Beatles och allmän dyrkan

av Lotten Bergman den 20 oktober 2012

– Tänd cigaretterna på tre! Ett två tre!

– Tänd cigaretterna på tre! Ett två tre!

Jag pratar inte så ofta om min stora kärlek till Beatleskillarna. Jag vill inte kalla det ”dyrkan”, men jag gillar allt som Beatles har gjort. Utom de obegripliga skäggen och allt det där när Yoko Ono var inblandad, det indiska, det allra första rock’n rolliga och det där eviga gnällandet och grälandet.

I detta nu (kl. 20:55 på lördagskvällen) håller filmen ”Magical Mystery Tour” på att ta slut och jag sitter bara med armarna i kors och säger:

– Men vilken skit.

Ibland glimrar det till när John leker med ett litet barn, när George bara sitter helt stilla i en väldigt stor kavaj och när Paul och Ringo agerar trollkarlar med fulständigt nipprig dialog. Samt när Ringo dricker öl. När jag läser att hela manuset kommer från något som Paul drömde på en flygresa undrar jag hur i hela friden någon ville betala för tramset. Det är förfärligt svamligt. (Det var Apples allra första produktion och fan vet om hela Beatlesgrejen var nära att ta slut i och med detta – som kreerades i samma veva som Brian Epstein dog.)

Här kommer det bästa i filmen – men det är bara för att Beatles agerar taffligt pojkband:

Jag tycker såpass mycket om Beatles att jag inte ens kan lyssna på covers av deras låtar eftersom de låter fel i mina Beatlesöron. Såpass att jag tittar på hela Magical Mystery Tour fastän det är bedrövligt. Och såpass att jag förra helgen genomled en urkass dokumentär som inte innehöll en enda låt av dem. Sedan såg jag Scorseses ”George Harrison – Living in the Material World”, som var så bra att jag vill åka till Georges hus och lägga en blomma vid grinden.

Med andra ord är jag inte vid mina sinnens fulla bruk. Jag ser det jag vill se och skönmålar allt. Utom förstås Magical Mystery Tour, de obegripliga skäggen och allt det där när Yoko Ono var inblandad, det indiska, det allra första rock’n rolliga och det där eviga gnällandet och grälandet.

Och det är precis som annan oreflekterande dyrkan. Som när Ulf Lundell förra veckan intervjuades hos Skavlan och publiken skrattade åt allt Ulf Lundell sa – som vore det roligt alltså. Skavlan hade kämpat så länge med att få dit honom att han gick med på minsta lilla krav människan hade.

– Röj studion! Jag vill inte ha några andra gäster där!
– Yes, massa.

Nä, hu. Nu återvänder jag till Beatles. Kolla här vilken stökig period i karriären som Get Back gjordes.

Alla ser höga och låga ut om vartannat. Ofräscha, smutsiga, sura och ovänliga. Det finns mycket mer information och bilder i en pdf som ligger ute på nätet och som beskriver alla gräl och diskussioner och som visar hur John måste … medla. Jag vältrar mig i smutskastningen och det skitiga håret och liiiider eftersom jag är konflikträdd och bara vill ha love, peace and understanding.

– Kommer strax, killar, måste bara prata lite med Yoko här bakom prylarna!

– Kommer strax, killar, allt är okej, måste bara prata lite med Yoko här bakom prylarna!

John: We spend a month doing this, get to a good peak of playing and then we split.
Paul: We should organize our career now. Like the idea is to get us so we quite enjoy this . . . then what would you like to do next? Would you like to do a live show, lads.
George: It’s like hard work really to do it. It’s a drag ‘cos I don’t wanna work really .. . have to get up at eight and get into my guitar . . . ‘You’ve got to play your guitar now’ and you’re not ready for it. But we’ve got to do that in order to get the goods in . . . we’ ve got to go through that bit of crap at the meetings until we get together again.
Paul: I see it as just us working.
George: There’s so much to get out, and there’s no one better to get it out with than us.
Paul: Yeah.
George: It’s like when you write a song I get into it completely, I feel as if I wrote it. That was what was so good about the last album, it’s the only album so far I’ve tried to really get involved in.
John: What time shall we get together tomorrow?
Paul: At ten?
Ringo: Thinks eleven, thinks twelve.

