima skick, det syns på våta fotspår. Futterna har vuxit från storlek 38 till 38 1/2 till 39 till 40! Och det syns. Långa räklar är de.
Il Pomodoro: Hur vet de ens att du har en blogg? Jag tycker det där låter horribelt.
Övar på att läsa Lottens blogg i paddungen (= mobilen). Det är lite pyssligt för jag har så stora fingrar. Tur att man inte behöver skriva med futterna.
Men Karlbergs kök vägrar paddungen att visa.
Man ska vara glad åt futter Utan dom man står sig slätt… Tänk att tvingas gå på händer, de e svårt när man är mätt…. Etc. Med futter man gå långt… Etc. Hurenuva, i Birgitta Anderssons monolog och sjung, 60-tal, Ramelrevy. Fast nåt om barnafödande och skostorleksökande ingår inte i texten.
Ptod – är det även tyngdlagen som gör att man med stigande ålder också får lite nertrampade futter?
Vad det är mycket man inte vet. Tur båset finns!
På det glada sjuttitalet var det träskor som gällde. Jag åkte en kväll i veckan med tåget från Stockholm till universitetet i Uppsala i träskor. Ibland var det snö – lite tjockare sockor bara. Men man fick se upp med halkrisken.
PS. En jättebra kurs i könsrollsfrågor (20p) – psykologisk, sociologisk, litterär och konsthistorisk.
Träskor är verkligen modehistoriskt intressanta! Jag minns också den starka träskoperioden på sjuttiotalet, och hur det under min högstadietid (73–76) var vanligt och närmast modäääärnt att fortsätta använda träskor där gummisulorna under klackarna hade lossnat, varvid klackarna blev kraftigt, brutalt nerslitna. Folk slant hit, halkade dit, och gick förstås anatomiskt jähätteilla eftersom många vrider fötterna en aning vid lyft, så att nämnda klackar slets mycket mer på insidan än utsidan …
**hämtar sig lite från nostalgichocken av att minnas de sötaste killarna och deras eländiga träskor och deras små små jeansjackor … **
Dumbe! Back i maskin, mittåt, andra hållet —
Träskoklackarna slets naturligtvis mest på utsidan än insidan.
Vad i all världen tog det åt mig?
… mer på …
Suck.
Jag har dels blivit av med bandage och stygn i dag (hurra!!!), dels varit hos tandläkaren med ett nästan bisarrt hål i en tand (de älskar att berätta hur konstigt det är) och bedövningen har inte riktigt, riktigt släppt än.
Bra med folk i vita rockar som kan fixa till en, men två olika vitrocksbesök på samma dag är möjligen lite ovanligt och lite i överkant.
Jaa…saknar mina svarta sme’tofflor. Raggisar i på vintern, att träskornas sulor var såjämförelsevis tjocka/höga gjorde ju att man kom opp några centimeter från kalla marken. Fast hala varom. Lite eländiga att köra i om man klev in i bilen direkt från snödrivan.
Finns det nån som säger träbottnar om smedtofflorna längre? Eller träbonnar, skånsk betoning!?
Jag vill skriva ett träskoinlägg! Mejla mig de eventuella bilder ni har på era 70-talsträskor till lotten@bergman.com eftersom de bilder man hittar via Google inte är … genuina. (Alla decennier går bra, men själv hade jag bara träskor ungefär 1970–79.)
Och snart är det fopoll på kanal 5 …
@Maj – de googlar en när man söker sjukersättning och upplyser om att de noterat vad man har som de tänker bevaka. Det plus koll på Facebook, Instagram, Twitter etc är rutin numera berättade min läkare. Fonrntidsfjanterier! Om jag har öppna konton? Nä…. Kör numera med röksignaler och trumpet.
@Lotten Det finns ett skomuseum i Kumla och en träskofabrik i Karlskoga om jag minns rätt. Bilder dör kanske?
Hoppas på Lotten-reportage från matchen.
Självklart! VI LIGGER UNDER MED TVÅ JÄDRA MÅL!
Jag har mina första träskor kvar! Gula, storlek runt 25 kanske, från 70-talet. Jajjamen, skickar bild ikväll.
Lycka till med hälen! Jag är på samma resa som du, ligger kanske litet före, fick sulor i juni och när jag nu klev ur sandalerna så fick jag byta dem mot de illrosa, det fick inte vara några andra enligt specialisten tillika ortopedteknikern. Dessutom finns nära mig en sjukgymnast som tejpade upp min häl som om den har en liten extra sko och den gör att jag faktiskt kan gå barfota utan att smälla av. Med hälar som våra måste man tillägna sig en ängels tålamod – det är vila och att göra ingenting som gäller.
Att göra ingenting går inte när man är egenföretagare som måste fara och flänga, så det är en himla tur att jag inte har beordrats vila …
Den där tejpningen har jag nääääästan lyckats göra själv, Lottenpotten. Ska jobba vidare på’t!
Det fanns PLATÅTRÄSKOR också! Minns att mina oskyldiga barn, smala som sparrisar, vinglade runt i såna.
Har du någon bild, Och?
Ja, dom hade några coola tjejer i klassen. Min mamma var för fotriktiga skor – något jag senare svettades över när seglarskor var högsta mode och jag fick ett par med rejäl traktorsula. (Hej mamma! F*n vad jag filade på dom sulorna)
Ska kolla.