Tio-i-topp

av Lotten Bergman den 15 september 2012

Jag tänkte göra en lista på de tio bästa knäskydden. Eller de tio bästa sätten att få ordning bland mejlen. Sedan tänkte jag göra en lista på de tio bästa ställena att klippa tånaglarna och slutligen landade jag på att göra en film-feel-good-lista.

Benny & Joon
Hitta Nemo
The Big Chill
All the President’s Men
Benny & Joon
Groundhog Day
Die Hard
High Fidelity
Hair
Fira med Ferris 

Kommen så långt kändes allt väldigt bekant. Och så såg jag att Benny & Joon ju fanns med två gånger. Hm. Jahaja, jag har gjort filmlistor förut. Jamen då kan jag väl göra en annan lista … världens tio häftigaste fältslag? De tio vackraste hattarna? Världens tio mest oväntade rim?

… har kommit bort, och
jag har inget porto …

… att hon i detta hål
kunde strypa en ål …

… så faller det till sist dock
tre skovlar på mitt kistlock …

Ja, Robban Broberg, Hasse Alfredson och Cornelis Vreeswijk kom jag på, sedan tappade jag tråden och beslutade mig för att istället lyssna på ett helt program Tio-i-topp från 8 december 1973.

Jag är med andra ord nio år igen. Kaj Kindvall (vars bror Ove spelade i fotbollslandslaget) pratar så tryggt om Ringo Starr som hamnade på 19:e plats med en låt som han och George Harrison hade skrivit. Jag är nio år och har vita knästrumpor. Peter Holm låg på 15:e plats med Roy Orbisons ”Pretty Woman” och på 13:e plats låg en alldeles förfärlig ”Jämtländsk brudmarsch ’73” med Merit Hemmingson på orgel.

Ryyyys.

Ryyyys.

Där blev jag tvungen att ta en paus och tvätta öronen, för den låten slet mig bryskt ur den trevliga nioårskänslan.

Osmonds åkte ut, medan Marie Osmond klarade sig kvar med en hjärta-smärta-låt. Jag stoppade öronsnäckorna lite längre in i öronen och grävde med naglarna i handflatan och sa till mig själv:

– Iiiiih, vad spännande! Vem ligger femma? Ooooh, Kaj säger att två låtar delar på fjärdeplatsen! Vem kan det vara? Bowie, Rolling Stones, Led Zeppelin, Yes?

Snabbt kollade jag musikåret 1973 på Wikipedia och fann att musikartisterna hade lite otur just då: Stevie Wonder och både Slades och Allman Brothers trummisar låg i koma efter bilolyckor.

– Dojodojodojo wanna dance? Dojodojodojo wanna dance?

Aha. Svenne & Lotta delar fjärdeplatsen med Sweets Ballroom Blitz. Ha!

Nu kommer prispallen! (Jag skriver detta i realtid, det förstår ni väl?)

3.

Björn Skifs & Blåblus – Half Breed.

2.
Bob Dylan – Knockin’ on Heaven’s Door

1.
Elton John – Goodbye Yellow Brick Road

Med detta önskar jag er en god helg med film och musik. Själv ska jag åka till Stockhom och träffa basketlaget som jag spelade i 1980 …

{ 35 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Annika september 15, 2012 kl. 01:40

Åh … men Lotten … du hade knästrumpor. Hur kan du … här ramlade jag ner i en svårartad nostalgibrunn för jag var tretton och … Kära nån. Jag har inte ens följt alla länkarna. Jag ska kolla alltihop senare. Men Elton Johns Goodbye Yellow Brick Road får mig alltid, alltid att associera (starkt!) till den allra första gången jag läste Tolkiens Ringtrilogi och det är liksom starten på allt vad jag är …

Jösses.

Å andra sidan var Ballroom Blitz en jättehit och man* var så ung och dum så att man trodde att det som var populärt måste vara bra. Uj.

* ”man”, ja. Inte bara jag utan alla jag kände. Här är ett generiskt ”man” på sin plats.

Annika september 15, 2012 kl. 01:58

… och nu blev det väldigt spooky för min andra hälft lyssnar just i detta ögonblick på Knocking on Heaven’s Door.

Vad slags hemliga krafter har värdinnan egentligen?

Lotten Bergman september 15, 2012 kl. 07:19

Jomen … visst är det väl jag som styr världen?

Pysseliten september 15, 2012 kl. 12:38

Minsann, det första rimmet sjöng jag högt och solo för hela klassen på roligatimmen 1980: ”Jag är ett litet brev, kommit bort på posteeeen. Min adress är fel, ska till nå’n som heter Torsteeeen …” Annars kvalar lilla sjöjungfrurimmet, ”sluta simma, bli en kvinna” in bland favoriterna.
Du missade Armageddon i filmlistan och tillhörande Aerosmith snyftlåt i musiklistan.

Pysseliten september 15, 2012 kl. 12:57

Nä! Jag lurade mig själv, det är inte samma brevsång som din strof kom från! I ”min” sång hade brevet porto. (av James och Karin Hollingworth)
Förresten sjöng vi även en annan rolig sång på den tiden, men jag har tappat bort texten. Någon här kanske kan den? Början går:
”I norra Närke där gick en dräng, allt med sin lie och slog en ä-äng. Och sola ske upp på dass och skjul och det var fem måna’r kvar till jul …”
Sedan blir drängen biten i tån av en huggorm och trots pigans försök att få ut giftet dog han och slurefrengen går: ”och sola sen upp på skjul och dass och bonden skörda och körde lass!”

PGW september 15, 2012 kl. 19:31

Åh det där med det borttappade brevet känner jag ju igen! Hur gick det sedan för det stackars brevet?

Annika september 15, 2012 kl. 19:41

Pysseliten, här är en tämligen ruff version där jag tycker att han sjunger lite, lite fel i texten men å andra sidan är bildillustrationerna, särskilt på slutet, liiite kul. Jo, jag kom ihåg låten när jag fick den utpekad för mig. Men längre iddes jag inte söka.

Annika september 15, 2012 kl. 20:31

Så ramlar jag tillfälligt förbi igen och undrar vad som för en stund sedan pågick i mitt huvud, när det kunde resultera i det sammansatta ordet ”bildillustrationerna”. Har ni sett nåt så dumt?

Cecilia N september 15, 2012 kl. 21:43

Det var väl inte konstigt? Ibland finns det ju ljudillustrationer, men just de här var bilder.

Men jag fick lattjo avstavningsproblem när du tog upp ordet:
bil-dill-ustration där ordet dill stod fram särskilt tydligt av någon anlednin och det blev jättekonstigt.

PK september 15, 2012 kl. 21:59

Meh, skrev i fel bås, nu ska det väl bli rätt.

”Lotten spiller öl på lokal, det är ju missbruk. Fast det är säkert något ljust lagerblask som en stor stark så det är väl inte så farligt.”

Pysseliten september 15, 2012 kl. 22:37

TACK Annika, men precis som Dunderklumpen så var ju sången mycket bättre när jag var 10 år.

Lotten Bergman september 15, 2012 kl. 23:20

Men oooh, har ni sett Dunderklumpen på senare år? Allt sker som i sirap! Men den här repliken är fortfarande bäst:

– Titta det brinner! Vad var det jag sa, det brann! Kom, nu sticker vi och badar!

(Ja, här har ni en som kommenterar lite trots besök på ölplejs vid Fridhemsplan.)

Annika september 15, 2012 kl. 23:32

Jo, det är väl sant att bildillustration fungerar, just till skillnad från ljudillustration och liknande, men det såg ändå dumt ut just där jag skrev det. Och bil-dill-ustration är faktiskt precis vad jag ser också, vilket kanske förstärker effekten … man kan aldrig helt lita på bokstävlarna.

Olle Bergman september 16, 2012 kl. 08:53

En värdig vinnare, förvisso. ”Knockin’ …” har jag däremot alltid ansett vara lika urtråkig som ”Born in the USA” – ett fantasilöst upprepande av samma strof.

Lotten Bergman september 16, 2012 kl. 09:46

Hörnu min djefla man, varför heter du Olle Bergman plötsligt? Du heter ju DDM här!

Dill- ustration skulle jag vilja ha illustrerad. Känns som en avvikande frustration.

Cecilia N september 16, 2012 kl. 10:15

Hm. Hur definieras ”avvikande frustration”?
En frustration som inte liknar andra? (I vilket avseende då?)
En frustration som slutar vara närvarande? Är det i så fall själva frustrationen som slutar vara närvarande eller den frustrerade?

Christer september 16, 2012 kl. 11:46

Knocking är ju också misstänkt lik Helpless med CSN&Y, som kom tre år tidigare. Den är iofs ännu tjatigare.

Lotten Bergman september 16, 2012 kl. 15:10

Men Christer-som-brukar-länka — du måste ju länka till själva musiken! Annars går vi vilse på Google!

Cecilia N.: Jag troooor att den avvikande frustrationen (aka ustrationen) är lite kontursvag och vag inledningsvis. Sedan är den som alla andra frustrationer fortsättningsvis banal och inte alls överraskande. (Ärligt talat tror jag att ingen utom jag tycker att det som jag skrev nyss är jättejätteroligt.)

Cecilia N september 16, 2012 kl. 16:38

Kan en ustration ha något med en fnork att göra?

Inte för att inledningen är speciellt vag, men för att det sen visar sig vara banaliteter som frambringat fnorket. (Eller ja … det beror kanske på vem av huvudpersonerna som tillfrågas.)

Cecilia N september 16, 2012 kl. 16:47

Ballroom blitz är förresten vääldigt förknippad med min kompis’ storasyster Eva. Den spelade hon tokmycket.

Skogsgurra september 16, 2012 kl. 20:54

Eller knork? http://www.moma.org/collection/browse_results.php?criteria=O%3AAD%3AE%3A8697&page_number=5&template_id=1&sort_order=1

Just nu i världens enda stad med ett utropstecken i namnet. Kung Arthur hindrade oss från att äta lunch. Tar igen med råge. Fri parkering.

Lotten Bergman september 16, 2012 kl. 21:09

Nu förstår jag. Skogsgurra och Hyttfogden har gett sig ut på en resa med det enda syftet att kontrollera parkeringsavgifterna i övriga Europa.

Skogsgurra september 16, 2012 kl. 21:25

Yess! GKE samhällsservice at its best. Och nu, frågan: Var befinner vi oss? Enda staden med ett utropstecken i namnet.

Cecilia N september 16, 2012 kl. 21:39

Inte Hjo! va?

Jesper september 16, 2012 kl. 22:32

Liksom Annika tror jag att värdinnan bestämmer, för min hälft kom hem med ”Best of the 80`s” och ”The Magic of Boney M”.
Vad mera… Hmmm… Filmlistan behöver Finding Neverland för att kännas bra. Jag får svårt att fokusera, för listor öppnar portarna till evigheten på något vis. Ingen början och inget slut.

Tusen-Boel september 16, 2012 kl. 22:47

SG – ingen sträckbänk – ut med det!

Lotten Bergman september 16, 2012 kl. 23:03

Point d’Exclamation!

Lotten Bergman september 16, 2012 kl. 23:11

Eller, jag menar förstås Westward Ho!

Christer september 17, 2012 kl. 08:03

Ursäkta, jag orkade inte länka i helgen när jag bara hade mobil.
Här är den hjälplöse Nisse Ung, med en polarpristagerska inslängd som bonus, här knackar Robban och här är båda två.
@SG: Du menar väl en knaffel?

Christer september 17, 2012 kl. 08:06

Ska tilläggas att låtarna i länkarna ovan är vansinnigt tjatiga. Men bra.

Orangeluvan september 17, 2012 kl. 08:49

Jag propsar på att även Garp och hans värld samt The Big Lebowski ska med i listan.

AndersGM september 17, 2012 kl. 08:58

Då finns det alltså även en stad med två utropstecken i namnet!
Jag har själv för övrigt besökt den amerikanska staden ”Truth or consequences”, tidigare en i raden av ”Hot springs”.

Skogsgurra september 17, 2012 kl. 20:36

Korrekt, Lotten! Westward Ho!

Varför vi hamnade här? Vi kollade runt kusten på Cornwall och hittade ett utropstecken. På ett sånt ställe måste man bara bo.

Det tragiska är att vi bor i något som jag aktivt bekämpat större delen av mitt vuxna liv. Det var vad som fanns. Intressant upplevelse. När dom kommer upp i cirka 25 kvadratmeter är dom riktigt bra.

Dieva september 18, 2012 kl. 22:39

SG: Husvagn?

Lotten Bergman september 18, 2012 kl. 22:44

Precis min tanke, Dieva. Och det ska ni alla veta att jag inte har sovit i en husvagn nånsin. Jag har inte ens åkt med husvagn. Eller varit i en husvagn alls, om man riktigt tänker efter.

En klar brist som på något sätt måste fixas.

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: