En tidsresa 2012–1978

av Lotten Bergman den 8 september 2012

Blixten slog ner i Eskilstuna. PANG!

– Mamma! Har du internet?
– NÄE! Vaff…
– Mamma! Internet är borta!
– JAG VET! Routern är helt död. Men 3G funkar!
– Mamma! What happened to internet, sad face.
– Pappa! Har du internet?
[… tystnad …]
– Mamma! Pappa har somnat med datorn på magen!
– Ja, vi har ju inget internet.
– Mamma. Allvarligt nu. Vad ska vi göra? Var det så här förr i tiden?

Ja, kära barn. Vi satt och skrek till varandra. Så här var det hemma hos familjen Stenson runt 1978 när jag var 14, Broder Jakob 12 och Orangeluvan 7 år gammal:

– Mamma! Jag har tråkigt! Säg vad jag ska göra!
– NÄE. Jag måste rätta skrivningar.
– Mamma! Min locktång är paj!
– JAG VET! Du sa det i morse! Men funkar inte farmors papiljotter lika bra?
– Pappa! Pingisroboten funkar inte!
– Hinner inte … ni måste … ta nya bollar; jag har sjutton paket i verktygslådan.
– Mamma! Orangeluvans sidenrosetter måste strykas för jag (=Lotten) råkade tvätta dom i tvättmaskinen!
– Ssschhhh … måste … rätta … skrivningar …
– NEJ! Min bandspelare har ätit upp kassettbandet! PAPPA!

Ja. Där satt vi klädda i bruna manchesteroveraller och träskorelaterade sår på fotknylorna och kunde inte annat. För så var det förr i tiden.

Uppdatering

Vän av ordning (Cecilia N.) undrar vad i hela friden jag skulle med en locktång till, såsom jag ser ut i min nudelfrippa. Jomen man lockade till luggen, ju.

Lottenluggen 1977.

Lottenluggen 1977.

Lottenluggen 1978.

Lottenluggen 1978.

Lottenluggen 1979.

Lottenluggen 1979.

{ 44 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Cecilia N september 8, 2012 kl. 17:55

Eh … förklara för mig vad du skulle ha en locktång till.

Lotten Bergman september 8, 2012 kl. 17:59

Jag undrar detsamma, Cecilia N. Men jag hade en sån där bänglig lugg som man lockade inåt och sedan vek utåt. Jag ska försöka hitta en bild!

Cecilia N september 8, 2012 kl. 18:30

Jag har nåt vagt minne om det ja … Men det var ganska långt hår i den luggen väl och uppsatt med spänne av nån sort, eller kammar. Ungefär som Mindy i Mork&Mindy.

Annars lockade man väl utåt?

Så du bloggar via 3G alltså?
Det var ju väldans så trist det var på datorfronten hos dig numera.

Karin september 8, 2012 kl. 19:09

Ack ljuva sjuttiotal. Fast då hann jag inte med något alls i hårfixarväg. Annars var det strykjärn som gällde på den tiden jag höll på med sånt. Först böjde man sig bakåt och sedan med kraft framåt så att hela manen hamnade på strykbrädan och så strök man tills allt var slätt och lockfritt som en nylongardin.

Annika september 8, 2012 kl. 20:10

Och det här lyckas bli bloggat just NU, när min man har nostalgianfall och spelar Hoola Bandoola Band i mycket, mycket tidig version. Vem i hela världen kan man lita på?

Lotten Bergman september 8, 2012 kl. 20:34

Nu finns det bilder på lugglocken. Titta ni medan jag häpnar och förfaras över att Karin strök håret.

Annika september 8, 2012 kl. 20:39

FörfÄras, va? Fast vissa frisyrmoden förfars, så jag invänder egentligen inte (jag minns själv mitt sjuttiotal, där luggar och långt-hår-gardiner alltid måste svänga åt ett visst håll, och svängde det ena eller andra åt ett annat var det kriiiis …)

Örjan september 8, 2012 kl. 21:30

Karin: Stryka håret? Hoppas du alltid hade koll på järnets temperatur, och aldrig råkade ut för fördärvat bränt hår. Både av utseende- och luktmässiga skäl.

Pysseliten september 8, 2012 kl. 22:04

Vad har du i munnen 1979? Intressant James Bond pose.

Lotten Bergman september 8, 2012 kl. 22:29

Förfääääras, ja, vette attan hur jag hade klarat av att förfaras när det gäller bränt hår.

Ja, 1979 hade jag alltså en knallpulverpistol i handen och en morakniv i munnen. Inte alls konstigt. En annan dag samma år dag poserar jag i en liten tröja och trasiga nylonstrumpor. Ytterligare en annan dag är jag hårdsminkad och har en grön, tre meter lång halsduk som accessoar. Och så vidare. (Jag skulle ju bli världsberömd skådespelerska.)

Örjan september 8, 2012 kl. 22:48

Michell Obamas frisör fascinerad av hårtång?
Kolla bilder från hennes tal på konventet. (klarar ej av att länka bild)

Skogsgurra september 8, 2012 kl. 23:03

Hårtång? Jag börjar bli seg i kolan. Först var det påsandning. Och nu är det hårtång! Jag har vant mig vid att vissa frisyrer beskrivs som nudelsoppa. Det har jag. Och tror att jag förstått vad det syftar på. Barnbarnen brukade öppna påsar med ondulerat trassel och koka tillsammans med en påse kondimenter. Så den grejen fixade jag.
Påsandningen var mycket tuffare. Tror att det är någon modern terapimetod med tveksam klinisk förankring.
Hårtång – där slog det slint totalt. Den enda association som dök upp var Medusas huvud med frisyr av ormar och tång. Jag skulle ha läst hela bloggen. Det hade underlättat.

LarsW september 8, 2012 kl. 23:16

70-talet var träskodecenniet. Det gällde att trampa ner klacken till man fick markkontakt med hälen. Ergonomiskt och bra.

Annika september 8, 2012 kl. 23:24

Åkej, för att min hjärna associerar på det sättet: hårtång*.

*Kort klipp från en klassiker som på svenska heter Trasdockan. Vilken är en av tidernas bästa rysare.

Cecilia N september 8, 2012 kl. 23:30

Lottens kommentar 22:29 får mig att tänka på
Sara Parkmans utstyrselblogginlägg

Karin september 9, 2012 kl. 07:55

Jag tror att Michelle Obama också har strukit sitt hår. Men om man har ganska kraftigt hår kan det liksom böja sig ändå åt olika håll. Då måste man undvika frestelsen att höja temperaturen på strykjärnet, men i stället mobilisera lite tålamod. Hon borde ha frågat mig!

Karin september 9, 2012 kl. 08:01

SG: Mamma hade ju en hårtång av det gammaldagsa slaget, som man värmde på vedspisen. En rund metallstav och så en metallbit till som var formad som en halv hylsa (hela längden, halva omkretsen) till staven så att den höll fast håret längs den uppvärmda staven och så kunde man rulla upp håret på den och vips hade man en nudelfrisyr. Sådana går numera, som de flesta vet, med elektricitet.

Lotten Bergman september 9, 2012 kl. 08:46

Annikas länk till filmen Trasdockan gjorde mig förbryllad: jag har inte sett den! En gammal svartvit film som jag inte har sett – finns det? tänkte jag. Nu måste jag ju se den; det var ett ovanligt vackert lik.

(Sara Parkmans surdegsbagare var jättefina, Cecilia N.)

Skogsgurra september 9, 2012 kl. 09:31

K: Jag minns den ganska väl. Ett verktyg utan funktion, som jag såg det. Så ytterligt onödigt.

En detalj i konstruktionen, som jag uppskattade, var att handtagen roterade. Det gjorde att man mycket lätt kunde snurra runt tången i handen.

I Arboga finns det en samling locktänger och relaterade implement. Senast jag såg samlingen var hos en frisör nära en av broarna över Arbogaån.

Lotten Bergman september 9, 2012 kl. 10:09

Nu måste jag ju åka till Arboga.

Lotten Bergman september 9, 2012 kl. 10:21

Dessutom ska jag gå ner i min källare och leta reda på ett par sparade träskor som – precis som LarsW skriver – först tappade sulan och sedan slets snorhala till botten, så att foten stod i ständig uppförsbacke och man gick som en forntida hovnarr.

PK september 9, 2012 kl. 10:41

Vi hade tåjärn på våra trällor.

Hyttfogden september 9, 2012 kl. 10:51

Och dom verkliga proffsen hade ett avlångt litet spritkök som var direkt anpassat just för att värma på en locktång.

cruella september 9, 2012 kl. 11:06

Michelle Obamas hår kan mycket väl vara någon annans. Tog lång tid innan jag förstod ens en bråkdel av den vetenskap som kallas black hair.

Skogsgurra september 9, 2012 kl. 11:20

Hyttis: Har vi inte en sån där locktångsspritvärmarmojäng nånstans? På vinden?

Agneta september 9, 2012 kl. 12:13

I min barndom på fyrtiotalet värmdes locktången på spisens gaslåga. I en period i min ungdom på femtiotalet blötte jag mina hårgardiner och för att undgå lockar höll jag dem sträckta med händerna medan de torkade. Samtidigt läste jag några kapitel i någon bok. Det var nog under samma epok som vi stärkte underkjolar med sockerdricka.

Hyttfogden september 9, 2012 kl. 12:48

Jorå

Annika september 9, 2012 kl. 13:01

Jag har för mig att man kan stärka/sträcka/forma håret också med sockerdricka (och annan läsk; jag vill ju inte göra reklam). Var det inte nåt som första generationens punkare gjorde för att få till exempelvis mohikankammar och allmän taggighet? På den tiden fanns ju inte tillnärmelsevis lika många hårprodukter* som det finns nu.

Ja-a, Lotten, se Trasdockan, den är fantastisk och ruskig och Robert Mitchum har förmodligen aldrig varit bättre!

*Hårprodukter är ett fånigt ord men det är ju vad di kallar’t.

PGW september 9, 2012 kl. 13:10

Nutida plattänger är väl egentligen ett strax dubbelstrykjärn med lämplig temperatur. Möjligen aningen mer ergonomiskt än att försöka platta ut sig på strykbrädan också.

Tusen-Boel september 9, 2012 kl. 13:51

Carmen curlers, någon?

Lotten Bergman september 9, 2012 kl. 14:19

Nähedu, Tusen-Boel, Carmen Curlers är jag på tok för ung för! Jag ska ta mig en sväng ner i källaren … det kan hända att locktången ligger där nere nånstans. Grön och vit var den. Baby Liss hette den. I Luleå. Jå. (Egentligen BaByliss, men inte i min värld.)

Skogsgurra september 9, 2012 kl. 14:57

Påsandas, hårtång och nu plattänger!
Pälsänger och fläskänger känner jag till. Men plattänger? Associationerna går mot flat-nånting.
Jag har tydligen fått problem med språket.

Lotten Bergman september 9, 2012 kl. 14:59

Vad kul — låtom oss ha problem med språket! Ni vet kon på mjölkpaketen? Det är arlakon.

Skogsgurra september 9, 2012 kl. 15:05
Agneta september 9, 2012 kl. 15:56

Arlakon i min barndom var MC-kon. Den körde dock icke minsta Rödmyra.

Cecilia N september 9, 2012 kl. 20:14

Jag har kryssat i att jag vill ha mejl med kommentarer. På ett inlägg. Men får på alla.
Och när jag sen klickar på länken nedan för att slippa få mejl så kommer det bara en alldeles vit sida.

Kan någon ”fixa” det?

Lotten Bergman september 9, 2012 kl. 20:22

Cecilia N: Jag ska kolla!

Louise september 9, 2012 kl. 21:12

Sockervatten (bara socker + vatten uppblandat) var en vanlig hårprodukt för mohikanpunx. Eller raklödder.

Annika september 9, 2012 kl. 21:54

Aha. Raklödder, ja, det har jag hört. Och där kunde ju strykjärn komma till pass också för det har jag sett på teve. Även om det var i nåt skämtsammanhang. (Någonting får mig att vilja ha det till Rowan Atkinson alldeles i början av karriären i Not the 9 o’clock News. Hm, här krävs efterforskning, tror jag …)

Pysseliten september 9, 2012 kl. 22:11

Oma (min farmor) lade håret i öl och satte dit papiljotterna. Hübsch! Jag trodde att punkarna använde tvålvatten, men det var säkert starkare saker, som sockerdricka.

Niklas september 9, 2012 kl. 23:09

Var det inte glidmedel Kerstin Dellert rekommenderade?

Skogsgurra september 10, 2012 kl. 09:17
Karin september 10, 2012 kl. 09:42

SG: De verkliga tuffingarna i Storviks samrealskola (Stig Jansson, Sigge Persson, Sten ”Plankan” Karlsson) vattenkammade håret på vintern och gick ut i 30 graders kyla och då stelnade håret i de vågor de ville ha.

Pysse: Apropå Oma. En kompis var i stan med sitt barnbarn nyligen. Eftersom han har tyskt påbrå blir det lite inmalning av tyska glosor i barnbarnets vokabulär. På tunnelbanan frågade en överförfriskad medpassagerare barnbarnet om han var ute och åkte med farfar. Barnbarnet bekräftade och berättade också att ”Han heter Opa.” Medpassageraren förundrades: ”Jävla namn. Måste vara taget!”

Lotten Bergman september 10, 2012 kl. 09:42

Oh, hjälp, jag klickade på Skogsgurras länk med full volym – gör inte det.

Sockervatten trodde jag för övrigt att man kunde använda som stärkelse vid strykning när jag en gång skulle på 50-talsfest i styv kjol. Det var det inte: potatismjölsvatten är den korrekta brygden. (Nytt strykjärn fick jag köpa också.)

Lämna en kommentar

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: