Saker som inte blir gjorda bafatt

av Lotten Bergman den 10 september 2012

Esaias Tegnér skrev 1831 i ett brev till Carl Fredrik af Wingård:

Jag var ute på visitationer då jag emottog ditt sista vänskapsfulla bannebref. Alldeles oberedd var jag icke derpå; ty dels sade mig mitt eget samvete att jag förtjent det, dels hade Helena Faxe, som i September tillbragtc några dagar här, på förhand underrättat mig att det skulle komma, och framfört temligen skarpa helsningar. Jag fattade då också ett ångerfullt uppsåt att bättra mig: men så kom en svår rheumatism som höll mig vid sängen i 3 vickor, derefter måste jag resa till Carlskrona för att sätta min yngsta Son i Sjömansläran, och slutligen återstodo icke mindre än fyra visitationer, hvarifrån jag nyss är hemkommen. Sedan jag nu gått i vinterquarter måste jag sjelf erkänna att allt vidare dröjsmål vore oförlåtligt. Orsakerna till det som redan ägt rum torde du emedlertid ej behöfva söka så långväga som skett. De igenfinnas lättast i min välbekanta indolens, min olyckliga vana att procrastinera och min deraf följande obenägenhet för en lifligare bref-vexling.

(Min fetning.)

Idag är första måndagen efter första måndagen i september. Det är the point of no return – nu är det verkligen dags att ta sig i kragen och inse att sommaren inte kommer i år. Jag kommer inte att sy dynor till hammocken i år heller. Inte kommer jag att hinna hugga ut ett fönster i vårt alldeles för mörka kök och på inga villkor kommer jag att bygga ett gym i källaren, göra färdigt garderoberna eller spika färdigt taket eftersom panelbrädorna faktiskt tog slut och jag har lite ont i ett lillfinger.

De som vet bättre delar gärna ut råd:

  • Bryt ner stora projekt i småportioner. (Hitta en gammal madrass. Skär den i lämpliga bitar. Ta ett tyg ur källarlagret. Leta fram symaskinen.)
  • Muta dig själv. (Jag får köpa nya basketskor om jag sätter fast taklisterna.)
  • Be någon om hjälp. (”Slå mig hårt i huvudet och ge de här 500 kronorna till en hambollsklubb om jag inte har köpt panelbrädor före julafton!”)
  • Just do it! (Men nej, jag har ju ont i lillfingret, sa jag ju.)

Jaaaa… Tänk när vi pluggade, hur ofta vi inte pluggade utan stirrade på ett linjerat papper. Om vi ens kom så långt som till kollegieblocket. Vi skyllde på allt från nageltrång till hunger, från dumma kompisen till elaka gubben i affären – och gjorde inte det vi borde. (Märk väl hur jag skriver ”vi” för att skapa samhörighet.)

Men äsch.

För när jag inte snickrade färdigt allt det där som jag borde ha snickrat, satt jag kanske och stirrade på en flugas förvirrade väg mot osten och kom på ett blogginlägg om modeflugor genom tiderna. Jag kanske kom ihåg att soptunnan skulle ställas ut (tankeledet fluga → svettig ostkant → the bin → soptunnan). Jag kanske till och med såg att ett barn behövde snytas eller lade märke till att ett par försvunna glasögon hängde från lampan, som för övrigt är gjord av ett durkslag någon gång när jag egentligen skulle ha sytt de förnicklade hammockdynorna.

Jaja. De som vet bättre säger att uppskjutarna (prokrastinerarna) inte har en lika lyckosam karriär, inte har lika hög lön, inte är fokuserade och på det hela taget är allmänt bedrövliga människor. Jag säger att vi som skjuter upp saker, gör vettiga saker istället för karriär.

Fast med väldigt dåligt samvete.

Så nu gör vi så här: ni talar om för mig vad ni inte har gjort, men som ni ”borde” ha gjort för länge sedan. Sedan går ni på i ullstrumporna som vanligt och slutar ha dåligt samvete eftersom jag har tagit hand om alla era skjutauppsaker. Och känns detta uppdrag betungande så kan ni istället läsa fler av Tegnérs brev och lära er att ”Fruntimmerna fordra ständiga kärleksförklaringar, jemte annat; men vi som äro Män borde kanske ej vara så nogräknade härmed.”

{ 41 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Lotten Bergman september 10, 2012 kl. 09:35

Detta inlägg hette nyss ”Prokrastinera mera”, men si den rubriken hade Ulrika Good redan använt här: http://www.ulrikagood.com/2008/10/prokrastinera-mera.html

Jag är som sagt aldrig först med något.

Karin september 10, 2012 kl. 10:03

Oj nytt inlägg igen och där satt jag och berättade roliga historier i det förra båset!

Men man ska ju prokrastinera! Det blir mycket bättre då. Man hinner tänka igenom saker och ting. En del kanske löser sig ändå. Man koncentrerar sig bättre när man nalkas skämsläge. Och man får så otroligt mycket annat gjort när man skjuter upp saker. Bejaka dina prokrastineringstendenser och lev ett effektivt och lyckligt liv!

Min prokrastineringsguru är professor John Perry. Jag vill gärna tro att han är professor i prokrastinering. Han har i alla fall skrivit boken The art of procrastination och på Huffington post finns hans Procrastinating Tips: 9 Reasons To Slack Off
http://www.huffingtonpost.com/john-perry/procrastinating-tips_b_1776628.html#slide=1383305

Karin september 10, 2012 kl. 10:07

Samma guru som Ulrika Good, ser jag när jag kollar hennes inlägg!

Lotten Bergman september 10, 2012 kl. 10:11

Satan i gatan vad jag håller med John Perry! ”Lots of tasks disappear if given a chance.”

Lysande! Tack, Karin!

Man Grey september 10, 2012 kl. 10:37

Jag kan inte annat än hålla med – mycket löser sig av sig själv bara man håller ut.
I en grå forntid jobbade jag på kansliet på en polismyndighet i södra Sverige i ett rum nära Kurt Wallander (nästan). Kansliinspektören hade mer eller mindre revolutionerat ärendehanteringen på kansliet. Han lät nämligen inte ärendena längre ”ligga tilll sig”. Så var nämligen ordningen tidigare, att om det kom in ett ärende, så skulle det läggas längst ner i högen och det ärende som låg högst upp skulle hanteras. Man hade sedan tidigare jobbat upp en buffert så att en försvarlig mängd ärenden alltid låg i ”balans”. Detta hade nu ändrats över en natt och plöstligt fick medborgarna svar med vändande post om det var möjligt. Många av de gamla rävarna på stationen var djupt misstänksamma mot detta nytänk. De var kanske helt indoktrinerade av Tegnér och Perry, vad vet jag. Jag förstod dock inte på den tiden att det var deras klassiska bildning som gjorde att vissa utredningar tog en faslig tid. Tack Lotten för att du har gett dem upprättelse i efterhand.

cruella september 10, 2012 kl. 10:43

Jag vet vad jag gör när jag inte gör det jag borde: Jag läser. Böcker, bloggar, artiklar, mjölk- och flingpaket, tidningar och tidskrifter. Eller så tittar jag på Borgen. Min lön är ganska låg, men det är inte mer än rätt så mycket ledig tid som jag har att inte sy gardiner och tapetsera på.

Man Grey september 10, 2012 kl. 10:56

Och tack för att du har satt ett snyggt namn på det min fru kallar lättja.

PK september 10, 2012 kl. 11:04

Prokrastinera? Äh jag gör det imorgon.

LupusLupus99 september 10, 2012 kl. 11:19

Lotten, jag tycker följande citat stämmer bra in på dig:

”Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra nästa vecka.”

Annika september 10, 2012 kl. 13:32

Åh, John Perry — ny husgud, tror jag (ska tänka på saken …). Fast nu får jag den egendomliga känslan att jag har gjort fel som faktiskt har skickat iväg en recension med deadline i dag, i dag. Tröstar mig med att jag inte alltid lyckas träffa rätt datum. Och med Douglas Adams:

”I love deadlines. I like the whooshing sound they make as they fly by.”

Lotten Bergman september 10, 2012 kl. 13:40

Fast nääääääää, det var bra, Annika; en deadline är en deadline och den håller man. (=Jag.) Jag helgar deadlinesarna som vilodagen och missar aldrig, säger aldrig en deadline.

Cecilia N september 10, 2012 kl. 13:59

Vi har inte målat huset i år heller. Det har vi hållit på och ogjort i en himla massa år nu. Fast taket blev målat i år. Alltid nåt.
Sen har jag/vi inte
läst klart och kommit till Uppsala
dammsugit
putsat fönster
satt hjul på skottkärran. (Å andra sidan är den då redo för att vara underlag för nästa års majbrasa också.)
tvättat en massa ull
spunnit
färgat
stickat
rensat ur
dränerat
målat golvet i källaren
manglat alla dukar och lakan som väntar på det
gjort något åt staketet/häcken/tomtgränsen
rensat ogräs

Annika september 10, 2012 kl. 14:01

I erkännandets namn: när jag inte träffar rätt datum brukar det bero på att klockan hinner över midnatt, inte mer än så. Och dessutom vet jag hur saker och ting fungerar i andra änden, så att säga.

En deadline (för en bok, dessutom) har jag missat så det bara dånade om det (whoosh, och sedan en ekande tystnad …), men det var inte prokrastinering, det var En Lång och Komplicerad Historia Rörande Kontaktlinser. Kunde inte läsa eller skriva mer än en kvart i stöten utan dånande huvudvärk. Men det kunde jag ju diskutera med redaktörn så det löste sig.

Skogsgurra september 10, 2012 kl. 15:29

Med risk att bli mycket tjatig upprepar jag den inte alls nya iakttagelsen att ”Sommaren är den årstid då det som blev ogjort i fjol blev ogjort igen”.

Så är det. Och historien om cigarrlådan har redan dragits några gånger. Men det var ju inte jag.

Lotten Bergman september 10, 2012 kl. 15:46

Och ni som inte minns cigarrlådan som inte var Skogsgurras kan vandra ett år tillbaka i tiden, när jag (tydligen) drabbades av ungefär samma insikt som idag:
http://www.lotten.se/2011/10/deadline-och-forhalning-samt-tatuering.html

Ökenråttan september 10, 2012 kl. 16:40

Ja, det gjorde du Lotten och visst påminde jag redan då om Bangs med sedvanlig briljans beskrivna procrastinering på högsta nivå …? Jo, det gjorde jag bestämt. (Jag har nästan alltid en Bang-referens till vad det vara månde som dyker upp. Hen, till exempel. Det skrev hen om redan nittonhundrakallt.)

Karin september 10, 2012 kl. 16:41

Dödslinjer är heliga. Det är därför det är så bra att använda prokrastinering som en metod som hjälper en att få till det, inte tvärtom.

Och den där cigarrlådan (som alltså var min) betraktar jag som ett specialfall. Att sitta och pimpa en cigarrlåda en hel kväll i stället för att råplugga till nästa dags tenta i nordiska språk är troligen lite riskfyllt. Det hör till prokrastineringsunderavdelningen ”avoidance behavior”. Fast det var tydligen tillräckligt kontemplativt för att jag ändå skulle klara tentan.

embryo september 10, 2012 kl. 18:10

man kan okcså göran allting före så är det som förhjort

Sanna september 10, 2012 kl. 18:12

Vi borde ha lagt nytt golv i gästrummet för 2 år sedan. Vi borde ha renoverat sovrummet för 1 år sedan. Jag borde ha slipat och olja in balkongmöblerna i våras. Jag borde ha renoverat pigtitten för 3 år sedan. Jag borde söka några jobb för att se om det finns några nya karriärmöjligheter. Jag borde inte börjat gå upp i vikt efter jag fyllde 30. Jag borde ta tag i viktnedgången nu. Jag borde ringa mormor oftare. Jag borde sälja båtsläpet.

Fy tusan vilket lista och det är säkert inte allt.

Lotten Bergman september 10, 2012 kl. 18:31

Det finns ju ett här embryorelaterat utryck som heter ”… och levande hjortar”. Vi kanske kan göra om det det lite förhjort?

Sanna: Jag tycker att vi skippar allt på din lista utom telefonsamtalen till mormor. Och släpet — slantar är ju trevliga tillskott.

Sanna september 10, 2012 kl. 18:52

Det mest skrämmande är att jag hoppas att jag bor i hus nästa sommar.

Helena E september 10, 2012 kl. 20:38

Jag känner att jag skulle behöva lite fler dead lines i mitt liv. Jag får väl hitta på några själv, ty för mig gäller det gamla djungelordspråket: ”Finns det piska, finns det vilja”.

Jesper september 10, 2012 kl. 21:23

Jag borde ha gått in i kommentatorsbåset för länge sedan. Och skrivit något smart och underhållande.

Dieva september 10, 2012 kl. 21:49

Usch, listan på vad jag borde ha gjort är så lång att jag inte orkar skriva upp den. Så det är tur saker på den upplöses om tillräckligt mycket tid ges.

Lotten Bergman september 10, 2012 kl. 22:37

Välkommen tillbaka, Jesper — både smart och underhållande.

För övrigt surar jag just nu. Jag har fått 600 kr i parkeringsböter och har inget annat än förvirring att skylla på.

Jesper september 10, 2012 kl. 23:01

Tack, snälla Lotten! Ledsen över pengarna. Dock är fartkameraförvirring mer kostsamt…
För övrigt har jag ca 3-4 unniverstisetspoäng som är otagna. Har någon kanske en bra webbadress till något kinesiskt piratbolag för ett snabbt och snyggt diplom?

PGW september 11, 2012 kl. 07:29

OT, förlåt, men det här känns som bästa stället att fråga. Kanske är jag gammaldags, men ”på grund av” använder jag om något är negativt och ”tack vare” om det är positivt. Men jag har ett vagt minne av att det där inte riktigt gäller längre? Hjälp!

Niklas september 11, 2012 kl. 08:31

Och apropå saker som inte blir gjorda … Är det någon som kör från Malmö till Stockholm (eller i närheten) som kan tänka sig att ta med en liten garderobsdörr?

Christer september 11, 2012 kl. 08:50

Har kvar en resttenta på 2 poäng från musikvetenskapen.
Å andra sidan håller jag till slut på att ta körkort, lite drygt 30 år försenat.

Skogsgurra september 11, 2012 kl. 09:01

Niklas
Nej, inte just nu. Men vi åker söderut från Karlskoga om några timmar. Via bron till Danmark fvb Bletchley Park via kanaltunneln.
Viss transportkapacitet kvarstår, trots mycket räknestickor i bilen. Liten garderobsdörr är inget problem på vägen tillbaka om cirka tre veckor.

Ska göra jobb i Haninge och Södertälje vid återkomsten. så dörren kan vara i Sthlm med omnejd inom kanske en månad.

Annat gods som behöver transporteras SE, DK, DE, NL, BE, FR, GB eller tillbaka? Bara säg till så plockar GBD Express och privattaxi upp. Humana priser och varsam behandling.

Nu är det nog fler än vi som undrar hur det kan finnas behov att transportera garderobsdörr den sträckan? Kvarglömd? Köpt på Tradera? Arv?

Lotten Bergman september 11, 2012 kl. 09:15

Jag kommer att köra Malmö– Eskilstuna någon gång under de närmaste tre veckorna, Niklas. (Är ju inte den i god tid planerande typen, som sagt.)

Och för övrigt tycker jag att det i GBD Express-bilen borde finnas plats för en liten Lotten som också vill besöka DK, DE, NL, BE, FR och GB.

Lotten Bergman september 11, 2012 kl. 09:16

Tack för trösten, Jesper — nu haver jag bloggat om böter så nu känns det lite bättre.

Skogsgurra september 11, 2012 kl. 09:33

Vår dotter åkte på 2000 kronor när hon körde 36 km/h vid hämtning av barn vid skola. Bängen tog hastigheten precis vid 30-skylten och hon var under retardation för att stanna. Lömskt. Och lite oschysst.

Annika september 11, 2012 kl. 11:12

Men … Bletchley Park?! (frågetecken! utropstecken?) Dit vill jag också åka men fast jag inte heller är jättestor har jag väl inte tid att ligga i bagaget i flera veckor. Vaskarudärågöra, som om jag har med det att göra …

Skogsgurra september 11, 2012 kl. 21:56

Jo, det gäng totala nördar och asociala idioter som utgör The Oughtred Society har möte där. Och eftersom jag är en av nördarna etc så är det alldeles tvunget att vara med. Det är det största mötet hittills med deltagare från nio nationer. Jag ska visa en bamsesticka, ca 2 m lång, en liten ADIX, en Loga Rechenwalze och en FC projektionssticka. Plus några flaggskepp.
Och sedan ska jag försöka sänka nördnivån genom att hålla ett anförande om ”Non-computational aspects on Slide Rule Collecting” Men det tycker jag mig redan ha sagt några gånger. Börjar bli gaggig.

Vi får specialvisning av etablissemanget. Som räknestickstokar anses vi tydligen vara lovande åhörare.

Annika september 11, 2012 kl. 22:12

Tack för intressant svar! Det fick mig dessutom att ramla bort till Wikipedia och läsa att William Oughtred lyckades gifta sig med en flicka som hette Christgift i förnamn. Vad allt man kan lära sig …

Skogsgurra september 11, 2012 kl. 22:25

Christgift är ju i stort sett samma sak som Dieudonné, som hette Blaudonner i efternamn. Piraten har skrivit om honom.

Annika september 11, 2012 kl. 22:34

Huh – då kommer jag att tänka på Geneviève Dieudonné, men hon är en fiktiv person som jag faktiskt gissar att ingen här har stött på. *vandrar visslande bort och tänker på Kim Newmans mustascher*

Niklas september 12, 2012 kl. 00:02

Tack Lotten och Skogsgurra! Om jag hittar någon tidigare lift meddelar jag det i aktuellt bås; annars får ni gärna höra av er när era resor närmar sig.
Dörren är ett Blocketköp men står hemma hos en kompis i Malmö.

Cecilia N september 12, 2012 kl. 10:33

Teodor måste väl vara den latinska motsvarigheten till Dieudonné.
Och Natanael den hebreiska.

Lo september 12, 2012 kl. 21:26

Hade också tänkt citera Bang – eller rättare sagt hennes mamma- ” jag sätter mig ner tills brådskan gått över”.

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: