Hoppa till innehåll

Ryssarna på besök i Spanien

Nu ska jag berätta om (räkna, räkna) elva ryssar som förgyller vår tillvaro här i Spanien. Det handlar inte om fördomar eller hets mot en förbaskat stor folkgrupp, utan är bara en beskrivning av faktiska händelser.

Man kan förvisso här i turistklustret klumpa ihop många andra människokategorier – plötsligt dök t.ex. ett gäng 70–80-åriga spanjorer upp.

giant_lotten
Här går jag (173 cm) förbi några minipensionärer utan att ens sträcka på mig.

De var ungefär 30 till antalet och ingen av dem längre än 160 cm. Nu är vi ju här på en basketturnering, så vi är till nästan 100 % allihop längre än just 160 cm. Men jädrar vad de körde över oss i matsalen – som små bulldozrar puttade de oss åt sidan, klev före i köerna och tog serveringsbesticken ur händerna på oss.

Nu skulle man, om man är på det humöret, kunna dra slutsatsen att alla spanjorer födda under andra världskriget blev

  • korta
  • företagsamma
  • självcentrerade
  • jävligt fräcka.

Men det gör man inte. Nu tillbaka till ryssarna.

Igår vid frukosten kom en liten rysk familj – mamma, pappa, barn – intrampande i bredd. Hade de gått lite som vi andra i spridda flockar utan ordning, hade jag inte lagt märke till dem, men de gjorde verkligen storstilad entré. Pappan var som en Karelin, men bara på bredden. Mamman hade gulfärgat hår som inte hade uppdaterats på ett tag och ögonbryn som såg ut som brända McD-pommes. Sonen var en intressant blandning av de två, vilket man väldigt tydligt såg.

KARELIN och GHAFFARI, OS 1996
Karelin till höger. (Efter sitt tredje OS-guld.)

Pappan högg två stora glas cava och erbjöd det ena till sin hustru som skakade nekande på huvudet. Då svepte han dem på tre sekunder blankt. Sedan vidtog en högljudd diskussion om tomater. Jag har förstås ingen aning om vad som sades, men hustrun verkade föredra hela tomater och mannen de redan uppskurna och de accepterade inte varandras preferenser utan hötte mot varandra med tomatskivor och hela tomater tills mannen fick fradga i mungiporna. Under tiden åt sonen femton croissanter, fyllda med och doppade i chokladsås.

Igår väntade vi i 90 minuter på en buss som skulle ta oss till Barcelona. Det gjorde även en rysk familj med samma uppsättning som frukostryssarna och faktiskt med samma utseende som de – fast sju resor svettigare, mer stressade och ilsknare. Jag har förstås ingen aning om vad som sades, men vi tror att pappan hade ställt sig i ”fel” biljettkö och att han när han äntligen fick biljetterna, var så sen ut till bussen att den hann gå. Mamman fann då för gott att skälla ut honom, alla spanjorer och i synnerhet biljettförsäljerskan så att skallet hördes till Minsk. Pappan kunde naturligtvis inte ta detta stillatigande utan svarade med samma inte särskilt milda tonfall. I drygt 20 minuter! Under tiden spelade sonen lugnt spel på sin Iphone.

När vi idag var uppe på hotellets pooltak, satt vi (tio svenskar, fyra britter, tre spanjorer) tyst och läste eller sov. Ibland doppade sig någon i den relativt kalla poolen med ett litet ”ih!”, för att sedan återvända till fläskstekandet.

Då kom fem ryssar i 25-årsåldern. Jag har förstås ingen aning om vad som sades, men vi tror att de talade om för hela världen att de hade anlänt. De som sov, vaknade yrvaket och kisade mot skränet. De som läste, satte sig upp och sköt läsglasögonen i pannan för att kunna se om det var fara å färde. Så tog ryssarna sin medhavda och tydligen lite för ljumma läsk och lade i den lite för kalla poolen så att de som badade, fick göra det med pet-flaskor guppandes vid vattenytan.

kylelement
Läskeblask i pool.

Nu skulle man, om man är på det humöret, kunna dra slutsatsen att alla ryssar som är i Spanien är

  • högljudda
  • skräniga
  • otrevliga
  • ouppfostrade.

Men det gör man inte. Nu tillbaka till pooltaket!

Share
Publicerat iBloggen

32 kommentarer

  1. 1) Efter Krim, så står helt klart Gamla Stan på listan, med tanke på de horder som nu infiltrerar Stockholm.
    2) Karelin lär ha burit ett kylskåp upp för åtta trappor när hissen strejkade. Svårt, men lätt att tro.

  2. Ökenråttan

    Mamman i den först beskrivna ryssfamiljen hade tydligen den hårfärg som Billy Connolly beskriver som ”Turkish hooker blonde”.

    Hos oss är det tyska turister som vi har fördomar om. Tränga sej före, markera platser som sen aldrig avnänds m.m. En episod som vi särskilt gärna drar upp och skrattar elakt åt är den där gången när vi var ute och flög (I Brasilien, faktiskt, passande nog.) och boarding-personalen ropade att barnfamiljer skulle gå ombord först. Då var det ett litet gäng tyskar som försökte lansera en cirka 25-årig brutta som ”barn”. I kraft av medförd 8-åring gled vi ombord, elakt fnysande om tyskar som alltid tror dom ska gå först.

  3. Det här med tyskar och handdukar har vi väl alla varit med om, men ibland kan det faktiskt sluta lite kul.

    Annars blev jag en gång konsekvent ignorerad servering när jag satt och skrev vykort hem från Kanarieöarna. Det var inte förrän servitören såg att det stod SWEDEN och inget annat på mina kort som jag fick min Cola. Orsak: Ett gäng tyskar bredvid som betedde sig som de ägde stället, och värre. Mitt på dagen. Nyktra.

  4. Haha, kul kille som tog handdukarna! Imorgon ska jag samla ihop alla mobiler som det snackas i på pendeln och slänga ut genom fönstret – folk tror dom sitter hemma hos sig och att alla som ändå kan höra är intresserade av deras jobb, privata problem och missade liv.

  5. Folk som bråkar med varandra är värst. Samtidigt intressantast. Tänk att det ska vara så svårt att komma överens. (Nä, nu tittas det på klipp med ljud på bredvid mej. ”Hallå! Använd lurarna!”)

  6. Annars är det roligt att lägga sig i samtalen…
    Det absolut värsta jag för övrigt varit med om i den vägen-offentliga mobilsamtal- är kvinnan på drygt tjugo som ogenerat diskuterade genomförda samlag, med utförlig beskrivning av händelseförlopp och mannens anatomi och betygsättning av dennes prestationer.
    Det var surrealistiskt.

  7. Orangeluvan

    Eller så är det vi svenskar som är försynta, blyga, trista, som stillatigande pinar i oss dålig mat på restauranger och endast klagar på dålig service när vi sitter bakom en skärm och slipper se folk i ögona?

  8. Pysseliten: Vad sägs om en anonym blogg med inspelade mobilsamtal på pendeln …?

    Idag spelar vi mot ett spanskt lag kl 21:15, kan ni tänka er. Huga.

  9. Ökenråttan

    Ja, nu vill jag ju inte gnälla i onödan, men … När man mitt i sommaren kan ställa ut mat på balkongen för att SVALNA, då är det nåt som är snett.

  10. Vårt livs mest intressanta ryska turist såg vi för bra längesen (um … senare halvan av nittitalet, typ …) när vi –som vi gjort många gånger förr men det är så intressant där — traskade upp till observatoriet i Greenwich. Det är en oerhört brant promenadväg, vi har foton som får den att se ut som fyrtiofemgraderslutning. Och medan vi gick kom vi i takt med ett litet ryskt sällskap, vari befann sig en kvinna som bar skor med stilettklackar på minst femton centimeter. Och hon bara kavade på! Jag har aldrig sett en människa så bra på att gå i högklackat.

  11. Annars har vi i dag köpt en döskalle, ett lejon, en drake samt några handdukar och ett pussel. (På antikmässan under Noradagarna, dårå, så det var gips, gips, silverring, gammalt linne respektive 1830-talet.)

    Och när vi åkte uppåt Bergslagen hade vi Sommar i radion och hörde den utmärkta paralympiern Helene Ripa. Som berättade helt otroliga anekdoter av olika art*, och en vi la märke till handlade om hur hon befann sig på någon form av mässa i Berlin och där provade och köpte ett ”sportknä”. Med stötdämpare så hon fick berätta om hur man måste kalibrera luften i knäts stötdämpare. Jag vet inte, men jag kunde inte låta bli att tänka ”Sportknän! Med stötdämpare! Till salu!” Inte för att man kan ha dem om man inte är amputerad vilket ju inte är något att stå efter, såklart; det var bara det att det lät såååå roligt!

    *Den bästa historien var den om hur hon cyklade, blev svettig om stumpen, tog av sig protesen och slängde den i diket med tanken att ta upp det på tillbakavägen. Och cyklade vidare trampande med ett ben. Och passerade några amerikanska turister, som strax därefter fick se hennes fästman, vilken sett protesen och plockat upp den och spänt fast den på sin ryggsäck, komma cyklande efter som ett jehu.

  12. Jahadu O-luvan, jag tror det ligger något i det. Av just en tysk fick jag en gång veta att jag är osvensk (vilket man ju kan säga att jag är), för att jag inte är ”speciellt artig”. Det har väl delvis att göra med att jag struntar i titlar och så, men framför allt säger jag till när det är något jag vill. UTOM när jag åker pendeltåg! Till och med jag inser att jag inte kan uppfostra resten av världen. Men en anonym blogg …. Jag har (i mina barnsliga och hämndlystna stunder) funderat på att filma, mest för att störa, men att spela in ljudet utan att det märks är ju en bra idé! Som ”Tjuvlyssnat”.

  13. Alla Människor sitter ju med mobilerna i högsta hugg, så jag tror inte de skulle märka om du filmade dem rätt upp och ner.
    Dessutom är det ju bara att säga till dem att du tänker lägga upp dem på dutuben,, som exempel på korkat beteende. Antagligen slutar de eller dämpar sig.

  14. Örjan

    Ninja: Det finns, om jag förstått rätt, någon form av lagregler ang fotografering/filmning i offentlig miljö, och publicering i allmänna/sociala media.
    Ingen fara att din idé skulle kunna innefattas i detta?
    Men- det finns ju möjlighet till retuschering av ansikten, för den som lärt sig tekniken.

  15. LupusLupus99

    bra HK, det bör förtydligas det som står i bloggen om
    militära skyddsområden och domstolar.

    Det är inte bara militära skydsområden och domstolar som
    det kan råda fotoförbud på utan i många fall är det även fotoförbud på
    så kallade skyddsobjekt. Det behöver inte nödvändigtvis röra
    sig om militära objekt/områden utan även många civila
    objekt är belagda med fortförbud.

    T.ex är tågtunnlarna under Arlanda klassade som skyddsobjekt
    med fotoförbud. Hela Arlanda sig är också ett skyddsobjekt
    men det råder dock inte fotoförbud överallt på Arlanda
    utan bara på vissa delar.

    Andra exempel på civila skyddsobjekt är sjukhus,
    vattentorn fängelser m.m.

    Skyddsobjekt på wikipedia. Lagtext.

  16. (Jodå, det är fotboll i kväll med, och Belgien gjorde just 2–0 på USA. Slutet av första förlängningskvarten.)

    Lite basket, kanske? Lite <atotalt förvirrad basket, kanske?

  17. Oj, tydligen är halva hotellet fullt av belgare. Vilket jähävla liv!

    Knävlarna håller och hälsenorna sköter sig. Förmodligen måste jag flytta till ett varmt land och spela basket varje dag för att inte ha ont!

  18. Ökenråttan

    Jard*nbergs text är ju en enskild persons funderingar runt det där med tillåtet och inte på nätet. En säkrare källa är Datainspektionens webbplats, datainspektionen.se Där kan du lätt hitta svar på alla tänkbara frågor om vad man får och inte får göra på webben. (Jard*nbergs programformulering att här ska det minsann ges raka svar på alla frågor är en riskabel utgångspunkt; många svar måste het enkelt nyanseras och kanske utmynna i ett ”det beror på omständigheterna”. Livet är ju – tyvärr – sällan så osammansatt som man kunde önska …)

  19. Det känns bra! Jag har förstås ont, men det här är fullständigt underbart och fantastiskt och jag springer och trillar och svettas och skrattar ihjäl mig hela tiden.

    *lycklig suck*

  20. Drar inte heller på något sätt dessa slutsatser om ryssarna på mitt hotell (hemskt hotell!) i Sanremo (hemsk stad!) eller på stranden (hemsk!) i densamma förra sommaren. Apuh.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.