Nu är jag där igen. Det här ovan är en helt normal dialog, men eftersom det handlar om de fyra Beatlarna läser jag in allehanda budskap och undermeningar som förmodligen inte finns där. Och om Paul eller Ringo kräver tom studio när de ska intervjuas av Skavlan kommer jag förmodligen att säga ”jamen självklart”. Så länge vi inte måste vältra oss i de obegripliga skäggen och allt det där när Yoko Ono var inblandad, det indiska, det allra första rock’n rolliga och det där eviga gnällandet och grälandet, förstås.

 

{ 54 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

PK oktober 20, 2012 kl. 22:20

Yoko Ono har gjort en del coola grejjer. Och när John rock n’ roll-skriker Twist and Shout så får i alla fall jag rysningar. Sa jag att jag besökte Lennonmonumentet i Central Park härom dagen.

Pysse hälsar att det kommer ett blogginlägg när som helst.

PK oktober 20, 2012 kl. 22:32

Nuuu, typ.

PK oktober 20, 2012 kl. 22:41

Oj, det var snabba ryck Lotten.

PK oktober 20, 2012 kl. 22:41

Har jag ett eget bås? Coolt.

PK oktober 20, 2012 kl. 22:42

Varför måste katten skrika en stund innan hon går och äter?

PK oktober 20, 2012 kl. 22:42

Men hallåååå, är jag ensam kvar i världen?

PK oktober 20, 2012 kl. 22:43

Hjälp, zoombisarna kommer!!!

PK oktober 20, 2012 kl. 22:43

Har gjort chili con carne på högrev ikväll. Gott.

PK oktober 20, 2012 kl. 22:49

Meh?

Lotten Bergman oktober 20, 2012 kl. 22:50

Sitting on a corn flake, waiting for the bus to come!

Skogsgurra oktober 20, 2012 kl. 22:52

Högrev gör man märgsoppa på! Inge jävla hackmat. Och man äter soppköttet [A.S.]

PK oktober 20, 2012 kl. 23:03

Waiting for the van to come?

Så bra för dej att du har bestämda åsikter SG.

PK oktober 20, 2012 kl. 23:05

Hurra, jag är inte ensam kvar.

Pysseliten oktober 20, 2012 kl. 23:14

Du PK, tipsa Lotten om den braiga filmen som du snyftade till igår! Om John Lennon. NU!

Cecilia N oktober 20, 2012 kl. 23:14

Jag kan ju numera inte låta bli att tänka på Julkalenden när jag hör I am the walrus. Jag fattar fortfarande inte den röda tråden det året men ATT kommer jag ihåg.

Cecilia N oktober 20, 2012 kl. 23:15

Jag snyftade också igår. Till samma film.

Skogsgurra oktober 20, 2012 kl. 23:16

Mycket. Bestämda. Om det mesta.
Blir det nån diskussion?

Dieva oktober 20, 2012 kl. 23:16

Tänk, jag satt hos grannen och vi halkade in på ”Magical Mystery Tour” men gav upp efter bara några minuter. Skönt att också en Beatles-älskare inte klarade av den.

@SG: Ska du på Hackekorvens vänners årsmöte nästa helg? De håller visst till i dina trakter.

Cecilia N oktober 20, 2012 kl. 23:27

Jag har ju velat se den där Magical Mystery Tour sen jag var barn så det var ju bara att sitta kvar.
Help såg jag nån gång i tonåren. Den var bättre.
Men A hard days night tror jag inte att jag sett.

(I Help så var det en dykare som dök upp lite varstans, t ex i en vak på en curlingbana i Schweiz.)

Annika oktober 20, 2012 kl. 23:31

Nej, jag såg inte Magical Mystery Tour nu heller (har en känsla av att jag har sett någon stund någon gång och inte lagt mycket på minnet …). När det visades åt vi porterstek (mmm, porterstek …).

Däremot äger jag — tillsammans med min syster — dubbel-ep:n med låtarna och teckningarna och bilderna och texterna och alltihop. Originalutgåva, som det heter. Syster och jag var förstås lite för små när den dök upp, det var pappa som köpte ”åt oss”. Han gjorde nämligen så under många år, han inhandlade en massa musik och skyllde på sina barn så att inte de coola killarna i musikaffärerna skulle tycka att det var konstigt att en man som närmade sig 40 och bar kostym, köpte en massa cool musik. Man gjorde inte så, då. (Japp, tiderna förändras, och i vissa avseenden är det verkligen bra.)

LupusLupus99 oktober 20, 2012 kl. 23:59

Apropå filmer och Beatles så kan jag rekommendera filmen
Across the Universe från 2007. Den har visats på tv i alla fall ett par gånger men det kan ju hända att någon har missat den.

Här är några utdrag från filmen;

Let It Be
I want to hold your hand.
Hey Jude
Come together.

Skogsgurra oktober 21, 2012 kl. 00:11

Tack för påminnelsen, Dieva!
Det hade jag alldeles missat.
Den 27 oktober. I Karlstad.
Information på http://www.hackkorven.se/
Anmäl er till info@kjellobolas.se

Niklas oktober 21, 2012 kl. 00:24

Och jag missade också filmen. Satt på flygplan från london och åt äcklig smörgås och läste Knausgård (del 4, väldigt bra). Jag har också EP-dubbeln inhandlad av pappa när det begav sig. ”Baby jår a ritch ba” sjöng lillsyrran.

Cecilia N oktober 21, 2012 kl. 10:26

Tack LL99.
Här är rätt länk till Let it be. Nu vet jag att tårkanalerna fungerar idag med.

Varför har jag alldeles missat att den här filmen existerar?!

Vad gäller MMT så har jag den som LP, med ”en bok” i omslaget. Enda dubbelskivan som de gjort är den vita skivan (förutom det blå och den röda samlingsalbumet alltså).

Cecilia N oktober 21, 2012 kl. 10:36

Och vad gäller Paul nu, så tycker jag han liknar Linda.

Patrik oktober 21, 2012 kl. 13:38

Hej Lotten!
Covers är alltid knepigt. Men Alison Krauss version av I Will är ljuvlig. http://m.youtube.com/watch?v=v125-KulrB4

Sen har jag en fråga till dig som ”språkpolis”. Hur kommer det sig att alla i Sverige kallar dem Beatles? Utan bestämd artikel, alltså? Det är konstigt, mindre konstigt än att kalla dem beatlarna. Tycker du inte?

Niklas oktober 21, 2012 kl. 14:26

Ja, täcken är knepigt men jag har också ett favorittäcke: Mother Nature Son med Gryphon.

Christer oktober 21, 2012 kl. 16:33

Det enda engelska bandnamn som jag kommer på där man brukar behålla artikeln är The The.

Skogsgurra oktober 21, 2012 kl. 17:36

What about The Doors? Behållen bestämd artikel. Och lite aktuell på annat sätt också.

Lotten Bergman oktober 21, 2012 kl. 17:40

Jag kan faktiskt inte förklara varför The Beatles inte heter The Beatles i svensk folkmun. De kanske är superduperetablerade i högre grad än The The, The Who & The Doors? Precis som att vi faktiskt inte heller säger The Rolling Stones?

Och så himla svårt det är att googla fram svaret!

Kulturchefen oktober 21, 2012 kl. 17:58

Men, vet ni, vad konstigt allting är; snart är det ju december igen. Hur gick det till?

Och vart har katten gömt sig, tro? *suck*

Skogsgurra oktober 21, 2012 kl. 18:09
Cecilia N oktober 21, 2012 kl. 20:58

Gu’ så söta, Gurra!
@Kulturchefen: har du kollat bakom plankan i bakänden av skåpet under vasken? Förra veckan sov jag över hos en katt som har sin tillflykt till det utrymmet när det kommer folk.

Och vart året tog vägen? Det regnade bort.

Lotten Bergman oktober 21, 2012 kl. 21:20

Men vad håller ni på med, sitta här och besudla båset med katter – nu måste jag leta upp Bricanylen.

Kulturchefen oktober 21, 2012 kl. 21:37

Tack SG och Cecilia N! Förlåt, Lotten! Måste bara rapportera att Katt (ännu odöpt) lyckats klättra in i soffan och anledningen till det plötsligt behovet att tokgömma sig avslöjat. Jag har nu städat golv, kattlåda och lite annat från onämnbara ting. Tack och lov klarade sig soffan, den hade varit komplicerad att sanera. Rediga grannen hade sån där medicin som katter ska ha emellanåt, så nu är det hopp om liv och leverne igen. Nu ska jag hålla Katt i min egen blogg! Lovar!

Patrik oktober 21, 2012 kl. 21:45

Ja, alltså det gäller ju förstås de flesta bandnamn. Än märkligare blir det då jag inser att artikeln utesluts även på TV etc och int bara i folkmun. SVT texempel. De har ju språkregler att följa. Måste tagit aktivt beslut om att säga så. Musik räknas ju inte till sport så musikjournaliserna kan ju inte lyda under samma undantag som sportjournalisterna som kan säga vad som helst med vilket uttal som helst. Eller?

LupusLupus99 oktober 21, 2012 kl. 22:18

Luna, är katten en hon så känns ju Snow white rätt givet.
Daisy fungerar också bra som namn på vita honkatter.

Cecilia N oktober 21, 2012 kl. 22:38

Lotten, du är i gott sällskap.

Pysseliten oktober 21, 2012 kl. 22:43

Fina kattnamn: Rosa, Buster och Pluto. Med The framför blir det bra bandnamn.

Niklas oktober 21, 2012 kl. 22:48

Esmeralda heter hon Luna.

Kulturchefen aka Luna oktober 21, 2012 kl. 22:59

Tackar för namnförslag! Katten Jansson står högt på listan, enär hen är en han. Fast The Buster låter ju … grymt och tufft, ju!

Grannarna kallar honom Hasse. Vill ju gärna få lite tyngd, så kanske Herman Hasse?

LupusLupus99 oktober 21, 2012 kl. 23:07

Jasså en han. Då föreslår jag Bagheera eller Shere Khan.
Bagh=tiger på Hidu och Shere Khan= Tiger Konung på Urdu/Hindi/Punjabi.

Annika oktober 21, 2012 kl. 23:08

Hmmm – men om katten skulle heta Esmeralda skulle jag hela tiden undra om matte därför i själva verket heter Quasimodo. Eller Claude Frollo*.

Synd den inte är svart, för då skulle jag definitivt rekommendera Behemot.

*Ja, Ringaren i Notre Dame är en av mitt livs mest älskade böcker, vilket … um … betyder att den är väldigt, väldigt, väldigt älskad, och det spelar ingen roll att jag inte har läst om den på en trettio år för dessförinnan, uj vad jag har läst den!

LupusLupus99 oktober 21, 2012 kl. 23:13

Glömde tillägga att angående Tigrar och Indien:

”But… it is written if the evil spirit arms the tiger with claws
Brahman provided wings for the dove”.

Skogsgurra oktober 21, 2012 kl. 23:19

sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga, allra förtegnaste, egnaste namn

Lotten Bergman oktober 21, 2012 kl. 23:20

Tiger är ett svårt ord. T-i, ti, g-e-r, ger, ti-ger, tiger. Detta ord är nämligen indiskt, och sådana ord äro alltid svåra.

(Fritt efter Falstaff, fakir.)

Lotten Bergman oktober 21, 2012 kl. 23:21

Strax efter midnatt kommer jag att rapportera om dagens göranden. Men då sover ni väl alla med era förbaskat allergenfyllda katter som heter Herman Hasse. (Bästa namnet!)

Annika oktober 21, 2012 kl. 23:24

Och det skriver hon när man just funderar på att stänga av datorn.

Cecilia N oktober 21, 2012 kl. 23:29

Nä, mina katter har jag i stallet 5 km hemifrån. (Jag delar dem med sisådär 400 andra ägare så jag känner inte ansvaret såå starkt.)
Men i fredags hade jag en liten grårandig kattfröken i knät en lång stund och hon spann. Inte så det hördes men det vibrerade innanför pälsen. En av mina alltså.
Hon heter Lillan. Hennes brorsa (också min) heter Tiger.

En gång i tiden fanns två andra kattsyskon i stallet. Den vita Maja Gräddnos och den svartvita Katten Jansson. Jansson blev jetegammal ända till i våras tror jag det var. Maja blev inte alls så gammal.

Lotten Bergman oktober 21, 2012 kl. 23:30

Sitt inte uppe, Annika! Det är en dag i morgon också!

Annika oktober 21, 2012 kl. 23:32

Sant. ‘kej. Natti.

PK oktober 22, 2012 kl. 09:23

Klart katten ska heta Brunte.

PK oktober 22, 2012 kl. 10:35

Eller Ringo.

Skogsgurra oktober 22, 2012 kl. 10:53

Brunte hade vi en gris som hette. Kan katter heta så också?

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: